Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 7.

1

N:0 7.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående stämpelafgiften; Gifven Stockholms
slott den 8 Januari 1883.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga närlagda
förslag till förordning angående stämpelafgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

0. R. Themptander.

Bih. till Piksd. Prof. 1883. 1 Samt. 1 Afd. 7 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

1

FÖRSLAG

till

förordning angående stämpelafgiften.

År t. I.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner,

• § i.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande afdelningar:

Första afdelningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden och öfverståthållareembetet
för polisärenden; magistrater och öfriga till statsförvaltningen hörande
myndigheter i städer och köpingar; bergmästare; direktioner för sjömanshus;
notarii publici; trdlkamrar och tullinspektioner; biskopsembeten,
domkapitel, Stockholms stads konsistorium, hofkonsistorium och
myndigheter, hvilka handhafva styrelsen eller förvaltningen vid statens
undervisningsanstalter; riksbanken och riksgäldskontoret;

äfvensom alla statsmyndigheter, hvilka icke finnas i denna eller
öfriga afdelningar upptagna.

Bih. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

Andra af delning en:

lind erdom stolar på landet.

Tredje afdelning en:

Chefsembeten och förvaltande myndigheter vid armén och flottan;
öfverståthållareembetets kansli; Kongl. Maj:t.s befallningshafvande
och till landsstaten hörande tjensteman; landtmäterikontor; landtmätare;
justerare och chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Fjerde afdelning en:

Rikets hofrätter; krigsöfverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen
; marinförvaltningen; lotsstyrelsen; kommerskollegium;
statistiska centralbyrån; landtmäteristyrelsen; justeringsstyrelsen; vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen; styrelsen för statens jern vägstrafik; kammarkollegium;
domänstyrelsen; kammarrätten; statskontoret; generalpoststyrelsen
; telegrafstyrelsen; generaltullstyrelsen; öfverintendentsembetet;
medicinalstyrelsen och riksarkivet.

Femte afdelning eg:

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersemhetet,
; Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hofexpeditionen och
sekreterareembetet vid Kongl. Maj:ts orden.

§ 2.

Af de embets- eller tjenstemän, som icke här ofvan blifvit särskildt,
uppräknade, hänföres eu hvar till samma afdelning, som den
myndighet, till hvilken han hörer.

§ 3.

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i § 8 nämnda undantag, denna tariff:

Kongl. Alaj-.ts Nåd. Prop. N:o 7.

3

Adelsbref .................................................

Afflyttningsbetyg för sjöman .....................

Afsked, då den afskedstagande tillägges
värdighet af högre embete eller tjenst,
förses med stämpel lika med Fullmakt
å karakter af embete eller tjenst.

., i annat fall .......................................

Afskrift, af landtmätares eller med honom
i afseende på behörighet till vissa förrättningar
likstäld tjenstemans förrätt ningshandling.

....................................

„ som meddelas för vetenskapligt ändamål
....................................................

„ annan, hvarje ark ............................

Anordning.................................................

Antagningsbevis å embete eller tjenst; lika
med Fullmakt.

Anvisning eller Assignation.......................

ApoteJcsprivilegium, i stad eller köping......

på landet .................

Befälliafvarebref.......................................

Besigtning; se Protokoll. ■

Betyg, öfver aflagdt kunskapsprof..............

„ afflyttnings-, för sjöman; se Afflyttningsbetyg.

n annat; se Bevis.

Bevis, af underdomstol eller derstädes
anstäld tjensteman, tecknadt å företedd
handling.......................................

„ gravations-, rörande inteckningar i fast
egendom, som af domare på landet meddelas,
förses med stämpel till samma
belopp, som den för beviset utgående
lösen.

,, å dom eller utslag, att deremot är

vädjadt ...............................................

att begärd expedition icke utbekommits
„ vederhäftighets-, som tecknas å företedd
förbindelse....................................

„ af chefen för justitiedepartementet på
anmälan om tidnings utgifvande .........

1

A Cd.

2

Afd.

o

O

Afd.

1

Afd.

5

Afd.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

frit

Ö.

t.

Kr.

ö.

Kr.

250

Ö.

frit

i

fn

. i

... fri ...

—

50

—

50

fri

50

1

—

1

-

fri

—

—

—

—

frit

''t

5

-

100

40

z

.frit

t

fri

t

frii

t

fri

It

25

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

1

2

3

4

5

9

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

K>.

ö.

Kr.

..

0.

Bevis, rörande anmälan om idkande af han-

del eller annat näringsyrke...............

3

—

—

—

3

—

3

—

—

—

„ af landtmätare .................................

fritt

„ om uppvisning af pass........................

fritt

„ som erfordras för utbekommande af

belöning för rofdjurs dödande ............

-

—fritt—

____

—

.--

„ antagnings-; se Antagningsbevis.

„ öfver på- eller afmönstring af sjöman

fritt

__

—

prest-..................................................

.fritt

„ af läkare eller karantänstjensteman ..

1 fritt_

„ annat................................................

—

50

—

50

—

50

1

—

1

—

Bilbref.................. .......t........''....................

3

—

3

—

—

—

—

Burbref, i Stockholm och Göteborg .........

50

—

—

—

—

—

—

—

--

„ i andra städer ...................................

20

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Diplom för konsul eller vice konsul; se

Fullmakt.

„ att vara provisor...............................

—

—

—

—

—

—

5

—

—

—

Doktorsbref, som utfärdas efter aflagdt prof

fr it

t

„ som utfärdas utan aflagdt prof .........

100

—■

—

—

—

—

150

-

Dom med rubrik; lika med Utslag med rubrik.

Fastighetsbok, utdrag af, som tecknas på

lagfartsbevis eller på utdrag af lag-

farts- eller inteckningsprotokoll............

frit

t

Fiskepass; se Pass.

Fribref: för fartyg af till och med 50 ton

—

—

—

—

—

4

—

—

—

„ „ öfver 50 „ „ „ 100 „

5

» „ „ 100 „ „ „ 200 „

—

—

—

—

—

—

7

—

—

—

„ „ „ 200 ton .....................

—

—

—

—

—

—

10

—

—

—

Friherrebref...............................................

—

—

—

—

—

—

—

—

O

O

o

—

Frisedel...................................................

fri

Fullmakt, för ledamot af statsrådet ........

frii .

„ eller diplom för konsul eller vice kon-

konsul, som icke åtnjuter fast aflöning

fri

„ för hofrättskommissarie ....................

__

_

_

_

__

10

_

__

_

„ för notarius publicus:

i Stockholm och Göteborg............

100

—

i öfriga städer.............................

25

—

—

—

—

—

—

—

—

—

„ för mäklare eller skeppsklarerare:

i Stockholm och Göteborg ..........

200

—

i öfriga städer ..........................

50

—

%

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

Fullmakt, annan, å embete, eller tjenst, förses
för den, som första gången undfått be-fordran till embete eller tjenst med
ordinarie lön, med stämpel till belopp
-af 3 kronor för hvarje fulla 100 kro-nor af lönen, men för den, som erhål-lit ytterligare befordran, till belopp af
2 kronor likaledes för hvarje fulla 100
kronor af lönen;

dock att stämpel för fullmakt å em-bete eller tjenst, som icke medför rätt
till tjenstgöringspenningar, beräknas
lör allenast två tredjedelar af lönen
och för fullmakt å embete eller tjenst
lydande under utrikesdepartementet icke
må öfverstiga 300 kronor.

Vid löneförhöjning i följd af ålders-tillägg, dermed jemförlig uppflyttning
från lägre till högre lönegrad eller
lönereglering utgöres stämpel med 2
kronor för hvarje fulla 100 kronor af
löneskilnaden.

„ för kyrkoherde att vara prost öfver

egen församling....................................

„ å karakter af embete eller tjenst för-ses för den, som är eller varit i allmän
tjenst, med stämpel till belopp af 20
kronor för hvarje fulla 100 kronor af
den ordinarie lön, som åtföljer dylik
eller dermed jemförlig beställning, men
för annan person till belopp af 70
kronor likaledes för hvarje fulla 100
kronor af sådan lön.

„ för riksdagsman...................................

1

Afd.

2

Afd.

o

Aid.

i

Afd.

5

Afd.

Kr.

50

Ö.

Kr

ö.

Kr.

-fr

fr

ö.

•

i

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Se för öfrigt §§ 4, 5 och 6.

Förmyndareförordnande; se Protokoll.
Förmyndarekammares uträkning å omyndi-ges medel...........................................

1

1

i

Förordnande, hvarigenom embete eller tjenst
tillsättes; lika med Fullmakt.

6

Katigt. Maj ds Nåd. Trop. N:o 7.

Förordnande, att viss tid eller tills vidare
förvalta embete eller tjenst, då dermed
följer rätt till den med embetet eller

tjensten förenade inkomst .................

„ annat ........................... ....................

Förrättning shandling, landtmät&res eller
med honom likstäld tjensteman®; se
Landtmätares förrättningshandling.

Förpassning, tull-.......................................

Gravationsbevis; se Fevis.

Grefvebref ................................................

Hviloståndsresolution; se Resolution.
Instrument; se Protokoll.

Kallélsébref i konkursmål.........................

Kar akter sfullmakt; se Fullmakt.

Karta, geometrisk....................................

Kommunihationsresolution; se Resolution.
Konstitutorial;''lika med Förordnande.
Kontrakt angående arrende, kronoleverans

eller entreprenad ................................

Landtmätares eller med honom i afseende
på behörighet till vissa förrättningar
likställd tjensteman förrättningshandling
.................................................

Motbok med sjöman..................................

Matsedel.....................................................

Mäklareslutsedel; se Slutsedel.

Mätbref-, lika med Fribref.

Order, hvarigenom beställning med lön på

stat tillsättes .......................................

Pass, fiske- ................................................

„ rese-: för den, som reser i kronans

ärende...............................................

för annan person:

till inrikes orter eller Norge

till utrikes orter..................

,, tull-: för utrikes sjöfart:

för öppen båt ....................

för annat fartyg .............

för inrikes sjöfart eller s. k. årspass

1

A fel.

Kr. ö.

A Cd.

Kr. ö.

Af cl.

Kr. ö.

50

101

-ISO

Q _

fritt

fri.

-fritt

4

Afd.

Kr. ii.

fritt.

Ofri

-fri.

3

-fritt

-fritt
— 50

-fritt

Afd.

Kr. ö.

50

1000

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. No 7.

7

Patentbref, för hvarje år af den tid, för

hvilken patenträtt beviljas ..................

Pensionsbref..............................................

Permissionssedel.....................................

Praktika; se Bevis af Karantänstjensteman
Pr estbevis; se Bevis.

Frestebref ..................................................

Privilegium, apoteks-, se Apoteksprivilegium.
Protokoll, hvarigenom embete eller tjenst
tillsättes; lika med Fullmakt.

» vid underdomstol, om förmyndares förordnande
eller entledigande eller om
föreläggande för förmyndare att ingifva

utdrag af förmyndareräkning..............

„ vid landtmäteriförrättning; se Landtmätares
förrättningshandling.

„ öfver ekonomisk besigtning.................

„ öfver annan besigtning, värdering, utmätning,
qvarstad eller dylik förrättning;
hvarje ark ..............................

„ öfver besigtning och afsyning af enskild

jernväg ...............................................

„ annat:

som utgifves till part, hvilken, utan
särskild begäran, författningsenligt
är skyldig att lösa detsamma:

första arket ................................

andra arket ................................

hvarje af de öfriga ...................

som på begäran utgifves till part,
hvilken eljest icke författningsenligt
är skyldig lösa detsamma:

första arket ................................

andra arket .................................

hvarje af de öfriga .....................

som eljest utgifves; lika med Afskrift.

Qvittens .....,................ .............................

Resolution, hvilostånds- ..............................

„ kommunikations- ..............................

dock skall stämpel för kommunikationsresolution
icke mera än en gång i

1

Afd.

2

Afd.

K,

ö.

Kr.

ö.

—

—

—

— 50

i 1

''lo

_/n_J

3

Afd.

Kr. I ö.

-fritt. -fri.

4

Afd.

Kr.

— 50

-fritt

I

-fritt

—ISO

S.

-fritt.

-fri.

1 -

lj1
25

fritt.

l|

10

li -

f»

Afd.

Kr. |ö.

fri

tO LO ^

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

1

Afd.

Kr. ö.

2

Afd.

Kr. ii.

3

Afd.

Kr. ii.

4

Afd.

Kr. | ö.

hvarje mål utgöras, ändå att handlingar
flera gånger kommuniceras eller
till påminnelser utlemnas.

Resolution, innefattande. Iiufvudsakligt beslut,
tecknadt å företedd handling......

„ med rubrik; lika med Utslag med rubrik.

• Se för öfrigt § 7.

Salubref å utmätningsvis försåld fast egendom
....................................................

Sjöfartsbok...................................................

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart .............................

för inrikes sjöfart .............................

Skepppsdagbok..........................................

Skiljebref i äktenskap eller trolofning ......

Slutsedel, ..................................................

Styrmansbref ............................................

Stämning ................................................

Tillståndsbref för utöfvande af näring eller

yrke....................................................

Tullförpassning; se Förpassning.

Tullpass; se Pass.

Tidlutråkning, specifik.............................

Underrättelse eller uppgift rörande utmätning,
som af utmätningsman meddelas

gäldenär .............................................

Utdrag af fastighetsbok; se Fastighetsbok
„ dombok eller protokoll; se Protokoll.
Utnämning skref för: riddare och kommendör
af Kongl. Maj:ts orden.................

„ kommendör med stora korset:

af Svärdsorden ............................j

af Nordstjerneorden........................|

af Vasaorden ................................)

kommendör:

af Svärdsorden ..............................1

af Nordstjerneorden.......................

af Vasaorden ................................j

riddare af Konung Carl XIII:s orden...

