Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

1

N:o 39.

Ant. till Riksd. Kansli den 21 Mars 1883, kl. 3 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen, angående låneunderstöd
för odling af sanka trakter in. m.; gifven
Stockholms slott den G Mars 1883.

Med åberopande af närlagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att besluta:

att en särskild fond å 10,000,000 kronor under loppet af tio år
bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sänka trakter;

att till fondens bildande anvisas under tio år från och med år 1884
en million kronor årligen, dock att, om för något af dessa år icke så
stort belopp för utlåning erfordras, ett kommande års tillskott må i
samma mån höjas;

att de för fondens bildande nödiga medel skola, i den mån de här
nedan omförmälda inbetalningar å äldre lån icke dertill förslå, af Riksgäldskontoret
förskjutas mot godtgörelse af ränta å förskotten;

att från och med år 1885 skola till fonden ingå de till Statskontoret
inflytande annuiteter å äldre odlingslån;

att fonden skall af Statskontoret förvaltas;

att Kongl. Maj:t skall ega att, i den mån fondens kapital och sedermera
inflytande låneafbetalningar och räntebehållningar dertill lemna
tillgång, å fonden anvisa lån för odling af sänka trakter, att utgå enligt
följande allmänna vilkor och bestämmelser:

Mom. 1. För hvarje odlingsföretag måste fullständig plan till arbetets
utförande jemte beräkning öfver de med så väl torrläggningen
som odlingen förenade kostnader vara uppgjord af sakkunnig person
och hafva vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse.

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. Haft.

1

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 39.

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån, är underkastad alla de
vilkor och kontroller, soin af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det belopp,
hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för torrläggningen
beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren genom kontant tillskott,
materialier, arbete eller annat bidrag bestrida hvad till företagets
fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade lånebidraget.

Mom. 4. Skulle sedermera befinnas, att den verkliga kostnaden för
arbetets utförande understiger den beräknade, skall, der Kong]. Maj:t
icke finner undantag böra ega rum, iakttagas, att det beviljade lånet
minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen, som lånet
utgjort af den beräknade kostnadssumman; börande förty räkenskaperna
af vederbörande intressenter i företaget föras på sådant sätt, att den
verkliga kostnaden för företaget må kunna säkert uppskattas.

Mom. 5. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig ett
odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt af
Kong!. Maj:t eller, efter erhållet bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkännas. Kontraktet skall innefatta förbindelse för låntagaren
dels att, i nogrann öfverensstämmelse med den faststälda arbetsplanen
och under skyldighet att dervid vara underkastad vederbörandes
kontroll, påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att
vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels
att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet kan erfordras.

Mom. 6. För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de lyftade
statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas
sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,
af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes.

Mom. 7. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget
blifvit börjadt, hvarefter medlen få successivt och i mån af
arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta
eller särskilt blifvit bestämda; börande, såvida icke Kongl. Maj:t, med
afseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,
någon del af lånet i Statskontoret innestå, intill dess arbetet är afsynadt
och godkändt.

Mom. 8. Lånen skola från Statskontoret utbetalas antingen omedelbart
eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande;
börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos
Statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 39. 3

b) godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande eller
medlens återbäring;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt;

d) en till Statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd
skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes betalningsansvar,
intill dess lånet, jemlikt Kongl. kungörelserna af den 13 Juni 1845 och
den 3 November 1848, blifvit fördeladt på de hemman, hvilka för''återbetalningen
skola ansvara, och fördelningen vunnit laga kraft samt uti
jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och

e) af Statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för den
afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. ,9. De Inne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds
utbekommande till Statskontoret aflemnats, förblifvajuti Statskontorets
vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig reqvisition
utlemnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen, eller arbetet, utan af
Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med detsaminas utförande, icke blifvit
fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta
inställa all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad deraf
uppburits, att på eu gång eller successivt till Statskontoret inbetalas
inom den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t. Statskontoret bör tillse,
att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning, och skall det åligga
vederbörande att å sålunda lyftade och återburna medel jemväl erlägga
fem procent årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. Alla med låneunderstöd utförda arbeten skola af den eller
dem, det åligger,ovederbörligen underhållas.

Mom. 12. A den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges
de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller
kapitalafbetalning, men den för lånen bestämda räntan beräknas å de
under tiden lyftade belopp och lägges vid de fem årens slut till den
beviljade lånesumman. A det sålunda uppkommande beloppet erlägges
från sjette året tills lånet blifvit slutbetaldt en annuitet af tio procent,
deraf fem procent ränta. I afseende på sättet och ansvarigheten för
dessa inbetalningars verkställande böra lända till efterrättelse ofvan åberopade
Kongl. kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848.

Mom. 13. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd af
erhållna lån föranledts för Statskontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras af låntagaren.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Under förutsättning, att Riksdagen lemnar sitt bifall till bildandet
af ifrågavarande fond, på sätt Kongl. Maj:t här ofvan ifrågasatt, vill
Kongl. Maj:t derjemte föreslå Riksdagen att bemyndiga fullmäktige i Riksgäldskontoret
att för beredande af tillgång till de försträckningar till
ifrågavarande fond, som komme att åligga Riksgäldskontoret, dels använda
den del af den blifvande postsparbankens tillgångar, som enligt
Kongl. Maj:ts denna dag till Riksdagen aflåtna nådiga proposition angående
bildande af en dylik bank är afsedd att kunna på sådant sätt
göras fruktbärande, samt dels i mån af behof försälja obligationer i
svenskt mynt, ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda att återbetalas
viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning.

Slutligen och då Kongl. Makt redan i nådig proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att
för år 1884 anvisa »till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis afse att minska frostländigheten», 150,000
kronor och dervid förklarat sig vilja framdeles föreslå de vilkor, hvarunder
anslag från denna fond skulle kunna erhållas, vill Kongl. Maj:t,
med åberopande jemväl härutinnan af hvad det bilagda statsrådsprotokollet
för denna dag härom innehåller, föreslå Riksdagen besluta,

att beloppet, 150,000 kronor, må användas till understödjande medelst
anslag utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana vattensjuka
marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd;

att anslaget må utgöra högst eu tredjedel af den beräknade kostnaden
för torrläggningsföretaget;

samt att för erhållande af dylikt anslag må gälla enahanda vilkor,
som blifvit af Kongl. Maj:t i nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof föreslagna och af Riksdagen redan antagna för erhållande
af statsbidrag till andra allmänna arbeten.

De ärendet tillhörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Fredrik Hederstierna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

5

Utdrag af protokoll öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
6 Mars 1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyekn,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander och
Ryding.

Departementschefen Statsrådet Hederstierna anförde slutligen:

»Med afseende å angelägenheten deraf, att de obegagnade odlingslägenheter,
som finnas uti landets vidsträckta mossar, myrar och andra
vattendränkta marker, skulle, så vidt möjligt vore, inom en ej allt för
aflägsen framtid kunna bringas till fruktbarhet, uppdrog Landtbruksakademien
vid sin sammankomst den 18 September 1882 åt sin förvaltningskomité
och landtbruksafdelning att öfverlägga om de åtgärder, som
för främjande af denna fråga borde vidtagas, samt att derefter hos Eders
Kongl. Maj:t göra underdånig framställning i ärendet.

