Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.9.
1
N:o 49.
Ank. till Riksd. Kansli den 7 Maj 1883, kl. 11 f
in.
Kongl Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående de
Kongl. teatrarne; Gifven Stockholms slott den 1 Maj 1883.
Mllit Rjksda,?®n } underdånig skrifvelse den 20 Maj 1882 an
hållit,
att förslag till definitivt ordnande af frågan om de Kono-1
teatrarnes framtida ställning och verksamhet måtte till innevarande frs
afcsdag framläggas, vill Kongl. Maj:t änder åberopande af bUagdå
Sgen V6r finaMärend“ f«r d«nna dag, härmed föreslå Riks
den
dramafieka teaterbyggnaden med tomt jemte all till de
Kongl teatrarne hörande materiel, som icke efter teaterdirektionens
begrafvande erfordras för den stora teatern, må efter utgången af nu
nnh^H ,8pelT^den rUn^ 1883’ Pör 8tatsverkets räkning försäljas
och attJj°P.e8kllllngen derför må ingå bland statsverkets extra uppbörd
fasta
e?end°ormeoeta d fTP'' "r& 1 8yfte att den stora teater^
och mfd den 1 ^ undantaSna “återigen må från
cn med . den 1 Juli 1884 tillika med rätt att uppbära det nu å riks
statens
sjunde ^hufvud titel för teatern uppförda anslag, 60,000 kronor
r visst antal ar upplatas till ett enskildt konsortium, mot skvldio-het
att uppehålla teaterverksamheten och på de vilkor i öfrig! som kunna
RikSagjrgodlännalr ’ 4 *W*“ rf K°"SL MaJ:t «*>
Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition
N:o 49.
samt att under tiden från och med den 1 Juli detta år till och
med den 30 Juni 1884 teaterverksamheten må, inskränkt till endast
lyriska representationer, å stora teatern fortgå för statens rakning, och
för detta ändamål, utöfver anslaget å ordinarie stat, å extra stat foi
1884 anvisas ett anslag af 40,000 kronor, med ratt för Kong1.1Kw.t
att om ytterligare anslag visar sig oundgängligen behöflig! låta
skjuta nödiga medel dertill, hvilka sedermera ma hos Riksdagen till
ersättande^anmalas^r R Maj:t, med hänvisning till samma stats
rådsprotokoll,
att till ersättande af dels de förskott, som för de Kongl.
teatrarne blifvit af Kongl. Statskontoret redan utbetalda eller om hvilkas
utanordnande Kongl. Maj:t meddelat befallning, utgörande tillsammans
143 000 Sonor, dels den till 5,668 kronor 92 öre uppgående kostnaden
för åtskilliga inom de Kongl. teatrarne till teaterpersonalens och teaterpublikens
betryggande mot eldfara utförda arbeten, ett anslag af 148,669
kronor må, likaledes på extra stat för år 1884 af Riksdagen anvisas.
De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vede
börande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t forblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet
Konungen i Statsrådet å Stockholms
1883.
inför Hans Maj:t
slott den 1 Maj
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Utter.
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Thempt ander,
Ryding.
Efter gemensam beredning med Chefen för Ecklesiastikdepartementet
af nedanstående ärende anmälde Departementschefen Statsrådet
Themptander ånyo Riksdagens underdåniga skrifvelse den 20 Maj 1882
angående de Kongl. teatrarne, samt yttrade derefter:
»Då jag nu anhåller att få underställa Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande
den framställning, som kan böra göras till Riksdagen rörande
de Kongl. teatrarne, torde jag få i minnet återkalla hurusom, sedan
1881 års Riksdag afslagit den då afgifna nådiga propositionen om ordnande
af de Kongl. teatrarnes angelägenheter, Eders Kongl. Maj:t den
27 April samma år täcktes meddela det förklarande, att sedan Eders
Kongl. Maj:t genom sin hotförvaltning godtgjort samtliga de skulder,
hvari teatrarne vid utgången af spelåret den 30 Juni 1881 häftade, de
Kongl. teatrarne icke vidare komme att lyda under hofförvaltningen,
men att Eders Kongl. Maj:t emellertid åtoge sig att, så länge teatrarnes
verksamhet fortsattes och statsverket dertill bidroge med då utgående
årsanslag af 60,000 kronor, till de Kongl. teatrarne, för framgent begagnande
af de platser å de samma, hvilka då för Eders Kongl. Maj:ts
räkning disponerades, utgifva årligen 67,385 kronor, hvilken summa,
hvaraf 60,000 kronor voro afsedda för stora teatern och 7,385 kronor
för dramatiska teatern, komme att minskas med motsvarande belopp, i
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 49.
händelse endera af teatrarne upphörde med sin verksamhet; och uppstälde
Eders Kongl. Maj:t för detta sitt bidrag ytterligare det vilkor,
att de förbindelser, hvilka den dittills varande teaterstyrelsen iklädt sig
i fråga om lifstidsengagement för fyra af de vid de Kongl. teatrarne
anstälde artister, måtte af statsverket fullgöras så länge den Kongl.
teaterns verksamhet fortfore, hvaremot Eders Kongl. Maj:t åtoge sig att
sedermera ansvara för uppfyllandet af berörda förbindelser.
Provisoriskt förordnades i sammanhang härmed, att de Kongl.
teatrarnes verksamhet skulle, under det med den 1 Juli 1881 inträdande
spelåret, fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills och att
teatrarne skulle tillsvidare lyda under Finansdepartementet.
Genom Eders Kongl. Maj:ts berörda förklarande hade frågan om
de Kongl. teatrarne bragts i det skick att dessas framtida ställningmåste
blifva beroende af det beslut, Riksdagen kunde komma att i
sådant hänseende meddela. Då emellertid under loppet af påföljande
höst en vådeld inträffade å Stora teatern, som förstörde en betydande
de! af teatermaterielen och för någon tid afbröt den stora teaterns
verksamhet, hvaraf svårighet vållades att åstadkomma en tillförlitlig utredning
rörande beloppet af det statsbidrag, som kunde erfordras för
uppehållande af teatrarnes verksamhet, och fråga dessutom blifvit bragt
å bane om vidtagande af åtskilliga förändringar inom teatrarne till förebyggande
af eldsvådor och dermed förbundna olyckshändelser, ansåg
Eders Kongl. Maj:t hinder möta att för sistlidet års Riksdag framlägga
förslag om definitivt ordnande af de Kongl. teatrarnes angelägenheter
och begärde derföre Riksdagens medgifvande att teatrarnes verksamhet
måtte, jemväl efter utgången af det den 30 Juni 1882 tilländagående
spelåret och intill dess, efter slutligt afgörande af frågan om teatrarnes
framtida ställning, tillämpning deraf kunde komma att inträda, få fortgå
efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills, med rätt för Eders
Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga medel
förskjuta de utöfver det ordinarie statsanslaget erforderliga belopp.
Denna nådiga proposition blef af Riksdagen, enligt dess nu föredragna
skrifvelse af den 20 Maj 1882, på det sätt bifallen, att Riksdagen,
som förklarade sig icke vilja då yttra sig rörande den plan,
enligt hvilken de Kongl. teatrarnes verksamhet borde tillsvidare fortgå,
men anhöll det Eders Kongl. Maj:t täcktes för innevarande års Riksdag
framlägga förslag till definitivt ordnande af frågan om teatrarnes framtida
ställning och verksamhet, lemnade sitt medgifvande dertill att på
statsverkets bekostnad finge af tillgängliga medel, intill ett belopp af
40,000 kronor, förskjutas de utgifter för teatrarnes förvaltning under
Kong!. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 49. 5
nu pågående spelår, hvartill det ordinarie teateranslaget och teatrarnes
of riga inkomster möjligen icke kom me att lemna tillgång.
tillfälle, den 27 April 1881, då de nu gällande provisoriska
anordningarne för de Kongl.. teatrarnes förvaltning vidtogos, tillät
jag mig framhålla, att en sådan förvaltnings handhafvande omedelbart
för statens räkning måste blifva förenadt med betydande svårigheter
och att derföre det förslag, som af Eders Kongl. Maj:t afgafs till 1881
års riksdag om teaterns upplåtande till enskilde mot statsunderstöd dåDi''e-1iaV8e^an
*’ea*’rarne blifvit skilda från hofförvaltningen, med än större
skäl borde komma under öfvervägande. Då emellertid detta förslag
inom Riksdagen möttes af gensagor från åtskilliga håll, der man lifligt
påyrkade teatrarnes bibehållande såsom statsinstitution, har jag ansett
mig höra åstadkomma en utredning rörande de ekonomiska resultat
som äro att förvänta, derest antingen de båda Kongl. teatrarne eller
endast den störa teatern skulle fortfarande bibehållas och drifvas för
statens omedelbara räkning.
Till en sådan utredning hör i första rummet att lemna en redogörelse
för det ekonomiska resultatet af teatrarnes verksamhet under
det senast förflutna och nu löpande spelår, så vidt detta resultat nu är
kändt eller kan beräknas. För spelåret från och med den 1 Juli 1881
till samma tid 1882 hafva, enligt hvad teatrarnes afslutade räkenskaper
för samma tid utvisa, teatrarnes inkomster — deruti inräknadt det belopp
af 51,822 kronor 50 öre, sistlidet års Riksdag anslog till ersättande
af teatermateriel, som vid eldsvådan under hösten 1881 gått förlorad—
understigit utgifterna med 127,113 kronor 20 öre. Till betäckande af
denna brist samt för bestridande af utgifterna under innevarande spelår,
derunder inkomsterna jemväl visat sig otillräckliga, har Eders Kongl
Maj:t vid särskilda tillfällen under nästlidet års höst och detta år nödgats
förskottsvis å Statskontoret anvisa och ställa till teaterdirektionens
förfogande ett belopp af tillsammans 143,000 kronor; och är, enligt en
af teaterdirektionen uppgjord, mig tillstäld kalkyl, under återstående
delen af detta Jspelår en. ytterligare brist att förvänta af omkring 77,000
kronor, så att alltså vid detta spelårs slut hela underbalansen för de
två spelåren skulle komma att utgöra omkring 220,000 kronor. Härvid
bör dock uppmärksammas, att detta ogynsamma resultat till en del
varit föranledt af den omförmälda eldsolyckan, som för några veckor
afbröt. den stora teaterns verksamhet, så att påräknade recettinkomster
uteblefvo, och derjemte förstörde materiel till värde af 139,600 kronor,
derför ersättning hittills icke blifvit hos Riksdagen begärd med högre
belopp än det ofvan nämnda å 51,822 kronor 50 öre.
fi Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
För åstadkommande af den utredning, som i nyss antydt hänseende
synts mig böra åvägabringas, har jag vidare anmodat direktionen
öfver de Kongl. teatrarne att inkomma med förslag till stat för
teaterförvaltningen, uppgjord t under förutsättning att, efter försäljning
af dramatiska teatern, båda teatrarnes personal sammanfördes för att
spela endast å den stora teatern, samt med iakttagande i öfrigt, att
personalens antal inskränktes så långt ske kunde utan men för teaterns
verksamhet, äfvensom att teaterns utgifter så väl till personalens aflöning
som eljest blefve så begränsade som möjligt; och har direktionen
i anledning häraf den 11 Januari detta år afgifvit underdånigt
utlåtande.» .
