Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1

N:o 28.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående reglering
af arbets- eller kofv er iskyldigheten till vissa kronans
egendomar i Skåne samt afskrifning af detta besvär
m. m.; gifven Stockholms Slott den 8 Januari 1883.

Kongl. Maj:t vill under åberopande af bifogade protokoll öfver
finansärenden för denna dag härmed föreslå Riksdagen att i fråga om
ännu qvarstående arbets- eller hofveriskyldighet till vissa kronans egendomar
i Skåne samt utgörande af afgäld för upphörd sådan skyldighet
besluta:

l:o) att arbets- eller hofveriskyldighet, som från vissa hemman
och lägenheter, hvilka äro af skatte natur eller innehafvas med stadgad
åborätt, ännu utgöres in natura till vissa kronans egendomar i
Skåne, skall upphöra;

2:o) att den afgäld, som enligt hittills bestämda grunder fordrats
af hemman för befrielse från hofveriskyldigheten, skall, så snart samma
skyldighet upphör, hofverihemmanen åläggas, dock så att, der den
hittills fordrade afgälden bestått af spanmål, densamma omsättes till
penningar med användande af medeltalet af 1834—1843 årens markegångspris; 3:o)

att den afgäld af hemman för redan upphörd hofveriskyldighet,
som tillkommit enligt af Kongl. Maj:t faststäld öfverenskommelse
eller utan föregående öfverenskommelse påförts genom offentlig myndighets
beslut, skall, så vida afgälden är bestämd i spanmål eller dagsverken,
omsättas till penningar med tillämpning af medeltalet af 1834
—1843 årens markegångspris, hvaremot den afgäld, som är bestämd i
Bih. till Riksd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft. 1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 28.

penningar, förblifver orubbad; skolande nu stadgade omsättning tilllämpas
från och med år 1884;

4:o) att afgäld för arbetsskyldiga lägenheter eller gatuhus, vare
sig dessa redan vunnit befrielse från arbetsskyldigheten in natura eller
icke, påföres hvarje lägenhet med ett belopp i penningar, som står i
samma förhållande till lägenhetens taxeringsvärde för år 1878, som
summan af de afgäldsbelopp, hvilka enligt nu stadgade grunder äro
eller varda påförda de arbetsskyldiga hemmanen vid samma kungsgård,
dit lägenheten är arbetsskyldig, står till hemmanens sammanlagda
taxeringsvärde för nämnda år; dock att för de under Dalby och
Flyinge kungsgårdar arbetsskyldiga gatuhus detta stadgande må vinna
tillämpning endast såvida afgälden, på sådant sätt bestämd, icke öfverstiger
värdet af gatuhusens genom behörig undersökning utrönta författningsenliga
arbetsskyldighet, uträknad efter medeltalet af de i nästförestående
punkt omförmälda årens markegångspris; börande i annat
fall afgälden bestämmas efter nämnda medelpris;

5:o) att den för arbetsskyldigheten af kortade ränta skall, der
denna skyldighet upphört eller i mån som densamma upphör, till statsverket
ingå;

6:o) att all afgäld för upphörd arbetsskyldighet skall till statsverket
ingå från och med år 1884;

7:o) att der utfärdadt arrendekontrakt om egendom, till hvilken
arbete utgöres, innehåller bestämmelser, enligt hvilka arbetsskyldighetens
upphörande måste blifva beroende af arrendatorns bifall, denne
må, om han afstår från arbetsbiträdet, tillgodonjuta nedsättning i det
årliga arrendet, motsvarande afgäldens belopp, förhöjdt med eu fjerdedel,
samt den för arbetsskyldigheten af kortade räntan; börande i detta
fall förändringen inträda med nytt kalenderår;

8:o) att i händelse Flyinge stuteriinrättning eger rätt till arbetsbiträde
af gatuhus, som enligt 4:de punkten skola derifrån befrias emot
afgäld, ersättning till stuteriinrättningen skall af statsmedel utbetalas
enligt de i nästföregående punkt bestämda grunder;

9:o) att den afgäld, som nu ingår till landshöfdingelöneregleringsfonden
för upphörd arbetsskyldighet till Alnarps kungsgård, skall från
och med det år, då afgälden indrages till statsverket, fonden af statsmedel
ersättas enligt de grunder, som nu gälla för afgäldens utgörande;