Då förvaltningskomitén och landtbruksafdelningen ansågo det för
frågans behandling vara nödvändigt att inhemta kännedom så väl om de
hydrografiska arbeten, som inom de särskilda hushållningssällskapens

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

områden vore verkstälda, och genom hvilka sålunda förberedande planer
blifvit uppgjorda för de inom orterna varande vattendränkta markers
afdikning för odling, som ock huruvida och, så vidt sådant kunde uppgifvas,
till hvad omfång inom sällskapens områden furines moss- och
myrtrakter eller andra vattendränkta fält åt den vidd, att det ej kunde
emotses, det deras torrläggning kunde af de enskilde jordegarne åstadkommas,
så anmodade förvaltningskomitén hushållningssällskapen att
inkomma med upplysningar i förenämnda hänseenden.

Sedan yttranden i anledning häraf inkommit från samtliga hushållningssällskapen
i riket, har Landtbruksakademiens förvaltningskomité uti
underdånig skrifvelse den 19 December 1882 gjort framställning om
beredande af understöd medelst lån för åvägabringande i större omfattning
af torrläggning utaf vattendränkt mark inom landet äfvensom för

Ö Oc"> o

samma marks odling.

Till en början anmäler komitén, att af de från hushållningssällskapen
inkomna yttranden framginge: att några moss- och myrmarker eller andra
vattendränkta odlingslägenheter af den vidd, att deras torrläggning ej
skulle -kunna af de enskilde jordegarne åstadkommas, icke funnes inom
Södermanlands län; men att deremot talrika, ofta mycket vidsträckta,
till odling tjenliga marker funnes inom de öfriga länen, ehuru arealen
af dem ej kunde uppgifvas, då speciella undersökningar derom flerstädes
ännu ej blifvit verkstälda; samt att moss- och myrmarkerna jemte andra
vattendränkta, odlingsbara fält blifvit närmare undersökta och kända
inom tolf af rikets län dels genom allmänna hydrografiska undersökningar
och [ dels genom sökandet efter bränntorf till ersättning för annat
bränsle.

Derefter lemnar komitén en redogörelse för de genom hushållningssällskapens
försorg inom de särskilda länen utförda hydrografiska arbeten,
innefattande uppmätning, afvägning, undersökning och kartläggning
af moss- och myrmarker samt för verkstälda undersökningar af torfmossar
i afseende å askhalt m. m. Af denna redogörelse inhemtas:

att inom Upsala län medel anvisats af landsting och hushållningssällskap
för uppgörande af en fullständig afdikningsplan för länet, hvarvid
öfver 80,000 tunnland vattenskadade marker befunnits kunna torrläggas;
varande fullständiga kartor, profiler och kostnadsförslag öfver
de undersökta markerna upprättade, så att deras odling kunde efter
dessa handlingar när som helst företagas;

att uti Östergötlands län upprättats fullständiga hydrografiska kartor
öfver omkring i3,000 tunnland vattendränkta marker inom Kuddby,
Konungsunds, Furingstads, Tåby och Östra Husby socknar äfvensom

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

öfver omkring 700 tunnland vattendränkta marker längs efter Yara-åns
dalgång i Östra Husby och Häradshammars socknar;

att i Kronobergs län öfver 49,292 tunnland större moss- och myrmarker
blifvit undersökta, af Indika 26,425 tunnland, dugliga att odlas
till åker och äng, blifvit kartlagda, men återstoden, utgörande hvitmossar,
borde torrläggas för afledande af frostländigheten; hvarjemte inom länet
undersökts 153,560 tunnland större torfmossar, af hvilka 76,350 tunnland
funnits tjenliga att genast efter skedd afdikning odlas till åker och äng,
men 77,200 tunnland för närvarande ej ansetts lämpliga annat än delvis
till skogsodling samt i framtiden till vidare odling;

_ att för Gotlands län upprättats eu fullständig hydrografisk karta,
utvisande, att arealen af den vattenskadade marken utgjorde 120,000
tunnland, deraf omkring 100,000 tunnland vore till odling tjenliga;

alt för Kristianstads län upprättats hydrografiska kartor för 22,414
tunnland vattenskadad, till odling duglig mark;

att för Malmöhus län upprättats hydrografiska kartor och vattenregleringsförslag
för tillhopa 44,047 tunnland, deraf belöpte 33,540 tunnland
på Luggude härad, 3,000 tunnland på Sege-åns dalgång, 4,007
tunnland på Kjefiinge-åns och 3,500 tunnland på Ilöje-åns;

att inom Ver mlands län uppgjorts detaljerade, fullständiga odlingsplaner
för öfver 200,000 tunnland moss- och myrmarker;

att'' inom Gefleborgs län genom anslag af landstinget upprättats hydrografiska
kartor för odlingsmarker inom Gestrikland å 33,608 tunnland
och inom Helsingland å 36,357 tunnland eller tillsammans 69,965 tunnland
;

alt uti Jönköpings län 27,220 tunnland torfmossar blifvit undersökta,
af hvilka 14,005 tunnland befunnits efter torrläggning vara lämpliga att
odlas;

att i Örebro län, der undersökningar anstälts å 49,364 tunnland
mossar, de flesta odlingsbara och till en del redan odlade, dessutom
funnes en vida större areal mossar än den nämnda, då från ej mindre
än 17 af länets kommuner saknades uppgifter om de inom dem förekommande
mossar;

att i Göteborgs och Bohus län funnes både talrika och vidsträckta
moss- och myrtrakter, särdeles inom de mera bergiga och kuperade
delarne, och hade de analyser, som å eu del mossar anstälts, ådagalagt,
att hälften af de analyserade mossarne varit odugliga till bränntorf, men
till odling fullt dugliga;

att inom Södermanlands län 160 torfmossar blifvit, undersökta, af

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

hvilkä 74 genom för hög askhalt befunnits odugliga för beredning af
bränntorf, men deremot ganska tjenliga till odling; samt

att mossmarkerna inom sistnämnda län ej vore uppmätta och till
vidden kända, hvilket äfven vore händelsen med de flesta dylika marker
så väl inom Göteborgs och Bohus län som inom rikets öfriga tolf län,
der undersökningar i förevarande hänseende ej blifvit verkstälda.

Vidare förmäler förvaltningskomitén:

att, ehuru arealen af Sveriges vattendränkta, till odling tjenliga
marker ej kunde uppgifvas, man dock torde kunna göra sig en närmare
föreställning om vidden af denna areal deraf, att enligt framlidne Professoren
A. Erdmanns geologiska arbete »Sveriges qvartera bildningar»
2,670 tunnland mossar i medeltal funnes på hvarje undersökt qvadratmil
af landets yta vid tiden för detta arbetes utgifvande, och att, då Sveriges
hela areal beräknats utgöra 3,868 qvadratmil, 10,327,560 tunnland mossar
skulle enligt Erdmanns beräkning finnas inom landet; att denna beräkning
icke vore för hög utan snarare för låg framginge deraf, att på
nämnda tid några geologiska undersökningar ej blifvit utförda inom de
norra länen, der de talrikaste och mest vidsträckta mossmarkerna förefunnes,
hvilka ofta lämpligen kunde räknas i qvadratmil, såsom i Norrbottens
län, der, enligt hvad man numera hade sig bekant, genom, de
öfver länet utförda kartarbeten, uti kustlandet med undantag af Pajala
socken 41,6 qvadratmil af 184 qvadratmil vore myrar och mossar, under
det att inom den inre delen åt länet, när fjellandet frånräknats, minst
en tredjedel af arealen upptoges af dylika marker; att, enär erfarenheten
visat, att minst halfva antalet af landets moss- och myrmarker
vore dugligt att, efter skedd afdikning, odlas, det sålunda kunde antagas
att, äfven med uppskattande af moss- och myrmarkernas vidd endast till
hvad Erdmann beräknat, 5 till 6 millioner tunnland sådana, till odling användbara
marker funnes inom landet, genom hvilka markers afdikning och
bearbetning Sveriges odlade jord, som nu antoges vara omkring 5,800,000
tunnland, således skulle fördubblas samt till och med vinna ännu större
tillväxt, om härtill lades öfriga vattendränkta, sidländta marker, som,
flerstädes inom landet förekommande, kunde efter torrläggning blifva
utmärkta odlingsfält; att Sverige i sina mossar och myrar samt i kärren,
hvilka i sitt naturliga skick lemnade en så ringa afkastning, sålunda
egde eu ofantligt stor rikedomskälla, genom hvilken nationalförmögenheten
så högst betydligt kunde förökas och landets välmåga för framtiden
betryggas samt tillfälle till förvärf och sjelfständig utkomst härvid
beredas för ett vida större antal jordbrukare än dem, som för närvarande
i landet kunde sysselsättas; att odlingen af slika marker dessutom med -

