Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. No 5.

1

\

N:0 5.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående afskrifning
af grundskatter samt af rustnings- och roteringsbesvären
m. m. Gifven Stockholms slott den 8 Januari
1883.

Under förutsättning att de af Kongl. Maj:t denna dag till Riksdagen
aflåtna framställningar angående landt- och sjöförsvarets ord Vafda

af blfallna> vil1 Kongl. Maj:t, med åberopande

al bilogade protokoll öfver finansärenden för innevarande dag, härmed
föreslå, att Riksdagen, i syfte att den å viss jord hvilande grundskatt
ma afskrift» genom eftergift första året af tio för hundrade och sedermera
hvart annat år af fem för hundrade af grundskattens ursprungliga
belopp, må besluta:

• a i-''? att 1’anta ocb kronotionde å hemman eller lägenhet i kronans
jordebocker och räkenskaper sammanföras till en summa, under benämmng
grundskatt;

":o att af grundskatt å hemman eller lägenhet af skatte eller
Iralse natur äfvensom af dels kronan behållen grundskatt å ecklesiastikstatens
bostallen samt å hemman eller lägenheter, hvilka innehafva
af enskildt verk, menighet eller inrättning, dels ock af presternes
utlagor tio för hundrade afskrifvas med ingången af år 1884;

3;o att7 der vid afskrifning å grundskatt för hemman eller lägen „

brak al ore uppkommer, afskrifningsbeloppet skall beräknas till
närmast högre öretal;

Bih. till BiJcsd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

1

2

Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 5.

4:o att från den i punkten 2 här ofvan stadgade afskrifning undantagas
hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket indragna
frälseräntor och andra afgälder af fast egendom,

5:o att grundskatt å de för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar skall, der nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva,
oafkortad! utgöras intilldess, vid upprättande af nya kontrakt om dessa
egendomar eller deras disponerande på annat sätt, grundskatten kan
utan förlust för statsverket upphöra;

6:o att grundskatt å militära och civila boställen skall med infången
af år 1884 helt och hållet upphöra; den kronan behallna grundskott
af dessa egendomar dock endast, såvida densamma kan statsverket
ersättas genom en motsvarande minskning i vederbörande embets-
eller tjensteman penningeaflöning;

7:o att sådan i kronans jordeböcker upptagen grundskatt a ecclesiastika
boställen samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt
verk, menighet eller inrättning, som är vederbörande boställsinnehafvare5
eller hemmanets egare anordnad, skall med ingången af år 1884
ur jordebok och räkenskaper uteslutas;

8:o att någon afskrifning icke skall ega rum, vare sig af de skogsräntor,
som utgöras för områden, hvilka i ersättning för piivilegierad
stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna, eller
af de afgifter, hvilka blifvit åsätta åtskilliga inom nämnda län belägna,
åt enskilde endast tillsvidare upplåtna lägenheter; börande dessa räntor
och afgifter redovisas under titel arrendemedel;

9:o att de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor
skola med ingången af år 1884 till statsverket indragas, emot
ersättning till vederbörande rusthållare på sätt i lagen angående iustnings-
och roteringsbesvärens afskrifning stadgas;

° 10:o att andra för rustning eller rotering anordnade räntor och
den för samma ändamål anordnade kronotionde skola med ingången
af år 1884 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

ll:o att öfriga i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande
anordnade rånte- och kronotiondeanslag,. för hvilka något besvär
i stället utgöres eller hvilka utgöra ersättning för jordförlustei^ i
följd af kanal- och väganläggningar, jemväl skola med ingången af år
1884 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

12:o att förmånen af grundskatternas afskrifning å de under bruk
skatteköpta hemman skall tillgodokomma åbon;

13:o att ny eller tillökad grundskatt från och med ingången af
år 1884 icke skall åsättas med undantag för:

a) rekognitionsskogar samt sådan jord, hvilken till följd af redan

Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 5. 3

meddeladt beslut skall, emot erläggande af skatteköpeskilling och utgörande
af grundskatt, till enskilde öfverlåtas utan uppodlingsskyldighet;
börande, då upplåtelse under enskild eganderätt af dylik egendom
framdeles sker, köparen förpligta® att, jemte erläggande af skatteköpeskilling
enligt nu gällande stadganden, friköpa sig från skyldigheten
att utgöra grundskatt genom erläggande af en löseskilling, motsvarande
femton gånger grundskattens belopp;

b) sådana skogsområden, som tilldelas sågverk i de norra länen
i ersättning för privilegierad stockfångst; börande dessa områden icke
vidare till hemman indelas, utan, enligt hittills gällande stadganden,
alltid åsättas skogsränta, hvilken, i likhet med hvad beträffande redan
åsätta dylika räntor här ofvan är sagdt, skall i räkenskaperna redovisas
såsom arrendemedel;

14:o att redan åsatt grundskatt, hvilken, först sedan år 1884 ingått,
skall efter åtnjutna frihetsår börja utgöras, må den skattskyldig*.''
eftergifvas;

15:o att drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna härad
af Stockholms län, sedan dagsverkena omsatts till penningar i den
ordning, som angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling är i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgad,
skola afskrifvas efter enahanda grund, som här ofvan är för grundskatten
bestämd;

16:o att skattemannarätt icke allenast till rusthåll, säterier och
bergsmanshemman af krononatur, utan ock till andra sådana under
åborätt upplåtna, kronan tillhöriga hemman och lägenheter, hvilkas
åbor af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antagas och som enligt
hittills gällande föreskrifter, emot till statsverket ingående afgift, kunna
till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild köpeskilling eller
annan afgift, tillkomma den person, som derå vid den tid, då denna
förändring vidtager, innehar lagligen befäst, med skatteköpsrätt förenad
besittning, eller pröfvas vara dertill berättigad; samt

17:o att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt
och när densamma funnits vara ostridig och! af beskaffenhet
att, enligt hittills gällande stadganden, skatteköpsrätt dermed varit
förenad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att förordna om ofvannämnda
hemmans och lägenheters omföring i jordeboken ifrån krono
till skatte och derom hos Kammarkollegium göra anmälan.

4

Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 5.

Vidare vill Kongl. Magt, under enahanda förutsättning, som ofvan
omförmäles, af Riksdagens ''bifall till framställningarne angående landtocli
sjöförsvarets ordnande, föreslå Riksdagen att antaga följande

Lag angående rustnings- och roteringshesvärens afskrifning.

§ i Rustnings-

ocli roteringsbesvären skola afskrifvas samtidigt med
grundskatten och efter samma grunder, som för dess afskrifning varda
af Konung och Riksdag bestämda, samt under iakttagande af de särskilda
bestämmelser, som i denna lag äfvensom i lagen om öfvergång från
den nuvarande till den nya härordningen finnas meddelade.

§ 2.

Extra roteringen och frälserusttjensten äfvensom presterskapets
åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spån mål skola
med ingången af år 1884 helt och hållet upphöra.

§ 3.

Mom. 1. De på grund af kontrakt för annat ändamål än hingsthållning
hel- eller halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet samt
vakanta rusthåll och rotar vid infanteriet och båtsmanshåll^ komma i
åtnjutande af afskrifning, i likhet med rusthåll och rotar i allmänhet,
först när vakanskontraktet tilländagå^ skolande, intill dess sådant skett,
besväret utgöras och ersättning eller understöd till dessa rusthåll och
rotar utbetalas, på sätt hittills egt rum, allenast med den förändring
att, der vakansafgift utgöres till regemente eller kår, densamma enligt
stadgandet i § 11, 2ro indrages till statsverket, samt att ersättningen
eller understödet från och med år 1884 utbetalas efter omsättning till
penningar enligt de i § 12 bestämda grunder.

Mom. 2. Rust- eller rotehållare vare berättigad att, äfven innan
tiden för de i mom. 1 omnämnda kontrakt tilländagår, hos Kongl.
Mapts Befallningshafvande uppsäga vakanskontraktet, i hvilken händelse,
äfvensom då uppsägning från kronans sida på grund af derom
i kontraktet gjordt förbehåll eger rum, vakanskontraktet upphör med
det år, hvarunder uppsägningen skeft, och afskrifningen vid tiden för
vakanskontraktets upphörande tager sin början.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 5.

5

§ 4.

Prestationerna för hvarje rusthåll eller rote bestämmas regements-,
kår- och, vid båtsmanshållet, kompanivis till nedannämnda värden:

A) å hela rustnings- eller roteringsbesväret:

vid berustade kavalleriet:

för Lifregementets dragonkår\

o

o

-tf

kronor.

„ Lifregementets husarkår j
„ Smålands husarregemente

............ 370

it

„ Skånska husar-regementet(
,, Skånska dragon- „ f

............ 350

ii

vid berustade infanteriet:

för Lifregementets grenadierkårj

............. 320

v

,, Yestgöta regemente

)

............. 310

,, Andra Lifgrenadierregementet..................................

ii

„ Smålands grenadierbataljon ......................................

............. 300

??

vid roterade kavalleriet:

för Jemtlands hästjägarekår (för dubbelrote).............

............. 300

ii

vid roterade infanteriet:

för Första Lifgrenadierregementetj
„ Uplands regemente ;.............................

............. 180

ii

„ Yestgöta Dals „

„ Skaraborgs „

J

............. 170

ii

„ Nerilces „

„ Vermlands „

„ Yestmanlands „

►.......................................

............ 160

V

„ Jönköpings „

„ Kronobergs „

„ Kalmar „

„ Dalregementet „

.............. 150

11

„ Bohusläns regemente

„ ILelsinge „

„ Elfsborgs „

.............. 140

11

„ Yesterbottens fältjägarekår.....................................

.............. 150

’1

*

6

Kongl. Majds Nåd. Trop. N:o 5.

för Södermanlands regememte
Jemtlands fältjägarekår
Norra Skånska infanteriregementet
Södra Skånska „

Norrbottens fältjägarekår

11

ii

V

11

130 kronor.

vid berustade båtsmanshållet:

för Blekinge l:a—6:e kompani ....
„ Södra Möre l:a—3:e kompani.

120

no

ii

ii

ii

ii

ii

n

ii

v

vid roterade båtsmanshållet:

för Tjusts kompani

Gotlands l:a ocli 2:a kompani

Södermanlands l:a och 2:a

Södra Roslags l:a och 2:a

Norra „ l:a och 2:a

Andra Norrlands l:a och 2:a
öfriga båtsmanskompanier
frälseroteringen i

utsockne frälsehemman i Halland (half vakansafgift)

städernas båtsmanshåll .........................................................

B) å skyldigheten att hålla häst med tillhörande persedlar:

|............................................ 190 kronor.

ii

ii

Blekinge och Södra Möre.

130

120
130
. 60
no

ii

ii

n

ii

för Lifregementets dragonkår
Lifregementets husarkår

„ Smålands husarregemente .........

„ Skånska husarregementet j
„ Skånska dragonregementet |

C) å skyldigheten att hålla häst:
för Jemtlands hästjägarekår ....................

180

170

160

§ 5-

De liqvider mellan statsverket, å ena sidan, och rust- eller rotehållare,
å den andra, som under afskrifningstiden enligt denna lag ifrågakomma,
skola verkställas efter de i nästföregående § bestämda värden,
med undantag för:

l:o soldatrotarne inom Sårna, Idre och Hede byalag i Kopparbergs
län, båtsmansrotarne på Visingsö samt de nio båtsmansrusthåll i Kalmar
län, för hvilka presterskapet emot eftergift af sina utlagor erlägger
vakansafgift, å hvilka rotar och rusthåll värdena skola utgöra samma
belopp, hvarmed vakansafgifterna nu utgå;

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Frop. N:o 5.

2: o med ordinarie rotering, till hälften emot annan roterad jord,
belagda hemman inom de f. d.privilegierade jernbergslagen, hvilka
hemmans roteringsskyldighet för hvarje rote skall bestämmas till hälften
af ofvannämnda medelvärde för det regemente, till hvilket de äro
indelade eller inom hvars stånd de äro belägna.

§ 6-

Rust- och rotehållare skall vara skyldig att äfven under afskrifningstiden
utgöra rustnings- eller roteringsbesväret effektivt, intilldess
ryttaren, soldaten eller båtsmannen afgår, från hvilken tid rust- eller
rotehållaren är skyldig och berättigad att erlägga vakansafgift och derå
i behörig ordning tillgodonjuta afskrifning.

§ 7.