10:o) att den afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet,
som enligt förestående grunder är eller varder bestämd, äfvensom ännu
in natura qvarstående arbets- eller hofveriskyldighet till sådane egendomar,
för hvars upphörande hinder möter i gällande arrendekontrakt,
skall afskrifvas samtidigt med och efter samma grunder, som för grund -

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

skattens afskrifning varda af Konung och Riksdag bestämda; och skall
hvad angår den ännu in natura (kvarstående arbets- eller hofveriskyldigheten
afskrifningen verkställas på det sätt, att hvarje hemman och
lägenhet, som har ett dylikt åliggande, så länge detsamma fortfar,
derför årligen af statsmedel tillgodonjuta ersättning, motsvarande så
stor procent af det enligt ofvanstående grunder bestämda afgäldsbeloppet,
som till och med året näst före ersättningens utbetalande
blifvit å grundskatten afskrifven, hvaremot, så snart under afskrifningstiden
arbetsskyldigheten upphör, den derför bestämda afgäld jemte den
för arbetet afkortade ränta, minskade enligt afskrifningsplanen för grundskatten,
till statsverket utgöres; samt

ll:o) att ersättning, hvarom i nästföregående punkt sägs, skall
vid de årliga kronouppbördsstämmorna till vederbörande utbetalas för
det nästföregående året.

Och föreslår Kongl. Maj:t slutligen, i händelse af Riksdagens bifall
till denna -- framställning, att de belopp, som på grund af ofvanstående
8:de eller 9:de punkterna kunna ifrågakomma att af statsverket
gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter förskotten böra
hos Riksdagen till ersättande anmälas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj: t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. JR. Themptander.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 8 Januari

1883.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding.

Departementschefen Statsrådet Themptander anförde vidare:

“I enlighet med hvad jag vid föredragning af frågan om afskrifning
af grundskatterna förut i dag antjdt, anhåller jag nu att få öfvergå
till det af skattregleringskomitén framstälda förslag angående den arbets-
eller hofveriskyldighet, som från vissa hemman och lägenheter utgjorts
eller fortfarande utgöres till åtskilliga staten tillhöriga kungsgårdar
i Skåne.

Af komiténs utredning härom (del. III s. 84 och följande) inhemtas,
bland annat, att föreskrifterna i Kongl. kungörelsen den 3 December
1810 och Kongl. brefvet den 3 December 1812 angående upp -

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

hörande af sådana hjelpedagsverken, hvilka icke voro i jordeböckerna
upptagna, redan kort derefter bragts till verkställighet beträffande den
arbets- eller hofveriskyldighet, som ålåg vissa hemman, till de för
statsverkets räkning då utarrenderade Uranienborgs samt Flyinge och
Dalby kungsgårdar, dervid en afgäld, bestämd i dagsverken, som skulle
lösas efter årlig markegång, ålagts de hofveriskyldige såsom ersättning
för befrielse från arbetsskyldigheten in natura. De under Uranienborg
arbetsskyldiga hemmanen hafva dock sedermera jemlikt Kongl. brefvet
den 22 December 1848 fått sin afgäld förvandlad i spannmål, att utgöras
på sätt i afseende å kronans behållna räntor då var eller framdeles
kunde varda stadgadt.

Hofveriskyldigheten till de kungsgårdar, som voro till boställen
anvisade, utgjordes deremot fortfarande in natura, i anledning hvaraf,
och sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 30 December
1840 gjort framställning angående upphörande af arbetsskyldigheten
äfven till dessa egendomar, undersökningar enligt Kongl. Maj:ts förordnande
sommaren år 1844 verkstäldes å hvarje kungsgård, till hvilken
arbete utgjordes, hvarvid hofveriskyldigheten för hvarje hemman
uppskattades i öke- och drängedagsverk.en, hvilkas värde uträknades
efter medeltalet af 1834—1843 årens markegéngspris. Detta värde
lades till grund för den ersättning, som för befrielse från arbetsskyldigheten
fordrades, dervid likväl större eller mindre nedsättning af särskilda
anledningar ofta egde rum. Med en del af de hofveriskyldige
hemmansegarne träffades sedermera öfverenskommelse om arbetets utbytande
mot afgäld, hvarefter Kongl. Maj:t i nådig proposition den
16 November 1853 föreslog Rikets Ständer, bland annat, att berörda
öfverenskommelser äfvensom de dylika överenskommelser, hvilka derefter
enligt enahanda grunder i vederbörlig ordning blefve afslutade
för större eller mindre antal arbetsskyldiga hemman, skulle till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse anmälas; att, när hofveri-eller
arbetsskyldigheten upphörde, den hemmanet åliggande, emot arbetsskyldigheten
förut af kortade ränta skulle utgöras; samt att i de fall,
då öfverenskommelse på föreskrifvet sätt icke redan träffats eller framdeles
kunde vara uppgjord, hofveri- eller arbetsskyldigheten skulle såsom
dittills tills vidare fortfara. Härtill lemnade Rikets Ständer enligt
underdånig skrivelse den 19 Augusti 1854 sitt bifall, hvarefter Kongl.
Maj:t jemlikt särskilda beslut faststälde de dels redan vid ofvanberörda
undersökningar och dels sedermera med åtskillige hofveriskyldige träffade
öfverenskommelser. Dessa öfverensstämma deruti, att de hofveriskyldige
skola utgöra den förut för arbetsskyldigheten afkortade räntan;
men i fråga om afgälden förete öfverenskommelserna skiljaktig -