3|—
fri -

-fri.

fel -

fri .

fri

5

Afd.

Kr. ii.

20 —

400-

200 -

150]-150 —

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

9

Utnämningsbref för:

riddare af Svärdsorden .....................i

riddare eller ledamot af Nordstjerne-[

orden...................................................(

riddare eller ledamot af Vasaorden...!
dock är riddare eller kommendörsbref,
som i följd af utnämning under
fälttåg meddelas, från stämpel...

Utslag med rubrik:

som utgifves till part, hvilken, utan
särskild begäran, författningsenligt är
skyldig att lösa detsamma:

första arket ...................................

andra arket ..............................

hvarje af de öfriga...........................

som på begäran utgifves till part, hvilken
eljest icke författningsenligt är
skyldig att lösa detsamma:

första arket ....................................

andra arket ....................................

hvarje af de öfriga..........................

som eljest utgifves; lika med Afskrift.

Vederhäftighetsbevis; se Bevis.

År spass; se Tass.

Expedition, som icke här ofvan är särskild!
nämnd, hvarje ark ........................

1

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

—

—

—

—

—

—

—

—

50

—

fr

itt

1

3

10

20

1

—

—

—

2

—

2

—

5

—

1

25

2

—

2

—

5

—

1

1

1

1

1

—

—

—

1

—

1

—

1

—

1

25

1

25

1

1

50

50

50

1

1

§ 4.

T afseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom
hvilka embeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Indelt lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets
markegång.

2. Stämpel till fullmakt å embete eller tjenst vid utrikesdepartementet
eller lydande derunder beräknas allenast å den del af lönen,
som motsvarar svenska statsverkets bidrag.

Bill. till Riksd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 7 Raft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

3. Fullmakt å embete eller tjenst i Kongl. bofven äfvensom af
sådan beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat dermed ej åtföljer eller
först framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för
fullmakt i allmänhet bestämda grunder, dervid stämpeln beräknas å
den ordinarie lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning.
Härvid iakttages, att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller
korps eller i armén eller flottan efter staten för det regemente eller
den korps, hvarest den befordrade tjenar, för oplacerade, i armén qvarstående
officerare efter den lägsta för indelt infanteriregemente gällande
stat, samt för de särskilda generalsgraderna i armén efter den för fördelningsgeneral
bestämda lön, allt med beräkning af lägsta lönen inom
graden, derest olika löner inom samma grad finnas.

4. Finhets- eller tjensteman må ej tillgodonjuta honom tillagd
lön eller förhöjning deri, innan han hos den myndighet, der han eger
uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

§ 5.

För fullmakt å karakter af embete eller tjenst skall, hvad beträffar
militärstaten, stämpel beräknas efter den lägsta för indelt infanteriregemente
gällande stat.

§ 6.

Så länge enligt gällande stadganden afgift, motsvarande 1 procent
af lönen, af Stockholms stads tjenstemän vid befordran utgöres till
stora barnhuset, skall den i denna Art. för fullmakter stadgade
stämpelafgift för dessa tjenstemän minskas med 1 krona för hvarje
fulla 100 kronor af lönen.

§ 7-

För de genom hofexpeditionen utfärdade resolutioner minskas
stämpelafgiften med ett belopp motsvarande lösen och sigillpenningar.

§ 8.

Från stämpelafgift enligt denna Art. äro befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

Embets- eller tjensteman i allt hvad till embetet eller tjensten
hörer; så ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för
fel eller försummelse i embetet eller tjensten;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar;

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Kronan;

Kyrkor;

Lappar i mål, deri utländsk lapp eger del;

Medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom
eller den eljest kunnig är;

Pensionsinrättningar;

Sjukvårdsinrättningar, allmänna; och

Stiftelser, fromma.

Frihet från stämpel enligt denna Art, eger jemväl rum i mål och
ärenden, som angå taxering, så ock i frågor rörande debitering, afskrifning
eller restitution af kronoutskylder eller andra utgifter till
staten, markegångssättning, anmärkning vid offentliga räkenskaper,
redogörelse för allmänna medel, utsyning af skog å allmänning eller
ekars fallande å kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och
tvist om värfning, äfvensom i ärenden, som anhängiggöras hos justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman.

.Art. II.

Om stämpel till cnskildsi handlingar.

§ 9-

Följande dylika handlingar skola förses med stämpel på sätt här
nedan stadgas:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: afhandling derom skall,
då den för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig
myndighet företes, vara försedd med stämpel af 50 öre.
Anvisning; lika med Vexel.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Förpantningsbref.

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, för
hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet vara försedd med
stämpel till nedannämnde belopp:

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 7.

dä arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge: 50 öre, när behållningen
icke uppgår till 10,000 kronor, men eljest 1 krona; samt,
då arflåtaren efterlemnat fjärmare arfvinge eller aflidit utan känd
arfvinge: 50 öre, när behållningen icke uppgår till 5,000 kronor,
men eljest 3 kronor.

Befrielse från stämpel eger likväl rum, der behållningen i
boet icke uppgår till 1,000 kronor; skolande för bouppteckning,
som till underdomstol i stad ingifves, från det belopp, hvartill
stämpeln efter nu stadgad beräkningsgrund uppgår, afdragas ett
belopp, motsvarande den för bevis om bouppteckningens inlemnande
och inregistrering vid domstolen bestämda lösen, äfven
om på grund af gällande författning dylik lösen ej må fordras.

Såsom behållning i boet skall, der make lefver efter, anses
endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes giftorätt,
hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre, bör beräknas
till hälften af behållningen.

Byte, af fast egendom, afhandling derom; lika med afhandling om Köp
af fast egendom.

„ af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje
ton af fartygets drägtighet.

Certeparti skall vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre.

Sökes på grund af certeparti betalning hos offentlig myndighet,
skall certeparti vara belagdt med särskild stämpel lika med
Förpantningsbref.

Deposition af penningar, med rätt till deras återbekommande å viss tid
eller efter uppsägning: bevis derom skall vid utgifvandet förses
med stämpel af 50 öre, då det deponerade beloppet icke uppgår
till 1,000 kronor, men eljest af 1 krona.

Fideikommissbref om fast egendom; lika med afhandling om Köp af
fast egendom.

Fraktslut om fartyg; so Certeparti.

För delskontrakt; so Afkomst af fast egendom.

Förnyelse af försäkring, bevis derom; se Försäkringsbref.

Förpantningsbref skall, då det för vinnande af inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, vara försedt med stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
inteckning eller betalning sökes;

dock är förpantningsbref fritt från stämpel, då på grund deraf
fordran bevakas i konkurs.

. Se för öfrigt §§ 16 och 17.

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;
lika med Förpantningsbref.

Af utländsk försäkringsgifvare elle» hans agent meddeladt
qvittens å premie, ehvad det tecknas å försäkringshanäling eller
särskild! utfärdas, skall, innan det här i riket utlemnas, förses
med stämpel till nedannämnda belopp:

vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af premien; och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af
premien;

dock icke i något fall under 50 öre.

Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning af
vatten, fångeshandling derå; lika med afhandling om Köp af fast
egendom.

Gåfva, af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart
företes, vara försedd med stämpel af 3 kronor 75 öre för hvarje
fulla 100 kronor af egendomens värde.

„ af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 90 öre för hvarje ton
af fartygets drägtighet.

„ af annan lös egendom: afhandling derom skall vid utgifvandet
beläggas med stämpel af 1 krona för hvarje fulla 100 kronor af
gåfvans värde.

Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Invisning; lika med Vexel.

Jordafsöndring, afhandling derom:

för alltid; se Köp af fast egendom:

till besittning för viss tid eller på lifstid, se Nyttjanderätt.

Köp, af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig myndighet utfärdad
köpehandling skall, då den för lagfart företes, vara försedd
med stämpel af 75 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart sökes
för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd med
stämpel af 1 krona 50 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde.

Der köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrift^ tid, räknad från
första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, eger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget.

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å jernväg, är
från stämpel fri.

Köp, af lösören, hvilka i säljarens värd qvarblifva: afhandling derom
skall, då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll
företes, vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af köpesumman.

„ af fartyg, hvars drägtighet öfver stig er 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje
fulla 100 kronor af köpesumman eller, der denna icke är till bestämdt
belopp angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets
drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmäles,
hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden
köpeskilling, skall köpeafhandlingen vara försedd med särskild
stämpel lika med Förpantningsbref.

Se för öfrigt §§ 10, 13 och 15.

Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning
företes, vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara belagd med stämpel lika med
Förpantning sbr ef.

Se för öfrigt § 12.

Lösöreköp: afhandling derom; se Köp.

Morgongåfvobref skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,
vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor
af gåfvans värde.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då den för vinnande
af inteckning företes, vara försedd med stämpel af 50 öre
för hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, der aftalet afser
kortare tid, för legotiden; dock att stämpel icke beräknas å
sådana i afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter, hvilka
vid upplåtelsen icke blifvit i penningar uppskattade eller icke
finnas i markegångstaxa upptagna.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift en gång för alla, beräknas
stämpeln å det belopp, som motsvarar 5 procent af denna
afgift, med tillägg af den årliga afgälden, der sådan är utfäst.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara belagd med särskild stämpel lika
med Förpantning skref.

Se för öfrigt § 11 och 13.

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

Premieqvittens; se Försäkringsbref.

Räkning, godkänd; lika med Förpantningsbref.

Servitutsaftal, afhandling derom; lika med afhandling om Afkomst eller
annan förmån af fast egendom.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall, då handlingen
för lagfart företes, vara försedd med stämpel af 5 kronor; dock
att dylik handling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag,
som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd med stämpel af 10
kronor.

Skogsavverkning: afhandling derom bör vid utgifvandet förses med stämpel
af 75 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten
blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till visst
belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf det
upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara belagd med särskild stämpel lika
med Förpantningsbref.

Skuldebref skall, då derför lemnas hypotek, vid låns upptagande af låntagaren
förses med stämpel af 50 öre, när förskrifna beloppet
icke uppgår till 1,000 kronor, men eljest af 1 krona.

Sökes på grund af skuldebref inteckning eller betalning hos
offentlig myndighet, bör skuldebrefvet vara belagdt med särskild
stämpel lika med Förpantningsbref;

dock är skuldebref fritt från stämpel, då på grund deraf inteckning
sökes i jernväg.

Testamente om fast egendom; lika med afhandling om Köp af fast
egendom.

Undantag skontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Vexel, som utfärdas här i riket, skall vid utgifvandet förses med stämpel
af _ 50 öre, när den lyder å mindre belopp än 1,000 kronor,
men eljest af 1 krona; dock att frihet från denna stämpelbeläggning
oger rum för vexel å mindre belopp, än 100 kronor; för
vexel, stöld att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank eller
bankir föras i räkning för utställaren; samt för postremissvexel.
,, eller handling, på grund hvaraf inkassering af penningar besörjes,
skall, då den är utfärdad å utrikes ort, innan den här i riket
öfverlåtes eller till godkännande eller betalning företes, beläggas
med stämpel af 50 öre, när den tyder å mindre belopp än 1,000
kronor, men eljest af 1 krona.

År vexel utfärdad i flere exemplar och har ett af dem blifvit,
såsom bär ofvan sägs, med stämpel försedt, äro de öfriga från
stämpel fria.

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad vexel betalning
hos offentlig myndighet, skall vexeln vara försedd med särskild
stämpel lika med Förpantningsbref.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,
vara försedt med stämpel af 5 kronor.

Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge: afhandling
derom skall, då den för vinnande af åborätt hos vederbörlig myndighet
företes, vara försedd med stämpel för kronohemman till
belopp af 75 öre och för nybygge till belopp af 20 öre för hvarje
fulla 100 kronor af egendomens värde; dock att afhandling, på
grund hvaraf åborätt sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse,
bör vara belagd med stämpel, för kronohemman till belopp
af 1 krona 50 öre och för nybygge till belopp af 40 öre
likaledes för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

§ io.

Då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, må
detta icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde, men
skall, hvad angår köp af fast egendom eller öfverlåtelse af kronohemman
eller nybygge, beräknas efter den i penningar bestämda köpeeller
löseskillingen, så framt denna öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad
som gällande bevillningsförordning föreskrifver, ega lika vitsord
med af vederbörande tjensteman utfärdadt taxeringsbevis.

§ 11.

Der uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom afgälden
är bestämd att under olika år af legotiden utgå med olika belopp, beräknas
stämpelafgiften å den högsta afgäld, som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter af sådan beskaffenhet,
att stämpel för dem bör utgå, beräknas efter det värde,
hvartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, der visst värde dervid
icke blifvit dem åsatt, efter senast faststälda markegångspris.

§ 12.

Uppskattning af lifräntas kapitalvärde sker efter en räntefot af
fem för hundra med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell
för riket, som af vederbörande myndighet senast blifvit utgifven.

Kongl Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

17

§ 13.

i rf -,Har if?St ege?dom, belägen inom särskilda domstolars områden,
blifvit upplåten under egande- eller nyttjanderätt genom en handling,
hvarå lagfart eller inteckning sökes, skall denna handling förses med
stämpel efter fulla värdet vid den domstol, der den först företes.

§ 14.

•• i -ijar f^den Person på flere orter efterlemnat egendom, hvaröfver
särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften
efter sammanräknade behållningen enligt samtliga bouppteckningarne

da d-S8a lnglfvas tm domstolen i den ort, der den alidne
vid dödsfallet vant mantalsskrifven.