Sedan Departementschefen härefter föredragit teaterdirektionens
berörda, vid detta protokoll bilagda utlåtande, yttrade Departementschefen
vidare:
»Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna af det nu anmalda
utlåtandet, skulle, enligt direktionens antagande, genom de båda scenernas
sammanslagning icke kunna vinnas större minskning i utgifter
än till belopp af 16,410 kronor, under det att å andra sidan hyres-,
abonnement^- och recettinkomster skulle nedgå med tillsammans 109,885
kronor, samt för belysning in. in. ökade utgifter tillkomma, så att, på
det hela, enligt direktionens beräkning, en minskning i inkomster och
tillökning i utgifter, utöfver besparingar, skulle uppstå för år räknadt
af omkring 110,000 kronor; hvartill ytterligare blefve att lägga utgifter
för en gång dels för uppförande af ett nytt dekorationsmagasm med
30,000 kronor, dels för vissa andra uppgifna ändamål, hvarför kostnaden
dock ej blifvit af teaterdirektionen närmare angifven.
Åberopande de stora kostnader, hvilka skulle föranledas af de
båda scenernas sammanslagning, har teaterdirektionen, som äfven ur
estetisk synpunkt afstyrkt en dylik åtgärd, hemstält, att teatrarnes
verksamhet måtte få fortgå i enahanda ordning som för närvarande,
för hvilket, ändamål direktionen ansett erforderligt, att teatrarne, utöfver
nu utgående anslag, bereddes ett kreditiv å 80,000 kronor. Beloppet
af det sålunda såsom behöflig! ansedda, kreditivet synes timligen nära
öfverensstämma med beloppet åt den arliga brist teatrarnes verksamhet,
enligt min nyss lemnade redogörelse, under nuvarande förhållanden
lemna!, för så vidt det nemligen får antagas, att den vid eldsvådan förstörda
materiel, som icke blifvit med särskildt anvisade statsmedel ersatt,
blifvit i det liufvudsakliga återanskaffad, och att således kostnaden
härför ingått i den förut af mig angifna, befintliga bristen. Till huru
stor del den genom eldsvådan uppkomna skadan medverkat till den
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
nuvarande bristen, låter sig emellertid icke nu på siffran utredas, då
räkenskaperna för detta spelår ännu icke äro afslutade, men efter
granskning af förra spelårets räkenskaper har jag funnit, att den af
eldsvådan oberoende bristen uppgick till ungefär 80,000 kronor.
Förslag till stat bär slutligen äfven blifvit, på min anmodan, af
teaterdirektionen uppgjordt, under förutsättning att, i sammanhang med
den dramatiska teaterns försäljning, den dramatiska scenen skulle indragas
och endast en lyrisk scen bibehållas; och har för sådan händelse
direktionen beräknat jemnvigt mellan inkomster och utgifter kunna uppnås
genom en höjning i nu utgående statsanslag med 33,200 kronor.
Jag bör i detta sammanhang icke underlåta att erinra om en del
utgifter af mera tillfällig beskaffenhet, hvilka förestå för de Kongl.
teatrarne och för hvilka särskilda medel erfordras. I det statsrådsprotokoll,
som åtföljde den till sistlidet års riksdag afgifna propositionen
angående de Kongl. teatrarne, tillkännagafs, att, sedan åtskilliga
under de senare åren inträffade eldsolyckor i teaterbyggnader rigtat.
uppmärksamheten på det angelägna deri att teaterlokaler anordnades på
ett mera betryggande sätt, en af Öfverståthållareembetet tillsatt komité
utarbetat förslag rörande åtgärder mot eldfara vid representationer å
hufvudstadens teatrar i allmänhet och dervid äfven föreslagit åtskilliga
förändringar inom de Kongl. teatrarne. Detta förslag har sedermera
varit föremål för pröfning af öfverståthållareembetet, som dervid ansett
sig tills vidare icke böra påfordra vidtagandet af vissa föreslagna, med
betydligare kostnader förenade anordningar, såsom anbringande af
jernridåer mellan teatrarnes scener och salonger m. in., men dels genom
utfärdade allmänna ordningsföreskrifter för hufvudstadens samtliga
teatrar, dels genom särskild! beslut rörande de Kongl. teatrarne förordnat
om skyndsamt utförande af vissa, för publikens och teaterpersonalens
betryggande vid inträffande eldsolycka afsedda åtgärder inom sistnämnda
teatrar. Af de sålunda anbefalda åtgärderna hafva en del
redan blifvit verkstälda, hvarför kostnaden enligt ingångna, ännu ej betalda
räkningar uppgått till 5,668 kronor 92 öre, men återstå till utförande
arbeten för en beräknad kostnad af 18,090 kronor deraf belöpande
på stora teatern 8,775 kronor och på den dramatiska 9,315
kronor; och har Öfverintendentsembetet i afgifvet utlåtande hemstält,
att för bestridande af nämnda kostnader, tillsammans 23,758 kronor
92 öre, särskilda medel desto hellre måtte beredas, som de ifrågavarande
arbetena icke vore att hänföra till vanliga underhållsåtgärder,
och det till öfverintendetsembetets förfogande stälda anslaget till byggnader
och reparationer å kronans hus i Stockholm och landsorten redan
8
Kongl. Maj:in Nåd. Proposition N:o 49.
blifvit hårdt anlitadt för de Kongl. teatrarne, hvilka under åren 1872—
1882 kraft underhållsarbeten för en sammanlagd kostnad af 165,332
kronor 36 öre.
Vidare har af direktionen öfver de Kongl. teatrarne blifvit hos
mig anmäldt, att genom ett af Stockholms Poliskammare den 5 dennes
meddeladt beslut, förbud utfärdats för begagnande efter innevarande
spelårs utgång af kalkljus inom de Kongl. teatrarne, samt att, derest
detta beslut, mot hvilket direktionen hade för afsigt att anföra besvär,
blefve i nåder faststäldt, kalkljusen måste ersättas medelst elektrisk
belysning, för anbringande hvaraf ett anslagsbelopp för en gång af
omkring 8,000 kronor blefve erforderligt.
Af hvad jag nu meddelat torde framgå, att ett fortsatt bedrifvande
för statens räkning af verksamheten vid båda eller endera af de
Kongl. teatrarne måste, hvilka anordningar än derför vidtagas, kräfva
ytterligare tillskott utöfver det nuvarande teateranslaget. Beloppet af
det tillskott, som för det ena eller andra förutsatta fallet är erforderligt,
synes mig dock temligen vanskligt att på förhand angifva; ty om
äfven vid eh verksamhet af ifrågavarande beskaffenhet utgifterna kunna
med någon grad af visshet förut uppgifvas, blir det ekonomiska resultatet
dock ytterst beroende af recettinkomsten, och i afseende å denna
bör det icke förbises, att direktionens beräkningar äro grundade på de
under de båda senaste åren rådande förhållandena, då recettinkomsterna
i allmänhet varit synnerligen tillfredsställande, men att en försämring
af konjunkturerna inom landet städse visat sig leda till minskning i
tilloppet af teaterbesökande, hvaraf följden måste blifva ett, om än tillfälligt,
sjunkande af recettinkomsterna under de i stat beräknade beloppen.
För att teaterverksamheten, bedrifven för statens räkning,
skulle obehindradt kunna fortgå, vore derföre, efter min uppfattning,
oeftergifligt, att det anslag, som för ändamålet beviljades, erhölle formen
af förslagsanslag, eller ock att Eders Kongl. Maj:t, berättigades
att, derest tillskott utöfver det fasta anslaget blefve behöflig!, förskottsvis
anordna hvad som kunde erfordras.
Till de svårigheter ur finansiel synpunkt, som sålunda möta för
teaterns bibehållande såsom statsinstitution, komma, såsom det vill synas
mig, äfven olägenheter från konstitutionel synpunkt. Det kan nemligen,
efter mitt förmenande, ingalunda anses lämpligt, att på Statsrådet
lägges ansvaret för en förvaltning af denna beskaffenhet, som hvarken
den närmast ansvarige departementschefen eller Statsrådets öfriga ledamöter
torde kunna följa med den noggranna uppmärksamhet, som skulle
erfordras för att behörigen öfvervaka, att förvaltningen så i sedligt och
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
estetiskt, som ekonomiskt hänseende fylde sin uppgift. Det ligger i
naturen af en teaterförvaltning att den icke kan på samma sätt som
andra statsförvaltningar regelbindas i sin verksamhet genom instruktioner
och . faststälda detaljerade stater. Man måste lemna en teaterdirektion
friare händer; den ensam kan derföre bära ansvaret för teaterförvaltningen.
Men att då låta det konstitutionella ansvaret derför
drabba andra, förefaller mig synnerligen oegentligt, och denna oegentlighet
blir än större, om, såsom kunde ifrågasättas på grund af teaterns
egenskap att vara en konstanstalt, teatern skulle ställas under Ecklesiastikdepartementet,
hvars chef dock redan är öfverhopad af mångfaldiga,
sins emellan vidt skiljaktiga embetsbestyr.
Jag vågar således vidhålla min redan förut uttalade åsigt, att, i
den ställning teaterfrågan numera kommit, den enda utväg för dess
framtida lösning, som kan utan större olägenheter af ekonomisk och
annan art försökas, är att med understöd af statsmedel öfverlåta teaterverksamhetens
bedrifvande åt den enskilda företagsamheten. Dock har
jag tänkt mig, att. en dylik upplåtelse borde erhålla eu något olika form
emot hvad som ifrågasattes i den nådiga propositionen till 1881 års
Riksdag.