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

heter derutinnan, att densamma blifvit bestämd än i penningar, än i
spanmål, som antingen löses dels efter årlig och dels efter medelmarkegång,
eller ock i följd af ordalagen i öfverenskommelserna blifvit
till penningar omsatt enligt grunderna i Kongl. förordningen den 23
Juli 1869.

Arbetsskyldighet till kungsgårdar i Skåne åligger emellertid icke
allenast hemman utan äfven torplägenheter eller så kallade gatuhus.
Då tillfälle borde beredas äfven dessa sistnämnda, såvida de innehades
under skatterätt eller stadgad åborätt, att lösa sig fria från dagsverksskyldigheten,
anhöllo Rikets Ständer i underdåniga skrifvelser den 19
Augusti 1844 angående gatuhusen under Löfvestad och den 4 November
1857 angående gatuhusen under öfriga kungsgårdar i Skåne, att
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla undersökning till utrönande, huruvida
ifrågavarande lägenheter vore af enahanda beskaffenhet med de arbetsskyldiga
hemmanen, och att i sådan händelse den reglering af arbetsskyldigheten,
som kunde varda vidtagen i afseende å hemmanen, måtte
utsträckas jemväl till gatuhusen. Sedan den sålunda ifrågasatta undersökningen
blifvit verkstäld, och Kammarkollegium i underdånigt utlåtande
den 18 Februari 1861 redogjort ej mindre för de arbetsskyldiga
gatuhusen än ock för det antal dagsverken, det enligt gällande arbetskontrakt
ålåg hvarje gatuhus att utgöra, faststäldes jemlikt Kongl.
brefvet den 15 Mars samma år, såsom grund för befrielse från ifrågavarande
arbetsskyldighet, att vederbörande skulle jemte utgörande af
den för arbetsskyldigheten afkortade räntan erlägga lösen efter markegångspris
för dagsverkena, och anbefaldes Kammarkollegium att föranstalta
om de arbetsskyldiges hörande, huruvida de voro villige att
emot befrielse från arbetsskyldigheten åtaga sig de sålunda i stället
faststälda utskylder. Ehuru flera försök att på nu angifna grunder
träffa öfverenskommelse med de arbets- eller hofveriskyldige om arbetets
utbytande mot årlig afgäld efter hand blifvit gjorda, har det dermed
åsyftade målet, arbetsskyldighetens fullständiga upphörande, icke
vunnits. Enligt hvad skatteregleringskomitén upplyst, har nemligen
antingen på grund af offentlig myndighets beslut eller medelst öfverenskommelse
arbetsskyldigheten upphört för 132/f mantal, indelade i
2864, IR hofverier, och 31 gatuhus, hvilka såsom afgäld erlägga 2,445
kubikfot 9,76 kannor korn, 33?, ökedagsverken och 5,226-f drängedagsverken
efter årligt markegångspris, 323 kubikfot 6,62 kannor råg och
571 kubikfot 7,26 kannor korn efter medelmarkegångspris och 9,688
kronor 32 öre i penningar, deraf 2,816 kronor 56 öre, utgörande afgäld
af hofveriskyldige vid Tommarps och Sandby kungsgårdar, ursprungligen
bestämts i penningar, men återstoden uppkommit genom

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

den i spannmål bestämda afgäldens omsättning- till penningar enligt
grunderna i Kongl. förordningen den 23 Juli 1869. Deremot qvarstår
ännu . arbets- eller hofveriskyldigheten in natura af 53ff mantal, indelade
i 86f; liofverier, samt 28 gatuhus, för hvilka den i spanmål eller
dagsverken fordrade afgälden, sedan densamma blifvit uträknad, spanmålen
enligt föreskrifterna i nyssberörda förordning och dagsverkena
efter årlig markegång, motsvarar ett sammanlagdt belopp af 9,314
kronor 20 öre.

