Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1883, kl. 3 e. m.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4, i
anledning af Herr Casparssons motion (N:o 31) angående
revision af gällande föreskrifter rörande eder samt om ändring
af nuvarande edsformulär.

Efter förmälan att Kong! Maj:t genom nådiga Kungörelsen den 13
December 1878, med anledning af 1876 års Riksdags anhållan, »att en allmän
revision af nu gällande föreskrifter i afseende å eder, åsyftande inskränkning
af deras användande, måtte ega ruin», funnit godt förordna, att
den edgång, som på grund af särskilda författningar ålegat civile embetsed!
tjensteman samt betjente med flere att fullgöra, icke vidare skall ega
rum, äfvensom att hvad i nådiga Brefvet den 15 April 1829 stadgats om
afläggande af ed för medicine licentiater, icke vidare skall vara gällande,
samt meddelat särskild bestämmelse i afseende å lydelsen af den ed, som
läkare vid legitimation inför Medicinalstyrelsen, rättskemisten eller den hans
befattning förestår, äfvensom farmacie studiosi hafva att aflägga, -— anför
motionären: att en inskränkning af edens användande äfven inom andra områden
utan fara syntes kunna ega rum; att så väl det nu gällande edsformulärets
begynnelseord: »Jag lofvar och svär vid Gud och Hans heliga
Evangelium», som framför allt dess slutord: »så sant mig Gud hjelpe till lif
och själ», förefölle mången samvetsöm person dels motbjudande, dels rent af
samvets- och förnuftskränkande; att edsfrågan och den af 1876 års Riksdag
härutinnan begärda allmänna revision väl vore förtjent att ännu en gång
komma under Riksdagens pröfning; att ofvan anförda slutord, isynnerhet när
de sammanställas med edsformulärets begynnelseord, innebära en förpantning,
eu eventuel afsägelse af den i och genom Evangelium menniskan erbjudna
Bill. till Riksd. Prof. 1883. S Smil. 3 Afcl. 1 Band. 5 Käft. I

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 7.

nåd och frälsning och har som sådan både af den kristna kyrkan och det
allmänna medvetandet uppfattats; att då staten af sina medlemmar fordrade
en dylik förpantning, den icke utan användande af våldsåtgärder kunde drifva
krafvet utöfver den gräns, der den enskildes samvete reser sig upp emot den
begärda pantförskrifningen; att häfderna, kyrkans så väl som statens, buro
vittnesbörd om våldets makt öfver samvetet; och att vid sådant förhållande,
dä å ena sidan antalet af dem, som af samvetsbetänkligheter vägrade att
aflägga ed, och å andra antalet af falska edgångar syntes vara i stark tillväxt,
det torde vara hög tid att företaga en genomgående revision af så väl
föreskrifterna om edgång som af sjelfva edsformulären, innan de från motsatta
håll och af motsatta orsaker uppkommande meningsströmningarne lyckats
undergräfva edgångens hela vigt och betydelse; hemställande motionären på
grund häraf och med åberopande i öfrigt af sina vid 1869, 1870, 1871,
1875 och 1876 årens riksdagar i frågan väckta motioner samt de skäl, som
vid de tvenne sistnämnda riksdagarne blifvit af Andra Kammarens Tillfälliga
Utskott i ämnet anförda,

»att Riksdagen, med förnyande af sin år 1876 gjorda anhållan om eu
allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende på eder, åsyftande en
inskränkning af deras användande, ville hos Kong!. Maj:t göra underdånig
framställning, att, der edsförpligtelse fortfarande skall afgifvas, edsformuläret
jemväl måtte så förändras, att begynnelseorden: »lofvar och svär vid Grin!
och Hans heliga Evangelium» utbytas emot orden: »lofvar inför Gud», eller
»lofvar vid Gud och Hans heliga ord»; samt att slutorden: »så sant mig
Gud hjelpe till lif och själ» måtte helt och hållet utgå, och, der några
ytterligare bekräftelseord anses vara af nöden, ersättas af andra, med vår
tids kristliga åskådningssätt mera öfverensstämmande, lämpade efter edens
olika beskaffenhet af assertorisk eller promissorisk.»