_ Bouppteckning, som ingifves förseglad, skall vara försedd med

hörigt belopp tning8männeD’ ^ d®n äl'' belagd med stämPe! till be r

-^Meikommissarie eller annan testamentstagare vare, vid tillträde
af fideikommiss eller testamenterad egendom, skyldig att, med ränta
efter fem för hundra om året, till boet återgälda hvad af stämpelafgiften
belöper pa hans andel i boet i förhållande, om make lefver
etter, till hvad af behållningen enligt bouppteckningen återstår efter
afdrag af hvad såsom giftorätt _ ur boet utgår, men i annat fall till hela
behållningen; och skall beräkning, som för bestämmande af testamentstagare
deltagande i stampelafgiften erfordras rörande kapitalvärdet af
lifränta, ratt till afkomst eller annan förmån af fast egendom verkställas
enligt de grunder, som finnas i 128 § utsökningslagen angifne.

§ 15.

Fideikommissbref äfvensom annat testamente eller afhandling om
gåfva, da enligt bestämmelserna deri fast egendom skall öfvergå till
flere personer efter hvarandra, förses med stämpel hvarje gång då
efter det egendomen öfvergått till ny innehafvare, lagfart derå sökes!

§ 16.

Derest handling, hvilken för vinnande af lagfart, inteckning eller
betalning vant inför offentlig myndighet företedd och dervid blifvit
Bill. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

försedd med stämpel, ånyo i samma afseende som tillförene ingifves,
ege, med undantag för de fall, som i § 15 omförmälas, förnyad stämpelbeläggning
ej rum.

Samma stadgande gälle, der på grund af skuldebref eller annat
fordringsbevis betalning sökes för belopp, för livilket inteckning. tillförene
varit sökt, eller der inteckning sökes för belopp, för hvilket
betalning tillförene varit sökt.

§ 17-

Då på grund af skuldebref eller annan handling betalning hos
offentlig myndighet sökes och dervid, i stället för hufvudskriften företes
afskrift, bör denna förses med den för hufvudskriften stadgade

stämpel. .

Styrkes med intyg af domare, magistratsperson eller kronobetjent,

att hufvudskriften blifvit försedd med stämpel för det belopp, hvarför
betalning sökes, eller för någon del deraf, eller visas, att tillförene
inteckning eller betalning varit för samma belopp eller någon del deraf
vid offentlig myndighet sökt, belägges dock afskriften icke med stämpel
i vidsträcktare mån, än till det belopp, som för hufvudskriften
brister.

§ 18-

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

Art. III.

Om stämplare och deras tillhandahållande.

§ 19-

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nemligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,25, 1,50, 2 och 3 kronor;

samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30
40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50
75, 100, 200 och 500 kronor.

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

19

§ 20.

När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras
sådan till större belopp, än en stämpel innehåller, må tvenne eller
flere stämplar begagnas.

Der stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes
eller hvartill flere stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas,
skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

§ 21.

Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning vid
domstol företes, äfvensom till bouppteckningar, äktenskapsförord, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp, hvilka till underdomstol
ingifvas, skola begagnas dubbla beläggningsstämplar.

§ 22.

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln
och den med N:o 1 märkta delen af den dubbla å handlingen
fästas med hela den limmade sidan.

§ 23.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna makuleras
genom lämplig påteckning, färg- eller svartstämpling.

Å dubbel beläggningsstämpel makuleras den med N:o 1 märkta
delen af den, som ingifver deri handling, till hvilken stämpeln hörer,
men den andra af vederbörande embets- eller tjensteman.

§ 24.

Stämpling af blanketter till vexlar och anvisningar må på derom
hos statskontoret gjord ansökning verkställas genom nämnda myndighets
försorg, börande sådan ansökning vara åtföljd af blanketterna,
tvefald uppgift å dessas antal samt penningar motsvarande det erforderliga
stämpelbeloppet.

§ 25.

Statskontoret skall i Stockholm genom dertill antagne försäljningsmän
och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande låta

20

Kongl. Maj.is Nåd. Prop. No 7.

tillhandahålla stämplar af de särskilda slag, som enligt denna författning
skola vara att tillgå; åliggande Kongl. Majrts befallningshafvande
att för stämplarnes tillhandahållande förordna försäljningsmän för hvarje
stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som försäljningsman förordnat, eger, när så skäligt
pröfvas, honom entlediga. Deröfver må klagan ej föras.

§ 26.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med derom
gällande föreskrifter; egande försäljningsman att efter reqvisition hos
den myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillstälda inom
det belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit stäld.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söcknedag
å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen
förordnat. Å landet skall försäljningsman vid hvarje lagtima ting tillhandahålla
allmänheten stämplar, der sådant icke af vederbörande domare
besörjes.

§ 27.

Embets- eller tjensteman eger likaledes att, mot stäld säkerhet,
som i näst föregående § sägs, och efter reqvisition i Stockholm hos
statskontoret samt i länen hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande erhålla
de vid hans tjensteutöfning erforderliga stämplar.

*

§ 28.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas fösäljningsman;
och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,
som erfordras för en viss handling, utan ersättning sådan upplysning
meddela.

§ 29.

Ilar genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så
framt det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljnings -

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 7. 21

man utbytas mot annan stämpel, dervid dock för hvarje stämpel skall
betalas 3 öre.

Stämplar till underskrifna expeditioner må afgiftsfritt på enahanda
sätt utbytas, såvida behöringen styrkes, att expeditionerna icke
varit för ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

Art. IV.

Om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande.

§ 30.

Ansvarighet derför, att expedition i vederbörlig ordning förses
med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den
tjensteman, till hvilkens tjenstebefattning hörer att hålla expeditionen
vederbörande tillhanda, samt vid öfriga myndigheter den tjensteman,
som för expeditionen ansvarar; dock att, der annan tjensteman vederbörligen
förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten
åligger denne.

§ 81.

Embets- eller tjensteman, till hvilken stämpel underkastad handling
ingifves, bör tillse, att handlingen är behörigen försedd med stämpel
och att stämpeln är makulerad på sätt i § 23 föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel, och erlägges
ej genast efter erhållen tillsägelse det felande stämpelbeloppet, må
handlingen icke emottagas.

År stämpel ej vederbörligen makulerad, bör embets- eller tjenstemannen
besörja fullgörandet deraf mot ersättning för besväret dermed
af 5 öre för hvarje stämpel; dock må denna ersättning ej beräknas
för flere stämplar än det minsta antal, som för handlingen erfordras.

§ 32.

Då renoveradt exemplar af underrätts protokoll öfver lagfarter,
inteckningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp till hofrätt insändes, skola dervid fogas
de med N:o 2 märkta delarne af de dubbla beläggningsstämplar, med

22

Kongl. Maj:t Nåd. Prop. N:o 7.

hvilka de till protokollen hörande handlingar blifvit försedde; börande
dessa stämpeldelar antingen fasthäftas å brädden vid den § af protokollet,
der det ärende, som föranledt stämpelbeläggningen, förekommer,
eller ock, med domstolens sigill genomdragna, särskild! medfölja protokollet
med åtecknad hänvisning till Indika §§ de höra.

§ 33.

De insända stämpeldelarne skola i hofrätternas advokatfiskalskontor
granskas och med protokollen jemföras genom dertill af hofrätternä
förordnade tjensteman, hvilka böra förekommande felaktigheter
hos advokatfiskal anmäla; egande dessa tjensteman att för omförmälda
granskningsarbete, hvilket för alla under ett år till advokatfiskalskontoret
aflemnade protokoll bör vara fulländad! senast inom
slutet af det nästföljande året, uppbära af stämpelmedlen utgående
arfvoden.

§ 34.

Å brädden af de i § 32 omförmälda protokoll bör, i afseende å
handling, hvars stämpelbeläggning skall i hofrätt redovisas, göras anteckning
dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen,
dels ock om stämpelns belopp.

I fråga om handling, som förut blifvit försedd med stämpel för
hela eller någon del af det värde, efter hvilket stämpel eljest skolat
beräknas, bör på enahanda sätt antecknas, när och hvarest stämpelbeläggningen
egt rum.

§ 35.

Å stämplar, som blifvit till hofrätt insända, må qvitto kunna erhållas,
derest afsändare!! aflemnar två lika lydande, af honom underskrift
förteckningar å stämplande antal och sammanräknade belopp,
af hvilka förteckningar den ena qvarstannar hos hofrätten, och den
andra återställes qvitterad.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

23

Art. Y.

Om uppbörd och redovisning.

§ 36.

Försäljningsman åligger att senast inom hvar tredje månad aflemna
dittills influtna stämpelmedel i Stockholm till statskontoret och
i länen till landtränteriet.

§ 37.

Hvarje år å sista söcknedagen skall i Stockholm genom statskontorets
och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg
inventering hos försäljningsman anställas till utrönande, huru mycket
af emottagna stämplar är osåldt; och må dervid hos domare å
landet stämplar, som blifvit använda till sådana, årets hösteting tillhörande
expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället, enligt intyg af
förrättningsmannen, kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta,
i instrumentet öfver förrättningen upptagas såsom osålda.

Jemväl å annan tid må, när omständigheterna dertill föranleda,
inventering hos försäljningsman kunna ega rum och då tillika redovisning
honom affordras för hvad af emottagna stämplar icke finnes i
behåll.

§ 38.

Försäljningsman skall föra och för kalenderår afslufa räkning
öfver emottagna stämplar och hvad derför i penningar inflyter; börande
denna räkning jemte inventeringsinstrumentet och qvittenserna å hvad
under året i penningar levererats, vara aflemnad i Stockholm till statskontoret
sist den 31 Januari och i länen till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sist den 15 Januari nästföljande år vid vite af 1 krona för
hvarje dag, försäljningsmannen derutöfver med räkning uteblifver.

Samtidigt härmed skall jemväl återstoden af stämpelmedlen för
året vara aflemnad vid påföljd i annat fall, att försäljningsmannen anses
hafva försålt alla af honom emottagna stämplar; och åligger i följd
häraf vederbörande myndighet att genast låta indrifva det deremot
svarande, dittills icke redovisade belopp jemte laga ränta derå.

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 7.

§ 39.

På framställning af försäljningsman eger i Stockholm statskontoret
och i länen Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter föregången
granskning, att för sådana stämplar, livilka enligt § 29 få utbytas,
bevilja afskrifning i räkenskapen emot den i nämnde § stadgade afgift,
der sådan skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning
sålunda medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet
“makulerad41.

Innan afskrifning beviljats, må stämplarne i räkenskapen upptagas
såsom behållning.

§ 40.

Det från statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända
förråd af stämplar, hvilket bör i landtränteriet förvaras, skall hvarje
hälft år, sista söcknedagen i Juni och December, inventeras; åliggande
Kongl Majrts befallningshafvande att inom en månad derefter insända
instrumentet öfver inventeringen till statskontoret jemte förslag öfver
uppbörd och försäljning af stämplar i länet.

Inventering af det stämpelkassören anförtrodda förråd af stämplar
verkställes i enlighet med derom särskildt meddelade föreskrifter.

§ 41.

Landtränteriets för kalenderår upprättade räkning öfver stämpeluppbörden
jemte tillhörande verifikationer skall före utgången af nästföljande
Januari månad vara till Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemnad
vid vite för landträntmästaren af en krona för hvarje dag, han
derutöfver med räkningen uteblifver.

Vid lika påföljd åligger stämpelkassören att före utgången af
Februari månad hafva till statskontoret aflemnat sin uppbördsredogörelse
för nästförflutna kalenderår med tillhörande verifikationer.

Öfver stämpeluppbörden inom hvarje län har landskontoret att
afgifva redogörelse, likaledes med kalenderår afslutad, hvilken redogörelse,
åtföljd af ränteriräkningen, försäljningsräkningarne och instrumenten
öfver de hos försäljningsmännen hållna inventeringar, skall inom
den 1 Maj vid ofvannämnda vite för landskamreraren vara till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande öfverlemnad för att till kammarrätten insändas.

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Projo. N:o 7.

I Stockholm liar statskontoret att öfver stämpeluppbörden afgifva
för kalenderår afslutad redogörelse, hvilken, jemte stämpelkassörens
redogörelse, försäljningsräkningarne och instrumenten öfver de hos försäljningsmännen
hållna inventeringar, bör inom den 1 Maj till kammarrätten
öfverlemnas.

§ 42.

De i denna Art. omförmälda redogörelser upprättas i öfverensstämmelse
med faststälda formulär; och skall i öfrigt beträffande
stämplarnes förvarande, bevakande af de utaf försäljningsmännen aflemnade
säkerhetshandlingar samt tillsyn å stämpelmedlens ordentliga
indrifvande och redovisande lända till efterrättelse hvad i afseende å
allmänna kronouppbörden är eller varder föreskrifvet och gällande instruktioner
innehålla.

§ 43.

I redovisning för stämplar eger försäljningsman, såsom ersättning
för besvär och kostnader, räkna sig till godo i Stockholm och länsresidensstäderna
tre procent samt i öfriga städer och å landet fyra procent
af det belopp, för hvilket stämplar försålts, dock att domhafvande å landet
må, äfven om han är boende i residensstad, tillgodoföra sig fyra
procent af försäljningsbeloppet.

Om den provision, hvartill vid vissa embetsverk den tjensteman
är berättigad, hvilken erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning
af expeditioner, är särskildt stadgadt.

§ 44.

Hvad i denna Art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i
fråga om embets- eller tjensteman, hvilken jemlikt § 27 för sin tjensteutöfning
erhållit stämplar.

A_rt. VI.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

§ 45.

Fel eller försummelse af embets- eller tjensteman, mäklare eller
Bih. till RiJcsd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 4

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

skeppsklarerare vid fullgörande af livad enligt denna författning honom
åligger anses efter allmän lag.

§ 46.

1. Den, som utgifver vexel, anvisning eller invisning, certeparti
eller depositionsbevis utan att dervid förse handlingen med stadgad
stämpel, eller ock öfverlåter eller till godkännande eller betalning företer
å utrikes ort utfärdad vexel, anvisning, invisning eller handling,
på grund hvaraf inkassering af penningar besörjes, utan att handlingen
är med föreskrifven stämpel försedd, så ock den, som underlåter
att vid upptagande af lån mot skuldebref, för hvilket hypotek lemnas,
förse skuldebrefvet med behörig stämpel, skall bota tjugofem kronor.

