Riksdagens Skrifvelse, N-.o 14.

17

N:o M.

Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 4 April 1883.
— — — — Andra Kammaren den 4 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om upphäfvande af sista punkten
i § 16 mom. 1 af Förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 Mars 1862.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.)

Till Konungen.

Uti det förslag till våra kommunallagar, som af särskilda komiterade
utarbetades, och uti det förslag till samma lagar, som af Eders
Kongl. Maj:t genom proposition framstäldes till 1859 — 1860 års Riksdag,
förefans ej något förbud mot vare sig kommunal- eller kyrkostämmors
hållande på söndag, men Riksdagen föreslog ett förbud mot
så väl ordinarie kommunal- som ordinarie kyrkostämmors hållande å dag,
då gudstjenst hålles. Eders Kongl. Maj:t godkände Riksdagens åsigt i
afseende å kommunalstämma, och i 16 § af förordningen om kommunalstyrelse
på landet stadgas, att ordinarie kommunalstämma icke får utsättas
till dag, då gudstjenst hålles, men i afseende å kyrkostämma
finnes intet hinder att hålla sådan å söndag.

A så väl kyrkostämmor som icke ordinarie kommunalstämmor förekomma
emellertid i allmänhet lika så verldsliga ämnen som de, hvilka
förekomma å de ordinarie kommunalstämmorna, och flerfaldiga olägenheter
äro förenade med ett ovilkorligt förbud mot de ordinarie kommunalstämBih.
till Riksd. Prot. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Häft. 3

18

Riksdagens Skrifvelse, N:o 14.

mornas hållande å söndag, särskildt i de glest befolkade landskommunerna.
Det är icke alltid så lätt för befolkningen i de stora vidsträckta kommunerna
att besöka en stämma, som hålles å arbetsdag, då den idoge
mannen, äfven om han gerna ville besöka stämman, icke kan det, emedan
han ej kan uppoffra en sådan dag. Erfarenheten har ock visat,
att sällan någon stämma är så fåtaligt besökt, som de ordinarie kommunalstämmorna,
hvilka måste hållas å söcknedag. I allmänhet är det
endast de stämmans lokal närmast boende och de, som icke af arbete
äro förhindrade, som då besöka stämman och diktera besluten. Annorlunda
är förhållandet, då stämmorna hållas å söndag, då befolkningen
samlas till sina kyrkor, i hvilkas närhet stämmorna hållas omedelbart
efter gudstjenstens slut, och då stämmorna kunna och jemväl bruka besökas
af alla, som vilja deltaga i kommunens angelägenheter. Väl kunna
undantagsfall gifvas, då en stämma lämpligast bör hållas å söknedag,
men detta synes böra bero af det särskilda förhållande, som påkallar
ett sådant undantag, och icke af någon i lag bestämdt gifven föreskrift.

På grund af det anförda har Riksdagen, efter hos densamma
skedd framställning i ämnet, för sin del, med upphäfvande af sista punkten
i § 16 mom. 1 af Förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet, beslutit, att nämnda paragraf hädanefter skall ega
följande lydelse:

Kungörelse om kommunalstämma utfärdas af ordföranden, eller,
i händelse af hans förhinder, af vice ordföranden, och skall innehålla
bestämd uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammanträdet.
Kungörelsen uppläses från predikstolen fjorton dagar eller minst
en vecka derförut. År kommunalstämma utsatt till dag, då gudstjenst
hålles, skall kungörelsen den dagen å nyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse
icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrifvet, må kommunalstämma
kunna hållas efter kortare kallelsetid och äfven samma dag, då den pålyses;
dock må vid sålunda utlyst stämma beslut ej fattas om utgift
eller erläggande af bidrag dertill.

Detta sitt beslut får Riksdagen härmed hos Eders Kongl. Maj:t
tillkännagifva.

Med undersåtlig vördnad:
o. s. v.:

Stockholm den 4 April 1888.