Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

1

N:o 67.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Juni 1883.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående låneunderstöd för
odling af sanka trakter samt understödjande medelst anslag
utan återbetalning sskyldighet af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som utan att kunna med
fördel odlas sprida frostskador öfver omgifvande nejd.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41 och Memorial N:o 44.)

Till Konungen.

I en den 6 sistlidne Mars till Riksdagen aflåten proposition, har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta:

att en särskild fond å 10,000,000 kronor under loppet af tio år
bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sanka trakter;

att till fondens bildande anvisas under tio år från och med år
1884 en million kronor årligen, dock att, om för något af dessa år icke
så stort belopp, för utlåning erfordras, ett kommande års tillskott må i
samma mån höjas;

att de för fondens bildande nödiga medel skola, i den mån de
B%h. till Riksd. Prot. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. 1

2

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

här nedan omförmälda inbetalningar å äldre lån icke dertill förslå, af
Riksgäld skontoret förskjutas mot godtgörelse af ränta å förskotten;

att från och med år 1885 skola till fonden ingå de till Statskontoret
inflytande annuiteter å äldre odlingslån;

att fonden skall af Statskontoret förvaltas;

att Kongl. Maj:t skall ega att, i den mån fondens kapital och
sedermera inflytande låneafbetalningar och räntebehållningar dertill
lemna tillgång, å fonden anvisa lån för odling af sanka trakter, att
utgå enligt följande allmänna vilkor och bestämmelser:

Mom. 1. För hvarje odlingsföretag måste fullständig plan till
arbetets utförande jemte beräkning öfver de med så väl torrläggningen
som odlingen förenade kostnader vara uppgjord af sakkunnig person
och hafva vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse.

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån, är underkastad alla
de vilkor och kontroller, som af Kongl. Majrt pröfvas lämpliga och
nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det belopp,
hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för torrläggningen
beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren genom kontant
tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag bestrida hvad till företagets
fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade lånebidraget.

Mom. 4. Skulle sedermera befinnas, att den verkliga kostnaden
för arbetets utförande understiger den beräknade, skall, der Kongl.
Majrt icke finner undantag böra ega rum, iakttagas, att det beviljade
lånet minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen, som
lånet utgjort af den beräknade kostnadssumman; börande förty räkenskaperna
af vederbörande intressenter i företaget föras på sådant sätt,
att den verkliga kostnaden för företaget må kunna säkert uppskattas.

Mom. 5. Med den, som mot åtnjutande af statslån påtager sig
ett odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt af
Kongl. Majrt eller, efter erhållet bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkännas. Kontraktet skall innefatta förbindelse
för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den faststälda
arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastad
vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd
tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna
medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet
kan erfordras.

Mom. 6. För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de
lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

3

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

Bådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,
af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes.

Mom. 7. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget
blifvit börjadt, hvarefter medlen få successivt och i mån af
arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta
eller särskild! blifvit bestämda; börande, såvida icke Kongl. Maj:t, med
afseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,
någon del af lånet i Statskontoret innestå, intill dess arbetet är utsytt
adt och godkändt.

Mom. 8. Lånen skola från Statskontoret utbetalas antingen omedelbart
eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande;
börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos
Statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) godkänd säkerhetshandling för samma kontrakls tullgörande
eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt;

d) en till Statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd
skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes betalningsansvar,
intill dess lånet, jemlik! Kongl. kungörelserna af den 13 Juni
1845 och den 3 November 1848, blifvit fördeladt på de hemman, hvilka
för återbetalningen skola ansvara, och fördelningeu vunnit laga kraft
samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och

e) af Statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för
den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 9. De låne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds
utbekommande till Statskontoret aflemnats, förblifva uti Statskontorets
vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig
reqvisition utlemnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen, eller arbetet, utan af
Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med detsammas utförande, icke blifvit
fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta
inställa all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad deraf
uppburits, att på en gång eller successivt till Statskontoret inbetalas
inom den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t. Statskontoret bör tillse,
att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning, och skall det åligga
vederbörande att å sålunda lyftade och återburna medel jemväl erlägga
fem procent årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

Mom. 11. Alla med låneunderstöd utförda arbeten skola af den
eller dem, det åligger, vederbörligen underhållas.

Mom. 12. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges
de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller
kapitalafbetalning, men den för lånen bestämda räntan beräknas å de
under tiden lyftade belopp och lägges vid de fem årens slut till den
beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet erlägges
från sjette året tills lånet blifvit slutbetaldt en annuitet af 10 procent,
deraf fem procent ränta. I afseende på sättet och ansvarigheten för
dessa inbetalningars verkställande böra lända till efterrättelse ofvan
åberopade Kongl. kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November
1848.

Mom. 13. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd
af erhållna lån föranledts för Statskontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras af låntagaren.

