Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

I

N:o 3.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksdagen angående de
grunder, sota under ny härordning höra tillämpas i afseende
å härens aflöning, underhåll och beklädnad; Gifven
Stockholms slott den 8 januari 1883.

Kongl. Maj:t, som denna dag beslutat för Riksdagen framlägga af
Kongl. Maj:t godkända förslag till lagar om härordningen, om upprätthållande
af härens stamtrupp, om allmänna värnpligten samt om öfvergång
från nuvarande till den nya härordningen, vill, under förutsättning
att omförmälda förslag till lagar af Riksdagen antagas samt med åberopande
af bilagda statsrådsprotokoll, härmed äska Riksdagens gillande
af följande grunder för härens aflöning, underhåll och beklädnad:

Art. I.

Vice korpraler (vice konstaplar) ock manskap.

§ k

1. För stamsoldat beräknas under hvartdera af de två första åren
af hans anställning i stammen 40 kronor i lega samt, då han är inkallad
i tjenstgöring, månadslön af 10 kronor, qvarter in natura, underhåll,
beklädnad och utredningspersedlar in. in. jemte en kontant dagaflöning
af 5 öre. Lega och månadslön utbetalas icke under löpande
tjeristeår till fulla beloppet åt''soldaten, utan innehålles deraf en lämplig
summa till den tid, då han afgår ur korpralskolan.

2. För stamsoldat, som efter de två första årens anställning i
stammen derstädes ånyo ingått, beräknas en lega af 40 kronor för
hvarje år, under hvilket han qvarstår i stammen och har skyldighet att
på grund af den allmänna värnpligten undergå vapenöfning, och af 80
kronor för hvarje år, under hvilket han ytterligare qvarstår som stamsoldat,
men icke har en dylik skyldighet att fullgöra, samt i öfrigt samma
förmåner, som i förestående mom. 1 finnas upptagna.

Bill. till Riksd. Prat. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 3 Iläft.

1

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:q 3.

3. Stamsoldat erhåller vid marsch till och från tjenstgöringsort
för hvarje marschdag 75 öre i marschaflöning.

§ 2.

1. Värnpligtigs förmåner under tjenstgöring'' samt under marsch till
och från mötesplatsen bestämmas i lagen om allmänna värnpligten.

2. Den, som på grund af § 42 i lagen om härordningen är skyldig
att vid regemente (bataljon) genomgå 3 månaders rekryt- och förberedande
korprals-skola, erhåller samma förmåner, som värnpligtig i
allmänhet, med den skilnad att dagaflöningen bestämmes till 50 öre.

§ 3.

1. Vice korpral (vice konstapel) i stammen erhåller samma förmåner
som öfrige stamsoldater med den skilnad, att dagaflöningen bestämmes
till 10 öre, hvarförutom honom bestås ett vicekorpralsarvode af 5 kronor
i månaden.

2. Värnpligtig vice korpral (vice konstapel), som tjenstgör vid regemente
(bataljon) för genomgående af officers- eller underofficerskurs
till utbildande af värnpligtigt befäl, erhåller samma förmåner, som i
föregående § mom. 2 omförmälas, med den skilnad, att dagaflöningen
bestämmes till 75 öre.

De i föregående
fri sjukvård.

§ 4.

omnämnda personer erhålla under tjenstgöring

Art. II.

Underofficerare, spel ocli handtverkare.

§ 5.

1. Fast aflönad korpral (konstapel) erhåller eu lön af 20 kronor i
månaden samt, då han är inkallad till tjenstgöring vid trupp, qvarter
in natura, underhåll, beklädnad, utredningspersedlar in. in. jemte eu
kontant dagaflöning af 20 öre.

Katigt. Muj:ts Nåd. Proposition>, N:o ii.

3

2. Värnpligtig korpral (konstapel) erhåller, utom examenspenningar
det år, han aflägger underofficersexamen, tillika, då han är inkallad till
tjenstgöring vid trupp, qvarter in natura, underhåll, beklädnad, utredningspersedlar
in. in. jemte en kontant dagaflöning af minst 30 öre.

§ 6.

1. De fast aflönacle sergeanterne delas i två löneklasser sålunda, att
hälften tillhör första och hälften andra löneklassen. Överskjutande
udda antal hänföres till första löneklassen.

2. Fast aflönad sergeant erhåller samma förmåner som fast aflönad
korpral med den skilnad, att månadslönen bestämmes för sergeant af 2.
klassen till 30 och för sergeant af 1. klassen till 40 kronor samt dagaflöningen
för sergeant af 2. klassen till 30 öre och för sergeant af 1.
klassen till 40 öre.

3. Värnpligtig sergeant, inkallad till tjenstgöring vid trupp, erhåller
samma förmåner som värnpligtig korpral med den skilnad, att dagaflöningen
bestämmes till 80 öre.

§ 7.

Fast aflönad fanjunkare (styckjunkare) erhåller lön af 60 kronor i
månaden samt, då han är inkallad till tjenstgöring vid trupp eller vid
staber, inqvartering in natura eller i kontant, beräknad för år i Stockholm,
Göteborg och Malmö till 1-50 kronor och å öfriga orter till 100
kronor, samt för öfrigt lika förmåner som fast aflönad sergeant, med
den skilnad att dagaflöningen bestämmes till 1 krona.

§ 8.

1. Det fast aflönade spelet, förutom regementstrumpetare och regementstrumslagare,
indelas för aflöningen i 4 klasser.

Spel af 4. klassen erhålla i månadslön 5 kronor och, då de äro inkallade
i tjenstgöring, qvarter in natura, underhåll, beklädnad, utredningspersedlar
in. in. samt en kontant dagaflöning af 5 öre.

Spel af 3. klassen erhålla i månadslön 10 kronor samt, då de äro
inkallade i tjenstgöring, samma förmåner som spel af 4. klassen, utom
att dagaflöningen fastställes till 10 öre i stället för 5 öre.

Spel af 2. klassen aflönas lika med korpraler.

Spel af 1. klassen aflönas lika med sergeanter af 2. klassen.

Regementstrumslagare aflönas lika med sergeant af 1. klassen men

med dagaflöning såsom fanjunkare.

Regementstrumpetare aflönas lika med fanjunkare.

4

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

2. Spelets fördelning i olika löneklasser är följande:

l. ki.

2. kl.

3. kl.

4. kl.

a) vid fotfolket:

hvardera af 21 regementen...........................................

8

8

12

12

hvardera af 4 d:o ............................................

6

6

9

9

ett regemente .....................................................................

4

4

6

6

b) vid rytteriet:

• j

hvardera af 10 regementen............................................

5

5

2

—

c) vid artilleriet:

hvardera af 3 fältartilleriregementen..........................

4

6

6

8

hvardera af 2 d:o .........................

5

8

8

10

ett fältartilleriregemente ................................................

3

5

5

7

fästnings- och positions-artilleriregementet...............

3

3

2

—

fästningsartilleribataljonen ..............................................

1

1

2

—

d) vid ingeniörtrupperne:

hvardera af 2 ingeniörregementen ...............................

3

3

6

—

e) vid trängen:

hvardera af 6 trängbataljoner.........................................

2

2

2

—

§ 9.

1. De fast ajlönade handtverkare aflönas:

de trupper ne tillhörande:

batterihandtverkare med en årlig lön af ................................ kronor 500,

gevärshandtverkare d:o d:o ................................. » 600,

hofslagare d:o d:o ................................ » 600,

handtverkare af 2. klassen vid ingeniörtrupperne och trängen » 500,

d:o afl. d:o d:o d:o » 700,

sadelmakare......................................................................................... » 700,

samt qvarter in natura;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

5

de tygstaten tillhörande:

rustkarnmarsmeder med en årlig lön af.................................... kronor 600,

tyghandtverkare d:o d:o .................................... » 700,

besigtningsrustmästare d:o d:o ................................. » 1,500

samt under tjenstgöring inqvartering in natura eller i kontant, beräknad
för år:

i Stockholm,

Göteborg o. Malmö: å öfriga orter:

för besigtningsrustmästare till ............................ 250 kronor, 150 kronor,

» öfriga handtverkare . » .............................. 150 » 100 »

2. Af handtverkarne vid ingeniörtrupperne äro en tredjedel af 1.
klassen och två tredjedelar af 2. klassen samt vid trängen hälften af 1.
klassen och hälften af 2. klassen.

§ 10.

Underofficerare och spel erhålla under tjenstgöring fri sjukvård.

Handtverkare i tjenstgöring erhålla fri läkarevård och medicin. De
hafva äfven rätt att intagas på militära sjukhus och der erhålla sjukvård
mot ett afdrag på lönen af 50 öre om dagen.

Underofficerare, spel och handtverkare äro berättigade till fri läkarevård
och medicin för sina hustrur och barn, om de vistas å den ort,
der mannen eller fadern är tjenstgörande.

Art. III.

Officerare ocli Mrens öfrige embets- och. tjensteman.

Officerare:

§ 11-

1. De fast ajlönade officerarne, af hvilka kaptener, löjtnanter och
regementsadjutanter delas i två löneklasser, åtnjuta nedanstående årliga

löner:

löjtnanter och regementsadjutanter af 2. klassen................. kronor 800,

d:o d:o d:o af 1. klassen................. » 1,200,

kaptener (ryttmästare) af 2. klassen och regementsqvarter mästare.

...................................... » 1,800,

d:o d:o af 1. klassen ......................................... » 2,800,

6

Kongl. Maj tis Nåd. Proposition No 3.

majorer...................................................................................................

majorer och bataljonschefer vid trängen.............................)

öfverstelöj tnanter............................................... j

öfverstelöjtnanter och regementschefer .................................i

d:o och bataljonschefer vid trängen..............J

öfverstar ............................................................................................

kronor 3,500,
» 4,000,

» 5,000,

generaler

» 6,000,

..................................................... » 8,000.

2. Inträde å lägre lön, som befriar från ständig tjenstgöring vid
staber o. s. v., från kommendering till stam- och bevärings-rekrytskolor
samt korprals- och garnisons-skolor äfvensom från tillfälliga kommenderingar
utom regementet, kan medgifvas för minst 3 år kaptener efter
fylda 40 år, dock först efter 3 års tjenst såsom sådane, vid fotfolket,
rytteriet och fältartilleriet till det antal, som tjenstgöringens behöriga
upprätthållande kan tillåta.