2. Utgifvare af köpe-, bytes- eller gåfvobref om fartyg, gåfvobref
om annan lös egendom eller afhandling om skogsafverkning skall,
för underlåtenhet att vid utgifvandet förse dylik handling med stadgad
stämpel, höta två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare
minsta bot tjugofem kronor.

3. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlemnar qvittens
å premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, böte, för
hvarje gång sådant sker, tjugofem kronor.

4. Der handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i
denna § stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen ålegat,
försedd med behörig stämpel, vare den, hvilken såsom bevis om
förvärfvad rättighet mottager handlingen, utan att belägga den med felande
stämpel, underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning
af handlingen stadgade ansvar.

5. I de fall, hvarom i denna § sägs, vare ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.

§ 47.

Har någon, som i de fall, om hvilka i § 46 förmäles, är skyldig
förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel,
hvarmed handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

§ 48.

Åtal mot embets- eller tjensteman för öfverträdelse af denna författning
anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på

27

Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 7.

åtal för tjenstefel i allmänhet är föreskrifven, dock att tiden för anställande
af ‘åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning,
för hvilken enligt § 32 skall i hofrätt redovisas, beräknas till två
år från den dag, då renoveradt protokoll till hofrätten inkommit.

§ 49.

De i §§ 46 och 47 omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare
vid allmän domstol.

§ 50.

Mål, som angår brist hos försäljningsman eller embets- eller
tjensteman i uppbörden för de till honom utlemnade stämplar, handlägges
i den ordning, som är för balansmål stadgad.

§ 51.

Böter enligt denna författning förvandlas vid bristande tillgång
efter allmän strafflag.

§ 52.

Af böter och skadestånd, som enligt denna författning ådömas,
tillfälle hälften åklagaren och hälften kronan.

Då åtal är grundadt på anmärkning af särskild enligt § 33 af
hofrätt förordnad tjensteman, tage denne hälften af åklagarens andel.

Om stämpelafgift för spelkort är särskild stadgadt.

Denna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande
års början till slutet af det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning
varder af Riksdagen faststäld; dock att vexel- och anvisningsstämplar
af hittills gällande slag tills vidare må utlemnas och begagnas.

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. No 7.

t

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 8 Januari

1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Riciiert,

Themptander,

Ryding.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Themptander, anförde: “Sedan

Riksdagen i underdånig skrifvelse den 14 Maj 1880 anhållit,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till ny förordning angående stämpelafgiften, hafva
särskilda komiterade, hvilka erhållit uppdrag att inom Finansdepartementet
biträda med beredning af detta ärende, den 30 Augusti 1881
afgifvit utlåtande och förslag i ämnet; hvarefter Statskontoret och Kammarrätten
den 8 December 1881 häröfver gemensamt sig yttrat.

Under det med omförmälda förslag afsetts, att, utan väsentliga

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

rubbningar i stämpelafgifterna, söka åstadkomma åskådlighet och klarhet
i stadgandena i ämnet, har åter den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta
Skatteregleringskomitén uti sitt utlåtande den 13 nästlidne September
förordat, att, för beredande af erforderlig tillökning i statsinkomsterna,
stämpelbeskattningen måtte, såsom afgifvet förslag närmare
angifver, här i landet komma till mera vidsträckt användning i likhet
med hvad i de flesta andra länder eger rum. Och hafva Statskontoret
och Kammarrätten jemväl i anledning af Skatteregleringskomiténs
berörda förslag den 4 nästlidne November inkommit med infordradt
gemensamt yttrande.“

Efter redogörelse för innehållet af såväl nu omförmälda båda förslag
som ock deröfver afgifna yttranden, anmälde Departementschefen,
att han, med ledning af hvad sålunda i ärendet förekommit, låtit inom
departementet utarbeta ett i vissa delar förändradt “förslag till förordning
om stämpelafgiften“; och anförde Departementschefen i afseende
å detta förslag följande:

“Innan jag yttrar mig angående de särskilda bestämmelserna i
sistberörda förslag, torde det tillåtas mig att med några ord framhålla
de allmänna synpunkter, ur hvilka jag finner en utsträckning af stämpelskatten
företrädesvis egnad att anlitas till fyllande af uppkommande
statsbehof af mera permanent beskaffenhet.

Det är Eders Kongl. Maj:t nogsamt bekant, att allt sedan åt inkomstskatten
börjat inrymmas en i betydelse ständigt växande plats i
de nutida staternas skattesystem, frågan huruvida skatten bör utgå efter
lika sats för all inkomst eller huruvida inkomstens art och storlek
bör utöfva inflytande på skattesatsens belopp städse utgjort föremål
för lifliga meningsbrytningar. Man har väl i allmänhet icke förnekat,
att ett visst gifvet inkomstbelopp är i besittning af desto större skattekraft,
i ju högre grad egaren är försäkrad om ett fortsatt åtnjutande
deraf, likasom ej heller att en inkomst, som bereder egaren tillfälle
till rikligare utgifters bestridande eller till betydande kapitalbesparingar,
kan bära en icke endast absolut utan äfven relativt högre skatt än en inkomst,
som icke öfverstiger det för lifvets uppehälle nödtorftiga. Men då
det gält att i lagstiftningen bereda uttryck åt detta erkännande af vissa
inkomsters högre skatteförmåga, har man i allmänhet ryggat tillbaka för
de svårigheter, som mött för den teoretiskt rigt-ig befunna principens
praktiska förverkligande. Lika lätt som det är att i allmänhet säga,
att inkomst af kapital bör beskattas högre än inkomst af arbete och
sådan inkomst af arbete, hvars fortsatta åtnjutande är arbetaren genom
lagliga eller kontraktsenliga bestämmelser för längre tid tillförsäkradt,
högre än den blotta daglönareinkomsten, lika svårt är det nemligen

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Knop. N:o 7.

att, utan att göra sig skyldig till godtycke och orättvisa, fastställa olika
skattesatser för de särskilda inkomstslagen, Indika i verkligheten jemförelsevis
sällan förekomma i sin renhet, utan oftast mer eller mindre
öfvergå i hvarandra. Och de svårigheter, som möta för tillämpningen
af den s. k. progressiva beskattningen, äro ej mindre. Ty äfven om
man erkänner, att inkomstens relativa skatteförmåga växer med dess
tilltagande belopp och att således en progression i skattesatserna är
berättigad, kommer man, då denna grundsats, konseqvent tillämpad,
slutligen skulle leda till hela inkomstens uppslukande af skatten, ovilkorligen
till en punkt, der progressionen måste af bry tas. Men då
grundsatsen om den högre inkomstens större skatteförmåga gäller mod
oförminskad styrka hela inkomstskalan igenom, finnes för fastställandet
af den punkt, der progressionen bör upphöra, ingen annan bestämningsgrund
än godtyckets.

Flertalet inkomstskattelagar hafva ej heller vågat i vidsträcktare
mån frångå den lika beskattningen af all inkomst, än att någon lindring
i beskattningen medgifvits de smärre inkomstbeloppen. På denna
ståndpunkt befinner sig äfven vår inkomstskatt eller den nuvarande
bevillningen efter andra artikeln. Och det bör märkas, att till de svårigheter,
som i allmänhet förefinnas för olika beskattning af olika inkomster,
komma, hvad särskildt denna vår inkomstskatt angår, vissa
omständigheter, som göra det nära nog omöjligt att, utan alltför djupt ingripande
förändringar i vårt skatteväsende, låta inkomstens art eller storlek
utöfva inflytande på skattesatsens belopp. Ty nämnda bevillning
är endast så vidt den afser bevillning af inkomst en egentlig inkomstskatt.
Fastighetsbevillningen är deremot en skatt på afkastningen
af fast egendom och måste, då den, såsom sådan, icke tager någon
hänsyn till fastighetsegarens personliga förhållanden, till sin natur vara
främmande för hvarje progression i skattesatserna. Och då, till följd
af kommunalbeskattningens sammanhang med bevillningen, uppskattningen
af hvarje skattskyldigs inkomst icke alltid kan ske på allenast ett
ställe, utan ofta måste eg a rum på flera orter, nemligen inom de
olika kommuner, der inkomsten förvärfvas, ligger äfven uti detta förhållande
ett väsentligt hinder för tillämpning å inkomstbevillningen
af den progressiva formen för beskattningen.

Om sålunda det måste erkännas, att åtminstone under nuvarande
förhållanden alltför stora hinder möta för vidtagandet af sådana anordningar,
hvarigenom inom inkomstbeskattningens område uttryck kunde
beredas åt den högre skatteförmågan hos vissa slag af inkomst, är det likväl
af framstående vigt, att denna högre skatteförmåga icke af skattelagstiftningen
lemnas obeaktad. Och här synes mig stämpelskatten hafva

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 7.

en vigtig uppgift att fylla. Det kännetecknande draget hos denna
skatt, så vidt den utgör en verklig skatt, d. v. s. utgår för enskilda
handlingar, ligger nemligen deruti, att den drabbar värdebelopp vid
deras öfvergång från en hand till en annan. Om än icke alla dessa
värdebelopp kunna betraktas såsom färdigbildadt kapital i den skattskyldiges
hand, är detta likväl otvifvelaktigt fallet hvad flera af de
vigtigaste föremålen för skatten angår, såsom t. ex. i fråga om öfvergång
af egendom genom arf, öfverlåtelse af fast egendom genom köp,
byte eller gåfva o. s. v. Genom anlitande af denna skatt vinner man
sålunda ett af de syftemål, hvilkas uppnående inom inkomstbeskattningens
område väl ansetts önskvärdt, ehuru i utförandet förenadt med alltför stora
svårigheter, nemligen en högre beskattning af kapitalet i förhållande till
arbetet; och vidare bör märkas, att äfven då stämpelskatten sträcker sina
verkningar utöfver det egentliga kapitalet och yttrar sig såsom en beskattning
af industri och handel, nämnde skatt verkar såsom ett komplement
till inkomstskatten, i det den medför en högre beskattning
för sådan inkomst, som härflyter af kapital och arbete i förening, än
för den, som endast härrör af arbete. Slutligen bereder äfven i fråga
om beskattningen af sådan inkomst, som härflyter endast af arbete,
en sådan afgift som t. ex. stämpelafgiften för fullmakter å tjänster
tillfälle att i någon mån beakta den högre skatteförmågan hos sådan
inkomst af arbete, vid hvars fortsatta åtnjutande innehafvaren är med
största möjliga säkerhet tryggad. Eu afsevärd betydelse eger denna
skatt äfven derföre att den träffar mången inkomst, som undgår den
direkta inkomstbeskattningen, hvars tillämpning i följd af sakens natur
alltid måste i en mängd fall blifva bristfällig.

Men stämpelskattens uppgift inom skattesystemet är icke begränsad
till den af mig nu framhållna, eller den att utgöra en fyllnadsskatt
till eller liksom komplettera inkomstskatten.

Såsom kändt är, upphemtar det svenska statsverket en högst
betydlig del af sina tillgångar på konsumtionsbeskattningens väg.
Ensamt de båda skattetitlarne tull- och bränvinstillverkningsafgift äro i
riksstaten för innevarande år upptagna med ett sammanlagdt. belopp
af 41,500,000 kronor eller icke obetydligt mer än hälften af statens
samtliga inkomster. Det är ingalunda min afsigt att nu inlåta mig
på den mycket afhandlade frågan om de relativa fördelarne och olägenheterna
af konsumtionsbeskattningen. Jag anhåller endast att få
erinra att då, enligt hvad obestridligt torde vara, de nämnda förbrukningsskatterna
träffa de obemedlade samhällsklasserna i förhållande till
deras skatteförmåga jemförelsevis hårdare än de bemedlade, jemvigten

32

Kongl. Maj.is Nåd. JProp. N:o 7.

i skattesystemet kräfver tillvaron af en skatteform som kan anordnas
så, att den företrädesvis tager den större skatteförmågan i anspråk. Och
stämpelskatten — så vidt den utgöres för enskilda handlingar — är en
sådan skatt. Naturligtvis lemnar ej heller denna skatt de mindre bemedlade
samhällsklasserna alldeles oberörda, men utan fara att misstaga
sig kan man likväl påstå, att den vida öfvervägande delen af
skattens afkastning härflyter från personer, som befinna sig i en jemförelsevis
bättre ekonomisk ställning. I de flesta länders skattesystem
intager ock stämpelskatten ett framstående rum; och torde jag i afseende
på de betydliga belopp, hvarmed denna skatt i åtskilliga länder
utgår, få hänvisa till den redogörelse derför, så väl Skatteregleringskomitén
som Förberedande skatte]emkningskomitén lemna!.

Med den af mig nu uttalade uppfattning af stämpelskattens betydelse
för jemvigten i skattesystemet måste jag beteckna den underordnade
rol, denna skatt hos oss för närvarande spelar, såsom en väsentlig
brist i vår skattelagstiftning. Det är klart, att då, såsom förhållandet
är hos oss, stämpelskatten trycker på hvarje person med
allenast 65 öre, medan deremot af tull- och bränvinstillverkningsafgift
på hvarje person belöpa 9 kronor 7 öre, stämpelskatten endast i en
ytterst otillfredsställande grad kan anses fylla uppgiften att bilda en
motvigt mot förbrukningsskatternas förherrskande ställning i skattesystemet,
helst en stor del af det belopp, som uttrycker stämpelskattens
afkastning hos oss, härrör från stämpelafgifterna till offentliga
myndigheters expeditioner, åt hvilka stämpelafgifter endast undantagsvis
någon betydelse i det af mig nu antydda afseende kan tillerkännas.
Alldeles oberoende af den skattereform, som i öfrigt hos oss nu
är i fråga, synes mig derföre en vidsträcktare tillämpning af stämpelskatten
vara af rättvisan påkallad, men då dertill kommer, att så väl
i följd af nämnda reform som för försvarsväsendets förstärkning nya
tillgångar behöfva statsverket beredas, har jag icke någon tvekan att
lifligt förorda, att stämpelskatten må i första rummet förekomma till
anlitande.