Under förutsättning, att Riksdagen lemnade sitt bifall till bildandet
af ifrågavarande fond, på sätt Eders Kongl. Maj:t sålunda ifrågasatt,
har Eders Kongl. Maj:t derjemte föreslagit Riksdagen att bemyndiga
fullmäktige i Riksgäld skontoret att för beredande af tillgång till
de försträckningar till ifrågavarande fond, som komme att åligga Riksgäld
skontoret, dels använda den del af den blifvande postsparbankens
tillgångar, som enligt Eders Kongl. Maj:ts samma dag till Riksdagen
aflåtna nådiga proposition angående bildande af en dylik bank vore afsedd
att kunna på sådant sätt göras fruktbärande, samt dels i mån af
behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara från långifvarens
sida, men stälda att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontor
verkstäld uppsägning.

Sedan ofvan omförmälda Kongl. proposition aflåtits, har i en
inom Riksdagen väckt enskild motion föreslagits:

l:o) Att för understödjande af odlingar å mossar, myrar och andra
vattendränkta marker inom landet de af Eders Kongl. Maj:t i denna
proposition föreslagna bestämmelser måtte blifva gällande för sådana
företag, som i samma afdiknings- och odlingsplan omfattade 200 tunnland
och deröfver, med den skilnad, att äfven kostnaden för sjelfva
odlingen i lånesumman finge inräknas, så vida den i mom. 1 af de af
Eders Kongl. Maj:t föreslagna vilkor uppgjorda beräkningen af sakkunnig
person visade, att arbetet kunde fullbordas inom en kostnad af
125 kronor per odlingsbart tunnland.

2:o) Att för understödjande af fullständig torrläggning af mossar,
myrar och andra vattendränkta marker, som i samma afdiknings -

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67. 5

plan omfattade en areal, understigande 200 tunnland eller för hvilka,
der de omfattade större areal, sökanden ej påkallade lån för odlingskostnaden,
följande ändringar måtte göras i hvad Eders Kongl. Maj:t
föreslagit: ’ <*

a) att lånesökanden befriades från den i mom. 4 föreskrifna återbäring
af lånemedel och i sammanhang dermed skyldighet att föra
räkenskaper för kontroll af statens rätt;

b) att lånesökanden befriades från den i 11 mom. honom ålagda
skyldighet om underhåll, sedan arbetet blifvit afsynadt och godkändt;
och

c) att årliga räntan bestämdes till 4V2 procent, och den årliga
amorteringen till 10 procent, under de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.
Maj:t i mom. 12 föreslagit.

Slutligen har i en annan motion hemstälts, att Riksdagen måtte
besluta att förhöja anslaget till befrämjande af utdikningar och vattenaftappningar
från sanka moss- och myrmarker för att hufvudsakligen
minska frostländigheten, men ock till beredande af odlingsföretag medelst
en lånefond af 400,000 kronor, att deraf utlemnas till behöfvande
dels understöd utan återbetalning, dels lån med lång återbetalningsskyldighet;
börande såsom vilkor för låns erhållande den lånesökande
förete af vederbörlig landtbruksingeniör uppgjord undersöknings- och
afdikningsplan jemte kostnadsräkning, innehållande tillika upplysning
om odlingen vore lämplig och fördelaktig.

I betraktande af de upplysningar, som af vederbörande myndigheter
lemnats om den högst betydliga areal af jordvidder i vårt land,
som, efter föregången utdikning, kunna odlas och derigenom väsentligen
öka landets välstånd, men hvilka för det närvarande ligga nästan
värdelösa, har Riksdagen, lika med Eders Kongl. Maj:t, funnit det vara
af vigt att staten verksammare än hittills befrämjar odlingsarbetet
i landet.

Härvid får dock ej förbises, att odlingsföretag af ifrågavarande
beskaffenhet icke alltid krönts med framgång. Genom numera ökad
teknisk skicklighet och genom tillgången till artificiella gödningsämnen
torde visserligen faran för ett misslyckande nu vara vida mindre än

fi

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

förr, likasom ock de skärpta kontroller och noggranna föregående undersökningar,
hvilka Eders Kongl. Maj:t. föreslagit, måste kraftigt bidraga
till säkerheten derför att ett sådant odlingsföretag, som med
statslån befrämjas, ock bör leda till det afsedda resultatet; hvarjemte
beaktas bör att, på sätt Landtbruksakademiens Riksdagen delgifna underdåniga
framställning gifver vid handen, det verksamhetsfält, som
här föreligger, är så betydande och de fördelar, som för landet i dess
helhet på detta område stå att vinna, så afsevärda, att statens medverkan
i ett omfång, som står i rimligt förhållande till ändamålet, ej
bör undandragas, om än vid de åtgärder, hvilka staten härutinnan kan
vilja vidtaga, en viss försigtighet torde vara af nöden.

I detta hänseende synes det i främsta rummet vara nödvändigt
att undvika sådana mått och steg, som skulle kunna leda till en konstlad
företagsamhet i större omfång eller med större hastighet än som
vore med en sund ekonomisk utveckling förenliga.