Den hufvudsakliga invändning, som vid den nämnda propositionens
behandling inom Riksdagen framstäldes emot teaterns upplåtande
till enskilda, var, att i sådant fall tillräckliga garantier komme att saknas
för att teatern skulle bibehålla sig på den höga ståndpunkt i estetiskt
och moraliskt hänseende, som en af staten understödd konstanstalt
bör intaga. Nu, likasom då, håller jag visserligen för min del
före, att genom uppställandet af lämpliga vilkor för teaterns begagnande
och särskildt genom förbehåll för Eders Kongl. Maj:t att genom
särskildt utsedd person utöfva kontroll öfver de teaterstycken, som ifrågakomma
till uppförande, skulle kunna tillfyllest blifva sörjdt derför, att
teatern fortfarande komme att fylla sin uppgift att bildande och förädlande
inverka på allmänheten. För detta antagande hem tar jag äfven
stöd från förhållandet i främmande länder; så vidt jag kunnat inhemta,
är det nemligen endast i Köpenhamn, som den med statsmedel understödda
teatern drifves omedelbart för statens räkning, hvaremot de
teatrar i Europas öfriga förnämsta städer, hvilka icke sortera direkt
under landets hoftörvaltning, i allmänhet äro upplåtna åt enskilda, utan
att det med fog lärer kunna påstås, att dessa teatrar fylla sin uppgift
på ett mindre tillfredsställande sätt. Teaterdirektionen har väl ansett
exemplet från Paris, der entreprenad af nationalteatrar kan eg a rum,
utan att några menliga följder deraf försports, icke vara tillämpligt på
Bih. till Riksd Pro t. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 2
JO Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
o-rund af de vidt skilda förhållanden, som förefinnas mellan Paris och
vår hufvudstad. Men entreprenadsystemet i detta fall begagnas icke
endast i Paris; teatrarne i Haag, Amsterdam, Briissel, Lissabon med flere
städer hvilka kunna närmare jemföras med Stockholm, tillämpa samma
system enligt hvad teaterkomitén i sitt betänkande uppöfver hvarvid
det naturligtvis ej är vid detta systems bedömande af någon betydelse,
huruvida teatern ''tillhör staten eller såsom i Haag, Amsterdam och Prassel
staden. Den motvilja mot systemet, som här i landet yppat sig,
torde dock företrädesvis bero af den obenägenhet, med hvilken man
möter hvarje förändring i bestående förhållanden, men dervid förbiser
man efter min tanke, att, sedan de Kongl. teatrarne numera sedan tva
år tillbaka äro en statsinstitution, denna förändring i deras stallning
nödvändiggör nva former för teaterverksamhetens handhafvande.
Om emellertid, oaktadt de inskränkande vilkor i afseende å deri
sceniska verksamhetens bedrifvande, hvarmed en upplåtelse af teatern
bör och kan omgärdas, betänkligheter kunna hysas mot en sådan upp
låtelse till eu enskild person, synes det mig, att dessa betänkligheter
borde, åtminstone i det väsentliga, kunna undanrödja^, om teatern lemnades
i händerna på ett konsortium af personer med känd, altyarfig
nitälskan för den sceniska konsten. Intresset, för denna konst är i vart
land och särskilt i landets hufvudstad så lifligt, att jag vågar antaga,
att särdeles om upplåtelsen af teatern kunde förbindas med. förmåner,
som gjorde den ekonomiska risken mindre, någon svårighet icke skulle
möta att få teatern öfvertagen af ett konsortium, hvari deltagarnes personer
i och för sig utgjorde en fullt tillförlitlig borgen för teaterns väldiga
handhafvande. . e
Under förutsättning att den dramatiska teatern, som till toijd åt
byggnadssätt och inredning är för sitt ändamål ganska olämplig, bör
säljas, samt att följaktligen,''i öfverensstämmelse med det förslag, som
afgafs till 1881 års Riksdag, endast den stora teatern skulle ifrågakomma
för en upplåtelse af nu ifrågavarande slag, har jag forestaft
mig att för det konsortium, som kunde finnas benäget att öfvertaga
teatern, förmåner af afsevärd beskaffenhet skulle kunna beredas derigenom,
att upplåtelsen af teatern med tillhörande tomt och till teatern
anslagna inkomster utsträcktes till eu längre följd af år, exempelvis
femtio, och att konsortiet berättigades disponera den för närvarande
obebyo-gda delen af teaterns tomt för uppförande af en ny teaterbyggnad
eller för en tillbyggnad af det gamla teaterhuset. Om den nya
byggnaden, hvilken vid upplåtelsetidens utgång borde utan lösen hemfalla
till statsverket, inreddes så att den kunde delvis anvandas för
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 49.
andra ändamål än teaterverksamhet, vågar jag antaga, att den afkomst,
konsortiet kunde deraf upphemta, skulle, i förening med den ökade
recettinkomst, som borde kunna påräknas inom den nya rymligare teatern,
jemte de af Eders Kongl. Maj:t och statsverket teatern anslagna
understöd, sätta teaterns innehafvare i stånd att bestrida driftkostnaderna
lör teatern jemte ränta och amortering på byggnadskostnaden
samt möjligen derutöfver bereda sig någon vinst. En väsentlig orsak
till det mindre gynsamma ekonomiska resultatet af de Kongl. teatrarnes
verksamhet är obestridligen att söka i det stora teaterhusets mindre
tidsenliga beskaffenhet, som verkar fördyrande på den dagliga driftkostnaden
och ej lemnar utrymme för eu tillräckligt stor publik. Eu
ny teaterbyggnad måste derföre vara ett önskningsmål; och ett försök
att åstadkomma en sådan utan någon särskild uppoffring från statsverkets
sida på nu antydda eller annat sätt synes mig icke böra försummas.
Ett bestämdt förslag om rätt att förfoga öfver teaterns tomt för
sådant ändamål anser jag mig dock för närvarande så mycket mera
förhindrad att framställa, som, efter hvad jag har mig bekant, inom
Riksdagen fråga blifvit väckt och nu är under behandling om teatertomtens
användning för andra statsändamål. Äfven derigenom att staten
disponerar den synnerligen värderika tomten för andra offentliga
institutioner kan ersättningen för tomten blifva ett betydande bidrag
till ny en teaterbyggnad.
Uppenbart torde emellertid vara, att en uppgörelse om teaterns
upplåtande åt ett konsortium icke kan bringas till stånd till utgången
åt nu löpande spelår, utan att längre rådrum för sakens förberedande
erfordras. Icke heller kan det vara lämpligt att nu på förhand fastställa
vilkoren för en dylik upplåtelse, utan torde en underhandling
derom böra först ega rum med det konsortium, som kan blifva bildad^
för teaterns handhafvande, hvarefter vilkoren sedermera torde få blifva
föremål för Eders Kong!. Maj:ts och Riksdagens pröfning.
Under förutsättning, att Eders Kongl. Maj:t behagar gilla hvad
jag nu yttrat, skulle Riksdagens medgifvande nu endast äskas dertill,
att förberedande åtgärder finge vidtagas för öfverlåtande från och med
den 1 Juli 1884 af Kongl. stora teatern åt ett konsortium af enskilde
under vilkor, hvilkas fastställande skulle hänskjutas till Riksdagens
pröfning.
På det att, intill dess teaterns angelägenheter må kunna genom
en dylik upplåtelse blifva definitivt ordnade, statens utgifter för ändamålet
må i möjligaste män inskränkas, synes det mig, att, sedan den
dramatiska teatern blifvit försåld, hvilket lärer kunna ske omedelbart
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
vid nu löpande spelårs utgång, den dramatiska scenen, i betraktande
så väl af de stora kostnader, som enligt teaterdirektionens åsigt skulle
blifva en följd af båda scenernas sammanförande å stora teatern, som
ock af de svårigheter i öfrigt, direktionen ansett vara dermed förbundna,
bör genast indragas, och under nästa spelår å den stora teatern gifvas
endast lyriska representationer. Äfven för eu sålunda inskränkt teaterverksamhet
lärer dock, på sätt teaterdirektionens förut af mig meddelade
beräkningar utvisa, det nuvarande teateranslaget icke kunna antagas
blifva tillräckligt, utan derutöfver ett anslag på extra stat få af
Riksdagen äskas, hvilket jag icke tilltror mig att föreslå till lägre belopp
än 40,000 kronor. Med stöd af hvad jag redan yttrat, anser jag
det dock vara omöjligt att garantera ett dylikt anslags tillräcklighet,
utan lärer Eders Kongl. Maj it böra förbehålla sig att af tillgängliga
medel få förskjuta hvad som kan ytterligare erfordras och sedermera
anmäla detsamma till ersättande hos Riksdagen.
Slutligen tillåter jag mig fästa uppmärksamheten derå, att så väl
den dramatiska teaterns försäljning och den dramatiska teaterverksamhetens
inställande som ännu mera den stora teaterns upplåtande till
ett enskildt konsortium kunna påkalla ett visst understöd åt personer,
Indika under en lång tjenstetid offrat sina krafter i teaterns tjenst, men
efter omnämnda förändring icke kunna påräkna att erhålla ny anställning.
Denna sak har jag ansett mig böra i detta sammanhang redan
nu antyda, ehuru det behof, som i detta afseende kan komma att förefinnas,
icke för närvarande låter sig bestämmas och frågan derföre icke
kan nu blifva föremål för någon egentlig pröfning.
Åberopande hvad jag nu anfört, får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade i nådig proposition till innevarande
års Riksdag föreslå,
att den dramatiska teaterbyggnaden med tomt jemte all den
teatrarna tillhörande materiel, som icke efter teaterdirektionens bepröfvande
erfordras för den stora teatern, må efter utgången af nu löpande
spelår för statsverkets räkning försäljas;
att förberedande åtgärder må vidtagas i syfte att den störa teaterns
fasta egendom och den från försäljning undantagna materielen
må från och med den 1 Juli 1884, tillika med rätt att uppbära det nu
å riksstatens sjunde hufvudtitel för teatern uppförda anslag, 60,000
kronor, för visst antal år upplåtas till ett enskildt konsortium mot skyldighet
att uppehålla teaterverksamheten och på de vilkor i öfrigt, som
kunna blifva beroende af aftal, som å statens vägnar bör af Eders
Kongl. Maj:t och Riksdagen godkännas;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49. 13
, .,8amt0 at* u?der tiden från och med den 1 Juli detta år till och
med den 30 Juni 1884 teaterverksamheten må, inskränkt till endast
Ijnska representationer, å stora teatern fortgå för statens räkning och
i cr0^etta andamal) utöfver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år
1884 anvisas ett anslag af 40,000 kronor, med rätt för Eders Kono-1.