Såsom ofvan nämnts, väcktes af Herr Casparsson motioner i enahanda
syfte vid 1869, 1870, 1871, 1875 och 1876 årens riksdagar. Förslaget,
liänvisadt till Lag-Utskottet vid de två första, föranledde icke till något Riksdagens
beslut. Vid 1871 års riksdag remitterades motionen till Första Kammarens
Tillfälliga Utskott, som afgaf ett afstyrkande betänkande, hvilket väl
af Kammaren återremitterades, men vidare behandling af frågan egde ej rum
vid denna riksdag. Vid 1875 års riksdag, då motionen väcktes i Andra
Kammaren» remitterades frågan till Andra Kammarens Första Tillfälliga
Utskott, som i Utlåtande (Ko 7) K:o 16 i Samlingen, på anförda skäl,
föreslog:

»att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,

att en allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende på eder,
åsyftande en inskränkning i deras användande, måtte ega ruin; samt

Första Kammarens Tillfälliga TJtsJcotts (Ko 2) Utlåtande K:o 7. 3

att, der edsförpligtelse fortfarande skall gifvas, orden: »svär vid Gild
och Hans heliga Evangelium», måtte utbytas mot orden: »svär inför Gild»
och de sista orden helst alldeles uteslutas eller, derest några sådana ord
anses behöfva qvarstå, förändras på sätt 1868 års Kyrkomöte föreslagit.» —
Andra Kammaren biföll utlåtandet utan motstånd den 18 Mars, men Första
Kammaren, der frågan förekom den 19 Maj, biföll endast första momentet
oförändradt, hvaremot det andra ändrades till följande lydelse: »att, der edsförpligtelse
fortfarande skall afgifvas, de sista bekräftelseorden måtte utbytas
mot andra och mera lämpliga, olika för trohets- och embetseder och olika
för vittnes- och värjemålsed^’.» — Då Andra Kammaren den 22 Maj och
Första Kommaren den 24 Maj vidhöll sitt beslut, föll således frågan vid
1875 års riksdag.

Yid 1876 års riksdag, då motionen ånyo väcktes i Andra Kammaren
och remitterades till Andra Kammarens Tillfälliga Utskott Ko 4, hemstälde
detta i Utlåtande (Ko 6) Ko 20 i Samlingen,

»att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

»att en allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende på eder,
åsyftande en inskränkning i afseende på deras användande, måtte ega rum;

»att, der edsförpligtelse fortfarande skall afgifvas, orden: svär vid
Gud och Hans heliga Evangelium måtte utbytas mot orden: svär vid Gild
och Hans heliga ord; samt att de sista bekräftelseorden i nu gällande edsformulär,
der de ej anses kunna alldeles uteslutas, måtte utbytas mot andra,
med vår tids kristliga åskådningssätt mera öfverensstämmande; samt slutligen »att,

i sammanhang med denna revision i afseende på edgångar och
deras användande, Kongl. Maj:t behagade låta utfärda föreskrift om ett
bättre och värdigare iakttagande af den yttre formen vid edens afläggande,
än som för närvarande mångenstädes eger rum.» — Andra Kammaren,
hvarest frågan förekom den 17 Mars, biföll första punkten, men afslog med
73 röster mot 70 andra punkten samt med 79 mot 51 tredje punkten af
Utlåtandet. Frågan hänvisades sedan till Första Kammarens Tillfälliga
Utskott, som i Utlåtande (K:o 7) Ko 12 i Samlingen tillstyrkte bifall till Andra
Kammarens beslut »att en allmän revision af nu gällande föreskrifter i afseende
på eder, åsyftande en inskränkning i deras användande, må ega rum».
Detta betänkande bifölls af Första Kammaren; och aflat Riksdagen den 11
Maj 1876 en skrifvelse (Ko 62) till Kongl. Maj:t, af följande lydelse:

»Hos Riksdagen har varit framstäldt förslag om en allmän revision
af nu gällande föreskrifter i afseende på eder, åsyftande inskränkning i deras
användande; och som Riksdagen anser en dylik åtgärd vara önskvärd och
föreställer sig, att eu sådan revision skall ådagalägga, att i många nu före -

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

kommande fall användandet af edgång är obehöflig! och sålunda innebär ett
missbruk af eden, hvilket blott försvagar dess helgd och motarbetar dess
ändamål, får Riksdagen, som för sin del godkänt den uppfattningen, att
samhället bör låta sig angeläget vara, att icke någon ed bibehålies, hvilken
utan fara kan undvaras, härmed i underdånighet anhålla, att en allmän
revision af nu gällande föreskrifter i afseende på eder, åsyftande inskränkning
i deras användande, måtte ega ruin.»

Med föranledande af denna skrifvelse utfärdades den af motionären
omförmälda Kong! kungörelsen den 13 December 1878; och meddelade
Kongl. Magt, genom kungörelsen den 25 Oktober 1878, förändrade edsformulär
för ecklesiastika embets- och tjensteman.

Förevarande högvigtig^ fråga är, såsom ofvan antydes, redan åtskilliga
gånger behandlad af Riksdagen; och Utskottet håller före, att allmänna meningen
allt mera närmar sig det af motionären afsedda mål, äfven om olika
äsigter i vissa, såsom Utskottet vågar antaga, mindre väsentliga delar föreflnnas.

Åtskilliga skäl äro visserligen anförda till stöd för förslaget att edsformulärets
början »lofvar och svär vid Gild och Hans heliga Evangelium»
borde utbytas emot andra ord, såsom »lofvar eller svär vid Gud och Hans
heliga ord», eller »lofvar inför Gud»; men då förändring uti en så ytterst
grannlaga och ömtålig fråga, som det under en lång följd af år begagnade
edsformuläret, icke, utan de mest tvingande, efter Utskottets förmenande
här ej befintliga skäl, lärer böra ega rum, anser Utskottet sig sakna anledning
att i detta hänseende understödja motionen.

Deremot äro, efter Utskottets åsigt, de till stöd för förslaget om förändring
uti slutorden »så sant mig Gud lijelpe till lif och själ» anförda
skäl fullt giltiga.

Dessa ord, särdeles då de hänföras till begynnelseorden, om än icke
alldeles så gripande som tillförene jurymannaeden »vare din godhet och förbarmande
nåd mig evigt tillsluten», äro dock af den beskaffenhet, att samma
skäl, som föranledt den redan beslutade förändringen i jurymannaeden, böra
uti ifrågavarande fall göra sig lika gällande.

Utskottet tillåter sig förty, under åberopande af 1868 års Kyrkomötes
förslag och Första Kammarens beslut vid 1875 års riksdag, hemställa:

Ro) att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om den förändring uti gällande edsformulär att,
om edsförpligtelse fortfarande skall afgifvas, de sista bekräftelseorden
måtte utbytas mot andra och mera lämpliga,

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 5

olika för trohets- och embetseder samt olika för vittnesed!
värjemålseder.

Utskottet delar jemväl motionärens åsigt deruti, att en inskränkning i
edens användande inom andra områden, än dem Kongl. kungörelserna den 25
Oktober och 13 December 1878 omfatta, kan utan fara ega rum; och åberopande
de åsigter, Riksdagen i ofvanförmälda skrifvelse den 11 Maj 1876
uttalat, tillstyrker Utskottet,

2:o) att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att en förnyad allmän revision af nu gällande
föreskrifter i afseende på eder, åsyftande inskränkning i
deras användande, måtte ega rum.

Stockholm den 13 April 1883.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Bill. till Riksd. Frat. 1883. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft.

2