Riksdagen kan, med hänsyn härtill, ej annat än biträda den af
Eders Kongl. Maj:t uttalade åsigt, enligt hvilken lån bör lemnas till
belopp, som motsvarar endast kostnaden för torrläggningen, men icke
kostnaden för den egentliga odlingen. Det kan visserligen vara möjligt
att, med denna begränsning, månget odlingsarbete, som eljest skulle
företagits, ej så snart kommer till utförande, men detta förhållande synes
vida att föredraga framför möjligheten deraf att staten genom en
allt för långt gången uppmuntran skulle i affärsföretag inleda enskilde,
som saknade utväg att sjelfva anskaffa medel till den rent produktiva
delen af arbetet. Om staten på sådant sätt lemnade hela det erforderliga
förlaget, skulle ock lätteligen häraf kunna blifva en följd, att
de vidsträckta, odlingsbara mossarne af förvärfsbegäret gjordes till föremål
för en öfverspekulation, så mycket vådligare som den kunde bedrifvas
i ett ovanligt vidsträckt omfång och hvilken, med deraf följande
reaktion, i längden ej kunde vara nyttig hvarken för jordegarne,
för det ekonomiskt sunda, efter omsorgsfull pröfning beslutade odlingsarbete,
hvilket staten vill befrämja, eller för landet och dess näringar
i det stora hela.

Annorlunda blir naturligtvis förhållandet och vida mindre skäl att
befara förhastade företags påbörjande förefinnes, om, i enlighet med
Eders Kongl. Maj:ts förslag, det öfverlemnas åt den enskildes omtanke
att anskaffa medlen till sjelfva odlingen. Nödig hänsyn till intecknings!)
afvarnes säkerhet synes ock, på sätt här nedan sägs, påkalla,
att lånebeloppet inskränkes till vattenaflednings- och afdikningskostnaden.

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

Deremot har Riksdagen ej ansett det lämpligt eller för ändamålets
vinnande nödigt att, på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, bestämma
fondens belopp till en viss, gifven siffra, eller att nu fatta beslut derom
att fondens bildande skall fortsättas under en så lång tid som tio år.
Riksdagen har ansett det vara till fyllest, om, utan fondens fastställande
till ett på förhand bestämdt belopp, beslut nu fattades endast derom, i
hvilken mån staten borde under den närmare tiden, t. ex. fem år, understödja
det ifrågavarande odlingsarbetet inom landet. Det af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna årsbelopp 1,000,000 kronor finner Riksdagen,
med hänsyn till de af mjmdigheterna lemnade upplysningar, visserligen
ej vara för högt tilltaget, men äfven denna summa anser Riksdagen
böra utgöra ett maximum för hvarje år, i följd hvaraf, och då ett någorlunda
jemnt bedrifvande af odlingsarbetet af flera skäl torde vara önskvärdt,
Riksdagen ej kunnat lemna sitt bifall till den af Eders Kongl.
Maj:t ifrågasatta bestämmelse att, om för något år ett så stort belopp
icke för utlåning erfordrats, ett kommande års tillskott finge i samma
mån höjas.

I sammanhang med föreskriften, att de för fondens bildande nödiga
medel skola, i den mån inbetalningar å äldre lån icke dertill förslå,
af Riksgäldskontoret förskjutas mot godtgörelse af ränta å förskotten,
har Riksdagen ansett det böra stadgas, att sådan godtgörelse skall utgå
från fonden och med det belopp, Riksgäldskontoret å de för dessa förskott
använda medel i ränta erlägger.

Enär annuiteterna under år 1884 å de nu utestående odlingslånen
af Eders Kongl. Maj:t beräknats såsom en tillgång vid uppgörande af
statsregleringen för samma år, har Eders Kongl. Maj:t ansett de till
Statskontoret inflytande dylika annuiteter först från och med år 1885
böra till fonden ingå. Riksdagen har ej ansett lämpligt eller behöflig!
att till år 1885 uppskjuta dessa annuiteters ingående till denna fond.
Den nuvarande odlingsfonden har, som bekant, bildats genom användande
af å riksstat-en för ändamålet anvisade skattemedel, hvilka sålunda kapitaliserats.
Ett sådant anslag till fonden å riksstaten för nästkommande
år har ej begärts, hvaremot Eders Kongl. Maj:t, föreslagit, att annuiteterna
å odlingslånen från och med år 1885 skulle till fondens ändamål
användas. Under nästkommande år skulle således ett undantagsförhållande
uppkomma så till vida, att hvarken några andra än upplånta
tillgångar för fonden anvisades, ej heller afkastningen af redan kapitaliserade
dylika medel för ändamålet toges i anspråk. Riksdagen har
ansett ett sådant förfarande, som skulle innefatta fondens bildande under
nästa år uteslutande med upplånta medel, ej böra komma till använd -

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

ning med mindre än att verkligt behof sådant påkallade; och då, bland
annat genom den af fullmäktige i Riksgäldskontor anmälda konverteringen
under innevarande år af 1868 års 5-procent statslån, en afsevärd
besparing å riksstaten för år 1884 uppkommer, har Riksdagen
funnit annuiteterna å odlingslån för år 1884 utan olägenhet kunna redan
sistnämnda år för odlingslånefondens ändamål disponeras.