Inträde å lägre lön medför ett tillfälligt årligt afdrag å sjelfva
lönen af V5.

3. Beriden officer uppbär för bekostande under fredstid af sadelmundering,
skötsel och stallrum åt hvarje af staten letnnad tjenstehäst
en årlig ersättning af 300 kronor. För hvarje tjenstehäst, som officer
är skyldig att sjelf hålla, uppbär han en årlig ersättning af 400 kronor,
för hvilket ofvan uppgifne utgifter samt remontering bestridas.

Furage in natura erhålles för det antal hästar, som verkligen hålles,
men ej under fredstid för större antal, än § 57 af lagen om härordningen
innehåller. Då furage ej lemnas in natura, beräknas ersättning derför
efter 1 krona per dag.

4. Fast aflönade officerare erhålla under tjenstgöring vid trupp eller
staber följande dagaflöning:

löjtnanter och regementsadjutanter...................................................... kronor 2,

kaptener (ryttmästare) och regementsqvartermästare..................... » 3,

majorer och öfverstelöjtnanter.............................................................. »

öfverstelöjtnanter, tillika regementschefer, samt öfverstar......... »

generaler

4,

5,

6,

5. Fast aflönade officerare åtnjuta under tjenstgöring vid trupp
eller staber inqvartering in natura eller i kontant beräknad för år:

i Stockholm,

Göteborg o. Malmö: å öfriga orter:

......... 200 kronor, 100 kronor,

för löjtnanter af 2. klassen till...
» » af 1. » » ...

» kaptener af 2. » » ...

» » af 1. » » ...

» majorer till..............................

250

300

400

600

150

200

300

450

llongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

7

‘ i Stockholm,

Göteborg o. Malmö: å öfriga orter:

för majorer, tillika chefer, och för öfverste löjtnanter

till.................................................. 800 kronor, 600 kronor,

» öfverstelöjtnanter, tillika chefer, öfverstar

och generaler till ........................................ 1,100 » 900 »

6. Kapteners (ryttmästares), löjtnanters och regementsadjutanters
fördelning i olika löneklasser är följande:

Kaptener

(ryttmästare).

Löjtnanter.

Regements-adj utan ter.

1. kl.

2. kl.

1. kl.

2. kl.

1. kl.

2. kl.

a) vid generalstaben.........................................

b) vid fotfolket:

12

12

—

—

—-

—

hvardera af 21 regementen .....................

8

8

12

16

1

2

d:o 4 eko ........................

6

6

9

12

1

2

1 regemente ....................................................

c) vid rytteriet:

4

4

6

8

1

1

hvardera af 10 regementen......................

d) vid artilleriet:

4

3

7

7

1

1

hvartdera af 3 fältartilleriregementen......

8

8

13

12

—

—

d:o 2 d:o ......

10

10

16

15

—

—

1 fältartilleriregemente....................................

7

7

12

11

—

—

fästnings- och positions-artilleriregementet

8

7

16

16

—

—

fästningsartilleribataljonen...........................

e) vid ingeniörtrupperne:

4

3

8

7

hvartdera af 2 ingeniörregementen............

f) vid trängen:

8

6

14

9

hvardera af 6 trängbataljoner ....................

2

3

5

5

—

1

§ 12.

Värnpligtig officer erhåller, utom examenspenningar det år, han aflägger
officersexamen, tillika, då han är inkallad i tjenstgöring vid trupp,
qvarter in natura jemte dagafiöning, uppgående för underlöjtnant till
minst 3 kronor och för löjtnant till minst 4 kronor.

8

Kong!,. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o ä.

Fältläkarekåren.

§ 13.

1. Fältläkarekårens tjensteman åtnjuta lön, dagaflöning och inqvartering
efter samma grunder som motsvarande grader af officerare, nemligen:

öfverfältläkaren lika med öfverste,
fältläkare lika med öfverstelöjtnant,
regementsläkare lika med major,

1. bataljonsläkare lika med kapten af 2. klassen,

2. bataljonsläkare lika med löjtnant af 1. klassen.

2. Extra läkare delas i 2 klasser med en tredjedel i 1. och två
tredjedelar i 2. klassen. Extra läkare af 1. klassen erhålla i arvode
G00 kronor om årét, extra läkare af 2. klassen 400 kronor.

Extra läkare åtnjuta dagaflöning enligt särskilda bestämmelser.

Hästläkar ekåren.

§ 14.

1. Hästläkarekårens tjensteman åtnjuta lön, dagaflöning och inqvartering
efter samma grunder som motsvarande grader af officerare,
nemligen:

regementshästläkare lika med kapten af 2. klassen samt kan efter 10
års tjenst i denna egenskap uppflyttas till lönegrad i likhet med kapten
af 1. klassen;

bataljonshästläkare lika med löjtnant af 2. klassen.

2. Extra hästläkare erhålla ett årligt arvode af 400 kronor. De
åtnjuta dagaflöning enligt särskilda bestämmelser.

Intendenturen.

§ 15.

1. Af intendenturens tjensteman åtnjuta följande lön, dagaflöning
och inqvartering efter samma grunder soin motsvarande grader af officerare,
nemligen:

generalintendenten lika med general,
öfverfältintendenten lika med öfverste,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

9

fält- och fästnings-intendenter lika med öfverstelöjtnanter och
regementsintendenter lika med kaptener af 1. klassen.

2. Följande af intendenturens tjensteman åtnjuta icke dagaflöning
men lön och inqvartering på sätt nedan sägs.

Utredningsförvaltare vid arméfördelningarnas förråd erhålla en årlig
lön af 1,800 kronor, som kan efter 5 år höjas med 300 kronor och efter
ytterligare 5 år med 300 kronor.

Förrådsförvaltare vid regementsförråden erhålla en årlig lön af
1,200 kronor samt ålderstillägg i likhet med utredningsförvaltare vid
arméfördelningarnas förråd.

Förvaltare vid fästningsförråden samt trängbataljonernas förråd erhålla
samma förmåner som förrådsförvaltare vid regementsförråden och
de, som tillika äro redogörare, dessutom ett årligt arvode af 500 kronor.

Inqvarteringen utgår för förrådsförvaltare in natura samt för utredningsförvaltare
såsom för löjtnant af 1. klassen.

Eklesiastikstaten.

§ 16.

1. Fältpastorer erhålla i lön 2,000 kronor om året samt inqvartering
i likhet med kaptener af 2. klassen.

2. För regementspastorer beräknas arvoden till belopp i medeltal
af 500 kronor om året.

Auditörsstaten.

§ 17.

1. Auditörer delas i 2 klasser. För auditörer af 1. klassen beräknas
arvode af 1,000 kronor om året; för auditörer af 2. klassen arvode
af 600 kronor.

2. Antalet auditörer inom hären fördelas i 10 auditörer af 1. klassen
och 24 af 2. klassen.

o

Atskillige embets- och tjenstemän.

§ 18.

1. Följande embets- och tjenstemän åtnjuta lön eller arvode och
inqvartering efter för officerare bestämda grunder:

Bill. till Rilcsd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 3 Iläft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

professorn vid generalstaben lön 5,000 kronor, som kan efter 5 år
ökas med 500 kronor och efter ytterligare 5 år med 500 kronor samt
inqvartering i likhet med major;

krigsarkivarie!! lön 4,000 kronor, ålderstillägg såsom professorn vid
generalstaben samt inqvartering i likhet med kapten af 1. klassen;

redogöraren vid generalstaben arvode 2,000 kronor, som kan efter 5
år höjas med 500 kronor, samt inqvartering i likhet med löjtnant af 1.
klassen;

amanuensen vid generalstaben arvode 1,800 kronor, som kan efter 5
år höjas med 500 kronor, samt inqvartering såsom föregående;

sekreteraren vid fortifikationen lön 3,000 kronor, ålderstillägg i likhet
med professorn vid generalstaben samt inqvartering i likhet med
löjtnant af 1. klassen;

verkmästare vid artilleriets tygstat lön 3,000 kronor samt ålderstillägg
och inqvartering i likhet med utredningsförvaltare vid arméfördelningarnas
förråd;

förvaltare af 1. klassen vid artilleriets tygstat lön 1,800 kronor samt
ålderstillägg och inqvartering såsom föregående;

förvaltare af 2. klassen vid artilleriets tygstat lön 1,500 kronor, som
kan efter 5 år höjas med 300 kronor, samt inqvartering såsom löjtnant
af 2. klassen; och

tygskrifvare vid artilleriets tygstat lön 1,000 kronor, som kan efter
5 år höjas med 300 kronor, samt inqvartering i likhet med fanjunkare.

2. Af förvaltarne vid artilleriets tygstat äro 4 af 1. klassen och 14
af 2. klassen.

3. Musikdirektörer erhålla i årlig lön 900 kronor och under tjenstgöring
dagaflöning af 2 kronor samt inqvartering i likhet med löjtnant
af 2. klassen.

§ 19.

Officerare och öfrige till hären hörande embete- och tjensteman
erhålla för sina personer fri läkarevård, då de äro i tjenstgöring vid
trupp.

Art. IV.

Allmänna bestämmelser.

§ 20.