Majd att, om ytterligare anslag visar sig oundgängligen behöfligt, låta
brskjuta nodl&a medel dertill, hvilka sedermera må hos Riksdagen till
ersättande anmälas. ö
Slutligen torde hos Riksdagen få till ersättande anmälas dels de
förskott, som for de Kongl. teatrarne blifvit af Statskontoret redan utbetaida
eller om hvilkas utanordnande Eders Kongl. Makt meddelat
i mng,noUtgÖrande tillsammans 143,000 kronor, dels ock den
thl 5,668 kronor 92 öre uppgående nyss omförmälda kostnaden för åts
i lga redan utförda arbeten till teaterpersonalens och teaterpublikens
betryggande mot eldfara; lärande det sammanlagda ersättningsbeloppet
hora med uteslutande af öretal upptagas till 148,669 kronor.
-Deremot torde köpeskillingen för den dramatiska teatern och den
materiel, som kan försäljas, få ingå bland statsverkets extra uppbörd.
. ny? ausiag, om hvilkas uppförande i budgeten för år 1884 jas- nu
gjort framställning, belöpa sig tillhopa till 188,669 kronor, men kunna
antagas komma att mer än väl motsvaras af den förhöjning å inkomstsidan
under extra uppbörd, som blir en följd af nyssnämnda försäljmng,
varande det nemligen af Öfverintendentsembetet beräknadt, att
oonnnn i teaterns fasta egendom bör betinga en köpeskilling af
290,000 kronor, om den forsäljes utan alla förbehåll rörande egendomens
framtida användning. &
,, ®vad å*er anSår den brist i teatrarnes kassa, som torde komma
att uppstå under återstoden af detta spelår, och hvilken nu ej kan till
siffran bestämmas, äfvensom kostnaden för de ytterligare arbeten som
mom störa teatern kunna blifva erforderliga för minskande af vådan
vid eldsfara, lärer det ej kunna ifrågakomma att förrän vid nästa Riksdag
begära medel till betäckande af berörda brist och kostnader.))
Statsrådet Ryding yttrade:
, . ))Ut* d? delar1 af det föredragna förslaget, som röra den Kongl.
eaterns öfverlemnande till ett bolag, garanteradt att för upprätthållandet
af teaterns verksamhet årligen uppbära 60,000 kronor från statsverket,
kan jag icke instämma.
Vådan för den nationella konsten af ett dylikt tillvägagående synes
mig-vara uppenbar och mig veterligen är icke heller tillståndet af
tM Riksd. Prot 1883. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 3
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
svenska statens finanser sådant, att icke staten bör kunna upprätthålla
en nationalteater. Helst skulle jag sett, om så väl den så kal a e
»Kongl. teatern» med sin lyriska scen som äfven den »Dramatiska teatern»
kunnat fortlefva såsom hittills, men den störa skuldsättning, dessa
teatrar under de senare åren ådragit sig, berättigar för visso till vidtagandet
af hejdande mått och steg; dock synas mig dessa kunna nu
för tillfället stanna vid dels förslaget om den så kallade Dramatiska
teaterns försäljning, för att med försäljningssumman betacka de åsamkade
skulderna, samt dels äskandet hos Riksdagen af ett något iörliöjdt
anslag till Kongl. teatern, för att såmedelst sätta densamma i
tillfälle att värdigt kunna upprätthålla sin verksamhet såsom statsinstitution.
Man hade sedan haft tillfälle inhemta erfarenhet, huruvida
icke teatern, på detta sätt ordnad och tillgodosedd, skulle kommit att
»bära sig». ... .
Att uti en tid, då allt större och större fordringar stallas på den
sceniska utstyrseln, minska anslaget till en dylik institution, såsom
skedde med den Kongl. teaterns anslag år 1868, då statsanslaget sänktes
från 75,000 till 60,000 kronor, synes mig origtigt och ledande just
till den skuldsättning, de Kongl. teatrarne nu ådragit sig, och enda sättet
att godtgöra ett dylikt begånget felsteg är att åter höja årsansiaget
ej allenast till hvad det var redan 1858, således för 25 år sedan,
utan till en något högre siffra.
På så sätt doterad, med lyriska och dramatiska scenerna sammanslagna,
samt med en kontrollerad ledning al den ekonomiska lör
valtningen, synes mig Gustaf III:s skapelse, fortfarande omhägnad a
Konung och Riksdag, ännu kunna fortlefva såsom statsinstitution samt
gå en lugnare och en vacker framtid till mötes.»
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad
föredragande Departementschefen hemstält; och behagade
Hans Maj:t Konungen, med bifall till Departementschefens,
af Statsrådets fleste ledamöter sålunda
biträdda hemställan, förordna, att proposition i ämnet.
af den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar
skulle till Riksdagen aflåta».
Ex protocollo
Axel Ädelgren.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1888.
Direktionens öfver de Kongl. teatrarne underdåniga betänkande
rörande teatrarnes framtida verksamhet.
Till Konungen,.
Då för afgifvande till näst sammanträdande riksdag af Nådig proposition angående
de Kongl. teatrarne erfordrades utredning angående beloppet af det statsanslag,
som för teaterverksamheten, derest den skulle för statens räkning fortfarande
bedrifvas, kunde vara behöfligt, bar Statsrådet och Chefen för Kongl. Finans Departementet,
i skrifvelse den 20 nästlidne September, anmodat Direktionen öfver de
Kongl. teatrarne att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med dylik utredning, hvarvid
Direktionen borde upprätta förslag till fullständig utgiftsstat för teatern, dock under
iakttagande dels att de nuvarande båda teatrarnes personal sammanfördes för att
i
/
— 2 -
spela endast på Stora teatern, dels att personalens antal inskränktes så långt ske
kunde utan mehn för teaterns verksamhet, dels ock att teaterns utgifter såväl till
personalens aflöning som i öfrigt blefve så begränsade som möjligt.
Med anledning häraf anser sig Direktionen öfver de Kongl. teatrarne böra -afgifva följande underdåniga utlåtande:
Endast några få år efter Kongl. Stora teaterns tillkomst insåg man nödvändigheten
af att åt det mindre skådespelet, komedien och lustspelet, bereda en särskild
scen med trängre ram samt en i förhållande dertill konstruerad salong och
att begagna Stora teatern uteslutande för operor, balletter samt sådana tragedier
och skådespel, hvilka kräfde större utrymme och vidlyftigare anordningar. Så skedde
ock; i följd hvaraf den Kongl. teaterinstitutionens verksamhet kunde fortgå med tillgodoseende
af alla de olika sceniska konstarternas rättvisa fordringar ända till år
1825, då den dåvarande “Dramatiska teatern1'' nedbrann och en sammanslagning af
båda scenerna af nödtvång framkallades. Om detta nödtvungna förhållande icke
helt och hållet förmådde beröfva framställningen af komedien och lustspelet den
otvungenhet i dialogen och den snabbhet i replikbehandlingen, som äro deras lifsvilkor,
hvilade dock deröfver, trots de allmänt erkända förmågor, den Kongl. teaterinstitutionen
den tiden räknade, ett visst något, från hvilket nämnde konstarter likasom
befriades, då den nuvarande Dramatiska teatern år 1863 med institutionen införlifvades.
Komedien kom åter till sin rätt; det minskade afståndet emellan publik
- och skådespelare satte den förra i tillfälle att äfven från den mest aflägsna vrå af
salongen följa den minsta vexling i den uppträdandes ansigtsspel och utan ansträngning
uppfånga den obetydligaste hviskning i dialogen, på samma gång det beredde
skådespelaren tillfälle att utan öfverflödigt anlitande af fysiska resurser låta de, så
att säga, andliga komma till fullare rätt, På grund häraf kunde också den för
komedien så nödvändiga ensemblen blifva en verklighet, enär hvarje medspelande
tvangs af omständigheternas oemotståndliga magt att lämpa sitt tal, sitt mine- och
åtbördspel efter det inskränktare utrymmet, der hvarje öfverdrift så i ena som i
andra hänseendet skulle alltför bjert falla i ögonen och, sålunda med större lätthet
kontrollerad, snart blifva bannlyst, hvilket ovilkorligen måste medföra den sanning
och natur i framställningen, som äro skådespelarekonstens första och sista uppgift.
Noga måste iakttagas vigten för ett yngre skådespelareslägte att uppväxa och danas
under inflytande af dessa till ett måttfullt anlitande af befintliga resurser manande
förhållanden, och likaså förtjenar bemärkas hvilken uppfostrande verkan på uppgifter
inom tragedien och skådespelet det inom en mindre ram förvärfvade naturliga framställningssättet
måste utöfva; ty det är en i alla länders skådespelareverld antagen
grundsats, att skådespelaren snarare uppfostras genom komedien till tragedien,
än tvärtom.
Alla ofvan antydda, för den dramatiska konstens utveckling och bestånd så
vigtiga fördelar, tillkämpade och vunna under tjugu år, skulle tvifvelsutan till väsendtlig
del gå förlorade, om den Dramatiska teatern frånskildes den Kongl. teaterinstitu
-
— 3 —
tionen, och alla de Sceniska konstarterna för sin verksamhet hänvisades till
Stora teatern.
Huru förmånliga i akustiskt hänseende den Stora teaterns scen och salong
äro, derom finnes icke mera än en mening, denna dock gällande musik-prestationer.
Fullt lika gynnsamt ställer sig icke förhållandet för tragedien och det stora skådespelet,
hvari man likväl måste finna sig, då för dessa konstarter den stora scenen
för närvarande är den enda värdiga och tillräckliga lokal. Den bredd i talet,
understödd af ett kraftigare åtbördspel, som betingas af nämnda konstarter, göra de
akustiska olägenheterna mindre märkbara, under det att de skulle på det menligaste
inverka på framställningen af i synnerhet komedien och lustspelet. Publiken, hvars
varma intresse för djén dramatiska teatern bibehållits oförminskadt, och som under
de snart förflutna tjugu åren vant sig vid den lilla scenen med den derstädes bofasta
lediga och snabbt flytande dialogen och det raskare framställningssättet, skulle
icke tillfredsställas af det mindre och lättare skådespelet, framstäldt inom eu lokal,
som för denna konstart varit främmande under en lång följd af år; intresset skulle
svalna; påpassligt konkurrenter icke underlåta att deraf begagna sig; eu minskning
i den Kongl. teaterns recettinkomster icke undgå att visa sig; och efter all sannolikhet
inom en icke långt aflägsen framtid röster å nyo höja sig för att i det
mindre skådespelets och komediens intresse uttala behofvet af en för dessa konstarter
lämpligare lokal.