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

förde den fördel, att frostländigheten minskades och borttoges samt klimatet
förbättrades i samma mån, som odlingarne fortginge, hvarigenom
ock skördarne å de gamla odalfälten blefve säkrare och mera gifvande;
att, de till odling dugliga torfmossarne oberäknade, omkring 600,000
tunnland vattendränkta odlingsmarker redan blifvit, på föranstaltande af
hushållningssällskap och landsting inom ofvan uppräknade län, undersökta
och kartlagda samt planer för dem uppgjorda, så att desamma
kunde bringas till odling, så snart tillgång på medel till odlingskostnadernas
bestridande kunde vinnas; att de återstående likartade odlingsmarkerna,
som ännu ej blifvit undersökta, vore vida större; att, då undersökningar
af sådana marker jemte afdikningsplaner för deras torrläggning
kunde med högst ringa kostnad erhållas genom statens landtbruksingeniörer,
det ej kunde betviflas, att äfven enskilde jordbrukare,
som cgde mindre vidsträckta vattensjuka odlingsfält, skulle, såsom förut
varit vanligt, kunna bekosta deras undersökning och planläggning till
odling, och att hushållningssällskapen inom de län, der sådant hittills
ej skett, skulle finna sig manade att söka främja landets bästa genom
att låta undersöka de ännu obegagnade större odlingsfälten samt föranstalta
planläggning till odling af dem, som härtill funnes lämpliga;
att särskilt statsanslag sålunda ej torde erfordras för dessa markers
undersökning och kartläggning, helst kännedom om dem äfven vunnes
genom de fortgående geologiska undersökningarne; men att deremot för
att främja och påskynda tillgodogörandet af dessa vattendränkta fält,
i synnerhet sådana, som vore af vidsträcktare omfång, och i hvilka oftast
flere personer voro delegare, biträde från statens sida måste lemnas icke
allenast till afdikningen utan äfven till odlingen, enär i annat fall hädanefter,
såsom hittills varit händelsen, torde inträffa, att större delen af
de uppgjorda afdiknings- och odlingsplanerna med de till dem hörande
kartor, profiler och kostnadsförslag komme att såsom ett dödt kapital
ligga begrafven i hushållningssällskapens gömmor.

På dessa grunder och med stöd af de från hushållningssällskapen
uttalade önskningar har förvaltningskomitén hos Eders Kongl. Maj:t anhållit,
att nådig proposition måtte till Riksdagen aflätas, att ett belopp
af 10,000,000 kronor måtte anvisas såsom fond för lån till understöd
för uppodling af mossar, myrar och andra vattendränkta marker inom
landet, företrädesvis sådana, som vore af större utsträckning och af hvilkas
odling flere hade gagn, samt att fullmäktige i Riksgäldskontoret
erhölle uppdrag att upplåna högst nämnda belopp, i den mån sådant
för ändamålet behöfdes; och har förvaltningskomitén i sammanhang dermed
afgifvit förslag till särskilda bestämmelser vid förvaltningen af denna

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 39.

fond. Enligt detta förslag skulle låneunderstöd från ifrågavarande fond
utgå med hela det belopp, hvartill afdiknings- och odlingskostnaden
komme att uppgå, och skulle å lånebeloppet under de fem första åren
icke erläggas ränta eller kapitalafbetalning, men ränta efter den bestämda
räntefoten beräknas för dessa fem år och läggas till lånesumman,
hvarefter å hela det sålunda uppkommande lånebeloppet skulle
från det sjette året, till dess lånet blifvit slutliqvideradt, betalas eu annuitet
af åtta procent, deraf högst fem procent ränta. Derjemte hemstäldes,
att fullmäktige i Riksgäldskontoret skulle förvalta denna lånefond
samt, i den mån lån derifrån af Eders Kongl. Maj:t beviljades, underrätta
vederbörande ej mindre om de beviljade lånens belopp och tiden,
när de kunde få lyftas, än äfven pröfva och godkänna den säkerhet,
som för lånen borde ställas.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hafva fullmäktige i Riksgäldskontoret
under den 25 sistlidne Januari afgifvit underdånigt yttrande
i ärendet. Deruti hafva fullmäktige erinrat, dels att för lån utaf allmänna
medel för beredande af odlingsföretag medelst utdikningar och
vattenaftappningar af sänka trakter och sjöar, hvilka för närvarande utlemnas,
gälde bestämmelserna i nådiga kungörelserna den 13 Juni 1845,
den 3 November 1848 och den 6 Juni 1873, dels ock att befattningen
med lån af nyss omförmälda beskaffenhet varit till 1873 års slut uppdragen
åt Riksgäldskontoret men, uppå Riksdagens i underdånig skrifvelse
den 6 Maj 1873 gjorda framställning, blifvit af Eders Kongl. Maj:t
jemlikt sistnämnda nådiga kungörelse Överflyttad till Statskontoret, hvilket
embetsverk jemväl hade bestyr med det af 1877 års Riksdag för
sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren beviljade odlingslån, på
grund hvaraf, och då det synts fullmäktige knappast möjligt och i allt
fall olämpligt, att beträffande återbetalningen af och säkerheten för de
nu ifrågasatta odlingslånen andra stadgande!! meddelades än de för alldeles
likartade, redan utlemnade eller nu utgående lån gällande, fullmäktige
ansåge, att den föreslagna fondens förvaltning ej borde öfverlemnas
åt Riksgäldskontoret, så mycket mindre som Riksgäldskontorets
förändrade organisation, med eu förminskning af tjenstemannapersonalen
till mindre än halfva förutvarande antalet, verkstälts med hänsyn, bland
annat, till omförmälda låns öfverflyttning från Riksgäldskontoret; hvartill
komme dels att, sedan sagda öfverflyttning skett, statsskulden nära
fördubblats, i följd hvaraf Riksgäldskontoret nu ej skulle kunna utan
förstärkning i arbetskrafter mottaga ifrågavarande bestyr; dels, och framför
allt, att detsamma ej väl lämpade sig för Riksgäldskontorets verksamhet,
sådan denna numera blifvit ordnad.

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Deremot, och då hvarje splittring vid handhafvandet af statens upplåning
ej gerna kunde vara annat än skadlig, hafva fullmägtige trott
Riksgäldskontoret böra åläggas att anskaffa de för odlingslånefondens
bildande erforderliga medel i den mån upplåning för statens räkning
blefve för ändamålet af behofvet påkallad.

I detta hänseende hafva fullmäktige, jemte det de fäst uppmärksamheten
derå att, såsom nogsamt vore kändt, den svenska statsskulden
bestode så godt som uteslutande af lån för jernvägar, uttalat den åsigt,
att en särskild upplåning för annat ändamål än det, som hittills legat
till grund för statsobligationers utfärdande, icke torde böra medgifvas i
annan händelse, än att ett vigtigt statsändamål sådant kräfde, samt att
det förty vore Önskvärdt, om fondens bildande i möjligaste måtto kunde
ske utan upplåning.