Då ryttare, soldat eller båtsman afgår, skall vederbörande rusteller
rotehållare intill slutet af det år, hvarunder afgång skett, erlägga
tillfällig vakansafgift, i den ordning, hittills gällande författningar stadga,
samt rusthållet eller roten i afseende å liqviden med statsverket för
hela detta år anses såsom effektivt.

§ 8.

Då för rusthåll eller rote, hvarom i § 3 sägs, afskrifning tager
sin början, skall den vakansafgift, hvarå afskrifningen bör ega rum,
sättas till enahanda belopp, som då ännu qvarstår för rusthåll eller
rote i allmänhet vid samma regemente, kår eller båtsmanskompani.

§ 9-

Den af rusthåll vid infanteriet utgående hästvakansspanmål skall
utgöras, så länge rusthållet är eller, enligt hvad ofvan är sagd!, anses
såsom effektivt, men omsättas till penningar efter medeltalet af 1872
—1881 årens medelmarkegångspris.

§ io.

De Göteborgs stad anslagna rotar inom Säfvedals härad skola åtnjuta
afskrifning efter samma grunder, som för rotar vid Elfsborgs

8

Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 5.

regemente i denna lag äro fastställa; skolande de från rotarne utgående
vakansafgifter tills vidare fortfarande tillfalla Göteborgs stad.

§ 11.

Med ingången af år 1884 skola till statsverket indragas:

l:o) de rotevakansafgifter af Sårna, Idre och Hede byalag, som
nu tillgodonjutas af Elfdals socknemän, hvilka deremot befrias från
skyldigheten att Vid inträffande krig anskaffa de soldater, för hvilka
ifrågavarande afgifter utgått;

2:6) de till regementen och kårer nu ingående vakansafgifter.

§ 12-

De till statsverket indragna rånte- och tiondeanslag äfvensom
sådana afskrifna räntor, för hvilka ersättning till rusthåll och rotar nu
utbetalas efter årlig medelmarkegång, skola omsättas till penningar
efter medeltalet af 1872—1881 årens medelmarkegångspris, och skall
beloppet deraf med tillagd forsellönsersättning å spanmålen, beräknad
till 8 öre kubikfoten för råg och korn samt 6 öre kubikfoten för hafre,
för hvarje rusthåll eller rote sammanföras med det till rusthållet eller
roten eljest från statsverket utgående penningeanslag; börande derefter
ifrågavarande statsanslag såsom rustnings- eller roteringsunderstöd årligen,
så länge rustnings- eller roteringsbesväret utgöres effektivt, med
oförändradt belopp godtgöras vederbörande på sätt här nedan sägs.

§ 13-

De från statsverket utgående anslag till Jemtlands roteringskassa
och Vestmanlands knektelegomedelskassa skola efter ingången af år
1884 icke vidare ingå till nämnda kassor, utan skall — sedan anslaget
till Jemtlands roteringskassa blifvit enligt de i § 12 angifna grunder
till visst penningebelopp bestämdt och lika fördeladt emellan rotarne,
med iakttagande deraf att hvarje j kavallerirote erhåller dubbelt
emot infanterirote, och anslaget till Vestmanlands knektelegomedelskassa
fördelats lika emellan de till understöd från nämnda kassa berättigade
rotar — det för hvarje rote sålunda bestämda understöd årligen
tillgodokomma vederbörande rotehållare, så länge roten är eller
anses såsom effektiv, men derefter indragas till statsverket, allt på sätt
och i den ordning, som i § 15 vidare sägs.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 5.

9

§ 14-

För rusthåll och rotar, till hvilka något understöd af statsmedel
icke utbetalas, skall afskrifningen försiggå sålunda att, der rustningen
eller roteringen utgöres effektivt, rusthållet eller roten årligen af statsmedel
tillgodonjuter ersättning, motsvarande så stor procent af det i
§ 4 bestämda värde å hela rustnings- eller roteringskostnaden, som
till och med året näst före ersättningens utbetalande är afskrifven,
hvaremot, der skyldigheten fullgöres medelst erläggande af sådan vakansafgift,
som bör genom afskrifning minskas, det ursprungliga beloppet
deraf, beräknadt till ofvanberörda värde, skall nedsättas med
så stor procent, som till och med året näst före vakansafgiftens erläggande
blifvit eftergifven.

§ 15-

För rusthåll och rotar, till hvilka understöd af statsmedel enligt
§ 12 utbetalas, och som äro berättigade till afskrifning, skall densamma
verkställas på följande sätt:

l:o). Der det i § 4 bestämda värde å hela rustnings- eller roteringskostnaden
är större än understödet, skall vederbörande rust- eller
rotehållare, så länge besväret utgöres effektivt, jemte nyssnämnda understöd
tilldelas eu årlig ersättning, motsvarande så stor procent af
skilnaden emellan understödet och värdet å rustnings- eller roteringskostnaden,
som, enligt grunderna för afskrifningen, till och med året
näst före ersättningens utbetalande är eftergifven, hvaremot, i händelse
rustnings- eller roteringsbesväret fullgöres genom erläggande af vakansafgift,
merberörda understöd skall indragas till statsverket, samt rustocb
rotehållare årligen erlägga så stor procent af skilnaden emellan
omförmälda värde å rustnings- eller roteringskostnaden samt nyssnämnda
understöd, som intill början af det år, hvarunder inbetalningen
eger rum, efter ofvannämnda grunder för afskrifningen ännu qvarstår;

2:o). Der hela värdet å rustnings- eller roteringskostnaden är
lika stort med eller mindre än understödet, skall detta sistnämnda, så
länge besväret utgöres effektivt, utbetalas till vederbörande rust- eller
rotehållare utan rättighet för dem att derutöfver tillgodonjuta något
ytterligare anslag af statsmedel, men, i händelse rusthåll eller rote är
vakant, indragas till statsverket emot befrielse för rust- eller rotehållaren
från vidare utgifter för rustnings- eller roteringsbesväret.

Bih till Biksd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 5 Raft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

I 16-

För rusthåll och rotar vid kavalleriet, der, på sätt i§ 10 af lagen
om öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen omförmäles,
manskap, aflönadt med torp, efter öfvergångstidens slut qvarstår,
skall, så länge detta förhållande fortfar, vakansafgift årligen erläggas
med de i § 4 här ofvan bestämda värden för häst och persedlar
vid rusthåll och för häst vid rotehåll, samt rusthållet eller roten
komma i åtnjutande af afskrifningen i den ordning, som för effektiva
rusthåll och rotar i §§ 14 och 15 stadgas.

§ I?-

Sådana boställen och hemman, hvilka nu äro ålagda ordinarie
rotering emot full ersättning derför, beräknad efter markegångspriset
å kostnaden för en soldat- eller båtsmansrote, skola från och med
1884 års ingång och så länge besväret utgöres, tillgodonjuta ersättning
af statsmedel efter de i § 4 bestämda värden å kostnaderna för
en soldat- eller båtsmansrote.

§ 18.

Understöd för rustning eller rotering, som af statsmedel utgår,
skall vid de årliga uppbördsstämmorna för det föregående året till
vederbörande utbetalas, likasom äfven de vakansafgifter, hvilka de
rustnings- eller roteringsskyldige för det föregående året skola utgöra,
då erläggas.

§ 19-

Ordinarie eller extra rotering skall från och med 1884 års ingång
icke vidare åsättas.

§ 20.

I fråga om afskrifningen för rusthåll och rotar, som fullgöra rustnings-
eller roteringsskyldigheten medelst hingsthållning, gäller hvad
här ofvan beträffande effektiva rusthåll och rotar är stadgadt.

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

I händelse Riksdagen bifaller hvad Kongl. Maj:t ofvan föreslagit,
vill Kongl. Maj:t slutligen äska Riksdagens medgifvande, att de ytterligare
bestämmelser, som vid tillämpningen af Kongl. Maj:ts och Riksdagens
beslut angående afskrifningen af grundskatten samt af rustnings-
och roteringsbesvären kunna finnas erforderliga, må af Kongl.
Maj:t meddelas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med
all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. jR. Themptander.

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

iä

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Ronungen i Statsrådet å Stockholms slott den 8
Januari 1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding.

Departementschefen Statsrådet Themptander föredrog Skatteregleringskomiténs
den 13 September 1882 afgifna utlåtande och förslag
angående skatteförhållandena i riket, i de delar nämnda utlåtande och
förslag afsågo afskrifning af grundskatterna äfvensom af rustnings- och
roteringsbesvären eller berörde dermed sammanhang egande ämnen,
hvarjemte Departementschefen redogjorde för de häröfver från vederbörande
infordrade underdåniga yttranden.

Tillika anmälde Departementschefen ånyo

dels Riksdagens underdåniga skrifvelse den 24 Maj 1873 i anledning
af gjorda framställningar i fråga om grundskatterna och indelningsverket,

dels Kammarrådet A. Andersons den 15 September 1874 afgifna
betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas samt
rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning, med deröfver infordradt
Bill. till Rihsd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 5 Höft. 3

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

utlåtande från Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena, Kammarkollegium
och Statskontoret,

och dels förberedande skattejemkningskomiténs underdåniga betänkande
af den 20 Oktober 1876, med deröfver afgifna yttranden af
Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande och Kammarrätten; hvarjemte
tillkännagafs, att komitén för utarbetande af förslag till lagstadganden
angående förhållandena mellan de svenska lappande och den
bofasta befolkningen inom Sverige uti underdånig skrifvelse den 15
nästlidne December gjort en särskild anmälan rörande en punkt i skatteregleringskomiténs
betänkande.

Härefter yttrade föredragande Departementschefen:

“I underdånig skrifvelse den 24 Maj 1873 har Riksdagen, efter en
utförlig framställning af de skäl, hvarpå Riksdagen grundade sin åsigt
om önskvärdheten af grundskatternas afskaffande genom en successiv
afskrifning och om olämpligheten af den indelta arméns bibehållande,
i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, under förutsättning
att en sådan arméorganisation, hvartill grunddragen antydts i
Riksdagens skrifvelse, blefve af Konung och Riksdag antagen, i sammanhang
dermed föreslå stadgande!!, genom hvilka, efter eu måttstock
af tre procent årlig afskrifning, ej mindre rustnings- och roteringsbesvären
med deraf härflytande kostnader lomme att efter hand minskas
och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna upphöra, mot
det att jordbruksfastighet åsattes bevillning efter samma grunder, som
gälla för all annan fastighet.

Sedan Riksdagen sålunda yttrat sin uppfattning om angelägenheten
af försvars- och grundskattefrågornas lösning i ett sammanhang
och om den hufvudsakliga rigtning, hvari eu sådan lösning borde efter
Riksdagens förmenande ske, har Eders Kongl. Maj:t täckts gilla detta
Riksdagens principiella uttalande medelst det nådiga beslut af den 19
Juni 1880, hvarigenom förordnande meddelades om tillsättande af två
komitéer, med uppdrag att utarbeta fullständiga förslag, den ena till
landtförsvarets och den andra till sjöförsvarets ordnande; och detta
nådiga beslut utgör följaktligen den förutsättning, på hvilken de af
dessa komitéer uppgjorda förslag hvila. Sedermera har Eders Kongl.
Maj:t förut i dag, på föredragning af cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen,
pröfvat bemälda båda komiléers förslag och beslutit
till Riksdagen aflåta särskilda nådiga propositioner angående förändrad
organisation af rikets försvarsväsende både till lands osh sjös.
Frågan om försvarets tidsenliga ordnande väntar sedan årtionden tillbaka
eu lösning, som kan vara egnad att trygga landets sjelfständighet,
för hvars upprätthållande Konung och Riksdag flerfaldiga gånger