Man har trott sig kunna afhjelpa de å Stora teatern öfverklagade akustiska
olägenheterna vid återgifvande af mindre skådespel, komedier och lustspel genom inskränkande
af skådespetets ram och anbringande af täckta rum eller “scenes fermées“;
men om dessa äfven mägta utgöra ett memento för skådespelaren att hålla
sig inom måttfullhetens gränser, så förmå de dock icke att minska det stora, och
för komedien alltför stora, afståndet emellan publik och skådespelare.
Om emot hvad nu blifvit anfördt skulle invändas, att under tiden emellan åren
1825 och 1863 den lyriska och dramatiska personalen kunnat arbeta på samma scen
och att på sådan grund ett enahanda samarbete äfven nu skulle kunna beredas, så
torde Direktionen få fästa uppmärksamheten derpå, att sedan den tiden förhållandena
så väsendtligt förändrats, att hvad som då, ehuru med olägenhet, kunnat låta sig
göra, numera är med vida större svårigheter förknippadt och säkerligen skulle medföra
ett skadligt åsidosättande af den ena eller andra konstafdelningens ändamålsenliga
verksamhet och utveckling. Allmänhetens smak för den stora operan var förr
icke så utbildad som nu. Derföre kräfde operans repertoir ingen synnerlig omvexling,
de lyriska representationernas antal var icke stort och de sceniska anordningarne
jemförelsevis mindre omfattande. Dessa omständigheter medförde den naturliga
följd, att sjelfva scenområdet kunde var# tillgängligt för nödiga repetitioner icke
allenast för den lyriska utan ock för den dramatiska personalen, och ett samarbete
dem emellan förthy möjligt att åstadkomma. För närvarande deremot, då för motsvarande
af den musikälskande allmänhetens anspråk en stor omvexling af opera
-
— 4 —
repertoire!! är nödvändig, så att stundom ända till fyra olika operor i veckan uppföras
med de vidlyftiga dekorativa anordningar, som nutidens smak och kompositionernas
beskaffenhet betinga, är det ofta med stor svårighet förena dt att utfinna tillräcklig
och passande tid för erforderlig öfning och nödiga repetitioner på sjelfva scenen
till följd deraf, att densammas område i så vidsträckt mån tages i anspråk för omflyttning
och uppsättning af dekorationer. Detta arbete är så omfattande och krafvelsä
mycken tid, att under den hittils tillryggalagda delen af detta spelår, det blott
undantagsvis låtit sig göra att ä Stora teatern uppföra skådespel, emedan operans
öfningar och machineriets arbeten dertill icke lemna! erforderlig tid. Detta anmärkningsvärda
förhållande torde behöfva något närmare förklaras. Det är nogsamt bekant,
att Kongl. Stora teatern, som när den uppfördes ansågs för eu af de vackraste
och ändamålsenligaste i Europa, dock efter nutidens fordringar lemnar mycket
öfrigt att önska i afseende å utrymme och beqvämlighet. Denna brist, i hög grad
menlig för åskådarne i salongen, medför oöfvervinnerliga svårigheter för arbetena på
sjelfva scenen. Teatervindens otillräckliga dimensioner förhindra dekorationsfondernas
upphissande till hela deras höjd. 1 stället för att dessa således, på sätt nyare teaterbyggnader
medgifva, taga högst ringa utrymme, måste de å Kongl. teatern vid
upphissandet vikas, hvarigenom icke allenast eu eljes onödig slitning af sjelfva materielet
uppkommer, utan det i (ifrigt ringa utrymmet så starkt anlitas, att dekorationer
i allmänhet endast för en enda större opera kunna samtidigt å teatervinden
ofvan scenen inrymmas. En naturlig följd häraf är, att sedan en opera gifvits dekorationerna
till densamma måste nedtagas och i sina förvaringsrum insättas samt
deremot andra, som skola vid nästa representation begagnas, i stället framföras och
inriktas, för att i sin ordning i magasinen tillbakaföras. Detta arbete måste, till
undvikande, så mycket som möjligt, af det olämpliga och kostsamma arbetet om
nätterna, verkställas under loppet af dagen. Men utom för detta omflyttuingsarbete
måste tid äfven afsättas för framförande och profning dels af gamla dekorationer,
som kunna ifrågakomma att med eller utan ändring begagnas vid uppsättande af
nya piecer, och dels af nya dekorationer, som för samma ändamål blifvit förfärdigade.
Dessa samtliga arbeten å scenen kunna vara så angelägna och taga så stor tid i anspråk,
att generalrepetitioner och andra repetitioner, som kräfva vissa bestämda dekorativa
anordningar, ganska ofta få uppskjutas för att på lämpliga mellantider''verkställas.
Då nu ifrågasättes, att jemväl den dramatiska afdelningens personal skall med
den lyriska sammanföras för att gemensamt med den arbeta på samma scen, torde
Eders Kongl. Maj:t icke ogunstigt upptaga, om Direktionen, som dagligen har att
bekämpa svårigheter med arbetets ordnande under nu rådande förhållanden, skulle
stanna villrådig framför lösningen af den uppgift, som sålunda blifvit Direktionen
förelagd, så mycket mera, som den ifrågasätta anordningen, äfven om densamma kan
genomföras, icke låter sig verkställa utan nedläggande på teaterbyggnaden af betydliga
kostnader och årlig minskning i de Kongl teatrarnes hittils varande inkomster,
utan motsvarande besparing i utgifterna.
— 5 —
Vid en sammanslagning af de båda scenerna måste en stor del af Dramatiska
teaterns dekorationer och samtliga dess attributer medfölja till Stora teatern för att
derstädes vid talpiecers uppförande begagnas. Häraf uppkommer behof af ökadt
utrymme för dekorationer och attributer, men sådant utrymme linnes icke vid Stora
teatern. Dess dekorationsmagasin såväl inom sjelfva huset, som de på skilda ställen
i .staden förhyrda, äro öfverfylda. Ett ytterligare magasin måste derföre antingen i
sammanhang med sjelfva teaterhuset tillbyggas, med fortsättning af södra fasaden åt
strommen hvilket, ehuru beredande den största beqvämligheten, dock torde blifva
med allt for stor kostnad förknippadt, eller ock på annan del af teaterns tomt upptog
emedan en ständig transport af dagligen behöflig materiel till och från förvaringsrum
utom teaterhuset icke utan förderflig tidsutdrägt, stor slitning och betydliga
utgifter later sig verkställa. En särskild magasinsbyggnad af corrugerad plåt
pa btora teaterns tomt, der för närvarande eu trädplantering finnes med ett provisoriskt
efter eldsvådan den 10 Oktober 1381 uppfördt, skjul för inrymmande af
dekoiationer, skulle enligt inhemtade upplysningar komma titt kosta omkring 30,000
uonoi. Hvad attributerna angår, kan utrymme för dem beredas genom att med
nuvarande attributrummet å Stora teatern förena den eu trappa högre upp ofvan
detsamma belägna s. k. korsalen, der körens sångöfningar hittils utförts Denna
förening skulle ske genom att i korsalens golf och attributrummets tak upptaga eu
öppning, genom hvilken medelst anbringad hissapparat skulle uppföras de attributer
och mindre möbler, för hvilka utrymme i nuvarande attributmagasinet komme att
saknas; och har Kongl. Ofverintendentsembetet, efter verkstäld besigtning, förklarat
hnider icke möta för upptagande af slik öppning, dock utan att Direktionen nu är
i tillfälle meddela upplysning rörande den med sådan anordning och korsalens nödiga
inredning för ändamålet förenade kostnad. Genom verkställande af denna förändring
kan nödtorftigt utrymme för attribut-förrådet beredas. För körens sångöfningar äfvensom
for repetitionsrum för dramatiska afdelningens personal vid de öfningar för
hvilka sjelfva scenområdet icke behöfde tagas i anspråk eller kunde göras tillgängligt
för inredning af erforderliga klädloger och förvarande af eu del af kostymförrådet
finnas icke inom teaterhuset att tillgå andra lokaler, än de, som kunna inredas i
rr ''e, e" f°r de Konglt teatrarne på lön anslagna boställsvåning. För att
blifva fullt ändamålsenlig borde denna våning, genom upptagande af en särskild
trappa från scenområdet, sättas med detsamma i omedelbar förbindelse; men enär
sådant, enligt inhemtad upplysning, icke utan svårighet och stor kostnad låter si»
gorå, och i alla fall utrymme icke finnes för anbringande af så rymlig kommunikations”
led, som emellan husets olika våningar redan finnes medelst den från Strömgatan ledande
yttre trappuppgång, skulle denna sednare, ehuru medförande en omväg, kunna för
anuamalet begagnas. Dock erfordras för lämpligt användande af nämnde vfinin» dels
anbringande af värm-apparat i trappan, dels erforderlig ändring i våningens inre°dnin»
dels inledning af vatten för eldsläckningsbehof och dels nödig förändring i den redan
befintliga gasledningen, utan att på förhand och innan klar insigt vunnits rörande
— 6 —
de särskilda rummens lämpligaste användning är möjligt bestämma den kostnad,
hvartill inredningen och Öfriga anordningar kunna uppgå.
Af hvad sålunda blifvit i underdånighet, anfördt torde Eders Kongl. Maj:t
Nådigst finna, att för beredande af nödigt utrymme vid Stora teatern i och för möjliggörande
af de båda scenernas sammanslagning erfordras
dels uppbyggande af ett nytt dekorationsmagasin;
dels utvidgande af attributrummet genom detsammas förening med den ofvanför belägna
korsalen; och
dels användande af Direktörens boställsvåning och verkställande af erforderlig förändring
i densammas inredning.
Direktionen öfvergår nu till undersökning om och i hvad mån Dramatiska
teaterns indragning kan i öfrigt medföra någon ekonomisk fördel för teaterinstitutionen
eller icke.