1. För vissa tjensteförrättningar och skyldigheter utgå tjenstgöringspenningar
efter följande grunder:

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

11

a) för expeditionsföring vid fredsstyrkans divisioner, kompanier,
sqvadroner och batterier:

till divisions-chefer.............................................. månadsarvode af 50 kronor;

» kompani-, sqvadrons- och batteri-chefer » » 40 kronor;

» fanjunkare (styckjunkare) eller sergeanter, hvilka biträda förenämnda
personer, månadsarvode af 20 kronor;

b) för tjenstgöring i hemorten med beväringens inskrifning till krigstjenst
samt stammens och beväringens redovisning:

till bataljonsområdesbefälhafvare (majorer) månadsarvode af 80 kronor;
» deras adjutanter (regementsadjutanter) » » 40 » ;

» deras biträden (bataljonsadjutanter) » » SO » ;

» kompaniområdesbefälhafvare (kaptener eller löjtnanter) månadsarvode
af 60 kronor;

» deras biträden (fanjunkare eller sergeanter) månadsarvode af 30 kronor;
» afdelningsbefälhafvare inom kompaniområdena (sergeanter eller
korpraler såväl af stammen som värnpligtige) månadsarvode af
15 kronor;

c) för disponibilitet, att ersätta afgång bland kommenderadt befäl,
för ett visst antal på hvarje regemente och bataljon bland dem, som
icke på annat sätt äro använde, nemligen:

till alle oanvände öfverstelöjtnanter och majorer månadsarvode af 40
kronor;

» kompaniofficerare till ett antal af:

vid hvardera af 25 fotfolksregementen ............................................ 3,

» ett toffelregemente ........................................................................ 2,

» hvarje rytteri regemente ................................................................... 3,

» » artilleriregemente ................................................................ 3,

» fästningsartillenbataljonen ............................................................... 2,

» hvarje ingeniörregemente................................................................ 3,

» » trängbataljon ........................................................................ 2,

månadsarvode af 30 kronor;

till alle oanvände fanjunkare (styckjunkai’e) » » 20 » ;

» sergeanter till ett antal af:

vid hvarje af 25 fotfolksregementen..................................................... 3,

» ett fotfolksregemente ...................................................................... 2,

» hvarje rytteriregemente .................................................................... 2,

» » fältartilleriregemente .......................................................... 3,

» » fästnings- och positionsartilleriregemente (bataljon) 2,

» » ingeniörregemente............................................................... 2,

» » trängbataljon ....................................................... 2,

månadsarvode af 10 kronor;

12

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

till korpraler till samma antal vid hvarje regemente och trängbataljon

som för sergeanter månadsarvode af 8 kronor.

2. Tjenstgöringspenningar för expeditionsföring (på grund af mom.
1. a) utgå ej för de i ständig tjenstgöring vid trupp eller staber varande
personer; ej heller kunna de, som uppbära tjenstgöringspenningar för
tjenstgöring i hemorten med beväringens inskrifning till krigstjenst samt
stammens och beväringens redovisning (på grund af mom. 1 b), tillika
uppbära tjenstgöringspenningar af annan orsak.

§ 21.

Stammanskapets månadslön samt befälets tjenstgöringspenningar utbetalas
för tjenstgöring, som varar 1/2 månad eller derunder, med half,
för tjenstgöring öfver 1/2 till och med 1 månad med hel och för tjenstgöring
öfver 1 till och med 11ji månad med en och en half månads
aflöning o. s. v.

§ 22.

Den, som åtnjuter dagaflöning och portion, förlorar dessa förmåner
under tjenstledighet. Undantag eger dock, hvad beträffar dagaflöningen,
rum för den i ständig tjenstgöring varande personalen under beviljad
tjenstledighet, som, föranledd af sjuklighet, under året uppgår till icke
mer än 60 dagar och, föranledd af annan orsak, till icke mer än 30
dagar.

§ 23.

Vid landtförsvaret anstäld civil tjensteman, i hvilkens löneförmåner
ej ingår dagaflöning, skall, efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall
kan varda af Kongl. Maj:t eller vederbörande embetsverk bestämdt, vidkännas
skäligt afdrag å aflöningsbeloppet, dock icke öfverstigande fjerdedelen,
derest vid erhållen tjenstledighet eller eljest förekommande hinder
för tjenstens utöfning annan person till tjenstens bestridande behöfver
förordnas.

Erhålles tjenstledighet på grund af styrkt sjukdomsförfall, eger afdrag
å lönen icke rum under de 60 första dagarna, men, om dylikt förfall
räcker derutöfver, skall å lönen afdrag, ej öfverstigande en fjerdedel,
verkställas; beroende det likväl på Kongl. Maj:t att, när bevekande omständigheter
sig förete, i nåder pröfva och bestämma, om löneafdraget
må utgå med något mindre belopp än en fjerdedel, eller helt och hållet
eftergifvas.

13

Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition N;o 3.

§ 24.

I afseende å vilkoren för åtnjutande af ål d er sti 119 g ^ galler hvad i
fråga om ålderstillägg för arméförvaltningens tjensteman redan stadgadt är.

§ 25.

Officerare och underofficerare samt härens öfrige embets- och
tjensteman, som beordras till tjenstgöring i högre grad än den, de innehafva,
erhålla derför dagaflöning efter den högre tjenstegraden.

§ 26.

Vid såväl tjensteresor som särskilda tjensteuppdrag utgå reseersättning
och dagtraktamente enligt särskilda bestämmelser.

Art. V.

Öfvergångsbestämmelser.

§ 27.

Såsom allmänna grunder skall för öfvergången från nuvarande till
den nya härordningen tills vidare gälla följande:

1. Vid de till indragning af sedda regementen och hårer, med undantag
af fortifikationen, tillämpas fortfarande för såväl den militära, som
den civila personalen nu gällande aflöningsstater, dock att de nya aflöningsgrunderna
skola redan från 1884 års början, så vidt sådant utan hinder
af erhållna fullmakter kan ske, gälla i fråga om fanjunkare och sergeanter
utom dem, som qvarstå vid Hallands infanteribataljon och Gotlands
nationalbeväring. Der arvode till förrådsförvaltare för närvarande utgår
till högre belopp, än den aflöning, som för dylik tjenst enligt nya aflöningsgrunderna
bestås, skall arvodet i förhållande dertill nedsättas.

2. Vid de nu befintliga t rapp af delning ar, som skola bibehållas, samt
vid fortifikationen tillämpas från 1884 års början, så vidt sådant utan
hinder af erhållna fullmakter kan ske, de nya aflöningsgrunderna för sarntlige
officerare, fanjunkare, sergeanter, handtverkare samt regementstrumslagare
och regementstrumpetare, men i fråga om det öfriga spelet
samt korpraler, vice korpraler och manskap endast för dem, som antagas
eller utnämnas efter 1884 års ingång.

14

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

I afseende å civile tjenstemännen vid de truppafdelningar, som skola
bibehållas, tillämpas från och med år 1884, såvida hinder af gifna fullmakter
icke möter, de nya aflöningsgrunderna i de fall, då aflöningen
för vederbörandes befattningar enligt samma grunder skall utgå såsom
lön och icke såsom arvode.

Hvad beträffar fortifikationens civile tjensteman, skola de nya aflöningsgrunderna,
så vidt sådant utan hinder af erhållna fullmakter kan
ske, från samma tid gälla i fråga om förrådsförvaltarne, men för läkare
och regementsintendenter endast i den mån de blifva till ingeniörregementena
öfverflyttade.

3. Vid tillämpning af hvad i punkten 2 af denna § blifvit stadgadt
skall dock iakttagas:

a) att samtlige de sju vid rytteriet nu anstälde regements- och
corpschefer, hvilka redan innehafva öfverstes grad, åtnjuta de med
öfverstebeställning enligt nya aflöningslagen förenade förmåner;

b) att likaledes de öfverstelöjtnanter, hvilka för närvarande tilllika
äro corpschefer, skola, så länge de såsom öfverstelöjtnanter
tjenstgöra i egenskap af corpschefer eller regementsbefälhafvare,
bibehållas vid den fasta lön, som nu till dem utgår, samt åtnjuta inqvartering
såsom regementschefer;

c) att annan öfverstelöjtnant, åt hvilken uppdrages tjenstgöring
såsom regementsbefälhafvare, skall under tiden tillgodonjuta inqvartering
såsom regementschef, men öfriga aflöningsförvnåner efter sin grad;

d) att lönen för de löjtnanter och regementsadjutanter af 2.
klass samt de bataljonshästläkare, hvilka till sina befattningar utnämnts
före 1884 års ingång, bibehålies vid dess nuvarande belopp
900 kronor;

e) att enahanda aflöningsförmåner, som för närvarande äro förenade
med underlöjtnantsbeställningarne på stat, fortfarande åtfölja
samma beställningar intill dess de blifvit indragna;

f) att de fanjunkare och sergeanter vid rytteriet, hvilka redan
innehafva nummerlöner, för dessa undfå ersättning under deri tid
de qvarstå i samma tjenst;

g) att till bataljonsläkare vid de truppafdelningar, der antalet
af desse tjensteman skall minskas, aflöningsförmånerna utgå enligt
nu gällande stater intill dess antalet nedgått till det i lagen om ny
härordning bestämda;

h) samt att ständig inqvartering eller ersättning derför skall
tidigast från den 1 oktober 1884 tillgodokomma fördelriingsgeneralerne
och inspektören för rytteriet jemte deras staber likasom fältläkarne,
de hos dem tjenstgörande bataljonsläkare, så ock den till

15

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

ständig inqvartering berättigade militärpersonalen och regementsintendenterne
vid sådana regementen och kårer, der dylik förmån
icke enligt nu gällande bestämmelser utgår.

4. Till dem af arméns civile tjensteman, hvilka ej äro anstälde vid
viss truppafdelning, skall aflöning, der sådant utan hinder af erhållna
fullmakter kan ske, från 1884 års början utgå enligt de nya aflöningsgrunderna,
för så vidt aflöning för tjensten finnes der bestämd.

5. Af Kongl. Maj:t meddelas de för öfvergången erforderliga närmare
bestämmelser .i fia^a om aflöningsförmånernas tillgodonjutande; egande
Kongl. Maj:t jemväl förordna om undantag från tillämpning af de i denna
§ angifna allmänna grunder, der sådant vare sig till öfvergångens befrämjande,
till förekommande af statsverkets onödiga betungande eller
med hänsyn till billighetens fordringar må finnas i särskilda fall böra
ega rum.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

OSCAR.

Axel Ryding.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvars- ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet, å Stockholms slott den
8 Januari 1883.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hoohschild,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hi 3DERSTIERNA,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Ryding, anförde i
underdånighet:

Det ofullständiga skick, hvari landets försvarsväsende, efter årtiondens
oförtrutet men fruktlöst arbete på dess förbättrande, allt fortfarande
befinner sig, manar mig att till Eders Kong]. Maj:ts pröfning
nu framlägga ett nytt förslag till härväsendets ordnande. Dessförinnan
anhåller jag dock att få i minnet återkalla de olika grunder, hvarpå
närmast föregående förslag hvilat, då derigenom torde klarast framstå
de skäl, som för mig varit bestämmande, då jag nu går att tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnandet till Riksdagen af detta nya förslag.

