Riksdagens Skrifvelse, N:o 16.

21

N:o 16.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 April 1883.
— — — — Andra Kammaren den 4 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om kungörande af tiden för
allmänna ting ssammanträden.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.)

Till Konungen.

Det torde icke kunna förnekas, att i domsagor, bestående af två
iingslag, den på grund af 1872 års förordning införda tingsordning med
allmänna sammanträden kan hos den rättsökande allmänheten, särskildt
hos de personer, som, utan att vara i orten boende, der dock hafva
några rättsangelägenheter att bevaka, vålla ovisshet om rätta tingstiderna,
i det att dessa bero derpå, uti hvilket af de tvenne tingslagen
tingen först börja, och underrättelse härom endast en gång för alla
kungjorts. Erforderligt torde då ock vara, att, äfven beträffande nu
omförmälda domsagor, tingstiderna blifva på samma sätt kungjorda,
som uti domsagor, i hvilka den äldre tingsordningen är gällande.

Beträffande dessa senare domsagor iakttages, att tingstiderna blifva
efter anmälan af domhafvanden kungjorda af Hofrätterna genom deras
vederbörande advokatfiskalsembeten i Post- och Inrikes Tidningar samt
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länskungörelserna. Det
skulle naturligtvis lända till allmänhetens, särdeles den utom domsagan
boendes, beqvämlighet, om dessa kungörelser omfattade alla domsagor
i riket, således äfven dem, som bestå af endast ett eller två tingslag,

22 Riksdagens Skrifvelse, N:o 16.

emedan allmänheten, äfven om den icke saknar kännedom om de för
sistnämnda domsagor i lagen bestämda tingsterminer, dock icke alltid
så lätt kan erhålla upplysning om domsagornas sammansättning och
den på ett särskildt för längre tid tillbaka meddeladt hofrät.tsbeslut beroende
tiden för tingens hållande i det ena eller andra tingslaget, helst
förhållandena härutinnan understundom förändras. Då tingens kungörande
i de af ett eller två tingslag bestående domsagor icke lärer tillskynda
domhafvandena i dessa domsagor större besvär än det, som föranledes
af kungörandet af tingen i de domsagor, som bestå af flere
tingslag, men obestridligen skulle för en mängd rättsökande medföra
afsevärda fördelar, anser Riksdagen en för alla domsagor likartad lagstiftning
i detta afseende vara behöflig.

Slutligen och då det ingalunda af alla domhafvande iakttages att
i tingslagets kyrkor kungöra tiden för afslutande af ting, men sådant
kungörande ur flere synpunkter synes önskvärdt, torde föreskrift härom
böra meddelas, ehuru härvid någon bestämd tid före afslutandet, inom
hvilken tid kungörandet bör ske, icke synes lämpligen kunna föreskrifvas.

På grund af hvad sålunda anförts, och då en utsträckt tillämpning
af stadgande i allmän lag icke torde böra ifrågakomma annat än
i den ordning, 87 § Regeringsformen angifver, får Riksdagen, hos hvilken
framställning i ämnet skett, hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det
Eders Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och Riksdagen förelägga förslag
till lagbestämmelser, hvarigenom förklaras

ej mindre, att hvad lag och författning innehålla om häradshöfdings
skyldighet att i tingslagets kyrkor kungöra dagen för början af
ting, till hvilkas hållande han sjelf utsätter tid, samt derom underrätta
hofrätt och Konungens Befallningshafvande, må förklaras gällande äfven
i afseende å tingssammanträden i domsagor, der ting hållas enligt förordningen
den 17 Maj 1872;

än äfven att, beträffande samtliga domsagor, tiden för afslutande
af ting, der afslutandet till särskild dag utsättes, skall genom vederbörande
domhafvandes försorg förut kungöras i tingslagets kyrkor.

Med undersåtlig vördnad:
o. s. v.:

Stockholm den 4 April 1883.