Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

1

N:o 79.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Juni 1883.
» » » » Andra Kammaren den 13 » »

Riksdagens Skrif velse till Konungen, angående allmänna bevillningen.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:is 7 och 9, Memorial N:is 12 och 16 samt Betänkande
N:is 18, 20 och 22.)

Till Konungen.

Uti den 8 sistlidne Januari aflåtna särskilda propositioner har Eders
Kongl. Maj:t, med förklaring att Eders Kongl. Maj:t icke ifrågasatte, att
den efter Art. I i nu gällande bevillningsförordning utgående personliga
skyddsafgift vidare borde utgöras, till Riksdagen öfverlemnat förslag till
förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst äfvensom
förslag till förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter.

Vid behandling af dessa ärenden har Riksdagen till en början, i
öfverensstämmelse med hvad Eders Kong]. Maj:t föreslagit, beslutat, att
den efter Art. I i bevillningsstadgan utgående personliga skyddsafgift
skall från och med nästkommande år upphöra. I likhet med Eders Kongl.
Maj:t har Riksdagen vidare ansett bestämmelserna angående den efter
nuvarande Art. III utgående bevillning böra ur bevillningsstadgan urskiljas
och inflyta i en särskild förordning. Vid granskningen af de till
Riksdagen öfverlemnade författningsförslagen har dock Riksdagen funnit
sig böra i samma förslag vidtaga de ändringar, som här nedan omförmälas.

Bih. till Riksd. Prof.. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Haft.

1

2

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

Förslaget till förordning angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst.

§ 1.

Då, på sätt det vid Eders Kongl. Maj:ts proposition fogade statsrådsprotokoll
uttryckligen angifver, Eders Kongl. Maj:t icke ifrågasatt,
att de delar af författningsförslaget, som afse förändrade grunder för
jordbruksfastighets beskattning, skulle af Riksdagen godkännas under
annan förutsättning, än att Eders Kongl. Maj:ts framställning om grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning vunne Riksdagens
bifall, har, sedan frågan om en dylik afskrifning förfallit, någon
förändring i hittills gällande bestämmelser om jordbruksfastighets beskattning
icke ansetts böra ifrågakomma.

§ 3 mom. 1.

I första delen af förevarande moment har Riksdagen vidtagit en
redaktionsförändring i syfte att starkare betona, det taxeringsmyndigheterna
vid uppskattning af en egendoms värde icke böra så uteslutande
som hittills varit brukligt rätta sig efter det pris egendomen vid köp
betingat.

I öfverensstämmelse med hvad här ofvan under § 1 blifvit anfördt,
har Riksdagen ansett inkomst af skogsrörelse och torftägt under nuvarande
förhållanden ej böra särskildt beskattas, samt på grund häraf uteslutit
senare delen af ifrågavarande moment ur författningsförslaget.

§ 8.

På förr angifna skäl har Riksdagen jemväl ur författningsförslaget
uteslutit de under punkterna a) och b) i mom. 2 af förevarande paragraf
förekommande stadganden, hvarjemte Riksdagen, som ansett någon anledning
ej förefinnas, hvarför gratifikation lemnad af enskild gifvare ej
skulle beskattas, vidtagit en förändring i det under punkten c) intagna
stadgande.

§ 9.

Då enligt flera andra länders lagar skattskyldighet för utländing
inträder efter ett års vistelse i landet, såsom i Preussen, Danmark,

3

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

Sachsen och Österrike, eller till och med efter sex månader, såsom i
England och Bern, har Riksdagen ej funnit någon anledning, hvarför vi
i vår lagstiftning skulle tveka att tillämpa samma grundsats med afseende
på här vistande främlingar. Med anledning häraf har Riksdagen
ansett sig böra under punkten c) oförändradt upptaga skatteregleringskomiténs
förslag.

Som deri omständigheten, att städer och menigheter äro fria från
inkomstbevillning, föranledt, att vid pröfning af besvär jemväl städernas
bränvinsförsäljningsbolag befriats från bevillning för sina inkomster, men
Riksdagen för sin del icke kan finna någon giltig anledning, hvarför
ifrågavarande slags rörelse skulle från beskattning undantagas, har Riksdagen
ansett sig böra i denna paragraf införa ett uttryckligt stadgande,
som gör dessa bolag i beskattningsafseende likstälda med andra.

§ 10.

På förr angifna skäl har Riksdagen ur mom. 2 punkten a) uteslutit
orden »eller inkomst och förmån af jordbruksrörelse».

i mom. 4 b) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att vid beräkning af
inkomst utaf arbete afdrag må ske »för ränta å lånt, i rörelsen nedlagdt
kapital». Enligt skatteregleringskomiténs förslag skulle sådant afdrag få
ske endast för »lånt rörelsekapital». Eders Kongl. Maj:t har, enligt hvad
statsrådsprotokollet upplyser, genom det förändrade uttrycket velat medgifva,
att afdrag finge göras äfven för ränta å skuld, som blifvit åsamkad
för förvärfvande af de för rörelsens bedrifvande erforderliga fastigheter.

Riksdagen har emellertid befarat, att ett dylikt medgifvande, hvilket
för öfrigt skulle ställa egare af annan fastighet i en fördelaktigare ställning
än egare af jordbruksfastighet, kunde lemna rum för missbruk.
Fastighetsegaren kunde nemligen lätt undandraga sig beskattning för
sin fastighet genom att låta inteckna densamma utan att belåna inteckningarne
och uppvisa gravationsbeviset för taxeringsmyndigheterna,
hvilka i dylika fall svårligen kunde vägra afdrag; och har Riksdagen på
grund häraf anslutit sig till skatteregleringskomiténs förslag.

På det att i punkten c) slutorden »in. m.» icke måtte tydas allt för
vidsträckt, har Riksdagen ansett dem böra utbytas mot »samt andra dermed
jemförliga utgifter».

I punkten e) har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att afdrag må ske
bland annat för missräkningspenningar. Då något sådant afdrag enligt
nu gällande förordning icke eger rum, samt dess medgifvande möjligen
kunde föranleda dertill att missräkningspenningar, till undgående af be -

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

skattning, komme att ingå i löner till nu ej anad utsträckning, har Riksdagen
uteslutit ordet »missräkningspenningar».

På förr anförda skäl har jemväl det under mom. 5 af förevarande
paragraf intagna stadgande ansetts böra ur författningsförslaget utgå.

§ 11.

I mom. 1 af denna paragraf har Riksdagen, för vinnande af nödig
tydlighet, utbytt orden »och uppgå de icke till 1,800 kronor» mot »uppgå
de till 1,200 kronor men icke till 1,800 kronor», hvarjemte sista stycket
af samma moment på förr angifna skäl erhållit en något förändrad lydelse.

Den frihet från bevillning, som enligt mom. 2 punkten b) tillkommer,
bland andra, jei;nkontoret och vissa sparbanker, har synts Riksdagen
böra utsträckas jemväl till allmänna hypoteksbanken, hypotekskassan för
Sveriges städer samt hypoteksföreningarne, i anledning hvaraf ett stadgande
i sådant syfte blifvit i nämnda punkt inryckt, hvarjemte det i
samma punkt förekommande stadgandet angående jernkontoret ansetts
böra erhålla en något förändrad lydelse.

I öfverensstämmelse med hvad här ofvan med afseende å § 8 mom. 2
punkten e) anförts, har Riksdagen ansett det under punkten g) förekommande
stadgande böra ur författningsförslaget utgå.

Det i punkten h) af samma moment förekommande uttrycket »sådan
näring, som ej förutsätter fast bostad», dermed, på sätt statsrådsprotokollet
upplyser, endast afses renskötsel, har Riksdagen, på det att icke
annan inkomst, t. ex. af penningerörelse, måtte undgå beskattning, funnit
böra utbytas mot ordet »renskötsel».

§ 12.

På förr angifna skäl hafva de under punkterna a) och b) af denna
paragraf upptagna stadganden ansetts böra ur författningen utgå.

§ 18.

Till undvikande af missförstånd har Riksdagen ansett uttrycklig bestämmelse
böra i paragrafen införas derom, att sådan uppmaning, som
här afses, bevisligen skall delgifvas den skattskyldige.

§ 19 mom. 4.

Den i detta moment skattskyldig medgifna rätt att öfverklaga pröfningsnämndens
beslut har Riksdagen ansett böra utsträckas äfven till

5

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

sådana fall, då pröfningsnämnden uppskattat inkomsten till lägre belopp
än det af taxeringsnämnden antagna.

§ 20.

I donna paragraf har Riksdagen endast vidtagit en mindre redaktionsförändring,
i det orden »med full frihet» ansetts böra utbytas mot
»med rätt».

''§ 21.

Då det förbud mot offentliggörande af sådana upplysningar, som
enligt denna paragraf af skattskyldig frivilligt meddelas, synts böra utsträckas
äfven till sådana uppgifter, som enligt § 18 affordras den skattskyldige,
har Riksdagen efter orden »sålunda frivilligt meddelad» inskjutit
orden »så ock enligt § 18 infordrad».

§ 23.

I nu gällande bevillningsförordning är antalet ledamöter i bevillningsberedning
å landet bestämdt till två, högst sex af kommunalstämma
utsedde personer. Eders Kongl. Maj:t har emellertid nedsatt detta antal
till högst fyra.

Då det likväl i stora kommuner ofta kan vara behöfligt att bevillningsberedningen
består af mer än fyra personer, samt det, om sistnämnda
antal ej finge öfverskridas, sannolikt i många fall blefve nödigt
att dela dylika kommuner i två beredningsdistrikt, en åtgärd som enligt
Riksdagens förmenande bör så mycket som möjligt undvikas, har Riksdagen
bibehållit nu gällande bestämmelse i ämnet.

§ 30.

Som stadgandet att på landet bevillningsberedningens förslag först
skall till kronofogden öfverlemnas för att sedan af denne tillställas kommunalstämmans
ordförande synts Riksdagen förorsaka onödig omgång
och tidsutdrägt, enär i regeln kommunalstämmans ordförande är boende
vida närmare det ställe, der beredningen sammanträder, än kronofogden,
har Riksdagen ansett paragrafen böra i detta afseende omredigeras.

§ 35.

I likhet med skatteregleringskomitén har Riksdagen ansett, att det
antal beredningsdistrikt, hvaraf i regeln bildas ett taxeringsområde, bör

6 Riksdagens Skrifvelse, N:o 7.9.

kunna af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej blott ökas, utan
äfven minskas.

§§ 41 och 42.

Jemte det § 41 indelats i tre moment, har det i § 42 förekommande
uttrycket »enligt näst ofvanstående §», hvilket möjligen kunnat
tydas så, som om de i denna paragraf stadgade ansvarsbestämmelser vore
tillämpliga jemväl på bevillningsberedningens ordförande, ändrats till
»enligt mom. 1 och 2 i näst ofvanstående §».

§ 50.

Antalet ledamöter i pröfningsnämnden, som af taxeringsnämnden
skall föreslås, har Riksdagen ansett, med undantag för Stockholm, kunna
utan olägenhet inskränkas till tre.

§ 55.

Stadgandet i denna paragraf att, då landshöfdingen är hindrad att
bevista pröfningsnämndens sammankomster, ordet skall föras af särskild
af Eders Kongl. Maj:t förordnad ordförande har Riksdagen, då i allt
fall nämnden, i händelse tiden ej medgifver sådan ordförandes förordnande,
eger att sjelf utse den som skall föra ordet, ansett saklöst kunna
uteslutas, samt nämnden bemyndigas att, så snart landshöfdingen har
förfall, sjelf välja ordförande. Derjemte har Riksdagen funnit, att här
liksom vid § 40 borde meddelas bestämmelse om den, som vid dylikt
val skall föra ordet.

§ 62.

I öfverensstämmelse med hvad här ofvan med afseende å § 19 blifvit
anförd.t, har Riksdagen ansett de i mom. 1 af förevarande paragraf förekommande
orden »eller nedsatt» böra utgå.

I afsigt att befordra såväl en fullständigare utredning af öfverklagade
taxeringsfrågor, som dessas skyndsamma behandling, har Riksdagen
vidare ansett sig böra skärpa Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
skyldighet att draga försorg om dylika frågors utredning till
ett åläggande för nämnda myndighet att tillse det besvärshandlingarne
äro fullständiga, innan de till Kammarrätten öfversändas, äfvensom att i
hvarje händelse beledsaga besvären med eget utlåtande.

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

§ 64 mom. 2.

Då stadgandet i detta moment om hemlighållande af skattskyldigs
uppgifter torde böra gälla jemväl med afseende pa sådana uppgifter,
som enligt § 18 infordras, samt vederbörandes skyldighet att icke yppa
innehållet af lemnade uppgifter synes böra vara regel och ej göras beroende
af särskildt derom uttryckt önskan från den skattskyldiges sida,
har Riksdagen ansett momentet böra erhålla en något förändrad lydelse.

§ 67 mom. 1.

Som det torde tillkomma jemväl ledamot af pröfningsnämnd att
göra sådan anmälan, som i momentet omförmäles, har Riksdagen ansett
uttryckligt stadgande derom böra i momentet införas.

Förslaget till instruktion för taxeringsmyndigheterna.

1 öfverensstämmelse med här ofvan omförmälda ändringar i §§ 3
och 8 af författningsförslaget, har Riksdagen dels omredigerat och till
en paragraf sammanfört de bestämmelser, som förekomma i de tre första
paragraferna af Eders Kongl. Maj:ts förslag till instruktion för taxeringsmyndigheterna,
dels uteslutit det under § 5 i samma förslag upptagna
stadgande, dels ock gifvit stadgandet under § 20 en något förändrad lydelse.

Förslaget till förordning angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter.

I öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit, har
Riksdagen beslutat, att såväl den bevillning, som enligt § 20 i gällande
bevillningsförordning utgår af anträffadt fynd som ock den enligt § 22
i samma förordning för fullmakter, öppna bref eller resolutioner på
karakter eller namn, heder och värdighet af embete eller tjenst, eller
sådan beställning, med hvars innehafvande ej åtföljer lön på stat eller
arfvode eller tjenstgöringsskyldighet, nu utgående bevillning skola med
med 1884 års början upphöra. Deremot har Riksdagen, då numera förslaget
om rustnings- och roteringsbesvärens samt grundskatternas af -

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

lyftande förfallit samt Riksdagen ej heller kunnat biträda Eders Kongl.
Maj:ts förslag om förhöjning i stämpelafgifterna för bouppteckningar
och gåfvobref, funnit sig sakna anledning att vidtaga några förändringar
med afseende å de bevillningsafgifter, som enligt nuvarande Art. III
utgå af frälseegendomar och lotshemman samt af gåfva, testamente,
fideikommiss och arf; och har Riksdagen på grund häraf ansett de i
nu gällande bevillningsstadga rörande samma afgifter förekommande
bestämmelser böra med några mindre redaktionsförändringar införas i
förevarande förordning.