Beträffande sättet för anskaffande af de för ifrågavarande fond nödiga
medel hafva fullmäktige föreslagit, att till bildande af fonden måtte
i första rummets användas annuiteterna å odlingslånen, utgörande, enligt
Statskontorets den nådiga statsverkspropositionen till 1883 års Riksdag
bilagda inkomstberäkning, för år 1884 ett belopp af 273,766 kronor,
hviiket belopp komme att i riksstaten såsom extra uppbörd redovisas;
och skulle, om de annuiteter, som till denna redan bildade, i sjelfva
verket af kapitaliserade statsinkomster bestående fond inflöte, och hvilka
inom kort torde komma att ytterligare ökas dels genom större inbetalningar
än hittills å lånet till Hjelmarens sänkning och dels derigenom,
att årsanslaget till fonden nyligen ökats från 100,000 till 150,000 kronor,
i stället för att såsom nu till statens allmänna utgifter användas, lädes
till fonden för att för fondens ändamål uteslutande disponeras, deraf
uppkomma en tillgång, som i sin mån gjorde upplåning obehöflig. I
sammanhang härmed hafva fullmäktige upplyst, att odlingsfonden, som
enligt senast församlade statsrevisorers berättelse om statsverket vid
1880 års slut utgjorde 3,169,898 kronor 76 öre, vid slutet af år 1881,
enligt hvad Fullmäktige inhemtat, vuxit till 3,498,557 kronor 82 öre
och torde för närvarande uppgå till omkring 4,000,000 kronor.

Vidare hafva fullmäktige antydt möjligheten deraf, att någon del
af de under Statskontorets förvaltning varande fonder, åtminstone sådana,
af hvilka endast den årliga afkastningen kunde till användande
ifrågakomma, skulle kunna i förbindelser för de från odlingslånefonden
utlernnade lån eller deremot svarande statsobligationer placeras, och derigenom
en tillgång för utlåning från fonden åstadkommas, utan att obligationerna
behöfde å den allmänna penningmarknaden utlemnas.

Under antagande deraf, att en ej ringa tid komme att åtgå, innan,

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

efter förberedande undersökningar och andra åtgärder samt beslut, de å
fonden anvisade medel komme att utbetalas, skulle det ock, enligt fullmäktiges
tanke, vara möjligt att till bestridande af fondens utgifter använda
lämplig andel af det belopp, somt eljest ifrågakomine att till förstärkande
af statsverkets grundfond disponeras, och hvilket, om än till
odlingslån anvisadt, likväl komme att under tiden före utbetalningen
bereda samma lättnad vid statsverkets liqvider, som om beloppet blifvit
tillagdt grundfonden.

Till någon tid skulle ock Riksgäldskontoret, enligt fullmäktiges åsigt,
antagligen kunna utan uttryckligen angifven upplåning för ändamålet
bestrida utlåningar från fonden; och om den ifrågasatta postsparbanken
komme till stånd och till densamma inflytande medel skulle i statsobligationer
nedläggas, vore ock, enligt Fullmäktiges mening, härigenom en
utväg beredd att tillgodose fondens behof utan annan upplåning än den,
som blefve en följd af statsmakternas beslut att, för befrämjande af kapitalbildningen
inom landet, för statens räkning mottaga uppkommande
besparingar. 1

Skulle emellertid direkt upplåning blifva erforderlig för anskaffande
af medel till den ifrågasatta fonden, funne fullmäktige obligationer af
hittills vanlig beskaffenhet ej lämpligen kunna dertill användas, bland
annat i följd af dessa obligationers fixa och utsträckta amorteringstid,
utan hölle fullmäktige före, att den lämpligaste formen för skuldförbindelser,
afsedda att anskaffa medel för en ständig, till sitt högsta belopp
bestämd, men i öfrigt genom olika in- och utbetalningar vexlande
fond, vore obligationer, ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda
att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning,
ungefärligen sådana som de obligationer, hvilka utfärdats för
beredande af medel till kassaförstärkning åt Statskontoret.

Statskontoret, i ämnet hördt, har under den 16 sistlidne Februari
sig utlåtit och dervid, under antagande dels att en sådan fond, hvarom
Landtbruksakademiens förvaltningskomité gjort framställning, komme att
bildas, dels att således en så betydlig summa som 10,000,000 kronor
inom en ej allt för lång tid skulle sammanbringas, dels ock att, sedan
fonden uppnått detta belopp, densamma sedermera fortfarande borde
hållas till samma summa för att alltjemt tjena till utlåning, för sin del
förmält sig anse de af fullmäktige i Riksgäldskontoret angifna utvägar
för undvikande af en direkt upplåning ej vara fullt lämpliga eller tillfyllestgörande.
Hvad fullmäktige föreslagit om användande af inflytande
afbetalningar å odlingslån och af någon del utaf de till statsverkets
grundfond afsedda medel skulle, enligt Statskontorets mening, i

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

förra fallet genom minskning af en ordinarie inkomsttitel och i det senare
direkt, leda derhän, att inflytande statsmedel komme att användas
till bildande af en för utlåning mot ränta bestämd fond. Att åter anlita
de å vissa under Statskontorets förvaltning stälda fonder uppkommande
behållningar syntes Statskontoret förutsätta eu direkt upplåning, hvartill
dock dessa fonder endast i någon mindre mån kunde lemna bidrag. Da
vidare de under Riksgäldskontorets förvaltning stående medeltillgångar
vore för vissa bestämda ändamål påräknade, samt något synnerligt afseende
icke för närvarande torde kunna fästas å den tillgång, som skulle
uppkomma efter inrättande af eu postsparkassa, trodde Statskontoret,
att för bildande af eu odlingslånefond af den storlek, som blifvit föreslagen,
någon annan utväg icke funnes, än att medel dertill anskaffades
genom direkt upplåning. För den händelse en sådan direkt upplåning
blefve erforderlig, ansåge Statskontoret sig böra instämma uti
hvad fullmäktige härutinnan yttrat.

Då, på sätt fullmäktige erinrat, Statskontoret, till följd af 1873
års Riksdags, af Eders Kongl. Maj:t under den 6 Juni samma år gillade
beslut, från 1874 års början haft sig uppdragen befattningen med nu
utgående lån för beredande af odlingsföretag medelst utdikningar eller
vattenaftappningar, funne Statskontoret det vara lämpligt, att Statskontoret
i stället för Riksgäldskontoret finge öfvertaga bestyret med de
ifrågasatta nya odlingslånen.