Det är nu snart sexton år sedan den nya representationen för första
gången sammanträdde till allmänt riksmöte, och det är likaledes sexton
Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 3

2

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

år sedan denna samma representation för första gången företog frågan
om landtförsvarets ordnande till behandling. Det var nemligen vid 1867
års Riksdag, som eu underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t ingick, i
hvilken förklarades: vnationen kan aldrig med tillräcklig säkerhet och erforderligt
lugn hängifva sig åt sin inre fredliga utveckling förrän frågan
om betryggandet af dess yttre sjelfständighet på ett tillfredsställande sätt
blifvit losta) I samma skrifvelse uttalade Riksdagen såsom sin åsigt, att
svenska armén borde bestå af stam, innefattande befäl och trupp, samt
beväring, men anhöll i underdånighet, att Kongl. Maj:t vid uppgörandet
af nådigt förslag till arméns organisation täcktes taga i öfvervägande,
om och på hvad vilkor det på rote- och rusthållare hvilande besvär
måtte kunna lindras eller ock aflösas samt jemväl på öfriga samhällsklasser
fördelas. Kongl. Magt fann då för godt att af de två i den
underdåniga skrifvelsen antydda alternativ välja det, som gick ut på
lindringar för rust- och rotehållare, samt framlade på den grund till
1869 års Riksdag ett förslag, som förutsatte indelningsverkets bibehållande,
men med en del förändringar till förmån för nyssnämnda rustoch
rotehållare. Riksdagen svarade emellertid, dels att de föreslagna
lindringarna enligt dess tanke i sjelfva verket icke voro några lindringar
samt dels att de skulle komma att verka olika i olika trakter, hvadan
Riksdagen ej ansåg sig kunna bifalla hvarken den föreslagna organisationen
eller den i samband dermed föreslagna värnpligtslagen. Någon
antydan om, huru Riksdagen ville hafva försvarsväsendet ordnadt, förekom
denna gång ej i flen underdåniga skrifvelse, som besvarade den
Kongl. propositionen.

Det politiska osäkerhetstillståndet i början af 1870-talet manade
emellertid att snart åter vädja till representationen, för att få försvarsväsendet
stärkt, hvadan Kongl. Maj:t för 1871 års lagtima riksdag åter
framlade ett förslag till försvarets ordnande, bygdt på indelningsverkets
grund, men med uteslutande af de lindringar, som två år förut förklarats
ej göra skäl för ett dylikt namn. Förslaget föll på olika beslut
i Riksdagens båda kamrar, af hvilka den andra redan då uttalade sig
för indelningsverkets upphörande inom 15 år, och för en af statsverket
aflönad stamtrupps uppsättande i dess ställe. I följd af de olika beslut,
som Riksdagens båda kamrar nu fattade, kom någon underdånig
skrifvelse, egnad att tjena till ledning för framtida förslag, ej att aflåtas,
och Kongl. Maj:t, som emellertid fortfarande ansåg den politiska ställningen
vara af beskaffenhet att mana till frågans skyndsamma afgörande,
fann sig derför också oförhindrad att till den, samma år utlysta, urtima
Riksdagen framlägga ännu ett förslag grundadt på indelningsverket, men
med införande af åtskilliga lindringar i den anda, första kammaren vid

3

Bil. till Kongl. Mäj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

den förra lagtima Riksdagen påyrkat. Äfven detta förslag föll emellertid
på olika beslut inom de båda kamrarna, och frågan om försvarets ordnande
fick derefter hvila i tvenne år, tills den vid 1873 års riksdag
ånyo upptogs, denna gång från Riksdagens egen sida genom en underdånig
skrifvelse.

Alla hittills af Kongl. Maj:t afgifna förslag hade varit grundade på
den indelta arméns bibehållande, men i nyssnämnda underdåniga skrifvelse
förklarade Riksdagen bestämdt, att den ansåge indelta arméen
hvarken tillräcklig för landets försvar eller lämplig såsom befälsstam
för en armé, bestående af värnpligtige, samt att den antogc, att Kong],
Maj:t skulle afgifva förslag till ny organisation af landets försvarsväsende,
grundad på en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnpligten
och med en befälsstam, bildad ur de värnpligtiges led mot den ersättning
af statsverket, som kunde blifva erforderlig. I sammanhang härmed
anhölls äfven, att den nya arméorganisationen skulle träda i verkställighet
först sedan stadganden om rustnings- och roteringsbesvärens
samt grundskatternas afskaffande blifvit af Konung och Riksdag antagna.

Stödjande sig på detta af Riksdagen gjorda uttalande lät. Kongl.
Maj:t utarbeta och till 1875 års Riksdag framlägga ett, förslag, som var
grundadt på rustnings- och roteringsbesvärens upphörande och en »vidsträcktare
tillämpning af den allmänna värnpligten», hvarom i den underdåniga
skrifvelsen var ordadt, och hvilket, förslag skulle komma till
utförande först sedan beslut angående grundskatternas afskrifning blifvit
fattadt. Men det oaktadt lyckades icke heller detta förslag tillvinna sig
Riksdagens bifall. Kongl. Magt beslöt då att försöka föra frågan gradvis
framåt mot det rena värnpligtssystem, hvarpå det år 1875 framlemnade
förslaget hvilade, samt lät för sådant ändamål uppgöra ett öfvergångsförslag
till den då föreslagna härordningen, för att visa, huru en sådan
öfvergång på 15 år skulle i jemnbredd med skattefrågans ordnande kunna
verkställas, och föreslog vid 1877 års Riksdag en kortare utsträckning
af de värnpligtiges öfningstid i sammanhang med en börjande afskrifning
af indelningsverket, hvarå vid fyrfaldiga tillfällen yrkats, men äfven
nu utan att för sin framställning lyckas ernå Riksdagens bifall. Någon
underdånig skrifvelse med bestämdt uttalande af Riksdagens åsigter kom
visserligen icke heller nu till stånd, då båda kamrarna stannade i olika
beslut, men hvad den andra kammaren för sin del åstundade, i afseende
på försvarets ordnande, framgick med bestämdhet af ett i denna
kammare vid 1878 års Riksdag afgifvet och der äfvenledes godkändt, förslag,
enligt hvilket en ur de värnpligtiges led anskaffad stamtrupp, tillsammans
med eu i högst 90 dagar öfvad beväring ansågs vara den
grundval, på hvilken landets försvar borde hvila. Efter denna tid har

4 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

icke något fullständigt härordningsförslag varit hos Riksdagen under
ompröfning.

Af denna kortfattade redogörelse för de skiftande arméförslag, som
af den nya representationen behandlats, och för de olika beslut, som
dervid fattats, framgår ett sakförhållande emellertid otvetydigt, nemligen
det, att Kongl. Maj:t ej lyckats vinna Riksdagens bifall hvarken för förslag,
som varit »bygda på indelningsverkets grund», eller för sådana,
som afsett »en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnpligten»,
och såsom min uppfattning tvekar jag ej heller att inför Eders Kongl.
Maj:t uttala, att lika omöjligt som det synes mig vara att, med den utvidgning
och den utbildning, som de europeiska staternas arméer nu
vunnit, kunna »på indelningsverkets grund» bygga ett betryggande försvar,
utan att samtidigt äfven, medelst ökade öfningar för beväringen,
taga i anspråk »en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnpligten»,
lika omöjligt torde det äfven nu vara att kunna vinna landets bifall för
ett härordningsförslag, uteslutande bygd! på allmän värnpligt; — en 70-årig fred förer ej gerna med sig sådana lärdomar, som erfarenheten
oftast visat, att olyckligt utförda krig först kunnat bringa till mognad.

Under sådana förhållanden torde nu endast en enda väg: för Kong''!.
Maj:t qvarstå oförsökt, och det är ett vädjande till sj^stemet: stam, anskaffad
pa frivillighet ens väg och af statsverket aflönad, samt beväring, och
då det måste antagas att en allvarlig önskan förefinnes hos Riksdagen
att bringa den långvariga striden om försvarsväsendets ordnande till ett
slut, synes mig derföre ett förslag, uppgjordt i det syfte Riksdagen i
underdånig skrifvelse af den 24 Maj 1873 sjelf angifvit, svårligen kunna,
åtminstone till sina hufvudgrunder, af Riksdagen nu förkastas.

Det är af dessa skäl, och då dessutom äfven ett sådant system kan
medgifva en icke oväsendtlig förbättring af vårt nuvarande försvarsväsende,
som jag vågar tro, att alle nu kunna och böra förena sig om
hufvudgnmderna af det förslag till härordning, som blifvit af den senast
församlade landtförsvarskomitén utarbetadt, äfven om det för mången
skulle ske med uppoffring af egen subjektiv åsigt om den i allo lämpligaste
härordningsformen och med öppet öga för de brister, som visserligen
är o från systemet stam och beväring oskiljaktiga; och jag tvekar
icke att i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att för Riksdagen
framlägga nämnda förslag med några få förändringar.

Det af landtförsvarskomitén utarbetade fullständiga förslag till härväsendets
ordnande, som jag nu anhåller att få för Eders Kong]. Maj:t
föredraga, sönderfaller i följande särskilda förslag, nemligen:

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prof. N:o 3.

5

N:o 1. Förslag till grunder för ny härordning;

N:o 2. Förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp;

N:o 3. Förslag till lag om allmänna värnpligten;

N:o 4. Förslag till grunder för härens aflöning, underhåll och beklädnad;
samt

N:o 5. Förslag till allmänna grunder för öfvergång från den nuvarande
till den nya härordningen.

Departementschefen redogjorde härefter för komiténs särskilda förslag
samt anförde vidare:

Emot dessa förslag hafva visserligen af en del komitéledamöter
blifvit gjorda åtskilliga anmärkningar, bifogade komiténs betänkande,
samt i sammanhang dermed blifvit föreslagna förändringar, hvilka, ur
xnånga synpunkter beaktansvärda, det tillkommit mig att noga begrunda.
Då emellertid de flesta af dessa förändringsförslag icke kunnat af mig
biträdas, kan jag sammanfatta de allmänna skälen härför uti omdömet
att, med så stora inskränkningar i den föreslagna härordningen, försvaret
icke skulle blifva nog betryggande. Med det system, som uti det
af landtförsvarskomifén utarbetade och nu föredragna förslag är följd t,
nemligen att uti en fullständigare öfvad stamtrupp söka ersättning för
beväringens mindre öfning, får man vara mycket försigtig med vidtagandet
af nedsättningar, vare sig uti utbildningen eller uti säkerheten
för stammens befintlighet, ty ganska lätt kunna sådana göra härordningen
så svag, att den blifver svagare än den nuvarande.