I öfrigt har Riksdagen icke funnit något att erinra vid förevarande
af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslag till författning utom i fråga om
de i § 4 meddelade bestämmelser rörande bevillningsafgift af utländske
eller andre här i riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediter,
hvilken afgift enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle nedsättas
till hälften af nu utgående belopp.

Enligt hvad Riksdagen af det vid Eders Kongl. Maj:ts proposition
fogade utdrag af statsrådsprotokollet inhemtat, har Eders Kongl. Maj:ts
ifrågavarande framställning föranledts deraf, att franska regeringen för
svenska handelsresande, som uppehålla sig i Frankrike, bestämt en särskild
afgift motsvarande den, som i Sverige affordras franska handelsresande.

Med fullt erkännande af den omtanke för den svenska utrikeshandeln,
som legat till grund för Eders Kongl. Maj:ts förslag, vågar dock Riksdagen
betvifla, att ofvannämnda af Frankrikes regering'' vidtagna åtgärd

O ^ ~ O O O

kan innebära någon synnerlig fara för vår export till nämnda land.
Enligt hvad Riksdagen inhemtat, lära nemligen aftal rörande export af
trä och jern till Frankrike ytterst sällan om ens någonsin afslutas genom
handelsresande; utan sker detta antingen genom korrespondens mellan
exportören och affärsmän i afsättningsorterna eller vid personliga besök
å dessa orter af exportören eller sådana hans ombud, som ej kunna falla
under rubriken handelsresande. För vår öfriga export till Frankrike
torde ej heller något större antal handelsresande användas. I betraktande
häraf, och då deremot Frankrikes export på Sverige i öfvervägande
mån förmedlas genom handelsresande, har det förefallit Riksdagen
som om i sjelfva verket ej Sverige, men väl Frankrike skulle skörda
vinsten af den ifrågasatta nedsättningen, hvilken i öfrigt på grund af
ingångna traktater med de flesta europeiska makter måste komma äfven
andra handelsresande än de franske till godo.

Med anledning häraf och då erfarenheten visat, att den nuvarande
storleken af ifrågavarande afgift ingalunda afhåller utländske handels O

C? O

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

resande från att i stort antal besöka vårt land
skäl att för närvarande göra någon förändring

har Riksdagen ej funnit
0 ens belopp.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen funnit
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag till författningar icke kunna
oförändrade bifallas, men deremot för sin del i ett sammanhang beslutit
dels en förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
jemte tillhörande instruktion för taxeringsmyndigheterna, af den lydelse,
som bilagan A till denna skrifvelse utvisar, att tillämpas från och med
den 1 Januari 1884 till slutet af det år, under hvars lopp ny förordninghärom
varder af Riksdagen faststäld, dels ock en förordning angående
bevillningsafgifter af särskilda förmåner och rättigheter, af den lydelse
bilagan B utvisar, att jemväl tillämpas från 1884 års början.

Med anmälan härom får Riksdagen, som för år 1884 åtagit sig en
allmän bevillning af 3,350,000 kronor, hvaraf 3,100,000 kronor beräknats
belöpa sig på bevillningen af fast egendom samt af inkomst och 250,000
kronor på bevillningsafgifterna af särskilda förmåner och rättigheter,
anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes Riksdagens här omförmälda beslut
till allmän efterrättelse kungöra.

Med undersåtlig vördnad etc.

Stockholm den 13 Juni 1883.

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Häft.

2

io

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

Bil. A.

Förslag

tm

förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Bevillning af fast egendom.

§ l.

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med tre öre för hvarje fulla etthundra kronor
samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje
fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

§ 2.

Bevillning för fast egendom erlägges af egaren, utom i följande fall,
då bevillningen utgöres af innehafvaren, nemligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt, eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten,
samt för skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag, eller ock innehafves af stad eller
annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe
eller eljest på lön anslagen, så vida egaren enligt § 4 a) eller b)
är från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person
upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid
från annan egendom afsöndrad.

11

Riksdagens. Skrifvelse, N:o 79.

§ 3.

Mom. 1. Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde. Detta
värde bestämmes med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek,
beskaffenhet och afkastning inhemtade upplysningar samt erhållna
uppgifter om arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar
för egendomens belåning eller försäkrande mot brandskada.

Mom. 2. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
så framt icke räntan, i enlighet med § 14 i Kongl. kungörelsen
den 11 Maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta
senare bör läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock
iakttages, att frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor,
så att möjligen öfverskjutande belopp icke beräknas.

Mom. 3. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under tre år, derest
icke under tiden mellan tvenne på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i § 2 af den för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktion närmare omförmälas, påkalla
förändrad värdering.

Mom. 4. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i § 4 c), eger icke rum.

§ 4.

Fastighetsbevillning erlägges icke af:

a) staten;

b) städer och andra menigheter, akademier, vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar: för dem tillhöriga
allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerscorpser: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och
bönehus;

allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon inkomst; börande
i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens
taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet; och

c) egare af kanal, jernväg och annan farväg eller farled samt flott -

12

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

led: för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för sjelfva
kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jemväl inbegripas de för anläggningens
begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader.

§ 5.

Vid uppskattning af fast egendom ''skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas;

a) å jordbruksfastighet :

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flere brukningsdelar eller afsöndring af jord
derifrån egt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller jordafsöndring; samt
för skogsområde, som omförmäles i § 2 a);

b) å annan fastighet:

för tomt i stad, köping och dermed jemförlig ort;
för åbyggnad å sådan tomt;

för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;

för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det
derå drifna jordbruk eller dit hörande näring;

för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt
för frälseränta.

§ 6.

Fast egendom taxeras inom den ort, der egendomen är belägen.

Bevillning för inkomst af kapital och arbete.

§ 7.

För all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall, med
de undantag, som i § 11 omförmälas, bevillning erläggas med en för
hundra af inkomstbeloppet.

§ 8.

Mom. 1. Till inkomst af kapital räknas:

13

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningeförvaltande verk eller enskilde insatta penningar; samt

b) krono- och kyrkotionde eller ersättning derför, som åtnjutes af
patronus ecclesiae.

Mom. 2. Till inkomst af arbete räknas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk,
inrättningar och näringar; qvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
bränvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering och andra binäringar till
jordbruket i den mån de icke afse tillgodogörande af eget jordbruks
produkter; penningerörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart, handtverk
eller annan näring;

2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, jernväg eller annan farled
samt flottled; och

3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;

b) inkomst och förmån af tjenst eller särskildt uppdrag, såsom: aflöning,
arfvode, traktamente, sportler, bostad, derest icke fastighetsbevillning
derför af löntagaren utgöres, och annan med allmän eller enskild
tjenst förenad förmån; så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande
föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas
vård eller annan allmän förvaltning stälda kassor;

c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån; d)

all annan i denna § ej särskildt omförmäld inkomst, som icke är
genom fastighetsbevillning beskattad.

§ 9-

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som är i riket bosatt: för all den inkomst,
han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är i riket bosatt: för den inkomst,
han härifrån åtnjuter;

c) utländing, som är i riket bosatt eller här uppehållit sig såsom
resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af tre
på hvarandra följande år, eller som här idkar näring, eller härifrån uppbär
lön eller pension: för den inkomst, som af honom här förvärfvas
eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd, här användes.

14

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

Hvad här ofvan säges om enskild person, galle ock i tillämpliga
delar om menigheter, samfund, verk och inrättningar samt andra juridiska
personer, i den mån de icke äro i denna förordning från inkomstbevillning
frikallade, äfvensom om oskiftadt sterbhus och bolag, derunder
jemväl inbegripna sådana som enligt särskild författning äro skyldiga
afstå sin vinst.

§ 10.

Grunder för inkomsternas beräknande.

Mom. 1. Inkomst af kapital och arbete taxeras för det löpande året.

Mom. 2.

a) Inkomst af kapital och annan inkomst af arbete än lön eller pension
upptages med det. belopp, hvartill inkomsten under nästföregående
året uppgått, med iakttagande likväl, dels att inkomsten första året den
åtnjutes, äfvensom då den icke åtnjutits för hela föregående året, skall
upptagas med det belopp, hvartill densamma, enligt de upplysningar,
taxeringsmännen kunnat förskaffa sig, skäligen må anses för det löpande
året uppgå, dels ock att, då inkomsten under det löpande året upphör,
densamma upptages med det belopp, som, med det nästföregående årets
inkomst till beräkningsgrund, motsvarar den tidrymd af det löpande
året, för hvilken inkomsten åtnjutes.

b) Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad lön så ock
pension upptages med det belopp, hvartill densamma för det löpande
året blifvit i stat eller annorledes bestämd; börande deremot med tjenstebefattning
förenade tjenstgöringspenningar, dagaflöning, sportelersättning
och obestämda eller extra inkomster beräknas på sätt under a) är
föreskrifvet.

c) Vikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet
och all dylik tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattskyldiges
verksamhet än hans redan till beskattning taxerade tjenst, rörelse
eller yrke, och som tillfallit honom så sent under ett år, att densamma
icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämnd beräknas, taxeras.
till bevillning det näst derpå följande året.

d) Lön och annan inkomst, som utgår i spanmål eller persedlar,
upptages med det kontanta belopp, den efter senast för orten faststäldt
markegångspris utgör.

Mom. 3. Vid beräkning af inkomst utaf kapital och arbete må afdrag
icke ske:

15

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt dertill hänförliga utgifter;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, jernväg och annan
farled samt flottled tillhörande, mark och byggnad, som enligt § 4 är
fri från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital;

d) för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

Mom. 4. Deremot må afdrag ske:

vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital;

vid beräkning af inkomst utaf arbete:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande,
belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som
af egaren begagnas till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i § 8
mom. 2 a) l:o och 3:o sägs;

b) för ränta å lånt rörelsekapital;

c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden
och arbetare samt andra dermed jemförliga utgifter;

d) för kostnader, som äro förenade med utöfning af vetenskap, konst
eller handaslöjd;

e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjenster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega, officerares lönetillägg för tjenstehästar
samt fourageringsersättning, anslag till skrifmaterialier och
andra expenser, dagaflöning eller traktamente för förrättning å annat
ställe, än tjcnstemans eller i förrättningen deltagande persons Vanliga
boningsort, arfvode, dagaflöning eller traktamente för kommendering
utom station, fältaflöning under krigstid, samt arfvode eller traktamente
för riksdag eller revision å annan ort, än der arfvodes- eller traktamentstagaren
är bosatt;

f) för följande med embete och tjenst förenade utgifter, nemligen:
den afgift tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra till pensions-, enkeoch
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning
till vikarie eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken upptagna utlagor,
i den mån de icke äro eftergifna, ränta och ainorteringsbidrag till

16

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79,

öfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarne i Skåne, samt kostnader
för sådana tjensteresor, för hvilka ersättning icke är särskildt
anvisad.

§ 11.

Undantag från de i §§ 7—10 meddelade stadganden.

Mom. 1. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke
rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, deri inbegripna
äfven hustruns, understiga 500 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor, uppgå
de till 1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor af inkomsten
af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke eger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort,
der kostnaden för bostad är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, der särdeles
ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse
och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sig
den eger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter
eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig öfverstiga
200 kronor.

För inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, der den
skattskyldige är mantalsskrifven, samt för bolags inkomst får hvarken
befrielse från eller lindring i bevillningen enligt detta moment åtnjutas.

Mom. 2. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiifonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jemte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den
i § 8 mom. 2 b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;

allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges städer
och hypoteksföreningar;

jernkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lernnar utdelning åt sina delegare;
samt

17

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

sparbanker, som afses i Kongl. förordningen den 1 Oktober 1875,
och hvilka ej lemna utdelning åt stiftarne eller deras rättsinnehafvare,
äfvensom sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda
vinst endast åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af''kapital;

d) vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska makter anstälda,
jemte alla öfriga under utrikesdepartementet lydande embets- och
tjensteman samt vaktbetjente: för den del af deras aflöning eller pension,
som motsvarar norska statsverkets bidrag dertill;

e) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jemte deras betjening för all annan inkomst än den,
som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhålles genom här idkad rörelse;

f) utländing, som här vistas för att idka studier; samt

g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

§ 12.

Beskattningsort.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:

a) patronus eccleske; för inkomst af tionde eller ersättning derför:
der inkomsten utgår;

b) bank-, jernvägs- och kanalbolag: der bolagets rörelse drifves,
vare sig genom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor eller vid
större och mindre stationer;

c) annat bolag: å den eller de orter, der bolagets rörelse eller någon
hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning drifves; men i fall sådana bestämda orter icke förefinnas:
der bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksegare samt annan yrkes- och näringsidkare; för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, der rörelse eller
yrke eller någon hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt sätt eller
i afsevärd omfattning idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka
innefatta flere församlingar, för den handelsrörelse, de derstädes idka,
äfvensom de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvas på flere
orter, men endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling,
der de äro mantalsskrifne;

Bill. till Riksd. Prat. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Håft.

3

18

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

e) egare af fartyg, hvaruti flere hafva del; för inkomst af fartyget:
der hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: der fartyget har sin hemort;

f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
stälda kassor; för den i § 8 mom. 2 b) omförmälda inkomst vid lediga
ecklesiastika sysslor: i den ort, der densamma eljest bort beskattas;

g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven löntagare; för
lön från svenska statsverket: i Stockholms stad och S:t Nikolai församling;
samt

h) utrikes boende pensionstagare; för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: der pensionen utbetalas.

För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: der han är mantalsskrifven; eller om han icke är inom
riket mantalsskrifven: der han inom riket hufvudsakligen vistas.

Föreskrifter angående taxeringen.

§ 13.

Taxering eller uppskattning af hvarje fast egendoms värde och
hvarje skattskyldigs årliga inkomst verkställes af bevillning sberedningar
samt taxerings- och pr öfning snämnder, hvilkas sammansättning och åligganden
här nedan bestämmas.

A. Uppgifter till ledning vid taxeringen.

§ 14.