Jemte det Statskontoret förmält sig icke hafva något att anmärka
mot de af Landtbruksakademiens förvaltningskomité föreslagna bestämmelser
för lånens återbetalning, har Statskontoret slutligen fäst uppmärksamhet
derå, att, för den händelse förvaltningen af den föreslagna
odlingsfonden skulle åt Statskontoret uppdragas, en säkerligen icke obetydlig
tillökning i göromål deraf komme att förorsakas för nämnda
embetsverk, der för närvarande personalens tid och krafter äro strängt
anlitade, hvadan, och då ett definitivt förslag till ordnande af det ökade
behofvet af tjenstebiträde först efter någon tids erfarenhet kunde uppgöras,
Statskontoret nu hemstälde om medgifvande att af under hand
varande medel få förskjuta de häraf förorsakade utgifter för att sedermera
hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Slutligen har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under den 26 nästlidne
Februari afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i detta ärende.
Uti nämnda utlåtande meddelar styrelsen: att från början af Styrelsens
för allmänna väg- och vattenbyggnader verksamhet, År 1841, till och med
år 1881 492,130 tunnland jord eller i medeltal 12,000 tunnland årligen

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

— med inräkning deri af det med ett statslån utaf 2,000,000 kronor
understödda men ännu icke fullbordade sänkningsarbetet af sjöarne Hjelmaren
och Qvismaren, som afsåge torrläggning af vid pass 30,000 tunnland
— blifvit utdikade för eu beräknad kostnad af 13,980,856 kronor
64 öre, hvartill erhållits i statsbidrag 7,455,067 kronor 53 öre, deraf
1,925,282 kronor 84 öre utgått såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
och 5,529,784 kronor 69 öre såsom lån, eller i medeltal årligen ett
anslag af 46,958 kronor 12 öre och lån 134,872 kronor 79 öre; att kostnaden
för hvarje tunnland sålunda i medeltal uppgått till 28 kronor 41
öre med ett statsbidrag i så väl anslag som lån af 15 kronor 15 öre för
tunnlandet; att, enär enskilde personer och menigheter under ofvan omförmälda
tidrymd utan bidrag af allmänna medel utfört torrläggningsarbeten,
styrelsen, i saknad af tillförlitliga uppgifter härutinnan, icke
kunde lemna nöjaktig upplysning om allt, som i detta hänseende blifvit
utfördt inom landet; att, om de ofantliga jordvidder, uppgående till flera
millioner tunnland, hvilka förvaltningskomitén ansåge vara till odlinganvändbara,
jemfördes med den vidd, som utdikats med bidrag af allmänna
medel under de sista 41 åren, och hänsyn dervid toges till den
tid, som för dessa arbeten erfordrats, sekler skulle förflyta, innan ofvannäinrida
stora jordvidder skulle kunna befrias från vatten, derest utdikningsarbeten
framdeles utfördes i samma utsträckning som tillförene;
samt att, om hänsyn toges allenast till den odlingsmark af omkring
600,000 tunnland, hvilken, enligt hvad förvaltningskomitén upplyst,_ redan
blifvit undersökt och kartlagd, och för hvars odling planer blifvit
uppgjorda, trettio till fyratio år skulle under nyssnämnda förutsättning
förflyta, innan odlingen deraf hunne verkställas.

Hvad anginge det gagn, en större odlingsfond, sådan som den föreslagna,
skulle medföra, vore Styrelsen öfvertygad att, derest låneunderstöd
från fonden lemnades på billigare vilkor än tillförene samt utginge
till hela det belopp, hvartill kostnaden för så väl hufvudafloppen som öfriga
för markens fullständiga torrläggning och odling erforderliga diken
vore beräknad, de för landets modernäring, åkerbruket, maktpåliggande
och gagnande utdikningsföretagen skulle i hög grad befrämjas och fortskyndas.

Beträffande åter frågan huruvida låneunderstödets storlek borde, på
sätt förvaltningskomitén föreslagit, för hvarje särskildt företag bestämmas
till det belopp, hvartill icke blott afdiknings- utan ock odlingskostnaden
komme att uppgå; så, ehuru Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke vågat, i saknad af erforderliga insigter i landthushållning,. derom
sig utlåta, har styrelsen likväl trott sig böra framhålla nödvändigheten

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

deraf att, för behörig kontroll, särskilda kostnadsberäkningar uppgjordes
öfver afdikningskostnaden och öfver kostnaden för odlingen.

Jemte det Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig dela den
af förvaltningskomitén uttalade åsigt, att understöd från den ifrågasatta
fonden borde företrädesvis användas till understöd för uppodling af sådana
vattendränkta trakter inom landet, som vore af större utsträckning
och af hvilkas odling flere hade gagn, funne dock Styrelsen härutinnan
vara nödvändigt, att ett minimum på förhand bestämdes för storleken
af den jordvidd, som borde ifrågakomma till erhållande af understöd
från fonden. Till ledning för bedömande af detta spörsmål har Styrelsen
låtit upprätta cn, Styrelsens utlåtande i frågan bifogad tabell, upptagande
för hvart och ett af de särskilda länen alla arbetsföretag, som blifvit under
åren 1841—1881 utförda; och framginge af denna tabell: att af alla
inom hela riket utförda 829 olika företag 222 stycken eller 26,78 procent
omfattat mer än 500 tunnland, 204 stycken eller 24,6 procent emellan
200 och 500 tunnland, 180 stycken eller 21,72 procent emellan 100
och 200 tunnland och 220 stycken eller 26,9 procent under 100 tunnland;
att förhållandet emellan de större och mindre arbetsföretagen varit
mycket olika inom de särskilda delarne af landet, ity att, under det af
de inom hela Norrland och Kopparbergs län utförda 567 arbetsföretagen
196 omfattat mindre än 100 tunnland samt 141 emellan 100 och 200
tunnland och således sammanlagdt 337 företag eller 59,4 procent af hela
antalet utförda arbeten mindre än 200 tunnland, afl de inom det öfriga
landet utförda 567 stycken odlingsföretag endast 27 stycken afsett mindre
än 100 tunnland och 39 stycken emellan 100 och 200 tunnland samt
sålunda tillsammans 66 stycken eller 11,6 procent af hela antalet mindre
än 200 tunnland. På grund af den utredning Styrelsen sålunda åvägabragt
beträffande de hittills utförda odlingsföretagens ytinnehåll, funne
Styrelsen några mindre så beskaffade företag icke böra med låneunderstöd
från den ifrågasatta nya odlingsfonden understödjas än dem, som
afsåge minst 200 tunnland. Derest ett slikt minimum af jordrymd faststäldes
för företag, som skulle kunna af den nu ifrågasatta fonden understödjas,
vore det dock, enligt Styrelsens mening, nödigt att bibehålla
hittills varande fonder för understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar
till förminskande af frostländigheten samt för understödjande
af utdikningar af sänka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag,
på det icke alla de mindre aftappningsföretag, som nu hade
utsigt att erhålla understöd af allmänna medel, skulle beröfvas en sådan
förmån.

Slutligen har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att en

16

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

så betydligt ökad lånefond, som den nu föreslagna, helt visst koinme att
framkalla en större mängd arbetsföretag af vida betydligare omfattning
än hittills, för hvilkas behöriga granskning och kontrollerande ökade
arbetskrafter för Styrelsen erfordrades och till följd deraf jemväl ökade
utgifter utöfver den stat, som nu vore för Styrelsen gällande.