Yrkandet, för besparings skull, på sådana förändringar i den föreslagna
härordningen, hvarigenom den stridande fältstyrkan skulle komma
att nedsättas under 100,000 man — särskildt genom reservtruppernas
delvisa eller fullständiga indragning — kan jag icke understödja. Samtliga
föregående härordningsförslag, som blifvit till Eders Kongl. Maj:ts
pröfning framstälda, hafva fordrat denna styrka; och för öfrigt är behofvet
deraf i komiténs motivering samt af militära auktoriteter så fullständigt
ådagalagdt och af mig insedt, att jag ingalunda kan finna en
härordning, som saknar förmåga att, vid mobilisering och då förstärkt
krigsfot kräfves, uppställa denna styrka, vara nog betryggande för försvaret
af vårt land.

Anmärkningarna mot en bestämd årskontingent af stamrekryter kan
jag lika litet biträda, då jag anser den tanke, som ligger till grund för
bestämmelsen derom, synnerligen väl funnen såsom möjliggörande denna
kontingents begränsande till det yttersta, på samma gång stor trygghet
äfven vinnes för en påräknad stamstyrkas befintlighet vid krigstillfälle; —
detta senare dock endast under den förutsättningen att full garanti förefinnes
derför, att stammens rekrytering årligen sker på föreskrifvet sätt.

6

EU. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

Det är också derför jag icke kan instämma med en del komitéledamöter
i deras åsigt, att hvarje garanti är obehöflig, utan anser antagandet af
den nya härordningen ovilkorligen kräfva en särskild garantilag angående
stamtruppens vidmakthållande. De fördelar, som den af komitén
i sådant hänseende föreslagna lag erbjuder, kunna ej jäfvas; och, om jag
i någon mån anser en modifikation af samma lag ändamålsenlig, något,
hvartill jag bär nedan skall återkomma, är denna dock af sådan natur,
att de sökta fördelarne derigenom icke upphäfvas.

De betänkligheter, som uttalats mot den för stammen föreslagna utbildningstidens
längd, kan jag icke heller dela. Hela det system, hvarpå
den nya härordningen bygges, förutsätter ju en fullständigare öfvad stamtrupp
såsom ersättning för beväringens, det stora flertalets, mindre öfning,
och att under sådant förhållande icke ens tilldela stammen den utbildning,
som i andra kind gifves truppen i dess helhet, synes mig vara
att tillämpa systemet både oklokt och falskt.

Lika litet finner jag möjligt att, med eu så fåtalig stam, som förslaget
upptager, kunna afkorta den föreslagna öfningstiden för beväringen
utan att härordningens värde skulle i hög grad nedsättas; men då det
måste vara af stor vigt att uppmuntra frivilliga militäröfningar i hemorten,
tror jag detta kan ske på det sätt, jag längre fram närmare skall
visa, nemligen genom att en viss eftergift i det allmänna åliggandet beviljas
dem, som före inträdet i hären förvärfvat eu viss vapenfärdighet.

Mot komiténs förslag att för maturitets-, folkskollärare- och dermed
jemförliga examinas afläggande föreskrifva en viss militär utbildning
hafva äfven anmärkningar blifvit uttalade. Denna föreskrift kan dock
för den värnpligtiga befäls-institutionens skull|icke i det nya förslaget
utelemnas, om än någon modifikation i komiténs framställning i ämnet,
på sätt längre fram vidare skall omnämnas, synes mig kunna ega rum.

Beträffande gjord anmärkning mot föreskriften, att afgången stamsoldat
i vissa fall skall hafva skyldighet att undergå den allmänna värnpligtsöfningen,
tillåter jag mig att här framhålla, det komiténs härordningsförslag
i flera hänseenden är grundadt på bibehållandet af en dylik
bestämmelse, och denna ej allenast för f. d. stamsoldaten, som dock åtnjutit
full godtgörelse af kronan under den frivilligt åtagna tjenstgöringen,
utan äfven för alla dem, som aflagt nyss nämnda examina. Skulle denna
bestämmelse borttagas för alla dessa, skulle derigenom ej allenast kostnaden
för stamtruppens upprätthållande till föreslagen styrka stiga i betydlig
grad, utan ock, hvad värre vore, hela värnpligtiga bcfälsinstitutionen
derigenom äfventyras. Jag kan af dessa skäl ej underlåta hemställa,
att frågan om denna bestämmelses borttagande må förfalla.

7

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 3.

För den hänsyn till uttalade särskilda meningar, hvilken jag anser
möjligt att taga i andra delar, än jag redan förut angifvit, anhåller jag
att här nedan närmare få redogöra.

Af hvad jag emellertid tillåtit mig anföra framgår, att jag i allt
väsentligt biträder komité-majoritetens förslag, och, som jag funnit komiténs
motiv och utredningar klara och öfvertygande, anhåller jag underdånigst,
att, då komiténs såväl förslag som betänkande lära blifva för Riksdagen
tillgängliga, nu här endast fä fullständigare anföra skälen för de
få förändringar i komiténs förslag, hvilka jag funnit ändamålsenliga,
nemligen vid:

N:o 1. Förslag till grunder för ny härordning.

§ 5, mom. 5 och 6.

Komiterades förslag rörande organisationen af fästnings- och positionsartilleriet
afser 2 regementen af lika styrka, hvaraf det ena, förlagdt å
Vaxholm, skulle vara sammansatt af 4 fästnings- och 2 positionskompanier,
och det andra, förlagdt å Karlsborg, utgöras af 2 fästnings- och 4 positionskompanier.

Skälen till de 2 positionskompaniernas förläggande till Vaxholm voro
dels den fördel, som ansågs komma att uppstå derigenom att dessa kompanier,
som i händelse af krig vore afsedda att operera i Stockholmstrakten,
redan under fredstid blefve förtrogna med den terräng, för hvars
försvar de ansetts behöfliga, dels att erhålla de båda föreslagna fästningsoch
positionsartilleri-regementena lika stora, hvilket för befordringsförhållandena
kunde vara af fördel, och dels möjligheten att uppbringa
garnisonen å Vaxholms fästning till behörig styrka, hvarigenom således
garnisonsförstärkning derstädes i allmänhet blefve obehöflig.

Nekas kan emellertid ej, att äfven olägenheter af ganska beaktansvärdt
slag äro med en sådan åtgärd förknippade. Sålunda skulle t. ex.
förråden — då af lätt insedda skäl en stor del af den just till Stockholms
försvar mot landsidan afsedda materielen ej gerna kunde förenas
å Vaxholm — blifva splittrade mellan sistnämnde ort och Stockholm,
hvarjemte terrängförhållandena kring Vaxholm ej torde vara de lämpligaste
i och för öfning och utbildning af ett positionsartilleri. Förläggandet
af de två positionskompanieima till Stockholm skulle visserligen
håfva nämnda olägenheter, men skulle på samma gång äfven
framkalla andra af lika betänklig art. Regementet, hvartill dessa 2
kompanier höra, skulle nemligen derigenom komma att blifva splittradt
i två delar, hvaraf åter följden skulle blifva, att positionsartilleriet, såsom
utgörande den minsta delen, sannolikt skulle komma att arbeta

8

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop, N:o 3.

under ganska ogynsamma förhållanden, då dess skolor blefvo till numerären
allt för obetydliga; äfven samfärdseln mellan regementets båda
stationer skulle tidtals blifva förenad med stora svårigheter, då vinterkommunikationerna
mellan Stockholm och Vaxholm lemna åtskilligt öfrigt
att önska. För att undvika alla dessa olägenheter, vare sig af det
ena eller det andra slaget, har det derför synts mig, som om bästa utvägen
vore att förlägga hela positionsartilleriet, 6 kompanier, till Carlsborg.
Derigenom vunnes icke allenast likformig utbildning för hela detta
artilleri, utan äfven bättre skydd för dess ansenliga förråd och för dess
materiel, hvarjemte äfven den å Vaxholm q varv arand e fästningsartilleribataljonen
skulle erhålla en mera uteslutande för fästningskriget afsedd
utbildning. Den samöfning med positionsaartilleriet, som kommer de två
å Carlsborg förlagda fästningskompanierna till del, kan endast vara till
fördel, ty dessa två kompanier blifva att betrakta såsom ett slags reserv
i första hand till positionsartilleriet, enär de sannolikt ej komma att tagas
i anspråk å Carlsborg förr än under krigets senare skeden, då Carlsborg i
alla händelser antagligen ej vore i saknad af behöflig artilleristyrka. Genom
en sådan förläggning blefve äfven möjligt att indraga en del befäl samt
att minska antalet hästar vid Vaxholmsbataljonen, hvarigenom åter skulle
vinnas medel att bekosta aflöning och underhåll för det större antal
manskap, som, i och för garnisonstjenstgöringens bestridande å Vaxholm,
blefve nödvändigt att af den derstädes förlagda bataljonen qvarhålla i
ständig tjenstgöring. Äfvenledes komme genom anordnandet af förråd,
stallar in. m. för hela positionsartilleriet å endast ett enda ställe ej oväsentliga
besparingar att uppstå å den för härens byggnader beräknade
kostnaden.

På grund af hvad jag här ofvan anfört får jag således i underdånighet
föreslå Eders Kongl. Maj:t den förändring i komiterades förslag,
att fästnings- och positionsartilleriet delas i 1 regemente, sammansatt
af 2 fästnings- och 6 positionskompanier, samt 1 bataljon, sammansatt
af 4 fästningskompanier.

§ 19.