Vid innehållet af mom. 1 har den ene af ofvan omförmälda motionärer
anmärkt det enligt hans åsigt olämpliga deri att lånesökanden
skulle förete fullständig plan öfver hela arbetet, således äfven odlingen,
jemte beräkning öfver de så väl med torrläggningen som med odlingen
förenade kostnader, ehuru icke ett öre erhölles som lån till denna senare.
Riksdagen anser, i motsats härtill, det vara oeftergifligt, att utredning
erhålles om jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämplighet
för odling, samt att planen omfattar äfven odlingen, enär just
denna senares ändamålsenliga utförande är ett vilkor för den säkerhet,
som så väl för statsbidragens återbetalning som med hänsyn till inteckningshafvarne
är erforderlig. Med uttrycket »torrläggningen» i detta
och tredje momenten af Eders Kongl. Maj:ts förslag afses, på sätt af
statsrådsprotokollet framgår, så väl vattenafledning en som af dikningen,
hvilken senare hittills vid låns beviljande i allmänhet ej tagits i beräkning.
Riksdagen finner goda skäl vara anförda för behofvet af en förändring
härutinnan såtillvida, att låneunderstödet komme att bestämmas
till beloppet af kostnaden för fullständig, ej blott vattenafledning, utan
äfven afdikning medelst öppna diken.

Mom. 3 har Riksdagen funnit böra förtydligas, på sätt här nedan
sägs.

I mom. 4 har af Eders Kongl. Maj:t föreslagits en bestämmelse
om minskning af beviljadt, lån med viss andel af uppkommen besparing
och, i sammanhang härmed, om skyldighet för intressenterne att föra
räkenskaper på sådant sätt, att den verkliga kostnaden för företaget
må kunna säkert uppskattas. Motsvarande stadgande i mom. 4 af Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 April 1881 (N:o 69) afser
endast sådana arbeten, som understödjas med anslag utan återbetalningsskyldighet.
Då deremot i nu förevarande förslag är fråga om lån,
hvilkas belopp det skulle bero af Eders Kongl. Maj:t att, efter föregången
pröfning och med hänsyn tagen till i hvarje särskildt fall för
handen varande förhållanden, bestämma; då vid åtskilliga företag, i
hvilka en mängd, ofta med eget arbete bidragande delegare ingått,
skyldigheten att föra räkenskaper knappast skulle kunna noggrant fullgöras
utan besvär och kostnader, som ej stode i förhållande till den

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

ringa och ovissa fördelen för staten af sådana räkenskapers befintlighet;
och då det i allt fall, vid sådana, af bolag eller dylika föreningar åvägabragta
företag, der räkenskaper vore behöfliga, står Eders Kongl. Maj:t
fritt att på grund af mom. 2, om skyldighet för vederbörande att underkasta
sig de vilkor och kontroller, Eders Kongl. Maj:t pröfvar lämpliga,
anbefalla sådana räkenskapers förande, har Riksdagen funnit ifrågavarande
bestämmelse böra utgå.

Redaktionen af mom. 5 (motsvarande mom. 4 i Riksdagens beslut)
bar Riksdagen ansett böra förtydligas på sätt här nedan sägs.

Beträffande mom. 7 (mom. 7 äfven i Riksdagens beslut) har Riksdagen,
enär särskild af Eders Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt
bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnad sstyrelsen godkänd säkerhet
måste ställas för hela företagets, således äfven odlingsarbetets, behöriga
fullbordande, och det således synes obehöflig! och äfven torde vara
obilligt att någon del af lånet skall innestå till dess hela arbetet är
afsynadt och godkändt, ansett det vara fullt tillräckligt, om någon del
af lånet innestår till dess vattenaflednings- och afdikningsarbetet är afsynadt
och godkändt.

I fråga om bestämmelserna i mom. 8 d och mom. 12 (motsvarande
mom. 8 d) och 13 i Riksdagens beslut) liar betänklighet uttalats beträffande
den utsträckta tillämpning, som i följd af den föreslagna odlingslånefonden
och nyss omförmälda bestämmelser komme att gifvas åt
Kongl. förordningen den 20 Juli 1855, enligt hvilken säkerheten för odlingslånens
förräntning och amortering komme att bestå deri att, sedan
lånet antecknats i jordebok, kronan för de årliga af betalnings- och räntebeloppen
egde lika rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som
för annan afgäld eller ränta af fast egendom efter ty i 17 kap. 6 §
Handelsbalken sägs, således bättre rätt än inteckningshafvare.

Riksdagen har ej förbisett, att denna betänklighet förtjenar att
allvarligt öfvervägas.

Den anmärkta olägenheten deraf att de gravationer, för hvilka
en fastighet häftar, ej funnes antecknade på samma ställe, utan skulle
uppsökas dels i inteckningsprotokollet, dels i jordeboken, kunde må hända
undanrödjas genom en föreskrift derom, att ifrågavarande anteckningar
i jordeboken borde delgifvas vederbörande domhafvande för att införas
i inteckningsprotokollet och derefter i gravationsbevis inflyta.