Så väl de inom riket på allmän bekostnad anstälda geologiska undersökningar
som ock de genom bidrag af hushållningssällskap och landsting
inom en del af rikets län utförda hydrografiska arbeten och verkstälda
undersökningar å torfmossar utvisa otvetydigt, att våra mossar,
myrar och andra vattendränkta trakter ega eu oväntadt stor utsträckning.
Denna vattendränkta mark, uppgående enligt uppgjorda beräkningar
till flere millioner tunnland, lemnar i sitt närvarande skick antingen
alldeles ingen eller en obetydlig afkastning, men skulle kunna,
enligt hvad erfarenheten under senare tider visat, afdikad och uppodlad
framalstra rika skördar. Med de understöd af statsmedel, som årligen
under de sistförflutna fyratio åren utgått till utdikningar och vattenaftappningar,
hafva jemväl många torrläggningsföretag bringats till utförande
inom olika trakter af landet; dock har det till följd af begränsade
tillgångar för understödjande af så beskaffade arbeten i allmänhet
endast skett i mindre omfattning, och då odling af den torrlagda marken
ej ingått i planen, har sådan på flere ställen uraktlåtits och hela
företagets underhåll försummats. Då intresset för tillgodogörande af
hittills obegagnade odlingslägenheter utaf vattendränkt mark inom landet
synes alltmera vakna samt, enligt hvad Landtbruksakademiens förvaltningskoinité
upplyst, planer för torrläggnings- och odlingsföretag af
stor omfattning inom flere landsändar upprättats, hvilka företag hittills
endast till följd af brist på medel ej kommit till utförande, synes mig
äfven tidpunkten vara inne, att staten mera kraftigt än tillförene understöder
utförandet af slika företag; och detta så mycket hellre, som genom
nutidens tillgång till mineralisk!! gödningsämnen bördigheten hos
de torrlagda och odlade fälten kan vidmakthållas och förökas samt detta
på ett än mer vinstgifvande sätt lärer kunna ernås genom tillvaratagande
af den hvarfviga lera, som, efter hvad de geologiska undersökningarne
gifva vid handen, förefinnes inom de flesta af rikets län.'' bortskyndandet
af landets torrläggning och uppodling, hvarigenom ej mindre de klimatiska
förhållandena förbättras än äfven tillfälle till arbetsförtjenst och
utkomst beredes en växande folkstock, synes mig ock vara ett allmänt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39. 17

statsändamål af högsta vigt och väl värdt uppmuntran och understöd
af staten. Detta mål bör äfven enligt min tanke kunna ernås utan någon
direkt uppoffring från statens sida, om blott staten, som med sin
stadgade kredit kan anskaffa medel på billigare vilkor än den enskilde,
träder emellan och tillhandahåller de för ändamålet erforderliga kapital.
Jag tvekar fördenskull icke att förorda den af förvaltningskomitén
gjorda framställningen om bildande af en odlingsfond till det° af komitén
föreslagna belopp af 10,000,000 kronor. Enär emellertid fondens
hela belopp icke kan på en gång utan endast successivt komma till användning,
lärer densamma ock böra småningom bildas genom att till
fonden anslå en viss bestämd summa årligen under ett antal år, intilldess
fonden uppnår det bestämda beloppet. Tiden för fondens bildande
s3 nes mig lämpligen kunna bestämmas till tio år, och sålunda en summa
af 1,000,000 kronor årligen ingå till fonden. Med hänsyn dertill, att
odhngsföretag kunna komma att anmälas till erhållande af lån från fonden
(fet ena året till mindre och det andra till större belopp, samt sålunda
ej alltid hela den för ett år tillgängliga anslagssumma af en million
kronor derunder kominer till användning, lärer äfven böra stadgas att,
om under något år ej sa stort belopp som en million kronor disponeras,
ett kommande års tillskott till fonden må kunna i samma män höjas.

Hvad åter angår anskaffandet af de för fondens bildande nödiga
medel, så synes mig i främsta rummet, på sätt fullmäktige i Riksgäldskontoret
antydt, eu tillgång sjelfmant erbjuda sig, nemligen annuiteterna
å utestående odlingslån, hvilka, nu till Statskontoret ingående och af
fullmäktige för år 1884 till något öfver 273,000 kronor beräknade annuiteter,
framdeles, på sått fullmäktige påvisat, komma att ytterligare
ökas. Väl är det, på sätt Statskontoret anmärkt, sant, att eu minskning
af .en ordinarie inkomsttitel derigenom uppkommer, men då sagda an°
nuiteter utgöia återbetalning af under föregående år besparade och för
enahanda ändamål som det förevarande anvisade statsmedel, kan jag
för min del ej finna något hinder mot att bibehålla dem för samma
ändamål, hvartill de. eu gång blifvit anvisade, i stället att låta dem ingå
såsom en tillgång i ett kommande års statsreglering för att derunder
förbrukas. Enär likväl meranämnda annuiteter beräknats såsom en tillgång
vid uppgörande af statsreglering^! för är 1884, lära desamma icke
kunna komma i fråga att för nu ifrågavarande ändamål disponeras förr
än med .1885 års ingång. På de af Statskontoret anförda skäl finner
jag mig icke kunna understödja hvad fullmäktige yttrat derom, att behållningarne
å eu del under Statskontorets förvaltning stapla fonder
samt de till förstärkande af statsverkets grundfond utsedda medel skulle
Bih. till Rikad. Prut. 1883. 1 Sami. 1 Afcl. Ti Iluft.

3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

kunna användas till bildande af fonden. Deremot, och då Eders Kongl.
Maj:t genom denna dag till Riksdagen aflåten nådig proposition angående
bildande af en postsparbank föreslagit, att en del af de medel,
som komme att till denna anstalt inflyta, skulle öfverlemnas till Riksgäldskontoret
för att af nämnda kontor göras fruktbärande, synes mig,
med fästadt afseende derå, att dels de postsparbankens medel, som
komma att jemlikt nyssnämnda nådiga proposition i Riksgäldskontoret
insättas, äro afsedda att vinna placering i odlingsfonden, och dels att,
enligt hvad erfarenheten från andra länder gifver vid handen, postsparbankens
kapital kan antagas komma att snart uppgå till ganska betydande
belopp, denna tillgång, om än för den närmaste tiden ringa, dock
för framtiden erbjuder ett icke ovigtigt tillskott vid bildandet af nu
ifrågavarande fond.

Enär de utaf mig angifna utvägar till bildande af odlingsfonden icke
kunna antagas lemna för ändamålet tillräckliga tillgångar, åtminstone
för närvarande, lärer ingen annan utväg återstå till fyllande af det för
hvarje år, utöfver annuiteterna å de nuvarande odlingslånen och de till
Riksgäldskontoret från postsparbanken inflytande medel, erforderliga belopp
än särskild upplåning. Jemte det jag dervid till alla delar instämmer
i hvad fullmäktige i Riksgäldskontoret och Statskontoret föreslagit i afseende
å sättet för medlens upplånande, finner jag det vara uppenbart,
att, då Statskontoret år 1878 fått från Riksgäldskontoret öfvertaga förvaltningen
af den nuvarande odlingsfonden, samt då ett sådant bestyr
som förvaltningen af den nya fonden dessutom, efter senast verkstälda
organisation af Riksgäldskontoret, ej vidare lämpar sig för kontorets
verksamhet, förvaltningen af den nu ifrågasatta större fonden för enahanda
ändamål bör öfvertagas af Statskontoret.

Enligt hvad jag redan meddelat, har Landtbruksakademiens förvaltningskomité
såsom särskilda bestämmelser för den nya odlingsfonden
föreslagit, att understöd från fonden skulle utgå med hela det belopp,
hvartill afdiknings- och odlingskostnaderna sammanräknade komme att
uppgå, samt att lånen, hvilka finge innehafvas de fem första åren utan
att derunder å dem erlades ränta eller kapitalafbetalning, skulle, efter
det räntan eldigt bestämd räntefot blifvit för dessa fem år beräknad,
frän det sjette året jemte de fem årens tillagda kapitaliserade räntor
återgäldas med eu annuitet af åtta procent å hela det sålunda uppkommande
lånebeloppet, deraf högst fem procent ränta.

