Riksdagens Skrifvelse, N:o 38.

13

N:o 38.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Juni 1883.
— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Rikdagens underdåniga Skrifvelse, angående öfverlåtande på Vesterviks
stad af lägenheten Stegeholm eller Stottsholrnen
i Lofta socken och Tjusts härad af Kalmar län.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 43.)

Till Konungen.

I en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalm ar län till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning hade stadsfullmäktige i Vestervik
förmält, hurusom allt sedan Kongl. Maj:t genom resolution den
17 Maj 1739 till vederbörandes efterrättelse faststält en mellan Östgöta
regemente till häst och Vesterviks stad träffad öfverenskommelse, hvarigenom
staden mot en årlig ränta af 60 daler silfvermynt fått sig tillförsäkrad
ständig besittningsrätt till en under dåvarande löjnantsbostället
Stufverum lydande, i Lofta socken och Tjusts härad af Kalmar län belägen
holme, kallad Stegeholm eller numera Slottsholmen, med dertill
hörande fiske, staden varit i oqvald besittning deraf mot erläggande af
den stadgade räntan, men att genom nyssnämnda boställes indragning
till statsverket giltigheten och lagenliga beståndet af berörda öfverens -

14

Riksdagens Skrifvelse, N:o 38.

kommelse blifvit ifrågasatt, och olika meningar uppstått rörande stadens
rätt till ifrågavarande holme; och då med afseende å ej mindre holmens
läge invid stadens planlagda område, än ock behofvet för staden af
holmens numera för åtskilliga ändamål anlitade jordområde, det vore
af vigt för staden att fortfarande få innehafva holmen, hade stadsfullmäktige
anhållit, att staden måtte, i öfverensstämmelse med hvad genom
Eders Kongl. Maj:ts cirkulär den 6 December 1878 vore stadgadt för
derefter skeende jordafsöndringar, varda medgifvet att emot erläggande
en gång för alla af 300 kronor, motsvarande tjugu gånger den nuvarande
afgäldens belopp, för all framtid förvärfva och till sig lösa holmen
med tillhörande, fiske. Öfver berörda ansökning, som blifvit af magistraten
i Yestervik till bifall förordad, hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inhemtat yttranden ej mindre af bostället Stufverums
arrendator, som förklarat något hinder från hans sida icke möta för
bifall till ansökningen, derest han befriades från skyldighet att erlägga
holmen med tillhörande fiske åsatt jordeboksränta, 5 kronor, samt derjemte,
enär det med honom upprättade arrendekontraktet af den 8 Februari
1876 tillförsäkrade honom bostället med alla dertill hörande egor,
byggnader, lägenheter och förmåner, erhölle vederlag för arrendet af
holmen, än ock från vederbörande fögderiförvaltning; och hade Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för sin del, lika med fögderiförvaltningen,
tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen, dock under vilkor att
staden tillförbundes att årligen utgöra förenämnda jordeboksränta eller ock,
om sådant ansåges lämpligare, i lösesumma, utöfver det erbjudna beloppet,
erlägga ytterligare 100 kronor, motsvarande tjugu gånger räntans belopp,
hvartill ock stadsfullmäktige i särskild skrifvelse förklarat sig, å stadens
vägnar, villige. Anbefaldt att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande,
hade Kammarkollegium anfört: att ifrågavarande holme med fiske redan år
1696 förekomme i kronans jordeböcker såsom en särskildt skattlagd
lägenhet med ränta till belopp af 5 kronor i nuvarande myntsort; att
i 1880 års af kollegium faststälda jordebok densamma upptoges under
kronotitel, allmän disposition, bland jordlägenheter under namn åt Stegeholm
N:o 2, en holme och fiske med ränta 5 kronor och anteckning:
Mnnehafves under Vesterviks stad under perpetuelt arrende jemlikt
Kongl. brefvet den 17 Maj 1739»; att lägenheten således icke ingått i
bostället Stufverums skattläggning och ej heller utgjorde någon del af
dess tillhörigheter, hvarför berörda boställes arrendator icke hade berättigad!
anspråk till något slags ersättning, derest ifrågavarande underdåniga
ansökning vunne bifall; att det af lägenheten utgående arrendet
till en början varit indelningshafvaren anslaget på lön, derefter ingått

15

Riksdagens Skrifvelse, N:o 38.