Beträffande åter statens säkerhet för odlingslånen torde det ej
vara möjligt att genom vanlig inteckning inom visst belopp af taxeringsvärdet
bereda densamma. Fondens förvaltning skulle härigenom så
invecklas, bestyret med ansökningar om samt pröfning och behörigt
Bih. till Riksd. Prot. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

bevakande af inteckningar i en mängd större och mindre hemman och
hemmansdelar skulle medföra sådana praktiska olägenheter, att tanken
på landets uppodlings befrämjande genom låneunderstöd från staten
antagligen måste öfvergifvas, om ej annan utväg för erforderlig säkerhets
erhållande förefunnes. Blott den omständigheten, att i en komplex
af fastigheter, som skulle i ett vidsträckt och gagnande odlingsföretag
ingå, förekomme en enda hemmansdel, besvärad af inteckningar i större
proportion till taxeringsvärdet än stadgadt blifvit, skulle, med inteckning
såsom form för statens säkerhet, kunna göra hela odlingsföretaget
om intet.

Emellertid torde, utan olägenhet för inteckningshafvare, den hittills
använda och häfdvunna formen för statens säkerhet för odlingslån
fortfarande kunna bibehållas. Så vidt Riksdagen har sig bekant, har
ej någon olägenhet inträffat af 1855 års förordning. De grunder, hvarpå
denna hvilar, gälla lika för de nu ifrågavarande odlingslånen som för
de redan utlemnade lånen af enahanda beskaffenhet. Vådan för inteckningshafvarne,
om en sådan antages förefinnas, skulle till och med
vara mindre vid de nu ifrågasatta nya odlingslånen, än vid de äldre,
med för dem gällande bestämmelser, dels derför att de äldre lånen endast
afse beredande af''odlingsföretag, under det att med de nya följer ovilkorlig
skyldighet, för hvars fullgörande särskild säkerhet måste lemnas,
att verkställa odlingen, dels till följd af den större visshet om företagets
lyckliga genomförande, som genom det kraftigare understödet och den
deraf följande fullständigare afdikningen samt genom vetenskapens
framsteg och de skärpta kontrollerna onekligen beträffande de nya lånen
förefinnes, dels, och hufvudsakligen, med anledning deraf att, under det
lånebeloppet bestämmes till kostnadssumman endast för vattenafledningen
och afdikningen, men härmed följer skyldighet för jordegaren att bekosta
odlingsarbetet, hemmanets värde i följd häraf måste antagas ökas
med ett belopp, vida större än det, för hviiket staten betingar sig förmånsrätt.

Denna förmånsrätt inträder ej förr än lånet blifvit föraeladt och
fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken antecknats, och,
såsom vid ärendets underdåniga föredragning inför Eders Kongl. Maj:t
erinrats, bör man kunna vara viss derom att, innan denna vidlyftiga
procedur fullbordats, torrläggningen och odlingsarbetet är färdigt och
hemmanets ökade värde uppnådt.

För arbetets utförande enligt afslutadt kontrakt och för medlens
återbäring, om mot kontraktet brytes, skall godkänd säkerhet ställas;
likaledes skall godkänd borgen eller säkerhetshandling aflemnas för upp -

11

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

fyllande af den skuldförbindelse, som innefattar vederbörandes betalningsansvar
intill dess anteckning i jordeboken egt rum; och i händelse
afvikelse, utan vederbörlig tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen,
eller arbetet, utan af Eders Kongl. Maj:t medgifvet anstånd,
icke blifvit fullbordadt inom bestämd tid, eger Eders Kongl. Maj:t att
låta inställa all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad
deraf uppburits; i hvilket fall den gifna säkerheten för kontraktets behöriga
fullgörande naturligtvis kommer till användning.

Skulle, mot hvad Riksdagen anser, alla dessa, till säkerhet för
så väl staten som inteckningshafvarne ledande bestämmelser anses ej
göra till fyllest, återstår för inteckningshafvarne sjelfva möjligheten att
bevaka sin rätt. De inteckningar i jordegendom, som ej äro stälda på
uppsägning, torde vara jemförelsevis få, och för de inteckningar, hvilka
äro stälda på viss, något aflägsen förfallotid, lärer förmånsrätten eller
de förhållanden, som betingat medgifvande af den fixa förfallotiden,
vara af den beskaffenhet, att den ifrågavarande säkerheten för odlingslånen
ej på dem inverkar. Den ticj, som måste förflyta mellan ett odlingsföretags
påbörjande och de belöpande låneandelarnes anteckning i
jordeboken med deraf följande förmånsrätt, är så lång, att inteckningshafvaren
derunder har tillräckligt rådrum att, om han skulle anse sin
rätt äfventyrad genom ett under statens kontroll till utförande åvägabragt
odlingsarbete, tillgodose sina intressen, och särskildt åt hypoteksföreningarne
har, enligt Kongl. förordningen den 26 April 1861, angående
de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningarnes bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, förbehållits rätt
att, om omständigheter yppas, som inverka till minskning af säkerheten
för utlemnade lån, till återbetalning inom ett år uppsäga, efter omständigheterna,
antingen hela beloppet eller större eller mindre del deraf,
så vida lånets innehafvare ej kan lemna annan fullgod säkerhet i jordegendom
till fyllnad i den förra.