Före den 15 Mars nedannämnda år skola följande officiella uppgifter
meddelas, nemligen:

l:o) det år, då ny taxering af fast egendom inom hela riket skall
verkställas:

a) af hvar och en stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, derå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift
anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, äfvensom då
förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner;

19

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

b) af hvarje inom riket bildad hypoteksinrättnings direktion:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid derå, efter
det enahanda uppgift sist meddelades, för dylikt låns erhållande anstäld
och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller Vederbörande brandstodskomité:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i stad och på dess område
eller i köping och dermed jemförlig ort befintliga egendomars åbyggnad
samt å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på landet, äfvensom å
andra der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket
och dess binäringar tillhörande rörelse; börande denna uppgift
afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot brandskada försäkrade
under den tid af samma år och det nästföregående, för hvilken
enahanda uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartement jemte hvarje embetsmyndighet eller embetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, der embets- eller tjensteman, vaktbetjent
eller annan eger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person tillkommande lön, tjenstgöringspenningar,
dagaflöning, arfvode, pension eller gratifikation, boställe,
löningsjord eller andra löneförmåner; hvarjemte bör anmärkas, huruvida
med tjensten åtföljer inkomst af sportler, expeditionslösen, bötes- eller
beslagsandelar eller dylikt, som, jemlikt § 8 mom. 2 b) och § 10 mom.
2 b) och cj, är bevillning underkastadt;

c) af öfverståthållareembetet i Stockholms stad, magistraterne i
öfriga städer samt af Kongl. ,Maj:ts befallningshafvande i länen:

uppgift angående beloppet af hvarje fabriks- eller näringsidkares
tillverkningar, i enlighet med de hos dessa myndigheter anmälda förhållanden.

§ 15.

De i näst ofvanstående § föreskrifna uppgifter skola upprättas särskildt
för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i
stad samt inom stadgad tid i Stockholm öfverleinnas till öfverståthållareembetet
och i öfriga orter antingen tillsändas Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet eller omedelbart tillställas, i stad, magistraten
och, på landet, vederbörande kronofogde, för att ofördröjligen till be -

20

Riksdagens Skrifvelse, N:o 7,9.

villningsberedningarnes ordförande öfverlemnas; skolande dessa uppgifter
sedermera taxeringslängderna bifogas.

§ 16.

Mom. 1. Styrelse för hvart och ett verk eller bolag, som är med
Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller fatt sin bolagsordning af Kongl. Maj:t
stadfäst och antingen står under offentlig kontroll eller har inskränkt
ansvarighet enligt Kongl. förordningen den 6 Oktober 1848, skall det
åligga att före April månads utgång hvarje år, på sätt i § 15 linnes
föreskrifvet, insända dels sådan uppgift om dess samtliga lön- och arfvodestagares
samt i verkets eller bolagets arbete i öfrigt anstälde personers
löneförmåner, hvarom i § 14: 2:o b) stadgas, dels ock bestyrkt
utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade räkenskaper, utvisande
beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna vinst, ränta å eget
kapital inräknad; och bör sådant utdrag beträffande bank-, jernvägsoch
kanalbolag samt, så vidt ske kan, äfven för annat verk eller bolag,
som drifver rörelse på två eller flere orter, utvisa denna vinst, fördelad
på hvar och en af de orter, der enligt § 12 rörelsen bör beskattas, jemte
bruttoinkomsten å hvarje särskildt ställe.

Mom. 2. Agent för utländskt försäkringsbolag vare skyldig att,
inom tid och på sätt, här ofvan sägs, lemna uppgift angående antalet
försäkringar och premiebeloppet för nästföregående året inom agenturens
område.

§ 17.

Derest i §§ 14 och 16 föreskrifven uppgift icke varder inom stadgad
tid aflemnad, eller om erhållen uppgift befinnes ofullständig eller
origtig, bör, der sådant för bevillningstaxeringens vederbörliga verkställighet
anses behöfligt, fullständig eller rättad uppgift ofördröjligen infordras
genom bevillningsberedningens ordförande.

Annan för beredningen erforderlig officiel uppgift skall, då begäran
derom framställes, af vederbörande embetsverk lemnas. Jemväl andra
bolag än de i § 16 mom. 1 nämnda, likasom ock enskilde arbetsgivare,
vare skyldige att på anfordran af bevillningsberedningens ordförande
inom åtta dagar derefter till honom lemna uppgift om de hos dem anstälde
personers aflöning och andra förmåner.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 19.

21

§ 18.

Hvar och en annan enligt denna förordning skattskyldig, än de i
§16 inom. 1 omförmälda verk eller bolag, vare ock vid äfventyr, som
i § 19 mom. 4 stadgas, skyldig att inom åtta dagar efter derom från
bevillningsberedningens ordförande bevisligen emottagen uppmaning till
honom lemna uppgift å det belopp, hvartill hans inkomst af kapital
eller arbete det nästföregående året uppgått.

\

§ 19-

Mom. 1. Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i ofvanstående
§§ 14, 15 och 17 är stadgadt rörande der omförmälda officiella
uppgifter, vare vederbörande tjensteman underkastad ansvar, som för
annan försummelse i tjensten.

Mom. 2. Skulle sådan uppgift, som angående verks eller bolags
verksamhet i § 16 är föreskrifven, icke inom stadgad tid aflemnas, skall
verket, bolaget eller agenten bota ett belopp, svarande mot tio procent
af den bevillning, som inom beredningsdistriktet varder verket eller bolaget
påförd för inkomst af den rörelse, som uppgiften skolat afse, hvarjemte
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på anmälan af bevillningsberedningens
ordförande, eger att med föreläggande af lämpligt vite dylik
uppgift infordra.

Mom. 3. Brister verk, bolag eller enskild aidbetsgifvare i skyldigheten
att aflemna de i § 16 mom. 1 och § 17 stadgade uppgifter om
aflöningar, böte fem kronor; hvarefter i afseende å uppgifternas införskaffande
förfares såsom i nästföregående moment är sagdt.

Mom. 4. Skattskyldig, som underlåter att inom föreskrifven tid
aflemna infordrad uppgift, hvarom stadgas i § 18, hafve förlorat rätten
att fullfölja talan mot pröfningsnämndens beslut i fråga om beloppet
af den inkomst, som uppgiften skolat afse, utom i de fall, då pröfningsnämnden
uppskattat inkomsten till annat belopp än det af taxeringsnämnden
antagna eller ock inkomst först af pröfningsnämnden till bevillning
taxerats.

§ 20.

Utan hinder af uteblifven uppgift och med rätt att pröfva i hvad
mån aflemnad uppgift är af beskaffenhet att kunna tjena till ledning
vid taxeringen, eger bevillningsberedningen att föreslå samt taxerings -

22 Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

och pröfningsnämnderna att bestämma och fastställa taxeringen af fastighet
eller inkomst.

§ 21.

En hvar skattskyldig, som icke enligt denna förordning är pligtig
att aflemna uppgift för taxeringen, vare obetaget att meddela upplysning
om sina inkomsters och tillgångars verkliga belopp, samt dervid
likaledes uppgifva de afdrag, som han vid inkomstens beräkning anser
sig berättigad att på grund af § 10 mom. 4 tillgodonjuta. Sålunda frivilligt
meddelad så ock enligt § 18 infordrad uppgift, hvars offentliggörande
den skattskyldige förklarar sig icke medgifva, må endast inför
beredningen och, med den skattskyldiges samtycke, inför taxerings- eller
pröfningsnämnden företes, men icke utan hans samtycke i nämndens
protokoll intagas; skolande, sedan frågan om samme skattskyldigs taxering
blifvit afgjord, sådan uppgift till honom återställas eller bevisligen
förstöras af den, som densamma emottagit.

B. Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.

l:o) Bevillningsberedningarne.

§ 22.

Hvarje kommun skall i allmänhet utgöra ett beredningsdistrikt. I
Stockholm eger öfverståthållareembetet att bestämma antalet af de bevillningsberedningar,
som der skola tillsättas, samt det distrikt, hvarje
bevillningsberedning skall omfatta. För annan stad, hvarest flere bevillningsberedningar
erfordras, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att efter magistratens hörande bestämma bereaningarnes antal och beredningsdistrikten.
Likaså må på landet större kommuner af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande fördelas i två eller flera beredningsdistrikt;
äfvensom två eller flere mindre kommuner kunna till ett beredningsdistrikt
förenas. ,

§ 23.

Hvarje bevillningsberedning bör i stad bestå af tre, högst fyra personer,
nemligen en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till ordförande
och föredragande förordnad magistrats- eller annan härtill lämplig per -

23

Riksdagens Skrifvelse, A7; o 7$.

sou samt två eller tre inom beredningsdistriktet boende personer, som
under senast förflutna år derstädes utgjort fastighets- eller inkomstbevillning.
Dessa ledamöter väljas af stadsfullmäktige i de städer, der
sådana finnas, men i öfriga städer af allmän rådstuga. På landet bör
bevillningsberedningen utgöras af en utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till ordförande och föredragande förordnad, helst inom distriktet
boende, person, som eger tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska
ställning och industriella förhållanden, samt två, högst sex på kommunalstämma
utsedde, i orten bosatte, personer, hvilka under sistförlidna
år erlagt fastighets- eller inkomstbevillning inom beredningsdistriktet.
Aro flere kommuner förenade till ett beredningsdistrikt, skall för hvarje
kommun väljas en eller två ledamöter i beredningen. Vid samma tillfälle,
som de ordinarie ledamöterne i bevillningsberedningen utses, skola
äfven, så i stad som på landet, en eller två suppleanter på enahanda
sätt som de ordinarie ledamöterne väljas.

§ 24.

Mom. 1. Genom utfärdad allmän kungörelse underrättar Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, i början af hvart och ett år, de skattskyldige
om de personer, som inom hvarje ort blifvit, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade att såsom ordförande leda bevillningsberedningens
arbeten för samma år, samt om de särskilda beredningsdistrikt,
deruti länet blifvit indeladt, hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelar föreskrift om det antal beredningsledamöter, som inom hvarje
stad eller kommun skall väljas, samt om hvad i öfrigt vid dessa val
bör iakttagas. Uti denna kungörelse erinras vederbörande om skyldigheten
att aflemna de uppgifter, som i afseende på den förestående bevillningstaxeringen
skola meddelas, samt om påföljden för uraktlåtenhet
derutinnan, hvarjemte underrättelse meddelas om tid och ställe för uppgifternas
aflemnande.

Mom. 2. Val af ledamöter och suppleanter i bevillningsberedningen
skola förrättas före den 15 Februari; börande, genast efter valförrättningens
slut, ej mindre de då valda personerna än den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förordnade ordföranden i samma beredning om de
verkstälda valen underrättas.

§ 25.

På det bevillningsberedningens ordförande och ledamöter må ega
tillfälle att inhemta nödig kännedom om sina åligganden, bör erforder -

24

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

ligt antal exemplar af denna förordning med dertill hörande instruktion
äfvensom af förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande
jemte den del af de till dessa författningar hörande formulär,
som skall af beredningarne och de skattskyldige begagnas, genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg öfverlemnas, i stad, till magistraten
och, på landet, till ordföranden i kommunalstämman, för att genast efter
valet tillhandahållas beredningens ordförande och hvarje dess ledamot.

I Stockholm tillhandahållas dessa exemplar vederbörande ordförande
och ledamöter i beredningarne omedelbart af öfverståthållareembetet.

§ 26.

De inom hvarje beredningsdistrikt för taxeringen aflemnade uppgifter
skola samlas, ordnas, numreras och granskas af bevillningsberedningens
ordförande, hvilken, der föreskrifven uppgift eller annan för
taxeringen behöflig upplysning saknas, bör, jemlikt §§ 17 och 18, densamma
från vederbörande infordra eller, jemlikt § 19 mom. 2 och 3, om
förhållandet göra anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Har sådan uppgift, som i § 18 omförmäles, blifvit skattskyldig affordrad
men ej af honom behörigen aflemnad, åligger det beredningens
ordförande att derom göra anteckning i mantals- och taxeringslängden.

Uppgifternas nummer likasom uppgifna salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden
å fastigheter skola af ordföranden på behöriga ställen
i mantals- och taxeringslängden antecknas.

§ 27.

Med iakttagande af samma ordningsföljd mellan distrikten, som i
afseende på taxeringsförrättningarnes verkställighet är föreskrifven, eger
bevillningsberedningens ordförande att bestämma tid och ställe för hvarje
berednings sammanträde; och bör han derom ofördröjligen ej allenast
underrätta de öfriga ledamöterne af beredningen, utan äfven på lämpligt
sätt meddela de skattskyldige inom beredningsdistriktet underrättelse.
Beredningssamrnanträdena, hvilka på landet alltid skola hållas
inom distriktet, böra utsättas så tidigt, att samtliga beredningarne senast
den 31 Maj må hafva afslutat sina arbeten.

§ 28.

Till bevillningsberedningens ordförande bör å landet kommunalstämmans
ordförande och i stad vederbörande tjensteman senast den 15

25

Riksdagens Skrifvelse, N:o 70.

April hafva aflemna! mantals- och taxeringslängden för året, sedan densamma,
hvad mantalsskrifningen angår, blifvit i föreskrifven tid och
ordning granskad, jemte dertill hörande för mantalsskrifningen aflemnade
uppgifter och handlingar.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion, och under tillämpning af de i denna förordning
stadgade grunder, åligger det beredningen att föreslå och uti förberörda
längd införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för hvilket bevillning
skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje skattskyldig.

I stad böra beredningarne åtnjuta nödigt biträde af vederbörande
uppbörds- eller annan dertill utsedd tjensteman.

§ 29.

Beslut må icke kunna fattas af bevillningsberedning, som omfattar
blott en kommun eller en del deraf, derest icke ordföranden och minst
två ledamöter äro närvarande, ej heller af beredning, omfattande två
eller flere kommuner, med mindre, utom ordföranden, en ledamot från
hvarje kommun är tillstädes; börande i allt fall, då ordinarie ledamot i
beredning är frånvarande, vederbörande suppleant ofördröjligen tillkallas.

Derest, vid föreslående af fastighetsvärde eller inkomstberäkning,
skiljaktighet i meningarne inom beredningen uppstår, komma beloppen
att upptagas i öfverensstämmelse med den mening, som de fleste ledamöterne
yttrat, samt, om rösterna utfalla lika, med den, som ordföranden
biträdt; och åligger det ordföranden att i de fall, då hans mening
icke gjort sig gällande, uti förslaget särskild! upptaga den taxering, han
ansett böra föreslås; varande det jemväl hvar och en af de öfrige beredningsledamöterne
obetaget att få sin särskilda mening för taxeringsnämnden
anmäld, så vida densamma skriftligen affattad till beredningens
ordförande aflemnas.