15

Kong1. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

erkänt behofvet af en väsentlig förstärkning i de försvarskrafter, som
under närvarande förhållanden stå till buds. De meningsskiljaktigheter,
som hittils verkat hindrande för ett slutligt afgörande af frågan,
hafva gält. sättet för dess lösning, och det ligger ock i öppen dag, att
eu så omfattande och i landets förhållanden djupt ingripande fråga, som
denna, skall erbjuda ett vidsträckt fält för skiftande meningar, vare
sig frågan bedömes ur militäriskt-teknisk, social eller ekonomisk synpunkt.
Att med en så svårlöst fråga blifvit först i den Riksdagens
skrifvelse jag nyss åberopat och sedermera i det Eders Kongl. Maj:ts
beslut, hvarom jag tagit mig friheten erinra, sammanbunden en annan
fråga, äfven den af stor betydelse och, såsom det kan antagas, för
mången ännu af omtvistlig natur, nemligen den om grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens successiva upphörande, skulle
kunna förefalla anmärkningsvärd! och synas egnadt att endast förhindra
försvarsfrågans lyckliga lösning, men långt ifrån att dela en sådan uppfattning,
vågar jag uttala den mening, att af den plan till försvarets ordnande,
hvartill Eders Kongl. Maj:t nu beslutit äska Riksdagens bifall,
och som innefattar den indelta arméns afskaffande, nyssnämnda skattefrågas
samtidiga lösning utgör en oafvislig följd. Äfven den, som med
rättsskäl vill försvara bibehållandet af de på viss jord hvilande besvär,
måste dock erkänna, att den skyldighet, som innefattas i rustnings- och
roteringsbesvären, blifvit rust- och rotehållare ålagd för landets försvar.
Liksom indelta armén utgjorde kärnan i landets försvarssystem, så
blefvo rustnings- och roteringsbesvären, under de tider, då dessa besvär
ordnades, ansedda såsom den efter då rådande förhållanden bäst
passande form för en sådan armés upprätthållande. Då en annan tid,
som nu är inne, krafvel- en annan försvarsorganisation, måste det ock
blifva denna tids omsorg att för det nya försvarssystemets åstadkommande
taga landets skatteförmåga i anspråk på ett sätt, som öfverensstämmer
både med de väsentligen förändrade förhållanden, vårt land
nu företer i jemförelse med de tider, som sågo vår indelta armé ordnas,
och med de likaledes helt skilda åsigter, som numera göra sig
gällande i fråga om de grunder, hvarpå ett lands skattesystem bör
hvila. Det är ur denna synpunkt, som indelta arméens afskaffande
efter mitt förmenande måste hafva till följd, att de af viss jord utgående
besvär, hvarmedelst denna armé upprätthållits, också böra på
samma gång försvinna och icke kunna efter en så beskaffad arméorganisation,
som nu är i fråga, bibehållas endast såsom en skatteform,
afsedd för utgörande af bidrag till statens allmänna behof.

Det omedelbara samband, som eger rum mellan försvarssystemets
ordnande på en ny grund och rustnings- och roteringsbesvärens upp -

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Prov. N:o 5.

häfvande, kan väl icke anses förefinnas mellan frågan om de så kallade
grundskatternas afskrifvande och sjelfva försvarsfrågan. Ty om
all med grundskatter besvärad jord likaledes på ett mellan de särskilda
hemmanen rättvist fördeladt sätt deltoge i rustnings- och roteringsskyldigheten,
kan man ju icke annat än erkänna, att det skulle leda
till större enkelhet vid behandlingen och deraf betingad lättare lösning
af försvarsfrågan, om man i sammanhang dermed endast hade att
sysselsätta sig med rustnings- och roteringsbesvärens afskaffande för
att sedermera oberoende af den frågan kunna egna grundskattefrågan
en särskild pröfning. Men den förutsättning jag n}^ss antydde förefinnes,
som kändt, alldeles icke. Tvärtom drabbas olika delar af landet
vid jemförelse med hvarandra på ett mycket olika sätt af grundskatter
och indelningsverk; och om indelningsverket upphäfdes med
grundskatternas bibehållande, skulle man derföre i stället för att undanrödja
endast än mera föröka den öfverklagade ojemnhet i jordens beskattning,
som nu eger rum. Det är detta förhållande, som måste
betinga, att den reform af landets skatteväsende, som gäller indelningsverket,
äfven bör omfatta grundskatterna.

I fråga åter om de skäl, hvilka, oberoende af försvars- och skattefrågornas
sammanhang med hvarandra och det deraf föranledda behofvet
af deras samtidiga lösning, i och för sig tala för en sådan förändring
i landets skatteväsende, som skulle innefatta grundskatters
samt rustnings- och roteringsbesvärs successiva afskaffande genom eu
afskrifning, behöfver jag nu icke närmare utveckla alla de skäl, som
derför kunna anföras. De finnas fullständigt framlagda i den underdåniga
skrifvelse, hvaruti Riksdagen uttalade sig för en dylik afskrifning,
och i skattekomiténs nu föredragna betänkande, och då den af
Riksdagen uttalade uppfattning, såsom jag förut erinrat, redan vunnit
Eders Kongl. Maj:ts godkännande, måste min uppgift nu vara att företrädesvis
påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på de af skattekomitén
utarbetade förslag, åsyftande att bereda verkställighet åt den
af såväl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen omfattade mening i hufvudfrågan.
Det torde dock tillåtas mig, med hänsyn till ämnets vigt och
då jag icke deltagit i det tillstyrkande af Statsrådets samtliga då varande
medlemmar, hvarpå Eders Kongl. Maj:ts beslut den 19 Juni 1880
grundades, att i största korthet få angifva några af de synpunkter,
hvilka efter min tanke vid bedömandet af sjelfva hufvudfrågan uti
grundskattereformen böra göra sig gällande.

Hänvisande till den historiska utredning i ämnet, skat-tekomitén
lemnat, anser jag deraf framgå, först och främst att grundskatterna
äro skatter och icke någonting annat; att tillkomsten af de på jorden

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

lagda särskilda besvär helt naturligen var beroende deraf, att jorden
då utgjorde det, förnämsta skatteobjekt, hvarifrån staten kunde i någon
större utsträckning få sitt behof af skattebidrag tillfredsstäldt; att olika
klassers olika ställning i samhället och det olika inflytande på behandlingen
af statens angelägenheter de särskilda samhällsklasserna voro i
tillfälle att utöfva medförde en olikhet i olika jords beskattning, som
dock från början mindre innefattade en ojemnhet i bördor, än olika
former för skatteskyldighetens fullgörande; och slutligen att det nyss
antydda olika inflytandet på handhafvandet af samhällets offentliga
värf under tidernas lopp verkade derhän, att, under det de inflytelserikare
klasserna lyckades utverka befrielse från eller allt längre gående
lindringar i de på viss jord lagda skyldigheter, ett motsatt förhållande
mer och mer gjorde sig gällande i fråga om skattejorden. Det ligger
således i klar dag, att de tider, då de på viss jord nu hvilande besvär
tillkommo och vunno den stadga, som betingat deras fortvaro till våra
dagar, erbjuda en väsentlig skiljaktighet med den närvarande tiden
i fråga om såväl de yttre förhållanden, som utöfva inflytande på skattelagstiftningen,
som ock uppfattningen af de grundsatser, som böra
verka bestämmande för ett lands beskattningsförhållanden och i allmänhet
för afvägande af de rättigheter och skyldigheter, samhället gifver
eller tager i anspråk af dess särskilda medlemmar.

Erkänner man med mig, att de besvär, hvarom nu är fråga, äro
skatter, har jag vidare ingen tvekan om statens både rätt och pligt
att låta qvarlefvorna från en förfluten tids beskattningssystem vika, så
snart man finner de gamla beskattningsformerna icke motsvara den
närvarande tidens kraf på en rättvis och jemn beskattning. Ty icke
kan man väl påstå, att skattelagstiftningen är det enda område, på
hvilket utvecklingens lag och olika tidsförhållandens omskapande makt
icke få göra sig gällande; icke kan den faktiska tillvaron af en skatt
vara ett förhållande, som orubbligt skall ega bestånd för kommande
tider. Och lika litet kan man mot samhällets pligt att utplåna skatteformer,
hvilka icke vidare befinnas ändamålsenliga, anföra den omständigheten,
att derigenom en skattebörda, hvilken hvilat på vissa
samhällets medlemmar, kan i viss mån sägas blifva Överflyttad på
andra, ty detta är just hvad som alltid måste ske när man vill afskaffa
en skatt för att ersätta den med en annan, som bättre tillfredsställer
anspråken på en rättvisare fördelad beskattning. Rigtigheton af de
åsigter jag här antydt lär man väl också i allmänhet erkänna, men
man hör ofta bestridas deras tillämplighet på grundskattefrågan, dels
emedan man anser grundskatter vara en i och för sig lämplig skatteform
— en fråga, hvilken jag strax anhåller få särskildt beröra — dels ock

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 5.

emedan, äfven om man icke kan undgå att finna, det tillkomsten af
de hos oss viss jord ålagda särskilda skatter och besvär icke hvilar
på beskattningsgrunder, hvilka med vår tids uppfattning om rättvisans
och billighetens kraf öfverensstämma, man dock hänvisar på den utjemning
af de ursprungliga missförhållandena, som egt rum genom
jordegendomens öfverflyttning under århundradenas lopp från den ena
till den andra egaren, hvarvid de på egendomen hvilande besvär verkat
till nedsättning i det egendomens värde, som legat till grund för
aftalen om egendomens förvärfvande, så att skatten för den nuvarande
egaren icke vadare kan anses såsom en obillighet. Mot detta åskådningssätt
vågar jag emellertid ställa en annan uppfattning, enligt hvilken skattskyldigheten
till staten icke bör göras till sin beskaffenhet och till
sina verkningar beroende af enskilda samhällsmedlemmars aftal och
öfverenskommelser, utan är ett direkt förhållande mellan staten och
den skattskyldige. Hvilar detta förhållande på en från början obillig
och orättvis grund, så synes det mig vara fullt berättigadt och staten
värdigt, att den sjelf ingriper för att ur skattesystemet aflägsna skatteformer,
hvilkas tillkomst icke låter försvara sig ur de synpunkter, som en
senare tid vill se tillämpade vid beskattningens ordnande, och hvilkas
fortsatta tillvaro visat sig vara en ständig påminnelse om förflutna
tiders ojemna och obilligt inrättade skattesystem, ett minne, hvars
underhållande synes mig ingalunda ligga i statens välförstådda intresse,
såvida för samhällsarbetets vigtiga kraf man vill taga i anspråk
en enig och förtroendefull samverkan af vårt samhälles för ett dylikt
arbete eljest väl egnade krafter.

Jag vidrörde nyss frågan om grundskatters lämplighet, och
det är icke behöfligt att nu närmare ingå i den frågans skärskådande.
Men med villigt erkännande, att många skäl tala för användningen
af dylika skatter, om jag än icke är öfvertygad att den
för all framtid fixerade grundskatten erbjuder den största fördelen, och
om jag än anser rättvisan i skattesystemet kräfva, att vid sidan af
grundskatten å fastighet ställes en förmögenhetsbeskattning jemväl å
den rörliga förmögenheten, kan jag dock icke i de hos oss förefintliga
särskilda skatter och besvär, hvilka åligga viss fastighet, se en sådan
rättvist och jemnt fördelad grundskatt å landets fastigheter, som tillfredsställer
ett väl afvägdt skattesystems fordringar. Tvärtom äro efter
mitt förmenande nuvarande grundskatter, så länge de qvarstå, ett bestämdt
hinder för tillämpning hos oss af en konseqvent genomförd
fastighetsbeskattning, och dessa grundskatters utplånande är ur nu angifna
synpunkt snarare ett vilkor för att framtida lagstiftare må kunna
ordna nyssnämnda beskattning i ett rättvist förhållande såväl till samt -

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

liga fastigheters inbördes värde som till den skattskyldighet, man vill
göra gällande med afseende å öfriga förmögenhetsobjekt.

Den synpunkt, från hvilken frågan om grundskatternas samt
rustnings- och roteringsbesvärens successiva upphörande företrädesvis
bör uppmärksammas, torde emellertid vara den, som afser den rent
finansiella sidan af saken eller åtgärdens förenlighet med statens förmåga
att umbära denna skatteinkomst. Under det jag till en början
vill erinra, att landets skatteförmåga naturligtvis icke blir mindre, derföre
att beskattningssystemet ordnas så, att eu mera tidsenlig och
billig fördelning af skattebördan eger rum, torde äfven böra framhållas,
att man vid beräkningen af den minskning i statsinkomst, som af afskrifningen
härflyter, väl bör uppmärksamma, att det belopp af cirka
tio millioner kronor, hvartill värdet af grundskatter och indelningsverk
beräknats uppgå, enligt den nu ifrågavarande planen komme att endast
småningom från budgeten försvinna för att först efter 37 års förlopp
vara alldeles utplånadt. För att visa tillväxten under senare tiotal år
af våra statsinkomster och förhållandet mellan deras samfälda belopp
och grundskatterna, har jag låtit uppgöra en beräkning, hvilken jag
anhåller här få meddela.

År 1850 voro samtliga statsinkomster

deraf utgjorde grundskatterna................

eller 25, 79 procent.

År 18G0 voro samtliga statsinkomster

deraf utgjorde grundskatterna ............

eller 20 procent.