Vid sådana förhållanden anser Riksdagen det med visshet kunna
antagas, att, der en jordegare sjelf kan anskaffa medel till hela kostnaden
för den enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag honom åliggande odlingen,
men icke dess mindre hans hemman skulle vara besväradt af
inteckningar, på hvilkas beskaffenhet förmånsrätten för det endast till
torrläggningskostnaden uppgående statslånet kunde inverka, jordegaren,
hellre än att under sjelfva odlingsarbetet äfventyra uppsägning af inteckningar,
före dess inledande träffade öfverenskommelse med sina
inteckningskafvare, och att således i de fall, der inteckningshafvares
säkerhet kunde vara oviss, hvarje särskild jordegares deltagande i od -

12

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

lingsföretaget i sjelfva verket komme att blifva beroende af inteckningshafvarnes
samtycke. För att emellertid sätta inteckningshafvarne i tillfälle
att, äfven om jordegaren ej skulle om det tillämnade företaget
underrätta dem, sjelfve erhålla vetskap om detsamma och bevaka sin
rätt, har Riksdagen i mom. 6 här nedan intagit ett stadgande om odlingslånets
behöriga kungörande i så väl allmänna tidningarne som länskungörelserna.

Statens rättighet till bästa förmånsrätt för odlingslån synes ock
vara i sakens natur väl grundad. Genom granskning af arbetsplanen
och bedömande af de på företaget inverkande omständigheter, genom
noggrann kontroll öfver arbetets ändamålsenliga utförande och genom
föreskrifvande af vilkor om säkerhet och dylikt, som tjena till att aflägsna
möjligheten af osäkra odlingsföretags inledande med statsmedel,
gör staten nemligen allt hvad på den kan ankomma för åstadkommande
deraf, att hemmanets värde ökas på sätt ofvan blifvit sagdt, och att således
ursprungliga förhållandet mellan hemmanets värde och säkerheten
för inteckningarne ej i någon mån rubbas.

Beträffande mom. 11 har Riksdagen ansett skyldighet att underhålla
det med låneunderstöd utförda arbetet ej skäligen böra stadgas
eller vara behöflig för längre tid än till dess samma låneunderstöd
blifvit staten återgäldadt.

Bestämmelserna i mom. 12, angående ränta och amortering, hafva
på de i statsrådsprotokollet derom anförda skäl synts Riksdagen lämpliga
och ej föranledt annan erinran, än att en omredigering, på sätt
motsvarande mom. 12 här nedan utvisar, funnits böra ega rum; men
med afseende å vigten af det stadgande, som förekommer i sista meningen
af mom. 12 i Eders Kongl. Maj:ts förslag, har Riksdagen ansett
detsamma böra meddelas i ett särskildt mom. 13.

I fråga om det föreslagna bemyndigandet för Fullmäktige i Riksgäldskontoret
beträffande erforderliga medels anskaffande, finner Riksdagen,
lika med Eders Kongl. Maj:t, att, då de till fonden återbetalda
kapitalbelopp ej skola användas till amortering af fondens skuld, utan
åter utlånas i den mån sådant af behofvet påkallas, de obligationer,
genom hvilkas försäljning medel åt fonden anskaffas, böra göras ouppsägbara
från långifvarens sida, men ställas att återbetalas viss kortare
tid efter af Riksgäld skontoret verkstäld uppsägning. I fråga om den del
af Eders Kong!. Maj:ts förslag, som afser användning för odlingslånefonden
af någon del af postsparbankens tillgångar, meddelar Riksdagen
sitt beslut i den skrifvelse, Riksdagen till Eders Kongl. Maj:t aflåter till

13

Rikdagens Skrifvelse, N:o 67.

svar å Eders Kongl. Maj:ts proposition om inrättande af nämnda postsparbank.

Med anledning af ofvanberörda enskilda motioner återstår endast
att tillägga, att fonden visserligen afser lika väl företag af mindre som
af större omfattning och att vid lånemedlens disponerande hänsyn otvifvelaktigt,
utan afseende å företagens omfång, kommer att i främsta
rummet tagas till den jemförelsevis större eller mindre fördel, som af
ett företag må vara att förvänta, men att någon skilnad, på sätt i den
ena af dessa motioner ifrågasatts, i vilkoren för understödjande af större
och af mindre odlingsföretag ej synts Riksdagen böra stadgas; hvaremot
det, enligt de beslutade bestämmelserna, ju alltid står Eders Kongl..
Maj:t Öppet att vid lånens fördelning och lånebeloppens bestämmande
taga hänsyn till det större eller mindre behof, som kan förefinttas.