Ordförande eller ledamot i beredningen bör afträda, då fråga om
hans egen taxering inom beredningen förekommer.

§ 30.

Bevillningsberedningens förslag med tillhörande mantals- och taxeringsuppgifter
samt öfriga handlingar äfvensom afskrift af föregående
årets mantals- och taxeringslängd skola senast den 6 Juni aflemnas i
Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga städer till magistraten.
Dessa myndigheter skola senast fjorton dagar före taxeringsnämn Bili.

till Rilcsd. Prat. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Hand. ‘20 Haft. 4

26

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

dens sammanträde kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt
och aflemnadt, samt att kännedom om detsammas innehåll kan på angifvet
ställe inhemtas; åliggande det, i Stockholm öfverståthållareembetet
och i öfriga städer magistraten att till taxeringsnämnden öfverlemna såväl
beredningens förslag som dertill hörande mantals- och taxeringsuppgifter
samt öfriga handlingar.

På landet skall beredningens förslag senast den 6 Juni öfverlemnas
till kommunalstämmans ordförande, som det åligger ofördröjligen efter
mottagandet kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt och aflemnadt,
samt att kännedom om detsammas innehåll kan på angifvet
ställe inhemtas. Tio dagar före taxeringsnämndens sammanträde skall
han öfversända förslaget till vederbörande kronofogde. Alla mantalsoch
taxeringsuppgifter samt öfriga handlingar skola af beredningens
ordförande efter förrättningens slut tillställas vederbörande kronofogde,
hvilken det åligger till taxeringsnämnden medföra så väl samtliga dessa
handlingar som ock beredningens förslag.

§ 31.

Skattskyldig, som är missnöjd med beredningens förslag, eger att
hos taxeringsnämnden uppgifva de skäl och styrka de förhållanden, på
grund hvaraf han anser detta förslag böra ändras eller ogillas.

§ 32.

Magistratsperson, kronofogde eller länsman må ej utan laga förfall
kunna afsåga sig erhållet förordnande att vara ordförande i bevillningsberedning.

Hvarje annan inom beredningsdistriktet bosatt person vare skyldig
att, så vida han icke de tvenne nästföregående åren deltagit i distriktets
bevillningsberedning eller är af laga förfall hindrad, emottaga uppdrag
att vara ordförande eller ledamot i beredningen. Utom distriktet bosatt
person är icke, utan sitt eget medgifvande, skyldig att sådan befattning
sig åtaga.

§ 33.

Der ordföranden i bevillningsberedningen, utan att af laga förfall
vara hindrad, icke vidtager erforderliga åtgärder för beredningens sammanträde
eller underlåter att inom föreskrifven tid aflemna beredningens
förslag och öfriga handlingar, vare han förfallen till böter af sextio

27

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

kronor. Infinner han sig icke å den af honom för beredningens sammanträde
utsatta ort och tid, böte trettio kronor. Ledamot af beredningen
eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall från sammanträdet
uteblifver, böte tio kronor.

§ 34.

Ordförande i bevillningsberedning skall jemväl inställa sig hos taxeringsnämnden
för samma ort. Skulle lian icke vara skyldig att för tjensteåliggandens
fullgörande vid taxeringsnämnden komma tillstädes, må
han för sin resa till och från denna nämnds sammanträdesort åtnjuta
skjutsersättning med tre kronor för mil och under tiden för sin närvaro
vid nämnden traktamentsersättning med sex kronor om dagen.

2:o) Taxeringsnämnderna.

§ 35.

De på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp bestämmas
af den för sådant ändamål utaf de skattskyldige, på sätt nedan
stadgas, utsedda taxeringsnämnd. Taxeringsdistrikts område bestämmes
af Kong]. Maj:ts befallningshafvande. Det utgöres i allmänhet af hvarje
särskild stad, samt på landet af två, tre eller fyra beredningsdistrikt,
men, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, må
sistnämnda antal ökas eller minskas, äfvensom större stad fördelas i flera
taxeringsdistrikt. Hvart och ett taxeringsdistrikt. har sin taxeringsnämnd,
hvilken bör hålla sina sammanträden inom staden eller distriktet;
dock må för landet utsedd taxeringsnämnd äfven sammanträda i
närbelägen stad.

§ 36.

Efter dertill af städernas magistrater samt kronofogdarne och häradsskrifvarne
för det löpande året uppgjorda förslag, som under Mars månad
skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas, bestämmer
Kongl. Majrts befallningshafvande tid och ställe för taxeringsnäm-n-:
dernas sammanträden. Dervid bör tillses, att på landet vederbörande
kronofogde och häradsskrifvare må kunna öfvervara hvarje taxeringsnämnds
sammankomst, samt att de bemälda nämnder åliggande taxeringsförrättningar
senast den 15 Juli kunna vara afslutade.

28

Riksdagens Skrifvelse, N:o 70.

§ 37.

Så fort sig göra låter utfärdar Kongl. Maj:ts befallningshafvande
allmän kungörelse angående anställande af val till ledamöter i taxeringsnämnderna
samt tid och ställe för nämndernas sammanträden. Denna
kungörelse bör jemväl innehålla bestämda föreskrifter om hvad vederbörande
tjensteman samt de skattskyldige hafva att med hänsyn till dessa
nämnder iakttaga, äfvensom angående samma nämnders och deras ledamöters
åligganden. Senast inom fjorton dagar efter den, då denna kungörelse
blifvit på vanligt sätt inför församlingen uppläst, utlyses å landet
kommunalstämma för anställande af omförmälda val. I stad förrättas
valen inför magistraten af stadens vid allmän rådstuga eller vid val af
stadsfullmägtige röstberättigade invånare; och skall, då stad är delad i
flera taxeringsdistrikt, hvarje distrikt för sig utse sina ledamöter i taxeringsnämnden.

§ 38.

På landet bör antalet af hvarje taxeringsnämnds ledamöter vara nio,
då taxeringsdistriktet icke utgöres af mera än en kommun. Omfattar
åter taxeringsdistriktet två kommuner, skall taxeringsnämnden bestå af
tio ledamöter, bland hvilka fem utses af hvardera kommunen; och om
tre eller flere kommuner tillhöra samma taxeringsdistrikt, bör hvarje
kommun utse i förra fallet fyra och i senare tre ledamöter i detta distrikts
taxeringsnämnd.

I stad skall likaledes taxeringsnämnd bestå af nio ledamöter, då
taxeringsdistriktet omfattar blott ett beredningsdistrikt. Inbegripas åter
två beredningsdistrikt under ett taxeringsdistrikt, skola ledamöterne i
taxeringsnämnden vara tio, deraf fem utses från hvartdera beredningsdistriktet;
och då taxeringsdistriktet omfattar tre eller flera beredningsdistrikt,
utses från hvarje beredningsdistrikt i förra fallet fyra och i det
senare tre ledamöter i taxeringsnämnden.

Vid samma tillfälle, som ledamöterne i taxeringsnämnden väljas,
bör äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de
ordinarie ledamöternes antal, samt ordningen suppleanterne emellan bestämmas.

§ 39.

För att vara valbar till ledamot i taxeringsnämnd erfordras att inom
taxeringsdistriktet hafva under nästföregångna år utgjort fastighets- eller

29

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

inkomstbevillning; börande åtminstone en af dem, som utses till ledamöter
i taxeringsnämnden, hafva erhållit vederbörligt uppdrag att å
kommunens vägnar deltaga i årets bevillningsberedning. För öfrigt bör
vid ifrågavarande val tillses, att, så vidt möjligt är, så väl fastighetsegare
som näringsidkare och löntagare komma att i nämnden ega säte
och stämma.

Efter valets förrättande bör den, som dervid fört ordet, om detsammas
utgång skyndsamt underrätta, i Stockholm öfverståthållareembetet
och på landet kronofogden, samt dervid tillika meddela hvilka bland
de valde i årets bevillningsberedningar deltagit; skolande i stad magistraten
och på landet kronofogden underrätta de valde ledamöterne och
suppleanterne om det dem gifna uppdrag, hvarvid tillika till en hvar af
de valde, som icke i beredningen deltagit, skall öfverlemnas ett exemplar
af denna förordning.

Den, som valts till ledamot i taxeringsnämnden, är, så vida han
icke af laga förfall derifrån hindras, skyldig att detta uppdrag fullgöra.
Inträfladt förfall bör ofördröjligen anmälas för magistraten eller kronofogden,
så att före nämndens sammanträde suppleant hinner inkallas.
Ledamot i taxeringsnämnd, som, utan anmäldt laga förfall, uteblifver
från nämndens sammanträde, höte fem kronor. Taxeringsnämnds vid
utlyst sammanträde närvarande ledamöter ega att, om det för taxeringsförrättningens
fortgång erfordras och utsedd suppleant för tillfället icke
tinnes att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen
deltaga.

Taxeringsnämnd får icke träda i verksamhet eller fortsätta sina
göromål, så vida icke de närvarande vederbörligen valde eller tillkallade
ledamöterna utgöra minst två tredjedelar af det antal, hvaraf nämnden
bör bestå.

§ 40.

Landshöfdingen i länet är berättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar,
men icke i besluten deltaga. Då landshöfdingen är närvarande,
före han ordet; egande eljest nämnden att inom sig med slutna
sedlar välja ordförande, och bör vid sådant val ordet föras af den till
lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

§ 41.

Mom. 1. Under taxeringsnämnds sammanvaro bör alltid behörigt
kronoombud vara tillstädes, för att efter sorgfällig granskning af bevill -

30

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

ningsberedningens förslag göra de anmärkningar och framställningar,
hvartill lian för iakttagande af kronans rätt finner sig ega anledning.
Detta ombud, hvilket det dessutom åligger noga tillse, att anteckningarne
i mantals- och taxeringslängden varda verkstälda i öfverensstämmelse
med nämndens beslut, förordnas i stad af Kong]. Maj:ts befallningshafvande;
och bör företrädesvis dertill utses den person eller någon
af de personer, som enligt Kongl. Majrts befallningshafvandes förordnande
deltagit i samma års bevillningsberedning. På landet är kronofogden i
orten kronoombud vid bevillningstaxeringarne.

Mom. 2. Protokollet hos taxeringsnämnden föres i Stockholm af
person, som dertill af öfverståthållareembetet förordnats, och i öfriga
städer af en utaf magistraten utsedd person, såvida icke denna protokollsföring
åligger någon viss, der anstäld tjensteman. På landet skall
sagda protokoll föras af kronofogden. Af nämndens beslut föranledda
anteckningar i mantals- och taxeringslängden skola under sammanträdet
verkställas, på landet af häradsskrifvare!! och i stad antingen af den
person, magistraten förordnat att i sådant afseende vid bevillningstaxeringen
biträda, eller af den tjensteman, hvars åliggande dessa anteckningars
verkställande tillhör: och äro samtlige desse tjensteman pligtige
att nämnden med upplysningar tillhandagå.

Mom. 3. Skulle taxeringsnämnden i ett eller annat hänseende icke
iakttaga denna förordnings föreskrifter eller icke verkställa taxeringen i
öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden, åligger det
kronoombudet och ordföranden i vederbörande bevillningsberedning att
sådant genast anmärka. Dylik anmärkning äfvensom nämndens i anledning
deraf meddelade yttrande skola i protokollet intagas.

§ 42.

Har kronofogde, häradsskrifvare, eller annan person, som det åligger
att, enligt mom. 1 och 2 i näst ofvanstående §, vara tillstädes och tjenstgöra
vid taxeringsnämnds sammankomst, derifrån, utan laga förfall, uteblifvit,
efter den för nämndens sammanträde utsatta tid eller har hans
dessförinnan inträffade förfall icke blifvit vederbörligen anmäldt, böte
han trettio kronor.

Kan, till följd af en eller annan anledning, taxeringsförrättningen
icke företagas eller fortgå, bör anmälan derom af nämnden göras hos
Kongl. Majrts befallningshafvande, som dä vidtager den åtgärd, förhållandet
finnes påkalla.

31

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

§ 43.

Skulle taxeringsnämnden, vid granskningen och pröfningen af bevillningsberedningens
taxeringsförslag jemte dertill hörande uppgifter och
de mot samma förslag framstälda erinringar, finna sig föranlåten att från
embetsverk och myndigheter, bolag eller enskilde arbetsgifvare inhemta
ytterligare uppgifter och upplysningar rörande sådana förhållanden, som
vederbörande, med hänsigt till bevillningstaxeringen, skola uppgifva, förfares
på enahanda sätt som, i afseende på uppgifters eller upplysningars
införskaffande åt bevillningsberedningen, i § 17 är stadgadt; egande
taxeringsnämnderna ovägerligen af dessa embetsverk och myndigheter
undfå de upplysningar, som kunna erfordras. Uraktlåter bolag eller enskild
arbetsgifvare att angående de i §§ 16 och 17 omförmälda förhållanden
vederbörligen affordrad uppgift eller upplysning taxeringsnämnden
meddela, vare påföljden densamma, som dylik uraktlåtenhet vid bevillningsberedningen
enligt § 19 medför.

§ 44.

Taxeringsnämnden bör noga granska mantals- och taxeringslängderna
i hvad de angå de inom distriktet senast förrättade mantalsskrifningar
samt taga kännedom om de anmärkningar, som dervid eller vid
samma längders derefter verkstälda granskning förekommit. Skulle härvid
visa sig, att någon antingen utan giltiga skäl blifvit från kronoutskylder
befriad eller fått sig utskylder ålagda, från hvilkas utgörande
han, i anseende till sin nödstälda och utblottade belägenhet, bort frikallas,
eger nämnden att rättelse derutinnan meddela; börande dock ej
mindre beslutet derom än de skäl, som detsamma föranledt, alltid i
nämndens protokoll intagas.

§ 45.

Uppstå skiljaktiga meningar bland taxeringsnämndens ledamöter, och
måste omröstning för frågans afgörande anställas, skall denna vara öppen
och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterne biträdt,
eller, om rösterna utfalla lika, den som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening, ordföranden
biträder.

§ 46.

Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock
är skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda, för att meddela

32

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

upplysningar rörande taxeringen i hvad den honom angår. Ledamot af
nämnden bör afträda, då fråga om hans egen, hans föräldrars, barns eller
syskons taxering förekommer.