Mot förslaget om låneunderstödets bestämmande till så stort belopp,
som förvaltningskomitén ifrågasatt, synes mig betänklighet möta. Enär
nemligen redan nu, då staten lemnar lån till relativt ringa del af de

Ö 7

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

beräknade kostnaderna, understundom inträffar, att egaren af vattendränkt
mark inlåter sig på ofullständigt planlagda utdiknings- och odlingsföretag,
lärer med temlig visshet kunna antagas, att,''derest hela
kostnaden för så väl torrläggning som odling skulle erhållas såsom lån,
slika mindre väl förberedda företag skulle oftare sättas i verket till
skada så väl för den enskilde som det allmänna. Ehuru jag af sådan
anledning icke linner det lämpligt, att staten genom beredande af allt
för stor lätthet till erhållande af lån för berörda ändamål inleder egare
af vattenskadad mark uti vanskliga företag af sådan beskaffenhet, som
de fö revarande, synes mig likväl större låneunderstöd än tillförene böra
lemnas för dylika företag, och anser jag för min del dessa understöd
lämpligen böra bestämmas till det belopp, hvartill kostnaden för den
fullständiga torrläggningen, det vill säga hela vattenafledningen och afdikningen,
beräknats komma att uppgå, men låneunderstöden lemnas till
odlingsföretaget, i sin helhet; börande fördenskull fullständig plan, upptagande
särskilt kostnaderna för torrläggningen och särskildt för odlingen,
vara uppgjord och hafva vunnit Eders Kongl. Maj:ts fastställelse
före eller samtidigt med låneunderstödets beviljande. För vinnande af
visshet derom, att ändamålet med beviljadt låneunderstöd vinnes, eller
att odlingen verkligen blir utförd, synes mig jemväl böra stadgas att,
derest icke Eders Kongl. Maj:t med afseende å särskilda förhållanden
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af låneunderstödet bör i
Statskontoret innehållas, intilldess styrkt blifvit, att företaget i sin helhet
är utfördt.

Beträffande åter de af förvaltningskomitén föreslagna vilkoren för
låneunderstöds återbetalning har jag intet annat att erinra, än att, enär
sådant understöd enligt förvaltningskomiténs hemställan skulle få irinehafvas
så lång tid som fem år, innan rånte- och kapitalafbetalning behöfde
derå erläggas, samt helt visst i vanliga fall företag, innan så lång
tid förlupit, bör vara utfördt, så att egare af den mark, för hvars odling
låneunderstöd lemnats, kan redan dessförinnan påräkna afkomst af den
jord, som blifvit odlad, utöfver räntan å det i företaget nedlagda kapital,
ifrågavarande odlingslån böra kunna hastigare amorteras, än förvaltningskomitén
ifrågasatt, medelst erläggande af en större annuitet än den
föreslagna. Genom lånens snabbare amortering och en deraf föranledd
raskare omsättning å odlingsfonden vinnes äfven den fördel, att flere
egare af vattendränkt mark kunna komma i åtnjutande af fördelarne
utaf lån från fonden, och att förty odlingen af sådan mark inom landet
mer fortskyndas, än om amorteringstiden längre utsträckes; och jag
hemställer derföre, att annuiteten må bestämmas till tio procent och

20

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

räntan till fem procent, hvarigenom lånet varder återbetaldt på i det
närmaste 15 år eller 20 år från lyftandet af den första låneandelen.

Uti sitt i ärendet afgifna utlåtande har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemstält om bestämmande af ett minimum af areal för den
jord, hvars odling skulle kunna komma i fråga att understödjas med
lån från meranämnda odlingsfond. Oaktadt jag håller före, att den nu
ifrågasatta fonden i främsta rummet bör användas till understödjande af
odlingsföretag af stor omfattning, kan jag likväl, enär det alltid blir mer
eller mindre godtyckligt att sätta en viss bestämd gräns för den jordvidd,
som skulle kunna erhålla låneunderstöd från fonden, icke biträda
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens härutinnan framstälda förslag.

I öfrigt anser jag vilkoren för åtnjutande af låneunderstöd från
fonden böra lämpas efter de för anslag och lån till allmänna arbetsföretag
nu meddelade.

Hvad angår den säkerhet, som bör beredas åt kronan för försträckningens
återfående, så torde denna med hänsyn till den nödiga tryggheten
för kronan samt den omgång och de kostnader, som låneandelarnes
intecknande i hvarje särskild hemmansdel skulle medföra, ej kunna
blifva annan än den, som är bestämd för de lån utaf allmänna medel
för beredande af odlingsföretag, hvilka för närvarande meddelas. Låntagaren
aflemnar eri af borgen eller annan säkerhetshandling åtföljd
skuldförbindelse å erhållna låneförsträckningar, att gälla intilldess lånet
enligt Kongl. kungörelsen den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848
fördelats på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och
fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt
antecknats. Sedan denna anteckning skett, har, jemlikt förordningen den
20 Juli 1855, kronan för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika
rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan afgäld
eller ränta af fast egendom eller förmånsrätt enligt 17 Kap. 6 §
Handelsbalk®]!. Den omständigheten, att försträckningarne från den blifvande
odlingsfonden sålunda skola i likhet med hvad förhållandet är
med de odlingslån, som för närvarande utdelas, komma att erhålla förmånsrätt
framför de i hemmanen redan beviljade inteckningar, synes mig
icke behöfva gifva anledning till några synnerliga betänkligheter, ehuru
visserligen de försträckningsbelopp, hvarom nu blefve fråga, sarnmanlagdt
uppgå till betydligt högre belopp, än de nuvarande anslagen till
odlingslån. Kronans förmånsrätt för odlingslån inträder nemligen — såsom
jag nyss tillåtit mig nämna —- icke omedelbart vid lånets beviljande,
utan först sedan lånet blifvit i jordeboken antecknadt och afbeta
1 n ingsskykligheteu skall vidtaga. Da nu tiden för första afbetning -

21

Kongl. Maj:’s Nåd. Proposition N:o 39.

gen skall inträda först fem år efter det första andelen af lånet fått lyftas,
och denna första andel ej får utbekommas förr än arbetet redan börjat,
samt lånet i regel icke till fullo utbetalas förr än arbetet blifvit afsynadt
och godkändt, bör man kunna vara viss, att torrläggningen och
odlingen af det område, till hvars förbättring lånet erhållits, skola vara
fullbordade, innan anteckningen i jordeboken sker, och att således hemmanet
stigit minst lika mycket i värde som det belopp, hvarmed hemmanets
gravationer ökats. Härtill kommer vidare, att, om än sammanlagda
summan af de från odlingsfonden utgående lån blir ganska stor,
det belopp, som kommer att häfta vid hvarje särskild heminansdel, icke
derigenom blifver större, då detta beror af hemmansdelens delaktighet
i odlingsföretaget, och detta kan redan för närvarande bringas till stånd
äfven med en mindre odlingsfond, samt att, sedan väl förmånsrätten inträd
t, någon indrifning på en gång af hela lånebeloppet icke kan
ifrågakomma, utan endast af den årliga annuiteten. Beträffande åter
dem, som efter ett odlingslåns meddelande vilja lemna hemmansegaren
eu försträckning, sa, enär förmånsrättens inträdande är beroende på en
till tiden bestämd offentlig åtgärd, anteckningen i jordeboken, kan ju
en hvar genom förfrågan hos landskontoret eller häradsskrifvaren förskaffa
sig kännedom, huruvida och till hvilket belopp hemmanet må
häfta för odlingslån,

Ehuru, derest en så beskaffad odlingsfond som den nu ifrågasatta
kommer att bildas, så väl Statskontoret som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
otvifvelaktigt komma att behöfva förökade arbetskrafter, det
förra einbetsverket för bestyret med fondens förvaltning och det senare
embetsverket dels för granskning och kontrollering af planer och kostnadsförslag
i vida större omfattning än tillförene, dels ock för att ega
tillgång till särskilda biträden med nödiga insigter i de till odling af
de utdikade fälten hörande arbeten, böra likväl, enär för den närmaste
framtiden, innan ännu odlingsfonden uppnår något större -belopp, behöfva
af dylikt arbetsbiträde för berörda embetsverk icke gerna kan göra
sig i någon högre grad känbar!, kostnaderna för fondens förvaltning och
det förökade biträdet åt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, enligt mitt
förmenande, icke blifva så synnerligen stora. Med afseende härå, och då
någon tåls erfarenhet dessutom erfordras för bedömande af omfattningen
utaf ofvannämnda göromål, torde berörda kostnader till en början
få af Statskontoret förskjutas.

för dessa kostnader likasom för den ränteförlust, som uppkommer
under den tid, ränta å odlingslån ej gäldas utan kapitaliseras, bör staten
blifva ersatt genom skilnaden a den ränta efter fem procent, som

22 Kongl. Maj:tx Nåd. Proposition N:o 39.

staten för dessa lån fordrar, och den ränta, som staten sjelf behöfver
erlägga.