Att döma efter hittills vunnen erfarenhet torde, på sätt komiterade
jemväl påpekat, det vara föga antagligt, att någon öfverenskommelse
om den ännu qvarstående hofveriskyldighetens upphörande kan
på hittills tillämpade grunder med vederbörande träffas, helst sedan
genom stadgandet i 12:te punkten af Kongl. kungörelsen den 10 November
1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner, att nemligen arrendator icke i någon händelse
skall ega anspråk på dagsverken eller arbetsskyldighet från jord, som
ej till egendomen hörer, de arbetsskyldige ega anledning antaga, att
arbetsskyldigheten i hvarje fäll kommer att upphöra vid förnyad utarrendering
af de egendomar, till hvilka arbete nu utgöres. Vid sådant
förhållande, och då skäl icke förefinnes att utan all ersättning på en
gång eftergifva detta besvär, är en reglering af den in natura qvarstående
arbetsskyldigheten, äfven oberoende af frågan om grundskatternas
afskrifning, alldeles oeftergiflig, och lärer härvid något annat
sätt för sakens ordnande svårligen förefinnas än att, i likhet med hvad
som i fråga om arbetsskyldigheten till Uranienborgs samt Flyinge och
Dalby kungsgårdar redan skett, befria de arbetsskyldige från arbetet
och ålägga dem såsom ersättning derför en årlig afgäld. Denna måste
dock bestämmas så, att det med visshet kan antagas, att afgälden tillsammans
med den för arbetet afkortade räntan icke i något fall öfverstiger
arbetets verkliga värde. Då hofveriskyldigheten i Skåne vid de
särskilda kungsgårdarne är af likartad natur, synes det ock vara billigt
och rättvist, att förut angifna olikheter i afseende å beräkningen af de
redan bestämda afgäldsbeloppen undanrödjas, och afgälden allestädes
förvandlas till penningar efter samma års markegångspris; och då härvid
förekommer, att medeltalet af markegångsprisen för åren 1834—
1843 för de arbetsskyldige vid tvenne kungsgårdar lagts till grund för
afgäldens bestämmande i penningar, samt denna beräkningsgrund, med
hänsyn dertill att penningevärdet sedan den tiden ej obetydligt sjunkit,
vid en allmän tillämpning otvifvelaktigt blifver för de skattskyldige
så billig, att något befogadt skäl till klagan ej kan ega rum, finner
jag komiténs förslag, att nämnda markegångspris må läggas till grund

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

för bestämmandet af all afgäld i penningar, vara ändamålsenligt. Lika
med komitén anser jag äfven en jemkning af den gatuhusen ålagda
arbetsskyldighet eller afgäld till närmare öfverensstämmelse med hemmanens
vara af omständigheterna påkallad.

I ändamål att så snart ske kan afskaffa arbetsskyldigheten in
natura, har komitén föreslagit, att man med de arrendatorer af kär
ifrågavarande kungsgårdar, hvilka enligt gällande arrendekontrakt hafva
rätt till arbete från annan egendom, skulle söka åvägabringa öfverenskommelse
om arbetsskyldighetens upphörande emot nedsättning i det
årliga arrendet, motsvarande afgäldens belopp, förhöjdt med en fjerdedel,
samt den för arbetsskyldigheten afkortade räntan. Detta förslag
förutsätter, att så väl afgälden som räntan skulle till statsverket ingå.
Genom en sådan anordning skulle visserligen staten komma att under
nu gällande arrenden för de särskilda kungsgårdarne få vidkännas en
årlig uppoffring, derigenom att nedsättningen i arrendet blefve något
större än det belopp, hvilket såsom afgäld samt hittills afkortad ränta
komme statsverket till godo, men då denna uppoffring icke kan uppgå
till något afsevärdt belopp, tvekar jag icke att äfven i detta fall biträda
komiténs förslag.

Der arbetsskyldigheten blifvit, ersatt med afgäld, ingår denna sistnämnda
redan nu till statsverket med undantag allenast för den afgäld
i korn, som till ett belopp af 2,445 kubikfot 9,75 kannor utgöres efter
årlig markegång af de f. d. arbetsskyldige till Alnarps för landshöfdingelöneregleringsfondens
räkning utarrenderade kungsgård, hvilken
afgäld ingår till nämnda fond.