De utgifter, som för • närvarande utgå för nämnda teater, af beskaffenhet att
böra i denna fråga beräknas såsom antingen försvinnande eller efter teatrarnes
förening qvarstående, äro:
Löner:
till |
Intendenten för scenen..... |
......kr. |
3 000 |
||
Regissören............ |
1 000 |
jemte |
boställe |
||
Attributförvaltaren........ |
600 |
||||
Sufflören ............ |
1 800 |
||||
1 800 |
d.o |
d:o |
|||
Gasmästaren.......... |
1 000 • |
d:o |
d:o |
||
Garderobiéren......... |
750 |
d:o |
d:o |
||
11 |
Biljettförsäljerska^....... |
600 |
|||
600 |
|||||
1) |
Portvakten .......... |
5 5 0 |
d:o |
d:o |
|
Gårdskarlen.......... |
550 |
||||
En eldare........... |
980 |
||||
Nattvakter........... |
1 200 |
||||
Salongstäderskan ....... |
360 |
d:o |
d:o |
||
Fyra ordinarie machinister . . |
4 300 |
||||
1 150 |
|||||
Perukmakaren |
1 000 |
och |
|||
Transport kr. |
21 240 |
— 7
Afgifter:
Transport kr. 21 240
för ?rkester.................... ,,12 000
till Åtta extra arbetare vid machineriet ...... 1760
,, Fyra extra arbetare vid belysningen..... n 1856
„ Fyra extra arbetare vid attributmagasinet . . 1 400
„ Brandsoldater................. 5qq
for Gas...................... „ 9 350
„ Vatten................. „ no
” Ved och cokes................ ” 1 769 49935.
Af dessa utgifter försvinna helt och hållet:
Lönerne >
till Regissören...................kr. 1 000
„ Attributförvaltaren ..... ^ OOo
„ Gasmästaren................... 1000
„ Garderobiéren.................. 759
„ Biljettförsäljerska!)................ OOo
„ Ordonnansen .................. 6qo
n Portvakten ................... 550
„ Gårdskarlen ........ 550
„ Eldaren.................... ^ 930
„ Nattvaktarne................... 1200
„ Vaktmästarne................. ^ 1 150 och
Afgifterne
för Åtta extra arbetare vid machineriet..... ,. 1 760
„ Vatten..................... ^ no
» Ved och cokes.................. l 769 12 619.
af lön till
Intendenten för scenen
Sufflören,
Verkmästaren,
- 8 -
Fyra ordinarie machinarbetare,
‘ Salongstäderskan och
Perukmakaren;
samt afgifter till
Orkestern,
Fyra extra arbetare vid belysningen,
Fyra extra arbetare vid attributmagasinet och
Brandsoldaterne; äfvensom för
anhåller Direktionen att få för hvarje af dessa utgifter särskild! niga i förklaring
hvarföre desamma antagligen alldeles icke eller blott till någon del kunna besparas.
Intendenten för Scenen.
Att vid Kong!, teatern anställa eu person, som omedelbart under Direktoren
skulle leda all den artistiska verksamheten, komme att medföra ett högt tillagg till
staten: ty utom särskilde under honom för de olika scenerna sorterande underregissörer
kunde verkets gång ej uppehållas, då samtidigt i skilda lokaler ofmngai a
lyriska och dramatiska stycken måste vid teatrarnes sammanslagning ega rum. Dessutom
torde vara högst svårt, om icke omöjligt, att i närvarande tid finna eu person
med förmåga att sköta de båda scenerna på samma gång; i följd hval åt det saker
ligen blir lämpligast och minst kostsamt att liksom nu hafva en intendent för den
lyriska och eu för den dramatiska scenen anstuld.
Intendentens lön kan derföre icke besparas.
Sufflören.
Som repetitioner samtidigt måste förekomma på de bada sceniska afdelnin
camé kan icke teatrarnes sammanslagning föranleda nedsättning i nu betinthga antalet
sufflörer; hvarföre lönen för Dramatiska teaterns sufflör icke kan besparas.
Verkmästaren och fyra machinarbetare.
För möjligheten att å Stora teatern kunna spela alla dagar i veckan torde
mer eller mindre ofta sig förete behof af nattarbete, för åstadkommande hvaraf
erfordras någon förstärkning af det der förut varande arbetsmanskap, hels ännu
större ombyte och transport af dekorationer komma att ega rum, da efter teatrarnes
sammanslagning dramatiska pjeser ständigt komma att med lyriska omvexla; och
— 9
som icke lärer kunna ifrågasättas, att Verkmästaren vid Stora teatern skulle kunna
ensam leda arbetet alla dagar under veckans lopp och äfven nattetid, då så påkallas,
så mycket mindre, som Verkmästaren, utom anordnande och öfvervakande af sjelfva
arbetet med dekorationerna, har att föra räkenskaper öfver arbetspersonalen och
densammas aflöning, anser Direktionen att Verkmästaren vid Dramatiska teatern bör
som biträdande Verkmästare vid Stora teatern anställas, och två af de fyra ordinarie
machinisterne, såsom vana att uppställa Dramatiska teaterns dekorationer, jemte
honom till Stora teatern förflyttas. Lönen till Verkmästaren kan således icke besparas,
men väl till två af machinisterne med........ In- 9 1
Salongstäderskan.
Med afseende å tillökningen i arbetslokalerna å Stora teatern måste eu städerska
der utöfver de nu befintliga anställas; hvarföre aflöningen till Salongstäderskan
vid Dramatiska teatern icke kan besparas.
Perukmakaren.
Dennes aflöning vid Dramatiska teatern, utgörande 1,000 kronor om året, kan
icke helt och hållet besparas, emedan den ökade tjenstgöringen vid Stora teatern
föranleder tillökning i hans aflöning derstädes. Men halfva lönen utföres såsom
besparing med............................. k r>(yn
Orkestern.
Då medlemmarne af Kongl. Hofkapellet måste, utom tjenstgöring i operan,
indelas till utförande af mellanaktsmusik vid de dramatiska föreställningarne å Stora
teatern, kommer den deraf härflytande tillökningen i arbetet att antagligen medföra
icke allenast höjning i deras redan nu, i synnerhet inom de lägre graderna, ytterst
knappa aflöning, utan äfven förstärkning af personalen, åtminstone hvad stråkqvartetten
angår. Härförutom blefve för Direktionen måhända nödvändigt att anställa en anförare
för orkestern, hvilken, i likhet med hvad numera är fallet med Dramatiska
teaterns orkesteranförare, skulle ega skyldighet att dels anskaffa och för lämpligt
antal instrumenter arrangera de modernare musikalster, som egna sig att utfylla
mellanakterna, och dels ansvara för utförandet af all musik å scenen vid de dramatiska
föreställningarne. Teatern eger visserligen till sitt förfogande musikkomposi--tioner, arrangerade för mindre orkester; men dessa äro så gammalmodiga och så
ofta hörda, att behofvet af modernare musik för entreakter gör sig kännbart gällande
10 —
Som emellertid konsertmästarne äro enligt kontrakt skyldige att anföra orkestern vid
de dramatiska föreställningar, som hittills förekommit, torde lämpligast nu ifrågasatta
åliggande rörande arrangerande af lämpliga musikkompositioner kunna af någondera
af dem genom särskildt aftal och emot skälig ersättning öfvertagas.
Vid dessa förhållanden finner Direktionen sig för närvarande och innan sig
visat, hvartill den ofvan antydda förstärkning i personal och lönevilkor kommer att
uppgå, sakna grund för bedömande, huruvida någon del af nu utgående kostnaden
för orkestern å Dramatiska teatern må kunna besparas eller ej.
Fyra extra arbetare vid belysningen.
Förflyttning af samtlige dessa arbetare till Stora teatern behöfves icke; men
Brandmästaren, hvilkens arbete betydligt kommer att ökas genom den dagliga verksamheten
å Stora teatern, måste dervid kunna påräkna ett biträde utöfver den
personal, som för närvarande ombesörjer belysningen derstädes. Aflöningen för ett
sådant biträde skulle komma att uppgå till 900 kronor om året; och om detta
belopp dragés från utgiften, 1,856 kronor, till de extra arbetarne vid belysningen å
Dramatiska teatern, uppkommer en besparing af...............kr. 956.
Fyra extra arbetare vid attributmagasinet.
Med afseende å det ökade arbetet vid attributförrådet, som vid Stora teatern
skulle uppkomma, och vid betraktande tillika att detta arbete icke obetydligt förtynges
derigenom, att attributerna, medelst begagnande af ofvanomförmälda hissinrättning,
måste till och från förvaringsrummet förflyttas, anser Direktionen samtlige
ifrågavarande arbetare böra till Stora teatern öfvergå; hvarföre aflöningen till dem
icke kan besparas.
Brandsoldaterne.
♦
Afgiftcn till desse är här ofvan beräknad efter det förhöjda pris, hvarmed
densamma beräknas komma att hädanefter utgöras, eller 500 kronor. Detta belopp
kommer vid eu indragning af Dramatiska teatern visserligen icke att utgå; men som
genom tillökning i antalet representationer å Stora teatern afgiften till brandsoldaterne
derstädes måste ökas med 315 kronor, kan besparingen för brandsoldaternes upphörda
tjenstgöring vid Dramatiska teatern icke beräknas högre än till.......kr. 185.
Gas.
Om, såsom ofvan antagits, nattarbete på Kongl. Stora teatern förekommer,
erfordras för detsammas utförande en icke obetydlig gasförbrukning, i synnerhet som
antagligen eu eller annan af de gasödande takramperna dervid behöfva tändas.
*
i
— 11 —
Erfarenheten sedan 1881 års höst, då för restaurering af brandskadade dekorationer
icke fanns annan plats att tillgå, än Stora teaterns scen om nätterna, sedan dagens
arbeten voro afslutade, visade att gasförbränningen nattetid uppgick till flera tusen
kronor i månaden. Då härjemte i betraktande tages det ökade antal representationer
och repetitioner å Stora teatern, som i händelse af scenernas sammanslagning skulle
ifrågakomma, samt den högst betydliga gasåtgång, som det utvidgade attributmagasinet
samt blifvande nya öfnings- och förvaringsrummen i Direktörens boställsvåning komme
att taga i anspråk, kan Direktionen icke såsom besparing i gasförbrukningen beräkna
ens någon del af den kostnad, hvartill afgiften för gas å Dramatiska teatern uppgår,
utan torde snarare böra befaras, att den tillökning i sådan förbrukning, som måste
å Stora teatern uppkomma, öfverstiger gasåtgångeu å Dramatiska teatern.
Besparingen, så vidt den nu kan beräknas, inskränker sig derföre till kr. 16,410.
Denna besparing minskas dock med förlusten i inkomst
dels af hyror i Dramatiska teaterhuset.............kr. 4,600
och dels af Eders Kong! Majits abonnementsafgift för platser
å samma teater......................... „ 7,385. n,985
hvarigenom besparingen visar sig uppgå till endast............kr. 4,425
hvilken behållning ytterligare minskas med tillökningen i utgift ej mindre
för extra belysning af ljus i korridorerna vid Stora teatern, hvilken utgift
vid representationerna derstädes förhåller sig till enahanda utgift
vid Dramatiska teatern som 100 till 40, utan ock med kostnaden för
uppvärmning af Direktörens boställsvåning, vid hvilket förhållande antagas
kan, att besparingen blir högst ringa, om ens någon.