År 1870 voro samtliga statsinkomster

deraf utgjorde grundskatterna............

eller 14, n procent.

År 1880 voro samtliga statsinkomster

Kronor

20,419,783:

5,267,144:

33,151,660:

6,633,299:

48,021,403:

6,777,126:

79,632,834:

6,005,494:

deraf utgjorde grundskatterna.................... ,,

eller 7,5 4 procent.

När man ser å ena sidan inkomsternas raska stegring och å den
andra huru såsom en följd deraf det procenttal, hvarmed grundskatterna
ingå i statens samtliga inkomster, hastigt sjunka, torde man vara
berättigad att af denna återblick på de senaste trettio åren draga den
slutsats, att tre decennier härefter det nuvarande beloppet af både grundskatter
samt rustnings- och roteringsbesvären skulle utgöra en mycket
ringa och föga afsevärd bråkdel af statens inkomster. Att vid sådant
förhållande låta dessa skatter småningom försvinna under loppet af 37
år och att med undantag af första året, för hvilket jag inom kort torde

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

få för Eders Kong! Maj:t framlägga budgetförslaget, sedermera hafva
att hvart annat år ersätta en genom afskrifningen uppkommande minskning
i förutvarande inkomster af dessa skattetitlar med ungefär en
half million kronor, synes mig ur finansiel synpunkt icke innefatta något
för statskassans intressen hotande tillvägagående. Ur den nu
angifna synpunkten eger hela afskrifningsfrågan derföre numera efter
mitt förmenande icke på långt när de omfattande dimensioner, den
onekligen haft under förflutna tider, då dessa skatter och besvär för
budgeten spelade en högst afsevärd rol.

Nu tillkommer visserligen ett annat förhållande, som måste väl
uppmärksammas, eller att samtidigt knifvas ökade utgifter till förstärkande
af landets försvarsväsende. För att bedöma i hvad mån en
tillökad utgift för landet härigenom uppkommer och huruvida landet
kan eg a förmåga att att bära en sådan, måste man dock beakta, först
och främst att den nuvarande kostnaden för försvaret icke får mätas
efter de i budgeten synliga utgiftsstaterna för fjerde och femte hufvudtitlarne,
utan att dertill måste läggas värdet af indelningsverket, då
man finner, att den nuvarande kostnaden för vårt landtförsvar årligen
utgör i rundt tal 23,650,000 kronor. Att de skattebidrag, som utgöras
för försvarskostnadens bestridande, fördelas efter grunderna för en
rättvis och jemn beskattning, kan, såsom jag förut erinrat, icke minska
landets förmåga att bära kostnaden. Vill man åter rätt uppskatta
betydelsen af den kostnad, som efter den nya härordningens fullständiga
genomförande efter förloppet af femton år skulle årligen ifrågakomma
eller efter landtförsvarskommiténs beräkningi rundt tal 27,400,000
kronor, synes man mig rättast böra utgå från den synpunkt, som i
nämnda koinités betänkande (del II, sid. 219, noten) finnes angifven,
och enligt hvilken den nuvarande och den framtida kostnaden för
landtförsvaret jemföras med rikets nuvarande folkmängd och den siffra,
som efter sannolikhetsberäkning angifver folkmängdens storlek efter 15
år. Man finner då, att den nuvarande kostnaden utgör för hvarje individ
af landets invånare 5 kronor 18 öre, och att den beräknade
kostnaden efter den nya organisationens genomförande skulle, fördelad
på hvarje individ i samhället, belöpa sig till 5 kronor 16 öre. Denna
måttstock för bedömande af landets förmåga att bära kostnaden för den
nya härordningen synes mig vida mera tillfredsställande och tillförlitlig
än alla på förhand gjorda beräkningar om den ena eller andra inkomstkällans
förmåga att i eu framtid lemna det åsyftade bidraget till
statskassan.

I fråga åter om kostnaden för den nya sjöförsvarsorganisationen
bör man efter mitt förmenande först och främst taga i betraktande,

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 5.

att denna del af vårt försvar i jemförelsevis ringa grad beröres af afskrifningsfrågan,
då hela det bidrag sjöförsvaret nu hemtar af indelningsverket
representerar ett värde af föga mer än en half million
kronor. Vidare förutsätter icke den nya organisationen enligt sjöförsvarskomiténs
beräkningar, att de nuvarande ordinarie kostnaderna —
det vill säga allt hvad för försvarets vidmakthållande fordras utöfver
nybyggnadsanslag — skulle i någon anmärkningsvärd grad stegras.
Hela förhöjningen skulle» nemligen icke utgöra mera än circa 250,000
kronor årligen. Deremot fordrar behofvet att anskaffa en ny och tidsenlig
fartygsmateriel, med hvad dertill hörer af artilleriutrustning med
mera dylikt, att under en längre följd af år betydande anslagsposter i
budgeten uppföras, och det årliga anslagsbehofvet för detta ändamål
har beräknats till icke mindre än två millioner kronor. Ifrågavarande
höga utgiftspost förekommer emellertid i det budgetförslag, hvilket jag
om några dagar kommer att till Eders Kongl. Maj:ts pröfning framlägga,
och att statsverket under normala förhållanden skulle i framtiden
mindre kunna bära en sådan utgift, än för närvarande, synes mig
föga antagligt.

Derjemte får man icke släppa ur sigte, att den allmänt erkända
behöfligheten af en förstärkning i landets försvarsväsende måste föranleda
ökade utgifter för detta ändamål under alla förhållanden och oberoende
af försvarets organiserande på den ena eller andra grunden.

Efter att sålunda hafva angifvit några af de allmänna synpunkter,
hvilka efter mitt förmenande * vid bedömande af de föreliggande
försvars- och grundskattefrågornas framtida betydelse för våra budgetförhållanden
böra göra sig gällande, skyndar jag att tillägga, att man
derigenom visserligen icke frikallas från omtanken att med afseende å
den närmare liggande framtiden söka göra sig reda för medlen att ersätta
statsverket för både den minskning i inkomst och den tillökning
i utgift, som af de nyssnämnda frågornas lösning i nu afsedd rigtning
påkallas. I det afseendet har Skattekomitén framlagt en utredning, hvilken
jag tillåter mig åberopa till stöd derför att försvars- och skattereformen,
den senare tagen i mera vidsträckt omfattning, än att den afser endast
grundskatterna och indelningsverket, och gällande äfven åtskilliga lindringar
i fråga om såväl den personella beskattningen som inkomstskattens
tillämpning å de mindre bemedlade, låter sig genomföras, utan att
man behöfver hysa farhågor för svårigheten att fylla statsverkets behof
eller för åsidosättandet af de vigtiga samhällsintressen, som utom
försvarsväsendet måste i budgeten tillgodoses och taga i anspråk växande
bidrag. Så tillåter jag mig, för att särskildt framhålla, huru SkatteBih.
till Rilcsd. Bro!. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 4

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

komitén uppmärksammat angelägenheten af att den stegring i statsbehofven,
hvilken helt naturligen inträder äfven på andra områden än
den militära budgetens, må motsvaras af ökade statsinkomster, få nämna,
att bland de inkomstkällor, på hvilkas ökade afkastning Skattekomitén
hänvisat i sammanhang med försvars- och skattereformen, icke förekomma
de vigtiga inkomsttitlarne arrendemedel, skogsmedel och framförallt
tullmedlen, hvilka sistnämnda i vår budget, dels i följd af stigande
folkmängd, men dels och ännu mera genom en om höjdt välstånd vittnande
ökad förbrukningsförmåga hos nationen, visat en synnerligen
stark tillväxt, hvarom jag ber, att få framlägga några siffror:

Tullmedlen utgjorde i runda tal

1835 .......................

........................ 4,600,000

kronor,

1840 ........................

........................ 5,000,000

11

1850 .......................

........................ 7,000,000

11

1860 ........................

........................ 13,800,000

n

1870 ........................

........................ 15,700,000

n

1880 .......................

....................... 27,600,000

11

1882 .......................

....................... 31,000,000

ii

Men äfven der komitén i sin finansplan upptagit ökad afkastning
af en redan befintlig skatteform, såsom bevillningen för fäst egendom,
tobakstull, stämpelskatt och bränvinstillverkningsskatt, har komitén
beräknat endast den tillökning i afkastningen, som skulle härröra af
den förhöjning i skattesatser, komitén i sitt betänkande föreslagit,
och således lemnat ur räkningen den af skatteförhöjning oberoende
naturliga tillväxten i skattekällans afkastning. Med mycken varsamhet
synes mig derföre komiténs finansplan vara uppgjord. Med denna plan
har komitén emellertid icke åsyftat annat än att lemna en ledning vid
bedömandet af utförbarheten af de reformer, som nu föreslagits i försvarsväsendet
och landets skatteförhållanden. Granskningen af detaljerna
i de förslag, komitén afgifvit för beredande af erforderliga inkomster
för framtiden, och bestämmandet af den ordningsföljd, hvari
dessa förslag böra vinna tillämpning, måste blifva eu omsorg vid budgetens
uppgörande i samma mån man för densamma vill taga i anspråk
någon af de nya eller förhöjda statsinkomster, hvarå komiténs
finansplan gifver anvisning.

Endast i ett afseende och derför att jag redan i budgeten för år
1884 skulle önska se tillämpad min åsigt derom, tillåter jag mig här
antyda en från komiténs förslag i viss mån afvikande mening, då jag
anser det sätt att bereda statsverket ökade inkomster, som i främsta
rummet bör vinna tillämpning, bestå i en utveckling af stämpelskatten.

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

Denna skatts betydelse i skattesystemet torde jag få närmare utveckla
vid föredragning af ett inom finansdepartementet utarbetadt förslag om
en vidsträcktare tillämpning af denna skatteform. Här vill jag blott
erinra, att vare sig man ser på det procentförhållande, hvari denna
skatt står till totalbeloppet af samtliga statsinkomster, eller på stämpelskattens
förhållande till folkmängden, en jemförelse mellan Sverige
och andra länder visar, i huru anmärkningsvärdt ringa grad denna
skatteform kommit till användning hos oss. Ur skattekomiténs och
förberedande skattejemkningskomiténs betänkande har jag hemtat några
siffror i nyss uppgifna afseenden. Då hos oss stämpelskatten utgör ungefär
4 procent af statsinkomsterna, utgör den i Italien och Preussen öfver
9, i Danmark och Österrike öfver 12 procent, för att nu icke tala om
de kapitalstarkare länderna Frankrike, Holland och Belgien, der stämpelskatten
uppgår ända till 20 procent och derutöfver af statsinkomsterna.
Också belöper sig i Frankrike stämpelskatten, räknad per individ af
folkmängden, till närmare 12 kronor och i England, Belgien och Nederländerna
till 6 å 7 kronor, men då i Danmark man kan bära en stämpelskatt
af 2 kronor 38 öre per individ, synes det icke vara orimligt att
man här söker i någon mån utveckla en skatt, som för närvarande
utgör endast 65 öre per individ. Villigt erkännande angelägenheten
af att den höjda skattens tillämpning endast varsamt må inträda, vågar
jag dock påstå, att vida högre belopp än Skattekomitén beräknat torde
kunna för statskassan upphemtas genom en ökad stämpelskatt, hvarunder
enligt komiténs förslag skulle hänföras jemväl den höjda stämpeln
å bouppteckningar, en motsvarighet till andra länders arfskatt.
Att en viss utsträckning af denna skatts användning efter min åsigt,
omedelbarligen bör ega rum, beror dock hufvudsakligen derpå, att jag
icke kan tillstyrka att, på sätt komitén ifrågasatt, antalet af förbrukningsskatter
för närvarande ökas med den föreslagna maltskatten.
Ehuru denna skatt i andra länder visat sig med stor fördel kunna tilllämpas
och inbringa statskassan betydande inkomster, och ehuru jag
sålunda mot denna skatteforms lämplighet i och för sig icke har något
att erinra, utan tvärtom antager såsom temligen gifvet, att dess användning
äfven hos oss skall i framtiden visa sig ändamålsenlig, hyser jag den
största betänklighet vid att för närvarande upptaga den i vår skattelagstiftning.
Tullmedlen och bränvinstillverkningsskatten utgöra redan mer än
hälften af statsverkets samtliga inkomster, och då man icke kan förneka,
att dylika skatter, der de åläggas i förbrukningen mera allmänt ingående
artiklar — och det är just skatten å dessa, som lemnar de mera afsevärda inkomstbeloppen
— drabba konsumenterna i ett efter deras skatteförmåga
mindre väl afpassadt förhållande, och jemförelsevis tyngre träffa de mindre

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

bemedlade, synes det mig vara med en rättvist afvägd beskattning öfverensstämmande
att man vid sidan af förbrukningsskatterna ställer en
sådan skatteform, hvilken såsom stämpelskatten kan anordnas så, att
den företrädesvis vänder sig till den större skatteförmågan, och derjemte
har den egenskapen, att den lemnar tillfälle att beskatta inkomster,
hvilka eljest i följd af de bristfälligheter, som alltid vidlåda den direkta
inkomstskattens tillämpning, lätt undandraga sig att af sistnämnda
skatt träffas. I detta och jemväl i andra hänseenden, hvilka jag vid
föredragningen af stämpelförordningen torde få närmare beröra, är
stämpelskatten ett complement till inkomstskatten, på samma gång
den bildar en motvigt i skattesystemet mot förbrukningsskatterna,
hvarföre det för mig framstår såsom en brist i vår nuvarande skattelagstiftning
att större tillämpning icke är inrymd åt denna skatteform.
Då jag af nu anförda skäl icke för närvarande anser maltskatten böra
tagas i anspråk, vill jag likväl i förbigående tillägga, att, derest det
glädjande förhållande af en mer och mer minskad bränvinsförbrukning
i landet, som särskildt under senaste tiden inträdt, skulle komma att
fortfara och verka en afsevärd minskning i den statsinkomst, som nu
vinnes genom bränvinsbeskattningen, den närmast till hands. liggande
och naturligaste utvägen att derför bereda statsverket ersättning synes
mig vara maltskattens införlifvande med vårt skattesystem..