Stämpelafgifterna äro, såsom redan blifvit erinradt, af två sins
emellan väsentligen skilda slag, i det en del af dessa afgifter äro afsedda
att allenast bereda ersättning för sådane åtgärder, som enskilde
af statens myndigheter påkalla, under det andra utgöra en verklig
skatt, som blifvit lagd på vissa transaktioner af privaträttslig natur.

Då jag nu går att först omhandla stämpelafgifterna af det förra
slaget eller sådana, som i anledning af påkallade åtgärder utgöras för
statsmyndigheternas expeditioner, bör jag till en början erinra, huru -

33

Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 7.

som vid bestämmande af dessa afgifter hänsyn måste tagas till hvad
angående lösen för dylika expeditioner förordnas, så att de för expeditionerna
utgående afgifter — vare sig dessa bestå af endast stämpelafgifter
eller endast lösen eller af beggedera — icke i likartade fall
blifva till beloppet väsentligen skiljaktiga.

Efter beredning af ärendet i denna del gemensamt med Chefen
för civildepartementet, har jag funnit de afdelningar, hvarunder, med
afseende på olikheten i stämpelsatser, statsmyndigheterna i stämpellagen
skola hänföras, böra inrättas till nära öfverensstämmelse med
den indelning af myndigheterna, som med hänsyn till de olika sportelsatserna
blifvit förordad i det förslag till ny expeditionstaxa, som nyligen
inom nämnda departement utarbetats; och hafva dessa afdelningar
i följd häraf kunnat, såsom i nämnda förslag egt rum, till antalet
inskränkas från sex till fem.

Åtskilliga afvikelser från den i afseende på expeditionslösen
ifrågasatta grupperingen af myndigheterna har jag dock ansett erforderliga,
Sålunda hafva Riksbanken och Riksgäldskontoret samt Hofexpeditionen
och Sekreterareembetet vid Kongl. Majrts orden, hvilka
icke under expeditionstaxan inbegripas, bort — de två sistnämnda
myndigheterna särskildt med hänsyn till gifna bestämmelser om stämpel
till vissa från dem utgående handlingar — i stämpellagen omnämnas
och der erhålla plats, de två först omförmälda myndigheterna i
första och de två senare i femte afdelningen.

Vidare hafva Generalpoststyrelsen, Landtmäteristyrelsen och Justeringsstyrelsen,
hvilka i följd deraf, att de icke äro till lösen berättigade,
torde komma att ur expeditionstaxan utelemnas, blifvit i stämpellagen
upptagna under fjerde afdelningen. I afseende på donna anordning
förekommer emellertid, att, under det dessa myndigheter väl äro
i allmänhet likstälda med öfriga till berörda afdelning hänförda myndigheter,
den olikhet dock eger rum, att de senare, i motsats till de
förra, ega uppbära lösen för sådana expeditioner, som part eller annan
på egen begäran erhåller och eljest icke författningsenligt är pligtig
lösa. Då likväl stämpelsatserna för dylika expeditioner måste för alla
myndigheterna inom den ifrågavarande afdelningen sättas lika och beräknas
efter det allmänna förhållande, att lösen utgår, varder häraf en
följd, att den från de ifrågavarande tre myndigheterna till statsverket
indragna lösen för dylika expeditioner icke med stämpel ersättes utan
kommer att efterskänkas till förmån för dem, af hvilka expeditionerna
begäras. Men som till förebyggande häraf skulle erfordras, att de
ifrågakomna tre myndigheterna finge bilda en särskild afdelning, synes
Bill till Rilcsd. Prot. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 7 Käft. 5

34

Kong!*. Maj:ts Nåd. Trop. No 7.

i

dess mera deras upptagande i fjerde afdelningen vara att framför en
sådan åtgärd föredraga, som den derigenom uppkommande förlust måste
blifva en ren obetydlighet.

Med afseende derå, att alla myndigheter enligt regeln skola belägga
sina expeditioner med stämpel, och sålunda böra under stämpellagens
föreskrifter inbegripas, under det att deremot endast sådana
myndigheter, som åtnjuta rätt till lösen, i expedition staxan upptagas,
visar sig slutligen nödigt att i stämpellagen införa något allmänt stadgande,
hvarigenom denna lag erhåller tillämplighet jemväl för sådana
myndigheter, som icke finnas i lagen särskild! omnämnda; och har ett
dylikt stadgande blifvit under första afdelningen intaget,

Då jag härefter öfvergår till angifvande af de mera väsentliga
ändringar, som jag anser mig böra föreslå i det af komiterade afgifna
förslag till stämpellag, torde jag dervid först böra fästa uppmärksamheten
derpå, att jag, i enlighet med eu vid berörda förslag fogad särskild
mening, ansett de stämpelafgifter, som nu utgöras för inlagor
till statsmyndigheter, böra upphöra, Dessa utgifter, hvilka äro att betrakta
såsom en staten förskottsvis lemnad ersättning för en påkallad
åtgärd, utgå numera endast för inlagor till en del högre myndigheter.
Något skäl, hvarför staten sålunda i vissa fall, mer än i andra, skall
utkräfva eu dylik förskottsafgift, synes icke förefinnas; och i öfrig!
torde den ersättning, som staten för en ifrågasatt åtgärd påkallar,
icke lämpligen böra utgå förr, än, genom åtgärdens vidtagande, vilkoret
för ersättningens uppbärande blifvit uppfyldt. Då dessutom de
ifrågavarande afgifternas borttagande bidrager till en förenklad uppställning
af författningen i ämnet och undanrödjer en af de mera afsevärda
betänkligheter, som nu anföras mot det efter mitt förmenande
till lättnad för allmänheten väl påkallade medgifvandet, att direkte till
embetsverken må kunna med posten insändas inlagor och besvär,
tvekar jag dess mindre att förorda samma afgifters upphörande, som
vederlag för häraf betingad minskning i statsinkomst lämpligen kan,
på sätt jag ock föreslagit, beredas genom en mot dessa utgifter ungefärligen
svarande förhöjning i stämpelsatserna till domar, utslag och
resolutioner af de myndigheter, som finnas i fjerde och femte afdelningarne
upptagna, eller just de myndigheter, med afseende å hvilka
stämpelbeläggning af dit ingående inlagor hittills varit föreskrifven.

När jag sålunda ansett i den under I Art/ af författningen införda
tariff böra upptagas endast statsmyndigheternas expeditioner, har
jag att i afseende på de för dem utgående stämpelafgifter erinra,
hurusom dessa, der icke en afrundning af sedan äldre tider qvarstående
stämpelsatser ansetts nödig, i allmänhet lemnats orubbade i så -

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 7.

dana fall, då de kunna anses uteslutande utgöra en af staten fordrad
godtgörelse för en påkallad åtgärd.

Der åter de för expeditionerna utgående stämpelafgifterna, såsom
i vissa fall är förhållandet, innefatta, förutom ersättning för påkallade
åtgärder, en beskattning för en förlänad rättighet eller en framträdande
kapitalbildande verksamhet, har jag deremot ansett åtskilliga
förändringar i stämpelafgifterna vara påkallade.

Jag har redan antydt, att, då man i fråga om den direkta beskattningen
icke gör någon åtskilnad emellan inkomster af olika slag,
det för skattesystemets fullständigande är nödigt att genom supplementär
beskattning söka träffa sådana inkomstkällor, hvilka framför
andra kunna anses ega större skatteförmåga, och att när inkomst af lön,
som åtföljer embete eller tjenst, måste genom den trygghet för framtiden,
som är dermed förenad, vara af långt högre värde, än sådan
inkomst, som genom tillfälligt arbete beredes, goda skäl förefinnas
att vid utfärdande af den handling, som är för rättigheten till lönen
grundläggande, för berörda högre värde utkräfva något efter lönens
belopp lämpadt skattebidrag.

De stämpelafgifter, som för närvarande utgöras för fullmakt,
hvarigenom embete eller tjenst tillsättes, äro emellertid grundade på
så invecklade stadganden, att de största svårigheter äro med deras
tillämpning förenade. Antagandet af det utaf komiterade hufvudsakligen
för denna olägenhets afhjelpande afgifna förslag, enligt hvithet
stämpeln skulle beräknas till två procent af samtliga aflöningsförmånerna,
men vid befordran till embete eller tjenst med högre lön utgå
endast för löneskilnaden, komme väl att innebära ett steg till något
bättre än det bestående, men skulle dock lemna åtskilligt öfrigt att
önska. Både den omständigheten, att de med embete eller tjenst
förenade extra inkomster jemväl skulle tagas i beräkning för stämpelafgiftens
bestämmande, och det förhållande, att vid befordran, som
medförde högre löneförmåner, stämpeln skulle utgå allenast för skilnaden
i sagde förmåner, komme nemligen att i de flesta fall medföra
besvärliga undersökningar så väl om beloppet af de omförmälda inkomster,
som under en längre tidsföljd varit med embete eller tjenst
förenade, som ock rörande det belopp, hvarför stämpelafgift vid en
föregående befordran redan blifvit utgjord. Och, oafsedt dessa praktiska
svårigheter, skulle dessutom, der förslaget antoges, deraf föranledas
minskning i den nuvarande inkomsten af den ifrågavarande stämpelskatten,
under det tillika, såsom eu blick på komiterades egna uträkningar
genast visar, denna minskning komme att ega rum till förmån
för dem, som blefve befordrade från eu lägre till en högre tjenst med

9

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

bättre vilkor och sålunda vore mindre i behof af skattens lindrande,
än de lägst aflönade, hvilka enligt samma förslag deremot skulle träffas
af en i jemförelse med för närvarande höjd beskattning.

Med afseende å hvad jag sålunda erinrat och då i öfrigt synes
med den ofvan angifna grunden för skattens utkräfvande mest förenligt,
att stämpelbeskattning utgår allenast för sådan med embete eller
tjenst förenad inkomst, som är af varaktig beskaffenhet, har jag ansett
mig böra förorda, att i afseende på stämpel för fullmakt i allmänhet
stadgas, att den skall beräknas allenast för ordinarie lön och utgöras
af den, som första gången undfått befordran till embete eller tjenst
med sådan lön, med belopp af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af
lönen, men af den, som erhållit ytterligare befordran, med belopp af 2
kronor, likaledes för hvarje fulla 100 kronor af lönen — ett stadgande,
hvilket, oberäknadt en mera egentlig skattegrund, skulle framför det
af komiterade afgifna förslag i ämnet ega det företräde, dels att de
ofvan påpekade praktiska olägenheter, som nämnda förslag skulle medföra,
komme att undanrödjas, samt dels att, i stället för minskning i statsinkomsten
af fullmaktsstämpeln, en skälig tillökning deri skulle beredas
i sådan ordning, att, under det stämpeln i allmänhet blefve något
högre, förhöjningen, der den vore i någon mån afsevärd, dock komme
att drabba dem, hvilka genom befordran finge åtnjuta högre lön och
sålunda lättast kunde bära någon tillökning i skatten.

Med hänsyn till särskilda förhållanden torde dock undantag från
den sålunda förordade allmänna regeln för fullmaktsstämpelns beräknande
böra i två fall ega rum.

Under det aflöningsförmånerna för de flesta embeten och tjenster
i senare tider fördelats i lön och tjenstgöringspenningar, finnas dock
åtskilliga embeten och tjenster, i afseende på hvilka en sådan reglering
icke egt rum, utan för hvilka hela den anslagna inkomsten ännu
benämnes lön. Om nu fullmaktsstämpel för sistnämnda embeten och
tjenster skulle utgå för hela lönen, vore sådant uppenbarligen obilligt,
hvarföre, och då tjenstgöringspenningarne i allmänhet utgöra en tredjedel
af aflöningen, jag ansett mig böra föreslå, att stämpel för fullmakt å
embete eller tjenst, som icke medför rätt till tjenstgöringspenningar,
skall beräknas för allenast två tredjedelar af lönen.

Det andra undantaget afser vissa embeten under utrikesdepartementet.
Då den större aflöning, som är med dessa embeten förenad,
blifvit bestämd med hänsyn till de höga lefnadskostnaderna å utrikes
ort och den med samma embeten förbundna representationsskyldighet,
samt den, efter hvad jag inhemtat, jemväl här ifrågasatta fördelning af
aflöningen i lön, tjenstgöringspenningar in. m. ännu icke blifvit genom -

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

förd, har jag ansett, att de i allmänhet för fullmaktsstämpelns beräkning
stadgade grunder icke skäligen böra i hela sin utsträckning tillämpas
på fullmakter å dylika embeten, utan beträffande dem erhålla någon
begränsning. Och so,m _ 300 kronor utgör det högsta belopp, hvartill
stämpel för fullmakt å civilt embete inom riket enligt de af mig föreslagna
grunder skulle ungefärligen uppgå, torde berörda begränsning
lämpligen kunna bestämmas sålunda, att stämpel för fullmakt å embete
af ifrågavarande beskaffenhet icke må öfverstiga nämnda belopp.