Riksdagen har, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, beslutat:

A) att en särskild fond bildas med ändamål att genom lån understödja
odling af sanka trakter;

B) att de till Statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån
skola från och med år 1884 till och med år 1888 till denna fond ingå;

C) att under åren 1884 till och med 1888 Riksgäldskontoret skall,
i mån af behof och uppå reqvisition af Eders Kongl. Maj:t, till fonden
öfverlemna medel till så stort belopp, som jemte nyssnämnda, till fonden
ingående annuiteter å odlingslån må kunna erfordras till fyllande af
högst en million kronor årligen;

D) att Riksgäldskontoret skall af fonden erhålla godtgörelse för
den ränteutgift, som, genom berörda medels öfverlemnande till fonden,
för Riksgäldskontoret förorsakas;

E) att fonden skall af Statskontoret förvaltas;

F) att Eders Kongl. Maj:t skall ega att, i den mån fondens kapital
och sedermera inflytande låneafbetalningar och räntebehållningar dertill
lemna tillgång, å fonden anvisa lån för odling af sanka trakter, att
utgå med högst en million kronor årligen enligt följande allmänna vilkor
och bestämmelser:

Mom. 1. För hvarje odlingsföretag måste fullständig, af utredning
angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre
lämplighet för odling åtföljd plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver de med så väl vattenafledningen och afdikningen som odlingen
förenade kostnader vara uppgjord af sakkunnig person och hafva
vunnit Eders Kongl. Maj;ts fastställelse.

14

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån, är underkastad alla
de vilkor och kontroller, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga
och nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till hela
det belopp, hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för vattenafledningen
och afdikningen beräknas komma att uppgå; skolande
låntagaren genom kontant tillskott, materiaiier, arbete eller annat bidrag
bestrida hvad till hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver
det lemnade lånebidraget.

Mom. 4. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig
ett odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt af
Eders Kongl. Maj:t eller, efter erhållet bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkännas. Kontraktet skall innefatta förbindelse
för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den faststälda
arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastad
vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda så väl vattenafledningen
och afdikningen som äfven odlingsarbetet inom viss bestämd tid, utan
att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och
dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet kan
erfordras.

Mom. 5. För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de
lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet bry tes, skall ställas
sådan säkerhet, som af Eders Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt
bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes.

Mom. 6. Sedan det i mom. 4 omförmälda kontrakt afslutats och
säkerhet enligt mom. 5 blifvit stäld, bör Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
derom underrätta Statskontoret; hvarefter det åligger Statskontoret
att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarne tre gånger, dels
ock genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i vederbörande länskungörelser
en gång införa kungörelse om odlmgslånets beviljande, i
hvilken kungörelse de hemman och hemmansdelar, å hvilkas eg or odlingsföretaget
kommer att utföras, skola uppgifvas.

Mom. 7. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget
blifvit börjadt, hvarefter medlen få successivt och i mån af
arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta
eller särskildt blifvit bestämda; börande, såvida icke Eders Kongl. Maj:t,
med utseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,
någon del af lånet i Statskontoret innestå, intill dess vattenaflednings-
och afdikningsarbetet är afsynadt och godkändt.

15

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

Mom. 8. Lånen skola från Statskontoret utbetalas antingen omedelbart
eller ock genom Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande;
börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas,
hos Statskontoret företes:

a) om arbetets utförande i enlighet med mom. 4 afslutadt och
godkändt kontrakt;

b) godkänd, i mom. 5 omförmäld säker het shandling för samma
kontrakts fullgörande eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt;

d) en till Statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd
skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes betalningsansvar,
intill dess lånet, jemlikt Kongl. kungörelserna af den 13 Juni
1845 och den 3 November 1848, blifvit. fördeladt på de hemman, hvilka
för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen vunnit laga kraft
samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och

e) af Statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för
den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 9. De låne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds
utbekommande till Statskontoret aflemnats, förblifva uti Statskontorets
vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig
reqvisition utlemnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen, eller arbetet, utan af
Eders Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med detsammas utförande, icke
blifvit fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Eders Kongl.
Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra
hvad deraf uppburits, att på en gång eller successivt till Statskontoret
inbetalas inom den tid, som bestämmes af Eders Kongl. Maj:t. Statskontoret
bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning,
och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och återburna
medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen, till
dess återbetalning sker.

Mom. 11. Alla med låneunderstöd utförda arbeten skola, så länge
någon del af lånet återstår ogulden, af den eller dem, det åligger, vederbörligen
underhållas.

Mom. 12. Å den af Eders Kongl. Maj:t bestämda lånesumman
erlägges de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta
eller kapitalafbetalning, men å de under tiden lyftade belopp beräknas
fem procent årlig ränta, hvilken vid de fem årens slut lägges till den

16

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet erlägges
från och med sjette året tills lånet blifvit slutbetaldt en annuitet af
tio procent, deraf som ränta räknas fem procent å oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blifvit på vederbörande hemman fördeladt och
i jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant önskar, att, oberoende
af det här ofvan stadgade återbetalningssätt, när som helst under lånetiden
sex månader efter hos Statskontoret gjord uppsägning inbetala
hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp jemte all derå upplupen,
ogulden ränta.