Då jag härefter anhåller få öfvergå till sättet för den ifråga strida
afskrifningen af grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären,
har jag i det afseendet ingen anledning att i hufvudsak tillstyrka
någon afvikelse från det af Skattekomitén i väsentlig öfverensstämmelse
med det af kammarrådet Anderson den 15 September 1874 afgifna
betänkande uppgjorda förslag.

Det torde dock,'' när frågan gäller sättet för afskrifningen, vara
skäl att här i minnet återkalla den framställning, som af Eders Kongl.
Maj:t afläts till 1877 års Riksdag om afskrifning af femton procent utaf
den grundskatt, som i riksstaten benämnes ränta. Denna nådiga.framställning
var grundad på ett uttalande af dåvarande chefen för Finansdepartementet,
hvari ett småningom skeende eftergifvande af grundskatterna
angafs såsom framställningens syfte. I stället, för att förorda
afskrifningens fortsättning efter en viss på förhand uppgjord plan, yttrade
bemälde departementschef, bland annat, att det borde öfve.rlemnas åt
framtiden att låta eftergifvandet ske ui den mån statens öfriga inkomster
dertill bereda utväg, på samma sätt som de nyttiga, men ej oundgängliga
statsutgifter, hvilka å extra stat uppföras, i fråga komma
endast i den mån statsregleringen i öfrigt för dem lemnar tillgång,
sedan nödiga ordinarie utgifter blifvit betäckta“. Den sålunda uttala -

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

de uppfattningen kan väl af dåvarande förhållanden anses påkallad,
men bör i min tanke icke numera läggas till grund för ett förslag i
ämnet. Väl är det oeftergiflig^ att en afskrifning af grundskatterna
icke kan ske, utan att statsverkets andra tillgångar lemna ersättning
för den minskade statsinkomsten, men bedömandet, huruvida sistnämnda
förhållande kan anses vara för handen, bör efter min åsigt
icke grundas på sådana omständigheter, som föreligga vid uppgörande
af budgeten för ett visst år och som kunna medgifva upptagande i
densamma af betydande extra anslag för tillfälliga ändamål. Tillvaron
af ett öfverskott i statskassan kan till exempel med fog påkalla extra
anslags anvisande i större utsträckning, men under det sådana anslag
äro af öfvergående art, innefattar afskrifningen af en ordinarie inkomst
ett afhändande för all framtid af det afskrida beloppet. En dylik afskrifnings
förenlighet med statskassans intresse torde derföre böra bedömas
företrädesvis ur synpunkten att man ser sig i stånd att framgent
kunna bereda statsverket ersättning för de bidrag, som genom
afskrifningen gå för detsamma förlorade, och i detta hänseende befinner
sig frågan om afskrifningen nu i ett vida gynsammare läge än
1877, sedan numera en fullständig utredning af hithörande frågor genom
Skattekomiténs försorg åstadkommits och derigenom på ett betryggande
sätt ådagalagts, att afskrifningen måste under normala förhållanden
antagas kunna utan allt men för statskassan eller rättare för
de samhällsbehof, staten har att i budgeten tillgodose, genomföras.
Efter en sådan utredning böra statsmakterna enligt min åsigt tryggt
kunna redan från början behandla afskrifningsfrågan, icke allenast i
det allmänna syftet af nyttan utaf dessa skatters småningom skeende
eftergift, hvilket låg till grund redan för 1877 års nådiga framställning,
utan ock i det närmare bestämda syftet att låta denna afskrifning
ske efter en viss plan. Detta förfarande har dessutom i min tanke
den fördel, att det låter afskrifningens inverkan på budgeten göra sig
gällande på ett på förhand beräkneligt sätt, under det att det obestämda
öfverlåtandet åt framtiden att fortsätta afskrifningen lätt skall
framkalla en benägenhet att vid tider, då i följd af gynsamma konjunkturer
statsinkomsterna flöda rikligare, låta afskrifningen ske i
större omfattning, en benägenhet, som dessutom skulle hemta ytterligare
stöd af den i förhållande till budgetens naturliga tillväxt mer
och mer minskade betydelse grundskatterna måste i framtiden erhålla.
Jag är derföre mycket böjd att antaga, att, i händelse statsmakterna
icke från början enas om syftet att låta grundskatterna försvinna efter
en viss plan, tiden för deras utplånande kan komma att i väsentlig
mån förkortas eller åtminstone ansträngningarne derför menligt in -

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

verka på kommande Riksdagars förhandlingar, under det en sådan plan,
en gång af båda statsmakterna omfattad såsom ett bestämmande motiv
för den första afskrifningen, skall, derest landet får åtnjuta lyckan
att icke drabbas af några till hämmande af landets framåtskridande
och skatteförmåga alltför känbart inverkande öden, otvifvelaktigt innebära
en lösning af frågan för all framtid och sålunda till gagn för det
vigtiga samhällsarbete, som i öfrigt är statsmakterna anvisadt, befria dem
från fortsatta vidlyftiga förhandlingar om en fråga, hvilken åtminstone
ur statsfinansiel synpunkt, efter mitt förmenande, icke är förtjent att
längre qvarhållas såsom en hufvudfråga på dagordningen för vårt
offentliga lif.

Då jag ansett den afskrifning, som skulle ske för det nu ifrågavarande
budgetåret böra vidtagas i ett bestämdt syfte att afskrifningen
sedermera måtte fullföljas efter en viss plan, har jag dermed angifvit
formen för den framställning, jag är sinnad tillstyrka Eders Kongl.
Maj:t att till Riksdagen aflåta. Det kunde väl möjligen ifrågasättas
att åt afskrifningsplanen borde gifvas egenskapen af lag. Jag vill vid
den frågans besvarande icke inlåta mig på den konstitutionella sidan
deraf eller huruvida man kan med lags helgd kringgärda orubbligheten
af en afskrifningsplan af förevarande beskaffenhet, men jag är så mycket
mer öfvertygad om det i allmänhet med skattelagstiftningens natur
oförenliga och vanskliga i att ordna beskattningsförhållandena i ett
land medelst några för en framtid bindande lagbud. Undantagsvis
kunna väl förhållanden förekomma, som göra ett sådant förfarande
nödvändigt, såsom då man med en annan stat afslutar fördrag, som
inverkar på landets beskattning eller då man vill åt en nydanad
industri, för att gynna dess utveckling, tillförsäkra en vis tids skatte
frihet eller skattelindring. Men der sådana eller likartade undantagsförhållanden
icke ega rum, är tillskapandet af en lag för bestämmande
af framtida sättet för en skatts utgörande icke af något
gagn, men kan deremot verka till skada, isynnerhet när fråga är om
en skattenedsättning. Det låter exempelvis tänka sig, att under afskrifnings;
länens tillämpning tider af sådant betryck för statsverket
kunna inträda, att man skulle vida föredraga att låta med afskrifningens
fortgång under något år anstå, framför att på annan väg anskaffa
det bidrag till statskassan, hvaraf den genom afskrifningen skulle gå
i mistning. Att genom en lag binda statsmakternas handlingsfrihet i
ett sådant fall kan endast innebära en olägenhet. Något formelt hinder
skulle visserligen icke förefinnas att under de förutsatta omständigheterna
göra en lagförändring, men detta måste dock af skäl jag här
vill antyda väcka mycken betänklighet. Likasom i det nyss anförda

27

Kongl. Maj.is Nåd. Prop. No 5.

fallet, då staten tillförsäkrat en näring under viss tid en förmån i
beskattningshänseende, det icke rimligtvis kan ifrågakomma att under
samma tid ändra en dylik lag till den skattskyldiges nackdel, emedan
deri kunde ligga ett ingripande i enskildas af den gällande lagen
tryggade rätt, så skulle man genom att förvandla afskrifningsplanen
till lag gifva åt de skattskyldiges anspråk på skattenedsättning eu
slags privaträttslig karakter, som onekligen måste framkalla betänklighet
mot att låta en lagbestämd skattenedsättning icke inträda på den
i lagen angifna tid. Med min förut uttalade uppfattning, att skattskyldigheten
rör ett förhållande mellan staten och den skattskyldige
och bör såvidt möjligt hållas främmande från allt beroende af de enskildes
privaträttsliga ställning, kan jag således icke annat än finna
tillskapandet af en lag i detta fall Innebära en oegentlighet, och för
öfrigt, såsom jag redan erinrat, vara utan allt gagn såsom fullkomligt
obehöfligt, då den form för statsmakternas beslut jag förestält mig
vara den rigtiga är fullt tillräcklig att under normala omständigheter
eller med andra ord under sådana förhållanden, hvilka äro de enda,
man på förhand med säkerhet kan och bör till deras beskaffenhet och
verkningar bedöma, betrygga fullföljden af det syfte, som från början
angifvits såsom afskrifningens mål.

Den underdåniga hemställan, jag på grund af hvad jag nu anfört
anhåller få göra, innefattar således i hufvudsak, att Eders Kongl. Maj:t
måtte i afgifvande proposition föreslå, att Riksdagen, i syfte att grundskatterna
enligt den af skattekomitén uppgjorda plan successivt afskaffa^,
må besluta att med ingången af år 1884 tio procent af dessa
skatters nuvarande belopp böra afskrifvas.

Vidare hemställer jag att i fråga om afskrifningen af rustnings- och
roteringsbesvären Eders Kongl. Maj: t må föreslå Riksdagen att antaga
en lag, som naturligtvis ej heller skulle innehålla någon afskrifningsplan,
utan endast bestämma om dessa besvärs och grundskatternas samtidiga
och likformiga afskrifning och tillika ordna sättet för afskrifningens
verkställande. Både sammanhanget med den lag, som handlar om
öfvergången från den nuvarande till den nya härordningen, och nödvändigheten
att ur rättvisans synpunkt låta det ganska invecklade sättet för
afskrifningen af dessa besvär allt framgent vara oförändradt, påkalla
härtill hörande frågors ordnande genom lag, och mot en dylik lags
stiftande möta icke i något hänseende de betänkligheter, som efter
hvad jag nyss antydt framträda i fråga om sjelfva afskrifningsplanens
upphöjande till lag.

28

Kongl. May.ts Nåd. Proy. N:o 5.

Hvad härefter angår de särskilda bestämmelserna rörande afskrifningens
verkställande, har jag, såsom jag redan nämnt, ansett mig
böra i hufvudsak biträda det af skatteregleringskomitén afgifna förslag,
och torde det derföre tillåtas mig att nu redogöra endast för de
förändringar deri, som jag funnit mig böra föreslå.

Beträffande först komiténs förslag i punkterna b och 1 angående
arbets- eller hofveriskyldighet till vissa kronoegendomar, hemställer jag,
att frågan derom måtte göras till föremål för en särskild nådig framställning
till Riksdagen, hvartill jag senare i dag torde få afgifva förslag.