Komiterades förslag i afseende på officerarnes antal vid rytteriet upptager
endast 20 regementsofficerare mot 230 ryttmästare och subalterner,
hvarigenom förhållandet blifver såsom 1 : 11,5. Motsvarande förhållande
vid öfriga vapenslag är: vid fotfolket såsom 1 : 9,5, vid artilleriet såsom
1 : 8,8 och vid ingeniörtrupperna såsom 1 : 7,i. Befordringsförhållandena
skulle således komma att ställa sig betydligt sämre vid rytteriet än vid

9

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

de Ofri ga vapenslagen, hvilket naturligtvis ej kan anses vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande. Men ej nog härmed. Det föreslagna
antalet regementsofficerare uppnår ej, oaktadt den tillökning, som
kommit rytteriet till del, ens den siffra, 22, som betecknar det nuvarande
antalet regementsofficerare vid nämnda vapenslag, och det kan
ej. heller med skäl sägas motsvara det verkliga behofvet. Jag finner
mig derför föranlåten föreslå vid rytteriet ytterligare

1 öfverste och

1 öfverstelöjtnant,

hvarigenom proportionen emellan regementsofficers- och öfriga officersgrader
der blifver såsom 1 : 10,5.

_ Af ofvannämnde två officerare är den ene, öfversten, afsedd att vara
chef för ridskolan, och den andre, öfverstelöjtnanten, ämnad dels till
ordförande i remonteringskommissionen och dels att placeras till tjenstgöring
vid det i Stockholm förlagda rytteriregementet, hvilket, såsom
afsedt att alltid hafva en större styrka gammalt manskap i ständig tjenstgöring,
torde vara i behof af en regementsofficer mer än de öfriga rytteriregementena.

Genom här föreslagna tillökning uppnås äfven den fördelen, att
man vid mobilisering får tillgång på 2 brigadchefer vid den sjelfständiga
rytterifördelningen, der ofta förekommande detacheringar göra behofvet
af ett större antal regementsofficerare rätt känbart. ''

§ 20, mom. 5 och 6.

1 enlighet med hvad jag vid § 5, mom. 5 och 6, anfört, är en nedsättning
i antalet fast befäl vid fästnings- och positionsartilleriet möjlig,
och har jag beräknat denna nedsättning till

2 kaptener,

1 löjtnant,

2 styckjunkare,

2 sergeanter och

3 konstaplar.

§ 41.

I de af komiterade föreslagna bestämmelserna rörande de värnpligtiges
utbildningstid ernar jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t vissa förändringar.
Då emellertid dessa bestämmelser närmast höra under lagen
om den allmänna värnpligten, anhåller jag att här nedan dertill få återkomma.

Bih. till Riksd. Prat. 1883. 1 Sami. 1 Afd. Håft. 3.

4

10

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

§ 42, mom. 1.

Deri lydelse, komiterade gifvit föreskrifter] om skolungdomens vapenöfningsskyldighet,
anser jag vara af beskaffenhet att tarfva en omredigering
i det syfte, att s. k. privatisters skyldighet att i öfningarna deltaga,
äfvensom de fysiskt svages rättighet att derifrån blifva befriade,
på ett tydligt och klart sätt varda uttalade.

Men äfven i fråga om den föreslagna öfningstidens längd af 4 månader
anser jag mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t en förändring.
Jag tror nemligen, att, till en början åtminstone, ej mera än sarnmanlagdt
3 månaders rekryt- och förberedande korpralsskola vid regemente
eller bataljon bör fordras. År den i skolan lagda grunden sådan den
bör vara, torde denna tid vara tillräcklig och skal ej förefinnas att nu
begära längre tid än som oundgängligen behöfs för en öfning, som dock
icke befriar från den allmänna skyldigheten att undergå 90 dagars öfning
vid hären på grund af värnpligtslagens bud. Skulle i framtiden en
förlängning af skolungdomens vapenöfningsskyldighet visa sig nödvändig,
skall måhända en sådan ej heller blifva allt för svår att erhålla.

Genom att föreskrifva endast 3 månader vinnes också den fördelen,
att skyldigheten lättare kan på en sommar fullgöras, hvilket för många
af de ifrågavarande ynglingarne torde få anses såsom en stor fördel, på
samma gång som äfven för den, hvilken vill fördela skyldigheten på
tvenne somrar, .en betydlig förmån ernås i det afseendet, att han dels
en längre tid under hvardera sommaren kan få vistas i hemmet och
njuta af de företräden, som eu sådan vistelse alltid medför, och dels
få, äfven under sommarferierna, tid till hemstudier. I denna § talas
äfven om, att särskilda stadganden med närmare bestämmelser rörande
dessa öfningar framdeles böra utgifvas, och torde dessförinnan Eders
Kongl. Maj:t finna för godt att åt sakkunnige skolman, läkare och officerare
(möjligen åt den nuvarande skolkomitén, med i så fall behöflig
förstärkning) öfverlemna att uttala sig om de försigtighetsmått, som böra
vidtagas, för att förekomma öfveransträngning för de exercerande ynglingarne
under den ifrågasatta rekryt- och förberedande korpralsskolan.

§ 43, mom. 3.

Ehuru jag visserligen finner bestämmelserna i § 46 rörande rättigheten
att uppkalla stammanskapet för vanliga fall tillfyllestgörande, anser
jag dock, alldenstund tillfällen, omöjliga att förutse, kunna inträffa, vid
hvilka ett inkallande af trupper visar sig vara af behofvet påkalladt,
vara orätt att i alltför bindande ordalag affatta ifrågavarande moment,

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 3.

11

och får derför uti föreskriften om starasoldats inkallande, »endast till
30 dagars repetitionsöfningar årligen» tillstyrka Eders Kongl. Maj:t borttagandet
af ordet »endast».

§ 44.

På grund af min föregående vid § 5, mom. 5 och 6, gjorda underdåniga
hemställan om manskaps qvarhållande i ständig tjenstgöring vid
»fästningsbataljonen», finner jag nödigt att till denna § foga ett nytt
moment, innehållande föreskrifter härom.

§ 45, mom. 1 och 5.

Af samma skäl, som vid föregående § nämndes, finner jag i mom.
1 af denna § nödvändigt göra en förändring för att uttrycka, att till
de truppafdelningar, hvilka äro afsedda att hafva garnisonsskolor, äfven
bör hänföras fästningsartilleribataljonen.

Hvad jag ofvan yttrat rörande § 44 eger äfven sin tillämpning på
mom. 5 af denna §.

§ 58 mom. 2.

Då, i händelse min underdåniga hemställan rörande fästnings- och
positionsartilleriet bifalles, hästar ej komma att tilldelas regementsofficerarne
vid Vaxholms fästningsbataljon, finner jag nödigt för sådant fall
vidtaga en omredigering af mom. 2 af denna §.

N:o 2. Förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

Detta lagförslag anser jag kunna genom en omredigering förenklas
och förtydligas. Med afseende på dess särskilda bestämmelser finner jag
dock icke behöflig! att föreslå någon förändring i sak, mer än beträffande
den skyldighet, som enligt § 6 (§ 9 i nu framlagda förslag) skulle
åligga ett rekryteringsområde, att, derest rekryt icke erhålles mot den
af statsmedel utgående legan, tillskjuta hvad derutöfver erfordras. Jag
anser nemligen det erforderliga tillskottet böra fördelas lika mellan rekryteringsområdet
och det landsting, inom hvars område detsamma är
beläget. De betydande fördelar, som komitén velat uppnå genom att
öfverflytta rekryteringsansvaret i sista hand å de särskilda orterna i stället
för att låta detsamma, såsom i 1878 års förslag, under alla förhållanden
hvila å staten, komma derigenom ingalunda att gå förlorade, men

12

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

deremot de omkostnader, som enligt komiténs förslag i vissa fall kunna
drabba de särskilda rekryteringsområdena, att i någon män fördelas på
ett större område, hvarigenom missgynnande omständigheter vid något
särskilt tillfälle icke blifva den enskilde till alltför mycket förfång. För
en sådan fördelning af här ifrågavarande kostnad mellan landstinget och
rekryteringsområdet har jag dessutom funnit stöd i bestämmelserna i nu
gällande skjutsstadga angående fördelandet af omkostnaderna för skjutsningsbesvärets
utgörande äfven å landstinget.

N:o 3. Förslag till lag om allmänna värnpligten.

§ 27.

Den tid, värnpligtig skall vara skyldig att för sin utbildning tjenstgöra
under fredstid, hafva komiterade föreslagit att bestämmas till högst
90 dagar. I denna i och för sig allt för korta utbildningstid skulle jag
icke vilja föreslå någon förändring, ledande till minskning, såvida jag
icke ansåge det vara nödvändigt att med en härordning, sådan som den
föreslagna, der fotfolkets hufvudbeståndsdel utgöres af svagt öfvad beväring,
försöka på allt sätt höja skjutfärdigheten, som i nutidens militärutbildning
spelar en så vigtig rol. Ett sådant medel af ganska kraftig
natur synes mig ligga i bestämmelsen, att den, som fullgjort vissa öfningar
och kan uppvisa ett visst mått af färdighet i skjutning, varder
befriad från 20 dagar af beväringsskyldigheten under 1. året, och jag
anser mig derför också kunna i underdånighet tillstyrka Eders Kongl.
Maj:t införandet af en dylik bestämmelse i den nya värnpligtslagen.

Jag har dessutom så mycket mera funnit mig manad härtill, som
skjutskicklighet i ej allt för ringa grad måste förefinnas hos den landstorm,
som utgår från en svagt öfvad beväring, för så vidt denna landstorm
på det hela taget skall kunna anses vara till någon nytta för
försvaret, och ytterligare äfven af det skälet, att de svagare skyttarne
kunna å mötesplatserna få mera öfning i skjutning och hvad dertill
hörer, derigenom att en del af beväringsstyrkan på förhand undangjort
hvad på detta utbildningsområde fordras. Att det slutligen enligt all
sannolikhet blir företrädesvis de norra orternas befolkning med dess i
allmänhet större skjutskicklighet, som af denna bestämmelse kommer att
draga fördel, torde äfven tala till fördel för förslaget, enär, då somrarne
der äro kortare än i de sydligare provinserna, eu lättnad i tungan och
en minskning i tiden der kunna synas företrädesvis önskvärda.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Frop. N:o 3.

13

Betänkligheter hafva visserligen vid här ifrågasatta föreskrift uppstått
hos mig rörande dess tillämplighet å specialvapnen, men då det synes
mig vigtigt att lagens bud, så långt möjligt, drabbar alla lika, och då
eu del enklare rörelser på exercisens område äfven af dessa vapens beväring
kunna på förhand undangöras, samt slutligen skjutfärdighet i viss
mån äfven af denna måste fordras, har jag låtit dessa mina betänkligheter
falla.