Mom. 13. I afseende på sättet och ansvarigheten för de i näst
föregående moment omförmälda inbetalningars verkställande böra lända
till efterrättelse ofvan åberopade Kongl. kungörelser af den 13 Juni
1845 och den 3 November 1848.

Mom. 14. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd
af erhållna lån föranledts för Statskontoret, skola Titan undantag bestridas
eller godtgöras af låntagaren; samt

G) att Fullmäktige i Riksgäldskontoret bemyndigas att, för beredande
af den tillgång till de Riksgäldskontoret åliggande försträckningar
till ifrågavarande fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt särskild a
beslut må blifva för sådant ändamål till Riksgäldskontoret öfverlemnadt,
i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara från
långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare tid efter af
Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning, med rätt tillika för Fullmäktige
att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid.

I den till innevarande Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen
att till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis afsäge att minska frostländigheten, för år 1884 anvisa
150,000 kronor; och förklarade i sammanhang dermed Eders Kongl.
Maj:t sig vilja framdeles föreslå de vilkor, hvarunder anslag från denna
fond skulle kunna erhållas.

I sådant afseende har, i den här ofvan först omförmälda propositionen
af den 6 sistlidne Mars Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
besluta:

Riksdagens Skrifvelse, N:o 67. 17

att beloppet, 150,000 kronor, må användas till understödjande
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana
vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd;

att anslaget må utgöra högst en tredjedel af den beräknade
kostnaden för torrläggningsföretaget; samt

. att för erhållande af dylikt anslag må gälla enahanda vilkor, som
bhfvit af. Eders Kongl. Maj:t i nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof föreslagna för erhållande af statsbidrag till
andra allmänna arbeten.

Af det vid sistnämnda Kongl. proposition fogade statsrådsprotokoll
för den 6 nästlidne Mars inhemtas, att vid ärendets föredragning
erinrats, hurusom ifrågavarande fond för närvarande vore bestämd till
enahanda belopp, 150,000 kronor, som för år 1884 äskats. Fonden
vore nu så fördelad, att 80,000 kronor utginge såsom anslag och 70,000
kronor såsom lån. Då med denna fond afsåges att understödja utdikningar
af sådan mark, som äfven efter arbetets utförande, åtminstone
under den närmaste framtiden, vore otjenlig till odling och således för
egaren utan värde, men hvilken mark genom de derifrån härflytande
frostskador hade det mest förderfliga inflytande på den omgifvande
nejden och der växande gröda, samt förty arbeten af förevarande beskaffenhet
medförde jemförelsevis mindre nytta för den jordegare, som
utförde arbetet, än för egarne af angränsande fält, syntes det ej lämpligt
att understödja dylika torrläggningsföretag genom lån, hvarvid
borde förutsättas, att den lånande genom företaget blefve satt i stånd
bära ökade utgifter och derigenom att återgälda det erhållna lånet
utan boide de medel, som Eders Kongl. Maj:t för detta ändamål äskat,
och soin° kunde vara af Riksdagen derför anvisade, utgå som anslag.

Såsom synes, är ifrågavarande .fonds ändamål enligt det Kongl.
förslaget i viss man ett annat än tillförene. De nu i liknande syfte
anvisade medel skola utgå för företag, som »företrädesvis» afse att minska^
frostländigheten, men i hvilka äfven odling vanligen torde hafva
ingått. Det nu begärda anslaget åter skulle användas till understödjande
af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som utan att
kunna med fördel odlas sprida frostskador öfver omgifvande nejd. Vid
sådant förhållande finner Riksdagen sig nu kunna bevilja fondens anvisande
uteslutande såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, helst
förvaltande, samtidigt och med olika lånevilkor, af så väl någon ''del af
denna fond såsom lån som ock den här ofvan omförmälda odlingslånefonden
skulle kunna leda till svårigheter och oegentligheter.

Bill. till Riksd. Prat. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft.

8

|g Riksdagens Skrifvelse, N:o 67.

Med anledning af det nu mera begränsade syftemålet med fonden
finner dock Riksdagen ett belopp af 100,000 kronor vara tillräckligt,
hvarigenom i allt fall en höjning med 20,000 kronor skulle uppkomma
i det belopp, som hittills utgått såsom anslag utan återbetaimngs ^

^Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, att Riksdagen för år 1884 anvisat ett belopp af
100 000 kronor till understödjande medelst anslag utan aterbetalmngsskyldighet
af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som utan
att kunna med fördel odlas sprida frostskador öfver omgifvande nejd,

samt vidare beslutat: , ,

Mt anslaget må utgöra högst en tredjedel af den beraknade kostnaden
för torrläggningsföretaget; samt ........ , .

att för erhållande af dylikt anslag ma i tillämpliga delar galla
enahanda vilkor, som enligt Riksdagens skrifvelse till Eders Kongl.
Maj:t den 27 April 1881 (N:o 69) blifvit bestämda.

Hvilket allt Riksdagen härmed får för Eders Kongl. Maj:t tillkännagifva.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 11 Juni 1883.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1883.