10
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
ST:o 71.
Uppläst och godkändt hos Första Kammaren den 12 Juni 1883.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition (N:o 11) med förslag till ändringar i förordningarna
om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse
i stad, om landsting samt om kommunalstyrelse
i Stockholm.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.)
Till Konungen.
I proposition af den 19 sistlidne Januari (jST:o 11) liar Eders Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga till efterrättelse från och med år
1884: förslag till ändrad lydelse af §§ 57, 58, 59, 60, 61 och 64: i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, §§ 12, 14:, 57, 58,59 och 64 i
förordningen om kommunalstyrelse i stad, §§ 6, 12, 40 och 41 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm samt §§ 47 och 48 i förordningen
om landsting, samtliga dessa förslag, med undantag af dem, som
angå §§ 60 och 61 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, §§ 58
och 59 i förordningen om kommunalstyrelse i stad, § 41 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm och § 47 mom. 1 i förordningen om
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
11
landsting, dock under förutsättning, att Riksdagen godkände Eders Kongl.
Maj:ts proposition af den S Januari detta år med förslag till förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts åberopade förslag till förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst i hithörande hufvudsakliga
delar icke blifvit af Riksdagen godkändt, har Riksdagen, som förty ansett
hvad Eders Kongl. Maj:t i förevarande ämne under ofvan nämnda förutsättning
föreslagit hafva förfallit, icke haft att taga i slutligt öfvervägande
annat än hvad Eders Kongl. Maj:t deruti föreslagit oberoende af
nämnda förutsättning.
Riksdagen, som vill i särskild skrifvelse yttra sig om Eders Kongl.
Maj:ts förslag till ändring i § 41 af förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm, har, beträffande öfriga i Eders Kongl. Maj:ts förevarande
proposition framstälda förslag, icke funnit anledning till annan erinran än
att, då enligt S 57 Regeringsformen kommunallagar stiftas af Konung och
Riksdag gemensamt, de nu ifrågasatta ändringarna i dessa lagar böra beslutas
i form af förändringar försedda med rubrik och inledning, om
hvilka förordningars ordalydelse fullständig samstämmighet mellan Konung
och Riksdag måste åvägabringas, samt att, då förevarande förslag icke
åsyfta verkliga ändringar, utan endast närmare förtydliganden af gällande
lagbud, någon bestämmelse om den tid,'' från och med hvilken de nya
författningarna skola lända till efterrättelse, icke torde vara erforderlig.
Af nu anförda skäl har Riksdagen ej kunnat bifalla Eders Kongl.
Maj:ts ifrågavarande förslag i oförändradt skick, men deremot för sin del
beslutit följande:
Förordning angående ändrad lydelse af §§ 60 och 61 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.
Härigenom förordnas, att §§ 60 och 61 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 60.
Der i lag eller allmän författning stadgadt är, att kommunalutskyld
endast från vissa af de i § 57 omförmäldadbeskattningsföremål skall utgå,
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
eller att för deltagande i sådan utskyld andra grunder skola följas, eller
att vissa från skattskyldighet till kommunen eljest befriade medlemmar
skola till fyllande af särskilda behof bidraga, gäller till efterrättelse hvad
sålunda förordnadt är. I öfrigt eger kommunalstämma ej besluta afvikelse
från de i §§ 57 och 58 för kommunalutskylders utgörande stadgade
grunder.
§ 61.
Då fråga om ny utskyld förkommer, skall grunden för dess uttaxering
först bestämmas i enlighet med hvad i §§ 57, 58 och 60 stadgas.
1».
Förordning angående ändrad lydelse af §§ 58 och 59 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad.
Härigenom förordnas, att §§ 58 och 59 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 58.
Der i lag eller allmän författning stadgadt är, att viss utskyld skall
utgå efter annan än den i nästföregående § mom. 1 bestämda allmänna
grund, eller att vissa från skattskyldighet till staden eljest befriade invånare
skola till fyllande af särskilda behof bidraga, skall till efterrättelse
gälla hvad i thy fall förordnadt är. I öfrigt må afvikelse från sagda
grund icke i annan mån ske än § 59 medgifver.
§ 59.
Skulle i andra fall än dem, som genom § 58 bestämmas, förslag hos
stadsfullmäktige eller allmän rådstuga väckas, att vissa till staden skattskyldige
böra, i fråga om uttaxering af utskyld för visst ändamål, antingen
helt och hållet från bidrag befrias eller deri vinna nedsättning, då
Riksdagens Skrifvelse N:c 71.
13
skall genom samfäld omröstning först afgöras, huruvida ett sådant förslag;
hvilket dock icke må afse påläggande af personlig eller efter matlag utgående
afgift, bör under närmare pröfning komma.
Skall sådant förslag under vidare pröfning tagas, bör det, innan det af
stadsfullmäktige eller allmän rådstuga till slutligt afgörande företages,
öfverlemnas till magistraten, som vidtager den förberedande utredning,
frågan kräfver.
C.
Förordning angående ändrad lydelse af § 47 mom. 1 i förordningen
om landsting.
Härigenom förordnas, att § 47 inom. 1 i förordningen om landsting
skall erhålla följande ändrade lydelse:
I fråga om bestämmande af afgifter eller arbetsbidrag för sådana
företag eller åtgärder, till hvilka bidrag böra enligt lag från hemman och
fastighet utgå, eller i afseende å hvilka andra grunder för kostnadernas
uttaxering äro faststälda, gäller till efterrättelse hvad i thy fall stadgadt
är. I öfrigt må landstinget, med afseende på ett ifrågastäldt företags beskaffenhet,
särskildt bestämma grunden för uttaxering af de medel, som
för dess utförande erfordras; dock att, med undantag för den i särskild
författning stadgade sjukvårdsafgift, ingen personlig eller efter matlag utgående
afgift må af landstinget beslutas.
Sitt sålunda fattade beslut får Riksdagen härmed för Eders Kongl.
Maj:t tillkännagifva.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm den 13 Juni 1883.
Bill. till Riksd. Prof. 1883. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band 17 Haft.
3