I afseende på de fordringar å annan militärisk förkunskap, man bör
uppställa såsom vilkor för befrielse från 20 dagars vapenöfning, har jag
ansett dessa fordringar böra lämpas efter det, som öfvas under den första
tiden af beväringsrekrytskolan.

Jag är nemligen af den bestämda öfvertygelsen, att den här ifrågasatta
afkortningen af öfningstiden bör förläggas till början af rekrytskolan,
ty hvad som kan undangöras i hemorten år naturligtvis närmast att
hänföra till just det, som under nämnda tid på mötesplatsen inläres, under
det att alla öfningar i fälttjenst, eller i allmänhet större truppförband,
på grund af sin natur förbjuda sig sjelfva på någon annan plats än den,
hvarå det stora flertalet af beväringen och ortens regemente äro sammandragna.
Att således medgifva någon afkortning på repetitionsöfningarna
anser jag på grund af här anförda skäl ej kunna komma i fråga.

I sammanhang härmed får jag äfven tillstyrka Eders Kongl. Maj:t borttagandet
af ordet »högst» framför orden »90 dagar», ty dels anser jag,
att lagar måste vara affattade i bestämda ordalag, så att all misstydning
undvikes, och dels finner jag ordet obehöflig!, sedan tillägget om befrielse
från ett visst antal dagar för förvärfvad färdighet i hemorten tillkommit.

§ 43.

Då staten under tjenstgöring icke kan hålla landstormsman med
uniform, torde dock vara nödvändigt, att han tilldelas ett igenkänningstecken,
lämpligt att utmärka hans egenskap af krigsman; och får jag
med anledning deraf föreslå Eders Kongl. Maj:t §:ns fullständigande i
sådant syfte.

§ 50.

I samband med den befrielse i vissa fall från en del af den för
värnpligtig i allmänhet bestämda tjenstgöringstiden under fredstid, som
jag vid behandlingen af § 27 föreslagit, finner jag lämpligt att, på grund
af de der för befrielsen anförda skäl, hos Eders Kongl. Maj:t hemställa äfven
om en dylik befrielse under öfvergångstiden till den nya härordningen, dervid
jag dock anser, att, förr än värnpligtsöfningarna i allmänhet blifvit

14

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

utsträckta till 80 dagar, denna befrielse ej bör uppgå till mer än 15 dagar,
på det de värnpligtige, som kunna komma att tillgodonjuta densamma,
icke må under öfvergången erhålla alltför knapp utbildning i
trupp.

Bland öfvergångsstadgandena till lagen om allmänna värnpligten anser
jag äfven nödigt föreslå Eders Kongl. Maj:t att inrymma bestämmelse
derom, att den förhöjda dagaflöning, som enligt § 38 mom. 2
tillkommer värnpligtig under tjenstgöring, i jemförelse med hvad för
närvarande utgår, ej må komma under öfvergången dem till godo, som
icke åläggas mer omfattande utbildning än för närvarande.

Slutligen har jag ansett i värnpligtslagen böra införas ett tillägg,
hvarigenom, i öfverensstämmelse med den af landtförsvarskomitén i motiven
till dess förslag uttryckta mening, det komme att bero på särskild
nådig pröfning af Eders Kongl. Maj:t, om, i hvad mån och under Indika
vilkor befrielse från de i lagen föreskrifna skyldigheter kunde tills vidare
medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

N:o 4. Förslag till grunder för härens aflöning, underhåll och beklädnad.

§ 5. mom. 2, § 12.

Då, såsom af komitén i dess motivering äfven framhålles, svårighet
antagligen kommer att förefinnas, särskildt under de första åren efter
den nya härordningens antagande, att erhålla hela det antal värnpligtige
underofficerare och officerare, som i det nya härordningsförslaget förutsattes,
tillåter jag mig inför Eders Kongl. Maj:t få framhålla ändamålsenligheten
af en omredigering af här ifråga varande §§ i det syftet, att större frihet
lemnas Kongl. Maj:t att bestämma det värnpligtiga befälets förmåner,
vare sig i examenspenningar eller i form af gratifikationer efter verkstäld
tjenstgöring. Om hela det anslag, som finnes upptaget för betäckande
af aflöningsförmånerna för det värnpligtiga befälet, beräknadt till fullt
antal, stäldes såsom reservationsanslag till Kongl. Maj:ts förfogande, kunde
Kongl. Maj:t ega frihet, att, i den mån, som besparingar på anslaget sådant
tilläte, höja detta befäls aflöningsförmåner utöfver det i lagen såsom
minimum bestämda. Härigenom uppmuntrades inträdet i hären såsom
värnpligtigt befäl, särskildt då behofvet af dylikt vore som störst. Naturligt
torde äfven vara, att, i den mån, som det behöfliga antalet sedermera
erhålles, aflöningsförmånerna äfven nedgå till det normala. En
sådan anordning kan i alla händelser ej betecknas annorlunda än såsom
praktisk och skall säkerligen väsentligen bidraga att tillföra hären högsta

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

15

möjliga antal värnpligtsbefäl, utan att den ursprungligen beräknade utgiften
för dylikt befäls anskaffning behöfver komma att öfverskridas.
Skulle man icke på detta sätt tillvägagå, är otvifvelaktigt att, i händelse
ett större antal vakanser bland det värnpligtiga befälet uppstode, detta
skulle förr eller senare leda till förhöjning af de i sjelfva lagen införda
aflöningsförmånernas belopp, hvilka sedermera icke lika lätt skulle kunna
nedsättas, då benägenheten att i hären inträda såsom värnpligtigt befäl
sedermera komme att motsvara behofvet.

Till de af komitén i fråga om aflöningen föreslagna bestämmelser
torde böra läggas föreskrift om skyldighet för de civile tjensteman vid
hären, i hvilkas löneförmåner ej ingår dagaflöning, att i vissa fall vidkännas
afdrag å aflöningsbeloppet under tjenstledighet, och anser jag bestämmelser
i detta ämne lämpligen böra meddelas i öfverensstämmelse
med hvad som enligt kongl. cirkuläret den 9 November 1860 är för en
del andre civile tjensteman gällande. Likaledes och då med några civila
tjenster skulle följa rätt att efter vissa år erhålla ålderstillägg, torde föreskrift
böra meddelas att för rättigheten att komma i åtnjutande af denna
förmån skola gälla samma vilkor, som i sådant hänseende redan blifvit
stadgade för civile tjenstemännen vid arméförvaltningen.

N:o 5. Förslag till allmänna grunder för öfvergång från den nuvarande

till den nya härordningen.

Mom. 10.

Sedan rekrytering af manskap vid rust- och rotehållsregementena,
enligt mom. 10 (§ 8 i det nu framlagda förslaget), upphört omedelbart
efter det lagen om den nya härordningen blifvit antagen, skulle under
återstående delen af det år, då detta skett, ledigblifna nummer besättas
med volontärer; men då det uppenbarligen måste så väl för rust- och
rotehållare, som äfven för statsverket, medföra större fördel, derest i
stället finge erläggas vakansafgifter, att användas till volontärers aflöning,
har jag ansett mom. 10 böra i detta syfte omredigeras.

Mom. 11 och 19.

Bestämmelserna i dessa mom. angående öfverlemnande i vissa fäll
af häst och persedlar till staten har jag funnit böra, för vinnande af
större reda, sammanföras på ett ställe (§ 12 p. 1 och 2 i det nya
förslaget) samt för öfrigt böra affättas så, att de föreslagna bestäm -

16

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

melserna i mom. 11 komma att afse äfven det roterade rytteriet, så
vidt de äro derå tillämpliga, samt att mom. 19 kommer att omfatta äfven
infanteriet, hvarjemte måste iakttagas, att skyldigheten till aflemnande
af häst och persedlar för vakanta nummer ej må inträda förr, än i den
mån gällande vakanskontrakt tilländalöpa.

Beträffande det af komitén i mom. 11 föreslagna stadgande, att
häst och persedlar skulle kunna till staten öfverlemnas redan vid öfvergångstidens
början, för så vidt sådana bestämmelser dervid göras, att
statsverket icke åsamkas ökade kostnader, lärer införandet af ett sådant
stadgande i öfvergångslagen icke kunna ske utan att föranleda betydande
svårigheter i fråga om bestämmelserna rörande afskrifning af rustningsoch
roteringsbesvären, och då dertill kommer, att medgifvandet ändock
skulle blifva i hvarje fall beroende på särskild pröfning, synes stadgandet
böra ur öfvergångslagen uteslutas. I denna lag torde deremot
böra införas bestämmelserna derom, att rusthåll eller rote, som har
skyldighet att hålla häst, skall under öfvergångstiden, om det påfordras,
från den tid vakanskontrakt upphört att gälla eller karl afgått, mot ersättning,
ombesörja vård och utfodring af staten tillhörig häst under de
tider, då den icke tages i anspråk för Kronans räkning, allt i närmaste
öfverensstämmelse med hvad härutinnan blifvit af skatteregleringskomitén
i dess betänkande (del. III, sid. 249) föreslaget.

Mom. 14.

Enligt detta mom. (§ 10 i det nya förslaget), skulle det indelta manskap,
som qvarstår i tjenst vid öfvergångstidens slut och då öfvertages af
staten, likväl i de fall, då manskapet är aflönadt med torp,bibehållas vid
torpet. Bestämmelse har af landtförsvarskomitén tillika föreslagits om den
ersättning för torpets afkastning, som i dylika fall borde tillkomma rustoch
rotehållare, men då en sådan bestämmelse torde hafva sin rätta
plats i den lag, som kan blifva beslutad angående rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning, lärer den böra uteslutas ur öfvergångslagen.

De af mig här ofvan förordade förändringarna i komiténs förslag
till ny härordning hafva blott ett mindre väsentligt inflytande på de
af komitén beräknade kostnaderna för samma härordning och i alla
händelser lända de i sin helhet till någon besparing. Med införandet
af två regementsofficerare vid rytteriet utöfver de af komitén föreslagna
följer visserligen en förökad kostnad af omkring 15,400 kro -

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 3.

17

nor *), men med nedsättandet af skolungdomens vapenöfningsskyldighet
vid regemente eller bataljon från 4 till 3 månader följer deremot en nedsättning
i kostnaden af omkring 34,000 kronor **).