§ 47.

Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra
låter, bör begärd upplysning om den af taxeringsnämnden skattskyldig
påförda taxering honom på stället meddelas.

Dessutom och på det hvar och en skattskyldig må komma i tillfälle
att erhålla kännedom om de hos taxeringsnämnden skedda ändringar i
bevillningsberedningarnes taxeringsförslag, åligger det den, som fört
nämndens protokoll, att senast fjorton dagar efter det taxeringsförrättningarne
inom fögderi eller stad blifvit afslutade aflemna, i Stockholm
till öfverståthållareembetet, i öfriga städer till magistraten och på landet
till kommunalstämmans ordförande, för hvarje kommun på landet och
hvarje församling i stad utskrifna utdrag af sagda protokoll, utvisande
alla af nämnden beslutade förändringar uti och tillägg till beredningens
förslag. Dessa protokollsutdrag skola, under viss bestämd och vederbörligen
kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt
och dervid äfven tillkännagifvet ställe hållas de skattskyldige till handa.

§ 48.

Justeringen af det hos taxeringsnämnden förda protokoll skall verkställas
inför nämnden, eller senast åtta dagar efter nämndens sammanträde
inför ordföranden jemte minst två af nämnden utsedde ledamöter.
Justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknadt intyg af nämndens
ordförande och två ledamöter. Så snart de i ofvanstående § 47 oinförmälda
protokollsutdrag äro utskrifna, bör protokollet aflemnas till den
tjensteman, som det tillhört att anteckningarne i mantals- och taxeringslängden
verkställa. Denna längd underskrifves af både nyssbemälde
tjensteman och kronoombudet, hvarjemte rigtigheten af deruti skedda^
på taxeringsnämndens beslut grundade anteckningar äfven vitsordas alordföranden
och två ledamöter i samma nämnd.

§ 49.

Mom. 1. Sedan taxeringsnämndernas förrättningar inom stad eller
fögderi afslutats, skall i stad vederbörande tjensteman och på landet
häradsskrifvaren ofördröjligen uträkna samt i mantals- och taxerings -

33

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

längden införa de bevillningsafgifter, som på grund af taxeringsnämndernas
beslut skola påföras.

Mom 2. Senast den 15 Augusti skola taxeringsprotokoll och längder
med sammandrag jemte tillhörande handlingar, äfvensom afskrifterna
af föregående årets mantals- och taxeringslängder till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet insändas, på landet omedelbart af vederbörande
häradsskrifvare och i stad genom magistratens försorg; varande i annat
fall den tjensteman, hvars försumlighet föranledt inträffudt dröjsmål,
förfallen till böter af tre kronor för hvarje dag, hvarmed ofvan bestämda
tid öfverskrides.

I Stockholm bör den tjensteman, som det tillhör att anteckningarne
i mantals- och taxeringslängden verkställa, inom samma tid och vid enahanda
äfventyr till öfverståthållareembetet inlemna taxeringsprotokoll och
längder med tillhörande handlingar.

Mom. 3. Afskrift af mantals- och taxeringslängden, i hvad den
angår hvarje särskild kommun på landet, skall jemväl senast den 15
Augusti af häradsskrifvarcn tillställas vederbörande kommunalstämmas
ordförande, för att genom hans försorg i den ordning, som i § 47 föreskrifves,
hållas de skattskyldige till handa; börande afskriften sedermera
af ordföranden förvaras, för att af honom öfverlemnas till ordföranden
i påföljande årets bevillningsberedning.

I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift
af mantals- och taxeringslängden för hvarje särskildt beredningsdistrikt
i samma ordning hållas de skattskyldige till handa samt påföljande år
öfverlemnas till vederbörande ordförande i det årets bevillningsberedningar.

§ 50.

Innan taxeringsnämnden upplöses skall nämnden bland sina medlemmar
föreslå i Stockholm fyra, men i öfriga städer och på landet tre
personer till ledamöter i samma års pröfningsnämnd, hvarvid, derest
taxeringsnämndens sammansättning sådant medgifver, i stad bör utses
åtminstone en, som under nästföregående år der erlagt bevillning för
löneinkomst, samt på landet åtminstone en, af hvilken inom distriktet
bevillning blifvit erlagd antingen för sådan inkomst eller för inkomst af
jordbruksnäringen icke tillhörande rörelse.

Om de personer, som sålunda blifvit af taxeringsnämnden föreslagna
att, enligt stadgandet i nedanstående § 53, utses till ledamöter i pröfningsnämnden,
skall i Stockholm taxeringsnämnds ordförande, i öfriga

Bill. till lliksd. Prot. 18SS. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. ‘20 Häft. 5

34

Riksdagens Skrifvelse, iY:o 79.

städer magistraten och på landet kronofogden ofördröjligen meddela
Kongl. Maj:ts befallningshafvande underrättelse.

§ 51.

Senast innan klockan tolf å åttonde dagen före den, då pröfningsnämnden
sammanträder, eller, om åttonde dagen är helgedag, å nästföljande
dag, bör skattskyldig, som finner sig föranlåten anföra besvär
öfver taxeringsnämnds beslut i hvad honom rörer, så ock vederbörande
kommun, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, hafva till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande inlemnat sin till pröfningsnämnden stälda besvärsskrift;
börande de skattskyldige genom den i § 54 omförmälda kungörelse
härom erinras.

3:o) Pröfning snämnderna.

§ 52.

För att granska bevillningstaxeringarne samt pröfva och afgöra anförda
besvär eller annars framstälda anmärkningar i anledning af taxeringsnämndernas
vidtagna åtgärder och beslut skall en pröfningsnämnd
årligen sammanträda, för hvart och ett län i länets residensstad under
senare hälften af September och för Stockholms stad i Stockholm under
förra hälften af Oktober månad, egande denna nämnd att, efter tagen
kännedom om hvad mantals- och taxeringslängder samt protokoll jemte
aflemnade uppgifter innehålla och noggrann pröfning af alla nämnden
understälda frågor och förhållanden, meddela sådana rättelser och ändringar
i eller göra sådana tillägg till den taxering, senast församlade
taxeringsnämnder verkstält, som finnas af rättvisa och billighet samt en
författningsenlig och jemlik beskattning påkallade.

§ 53.

Pröfningsnämnd skall bestå af tjugu, högst trettio ledamöter, hvilka
Kongl. Majrts befallningshafvande eger utse bland de af taxeringsnämnderna
dertill föreslagna personer. Bland ledamöterne i pröfningsnämnden
skall minst hälften och i Stockholms stad minst en fjerdedel vara
egare af fast egendom; och böra nämndens ledamöter så utses, att nämnden,
så vidt förhållandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter

35

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

beskattningens belopp och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt
antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt att inom nämnden icke
saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar, dessas ekonomiska
tillstånd och hufvudsakliga näringar.

Den som till ledamot i pröfningsnämnd blifvit utsedd, men utan
vederbörligen anmäldt laga förfall vid nämndens sammankomst sig icke
infinner, skall bota tio kronor.

§ 54.

Uti derom utfärdad allmän kungörelse uppgifver Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dem, som till ledamöter i pröfningsnämnden blifvit
utsedde, samt underrättar länets invånare om tid och ställe för nämndens
sammanträde; och bör ett exemplar af denna kungörelse i god tid
hvarje ledamot af nämnden genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg tillsändas.

§ 55.

Vid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen i länet
vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar,
men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. Är landshöfdingen
hindrad att dessa sammankomster bevista, ege nämnden att sjelf genom
val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ordförande, och bör
vid sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens
ledamöter.

Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga meningar
bland nämndens ledamöter, och måste till följd deraf omröstning anställas,
skall omröstningen vara öppen och den mening blifva gällande,
hvilken flertalet bland ledamöterne biträdt, eller, om rösterna utfalla lika,
den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej
tillämpas, gälle den mening, som biträdes af ordföranden.

Ledamot af nämnden bör afträda, då fråga om hans egen, hans föräldrars,
barns eller syskons taxering förekommer.

§ 56.

Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör landskamreraren
samt för Stockholm kamreraren vid öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden öfvervara pröfningsnämndens sammankomster,
med skyldighet att efter sorgfällig beredning göra de anmärk -

36

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

ningar och framställningar, hvartill han för iakttagande af kronans rätt
tinner sig ega anledning.

§ 57.

På Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse skola bevillningsberedningarnes
ordförande vara pligtige att, för upplysningars meddelande,
före och under pröfningsnämndens sammankomst infinna sig å den ort,
der nämnden sammanträder. Dock ankommer på Ivongl. Maj:ts befallningshafvande
att bestämma, hvilkens eller hvilkas inställelse må anses
vara behöflig.

§ 58.

Protokollet vid pröfningsnämndens sammankomster föres och de af
nämndens beslut föranledda anteckningar i mantals- och taxeringslängd
derna samt i den uti § 59 omförmälda särskilda längd verkställas af den
eller de personer, som Kongl. Majrts befallningshafvande dertill förordnat.
Sådant förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap
skall hos pröfningsnämnden vara tillstädes.

§ 59.

Mom. 1. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, der jemväl anteckning skall ske, huruvida klagande skattskyldig,
hvilken enligt § 18 taxeringsuppgift affordrats, densamma behörigen
aflemnat. Fastighets- eller inkomsttaxering, som till följd af
pröfningsnämndens beslut tillkommit eller blifvit faststäld annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas i särskild längd, deruti de
protokollsparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angifvas. Kronoombudet
åligger att med sin underskrift å så väl mantals- och taxeringslängden
som nyssnämnda särskilda längd vitsorda deruti, enligt pröfningsnämndens
beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg. Den,
som fört pröfningsnämndens protokoll, åligger att i Stockholm före November
månads utgång till öfverståthållareembetet och i länen före
Oktober månads utgång till vederbörande magistrater eller kommunalstämmors
ordförande, vid bot af fem kronor för hvarje dag, hvarmed
den sålunda bestämda tiden öfverskrides, aflemna för hvarje församling
i stad och hvarje kommun på landet utskrifna utdrag af nämnda protokoll,
utvisande alla af pröfningsnämnden beslutade förändringar uti och
tillägg till de af taxeringsnämnderna vidtagna taxeringsåtgärder. Dessa
protokollsutdrag, hvilka jemväl skola innehålla underrättelse om hvad
den, som med pröfningsnämndens beslut icke åtnöjes, har att iakttaga,

37

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

skola hållas de skattskyldige till banda under viss tid af minst fjorton
dagar, hvarom kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas;
börande, utom hvad Stockholm angår, i denna kungörelse upptagas namn
och hemvist för de skattskyldige, i afseende å hvilkas taxering pröfningsnämnden
vidtagit ändring.

I Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll, i hvad
det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af taxeringsnämnden
verkstälda taxering, senast den 15 December vederbörande
skattskyldig tillställas.

Mom. 2. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms stad angår, taxeringsprotokoll och
längder jemte tillhörande handlingar samt de hos pröfningsnämnden förda
längder öfversändas till vederbörande häradsskrifvare eller magistrat för
debiteringens verkställande.

De i § 49 mom. 3 omförmälda afskrifter af föregående årets mantals-
och taxeringslängder skola hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
qvarstanna för att der förvaras.

§ 60.

A pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatte ledamöter i
denna nämnd samt de kronofogdar och andra personer, som på Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes kallelse från annan ort vid pröfningsnämnden
sig infunnit, äro berättigade att under sin närvaro hos nämnden åtnjuta
traktamentsersättning med sex kronor om dagen samt resekostnadsersättning,
då resan sker med skjuts efter tre kronor för milen, men då
resan sker på ångfartyg eller jernväg med ett belopp, motsvarande i
förra fallet afgiften för enkel hyttplats, eller, då hytt ej förekommer, en
salongsplats, och i senare fallet afgiften för plats i första klassens vagn.

§ 61.

I Stockholms stad skola de åligganden, som Kongl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande inom öfriga delar af riket med hänsigt till
pröfningsnämnden fått sig uppdragna, tillhöra öfverståthållareembetet;
kommande äfven, hvad Stockholm beträffar och så vidt härom meddelade
föreskrifter äro der tillämpliga, alla andra Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
i afseende på bevillningstaxeringarne och dermed sammanhängande
frågor, tillhörande bestyr att åligga öfverståthållareembetet,
som alltså har att af vederbörande tjensteman och skattskyldige emottaga

38

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

enahanda förslag och uppgifter med flere handlingar, som i landsorterna
skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande afleinnas.

Vid Stockholms stads pröfningsnämnds sammankomst må, da öfverståthållaren
icke är tillstädes, underståthållaren i hans ställe vara ordförande.

§ 62.

Mom 1. Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnd öfverklagat taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxering af pröfningsnämnden lemnad oförändrad, må
emot pröfningsnämnds beslut vidare talan icke af skattskyldig föras.

Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet i § 19'' mom. 4 förlorat rätt
till talan, äfvensom af kronans ombud eller af vederbörande kommun,
och skola besvären, stälda till kammarrätten, ingifvas till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande före klockan tolf å sista helgfria dag i December
månad det år, taxeringen egt rum, vid påföljd att besvären eljest icke
varda till pröfning upptagna. Sedan ötver inkomna besvär förklaring
från vederbörande infordrats, och tillsedt blifvit, att vid besvärshandlingarne
varda fogade så väl utdrag af taxeringslängd och beskattningsnämndernas
protokoll, i hvad de den öfverklagade taxeringsfrågan angå,
som ock de till bemälde nämnder i frågan ingifna handlingar, hvilka, sä
vidt de ej hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande finnas förvarade, genom
klagandens försorg anskaffas, insänder Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till kammarrätten samtliga handlingarne jemte eget utlåtande.

Mom. 2. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, öfversänder
Kongl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten förteckning
å anförda besvär.

4:o) Allmänna föreskrifter.

§ 63.

Mom. 1. Ledamot af bevillningsberedning, taxerings- eller pröfningsnämnd
må endast den vara, som råder öfver sig och sitt gods samt är
i besittning af medborgerligt förtroende.

Mom. 2. Sådan ledamot åtnjuter i och för utöfningen af sitt uppdrag
enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar tillförsäkra
riksdagsmän.

39

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

§ 64.

Mom. 1. Ledamot af bevillningsberedning, taxerings- och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till ovilkorlig
efterrättelse de föreskrifter, denna förordning och den till ledning för
taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktion innehålla, samt efter sorgfällig
granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter och
för öfrigt upplysta eller kända förhållanden efter bästa förstånd, på heder
och samvete föreslå, bestämma och fastställa taxeringen, så att densamma
i fråga om så väl fast egendom som inkomst varder i möjligaste måtto
jemlik och rättvis.