Komitén har i sin afskrifningsplan under litt. e) föreslagit, att, der
grundskatt för särskildt hemmansnummer eller lägenhet eller der presternes
utlagor för särskildt pastorat icke öfverstiga 5 kronor, ifrågavarande
grundskatt och utlagor skulle oafkortade utgöras under de
första fjorton åren af afskrifningstiden och derefter helt och hållet
upphöra. Till grund för detta förslag har utan tvifvel legat en önskan
att för afskrifningens verkställande bereda någon lättnad vid räkenskapsföringen
och uppbörden, och jag vill icke bestrida, att en dylik
fördel skulle i någon mån vinnas. Det torde emellertid sällan förekomma,
att grundskatt i jordeboken finnes upptagen till så lågt belopp,
utom för lägenheter, men det behof af förenkling vid verkställigheten,
som skulle betinga komiténs särskilda förslag i detta fall,
förefinnes på alldeles enahanda sätt äfven der hemmanets grundskatt
enligt jordeboken är vida högre, men, såsom allmänneligen förekommer,
hemmanet är deladt mellan flere egare, och vissa af dessa hafva
så små brukningsdelar, att den på dem belöpande grundskatt icke
öfverstiger nyssnämnda belopp. I ena som i andra fallet blir besväret
med uträkningen och uppbörden detsamma, men bör i intetdera fallet vara
af någon mera afsevärd beskaffenhet, då det endast är jemna andelar af
i/ eller 1/20, som i planen förutsättas ifrågakomma till afskrifning.

Mitt hufvudsakliga skäl att tillstyrka uteslutandet af denna bestämmelse
i komiténs förslag är dock, att, för den händelse viss jord
skulle under viss tid utgöra grundskatten oförminskad, medan för annan
jord en afskrifning af grundskatten inträdde, ett dylikt förhållande synes
mig icke böra bringas till stånd utan att göras beroende af en
för hela afskrifningstiden gällande lag; men då jag på förut anförda
skäl funnit mig icke böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att förelägga
Riksdagen en lag om planen för grundskatternas afskrifning, följer
deraf, att komiténs förslag i denna punkt icke kan af mig förordas,
utan att afskrifning enligt den allmänna regeln bör efter min åsigt
tillämpas äfven å den grundskatt, som i denna punkt afses.

Från afskrifning har skatteregleringskomitén under Litt. f) l:o

29

Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 5.

undantagit grundskatt å sådan efter år 1809 från kronan under enskild
eganderätt öfverlåten egendom, hvilken näst före öfverlåtelsen
icke innehafts med stadgad åborätt,. Enligt hvad af komiténs betänkande,
del III, sid. 167 och följande inhemtas, hafva ifrågavarande
egendomar antingén försålts till den, som bjudit högsta köpeskilling
eller högsta ränta, eller ock på grund af särskilda förhållanden upplåtits
under skattemannarätt med vissa vilkor. Dessa egendomar äro enligt
betänkandet (del III sid. 168—173) af följande slag.

Grundskatt.

Rekognitionsskogshemman .........................................

Kronoskogar, som blifvit försålde enligt Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 13 Juni

1818.........................................................................

Kronoskogar, försålde enligt Kongl. brefvet den 16
Mars 1824 och Kammarkollegii derpå grundade

cirkulärbref den 14 April samma år..................

Jagbackar, försålde enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 23 Maj 1818 och Kongl.

brefvet den 16 Juli 1823 ...................................

Ofverloppsmarker i de norra länen, försålde enligt

Kongl. brefvet den 29 Juni 1866 ...................

Utmarken på < Hand ........................................................

Lotter af kronoskogar, utbrutne såsom ersättning
för den rätt till mulbete och skogsfång, som

tillkommit vissa hemman......................................

Fisken, försålde på grund af Kongl. brefvet den

22 Mars 1850 ............................................................

Egendomar, som på grund af särskilda beslut
öfverlåtits åt enskilde.............................................

kronor

it

ii

ii

11

11

11

11

ii

32,228: is
2,872: so

4,875: 3s

592: 20

1,256: 39
1,151: 05

1,000: —
5,855: 79
5,584: 56

eller tillsammans kronor 55,416: 02.

Redan i det af Kammarrådet Anderson den 15 September 1874
afgifna betänkande angående grundskatterna samt rustnings- och
roteringsbesvären voro ifrågavarande grundskatter, med undantag af
dem, som åligga skogslotter, utbrutne såsom ersättning för rätt till
mulbete och skogsfång, undantagna från afskrifning; men i det öfver
detta betänkande den 22 Februari 1875 afgifna underdåniga utlåtande
anförde Arméförvaltningen, Förvaltningen af sjöärendena, Kammarkollegium
och Statskontoret — under erinran, att såsom ett särskildt slag af hit
hörande egendomar bort upptagas jemväl nyss omförmälde skogslotter —
Bill. till liiksd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 5 Haft. 5

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof). N:o 5.

bland annat, att all kronot-ionden samt vissa andelar af räntorna å rekognitionsskogshemman
vore åsätta för torp och odlingar å f. d. rekognitionsskogarne
och borde af samma skäl som skatteköpta nybyggens grundskatt
afskrifvas; att de skäl, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse
den 24 Maj 1873 anförts för behöfligheten af grundskatternas afskrifning,
äfven kunde åberopas för afskrifning af de antagligen högt uppdrifna
räntorna å kronoegendomar, som utan någon köpeskilling afyttrats
åt dem, hvilka vid auktion stannat för högsta ränteanbuden,
helst sedan dessa egendomar dåmera, åtminstone till större delen, öfvergått
från inroparne till andra egare; att, hvad särskildt anginge
den utmarksskatt, som af hemmanen på Oland utgjordes, densamma
redan blifvit, enligt 17 mom. i Kammarkollegii kungörelse den 27
Oktober 1856, angående upprättande af nya jordeböcker, tillagd hem-,
manens räntor, likasom hvarje utmarkslott blifvit alldeles införlifvad
med det hemman, den tillfallit, vid hvilket förhållande skattens särskilda
upptagande i jordeboken, som blefve nödigt, om den icke finge
i likhet med vanliga skattelägenheters räntor afskrifvas, icke skulle
vara lämpligt; att, derest ifrågavarande skatteegendomars grundskatt
undantoges från afskrifning, aflösning af densamma, såsom i betänkandet-
föreslagits, torde böra medgifvas, men hvilken, som Kammarkollegium
och Statskontoret i sitt underdåniga utlåtande den 12 Oktober
1867, om grundskatternas aflösning, anmärkt, skulle vid tillämpningen
möta svårigheter; att en sådan rättighet efter all sannolikhet
icke skulle, så framt ej lösesumman sattes mycket lågt, begagnas af
egarne till en mängd små lägenheter, hvilkas räntor komme att qvarstå
i jordeboken, sedan andra räntor försvunnit; samt slutligen att,
om afl skattejord skulle, såsom i betänkandet tillstyrktes, åsättas bevillning
efter samma grunder, den äfven borde åtnjuta lika lindring i
skattebördor.

På grund af de skäl embetsverken sålunda anfört, och då vid
en reform af skatteväsendet, som åsyftar utplånandet af den icke vidare
tidsenlig och lämplig befunna form för viss jords beskattning, som
innefattas i grundskatterna, det förefaller mig oegentlig! att i ett undantagsfall
bibehålla en dylik skatt, ehuru den är af mycket närbeslägtad
art med en stor de! af de till afskrifning föreslagna skatterna,
hemställer jag, att afskrifningen må omfatta jemväl ifrågavarande räntor
och kronotionde.

Bland de räntor, hvilka skatteregleringskomitén ansett böra undantagas
från afskrifning, förekomma äfven hospitalens med ingången
af år 1877 till statsverket indragna frälseräntor och andra afgälder åt
fast egendom.

31

Kongl. Maj:t Nåd. Prop. N:o 5.

I afseende härå har Kammarkollegium i underdånigt utlåtande
den 9 sistlidne November hufvudsakligen erinrat, att, om det än kunde
sägas, att ifrågavarande räntor och afgälder tillkommit på lika sätt
som frälseskatte räntor, det dock funnes en väsentlig skilnad mellan
dessa båda slags räntor derutinnan, att frälseskatte räntorna vore i
enskild mans hand men hospitalsräntorna deremot vore till statsverket
indragna, hvarföre och då genom Kongl. brefvet den 11 Maj 1855
och Kongl. kungörelsen den 23 Juli 1869 vore i nåder medgifvet att
vid skattläggning räntan iinge förvandlas till ny ränta efter enahanda
beräkningsgrund, som för de äldre räntornas förvandling blifvit faststäld,
och sedermera omsättas i penningar, enahanda medgifvande ej
skäligen borde förvägras i afseende på de från hospitalen indragna
räntor och afgälder, der de icke redan utginge i penningar. Genom
en sådan åtgärd komme dessa räntor och afgälder i samma ställning
som räntorna å vanliga skatteköpta kronohemman; och om afskrifning
af dessa senare utan hinder af köpeaftalet. medgåfves, syntes det med
samma fog kunna ifrågasättas, att äfven hospitalens f. d. räntor och
afgälder blefve afskrida.

Af skatteregleringskomiténs betänkande, del III sid 7 och 8,
inliemtas att ifrågavarande utskylder dels bestå af räntor, hvilka med
afseende å tillkomsten äro jemförlig^. med räntor af frälseskatte natur,
dels ock under namn af jordskyld eller tomtören samt afgäld utgöras
för en mer eller mindre stadgad besittningsrätt till åtskilliga från
hospitalen till statsverket indragna lägenheter.

Beloppet af de räntor och afgälder, hvarom här är fråga, och
som uppgår till omkring 5,000 kronor, redovisas emellertid i kronans
räkenskaper icke bland de öfriga grundskatterna, utan såsom extra uppbörd,
och då dertill kommer, dels att en väsentlig del af dem är jemförlig
med räntor af frälseskatte natur, hvilka från afskrifningen komma
att alldeles undantagas, dels att det icke synes vara lämpligt att
eftergifva afgäld, som betalas för besittningsrätt till lägenheter, i synnerhet
då denna, såsom af komiténs betänkande framgår, åtminstone i
vissa fall är oviss, och afgälden således snarare har karakteren af arrende
än af skatt, dels ock att en så fullständig utredning om förhållandet
med dessa räntor och afgälder icke föreligger, som kunde numera
betinga en afskrifning af dem, ehuru en sådan uppenbarligen
icke kommit i fråga, derest de fortfarande utgjorts till hospitalen, finner
jag icke skäl att nu tillstyrka någon förändring i komiténs förslag
uti ifrågavarande afseende.

1 punkterna litt. m) n) och o) bär komitén föreslagit inlösen och
afskrifning dels af de räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp,

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

byte eller gåfva kommit från kronan i enskild persons hand och icke
blifvit med jordeganderätten förenade, dels af den kronotionde, som
åtföljer patronaträtt inom vissa församlingar eller under annan enskild
eganderätt innehafves, dels ock af den rätt till arbete af vissa hemman
och lägenheter, som ännu tillkomme egare af skattesålda kronoegendomar.

Lika med skattekomitén anser jag visserligen ifrågavarande räntor,
kronotionde och arl^»skyldighet vara af beskaffenhet att lika väl
som de kronan behållna grundskatterna böra blifva föremål för afskrifning,
hvilken förutsätter, att de dessförinnan måste till statsverket
inlösas från dem, till hvilka de nu utgöras, men sättet för denna inlösen
synes mig icke böra göras till föremål för statsmakternas pröfning,
innan den hufvudsakliga frågan, eller den om de till staten ingående
grundskatternas afskrifning, först blifvit afgjord. Vill man nemligen
för berörda inlösen tillämpa det expropriationsförfarande, komitén
föreslagit, måste detta ordnas genom eu lag, hvilken efter mitt
förmenande torde höra stiftas i samma ordning som för civillags tillkomst
är i grundlagarne bestämd och sålunda tarfva helt annan förberedande
behandling än sjelfva skattefrågan. Dertill kommer, att de
undersökningar, som måste föregå ifrågavarande utskylders inlösen för
att i hvarje fall utröna deras rätta natur till skilnad från andra frälseräntor
eller de så kallade frälseskatteräntorna, antagligen varda af den
vidlyftighet, att undersökningarne svårligen kunna afslutas under det
budgetår, som nu är i fråga, hvarföre, och då någon egentlig olägenhet
icke uppkommer deraf att afskrifning^! af dessa utskylder vidtager
ett eller annat år senare än för de grundskatter, hvilka till staten
utgöras, jag tillåter mig hemställa att något förslag om ifrågavarande
utskylders inlösen och afskrifning icke nu förelägges Riksdagen.