De af mig föreslagna ändringarna i den af komitén föreslagna organisationen
af fästnings- och positions-artilleriet föranleda ingen nämnvärd
skilnad i kostnaden; och hvad angår den besparing, som skulle
kunna uppkomma genom en del värnpligtiges befrielse från bevistandet
af 20 dagars vapenöfning, anser jag den tillgång, hvilken derigenom erhålles,
men hvars belopp nu svårligen låter sig beräkna, då man ej kan
veta antalet af dem, som kunna komma i åtnjutande af sådan befrielse,
böra vara att tillgå för att användas till att genom utdelning af skarp
ammunition, genom hjelp vid anskaffning och underhåll af målskjutningsmateriel,
genom anslag till målskjutningspremier, m. in. uppmuntra
skjut- och vapenöfningars bedrifvande i hemorterna för höjandet af be1
folkningens allmänna krigsduglighet.

På det en fullständig öfversigt af den afsedda nya härordningen
måtte kunna vinnas, har i landtförsvarskomiténs särskilda förslag blifvit
upptagna ej allenast de egentliga hufvudgrunderna för organisationen,
utan äfven sådana bestämmelser, som, i händelse hufvudgrunderna godkännas,
äro för deras tillämpning och genomförande nödiga. Men då
emellertid eu stor del af dessa senare bestämmelser, såsom afseende hufvudsakligen
mera speciela förvaltnings- eller verkställighetsåtgärder, är af
beskaffenhet att ej lämpligen böra inrymmas i författningar afsedda att
antagas såsom lagar af Konung och Riksdag samfäldt, har jag, med
iakttagande af de utaf mig här ofvan förordade förändringar, jemte eu

*) Ökad kostnad för en öfverste, chef för ridskolan, lön 6,000 kr.

häst- och furage-ersättning.................... 2,295 » 8,295 kr.

D:o för en öfverstelöjtnant ordförande i remonterings kommissionen.

..................................................... 4,000 kr.

häst- och furage-ersättning ....................................... 2,295 »

inqvartering........................ 800 » 7,095 »

Summa 15,390 kr.

Anm. För bägge äro dagaflöning beräknade i komiténs förslag på ridskolans och remonteringskommissionens
stater, hvarförutom chefen för ridskolan åtnjuter Qvartering in
natura.

**) Minskad kostnad för:

340 elever vid folkskolelärareseminarierna.

_1,200 d:o d:o de högre läroverken.

Summa 1,540 under 15 dagar å 1,47 kr. (0,97 +0,50) 33,957 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

5

18

Bil. till Kongl. Maj:t$ Nåd. Prop. N:o 3.

del nödiga befunna redaktionsförändringar, uti särskilda förslag till lagar
om »härordningen», om »upprätthållande af härens stamtrupp», om
»allmänna värnpligten», samt om »öfvergång från nuvarande till den nya
härordningen» sammanfattat de stadgande!!, hvilka synas mig vara af
sådan beskaffenhet att, då indelningsverket skulle genom den nya härordningen
efter hand upphäfvas, deras antagande bör, jemlikt 80 § Regeringsformen,
af Eders Kongl. Maj:t fordras såsom vilkor för indelningsverkets
afskaffande.

Sedan departementschefen härefter föredragit dessa lagförslag, hvilka
finnas fogade vid dagens protokoll, och dervid tillkännnagifvit, att förslaget
till lag om allmänna värnpligten blifvit af honom uppgjordt efter
öfverläggning och gemensam beredning med chefen för sjöförsvarsdepartementet,
samt att såväl nämnda lagförslag, som äfven förslaget till
lag om härordningen och om öfvergång från nuvarande till den nya
härordningen, blifvit granskade och godkända af chefen för ecklesiastikdepartementet
i de delar, som angå militäröfningar vid läroverken och
fullgörande af sådana öfningar före afläggande! af vissa examina, yttrade
chefen för sjöförsvarsdepartementet beträffande § 27 punkten 3
samt 37 § af förslaget till lag om allmänna värnpligten:

§ 27 punkten 3. Då det skulle för sjöförsvaret medföra eu icke
obetydlig kostnad och för handelsflottan stor olägenhet att öfva samtlige
vid flottan värnpligtige; och då lotsar och lotslärlingar, hvilka
redan nu äro från vapenöfning frie, så väl som sådana sjömän, hvilka
under en längre tid haft anställning i utrikes sjöfart, måste besitta en
sådan sjövana att befrielse för dessa värnpligtige från skyldigheten att
undergå vapenöfning i fredstid torde kunna utan olägenhet medgifvas,
har jag ansett detta böra ske. Deremot synes mig desse värnpligtige
för förmånen af befrielsen från vapenöfning böra vidkännas skyldigheten
att intill 32 års ålder tillhöra flottans reserv.

§ 37. För erhållande af nödig reserv af förhandsmanskap har jag
ansett de värnpligtige, hvilka haft anställning i flottans stam eller reserv,
böra intill 32 års ålder tillhöra reserven, hvarjemte jag funnit den
tid, hvarunder sådan värnpligtig skall hafva innehaft anställning vid
flottan för att derigenom anses hafva fullgjort sin värnpligt, böra, till
likhet med hvad i detta fall i § 36 finnes i fråga om stamsoldat föreslaget,
besfåmmas till minst 5 år.

Chefen för landtförsvarsdepartementet hemstälde härefter,

att Kongl. Maj:t, med godkännande för sin del af den framlagda
planen till ny härorganisation, täcktes i nådig proposition,
sådan den finnes detta protokoll bilagd, med åberopande

Bil. till Kongl, MajUs Nåd. Prop. N:o 3.

19

af 80 § Regeringsformen, föreslå Riksdagen att antaga de no.
anmälda förslag till lagar:

1 :o om härordningen,

2:o om upprätthållande af härens stamtrupp,

3:o om allmänna värnpligten samt

4:o om öfvergång från nuvarande till den nya härordningen.

Chefen för landtförsvarsdepartementet yttrade vidare:

De af landtförsvarskomitén föreslagna grunder för härens aflöning,
underhåll och beklädnad kunna naturligtvis icke genast vid öfvergångstidens
början utan åtskilnad tillämpas å hela den till hären hörande
personal. Sålunda måste först och främst nu tjenande korpraler med
vederlikar och manskap, så länge äldre tjensteaftal med dem fortfar,
tillgodonjuta aflöning enligt nu gällande stater. Bland härens öfriga
personal lära numera finnas högst få, som icke, på grund af vilkor vid
deras antagande, äro underkastade den förändring i aflöningsförmånerna,
hvilken i sammanhang med ny härorganisation bestämmes. Vid de till
indragning af sedd a regementen och kårer, der tjenstgöringsförhållandena
i allmänhet torde blifva oförändrade, synes emellertid skäl icke förefinnas
att tillämpa de nya aflöningsgrunderna i andra fall, än der särskilda
omständigheter undantagsvis dertill föranleda, nemligen dels, på
sätt landtförsvarskomitén föreslagit, för fanjunkare och sergeanter, dervid
jag dock anser sådan förmån icke skäligen kunna utsträckas till de
fanjunkare och sergeanter, som komma att qvarstå vid Hallands infanteribataljon
och Gotlands nationalbeväring och hvilka enligt nu gällande
stater åtnjuta betydligt lägre aflöning än de öfrige, dels ock för öfrig!
för alla de tjensteman, hvilka, i händelse de qvarstode vid nu till dem
utgående förmåner, skulle komma i bättre ställning, än tjenstemännen
i motsvarande grad vid sådana truppafdelningar, som skola bibehållas.
Föreskrifter i sistnämnda hänseende äro ock nödiga af den orsak, att
vederbörande ingalunda skulle finna med sin fördel förenligt att söka
transport till tjenster med ringare aflöning, än den de förut åtnjuta.

Från den allmänna regeln, att de nya aflöningsgrunderna deremot
böra genast tillämpas vid de truppafdelningar, som skola bibehållas, måste
äfven göras undantag för några mera speciela fall; och då enligt
öfvergångslagen general- och regementsbefälen beräknas icke förr, än
den 1 Oktober det år, den nya härordningen träder i kraft, komma att
intaga de förläggningsorter, som för dem bestämmas, lära generaler och
regementschefer m. fl. i de fall, der ständig inqvartering eller ersättning
derför ej hitintills till dem utgått, böra komma i åtnjutande af
sådan förmån först från och med den dag, de intagit de bestämda förläggningsorterna.
Samtliga öfvergångsstadganden rörande aflöningen

20

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3.

anser jag emellertid böra göras gällande endast tills vidare, enär först
längre fram fullt tillfredsställande erfarenhet torde kunna vinnas angående
de bestämmelser, som till öfvergångens befrämjande och till
förekommande af statsverkets onödiga betungande kunna af behofvet
påkallas.

I enlighet med hvad jag sålunda anfört, anser jag särskilda föreskrifter
rörande aflöningen böra med afseende å förhållandena under
öfvergångstiden tilläggas de af landtförsvarskomitén i dess förslag angående
härens aflöning in. m. upptagna bestämmelser, hvarjemte hit
måste hänföras hvad i komiténs förslag till öfvergångslag är intaget
rörande aflöningen under samma tid.

Departementschefen föredrog härefter ett af honom sainmanfattadt
fullständigt förslag angående grunderna för härens aflöning, underhåll
och beklädnad samt hemställde,

att Kongl. Maj:t täcktes uti nådig proposition, sådan den
finnas bilagd detta protokoll, äska Riksdagens gillande af de,
i öfverensstämmelse med det nu föredragna förslaget, i propositionen
upptagna grunder för härens aflöning, underhåll och
beklädnad jemte öfvergångsbestämmelser i ämnet;

samt att, derest denna hemställan af Kongl. Maj:t i nåder
bifölles, nämnda grunder finge i erforderliga delar iakttagas
vid uppgörande af den kostnadsstat för landtförsvaret, som för
första öfvergångsåret, eller år 1884, skulle för Riksdagen framläggas.

Chefens för landtförsvarsdepartementet ofvan omförmälda särskilda
framställningar, hvilka Statsrådets öfrige ledamöter biträdde, behagade
Hans Maj:t Konungen till alla delar gilla och bifalla; och skulle utdrag
af protokollet bifogas de nådiga propositioner, som i följd häraf komme
att till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Eugene Peyron.

Stockholm 1883. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.