Mom. 2. Ledamot af bevillningsberedning, taxerings- eller pröfningsnämnd
och dervid biträdande tjensteman får icke, utom vid beredningens
eller vederbörande nämnds sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs
meddelade uppgift angående hans inkomst och rörelse, m. in.; och må
de under öfverläggningarne inom sagda beredning eller nämnder lemnade
upplysningar och yttrade åsigter rörande enskildes ekonomiska ställning
icke på något sätt utspridas.

Mom .i. Ofvanstående mom. 1 och 2 skola vid hvarje bevillningsberednings,
taxerings- och pröfningsnämnds första sammanträde uppläsas.

§ 65.

Mom. 1. Till ersättning åt ordförandena i bevillningsberedningarne
för deras arbete med sjelfva beredningen, till arfvoden åt kronans ombud
vid taxeringsnämnd i stad och för protokollsföringen samt andra anteckningar
under pröfningsnämndens sammankomster, äfvensom till vedergällning
för det i samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt lemnade
biträde af städernas tjensteman eller andra personer, som icke ega
att vid samma förrättningar beräkna rese- och traktamentsersättning, må
hvarje pröfningsnämnd, med undantag af Stockholms stads, för hvilken
nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och fördela högst ett
belopp, motsvarande tre procent af de första 100,000 kronor, hvartill
länets hela bevillningssumma efter denna förordning för året uppgår, två
procent af derpå följande 50,000 kronor och en procent af allt hvad
bevillningssumman öfverstiger 150,000 kronor; dock får, om än denna
bevillningssumma sedermera skulle visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden
beräknade belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning
eller vedergällning än den då beviljade för samma år utdelas, eller ett
sådant öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande af enahanda ersätt -

40

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

ning och vedergällning under ett följande år; börande vid de särskilda
ersättningarnes bestämmande afseende fästas på för uppdragets utförande
erforderlig skicklighet, tid och arbete. Landsstatstjensteman, som i och
för tjensten är skyldig att närvara vid taxeringsförrättning, eger icke att
derför åtnjuta arfvode af bevillningen.

Mom. 2. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
aflåtas särskildt utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri
och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna
redovisas.

Mom. 3. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till mantalsoch
taxeringslängder, till ersättning åt ordförandena i bevillningsberedningarne
för deras arbete med sjelfva beredningen, till arfvoden åt kronans
ombud och för protokollsföringen samt andra anteckningar under
taxerings- och pröfningsnämndernas sammankomster äfvensom till vedergällning
för det i samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt lemnade
biträde af personer, som icke ega att vid samma förrättningar
beräkna traktamentsersättning, må af Stockholms stads pröfningsnämnd
användas och disponeras ett belopp, som svarar emot högst två och en
half procent af samma stads efter denna förordning utgående hela bevillningssumma
för året; gällande jemväl för bemälda pröfningsnämnd
det i mom. 1 af denna § gjorda förbehåll för det fall, att bevillningssurnman
skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens beräkning. Om
det af pröfningsnämnden sålunda beviljade belopp och detsammas fördelning
skall underrättelse genom utdrag af nämndens protokoll meddelas
statskontoret, hvarifrån beloppet kommer att omedelbart utbetalas.

Mom. 4. Ersättning med 50 öre arket för den afskrift af mantalsoch
taxeringslängderna, hvilken det enligt § 49 mom. 3 åligger häradsskrifvaren
att till kommunalstämmas ordförande aflemna, samt den i §§
34 och 60 bestämda rese- och traktamentskostnadsersättning bör, efter
anstäld granskning af derå ingifna räkningar, utan sammanblandning med
de i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och arfvoden,
med flera utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landtränteri och
för hufvudstaden omedelbart af statskontoret.

Mom. 5. Statskontoret åligger att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter reqvisition utlemna nödigt antal exemplar af de
i § 25 omförmälda författningar äfvensom blanketter till mantals- och
taxeringslängder, jemte sammandrag, samt till pröfningsnämndernas längder,
för att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg veder -

41

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

hörande tillställas. För Stockholms stad ombesörjer öfverståthållareembetet
tryckning och tillhandahållande af blanketter till mantals- och
taxeringslängder.

§ 66.

Mora. 1. Besvär, om hvilka i denna förordning förmäles, må under
iakttagande af stadgad tid och ordning kunna med allmänna posten insändas
till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt förordningen
ingifvas; dock skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande
egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans
begäran eller med hans samtycke blifvit uppsatt.

Mom. 2. Den, som vill öfver taxerings- eller pröfningsnämnds beslut
anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende anmäler
sig hos vederbörande tjensteman, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts
Överklagande erforderligt utdrag af mantals- och taxeringslängden samt
nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag
och expeditioner, som till följd af vederbörande nämnders beslut
böra utfärdas.

§ 67.

Mom. 1. Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna författning
meddelade föreskrifter, eller af annan orsak fråga uppstår om
tillämpning af deruti stadgadt bötesansvar, skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot i bevillningsberedning, taxerings- eller
pröfningsnämnd, eller annan behörig person anmälan derom göras hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande
förhållanden, förordnar om uttagandet af de böter, hvartill
en eller annan finnes hafva gjort sig förfallen, samt vidtager de åtgärder,
som anmäld försummelse eller uteblifven verkställighet af hvad författningen
stadgar för öfrigt kan påkalla.

Mom. 2. Den, som icke nöjes åt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han, på grund af ofvan åberopade stadganden, blifvit
fäld till böter, eger att, med iakttagande af hvad i allmänhet är
stadgadt angående böters nedsättning och dylika utslags Överklagande,
öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten, hvilka
besvär böra vara dit ingifna innan klockan tolf å trettionde dagen efter
erhållen del af samma beslut.

Mom. 3. Omförmälda böter tillfalla, der icke annorlunda är särskildt
föreskrifvet, de fattige inom den församling, der den bötfälde är
mantalsskrifven.

Bih. Ull Riksd. Prof. 1883. 10 Sami. 1 Åfä. 1 Band. 20 Haft.

0

42

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

§ 68.

Af bevillningsberedning, taxerings- eller pröfningsnämnd behandlad
taxeringsfråga må icke, till följd af gjord anmärkning eller anförda besvär,
eller af annan anledning återförvisas till samma berednings eller
nämnds förnyade behandling. Ej heller må någon förklaringsskyldighet
bemälda beredning eller nämnder åläggas.

§ 69.

Om vid pröfning af anförda besvär eller inom kammarrättens revisionsafdelning
uppkommen anmärkning angående skattskyldigs taxering
för inkomst af kapital eller arbete kammarrätten finner, att taxering
blifvit verkstäld å annan än rätt ort, eller uraktlåten å ort, der den
rätteligen bort ega rum, så ock om, vid sådan pröfning, sig visar, att
i fråga om skattskyldig, som bort för inkomst taxeras inom två eller
flere beskattningsorter, denna inkomst å en eller flera af dessa orter
upptagits till origtigt belopp, eger kammarrätten, äfven om besvär eller
anmärkning med afseende å endast en af ifrågavarande taxeringsåtgärder
förekommit, att efter vederbörandes hörande meddela rättelse i taxeringen
å så väl den ena som den andra beskattningsorten; dock att
skattskyldigs sammanräknade årsinkomst dervid icke må sättas högre
än taxeringsmyndigheterna bestämt, derest icke besvären eller anmärkningen
innefatta yrkande om sådan förhöjning.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

l:o) UppbördsboJcen och debetsedlarne.

§ 70.

Sedan pröfningsnämndernas förrättningar afslutats, skola, utan hinder
af anförda besvär, de bevillningsdtfgifter, som enligt föreskrifterna i
denna förordning böra utgå för de af taxerings- och pröfningsnämnderna,
bestämda fastighetsvärden och inkomstbelopp, af vederbörande
tjensteman ofördröjligen debiteras i uppbördsböckerna, så att dessa
kunna i fullständigt skick å behörig tid till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inlemnas för erhållande af uppbördsorder.

43

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

§ 71.

Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda bevillning
skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken, såsom
bifogade formulär visar, bör upptaga:

a) taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom samma socken
på landet eller uppbördsdistrikt i stad belägna fasta egendom samt beloppet
af den deraf utgående bevillning;

b) den skattskyldiges beskattningsbara inkomst af kapital eller arbete
samt bevillningsafgiften derför.

Dessutom bör debetsedeln innehålla underrättelse om hvad skattskyldig,
som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift-, har att i
sådant hänseende iakttaga.

§ 72.

Med undantag af skattskyldigs hustru och hemmavarande barn samt
andra till hans hushåll hörande eller hos honom skattskrifna och på
hans debetsedel upptagna personer, som icke skola utgöra bevillning
efter denna förordning, bör hvar och en skattskyldig erhålla särskild
debetsedel; men, vid ansvar såsom för tjenstefel, får icke mer än en
debetsedel utfärdas för de skattskyldig inom samma socken på landet
eller uppbördsdistrikt i stad åliggande bevillningsafgifter; varande dock
husbonde berättigad att, efter derom gjord begäran, erhålla särskilda
debetsedlar för de hos honom skattskrifna och på hans debetsedel uppförda
tjenstehjon. Fastighetsegare, som sådant åstundar och derom vid
mantalsskrifningen eller eljest gjort anmälan, vare ock berättigad att
erhålla särskild debetsedel för hvarje honom tillhörig fastighet.

§ 73.

Debetsedlarne sammanfattas och utfärdas med ansvar för deras rigtighet,
på landet af häradsskrifvaren och i stad af vederbörande uppbördsman;
börande desse tjensteman aflemna debetsedlarne så tidigt, att
de senast fjorton dagar före uppbördstidens början kunna de skattskyldige
tillhandahållas. Medelst derom af vederbörande magistrat eller
häradsskrifvare utfärdad kungörelse underrättas de skattskyldige om
tiden när och stället hvarest inom staden eller socknen debetsedlarne
få af dem afhemtas och om den person, genom hvilken de varda utlemnade;
varande i staden eller socknen boende uppbördstjensteman,

44

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

länsman, fjerdings- eller sexman, som härom anmodas, skyldig att emottaga
och vederbörligen tillhandahålla debetsedlarne.

Genom magistraten eller häradsskrifvaren underrättas Kongl. Maj:ts
befallningshafvande om den kungjorda tiden för debetsedlarnes tillhandahållande
åt de skattskyldige.

I afseende på utfärdandet och utdelningen af debetsedlarne inom
Stockholm och Göteborg kommer att förfaras på sätt derom är särskild!
stadgadt.

§ 74.

Den, som upprättar och utfärdar debetsedlarne, är berättigad att
såsom ersättning för detta bestyr åtnjuta och å debetsedeln upptaga för
hvarje sådan sedel, hvars slutsumma icke öfverstiger sju kronor, tre öre,
deröfver till och med sjuttiofem kronor, tolf öre, samt för debetsedel å
ännu högre belopp femtio öre.

§ 75.

Mom. 1. Har bevillning för fast egendom eller för inkomst af kapital
eller arbete .blifvit skattskyldig påförd till högre belopp än som
enligt denna förordnings föreskrifter rätteligen bör utgå för det fastig O

O O O ö

hetsvärde eller den inkomst, vederbörande beskattningsnämnd bestämt,
eller förmenar skattskyldig, att bevillning obehörigen blifvit honom påförd,
eger han att deri hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande söka rättelse
genom besvär, hvilka skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas innan klockan tolf å trettionde dagen efter den, då, på sätt
i § 73 stadgas, oden skattskyldige egt tillfälle att erhålla sin debetsedel.

Mom. 2. Atnöjes den klagande icke med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i anledning af sådana besvär meddelade beslut, eger han att
innan klockan tolf å trettionde dagen efter af beslutet erhållen del fullfölja
sin klagan hos kammarrätten; börande ej mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
än kammarrättens beslut i dylika mål, jemte vederbörlig
besvärshänvisning, den klagande kostnadsfritt tillhandahållas.

Mom. 3. Besvär i debiteringsfrågor uppehålla icke uppbörden af
det vid den öfverklagade debiteringen påförda belopp, hvaremot, då
debiteringsåtgärden icke fastställes, den klagande eger att kostnadsfritt
återbekomma hvad af honom blifvit för mycket erlagdt.

45

Riksdagens Skrifvelse, N:o 7,9.

\

2:o) Uppbörden.

§ 76.

Uppbörden af bevillningen verkställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna
under enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å
de influtna medlen, som för andra årligen utgående kronoutskylders erläggande
och emottagande äro stadgade, i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar
skola tillämpas jemväl på bevillningsuppbörden och
dermed förenade bestyr.

§ 77.

Före December månads utgång skola vederbörande magistrater och
kronofogdar till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma med förslag
angående tid och ställe för uppbörden inom hvarje stad eller socken,
hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvande senast fjorton dagar före
uppbördens företagande låter genom allmän kungörelse underrätta de
skattskyldige om tid och ställe för uppbördsstämma och den ordning,
som dervid kommer att iakttagas. I stad, utom Stockholm, skall vederbörande
tjensteman eller dertill särskildt utsedd person och på landet
häradsslcrifvaren vara närvarande vid uppbördsstämma!! för att meddela
behörig annotation å de skattskyldiges debetsedlar, enär derförutan uppbördsmannens
qvittens enligt uppbördsförfattningarna icke är gällande.

§ 78.

Har skattskyldig, sedan mantalsskrifning förrättats, afstått sin egendom
till borgenärer, eller efter den 1 Maj det år, för hvilket bevillning
senast honom påförts, med döden afgått, bör, utan afvaktan af konkursmassans-
eller sterbhusets utredning, den för honom belöpande och vederbörligen
bevakade bevillningen gäldas utaf hans afträdda eller efterlemnade
tillgångar.

3:o) Afkortning ar na.

§ 79.

Utom den afkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital
eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande,

46

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

*

får afkortning ega rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik
inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets lopp
upphört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid, hvarunder
löneinkomsten eller andra med tjenstebefattning förenade fördelar
af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare åtnjutits.

Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.

§ 80.

Afkortningslängd skall i stad underskrifvas af vederbörande tjensteman,
som för densammas rigtighet är ansvarig, samt efter deraf anstäld
granskning attesteras af en magistratsperson och minst två ledamöter
utaf årets taxeringsnämnd.