1 afseende å möjlig inskränkning i antalet af Kong! teaterns
* Personal
sa är, beträffande den dramatiska afdelningen, antalet qvinnliga artister för stort
relativt till de manliga, eller, rättare sagdt, antalet manliga artister är för litet
relativt till de qvinnliga. Itättast torde emellertid vara att utjemna detta missförhållande
genom någon minskning i de qvinnliga artisternas antal. Den ringa besparing,
som derigenom uppkommer, kan likväl icke till siffran sänka de qvinnliga
artisternas aflöningsstat, enär eu tillökning förestår i lönevilkor för, bland andra,
dem hvilka, efter uttjenande af den tid de enligt elevkontrakt varit skyldiga att
arbeta för eu ringa aflöning, förvärfvat sig vana och skicklighet på scenen och åt
hvilka derföre måste tillförsäkras bättre vilkor, om de fortfarande skola kunna vid
Kong], teatern fästas.
Hvad den manliga personalen angår tilltro)'' Direktionen sig icke att göra
någon minskning i densamma, för att sedan låta denna personal fyllas af lyriska
scenen» artister, enär den hittills nästan uteslutande i musikverk använda delen af
12
teaterpersonalen icke kan i en dramatisk piece billiga de fordringar på ett godt och
naturtroget utförande af talrölen, hvarpå såväl publik som kritik och författare kunna
hysa berättigade anspråk, om äfven afseende ej fästes vid det väl icke i förra tider,
men nu mera till fullo insedda förhållande, att sångröster äro alltför dyrbara för
att icke behöfva sparas till uppgifter inom det rent lyriska området. Undantag
från denna regel måste dock redan under nuvarande förhållanden göras, hvilket utgör
ett ytterligare stöd för åsigten att den manliga personalen vid den dramatiska
afdelningen ingalunda är för stor.
Antalet af den lyriska scenens artister är obestridligen större, än nödvändigheten
klöfver. En utgallring bland dem torde derföre kunna ske, dock med den
varsamhet, som bör iakttagas vid en gammal, af staten doterad konstanstalt, hvars
traditioner böra bibehållas, och med det undseende, som billigtvis kan fordras för
artister, de der egnat hela sitt konstnärslif åt Kongl. teatern och i dess tjenst nedlagt
sina krafter. En alltför stor minskning i sångpersonalens antal, om ock visande
en motsvarande minskning i utgiftsstaten, är dock icke med iakttagande af Kongl.
teaterinstitutionens fördel förenlig. Den Kongl. Svenska teatern har icke samma
förmån, som de större teatrarne i utlandet, att i händelse af förfall för den ena
eller andra artisten genast kunna från annat håll, möjligen från närmaste stad, påräkna
ersättning i en annan artist, redan färdig att utföra sitt parti på samma
språk, och utan att någon särskild tid för öfning behöfver tagas i anspråk. Här
deremot måste hvarje sujett, som af sjukdom eller annat förfall hindras från tjenstgöring
ersättas af annan person inom teatern, hvilken omständighet alltid krafvel’,
i mån som möjlig är, vigtigare rölers besättning af flera, än en person. Om också
tyckas kan, att för sådana fall, der de möjligen blott sällan inträffa, det är för dyrbart
att hålla särskilda sångarkrafter i reserv, så behöfver till bemötande deraf
endast invändas, att om ock lönen för en lyrisk artist alltid måste sättas temligen
hög, den dock icke öfverstiger den förlust, som kan tillskyndas* teatern genom tvungen
inställning af blott två eller tre representationer. Vid beräkning af den minskning
i utgift, som uppkommer genom besparing af de artisters löner, som kunna
indragas, måste emellertid i betraktande tagas, att en redan länge nödig befunnen
förstärkning inom tenorfacket samt anställande på stat af eu framstående sångerska
med all säkerhet kommer att öka den lyriska scenens aflöningsstat mera, än ofvan
antydda besparing deruti beredt lindring; och med detta förhållande för ögonen kan
icke Direktionen framlägga något förslag, som går ut på nedsättning af staten för
den lyriska afdelningen.
Sedan Direktionen med det ofvan anförda sökt visa, att i personalstaten ingen
besparing kan antagas uppkomma, på samma gång som ovisst är om och i hvad
mån indragning af Dramatiska teatern kan medföra någon nedsättning i utgifterna
för gas och orkester, återstår att tillse, huru den blifvande recetten antagligen
kommer att ställa sig i jemförelse med den, som för närvarande kan vid de båda
teatrarne påräknas.
— 13
Erfarenheten på senare år har visat, att ållmänheten talrikast är att påräkna
vid de tillfällen, då stora operor med praktfull uppsättning gifvas; och med afseende
å såväl derå, som den ganska stora lyriska repertoir, som Kongl. teatern numera
eger, anser Direktionen icke skäl att sätta operaföreställningarne till färre, än tre i
veckan, så mycket mindre som nödvändigt blir, att vid dramatiska föreställningar å
Stora teatern nedsätta prisen å platserna i salongen icke obetydligt under dem, som
för närvarande äro derstädes gällande, då i betraktande tages att allmänheten i
många år varit van att för beskådande af föreställningarne å Dramatiska teatern
erlägga betydligt lägre afgift.
I
Å Stora teatern gifvas för närvarande 180 representationer
med en beräknad medelrecett af 1 400 kr............... kr. 252 000
Å Dramatiska teatern gifvas 220 representationer med beräknad
medelrecett af 700 kr....................... „ 154 000
Summa kr. 406 000
Härifrån afräknas dagkostnaden
Å Stora teatern för 180 representationer å 240 kr. . . kr. 43 200
Å Dramatiska teatern för 220 representationer å 115 kr. „ 25300 68500
då såsom behållning återstår...................... kr. 337 500
Vid en sammanslagning af de båda scenerna antages såsom
en möjlighet att öka antalet representationer till högst 250, efter beräkning
för veckan af 3 lyriska och 4 dramatiska föreställningar,
eller 110 lyriska och 140 dramatiska. Efter nedsättning af biljettprisen
vid de dramatiska föreställningarne vågar Direktionen icke beräkna
medelrecetten för desamma högre än till 1000 kronor. Beräk
-
ningen ställer sig då sålunda:
för 110 lyriska representationer å 1 400 kr.............. kr. 154 000
„ 140 dramatiska d:o å 1 000 „ ............. „ 140 000
Summa kr. 294 000
Härifrån afräknas dagkostnaden
för 110 representationer å 240 kr............ kr. 26 400
„ 140 d:o å 200 „........... „ 28 000 54 400
då såsom behållning återstår...................... kr. 239 600
eller 97,900 kronor mindre, än om verksamheten fortfarande bedrefves vid båda
teatrarne. Härtill kommer dels den ersättning, som torde böra tillerkännas Direktören
för den i anspråk tagna boställsvåningen med för densamma afsedda ved och
— 14 —
dels kostnaden, en gång för alla, för de förändringar och tillbyggnader vid Stora
teatern, som här ofvan blifvit antydda. Den sålunda uppkomma förlusten ökas
naturligtvis med beloppet af den dagliga recetten för hvarje representation, som
understiger det beräknade högsta möjliga af sju i veckan; och enär antagligt är,
att icke, så sällan komma att sig förete omständigheter, som omöjliggöra en daglig
verksamhet, anser Direktionen den blifvande förlusten genom Dramatiska, teaterns
indragning kunna uppskattas till minst 110,000 kronor, hvarmed det årliga statsanslaget
i'' sådant fall behöfde ökas utöfver det belopp, som eljes vore nödvändigt och
hvarom här nedan vidare förmäles.
Att det ej är i konstens intresse och från estetisk synpunkt betraktadt som
indragning af den Dramatiska teatern kan ifrågasättas vågar Direktionen antaga;
och då en sådan åtgärd, enligt den utredning, Direktionen här ofvan sökt åstadkomma,
icke heller i ekonomiskt hänseende skulle blifva för den Kongl. teaterinstitutionen
fördelaktig, utan deremot kräfva stora uppoffringar utan motsvarande fördelar,
täcktes Eders Kongl. Maj:t finna Direktionen icke kunna annat än på det lifligaste
afstyrka, att någon förändring i de Kongl. teatrarnes verksamhet och förhållande
sins emellan må af Eders Kongl, Maj:t i Nåder ifrågasättas. Hvarje tillbakaskridande
i denna verksamhet kan icke hafva annat än olycksbringande följder.
Det är ofta erinradt och kan ej nog framhållas, huru vigtiga Kongl. teaterinstitutionens
uppgift och betydelse äro: att odla allmänhetens smak och konstsinne, att uppmuntra
den inhemska vitterheten och således äfven bidraga till Svenska språkets
vård; och för så höga ändamål torde man med tillförsigt kunna hoppas, att det
mägtiga beskydd, som hittils af Sveriges konung och folk lemnats denna institution,
för framtiden i icke mindre mån må komma densamma till del.
Ått besvara den ofta förekommande frågan om det belopp, som i statsanslagbehöfves
för betryggande af de Kong], teatrarnes ändamålsenliga drift, är'' i hög grad
vanskligt, då teatrarnes hufvudsakliga inkomster äro beroende på det intressse, som
allmänheten hyser för teatrarne och de omständigheter, som medgifva eller förbjuda
samma allmänhet att deråt egna sitt deltagande och sina tillgångar. Redan det
förhållande att de Kongl. teatrarnes årliga inkomst af försålda entréebiljetter kunna
differera på ett belopp af 180,000 kronor, på sätt sig visar vid en jemförelse emellan
tvä skilda spelår, ådagalägger till fullo svårigheten att till siffran beräkna an
slagsbehofvet,
så vida icke beräkningen får sträcka sig till eu längre tidsföljd och
medeltalet af flera års utgifter läggas till grund för kalkylen. Af det sätt, som i
afseende å de Kong!, teatrarne förfares, eller att deras stat uppgöres och deras anslag
bestämmes blott för ett år i sender, uppstå flera obehagliga följder. För det
första blir derigenom utgiftsstaten högre, än den borde blifva, derigenom att sedan
alla kontrakt blifvit, i ovisshet om teatrarnes kommande öde, årligen uppsagda, su
jetterna, förnämligast de till kör- och orkesterstaterna hörande, måste vid de nya
kontraktens uppgörande för hvarje gång köpas dyrare tillbaka. För det andra för
-
— 15 ■—
galnas derigenom Direktionens verksamhet. Vore teatrarnes tillvaro och fortlång
för någon längre tid betryggade kunde dels med temligen stor säkerhet
kontrakten med artisterna i många fall ställas för teatrarne fördelaktigare
om de finge uppgöras på - längre tid, och dels noggrannare beräkningar göras
och ändamålsenligare anstalter träffas i den högst vigtiga frågan om uppsättande
af större operor, hvilkas kostnader icke alltid kunna betäckas af dét löpande
årets recettinkomster, utan kräfva en längre tid för att blifva ersatta. Då emellertid
kostnaden måste göras och spelårets ekonomiska resultat sedan läggas till grund
för bedömande af frågan huruvida Kotigl. teatern “burit sig eller icke11, blir följden
eu åter upprepad klagan öfver att “å nyo visat sig brist vid teatern''1, som åter föranleder
till betänklighet, huruvida med Statens öfriga uppgifter kan vara förenligt
att omhägna en institution, som ständigt krafvel’ nya och förökade uppoffringar. Det
förhåller sig med teatern, som med den enskilde, hvilken arbetar under inflytelsen af
ekonomiskt betryck, att den hjelp och det bistånd, som honom lemnas, måste vara tillräckligt,
om icke betrycket oupphörligen skall ökas; och en ytterligare.jemförelse ligger
nära till hands emellan teatern och en industriidkare, hvilken i ovisshet om hans rörelse
skall efter arbetsårets slut fortlefva eller icke, förhindras att ställa sin tillverkning
och .träffa aftal om inköp af förråd på fördelaktigare, vilkor, än den måste underkasta
sig, som, så att säga, lefver för dagen. Att det understöd, som de Kongl.