Uti den till innevarande Riksdag under den 13 sistlidne Januari
afl åt na proposition angående statsverkets tillstånd och behof behagade
Eders Kongl. Mäj:t föreslå Riksdagen att för år 1884 anvisa »till understödjande
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis
afse att minska frostländigheten», 150,000 kronor, och förklarade
i sammanhang dermed Eders Kongl. Maj:t sig vilja framdeles föreslå
de vilkor, hvarunder anslag från denna fond skulle kunna erhållas.

Jag anhaller att i anledning häraf få underställa Eders Kongl. Maj:ts
pröfning frågan om dessa vilkor. Härvid torde jag få erinra, hurusom
ifrågavarande fond för närvarande är bestämd till enahanda belopp, som,
enligt hvad nyss är nämndt, af innevarande Riksdag äskats. Fonden är
nu så fördelad, att 80,000 kronor utgå såsom anslag och 70,000 kronor
såsom lån. Då med denna fond afses att understödja utdikningar af
sådan mark, som äfven efter arbetets utförande, åtminstone under den
närmaste framtiden, är otjenlig till odling och således för egaren utan
värde, men hvilken mark genom de derifrån härflytande frostskador har
det mest förderfva inflytande på den omgifvande nejden och der
växande gröda, samt förty arbeten af förevarande beskaffenhet medföra
jemförelsevis mindre nytta för den jordegare, som utför arbetet, än för
egarne af angränsande fält, synes mig ej lämpligt att understödja dylika
torrläggningsföretag genom lån, hvarvid bör förutsättas, ätt den lånande
genom företaget blir satt i stånd bära ökade utgifter och derigenom
att återgälda det erhållna lånet, utan synes mig, att de medel,
som Eders Kongl. Maj:t för detta ändamål äskat, och som kunna varda
af Riksdagen derför anvisade, böra utgå såsom anslag; och torde dervid
så val bestämmelsen att eu tredjedel af kostnaden må anvisas som öfriga
vilkor, hvilka Eders Kongl. Maj:t föreslagit och af Riksdagen antagits
för andra allmänna arbeten, böra lända till efterrättelse.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört hemställer jag,.att framställning
måtte på de af mig här ofvan anförda grunder till Riksdagen aflåtas
dels om bildande af en särskild fond å 10,000,000 kronor med ändamål
att genom lån understödja odling af sänka trakter, dels ock i fråga
om de vilkor, hvarunder anslag böra meddelas från den fond ä 150,000

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 39.

kronor, Eders Kongl. Maj:t redan enligt nådiga statsverkspropositionen
af nu församlade Riksdag äskat».

Statsrådet von Steyern anförde: »Jag underskattar icke den betydelse,
som de af Chefen* för Civildepartementet nu föreslagna åtgärder
innebära för främjande af landets ekonomiska utveckling, och är i hufvudsak
ense med honom i fråga om det sätt, hvarpå denna angelägenhet
bör ordnas. Men jag kan ej underlåta att ännu bestämdare än han
fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på de olägenheter, som i rättsligt
hänseende kunna uppstå af de föreslagna bestämmelserna om den
säkerhet, som skulle tillkomma kronan för odlingslånens förräntning och
återbetalning. Denna säkerhet skulle , blifva den genom Kongl. förordningen
den 20 Juli 1855 för lån af allmänna medel till beredande af
odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenaftappningar i allmänhet
bestämda, bestående deri att, sedan lånet antecknats i jordebok, kronan
eger för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i det hemman,
hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan afgäld eller ränta af
fast egendom efter ty i 17 Kap. 6 § Handelsbalken sägs, således bättre
rätt än inteckningshafvare. Mot nämnda förordnings tillämpning på nu
ifrågavarande lån är ur formel synpunkt intet att erinra, ty utan tvifvel
är förordningen så affattad, att under dess stadgande^ kunna inbegripas
alla statslån, som nu eller framdeles kunna beviljas för åstadkommande
af odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenaftappningar.
Men lika uppenbart är, att 1855 års lagstiftare ej förutsågo eller togo
i betraktande den utvidgning af odlingslånerörelsen, som nu synes förestå.
Den Riksdag, som antog nämnda förordning, beviljade 100,000
kronor att under fyra år med 25,000 kronor årligen utgå dels såsom
lån, dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet för odlingsföretag.
Sedan beloppet småningom under årens lopp stigit till 220,000 kronor,
föreslås det nu med ens ökadt till 1 million kronor årligen, ett belopp
40 gånger större än det ursprungliga. Den i hög grad utsträckta tillämpning,
som sålunda på en gång skulle gifvas åt 1855 års förordning,
erbjuder eu särskild anledning att fästa uppmärksamheten på de brister,
som vidlåda densamma. Med grunderna för ett ordnadt hypoteksväsen
öfverensstämmer det icke, att de gravationer, för hvilka eu fastighet
häftar, ej finnas antecknade på samma ställe, utan skola uppsökas dels i
inteckningsprotokollet, dels i jordeboken. Ännu mindre står det tillsammans
med ett ordnadt hypoteksväsen, att förmånsrätt framför redan

24

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 39.

beviljade inteckningar utan samtycke af dessas innehafvare beredes kronan
för lemnad försträckning åt jordegaren. Att jordens värde genom
odlingen ökas med ett belopp, som motsvarar odlingslån et, och att senare
inteckningshafvare derigenom hållas skadeslösa för den nedflyttning i
förmånsrättsordningen, som drabbar dem genom statens mellankomst,
må visserligen i allmänhet vara antagligt; men då bör ock staten lika
väl som den enskilde fordringsegaren kunna åtnöjas med den lägre förmånsrätten.
I särskilda, sannolikt ej så få fall, kan deremot den åsyftade
stegringen i jordvärdet uteblifva, och då synes mig staten, som inledt
jordegaren i företaget, vara närmare att bära förlusten, än den
enskilde fordringsegaren. Jag hade derföre förestält mig, att staten
borde, liksom andra fordringsegare, nöja sig med inteckning, begränsad
inom viss andel af taxeringsvärdet, t. ex. tre fjerdedelar. Möjligt är,
att till följd af en sådan bestämmelse en del odlingsföretag finge uppskjutas,
till dess jordegarne komme i den ställning, att vilkoret kunde
uppfyllas. Men detta innebär en ringare olägenhet, än om staten i dessa
fall skulle uttränga enskilda från en af dem redan förvärfvad säkerhet».

Uti hvad föredragande Departementschefen här ofvan anfört instämde
Statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla hvad
Statsrådets flertal uti detta ärende yttrat och hemstält
samt befalde, att, i öfverensstämmelse med ett
på förhand uppsatt, af Departementschefen nu uppläst
förslag, nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen
aflåtas af den lydelse bilagan till detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo
Paul Strandberg.

Stockholm, Tvär,Haeggströms boktryckeri, 1883