På landet skall afkortningslängden, med ansvar för dess rigtighet,
undertecknas af kronofogden samt häradsskrifvaren; och bör den å utlyst
kommunalstämma granskas samt förses med intyg af ordförande och
två socknemän om denna gransknings verkställighet, hvarvid tillika bör
uppgifvas, om och hvilka anmärkningar emot längden förekommit.

Sedan afkortningslängden blifvit vederbörligen granskad och attesterad,
aflemnas densamma i stad af magistraten och på landet af kronofogden
till Kong!. Maj:ts befallningshafvande, för att i stadgad ordning
vtterligare handläggas.

j o De

4:o) Redovisningen.

§ 81.

Vid bevillningens redovisande skall hvad gällande instruktioner och
författningar stadga rörande redogörelser och räkenskaper för andra till
statskontoret ingående årliga skattebidrag tjena till efterrättelse.

§ 82.

Mom. 1. Sammandrag af mantals- och taxeringslängderna, upptagande
jemväl den påförda bevillningen och upprättadt i öfverensstämmelse
med härvid fogadt formulär, skall årligen för Stockholms stad,
inom årets slut, och för annan stad samt för fögderi, före den 15 December,
insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Mom. 2. På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra

47

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

inom Stockholms stad af dervarande uppbördsverk och inom länen af
landskontoren uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett läns
hela bevillning, hvilka sistnämnda sammandrag, dertill tryckta blanketter
genom statskontorets försorg vederbörande tjensteman tillhandahållas,
skola af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till nämnda verk insändas före
slutet af Januari månad påföljande år.

Mom. 3. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen
hunnit derstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna
åren jemföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom
statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg från trycket utgifvas
och med allmänna tidningarne utdelas.

§ 83.

För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort
skulle, utan att ett sådant förhållande- af giltiga orsaker föranledts, uppgå
till ett anmärkningsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret att
låta vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna
påkallade och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.

§ 84.

I de städer, der magistrat ej finnes, skola alla bestyr och åligganden,
nämnda myndighet enligt denna stadga fått sig uppdragna, tillhöra

stadsstyrelsen.

48

Riksdagens Skrifvelse, N:o 7.9

Instruktion för taxeringsmyndigheterna.

Uppskattning af fast egendoms värde.

§ 1.

Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:

1 :o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller
betesmark, jemte särskilda förmåner såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom
utsäde och kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jemväl behörigt
afseende fästas vid egendomens läge, jordens och skogens beskaffenhet
samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder,
med undantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad, skolande
då frälseränta förenats med eganderätten till den jord, hvaraf sådan
ränta dittills utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma
ökas med ett belopp motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter
5 procent;

2:o) egendomens vid verkstäld värdering för erhållande af lån från
hypotek sinrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett under
nästföregångna tre år och det egendomen dervid åsätta värdet sedermera
icke blifvit i väsentlig mån förändradt;

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna tre år, försåld
egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke derunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats
mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade
undantagsförmåner, eller dervid förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande
utöfver eller under egendomens verkliga värde, börande vid
bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af
sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt
inflytande, likasom värdet af kreatur, redskap och andra inventarier,
eller förlag vid jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets
bestämmande tagas i beräkning;

4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit

49

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

derunder inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde
från annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller
skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra
andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma
afträda, eller så vida icke, efter hvad vid jemförelse mellan denna
och närbelägna egendomar af lika storlek och beskaffenhet sig visar,
hyres- eller arrendebeloppet blifvit bestämdt med afseende å slägt- eller
andra kända förhållanden mellan egaren och hyresmannen eller arrendatorn; 5:o)

brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i
köping och dermed jemförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt
å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra der
uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och
dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda
lustställen och dermed jemförliga mindre lägenheter, som utgör dessas
egentliga värde; så vida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga
det belopp, som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara
de brandförsäkrade husens och byggnadernas verkliga värde;

6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller dermed
jemförlig ort belägen egendom med dertill hörande särskilda förmåner;

7:o) då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan
upptagna grunder, bör egendomens värde upptagas till ett belopp, som
motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jemförliga
egendomar, på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det
vederbörande taxeringsman att vid taxeringen tillämpa den eller de af
här ofvan angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens
uppskattning till sitt verkliga värde.

Då fast egendom, som under sistförflutna tre år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än
den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman,
så’ ock då förändring göres i det senast faststälda taxeringsvärdet,
böra de särskilda skäl, hvilka dertill föranledt, i taxeringshandlingarne
eller nämndens protokoll antecknas. Abyggnader å stadsegendom samt
öfriga i 5:te punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej,
utan på enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till
lägre värde än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre
värde än det, som motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad
efter 5 procent.

I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jord Bih.

Ull Riksd. Prof. 7889. 10 Sami. 7 Afä. 7 Band. 20 Haft. 7

50

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

bruksfastighet och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela
det uppskattade fastighetsvärdet fördelas, så att särskildt utsättes värdet
af sjelfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket
och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt
särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka
bevillning anses böra utgöras.

§ 2.

Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i bevillningsförordningen
och denna instruktion föreskrifna grunder skall första gången
verkställas år 1884 och sedermera hvart tredje år, från nämnda år
räknad t.

Har under tiden mellan tvenne på hvarandra följande allmänna
fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på
dess område, eller å öfriga i § 1 mom. 5 af denna instruktion uppräknade
hus och byggnader blifvit ökadt eller ininskadt, eller fast egendoms
värde antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar
eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån förhöjdt eller
genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning
märkligen förminskats i förhållande till dess uppskattade värde; då bör
detta värde jemkas efter de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden mellan
två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör vid först
derefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall värdet införas
endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.

Uppskattning af inkomst af bergsbruk och dertill hörande näringar samt
qvarnar och fabriker, m. fl. verk och inrättningar.

§ 3.

Vid beräkningen af den behållna årliga inkomsten utaf bruk och
fabrik samt annan dertill hänförlig inrättning jemföres värdet af der under
senast förflutna året tillverkade eller förädlade varor med värdet af
härvid använda råämnen, jemte öfriga med dessa varors tillverkning
eller förädling förenade kostnader; börande taxeringsmännen om dessa
värden och kostnader förskaffa sig tillförlitliga och fullständiga underrättelser.

51

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

§ 4.

Vid beräkning af den behållna inkomsten af mjöl- och såg- samt
andra qvarnar afses ej allenast qvarnarnas storlek och stenparens, ramarnas
och sågbladens samt stamparnas och valkarnas antal, utan hufvudsakligen
mäld- och skogs- samt vattentillgången jemte tulltägtens belopp
och det tillfälle till mjöl- eller brädhandel m. m., som läget och kommunikationsmedlen
bereda.

Uppskattning af inkomst genom skeppsrederi, sjöfart, handel och handtverk
samt annan jordbruket icke tillhörande näring.

§ 5.

Med ledning af de i afseende på fartyg föreskrifna uppgifter angående
läste- eller tontal, byggnadsmaterial och anbringad ångmaskins
drifkraft m. m., uppskattas fartygsegarens inkomst eller fraktförtjenst
efter fartygets storlek och beskaffenhet samt de, så vidt kändt är, under
nästföregångna år verkstälda resors äfvensom besörjda varu- och persontransporters
förmånlighet.

§ 6.

Skeppare, ångfartygsbefälhafvare, styrmän, maskinister samt matroser
och andra sjömän taxeras till bevillning för sina inkomster genom arfvode!),
kaplake och så kallade hyror m. m., äfvensom för värdet af fri
kost och andra förmåner efter enahanda beräkningsgrunder, som äro
stadgade för den vid industriella företag eller i enskild tjenst anstälda
personals inkomstbevillning.

§ 7.

Den inkomst, handlande, handtverkare eller annan näringsidkare
eger af sin rörelse, uppskattas, med fäst afseende å härvid förekommande
allmänna eller tillfälliga förhållanden, efter rörelsens beskaffenhet och
det belopp, hvartill den årliga varuomsättningen eller tillverkningen
uppgår, antalet af de vid rörelsen biträdande eller använda personer,
dessas befattningar och lönevilkor, afsättnings- och arbetstillfällen, handelsbodars
och verkstäders läge jemte öfriga omständigheter, som anses
inverka på förmånligheten af idkad handel eller annan näring. Skulle
taxeringsmännen sakna närmare kännedom rörande verkliga beskaffen -

52

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

heten af den rörelse, om hvars beskattning fråga är, och afiemnade uppgifter
icke innehålla tillfyllestgörande upplysning derom, böra de, på
sätt dem lämpligast synes, förskaffa sig de underrättelser, som erfordras
för rörelsens rättvisa beskattning.

§ 8.

Utländing, som efter dertill enligt särskild författning förvärfvad
rätt reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder
ut till försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket
befintliga varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i § 7—12
af bevillningsförordningen bestämda grunder; skolande hvad sålunda är
vordet stadgadt ega tillämpning äfven i det fall, att utländing medför
utländska varor, som förut blifvit under en eller annan form reqvirerade.

§ 9-

Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för
den skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär
eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid
bevillningstaxeringen för ett eller annat yrke påförda beskattning icke
medför eljest saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af
detta yrke, så äro taxeringsmännen icke pligtige att undersöka och
pröfva behörigheten till detsammas idkande.

Uppskattning af inkomst utaf allmän eller enskild tjenst eller

särskildt uppdrag.

§ io.

I allmänhet bör vid bevillningstaxeringen hvarje löntagares inkomst,
så vidt den utgöres af bestämd lön eller visst, antingen i penningar
eller spanmål och andra naturapersedlar utsatt belopp, upptågas på
grund af derå erhållen officiel eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid
spanmåls jemte andra in natura utgående varors och persedlars värde’
beräknas efter ortens senast faststälda markegångspris och sådana persedlar,
som icke finnas i markegångstaxan uppförda, åsättas de värden,
som persedlarne inom orten anses ega.

53

Riksdagens Skrifvelse, N:o 7,9.

Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån af fri bostad
beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen
erlägges för en bostad af enahanda antal lika beskaffade ruin och
lägenheter. Der tillfälle till sådan jemförelse saknas eller särskilda förhållanden
förekomma, bestämmes nyssnämnda förmåns värde efter annan,
enligt taxeringsmännens åsigt tillämplig beräkningsgrund. I de fall, då
einbets- och tjensteman, såsom boställshafvare, bör erlägga fastighetsbevillning
för bostället, skall han icke taxeras till inkomstbevillning för
sin förmån af fri bostad på samma ställe.

§ 11-

De med embeten och tjenster eller andra befattningar förenade obestämda
och till beloppet vexlande inkomster taxeras enligt kända eller
uppgifna förhållanden och med fäst afseende å sådana tillfälliga omständigheter,
som under senaste tiden inverkat på dessa inkomsters belopp;
börande derjemte såsom ledning för uppskattningen af dylika extra inkomster
eller så kallade sportler, vid tillämpliga fall, följas den beräkningsgrund,
som iakttagits vid bestämmandet af årlig ersättning åt innehafvare
af likartad tjenst, då sådan dermed förut förenad inkomst upphört.

§ 12.

I afseende på skattskyldigs taxering för inkomst såsom fullmäktig
eller ombud för andra personer tillämpas, der sådant sig göra låter,
hvad rörande taxering af löntagares till beloppet obestämda inkomster
är stadgadt.

Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här ofvan

icke omförmälda tillgångar.

§ 13.

Sedan all annan inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras, är
beräknad, bör inkomsten af fruktbärande kapital bestämmas till hvad
taxeringsmännen, på grund af egen kännedom samt alla meddelade eller
eljest tillgängliga upplysningar, anse denna inkomst verkligen utgöra.
Saknas annan tillförlitlig beräkningsgrund, då skall jemförelse anställas
emellan, å ena sidan, den skattskyldiges alla sammanlagda kända års -

54

Riksdagens Skrifvelse, N:o 70.

inkomster af fast egendom, rörelse, yrke, tjenst, pension, lott i bolag
och annan, särskild bevillning underkastad inkomstkälla samt, å andra
sidan, den skattskyldiges alla sannolika lefnadskostnader. Skilnaden eller
det belopp, hvarmed Iefnadskostnaderna kunna finnas öfverskjuta nämnda
sannolika årsinkomster, anses då utgöra den skattskyldiges inkomst af
kapital.

Vid beräkning af skattskyldiges okända lefnadskostnader i stad,
köping eller dermed jemförlig ort, må desamma i allmänhet icke anses
vara lägre än i nedanstående förhållande till beloppet af den årliga
hyra, den skattskyldige erlägger för de af honom och hans egen familj
begagnade rum och lägenheter, eller sålunda, att, när denna hyra stiger
öfver 300 till och med 500 kronor, Iefnadskostnaderna och således äfven
den skattskyldiges årsinkomster anses uppgå till minst 3 gånger hyrans
belopp; när hyran är högre än 500 till och med 1,000 kronor, lefnadskostnaderna
anses vara 4 gånger hyrans belopp; när hyran är högre än
1,000 till och med 1,500 kronor, Iefnadskostnaderna anses vara 5 gånger
hyrans belopp, samt, när hyran är högre än 1,500 kronor, lefnadskostnaderna
anses uppgå till minst sex gånger hyresbeloppet; ankommande
det på taxeringsmyndigheterna att bestämma i hvad mån hyresbelopp,
som icke uppgår till mer än 300 kronor, må läggas till grund för inkomstberäkning.

I afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet för
de rum och lägenheter, hvilka de för sig och familj begagna, genom
jemförelse med andra lika beskaffade lägenheter.

I öfrigt böra taxeringsmännen härvid taga i betraktande, huruvida
talrik familj, embetsåligganden eller annat förhållande nödsakat till begagnande
af flere och dyrare rum än vanligt, och om af sådan anledning
kan vara skäligt att göra nedsättning i den efter nyssnämnda grunder
beräknade inkomst, eller om underhåll af hästar och åkdon, talrik
betjening, m. m., som, då sådant icke för den skattskyldiges yrke erfordras,
utmärker ett yppigare lefnadssätt, lemnar anledning till beräkning
af högre inkomst.

Förluster, af hvilka kapitalet drabbats under året näst före det,
hvarför bevillning påföres, afräknas från egarens kapitalförmögenhet, och
erlägges bevillning för den afkastning, återstående kapitalbeloppet anses
lemna.

Riksdagens Skrifvelse, ]Y:o 79.

