14

Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.

N:0 24.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Maj 1883.
— — , — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående ändring i vilkor en för
återbetalning af det till Kinda kanals aktiebolag beviljade
statslån m. m.

» (Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.)

Till Konungen.

I en den 6 nästlidne Mars till Riksdagen afliden proposition har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva antingen sådan ändring
i vilkoren för återbetalning af det åt Kinda kanalaktiebolag för
utsträckning af Kinda båtled medelst kanalisering af Stångån från sjön
Rengen till Linköpings hamn vid 1862—1863 årens riksdag beviljade
statslån, att från och med år 1884 lånet blefve räntefritt och återbetalning
af kapitalet finge ske sålunda, att bolaget årligen till statsverket
inbetalade det belopp, hvarmed inkomsterna af Kinda sluss- och kanalled,
enligt vederbörligen granskade räkenskaper, öfverstege utgifterna
för kanalens drift, underhåll och förvaltning, samt föreskrifven afsättning
till reparationsfonden, eller ock derest förenämnda ändring i lånevilkoren
icke af Riksdagen bifölles och Kinda sluss- och kanalled, i
följd af bestämmelsen i § 7 af det mellan kanalbolaget och Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader upprättade kontrakt angående
kanalens anläggning, komme att, hemfalla till staten, att Eders Kongl.
Maj:t måtte ega att afhända staten samma sluss- och kanalled på de
förmånligaste vilkor, som kunde erhållas.

Vid pröfning af förevarande ärende har Riksdagen ej funnit sig
ega giltig anledning att bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag. Genom

15

Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.

den begärda eftergiften skulle ej någon fördel staten beredas, och Riksdagen
anser det ganska betänkligt att rubba ett ingånget aftal utan
att, ur statens egen synpunkt, något afsevärdt skäl talar derför.

Ofverskottet öfver trafikkostnaderna in. m. eger staten redan rätt
att erhålla i den mån de erfordras till annuitetsliqvider å bolagets ifrågavarande
skuld till Riksgäldskontor. Att använda detsamma ej till
betalning af förskrifven ränta, utan till kapitalamortering skulle i sjelfva
verket innefatta ett småningom försiggående efterskänkande af kapitalet,
hvilket i detta fall egentligen består af sjelfva kanalleden, som vid
bristande liqvid kommer att, om staten sådant yrkar, till staten hemfalla.

Af ett afslag å bolagets gjorda framställning är ock ej en gifven
följd, att nyssnämnda påföljd kommer att inträda. Det kan nemligen
såsom möjligt antagas, att bolaget, hvars aktier lära till största delen
innehafvas af Göta kanalbolag och Linköpings stad, hellre än att afstå
förvaltningen af kanalen, hädanefter såfnn hittills fullgör sina liqvider
i _ den mån tillgångarne medgifva, och att staten å sin sida låter härvid
bero.

Skulle åter eganderätten till kanalen öfvergå till staten, bör det
vara för staten möjligt att förvalta densamma utan att trafikkostnaderna
behöfva synnerligen stegras utöfver hvad de nu utgöra; hvarförutan
det ju står staten Öppet, om sådant finnes böra föredragas, att söka
utarrendera eller försälja kanalen. I hvilketdera af dessa fall som helst
torde statens inkomst af kanalen eller räntan å köpeskillingen derför
ej blifva så mycket mindre än hvad enligt den föreslagna uppgörelsen
skulle staten tillgodokomma, att något afseende dervid synts böra fästas.

Riksdagen har vidare ansett det ännu vara för tidigt att, såsom
i det senare alternativet af Eders Kongl. Maj:ts proposition föreslås,
fatta beslut för den möjliga händelse, att kanalleden kommer att till
staten hemfalla.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn icke minst
dertill, att ett bifall till den nu gjorda framställningen tvifvels utan skulle
leda till liknande anspråk från andra statens gäldenärer, har Eders Kongl.
Maj:ts förevarande proposition ej vunnit Riksdagens bifall.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 9 Maj 1883.