I sammanhang med frågan om stämpel till fullmakter tillåter jag
mig i Eders Kongl. Maj:ts minne återkalla, hurusom, sedan fråga blifva
väckt om sammanslagning med nämnda stämpel af den afgift, hvilken
jemlikt nådiga brefven den 7 Mars och den 7 November 1746
borde vid befordringar till embeten och tjenster utgöras till serafimerlasarettet
med frivilligt belopp, Eders Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning
den 1 sistlidne December dels förklarat sig anse omförmälda
afgift till Serafimerlasarettet böra upphöra mot skälig godtgörelse till
lasarettet, derom framställning till Riksdagen borde göras i sammanhang
med. regleringen af utgifterna under åttonde hufvudtiteln, dels
anbefalt mig att vid utarbetandet af det förslag till ny stämpelförordning,
som komme att föreläggas nästa Riksdag, tillse, att den ifrågavarande
lasarettsafgiften blefve sammanslagen med den stämpelafgift,
som borde utgöras för fullmakter, konstitutorial och andra handlingar,
hvarigenom embeten och tjenster tillsättas. Då jag sålunda nu bär
att yttra . mig om sättet för verkställandet af denna sammanslagning,
anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derå, att då, enligt hvad
direktionen öfver Serafimerlasarettet upplyst, lasarettets uppbörd af
berörda afgift i årligt medeltal under tioårsperioden 1871—1880 utgjort
allenast 1,183 kronor 46 öre, en åtgärd, som afsåge att under form af
stämpel bereda en så vidt möjligt till aritmetiskt lika belopp uppgående
ersättning för denna afgift, komme att föranleda en särdeles invecklad
grund för beräkningen af fullmaktsstämpeln. Med afseende å
det låga belopp, hvartill afgiften i medeltal för hvarje fullmakt uppgått,
kunde nemligen, för beredande af ersättningen, den allmänna procentstämpeln
för fullmakter icke med helt tal, utan endast med ett
bråktal förhöjas, eller ock borde, utom procentstämpeln, viss fix stämpel
för hvarje fullmakt utgöras. Det torde dock icke befinnas nödvändigt
att anlita någondera af dessa utvägar. Under förutsättning, att
mitt nyss framstälda underdåniga förslag om förändrade grunder för
den allmänna fullmaktsstämpelns beräknande varder godkändt, skulle
nemligen derigenom af denna stämpel beredas statsverket en icke obetydligt
ökad inkomst, naturligtvis vida öfverstigande det ringa belopp

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

staten komme att såsom ersättning för den upphörda afgiften få till
serafimerlasarettet utbetala, och hemställer jag vid sådant förhållande,
att Eders Kongl. Maj:t måtte finna annan särskild åtgärd för lasarettsafgifternas
sammanslagning med stämpeln för fullmakter icke vara erforderlig.

Med underdånig anmälan, det jag i öfrigt funnit någon förhöjning
i stämpelsatserna för fullmakter för notam publici och skeppsklarerare
kunna ega rum, har jag att vidare omförmäla, hurusom stämpelafgifterna
jemväl för apoteksprivilegium, bevis af chefen för Justitedepartementet
på anmälan om tidnings utgifvande, bilbref, burbref och mätbref
ansetts kunna, med hänsyn till dessa handlingars vigt eller värdet
af dermed förbundna rättigheter, ökas på sätt det af mig förordade förslaget
närmare angifver.

Då jag, såsom förut blifvit i underdånighet erinradt, anser inlagor
i allmänhet icke böra med stämpel beläggas, kan jag väl icke, med
föranledande af Skatteregleringskomiténs förslag om stämpelagift för
anmälan eller ansökning om rätt till idkande af näring, förorda någon
afvikelse från hvad jag sålunda tillstyrkt i afseende på stämpelfrihet
för inlagor. Men deremot anser jag mig böra i underdånighet hemställa,
att, på det berörda stämpelafgift sådant oaktadt må komma att
i allmänhet utgå, måtte dels i tariffen, under rubrik “bevis, rörande
anmälan om idkande af handel eller annat näringsyrke“, införas en
stämpelsats, som ungefärligen motsvarar berörda afgift jemte den stämpel,
som redan nu för dylikt bevis utgöres, dels ock vid tariffrubriken
“tillståndsbref för utöfvande af näring eller yrke“ stämpelsatserna höjas
med ett mot samma afgift svarande belopp.

I anledning af Skatteregleringskomiténs förslag, har vidare under
särskilda rubriker för mutsedel och hviloståndsresolution blifvit i tariffen
införd den för dessa handlingar ifrågasatta stämpelafgift af 10 kronor.

När man dels i följd af det rörliga kapitalets benägenhet och förmåga
att i viss mån undandraga sig direkt beskattning, dels ock för
att af den högre inkomsten kunna upphemta ett relativt högre skattebidrag,
är hänvisad att tillgripa sådana skatteformer, hvarigenom afgift
ålägges vissa yttringar af den allmänna affärsrörelsen, torde, såsom
jag föreställer mig, kunna ifrågasättas, huruvida icke, för eu dylik
skatteforms lämpliga anordnande, kunde förordas, att den handling,
hvilken, under benämning slutsedel, utfärdas just rörande affärer af
större betydenhet, och hvarmedelst en öfverflyttning af värden från en
till annan eger rum, borde förses med en efter värdet af den afslutade
affären lämpad stämpel. Men då proportionel stämpel för slutsedlar
ännu icke begagnas i sådana länder, der stämpelskatten redan vunnit

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

ganska stor utveckling, synes icke vara skäl att, åtminstone för närvarande,
förorda dess införande hos oss, utan torde, med bibehållande
af fix stämpel för slutsedel, denna stämpel allenast böra till beloppet
höjas från 25 öre till 1 krona.

De öfriga jemkningar, som blifvit i tariffen för expeditionerna vidtagna,
yiro af så underordnad betydelse, att någon särskild motivering
derför icke svnes behöflig;.

O

Men innan jag öfvergår till frågan om utgörande af stämpelskatt
för enskilda handlingar, torde jag dock böra omnämna, hurusom jag,
i sammanhang med stadgandet om frihet från stämpel för expedition,
som meddelas i tjensteärende, ansett enahanda befrielse böra embetseller
tjensteman medgifvas i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet
för fel eller försummelse i embetet eller tjensten. Den utredning,
som i dylika mål erfordras för bedömande a''f‘ tjenstemannens förhållande
i statens tjenst, torde nemligen få betraktas företrädesvis ur
synpunkten af en statens egen angelägenhet, för hvars besörjande staten
synes ega föga mera befogenhet att af tjenstemannen utkräfva
stämpelafgifter, än i tjensteärenden i allmänhet. Att tjenstemannen
icke uti de ifrågavarande målen, utan att betungas af afgifter till staten,
erhåller expedition, som för hans rätts värjande är nödig, är ock
i många fall med synnerlig obillighet förenadt. Ofta kan nemligen
vid sådana tillfällen, då fel eller försummelse verkligen egt rum, de
afgifter, som tjenstemannen för expeditionen i målet måste vidkännas,
långt öfverstiga beloppet af de böter eller den ersättning, som varder
honom ådömd. Och är åter tjenstemannen oskyldig till hvad honom
påbördas, är'' uppenbarligen orimligt, att han, i och för utöfningen af
sin tjenst, skall drabbas af oförvållade utgifter till staten, för Indika
någon ersättning oftast icke kan förutsättas utgå. Ty har i dylika
fall tjenstemannen varit underkastad allmänt åtal, skall detta hafva
varit i hög grad obefogadt, för att den, som haft att föra det allmännas
talan, skall kännas skyldig godtgöra tjenstemannens utgifter å
saken. Och är åtalet åter beroende af enskild åkäran, torde erfarenheten
hafva visat, att, om ock den enskilde förpligtas ersätta kostnaderna,
denne dock oftast dertill saknar tillgång.

Under det de stämpelafgifter, hvilka nu utgöras för enskilda
handlingar och äro att betrakta såsom eu skatt å förändringar i privaträttsliga
förhållanden, i de flesta fall skola erläggas först då dessa
handlingar af en eller annan anledning varda inför offentlig myndighet
uppvisade, har Skatteregleringskomitén, med anmärkning att ett dylikt
uppvisande vore för skattens natur föga väsentligt, föreslagit, att föreskrifter,
i likhet med hvad i främmande länder vore stadgadt, måtte

40

Kongl. Majds Nåd. JProp. N:o 7.

meddelas, att åtskilliga dylika handlingar skulle, oberoende deraf huruvida
de vid offentlig myndighet företeddes eller icke, vid utgifvandet
förses med stämpel.

Mot detta förslag har blifvit erinradt hufvudsakligen, att beträffande
en betydande dol af de handlingar, som dermed afsåges, all
kontroll kommc att saknas å stämpelbelbeläggningens behöriga fullgörande;
att då i följd häraf underlåtenhet härutinnan medförde ytterst
ringa fara, under det anskaffandet af stämplar, synnerligast å landet,
blefve förenadt med stora olägenheter, säkerligen i många fall skulle
inträffa, att den föreskrift^ stämpelbeläggningen komme att helt och
hållet åsidosättas, med den påföljd att härigenom skulle alstras missaktning
för lagens bud; att större delen af allmänheten, äfven med
tillgång till stämpellagen, i följd af dess invecklade bestämmelser svårligen
skulle kunna bedöma, huruvida eu handling vore af beskaffenhet
att böra stämpelbeläggas, än mindre beräkna det rätta stämpelbeloppet;
samt att, enär i anseende härtill äfven den, som befiitade sig om ett
noggrant iakttagande af lagens föreskrifter, lätteligen skulle kunna
emot sin vilja göra sig skyldig till underlåtenhet i afseende på stämpelbeläggningen,
tillämpningen af föreslagna bötesbestämmelser i många
fall skulle blifva förhatlig.

Jag har redan uttalat min uppfattning om stämpelskattens betydelse
i skattesystemet och om önskvärdheten att en utveckling af
denna skatteform hos oss må ega rum i samma rigtning, som i åtskilliga
andra länder. Men jag anser dock, att vid denna utveckling
den största varsamhet måste iakttagas. Innan det i viss män ingått i
allmänhetens åskådningssätt och sedvanor, att handlingar, utan att för
offentlig myndighet uppvisas, skola förses med stämpel, torde derför
en sådan stämpelbeläggning böra stadgas endast i sådana fall, då några
garantier förefinnas, att lagbudet om stämpelbeläggningen kommer att
åtminstone i större utsträckning efterlefvas och således medföra den
åsyftade påföljden för statskassan. Och i öfrigt är det af synnerlig
vigt, att föreskrifterna om de nya stämpelafgifterna till en början
göras så enkla och lätt tillämpliga, som möjligt.

I öfverensstämmelse härmed och då det torde kunna med sannolikhet
förutsättas, att banker, allmänna kassor och kreditinrättningar
skola tillse, att handlingar, som af dem innehafvas elles utfärdas, varda
med stadgade stämplar försedde, anser jag mig kunna förorda, det sådana
handlingar, hvilka kunna antagas i en betydande mängd passera eller utgå
ifrån anstalter af nämnda slag, måtte vid utgifvandet eller vid låns upptagande
beläggas med stämpel. Och, ehuru en efter berörda handlingars
värde proportionel stämpel kunde ur principiel synpunkt vara att föredraga,

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

är jag dock af den mening, att, med afseende på fördelen af enkelhet
i tillämpningen, bestämda stämpelafgifter till eu början hellre böra
fastställas; hvarföre jag i underdånighet föreslår, det måtte stämpelafgiften
för handling af nu omförmälda beskaffenhet bestämmas att utgå
med 50 öre, när handlingens värde icke uppgår till 1,000 kronor, men
eljest med 1 krona.

Med mitt nu afgifna förslag afser jag vexlare anvisningar och invisningar,
skuldebref., då derför lemnas hypotek, samt bevis om deposition
af penningar med rätt till deras återbekommande å viss tid eller
efter uppsägning. Och, i det genom dessa handlingar antingen — såsom
med den en affär representerande vexeln, anvisningen eller invisningen
är förhållandet — framträder eu i lukrativt syfte företagen
verksamhet, eller ock —■ såsom med det skuldebrefvet bifogade hypoteket
eller den deponerade'' penningesumman är händelsen — yppar
sig ett redan befintligt kapital, ega jemväl stämpelafgifterna för samma
handlingar sitt berättigande ur synpunkten deraf, att de utgöra ett
komplement till den direkta beskattningen af det rörliga kapitalet eller
af den större rörelsen.

Visserligen torde häremot kunna erinras, att då vexel och hypotek,
som lemnas för lån, ofta i sjelfva verket utgöra allenast olika
förklädnader för borgensansvarighet, den sålunda angifna grunden icke
på dylika fall skulle ega tillämplighet, i det skatten, der sådant förhållande
förelåge, icke komme att, såsom dermed åsyftades, drabba
kapitalet eller affärsrörelsen, utan den, som behöfde begagna konsumtionskrediten.
Me# enär lagstiftningen efter mitt förmenande icke bör taga
någon hänsyn till det sålunda anmärkta, visserligen ganska gängse
bruket, att, vid upptagande af lån, affatta derför erforderliga handlingar
under sådan form, som icke är med det materiela förhållandet
öfverensstämmande; samt enär den, som för konsumtionskreditens anlitande
begagnar sig af handlingar, som äro affattade under derför
främmande former, jemväl med allt skäl torde böra få vidkännas de
afgifter, som äro med de sålunda använda formerna förbundna, anser
jag berörda erinran sakna betydelse.

En anmärkning, som deremot med mera befogenhet kunde göras,
består deri, att egare af fast egendom, då han mot hypotek af deri
intecknadt skuldebref upptager lån, kommer att derför underkastas
dubbel beskattning, i det han, som förut fått vidkännas inteckningsstämpel,
måste i anledning af det intecknade skuldebrefvets pantsättning
erlägga jemväl den nu ifrågavarande stämpelafgiften. Men då
medgifvande för omförmälde fall af befrielse från sist nämnda afgift
Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 6

42

Kongl. Maj:ts. Nåd. Krog). N:o 7.

skulle medföra svårigheter i tillämpningen, har jag, med afseende på
samma afgifts obetydlighet, ansett det nu anmärkta förhållandet icke
böra till någon åtgärd föranleda.