Allmänna föreskrifter.

§ H.

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdoin,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas
såsom minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.

§ 15.

Enär vederbörande bolag eller inrättning skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget eller inrättningen nedlagda
aktiekapitalet och för den vinst, som rörelsen derutöfver lemnar, så böra
de enskilde delegarne icke taxeras för inkomst från samma bolag eller
inrättning.

§ 16.

Der bevillningsberedning föreslår eller taxerings- eller pröfningsnämnd
beslutar tillämpning af den i § 11 mom. 1 af bevillningsförordningen
stadgade bestämmelse om ökning af det belopp, för h vilket bevillning
icke eger rum eller som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt
afdragas, skall af beredningen i mantals- och taxeringslängden
och af taxerings- eller pröfningsnämnd i dess protokoll noggrann redogörelse
meddelas, då ökningen är för viss ort allmän på grund af hög
bostadskostnad, om de i orten rådande förhållanden härutinnan och, då
ökningen grundar sig på ömmande omständigheter, för dessas beskSffenhet
i hvarje särskildt fall.

§ 17.

Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst, af kapital eller arbete,
skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig tillhörande
fast egendom som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifves
i bolag eller idkas å annan ort än den, der den skattskyldige är mantalsskrifven,
tagas i beräkning vid bestämmandet, af hans sammanräknade
årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af

56

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

jordbruksfastighet beräknas till 3 procent och inkomst af annan fastighet
till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig tinnes i sin
mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller
arbete samt tillika eger stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor och
hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade
årsinkomst uppgår till 550 kronor, får väl enligt föreskriften
i det ifrågavarande momentet, jemfördt med hvad ofvan sagts, sådan
skattskyldig tillgodonjuta fullständig eftergift af bevillning å förstnämnda
450 kronor; hvaremot, derest den skattskyldige har 1,100 kronors inkomst
af kapital eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier samt derjemte
eger jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af 10,000 kronor
med 300 kronors deraf beräknad afkomst och således i sammanräknade
årsinkomster åtnjuter tillhopa 1,800 kronor, bevillning kommer att, utan
medgifvande af något afdrag, honom påföras för hans först berörda inkomst
af 1,100 kronor o. s. v.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 71).

57

Bil. B.

Förslag

tin

förordning angående hevillningsafgifter för särskilda förmåner

ocli rättigheter.

A. Bevillningsafgift af frälseegendomar.

§ 1.

Utom den efter fast egendoms uppskattade värde, enligt särskild
författning, utgående bevillning, skall för frälseegendomar följande afgift
fortfarande beräknas ocli utgöras på samma sätt som hittills, nemligen:

Trettio öre för hvarje rusttjenstmark, efter ingifven och rigtig befunnen
rusttjenstlängd och jordebok i det län, der egendomen är belägen.

Denna afgift upphör till hälften, då rustningen uppsättes, och eger
icke rum för sätes- och ladugårdar samt de till Danviks hospital hörande
frälsehemman.

De frälsehemman, som hvarken utgöra ränta i rusttjenstpersedlar
eller äro i rusttjenstlängden uppförda, anses vid bevillningens beräknande
lika med andra närmast belägna frälsehemman, med hvilka de
kunna jemföras; men för utsockne frälsehemman betalas: i Skåne fem
kronor trettioett öre, i Blekinge fem kronor samt i Halland och Bohuslän
fyra kronor åttiofyra öre, allt efter förmedladt helt mantal, och i
lika förhållande för mindre hemmansdelar.

För rå- och rörs- samt insockne hemman erlägges hälften emot
det, som för utsockne hemman stadgadt är; börande, i händelse af
rustningens uppsättande, ej mindre för rå- och rörs- än insockne hemman
samma afdrag ega rum, som för frälsehemman är faststäldt.

Bih. till Jliksd. Prat. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Häfl.

8

58

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

För särskildt skattlagda, af frälsenatur varande lägenheter, utan
hemmantal, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, erläggas femtiotre
öre för hvarje tunna hardt korn af den åsätta räntan.

B. Bevillniugsafgift för lotshemman.

§ 2.

För de lotshemman, som äro frikallade från rotering, betalas särskildt
efter hemmantalet tre kronor för hvarje helt mantal och i lika
förhållande för de mindre.

C. Bevillningsafgift för rättighet till skogsfång och kolningsfriliet

på allmänningar.

§ 3.

För rättighet till skogsfång på kronans mot rekognition till bruk,
hyttor eller grufvor upplåtna allmänningar erläggas tjugufem öre för hvarje
stafrum ved eller deremot svarande aderton tunnor kol; och beräknas
denna afgift efter det belopp ved eller kol, för hvilket rekognitionsafgiften
enligt privilegier eller resolutioner utgår, antingen skogsfånget
årligen begagnas eller icke.

§ 4.

För kolningsfriliet på härads- eller sockenallmänningar, när. derför
till häradet eller socknen icke erlägges betalning, svarande mot den,
som för rekognitionsskogars eller kronoallmänningars begagnande bör
enligt Kongi. förordningen den 4 Juni 1752 jemte bevillningen utgöras,
skall afgiften så höjas, att beloppet blifver enahanda med hvad för
nyttjanderätt till kronoskogarne erlägges.

D. Beyilliiingsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.

§ 5.

Enskild hank, som eger sedelutgifningsrätt, skall, förutom bevillning
af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af två kronor för

59

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång
under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen; varande styrelsen
för sådan bank skyldig att, till upplysning vid denna afgifts debitering,
i början af hvarje år aflemna en genom intyg af det utaf Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande förordnade ombud bestyrkt uppgift å nyssnämnda
sedelbelopp.

E. Bevillningsafgift af utländske eller andre här i riket ieke mantalsskrifne

handlande och handelsexpediter.

§ 6.

Utländing eller i utlandet bosatt, här i riket icke mantals- och
skattskrifven svensk undersåte, som reser omkring i landet och för
egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande af handel
samt med eller utan varuprof bjuder ut eller slutar handel om utländska
varor att framdeles från utlandet levereras, skall, vid ankomsten till
riket, till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig uppgift,
huru länge han ämnar här qvarstanna, samt dervid erlägga ett hundra
kronor för rättigheten att under en tid af högst tre månader idka dylik
handel; åliggande det honom att, derest han efter nämnda tid vill samma
rättighet utöfva, förskottsvis betala ytterligare fyratio kronor i månaden,
hvilken afgift skall antingen för längre tid på en gång eller för minst
en månad om sänder, men alltid för full månad, inbetalas till kronans
uppbördsman i stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller;
skolande qvittenset å den erlagda afgiften vara meddeladt å
tryckta blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af Statskontoret
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillsändas, för att kronans
uppbördsman i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som skola
lyda dels å ett hundra kronor, dels å fyratio kronor hvardera, böra
innehålla erinran om behörigt iakttagande af hvad gällande författningar
i afseende å dylik handel stadga.

Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är sagclt,
likstälde svenske undersåte, som, utan att hafva den stadgade afgiften
behörigen erlagt, beträdes med att bjuda ut eller sluta handel om utländska
varor, skall, jemte afgiftens erläggande, bota från och med
etthundra till och med femhundra kronor. Förbrytelser häremot upptagas
af poliskammare, der sådan finnes, och eljest af allmän domstol;

60

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

och. fördelas de ådömda böterna lika mellan åklagaren och den kommun,
hvarest förbrytelsen blifvit begången.

De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det uppbördsmännen
att, under titel: ))Bevillning af utländske eller andre här i riket icke mantalsskrifne
handlande och handelsexpediterT, såsom andra kronomedel i
behörig ordning uti länets ränteri leverera; hvarförutom vid hvarje års
slut bör uppgöras och till Kongl. Mapts Befallningshafvande insändas
redovisning för de emottagna qvittensblanketterna, hvilka redovisningar,
sedan desamma blifvit till rigtigheten af Kongl. Mapts Befallningshafvande
styrkta, böra inom Januari månads slut det följande året till
Statskontoret insändas, för att med ränteriredogörelserna jemföra» och
derefter aflemnas till Kammarrätten, för att tjena till ledning vid räkenskapernas
granskning.

För de ifrån Statskontoret till Kongl. .Mapts Befallningshafvande
afsända qvittensblanketterna, hvilka, intill dess desamma till uppbördsmännen
utlemna», skola i landtränteri förvaras, bör jemväl inom Januari
månads utgång behörig redovisning till Statskontoret insändas.

Hvad här ofvan i denna paragraf är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift
af utländing, som utbjuder och försäljer utländska varor,
gäller icke för norrman, som idkar handel med norska produkter.

F. Beyillningsafgift af utländingar för konserter och dramatiska eller

andra föreställningar.

§ 7.

Utländsk man eller qvinna, som med vederbörligt tillstånd, mot
inträdesafgift, för egen räkning gifver konsert eller annan musikalisk
tillställning, uppförer skådespel, förevisar konstridning, lindansning, mekaniska
eller andra konster, kosmoramor, panoramor och andra optiska
konststycken, vaxkabinetter, samlingar af djur och naturalier m. m.,
erlägger för hvarje särskild konsert eller hvarje dag, då skådespel eller
annan föreställning gifves, i Stockholm och Göteborg tre kronor och å
annan ort inom riket en krona 50 öre; börande sådan konsertgifvare,
teaterföreståndare, konstidkare eller förevisare, innan tillståndet meddelas,
styrka, antingen att den stadgade afgiften, för den tid eller det
tillfälle tillståndet omfattar, blifvit till fullo betald, eller att godkänd
säkerhet derför blifvit till vederbörande uppbördsman aflemnad; och
skall, i senare händelsen, afgiften alltid vid hvarje månads slut för

61

Riksdagens Skrifvelse, Abo 79.

samma månad till fullo liqvideras; åliggande det den betalningsskyldig^
att, vid det tillfälle sådan liqvid erlägges, till uppbördsmannen jemväl
öfverlemna bevis, i stad från vederbörande fiskal och i köping eller på
landet från länsmannen i orten, om antalet gifna konserter eller förevisningsdagar,
hvilket bevis bör åtfölja uppbördsmannens redovisning öfver
de influtna afgifterna. Uppbördsmannens qvitto å erlagd betalning för
senast inom riket gifna representationer bör dessutom ovilkorligen af
hvar och en sådan utländing, då han i sagde ändamål till annan inrikes
ort ankommer, företes innan nytt tillstånd honom meddelas.

Till kontroll derå, att ifrågavarande afgift blifvit i behörig ordning
erlagd, skall det åligga, i stad fiskal och i köping eller på landet länsman
eller den, som der innehar motsvarande befattning, att, efter hvarje
hälft års utgång, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet skriftligen
uppgifva, huru många föreställningar af förenämnda beskaffenhet
derstädes blifvit under tiden gifna, eller, om någon sådan ej förekommit,
det likaledes anmäla; hvarjemte uppbördsmännen skola inom Januari
månads utgång det påföljande året till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända redovisning för de under förflutna året influtna afgifter af ifrågavarande
beskaffenhet; börande dessa redovisningar och uppgifter åtfölja
kronoräkenskaperna, då de till Kammarrätten insändas.

G. Bevillnmgsafgift för gåfva, testamente, fideikommiss och arf.

§ 8-

l:o. För gåfva af fast egendom, med full eganderätt till sjelfva
egendomen, erlägges en för hundra i bevillning.

2:o. För testamente af fast eller lös egendom, kapital eller fordringar,
med full eganderätt till sjelfva egendomen eller kapitalet, erlägges
en för hundra i bevillning.

3:o. För fideikommiss erlägges af hvar och en, som tillträder eller
mottager fideikommitterad egendom eller såsom fideikommiss anslaget
kapital, en för hundra i bevillning.

4:o. Från de i förestående momenter stadgade bevillningsafgifter

befrias:

a) efterlefvande maka;

b) skyldemän i rätt upp- och nedstigande led, äfvensom syskon
eller deras afkomlingar;

62

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

c) annan fjermare arfvinge för sin lagliga arfslott äfvensom för
allt hvad derutöfver är gifvet, som icke uppgår till fem tusen kronor
kapital;

d) kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola eller annat
allmänt undervisningsverk, stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- och fattigvårdsinrättning
jemte annan from stiftelse; samt

e) hvar och en annan, då värdet af den gifna egendomen eller
kapitalet icke uppgår till fem tusen kronor.

5:o. För arf af fast eller lös egendom, som icke öfvergår till
skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, syskon eller deras afkomlingar,
utan till fjermare arfvinge, erlägges en af hundra i bevillning,
när arfsbeloppet uppgår till fem tusen kronor.

§ 9.

Vid utgörande af bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss
eller arf beräknas värdet å fast egendom efter senaste bevillningstaxering
och å lös egendom efter skedd bouppteckning, mätismannaordom
eller domarens pröfning.

Då fideikommiss öfvergår till person, som, enligt 3 mom. i § 8, är
skyldig derför erlägga bevillning, bör nya fideikommissinnehafvaren
inom ett år från fideikommissets tillträdande hafva till vederbörande
uppbördsman antingen inbetalt den stadgade bevillningen eller ock,
derest tvist om fideikommissrätten uppstått, stält godkänd borgen för
bevillningens erläggande senast inom ett år sedan tvisten blifvit genom
laga kraftegande beslut afgjord. Underlåter han sådant fullgöra, böte
tio procent af bevillningens belopp, hvilka böter tillfalla åklagaren.

För öfrigt kommer, i afseende på kontrollen af all gåfvo-, testamente-
och ärfsbevillnings vederbörliga beräkning, erläggande och redovisande,
att iakttagas hvad i derom särskildt utfärdad författning är
eller varder stadgadt.

§ 10.

Bevillningsafgift för testamente eller arf erlägges, antingen der den
person, som efterlemnat den testamenterade eller arffallna egendomen,
senast varit mantalsskrifven, eller ock der behörigen godkänd borgen
för afgiften blifvit stäld. För fideikommiss skall bevillningsafgiften utgöras
der den fideikommitterade egendomen finnes, eller ock å annan
ort, der dylik borgen för afgiften blifvit aflemnad.

Riksdagens Skrifvelse, N:o 79.

63

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

§ 11.

De under litt. A, B, C och D omförmälda bevillningsafgifter skola
införas i särskilda längder, hvilkas upprättande åligger på landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjensteman; och bör i öfrigt hvad
angående debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af bevillning
af fast egendom samt af inkomst är stadgadt i tillämpliga delar lända
till efterrättelse äfven beträffande nyssnämnda bevillningsafgifter.