Enligt hvad komitén anfört, saknas utredning om vidden af den
arbetsskyldighet, som må åligga vissa gatuhus, till Flyinge och Dalby
kungsgårdai’, hvilka för närvarande äro anslagna till Flyinge stuteriinrättning.
Eu sådan utredning, hvilken är erforderlig beträffande endast
de gatuhus, som innehafvas med skatterätt eller stadgad åborätt,
enär endast sådana varit föremål för den reglering af arbetsskyldigheten,
som här förut blifvit omförmäld, torde kunna verkställas samtidigt
med de åtgärder i ''öfrig!, som af det nu ifrågasatta ordnandet
af frågan om hofveriskyldigheten i dess helhet påkallas. Då stuteriinrättningen
eller dess arrendatorer för närvarande åtnjuta arbetsbiträde
af de lägenheter af nyssnämnda slag, hvilka till äfventyrs äro dertill
förpligtade, lärer, i händelse af arbetsskyldighetens upphörande, värdet
af densamma böra komma stuteriinrättningen eller arrendatorerne till
godo.

För åstadkommande af den likställighet mellan samtlige före detta
och nu varande arbetsskyldige, som komitén åsyftat och äfven jag

9

Kongl. Maj:t.$ Nåd. Proposition N:o SS.

anser önskvärd, synes det vara nödvändigt, att äfven ofvannämnda, till
landshöfdingelöneregleringsfonden nu ingående afgäld, efter dess förvandling
till penningar enligt ofvan angifna grund, äfvensom den afgäld,
som må komma att bestämmas för de under Flyinge och Dalby
kungsgårdar arbetsskyldiga gatuhus, till statsverket indragas. I sådant
fall böra dock så väl landshöfdingelöneregleringsfonden som stuteriinrättningen
eller dess arrendatorer erhålla ersättning af statsmedel, hvilken,
hvad fonden angår, torde böra tillkomma densamma efter enahanda beräkningsgrund,
som nu gäller för afgäldens utgörande, och, hvad stuteriinrättningen
och dess arrendatorer beträffar, efter enahanda grund, som
af komitén föreslagits, för det fall att utfärdadt arrendekontrakt innehallei
bestämmelser, enligt hvilka arbetsskyldighetens upphörande in
natura före kontraktstidens utgång måste blifva beroende af öfverenskommelse
med arrendator!!; och torde med utgörande af ersättningen
till landshöfdingelöneregleringsfonden samt till Flyinge stuteri inrättning
tills vidare lämpligen kunna förfaras på det sätt, att ersättningen förskjutos
af Statskontoret, samt att förskottet sedermera anmäles hos
Riksdagen till ersättande.

I det underdåniga utlåtande, som Arméförvaltningen, Förvaltningen
af sjöärendena, Kammarkollegium och Statskontoret den 22 Februari
1875 afgåfvo öfver det af Kammarrådet Anderson den 15 September
1874 afgifna betänkande angående grundskatternas samt rustningsoch
loteringsbesvärens afskrifning, uttalade embetsverken den mening’,
att här förut omförmälda arbetsskyldighet borde afskrifvas i sammanhang
med grundskatterna, och skatteregleringskomitén har ock under
lith b och l i sitt förslag angående afskrifning af grundskatterna upptagit
bestämmelser i sådant syfte. I

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med skatteregleringskomiténs
förslag (del. III sid. 186 och följande), emot hvithet Kammarkollegium
enligt underdånigt utlåtande den 9 November sistlidet år icke lmft
något att erinra, samt med de tillägg, hvartill här ofvan anmärkta förhållanden
gifva anledning, äfvensom med iakttagande af åtskilliga redakBih.
till Riksd. Prof, 1883. 1 Sami, 1 Afd. SO Haft, 2

10

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

tionsförändringar, har jag uppgjort förslag till föreskrifter angående
dels arbetsskyldighetens afskaffande, der den ännu qvarstar, dels atgäldens
bestämmande för alla vare sig före detta eller ännu arbetsskyldige
efter eu gemensam grund, dels ock arbetsskyldighetens eller
afgäldens afskrifning i ''sammanhang med grundskatterna/1

Departementschefen uppläste härefter nämnda förslag och hemstälde,
att i öfverensstämmelse dermed nådig proposition måtte till Riksdagen
aflåta».

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lemna bifall, och skulle proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilagan vid detta protokoll utvisar.

<Ex protocollo
Hans Wachtmeister.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 188o.