Hvad i sammanhang härmed angår de fall, då frihet från den
ifrågavarande stämpeln bör ega rum, anser jag, i likhet med skatteregleringskomitén,
sådan frihet kunna medgifvas för här i riket utfärdad
vexel, anvisning eller invisning, då den lyder å mindre belopp, än
100 kronor, eller är stäld att vid uppvisandet betalas af medel, som
hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren, äfvensom för här
i riket utstäld postremissvexel.

Beträffande åter på utrikes ort utfärdad vexel, anvisning eller
invisning torde stämpelfrihet, som nu icke eger rum, ej heller för framtiden
böra medgifvas; och då upptagande af lån mot hypotek eller
deposition af penningar till så ringa belopp, att i anseende härtill frihet
från stämpel bör åtnjutas, icke torde förekomma, synes ej heller någon
befrielse från stämpeln för skuldebref och depositionsbevis böra ifrågasättas.

Att för insättningar på sparbanksbok eller sparkasseräkning sstämpelafgift
icke föreslagits, beror derpå att man så litet som möjligt velat
lägga hämmande band på uppsamlandet af de små besparingarne och
har sin motsvarighet i främmande stämpellagar.

Enär fraktslut om fartyg i allmänhet torde uppgöras med biträde
af skeppsklarerare, som dervid bör förutsättas tillse, att stämpelafgift,
der sådan för befraktningen stadgas, varder behörigen utgjord, anser
jag mig vidare kunna föreslå, att certeparti vid utgifvamdet skall beläggas
med stämpel, hviken lämpligen synes kunna bestämmas till
50 öre.

Ehuru jag, i enlighet med hvad tillförene blifvit i underdånighet
erinradt, anser önskligt, att, såvidt lämpligen ske kan, föreskrifterna
om handlingars stämpelbeläggning, der denna skall oberoende af handlingarnes
uppvisande för offentlig myndighet verkställas, för närvarande
inskränkas till sådana fall, då, såsom med de här ofvan omförmälda
handlingarne torde vara händelsen, en någorlunda tillförlitlig kontroll
kan förutsättas ega rum på föreskrifternas efterlefnad, finner jag mig
dock nödsakad förorda, att bestämmelse om en dylik stämpelbeläggning
af några få handlingar måtte meddelas, oaktadt garantierna för bestämmelsernas
hållande i helgd äro jemförelsevis ringa. _

När man, med syftemål att framdeles än vidare fortgå i enahanda
rigtning, börjar att i lagstiftningen inskrida på den hittills föga
beträdda banan, att göra handlingars stämpelbeläggfiing oberoende af
deras företeende vid offentlig myndighet, synes nemligen icke böra

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7.

ifrågasättas att upphäfva redan befintliga stadganden om vissa handlingars
förseende med stämpel i sådan ordning. De nuvarande bestämmelserna
om stämpel för köpe-, bytes- och gåfvobref om fartyg samt afhandling
om skogsavverkning anser jag derföre böra, med några mindre
betydande jemkningar, bibehållas oförändrade.

Som den stämpelskatt för bouppteckning, hvilken jag kommer att
i underdånighet förorda, kan uppgå till tre procent af bos behållning
och sålunda är af den betydenhet, att mången deraf kan föranlåtas, att
genom egendoms bortgifvande med varm hand undandraga statskassan
den stämpelafgift, som, der egendom vid hans död funnits i behåll,
derför bort ur dödsboet utgå, finner jag mig slutligen böra, såsom
korrektiv häremot, föreslå bland annat, att gåfvobref om lös egendom,
hvilkas företeende vid offentlig myndighet i allmänhet icke ifrågakommer,
skola vid utgifvandet förses med stämpel. Faran för minskning
i inkomst af stämpelskatt i följd af sålunda påpekade eller dermed
jemförliga åtgöranden torde emellertid väsentligen motverkas af de
flestes obenägenhet att under sin lifstid afhända sig någon mera afsevärd
del af sin egendom. I andra länder, hvarest ganska hög skatt
utgår för arffallen egendom, hafva ock derför stämpelsatserna för gåfva
af lös egendom ansetts kunna sättas jemförelsevis låga. Och i öfverensstämmelse
härmed skulle, såsom jag föreställer mig, vara tillfyllest,
om stämpelafgiften för gåfvobref om lös egendom i allmänhet bestämmes
till en procent af gåfvans värde.

Härmed har jag afslutat framställningen rörande de handlingar,
i afseende å hvilka jag anser mig för närvarande kunna tillstyrka
stämpelbeläggning oberoende af deras företeende vid offentlig myndighet;
och då jag nu öfvergår till frågan om de mera afsevärda förhöjningar,
som jag funnit mig kunna förorda uti sådane stämpelafgifter,
hvilka först i sammanhang med handlingars uppvisande vid offentlig
myndighet utgöras, torde jag dervid få göra början med stämpelbeskattningen
för arffallen egendom.

Med anmärkning, hurusom en rik erfarenhet från andra länder
vittnade, att skatt på arffallen egendom eller så kallad arfskatt kunde
inbringa betydande belopp, har Skatteregleringskomitén, under förordande
att den nu för testamente, fideikommiss och arf utgående bevillning
skulle upphöra, föreslagit, att en arfskatt måtte, efter utländskt
mönster, hos oss införas, att, under form af stämpel till bouppteckning,
då den för inregistrering till domstol inlemnas, utgå efter arffallet bos
behållning med belopp, som skulle från \ till 6 procent vexla dels
efter behållningens storlek och dels efter närmaste arfvinges närmare
eller fjärmare skyldskap med arflåtaren.

44

Kongl. Maj-.ts Nåd. Trop. N:o 7.

Såsom motivering för detta förslag har komitén åberopat bland
annat, att staten, på hvars lagstiftning arfsordningen grundade sig och
under hvars skydd en aflidens qvarlåtenskap öfverginge till de efterlefvande,
med rätta egde upptaga en af denna qvarlåtenskap utgående
afgift; att detta dess mindre kunde anses obilligt, som den förmån,
arftagaren erhölle, tillfölle honom utan någon hans ansträngning eller
uppoffring och dessutom alltid vore mer eller mindre oviss, i det både
arffallet sjelft vore osäkert och det väntade arfsbeloppet kunde före
arfstillfället mer eller mindre hopsmälta eller fullständigt förskingras;
att ju aflägsnare slägtskapen vore, desto mer oväntadt vore arfvet
och desto större afgift kunde ur denna synpunkt åläggas, under det,
i fråga om de närmaste skyldskapsgraderna, varsamhet borde iakttagas;
samt att till en väl ordnad arfskatt derföre hörde, att dess
procentsatser vore billigt bestämda i förhållande till de olika graderna
af skyldskap.

I sammanhang med denna motivering framhåller komitén arfskattens
egenskap att bilda en vigtig länk i hvarje skattesystem, der
af en eller annan anledning öfriga bestående skattelagar ej förmådde
träffa kapitalet så, att dess innehafvare finge bidraga till det allmänna
i förhållande till sin verkliga inkomst. Der, såsom hos oss, samtliga
skatteobjekt vore, med hänsyn till beskattningen af de ur olika källor
flytande inkomsterna, stälda i jemlikhet med hvarandra, borde de anmärkningar,
som kunde göras häremot, till en väsentlig del kunna
mötas genom införande af en arfskatt. Denna träffade nemligen kapitalet
just i det ögonblick, då det, efter att kanske under en längre
föregående tid hafva i större eller mindre mån undandragit sig beskattning,
måste träda i dagen, för att till annan innehafvare öfverflyttas.
Och arfskatten utgjorde sålunda ett godt och befogadt komplement till
en inkomstskatt, sådan som den hos oss gällande.

Delande den af Skatteregleringskomitén uttalade åsigt, att den
skatt, som för närvarande utgår för arffallen egendom, bör i icke ringa
grad höjas, är jag med komitén ense jemväl derom, att arfskatten
lämpligen kan uppbäras under form af stämpel till bouppteckning och
således utgöra endast en utveckling af en hos oss redan förefintlig
stämpelafgift. I fråga om grunden för arfskattens rättmätighet hyser
jag den uppfattning, att berörda skatt dels — såvidt den utgår för lös
egendom — är, på sätt komitén ock anmärker, att betrakta såsom ett
komplement till inkomstskatten för kapitalet, hvilket i många fall först
då framträder synligt, dels och företrädesvis har karakteren af en förmögenhetsskatt,
som erbjuder lätthet och säkerhet i fråga om uppbördssättet.
Häraf skulle i sin ordning följa, att skattesatserna borde, utan

45

Kongl. Maf.ts Nåd. Trop. N:o 7.

afseende på graden af efterlefvande arftagares frändskap med arflåtare,
bestämmas att, såsom nu eger rum, utgå med lika belopp för behållning
af arffallen egendom i allmänhet. Denna skatt bör nemligen efter
min nyss angifna uppfattning icke betraktas såsom en skatt på arfseller
testamentstagare!! utan såsom en till dödstillfället uppskjuten beskattning
af den förmögenhet, som tillhört den aflidne; och ur den synpunkten
''är det likgiltigt, om den, som sedermera öfvertager egendomen,
står i det ena eller det andra förhållandet till den aflidne. Men då det
icke torde vara med det närvarande åskådningssättet rätt förenligt, att
egendom, då den öfvergår till bröstarfvinge, belägges med mera afsevärda
afgifter, anser jag mig emellertid böra hemställa, det skattelindring.
till förmån för sådan arfvinge måtte enligt komiténs förslag
medgifvas. Och, på det skatten icke må blifva tryckande, synes derjemte
böra tillstädjas, att, der behållningen är mindre betydande,
skatten må antingen efterskänkas eller nedsättas.

Med underdånigt tillstyrkande, att behållning, der make lefver
efter må beräknas såsom komitén förordat, tillåter jag mig derför att,
i enlighet med hvad jag här ofvan erinrat, föreslå, att bouppteckning,
der behållningen i boet icke uppgår till 1,000 kronor, skall vara
stämpelfri, men i annat fall för hvarje fulla hundra kronor af behållningen
beläggas med stämpel till nedannämnda belopp:

då arflåtaren efterlemnar bröstarfvinge: 50 öre, när behållningen
icke uppgår till 10,000 kronor, men eljest 1 krona; samt,

då arflåtaren efterleinnat fjärmare arfvinge eller aflidit utan känd
arfvinge: 50 öre, när behållningen icke uppgår till 5,000 kronor, men
eljest 3 kronor.

Under det, såsom jag vågar antaga på grund af gjord beräkning
efter de af komitén angifna grunder, det finansiella resultatet af det
sålunda afgifna förslaget skulle blifva ungefärligen detsamma, som der
arfskatten blefve enligt komiténs förslag anordnad, kömme, oafsedt den
af större enkelhet beroende lättare tillämpningen af mitt förslag, jemväl
att derigenom ernås eu större följdrigtighet i ett visst afseende,
hvarom jag bör yttra några ord.

Jemväl för sådan arffallen egendom, hvarom blifvit genom testamente
förordnadt, skulle, enligt komiténs förslag, stämpelafgifterna
komma att med vexlande belopp utgå efter de fyra olika procentsatser
för bouppteckningsstämpel, hvilka, enligt graden af närmaste arftagares
skyldskap med arflåtare, blifvit af komitén föreslagna. Då emellertid
den grundsats, hvarifrån komitén utgår, eller att olika procentsatser för
bouppteckningsstämpel böra bestämmas efter det närmare eller fjärmare
förhållande, hvari den, som erhåller egendomen, står till den

46

Rongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

aflidne, synes fordra, att för testamenterad egendom i allmänhet afgift
bör utgöras efter den högsta dylika sats, kan denna grundsats
icke vinna tillämpning enligt komiténs förslag, utan blir testamenterad
egendom olika beskattad allt eftersom arfvinge finnes och står i närmare
eller fjermare förhållande till den aflidne. Med min nyss angifna
uppfattning om arfskattens natur är det visserligen likgiltigt, i hvilkens
hand egendomen sedermera öfvergår, men om man graderar beskattningen
med hänsyn till den person, som öfvertager egendomen, förefaller
det mig såsom en stor oegentlighet, att icke den oskylde testamentstagaren
får drabbas af den högsta skattesatsen. I viss mån
cjvarstår denna oegentlighet äfven vid det af mig förordade förslaget,
nemligen för så vidt i sterbhus, der bröstarfvinge finnes, egendom äfven
bortgifves genom testamente till fjärmare slägtinge eller oskyld. Men
då erfarenheten torde hafva ådagalagt, att, der bröstarfvinge lefver
efter, testamentariska dispositioner af någon betydenhet ganska sällan
förekomma, torde, såsom jag antager, stämpelskatten för testamenterad
egendom enligt mitt förslag komma att i största allmänhet utgöras
enligt den för högsta bouppteckningsstämpeln bestämda grund eller
med tre procent af egendomens värde.

Att såväl arfskattens natur som den utländska lagstiftningen talar
för möjligheten af eu vida högre skatts uttagande i detta fall, än mitt
förslag innefattar, är jag den förste att erkänna, men lika öfvertygad
som jag är om både denna skatts och om stämpelskattens i allmänhet
lämplighet och rättmätighet, lika angeläget anser jag det vara, att
man endast med varsamhet ifrågasätter en utveckling af skatteformer,
som hos oss hittills äro nästan nya eller med hvilkas stora betydelse
i skattesystemet det allmänna föreställningssättet möjligen ännu icke
hunnit göra sig fullt förtroget.