Derest Eders Kong]. Maj:t täckes härtill lemna bifall, torde all
fråga om frälseräntor böra vid detta tillfälle lemnas å sido, och följaktligen
äfven punkten likt. p) i komiténs förslag uteslutas i den nådiga
framställning, som till denna Riksdag bör aflåtas.

Kammarkollegium, som i förberörda utlåtande den 9 sistlidne
November icke haft något att erinra mot den af skattekomitén under
likt. q) föreslagna indragning af de båtsmansrustningen i Blekinge anslagna
tillskottsräntor, har i fråga om enahanda åtgärd beträffande de
till båtsmansrustningen i Södra Möre anslagna tillgiftsräntor anmärkt,
att — till följd af den rättighet de hemman, från hvilka tillgiftsräntorna
utginge, på grund af Kong], brefven den 3 Oktober 1809, den
13 December 1825 och den 20 December 1830 egde att antingen del -

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

taga i rustningen efter räntans dalerta], jemfördt med dalertalet af
öfriga till samma rusthåll anvisade rustnings- och tillgiftsräntor, eller
ock, der sådant ej kunde ske, utgöra tillgiftsräntan genom erläggande
af dess efter enahanda grund uträknade andel i det värde, hvartill den
årliga kostnaden för en båtsman genom utsedda ombud för tillgiftstagare
och tillgiftsgifvare bestämdes — tillgiftsräntegifvarne ingalunda.
vore i samma ställning som de, hvilka till berustad!, kavalleri
och infanteri betalat augmentsräntor, utan tvärtom sjelfve vore rusthållare,
hvarföre hinder fortfarande mötte för dessa räntors indragning
till statsverket. På grund af hvad Kollegium sålunda anfört, torde
bestämmelsen i denna punkt böra tillämpas endast på tillskottsräntorna
i Blekinge.

Enligt skattekomitcns förslag i punkten s) skola sådana anordnade
rånte- och kronotiondeanslag, för hvilka något annat besvär än
rustning eller rotering utgöres eller hvilka utgöra ersättning för jordlörluster
i följd af kanal- och vägan 1 äggningar, indragas till statsverket
emot ersättning af statsmedel till vederbörande, svarande emot ränteeller
tiondeanslagets i jordeboken upptagna belopp. Då jag hemställer,
att denna ränta och tionde helt enkelt må, liksom den i nästföregående
punkt af komiténs förslag omförmälda, ur jordeböcker och
räkenskaper uteslutas, beror det derpå, att jag icke kan finna grundad
anledning vara för handen att i dessa fall anvisa någon ersättning
åt statsmedel. Dessa räntor och tionde, hvilka nu frinjutas eller med andra
ord icke utgöras af vissa hemman, hafva blifvit i förflutna tider af
staten efterskänkta, derföre att hemmanet antingen ålagts gästgifverihållning
eller i något undantagsfall färjehållning eller ock hemmanet
afträdt jord vid kanal- och väganläggningar. Låter man dessa hemman
framgent bibehållas vid deras nu egande frihet från ränta och
tionde, hvithet måste blifva följden, om enligt mitt förslag räntan och
tionden ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, kan jag icke finna
annat, än att dessa hemman komma att förblifva i sin nuvarande ställning,
och att denna deras ställning icke beröres deraf, att kronan åt
andra hemman eftergifver deras grundskatt. De nu ifrågavarande
hemmanen tillskyndas icke derigenom någon förlust, för hvilken de
kunna hafva något rättsgiltigt anspråk att af staten erhålla ersättning.
Äfven vill jag erinra, att de förhållanden, hvilka ursprungligen föranledt
räntans och tiondens efterskänkande, numera i regeln undergått
on väsentlig förändring. Den förut stundom ganska tryckande gästgifverihållningen
är numera ordnad på helt andra grunder, och kanaleller
väganläggningen öfver hemmanets mark har bidragit att höja
hemmanets värde, hvarföre något skäl att nu dertill gifva dessa hem -

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 5.

mans egare ett särskildt statsanslag efter min åsigt icke kan åt den
ifrågasatta skattereformen hemtas.

I litt. u) har skattekomitén föreslagit, att ny eller tillökad grundskatt
från och med afskrifningens början icke skall åsättas med undantag
bland annat för rekognitionsskogar och sådan jord, hvilken till
följd af redan meddeladt beslut skall, emot erläggande af skatteköpeskilling
och utgörande af grundskatt, till enskilde öfverlåtas utan uppodlingsskyldighet.
De i ofvanberörda den 15 September 1874 afgifna
betänkande angående grundskatterna m. m. å sidan 18 omförmälda
tvenne rekognitionsskogar, som då ännu voro öskattlagde,
hafva sedan dess undergått skattläggning och blifvit skatteköpta.
Enahanda är ock förhållandet med Olire sockens öfverloppsmark, hvilken,
enligt hvad i samma betänkande, sid. 24, omförmäles, jemlikt särskilda
beslut blifvit socknemännen tillagd mot skyldighet att erlägga skatteköpeskilling
samt utgöra ränta. Sedermera har dock jemlikt Kongl.
brefvet den 30 Maj 1879 egaren af Tunabergs kopparverk i Södermanlands
län förklarats berättigad att, i öfverensstämmelse med gällande
författningar, efter skedd skattläggning till skatte köpa så stor del
af den till detta verk anslagna rekognitionsskog, som för verket pröfvas
behöflig; och som denna ännu ej försiggått, och det möjligen kan
finnas andra egendomar, rörande hvilka dylika beslut fattats men ej
ännu blifvit genomförda, har jag ansett berörda undantag, oaktadt
grundskatt äfven å egendomar af nu omformälda slag på förut anförda
skäl föreslagits till afskrifning, böra qvarstå, helst i motsatt fall vederbörande
skulle sättas ur stånd att begagna eu rättighet, som blifvit
dem tillförsäkrad.

Under Litt. x) har skattekomitén föreslagit, att sådana trakter
å öfverloppsmarkerna i Kopparbergs län och de norrländska länen,
som afses i Kongl. brefvet den 29 Juni 1S6G angående dispositionen
af sådana öfverloppsmarker, som icke lämpligen kunna användas vare
sig till kronoparker eller anläggning af nya hemman, skulle efter
Kongl. Maj:ts bepröfvande i hvarje särskildt fall antingen, der vissa
hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot smörränta,
med dessa hemman förenas emot skälig köpeskilling, dock utan tillökning
i hemmanens mantal och ränta, eller ock under eganderätt försäljas
åt den högstbjudande, fria från ränta och tionde, samt med de
vilkor i öfrigt berörda Kongl. bref foreskrifver.

Efter erhållen kännedom om detta förslag har den af Eders
Kongl. Maj:t i nåder tillsatta komité, som erhållit uppdrag att utarbeta
förslag till lagstadganden angående förhållandena mellan de svenska
lapparne och landets bofasta befolkning, i underdånig skrifvelse den

35

Kong!. Maj ds Nåd. Prop. N:o 5.

15 sistlidne December anfört, att komitén vid öfvervägande af de
bestämmelser, som borde föreslås till tryggande af lapparnes bestånd,
ocli för ernående af de ändamål i öfrigt, som åsyftades med
den tillärnade lagstiftningen angående denna folkstam, funnit det
med skäl kunna ifrågasättas, om ej vissa rättigheter af den omfattning,
att de icke kunde stå tillsammans med den upplåtelse till
enskild eg o, som skattekomitén, enligt hvad förberördt är, föreslagit,
borde i afseende å omförmälda trakter eller någon del deraf lapparne
tillerkännas; och har komitén derföre i underdånighet hemstält, huruvida
icke Eders Kong]. Maj:t täcktes finna skäligt att låta med den
slutliga pröfningen af ofvanberörda utaf skattekomitén väckta fråga
anstå, till dess det författningsförslag, hvars utarbetande Eders Kong],
Maj:t åt bemälda komité i nåder uppdragit, blifvit till Eders Kongl.
Maj:t öfverlemnadt.

På grund häraf torde någon bestämmelse i den rigtning, skattekomitén
här föreslagit, icke böra för närvarande meddelas.

Till afskrifning i sammanhang med rustnings- och roteringsbesvären
har skattekomitén (del III sid. 242 a) föreslagit jemväl de utskylder,
som emot befrielse från eller lindring i roteringen uti vissa
orter utgöras och skulle enligt litt. g) i samma förslag dessa utskylder,
såvida de icke redan bestode af penningar, dertill omsättas med användande
af medeltalet af 1872—1881 årens medelmarkegångspris eller, der
å några skyldigheter medelmarkegångspris ej funnes, efter medeltalet
af nyssnämnda års markegångspris.

Hit hänförliga äro de utskylder, som under namn af drängespanmål
och hjelpedags verken utgöras af hemman i Färentuna härad af
Stockholms län. Om dessa utskylders tillkomst har komitén, del III
sid. 8, meddelat upplysning, hvaraf inhemtas, att hemmanen i nämnda
härad redan från äldre tider tillbaka haft skyldighet att vid Svartsjö
kungsladugård och djurgårdarne i trakten utgöra vissa arbetsprestationer,
af hvilken anledning befrielse åtnjutits från utskrifning och, efter
den ständiga roteringens införande i riket, äfven från detta besvär, samt
att berörda arbetsprestationer jemlik!, Kongl. brefven den 23 Januari
1816 och den 30 Januari 1818 utbytts mot skyldigheten att utgöra
drängespanmål och hjelpedagsverken, af hvilka spanmålen nu mera är
omsatt i penningar, på sätt om hemmansräntor är stadgadt, men dagsverkena
fortfarande lösas efter årlig markegång. Visserligen hafva de
besvär, i stället för hvilka ifrågavarande utskylder utgöras, på sätt
komitén anfört, gifvit anledning till befrielse från rotering; men då,
såsom af komiténs yttrande tillika framgår, någon roteindelning i häradet
icke egt rum, och drängespanmålen samt lösen för hjelpedags -

36

Kongl. Mnj:ts Nåd. Prop■ N:o 5.

verkena, hvilken jemväl ingår till statsverket, följaktligen synas mig
mer hänförliga till grundskatter, än de kunna likställas med rustningsoch
roteringsbesvären, bär jag tillagt i förslaget om grundskatternas
afskrifning en särskild punkt rörande nämnda utskylder, enligt hvilken
de dock skulle komma att behandlas på samma sätt som efter komiténs
förslag.

Skattekomitén föreslår vidare, sid. 192, 3:o, att, der jord blifvit i
enlighet med gällande författningar för alltid afsöndrad från hemman
eller lägenhet af sådan egenskap att derå livilande grundskatt bör afskrifvas,
innehafvare af sådan jord skall ega att, i den mån berörda
afskrifning eger rum, å den från den afsöndrade jorden till hemmanet
eller lägenheten ingående afgäld njuta afdrag, som, derest öfverenskommelse
parterna emellan ej trätfas, skall utgå med belopp, motsvarande
så stor andel af den för hvarje gång afskrida del af grundskatten,
som vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet på den afsöndrade
jorden belöper. *

Detta förslag innefattar ett ämne, som efter min åsigt icke kan
behandlas i skatteregleringsväg eller ens genom eu skattelag. Det
föreslagna förfarandet torde derjemte utgöra en så besvärlig och kostsam
procedur, att man med skäl kan betvifla, att den står i rimligt
förhållande till det mål, som dermed skulle vinnas. Visar framtiden
behöfligheten af ett lagstadgande i detta ämne för att ordna enskildes
rättsförhållanden till hvarandra, lärer det då vara tids nog att taga i
öfvervägande, i hvad mån och på hvilket sätt lagstiftningen kan i dylikt
fall ingripa.

Det torde nu tillåtas mig att rörande den /ny, jag tillstyrkt Eders
Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen angående rustnings- och roteringshesvärens
afskrifning, få redogöra för skiljaktigheterna mellan skattekomiténs
och det af mig uppgjorda förslag.

§ I Komitén

har föreslagit under litt. a) att de utskylder, som emot
befrielse från eller lindring i roteringen i vissa orter utgöras, skola afskrifvas
i likhet med rustnings- och roteringsbesvären, och under litt.
g) att nämnda utskylder, så vida de icke redan bestå af penningar,
skola dertill omsättas. Här åsyftade skyldigheter äro dels drängespanmålen
och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län,

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Krog). N:o 5.

h vilka jag på förut anförda skäl föreslagit till afskrifning i sammanhang
med grundskatterna, dels ock den grufvedrängshjelp, som enligt
hvad komitén (del III s. 12) meddelat, utgöres till Sala bergslag från
tolf socknar i Salbergs fögderi af Vestmanlands län med 518 tunnor
spanmål, som löses efter medelmarkegångspris.