teatrarne fått åtnjuta, icke varit afpassadt efter behofvef, synes blott vid en blick
på det förhållande, att sedan teatrarne under en följd af år ansetts behöfva och
äfven fått åtnjuta ett årligt statsanslag af 75,000 kronor, hvilket visat sig icke alltid
fylla deras behof, detta belopp, ehuru teatrarnes aflöningsstat och utgifter af många
skäl år från år ökats, likväl blifvit nedsatt med ett belopp af 15,000 kronor, genom
hvilken åtgärd institutionens styrelse blifvit på förhand dömd att arbeta under abnorma
förhållanden, som omöjligen kunnat leda till annat resultat, än den årliga
brist, som icke af annat än ovanligt gynnsamma och oberäkneliga förhållanden
kunnat förekommas. »
De Kongl. teatrarnes Direktion anser sig illa uppfylla sin pligt, om hon icke
i denna för teatrarnes framtid kritiska tidpunkt öppet uttalade sin åsigt om det
enda möjliga och rätta sätt, hvarpå denna framtid skall kunna betryggas. Tillvaron
af de Kongl. teatrarne har för allmänheten blifvit ett behof, som icke genom andra
tillfälliga anstalter af samma slag kan tillräckligt fyllas. Denna allmänhet fordrar
att å de Kongl. teatrarnes scen få skåda prestationer jemförliga med dem, som de
största och rikast doterade teatrar i utlandet ha att erbjuda; men de Kongl. teatrarnes
salonger äro föga rymliga och föga inbringande, deras statsanslag ringa i jem«
förelse med andra stora teatrars. De anspråk, som sålunda på de Kongl. teatrarnes
Direktion ställas, äro omöjliga- att utan årlig skuldsättning uppfylla, så framt icke
åt teatrarne ''beredas inkomster, de der i högre grad än de nuvarande kunna vara
för uppgiftens lösning betryggande. Dertill fordras i första rummet garanti för längre
— 16
än årlig tillvaro och på förhand tillförsäkrad tillgång till erforderliga medel i händelse
af behof. Denna sednare inskränkning synes väl stå i strid med det förut
gifna kategoriska omdömet om det hittils utgående anslagets otillräcklighet; men
erfarenheten gifver vid handen, att undantagsvis sådana inkomster kunna de Kongl.
teatrarne tillflyta, som lemna ett tillfälligt öfverskott; och denna omständighet i förening
med de skäl, som Direktionen i öfrigt här ofvan anfört, föranleder Direktionen
att utan tvekan underdånigst inför Eders Kongl. Maj:t framlägga det förslag,
att hos Riksdagen måtte utverkas, utöfver nu utgående statsanslag,
ett årligt kreditiv af 80,000 kronor, till användande i mån af sig företeende
behof, med. berättigande för Direktionen att uppgöra kontrakt och
träffa andra för de Kongl. teatrarnes drift nödiga aftal för en tid af
minst fem år.
I sammanhang härmed torde det tillåtas Direktionen fästa Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet derpå, att de Kongl. teatrarnes kassa fortfarande betungas
med utgifvande, bland annat, af årligt underhåll till 18 förut vid kör- och ballettstaterna
anstälda personer, hvilka i afvaktan på lediga pensionsrum i Kongl. teaterns
pensionskassa tid efter annan förklarats berättigade att vid Kongl. teatern uppbära
exspektans arvode med 300 kronor hvardera. Olämpligheten af att Kongl. teaterinstitutionen
skall utom sina öfriga uppgifter äfven vara en pensionsanstalt, utan åtnjutande
af afgifter, som kunna bilda en fond för sådant ändamål, ligger i öppen
dag och torde icke behöfva af Direktionen vidare utvecklas.
Som innehållet af Statsrådets och Chefens för Kongl. Finans Departementet
ofvan först omförmälda skrifvelse till Direktionen, hvilken skrifvelse påkallat ifrågavarande
underdåniga yttrande, innehåller några ord, som kunna innebära en möjlighet
att de Kongl. teatrarnes verksamhet hädanefter icke vidare skulle komma att för
Statens räkning bedrifvas, anhåller Direktionen, under förutsättning att dermed skulle
åsyftas teatrarnes öfverlemnande åt den enskilda spekulationen, att få jemväl i
denna fråga, ehuru densamma icke ligger inom området för detta betänkande, uttala
sin mening.
Lika litet som det tillförene ansetts värdigt och ändamålsenligt, att vården
om någon åt vetenskap eller konst egnad statsinstitution öfverlemnats åt enskild
person, hvilken, enligt sakens natur, måste i första rummet hafva till uppgift att
rikta sig sjelf, lika litet kan det under nu för handen varande förhållanden synas
välbetänkt, ändamålsenligt eller värdigt att beträffande teaterinstitutionen vidtaga en
sådan åtgärd. Att den dramatiska konsten dervid skulle tillfogas den största skada,
och frukten af ett hundraårigt sträfvande i bestämd rigtning gå förlorad, torde vara
stäldt utom allt tvifvel och således icke heller påkalla någon vidare utredning. Men
— 17 —
från ekonomisk synpunkt anser Direktionen _ sig höra framhålla åtskilliga betänkligheter.
Äfven om den blifvande entreprenören eller direktören fortfarande kommc i
åtnjutande af de Kongl. teatrarnes nuvarande anslag såväl från Eders Kongl. Maj:t
som från Riksdagen, skall hans ekonomiska ställning ytterst bero af deltagandet från
allmänhetens sida; och då hans hufvudsyfte, af lätt insedda skäl, måste blifva att
bereda sig sjelf största möjliga vinst af företaget, följer deraf att han dels måste
konkurrera med öfriga teatrarne om uppsättande af en repertoir, som skulle ockra
på allmänhetens mer eller mindre sunda smak och tycke för stunden, dels icke har
något intresse att vårda, och ännu mindre att vidmagthålla och föröka, Kongl.
teatrarnes statsverket nu mera tillhöriga materiel, hvilken representerar ett högst
betydligt penningevärde. Ju större entreprenörens vinst blifver, desto större förlust
kommer det derföre att successive uppstå för statsverket; och när entreprenaden är
slut, kan den sannolikt icke af ny entreprenör öfvertagas, utan att ny materiel af
statsverket bekostas och förthy en större summa på en gång erfordras, än hvad
som nu är af behofvet påkalladt, för att genom ett för verkets ändamålsenliga
bedrifvande lemnadt kreditiv betrygga dess tillvaro och beskydda dess dyrbara
statsegendom.
En icke mindre vigtig omständighet företer sig beträffande de Kongl. teatrarnes
talrika personal, som ansett sig kunna, med fullt förtroende till den Kongl. Statsinstitutionens
stabilitet, egna sitt lif och sina bästa krafter åt densamma och åt
största delen af hvilken pensioner tillförsäkrats ur kassor, till hvilka den sjelf under
långa år bidragit. Skulle nu sujetterna genom de Kongl. teatrarnes öfverlemnande åt
enskild entreprenör skiljas från sin anställning vid Kongl. teatern, måhända utan
möjlighet att annorlunda än delvis å nyo få engagement vid verket eller vid annan
konstanstalt af samma slag finna sin utkomst, skulle de äfven komma att gå miste
om större eller mindre del af de dem tillförsäkrade pensioner, såvida icke statsverket
lemnade stora, med hvarje år ökade, bidrag till vederbörande pensionskassor, hvilka
eljes ej utan årsbidragen från sujetterna skulle kunna fullgöra sina åligganden. Härföi
utom blefve säkerligen nödvändigt för statsverket att betala tjenstemän, pensionskassaföreståndare
och förvaltare af den alltmera försvinnande materielen; och den
slutliga följden för framtiden, i händelse entreprenad komme till stånd, blefve att när
statsuiagtei na, fou ellei sednare, men säkerligen någon gång insågc nödvändigheten
att åter upprätta nationalteatern, det endast återstode att börja från början så väl i
konstnärligt som finansielt afseende. Direktionen finner sig så mycket mindre böra
än ytterligare förlänga detta betänkande genom att ingå i bemötande af en möjlig
invändning om exemplet från Frankrike, der entreprenad af nationalteatrar kan ega
ruin, utan att några menliga följder deraf försports, som de förhållanden, hvilka
i ^ Paris möjliggjort och föranledt sådana entreprenader, äro för vidt skilda från
våra, för att någon jemförelse rimligen skall kunna i omförmälda hänseende
ifrågakomma.
3
— 18
De Kongl. teatrarnes Direktion, som räknar såsom sin största heder att hafva
fått leda teatrarnes arbeten vid den ärofulla tidpunkt, då den Kong], Svenska teaterinstitutionen
firade sin hundraåriga tillvaro, anhåller få afsluta detta underdåniga
betänkande med att uttala sitt djupa beklagande om denna fest skulle genast efterföljas
af den åldriga och värdiga institutionens prisgifvande åt den enskilda spekulationen.
Underdånigst
HEN It. WEST IN.
Stockholm den 11 Januari 1883.
e. f.
Alfred Grandinson.
c
Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri 1883.