Mot hvad Skatteregleringskomitén anfört dels om billigheten deraf,
att fideikommissarie eller annan testamentstagare förpligtas återgälda
hvad af bouppteckningsstämpel på hans andel i boet må anses belöpa
och dels om sättet för beräkning af kapitalvärdet af lifränta, afkomst
eller annan förmån af fast egendom, der sådan beräkning för bestämmande
af sagde andel erfordras, har jag icke funnit anledning till anmärkning;
och, med hänvisning till hvad jag rörande stämpel till gåfvobref
om lös egendom förut yttrat, har jag jemväl funnit mig böra biträda
komiténs uppfattning, att förhöjning af lagfartsstämpeln för gåfvobref
af egendom bör af den förökade bouppteckningsskatten föranledas.

Med erinran att upphäfvande af 9 kap. 4 § Årfdabalken, så vidt
detta lagbud innefattar medgifvande att till domstol ingifva förseglad
bouppteckning, torde af förhöjning i stämpeln för dylik handling fram -

47

Kongl. Majrts Nåd. Prop. N:o 7.

deles betingas, tillåter jag mig äfven fästa uppmärksamhet derpå, att
tilläfventyrs af sådan förhöjning jemväl kan förorsakas framtida behof
af särskilda föreskrifter till förebyggande deraf, att arffallen egendom
vid bouppteckning varder till allt för ringa värde upptagen.

Slutligen vill jag, i sammanhang med frågan om eu förhöjd
stämpel å bouppteckningar, till fullo instämma i Skatteregleringskomiténs
uttalande om den fördel, som derigenom vinnes, att man befrias
från den särskilda bevillningen för arf och testamente, öfver hvars
rätta utgörande eu tillfredsställande kontroll alltid måste blifva med
ganska stora svårigheter förenad.

Under åberopande af det förhållande, att stämpelafgift till belopp
af 15 öre för hvarje fulla 100 kronor af värdet tillförene utgått för
fastebref, men att denna afgift upphört sedan dylika handlingar efter
den förändring i lagstiftningen, som genom förordningen den 16 Juni
1875 om lagfart af fast egendom vidtagits, icke vidare utfärdas, har
Skatteregleringskomitén förordat, att enahanda stämpelafgift, som sålunda
utgått för fastebref, måtte framdeles utgöras för lagfartsbevis,
der det icke grundades på lagfart af arf eller giftorätt.

Då emellertid den för dylikt bevis ifrågasatta stämpeln skulle utgå
efter alldeles enahanda grund, som stämpeln för den fångeshandling,
på grund hvaraf lagfart meddelas, och komma att ungefär samtidigt
med denna stämpel utgöras, anser jag det af komitén åsyftade mål, att
återinföra de med lagfart å fast egendom förenade stämpelafgifter till
samma belopp, hvarmed de förut utgått, kunna enklast vinnas på det
sätt, att stämpelafgiften för fångeshandlingen, der denna utgöres af
köpe- eller bytesbref, höjes från dess nuvarande belopp af 60 öre till
75 öre för hvarje fulla 100 kronor af lagfaren fastighets värde.

I sammanhang med det nu omhandlade ämnet torde det tillåtas
mig att få till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning anmäla en annan
fråga, som jemväl afser de stämpelafgifter, hvilka vid lagfart å fast
egendom böra utgöras. Det torde nemligen vara otvifvelaktigt, att
dessa periodiskt återkommande afgifter i längden verka såsom en
grundskatt, hvilken för fastighet i allmänhet årligen kan anses utgöra
hvad på värdet deraf för år belöper af samtliga de dylika afgifter,
hvilka blifvit erlagde under eu tidrymd, hvarunder fastigheterna i landet
j medeltal ombyta egare. Nu är emellertid uppenbart, att, der en
fastighet långt utöfver en dylik tidrymd fortfar att vara i samma egares
hand, de ifrågavarande stämpelafgifterna för denna fastighet, fördelade
på en längre tid, icke kunna uppgå till lika högt årligt belopp, som
enahanda afgifter beräknas årligen utgöra för fastighet i allmänhet
inom landet. Då en skattelindring i följd häraf gemenligen skulle

48

Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

komma att ega rum i afseende på fastighet, hvilken kunde antagas
enligt regeln mera sällan ombyta egare, bär i åtskilliga andra länder
en särskild skatt, afsedd att utjemna den sålunda anmärkta olikheten,
blifvit lagd på sådana fastigheter, som egas af aktiebolag, fromma stiftelser
eller andra dermed jemförliga institutioner. Utan att vilja förorda
införande hos oss af en dylik skatt i kela den omfattning, densamma
existerar i vissa andra länder, anser jag dock, att äfven hos
oss någon åtgärd bör vidtagas, hvarigenom, åtminstone i afseende på
vissa af nu omförmälda fastigheter, ersättning beredes derför, att för
dem mera sällan, än för andra fastigheter, stämpelafgift för öfverlåtelse
af eganderätten förekommer till utgörande.

Då jag, hvad angår sättet för denna ersättnings beredande, är
af den mening, att en förhöjning i lagfartsstämpeln är för ernående af
berörda ändamål lämplig, har jag, som vidare anser, att nämnda stämpel
må, der sådan förhöjning skall ega rum, kunna fördubblas, att
jemväl afgifva yttrande om de fall, i hvilka tillämpning af en dylik
förhöjning skäligen må ifrågasättas.

Hvad dervid först beträffar sådan fångeshandling, på grund hvaraf
lagfart sökes för from stiftelse eller dermed jemförlig inrättning, synes,
med hänsyn till dylik inrättnings allmännyttiga syftemål, och den
undantagsställning, den hittills åtnjutit vid stämpelskattens tillämpning,
den ifrågasatta förhöjningen icke böra till sådan fångeshandling utsträckas,
utan med afseende å dylik inrättning åtgärden inskränkas
derhän, att genom upphäfvande af den nu för dylik fångeshandling
medgifna stämpelfrihet de allmänna grunderna för lagfartsstämpeln
göras derå tillämpliga.

Vidkommande åter aktiebolagen, hvilka, under åtnjutande af förmånen
af begränsad ansvarighet, utöfva verksamhet med lukrativt
ändamål, torde alla skäl tala derför, att sådana bolag i allmänhet få^
för fångeshandling å fast egendom, som ofta till stor betydenhet af
dem förvärfvas, vidkännas förhöjning i lagfartsstämpeln. Den utsträckning,
bolagsinstitutionens tillämpning under senare tid vunnit, så att
numera den större bruks-, sågverks- och fabriksrörelsen mer och mer
öfvergått i händerna på aktiebolag och äfven för jordbruksrörelses bedrifvande
bolag börjat bilda sig, måste komma att hafva till följd, att
fast egendom till betydande värde samlas hos dessa bolag ^och att den
omsättning af fastigheten, som i allmänhet eger rum, då deri. befinner
sig i fysiska personers ego, icke på långt när blir lika liflig, sedan
fastigheten kommit att tillhöra ett bolag. För den skatt, staten anser
sig böra upphemta af fastighet vid dess öfvergång från en till annan
egare, kräfver derföre billigheten att ersättning beredes genom en sär -

49

Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 7.

skild beskattning å de i bolags hand komna fastigheterna. Äfven
härutinnan synes dock någon inskränkning vara erforderlig. Då bolagsordning
för sådant aktiebolag, som drifver bankrörelse, gemenligen
innehåller föreskrift, att bolaget icke enligt regeln får ega annan fastighet,
än för bankens inrymmande erfordras, utan att fastighet, som för
iakttagande af bolagets rätt måst inropas, skall så fort som möjligt
afyttras, synes icke vara med den ofvan angifna grunden för den ifrågasatta
högre lagfartsstämpeln förenligt, att föreskrifva dess utgörande
jemväl för fångeshandling å fastighet, hvilken, af dylikt aktiebolag förvärfvad,
icke i regeln kommer att under någon längre tid förblifva i
bolagets ego.

Med afseende på Skatteregleringskomiténs anmärkning, att stämpelafgiften
vid inteckning af afhandling om nyttjanderätt till fast egendom
kunde beräknas efter afgälden för hela legotiden, har jag, som
anser denna afgift böra såsom hittills utgå efter afgälden för ett år,
dock funnit den nuvarande stämpeln, 25 öre för hvarje fulla 100 kronor
af afgälden, kunna fördubblas och sålunda, efter enahanda grund,
utgå med 50 öre.

Då, enligt den proposition, som, efter hvad jag inhemtat, lärer
komma att till Riksdagen aflåtas om lönereglering för landträntmästarne,
deras rätt till provision af stämpelmedel skulle upphöra, hafva, under
förutsättning att denna proposition varder af Riksdagen bifallen, de af
komitérade i afseende på berörda provision föreslagna stadganden
blifvit ur förslaget till stämpellag uteslutne.

I enlighet med hvad Skatteregleringskomitén förordat, har slutligen
den under Art. III i gällande bevillningsstadga förekommande
hänvisning till de särskilda föreskrifter, som finnas meddelade om
stämpelafgift för spelkort, blifvit i förslaget till stämpellag upptagen,
så att denna afgift hädanefter skulle komma att räknas till stämpelafgiften,
såsom med formen för afgiftens utgörande torde vara öfverensstämmande.

Till sist bör jag yttra några ord rörande beloppet af den ökning
i statsinkomst, som må vara att motse såsom följd af de af mig förordade
nya eller förhöjda stämpelsatserna, Jag tillåter mig härvid till en
början erinra, att, på sätt jag tillförene anfört, jag ansett mig kunna
beräkna afkastningen af den af mig föreslagna förhöjningen i bouppteckningsstämpeln
till enahanda belopp med det, hvartill Skatteregleringskomitén
antagit den ökade afkastningen af nämnde stämpel, enligt de
af komitén föreslagna grunder, komma att uppgå, eller 700,000 kronor.
Beträffande den af komitén föreslagna stämpeln till lagfartsbevis, har
Pilt. till Rilcsd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 7 Käft. 7

50

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 7.

jag icke förordat annan ändring, än att, i stället för lagfartsbeviset,
sjelfva fångeshandlingen må med stämpel till föreslagna beloppet förses,
hvarföre afkastningen af denna stämpel kan upptagas till det af
komitén uträknade belopp, 240,000 kronor. Likaså torde jag i fråga
om stämpeln till mutsedlar och hviloståndsresolutioner få åberopa den
af komitén verkstälda beräkning, enligt hvilken denna stämpel skulle
inbringa en ökad inkomst af 28,000 kronor.

Hvad åter angår stämpeln till vexlar, anvisningar och invisningar,
hvilken enligt mitt förslag borde utgå enligt väsentligen andra
grunder än de af komitén förordade, torde en ungefärlig beräkning af
detta stämpelslags afkastning svårligen låta verkställa sig med ledning
af de utaf Skatteregleringskomitén meddelade uppgifter, som angå.endast
den nuvarande vexel- och anvisningsstämpeln. Men då komitén
upplyser, att under år 1880 från Statskontoret utlemnats 143,705 stycken
vexel- och 96,200 stycken anvisningsstämplar samt att under samma
år stämplades 18,050 stycken vexel- och 6,700 stycken anvisningsblanketter,
samtliga dessa stämplar och blanketter afsedda till utrikes
vexlar och anvisningar, och då man vidare känner, att i den inrikes
vexelrörelsen är spridt ett vida större antal vexlar, §å torde när Skattekomitén
beräknar den årliga inkomsten af den nuvarande utländska
vexelstämpeln till 150,000 kronor, det icke vara för högt beräknadt
att anslå afkastningen af den nu föreslagna vexelstämpeln till 350,000
kronor, äfven med beräkning af den skattelindring, som enligt det nya
förslaget skulle inträda för utländska vexlar under 1,000 kronor, hvilka
naturligtvis förekomma i högst betydlig mängd. Om från de 350,0Q0 kronor,
jag nyss angifvit, dragés det belopp i rundt tal 150,000 kronor, som
enligt Skattekomiténs mening uttrycker afkastningen af den nuvarande
stämpeln för utrikes vexlar och anvisningar, betecknar återstoden,
200,000 kronor, den ökade inkomsten af vexel- och anvisningsstämpeln.

För de af mig nu omförmälda slag af handlingar, skulle alltså
afkastningen af de ökade eller nya stämpelsatserna kunna antagas ut -

göra :

för bouppteckningar................................................... 700,000 kronor,

„ lagfartsbevis ......................................................... 240,000 ,,

„ mutsedlar och hviloståndsresolutioner ......... 28,000 „

„ vexlar, anvisningar och invisningar ............ 200,000 „

Summa 1,168,000 kronor,

eller i afjemnadt tal 1,150,000 kronor.

Att till visst belopp uppskatta afkastningen af hvarje särskild
utaf de öfriga, af mig föreslagna ökade eller nya stämpelsatserna torde

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 7. Öl

svårligen låta sig göra, men beräkningar, som jag med ledning af de
senast ntgifna bankrapporterna verkstält rörande antalet i vederbörande
banker belånade skuldebref med hypotek äfvensom af bankerna utfärdade
depositionsbevis, berättiga mig till den förmodan, att jag snarare
räknai för lågt än för högt, då jag antager, att stämpeln för dessa
båda slag af handlingar skall, jemte öfriga af mig föreslagna, nu icke
särskildt omförmälda stämpelförhöjningar, uppbringa den ökade inkomsten
af den egentliga stämpelafgiften till ett belopp af omkring 1,300,000
kronor. Härtill kommer en summa af omkring 100,000 kronor, utgörande
den ungefärliga afkastningen af stämpelafgiften för spelkort,
hvilken, enligt hvad jag tillförene föreslagit, borde sammanföras med
stämpelafgiften, hvadan hela ökningen i den inkomsttitel, som hädanefter
skulle benämnas stämpelafgift, torde kunna upptagas till 1,400,000
kronor.

Sedan jag nu redogjort för de väsentligaste bestämmelserna i det
inom Finansdepartementet utarbetade förslag till förordning i ämnet,
tillåter jag mig i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nådig _ proposition föreslå Riksdagen att antaga berörda förslag
till förordning angående stämpelafgiften.“

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
tillstyrkt, deruti Statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hans Wachtmeister.