Då fråga är väckt om förändradt ordnande af förhållandet emellan
staten och Sala bergslag, hvilken fråga för närvarande är beroende
på af Eders Kongl. Magt infordrade utlåtanden från vederbörande embetsmyndigheter,
lärer det vara lämpligast att i sammanhang med pröfningen
af detta ärende företaga frågan om drängespanmålens afskrifning;
hvarföre med uteslutande deraf § 1 i det af mig uppgjorda förslag
endast handlar om de egentliga rustnings- och roteringsbesvären,
rörande hvilka i denna § torde böra meddelas det vigtiga stadgandet,
att de skola afskrifvas samtidigt med grundskatten och efter samma
grunder, som för dess afskrifning varda af Konung och Riksdag bestämda.

§ 3.

Från de bestämmelser rörande hel- och halfvakanta rusthåll och
rotar, som denna § i hufvudsaklig öfverensstämmelse med skattekomiténs
förslag innehåller, hafva undantagits de rusthåll och rotar, som
fullgöra rustnings- eller roteringsskyldigheten medelst hingsthållning.
Skulle nemligen dessa i likhet med öfrige vakanta rusthåll och rotar
undantagas från afskrifning, intill dess kontrakten ginge till ända eller
derförinnan frånträddes, kunde befaras att samtliga eller de flesta hingsthållningsnummer
komrae att redan vid afskrifningstidens början frånträda
sina kontrakt och upphöra med hingsthållningen. Huru vida sådant
borde från statens sida påkalla andra åtgärder till förmån för
hästafveln, tillåter jag mig icke att nu bedöma, men denna fråga har
synts mig ega nog vigt att, intill dess utredning härutinnan åstadkommits,
de till hingsthållning anslagna nummer böra tills vidare för
sitt nuvarande ändamål bibehållas; varande i § 20 särskild bestämmelse
meddelad, huru med afskrifningen för dessa nummer skall förhållas.

I öfrig!, har i öfverensstämmelse med hvad § 11 mom. 2 samt
§ 12 innehålla uti ifrågavarande § 3 intagits föreskrift derom, dels att
de till regementen och korpser nu ingående vakansafgifter skola indragas
till statsverket, dels ock att ersättning eller understöd, som till
hel- eller halfvakanta rusthåll och rotar utbetalas, jemväl skall till
penningar omsättas.

Bill. till Riksd. Prot. 1S83. I Sami. 1 Afd. 5 Häft.

6

38

Xongl. Majds Nåd. Prop. N:o 5.

§ 4.

De af skattekomitén föreslagna värden å prestationerna för hvarje
rusthåll eller rote vid särskilda regementen, korpser och båtsmanskompanier
äro bibehållna allenast med den förhöjning i berörda värden
för Skånska dragonregementet, Smålands grenadierbataljon, Vesterbottens
och Norrbottens fältjägarekorpser, indelningskompanierna i Södra
Möre och städernes båtsmanshåll, som Armé- och Marinförvaltningen
samt Kammarkollegium i underdånigt utlåtande den 10 November sistlidna
år på anförda skäl föreslagit.

Till följd af det i § 10 af lagen om öfvergången från den nuvarande
till den nya härordningen förekommande stadgande derom att,
der vid öfvergångstidens slut qvarstående manskap är aflönadt med
torp, manskapet skall bibehållas vid torpet samt öfriga förmåner af
rusthåll! eller roten, komma fall att inträffa, då rusthåll eller rote vid
kavalleriet får utgöra besväret effektivt hvad manskapet angår samt
erlägga vakansafgift, rusthåll för häst med tillhörande persedlar och
rote för häst. Med anledning häraf har Kammarkollegium i underdånigt
utlåtande den 17 November sistlidna år i och för liqviden med
statsverket föreslagit särskilda värden å kostnaderna för häst med tillhörande
persedlar vid Lifregementets dragon- och husarkorpser till 190
kronor, vid Smålands husarregemente till 180 kronor och vid Skånska
husar- och dragonregementena till 170 kronor samt å kostnaden för
häst vid Jemtlands hästjägarekorps till 160 kronor. Jemväl dessa värden,
emot hvilkas belopp jag icke har anledning göra någon erinran,
hafva i § 4 upptagits.

§ 5.

Då i § 3 erforderliga bestämmelser finnas intagna rörande de
rusthåll och rotar, som äro vakante på grund af kontrakt, har det af
skattekomitén under litt. c) rörande dem föreslagna undantagsstadgande
kunnat här uteslutas.

§ io.

Under litt. i) har skattekomitén föreslagit att bland andra de
Göteborgs stad anslagna rotar i Säfvedals härad skola vid afskrifningstidens
början indragas till statsverket. Beträffande tillkomsten af denna
förmån för Göteborgs stad inhemtas dels af komiténs betänkande, del

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 5.

III sid. 21, dels ock utaf det af Kammarrådet Anderson den 15 September
1874 afgifna betänkande, sid. 46, att genom Konung Gustaf II
Adolfs memorial för stadsrådet i Göteborg den 23 Februari 1624 knektarne
inom Säfvedals härad, 48 man, öfverlåtits åt staden för bestridande
af vakthållning, samt att, sedan vid det ständiga knektehållets
införande i häradet der varande krono- och skattehemman blifvit indelade
till 44 rotar, genom Kongl. brefven den 3 och 13 April 1691
förklarats, att knektarne för dessa rotar fortfarande skulle få förblifva
under staden till vakt och publika byggnaders förrättande “medan
Elfsborgs läns regemente dem förutan ändå blifver 1200 rotar komplett“.

Med afseende härå och då dessa rotar framdeles lika litet som
hittills äro påräknade för rikets försvarsväsende, samt frågan, huruvida
Göteborgs stad kan beröfvas den förmån, staden hittills af dessa
rotar åtnjutit, för närvarande icke undergått den utredning, som efter
stadens hörande måste ega rum, innan nyssberörda fråga kan afgöras,
anser jag indragning till statsverket af rotarne nu ej böra ske. Deremot
är det gifvet, att rotehållarne för dessa rotar måste åtnjuta afskrifning
i likhet med öfrige rotehållare vid Elfsborgs regemente, och
då rotarne icke kunna hafva blifvit staden anslagne på andra vilkor
eller med bättre rätt än som betingas af den skattepligtighet, staten
*r eljest skulle utkräfva af rotehållarne, lärer Göteborgs stad böra vid kännas

den genom afskrifningen uppkommande minskning i den inkomst
staden af vakansafgifterna uppburit.

§ 11-

Mom. 2. Då de till regementen och korpser nu ingående vakansafgifter
af vissa rusthåll och rotar äro beräknade såsom en tillgång
för landtförsvaret under en del åt öfvergången från den nuvarande till
den nya härordningen, men dessa vakansafgifter, på sätt skattekomitén
föreslagit, i och för afskrifningen böra indragas till statsverket,
så följer deraf att ersättning för mistningen af dessa vakansafgifter
bör till landtförsvaret anvisas. Då, efter hvad jag inhemtat, Chefen
för Landtförsvarsdepartementet ock är betänkt att bland utgifterna å
4:de hufvudtiteln föreslå uppförandet af ett anslag till detta ändamål,
torde något stadgande icke behöfva här införas angående berörda ersättning.

§ 12-

Enär af skäl som förut blifvit af mig anförda, augments- eller

40

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

tillgiftsräntorna vid bätsmanshållet i Södra Möre icke böra till statsverket
indragas, bör ej heller någon ersättning för dessa räntor af
statsmedel utbetalas, hvadan den af skattekomitén under litt. 1) föreslagna
bestämmelse härom uteslutits.

§ 14.

Då rusthåll finnas, hvilka icke haft sig någon augmentsränta anslagen
och således ej heller från statsverket erhålla någon ersättning
för sådan, har den af skattekomitén under litt. n) föreslagna bestämmelse
angående afskrifningen för rotar, som ej åtnjuta understöd af
statsmedel, utsträckts äfven till ofvan omförmälda rusthåll.

§ 16-

Såsom vid § 4 härofvan är omförmäldt, komma vid öfvergångstidens
slut vissa rusthåll och rotar vid kavalleriet att under någon tid
fullgöra rustnings- eller roteringsbesväret effektivt, hvad karl angår,
men erlägga vakansafgift, rusthåll för häst med tillhörande persedlar
och rotar endast för häst. Sättet för afskrifningens verkställande i sådana
fall lärer böra blifva enahanda med det,som enligt §§9,14 och 15
för effektiva rusthåll vid det afsutna kavalleriet bör tillämpas, och är
ifrågavarande § i öfverensstämmelse härmed affattad.

§ 49.

Från den af skattekomitén under litt. r) uppstäda regel att ordinarie
eller extra rotering från och med afskrifningens början icke
vidare skall åsättas, har komitén föreslagit ett undantag för nya hemman
och lägenheter inom Vesterbottens och Norrbottens län, hvilket
undantag komitén ansett vara påkalladt deraf, att i anseende till befintliga
rotebrister de med ordinarie rotering in natura belagda hemman
vore berättigade till understöd i roteringsbesväret af nya hemman
allt efter som dessa inginge i skatt. Då emellertid omförmälda rotebrister
genom nya hemmans inroterande mi mera minskats så att återstoden
kan antagas icke i någon afsevärd mån öfverstiga den lindring
i roteringsbesväret, som redan genom första afskrifningen uppkommer,
har berörda undantag synts mig kunna uteslutas till undvikande af det
besvär, som den nya roteringens åsättande skulle medföra.

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 5.

§ 20.

Den häri intagna bestämmelse föranledes af hvad under § 3 föreslagits
angående den rustning och rotering, som fullgöres medelst
hingsthållning.

Hvad skattekomitén under litt. s) och t) föreslagit rörande skyldigheten
för rust- och rotehållare att tillhandahålla staten häst och persedlar
samt emottaga häst till utfodring torde, vid det förhållande att
Eders Kongl. Maj:t vid godkännande af det förslag till lag om öfvergången
från den nuvarande till den nya härordningen, som af Chefen
för Landtförsvarsdepartementet föredragits, redan fattat beslut i dessa
afseende!!, nu icke påkalla vidare åtgärd.

I

Slutligen och då vid tillämpningen af de beslut, som af Eders
Kongl. Maj:t och Riksdagen kunna i dessa ämnen blifva fattade, lärer
behöfva meddelas en mängd bestämmelser för att bringa nämnda beslut
till utförande på ett mot deras syfte svarande sätt, torde, på sätt
ock skattekomitén förutsatt, Riksdagens medgifvande böra äskas dertill,
att dessa ytterligare bestämmelser må af Eders Kongl. Maj:t meddelas.

Under erinran att det af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen redan
erkända sambandet mellan försvars- och skattefrågorna naturligtvis
påkallar, att till det förslag, som af Eders Kongl. Maj: t kan komma
att Riksdagen föreläggas om grundskatternas samt rustnings- och rot.eringsbesvärens
afskrifning, Riksdagens bifall bör äskas under förutsättning
att de af Eders Kongl. Maj:t i dag beslutade framställningar angående
landt- och sjöförsvarets ordnande varda af Riksdagen godkända,
tillåter jag mig slutligen nämna, att jag i öfverensstämmelse med nu
angifna grunder, uppgjort förslag till den proposition, hvilken i händelse
af nådigt bifall till mina nu gjorda hemställanden och förslag,
torde få till Riksdagen aflåtas angående nyssnämnda skatters och besvärs
afskrifning med de flera ämnen, som dermed stå i omedelbart
sammanhang/1

Bih. till Rilcsd. Prof. 1S83. 1 Sami. 1. Afd. 5 Häft,

i

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 5.

•

Sedan Departementschefen härefter föredragit det af honom uppsatta
förslag till proposition i ämnet, förklarade Statsrådets öfrige ledamöter,
att de till alla delar instämde uti hvad Departementschefen
tillstyrkt och hemstält.

Hans Maj:t Konungen behagade härefter i nåder
gilla och bifalla hvad sålunda af Statsrådets samtlige
ledamöter blifvit föreslaget och tillstyrkt, samt förordna,
att nådig proposition skulle till Riksdagen
aflåtas i öfverensstämmelse med det nu föredragna
förslaget, sådant det finnes detta protokoll bilagdt.

Ex protocollo
Hans Wachtmeister.

. STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIKBOLAG, 1883.