till andra lifgrenadierregements löningsfond samt från och med 1878
indragits till statsverket; att af hvad sålunda blifvit upplyst syntes framgå,
att genom indragning till statsverket af bostället Stufverum någon förändring
icke inträdt i de rättigheter öfver ifrågavarande holme, som
enligt förenämnda Kongl. resolution den 17 Maj 1739 tillkomme Vesterviks
stad; samt att, så vida ej holmen, såsom belägen i inloppet från
Östersjön till den långt in i landet inskjutande Garnlebyviken, kunde
varda erforderlig för militära ändamål och af sådan grund hvarje minskning
i kronans nuvarande rätt till holmen borde anses obefogad, kollegium
alltså icke funne något att erinra mot att staden Vestervik finge
förvärfva full eganderätt till ifrågavarande holme. Härefter hade yttrande
inhemtats jemväl från Kongl. Arméförvaltningen å fortifikation sdepartementet,
som förklarat sig anse hinder från försvarets synpunkt
icke möta för bifall till ansökningen.

Då ifrågavarande kronolägenhet vore närmast jemförlig med de
mindre kronolägenheter, hvilkas försäljning redan blifvit af Kongl. Maj:t
och Riksdagen beslutad, men lägenheten icke kunde å offentlig auktion
till försäljning utbjudas vid det förhållandet att, såsom Kammarkollegium
erinrat, staden Vesterviks rätt att under perpetuel! arrende innehafva
lägenheten icke kunde anses hafva blifvit i någon mån förminskad genom
lägenhetens indragning till statsverket, har Eders Kongl. Maj:t i
en den 13 sistlidne April till Riksdagen aflåten nådig proposition föreslagit
Riksdagen medgifva, dels att ifrågavarande holme med tillhörande
fiske måtte, under full eganderätt och utan skyldighet att utgöra ofvannämnda
jordeboksränta, öfverlåtas å Vesterviks stad, mot det att staden
derför erlade det erbjudna beloppet 400 kronor, dels ock att nämnda
köpeskilling må användas på enahanda sätt, som vore föreskrifvet i afseende
å medel, som inflöte vid försäljning af mindre kronolägenheter
i öfverensstämmelse med Kongl. brefvet den 29 Maj 1874.

Emot försäljningen af ifrågavarande kronolägenhet, hvilkens areal,
deri inberäknad en väg, upptagande 1 ref 8 stänger, utgör 12 refvar
40 stänger, eller 2 tunnland, 6,9 kappland, har Riksdagen för sin del
icke haft annat att erinra, än att den föreslagna köpeskillingen synts
vara väl låg. Om än det erbjudna beloppet 300 kronor motsvarar förenämnda
afgäld, kapitaliserad efter den i dylika afseenden vanligen iakttagna
beräkningsgrunden, eller tjugu gånger afgäldens belopp, synes
dock Vesterviks stad genom förvärfvandet af full eganderätt till den vid
inloppet till staden och invid stadens planlagda område belägna Stegeholmen
eller Slottsholmen tillvinna sig så stor fördel, att med skäl ett
vida högre pris borde kunna sättas derå, och staden skulle utan tvifvel

16

Riksdagens Skrifvelse, N:o 38.

icke draga i betänkande att för denna fördels ernående underkasta sig
större penninguppoffring än den nu föreslagna; och har i sådant hänseende
påpekats, att staden efter förvärfvad eganderätt till denna holme
antagligen blefve i tillfälle att å de delar af densamma, som icke kunna
anses lämpliga till parkanläggningar, anordna upplagsplatser, hvilkas
saluvärde helt visst skulle komma stt ställa sig ganska högt. Riksdagen,
som emellertid ej egt någon bättre ledning för bedömande af den lösesumma,
som i förevarande fall skäligen skulle kunna bestämmas, har
trott densamma kunna höjas åtminstone till den summa, som uppkommer
genom den till 60 daler ursprungligen bestämda afgäldens kapitaliserande
efter den från och med år 1777 gällande beräkning af tre daler
på riksdalern, motsvarande 50 öre på dalern, eller till 600 kronor, hvadan
alltså, med inberäkning af den lösesumma, staden förklarat sig villig
erlägga för jordeboksräntan, hela köpeskillingen för berörda lägenhet
och fiske skulle uppgå till 700 kronor.

Riksdagen har alltså för sin del medgifvit, dels att kronolägenheten
Stegeholm eller Slottsholmen med tillhörande fiske må, under full
eganderätt, öfverlåtas å Vester viks stad mot det att staden derför erlägger
i ett för allt ett belopp af 700 kronor, dels ock att nämnda köpeskilling
må användas på enahanda sätt, som är föreskrifvet i afseende
å medel, som inflyta vid försäljning af mindre kronolägenheter i öfverensstämmelse
med Kongl. brefvet den 29 Maj 1874.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 9 Juni 1883.