Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Eiksd. Kansli den 28 April 1883, kl. 11 f. in.
Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
inrättande af en postsparbank för riket.
Till Riksdagen har den 6 sistlidne Mars aflåtits en så lydande proposition
(N:o 40):
I syfte att inrätta en postsparbank för riket vill Kongl. Maj:t, med
åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed
föreslå Riksdagen att
dels antaga närlagda förslag till förordning angående en postsparbank
i riket,
dels besluta, att postsparbanken må ega ej mindre att i Riksbanken
öppna upp- och afskrifningsräkning med åtnjutande för derå insatta medel,
inom högst fyra hundra tusen kronor, af ränta enligt fullmäktiges i Riksbanken
bestämmande, än äfven att, utan ställande af säkerhet, i Riksbanken
begagna kreditiv till det belopp och mot den inträdesafgift samt under de
vilkor i öfrigt, Fullmäktige finna skäligt föreskrifva,
dels ock medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare bestämma såväl
arfvoden för ordförande och ledamöter i styrelsen för postsparbanken och
ersättning till postverkets tjensteman för deras bestyr med postsparbanksrörelsen
som ock löner och arfvoden för den byråchef och de biträden i öfrigt,
som måste anställas hos Greneralpoststyrelsen för att besörja de göromål, som
tillhöra postsparbanken;
Bill. till Rihsd. Prot. 1883. 4 Sami. 2 Afd. 1 Käft.
1
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande JS:o 1.
2
varande det denna nådiga proposition bilagda Förslag till förordning
så lydande:
Förslag
till
Förordning angående en postsparbank för riket.
1.
Postspar- Postsparbankens ändamål är att, under statens garanti, emottaga pen
ändamTi
n^nSar> desamma förränta och genom räntas läggande till kapitalet ytterligare
atu a t. -£örk0fra samt medlen i stadgad ordning vederbörande tillhandahålla.
§ 2.
Insättning i Mom. 1. En hvar eger att för egen eller annans räkning insätta
allmänhet. me(]e] \ postsparbanken.
Mom. 2. Insättning kan ega rum vid de postanstalter, postsparbankens
styrelse bestämmer, å alla de tider, då postanstalten hålles öppen för
allmänheten.
Mom. 3. Första gången insättning verkställes, skall uppgift lemnas
om namn, födelseår, månad och dag, hemvist och, der sådant kan ske, lefnadsyrke
för den, till hvars förmån insättningen eger rum. Göres insättningen
till förmån för minderårig, böra, om så ske kan, äfven föräldrarnes
namn uppgifvas.
§ 3.
Minimutnför
insättning, en
Minsta belopp, som på en gång må i postsparbanken insättas, utgör
krona. Derutöfver får insättning ske endast i helt krontal.
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
§ 4.
3
Mom. 1. För att underlätta besparing af äfven mindre belopp än en Sparmärken
krona, tillhandahållas å de postanstalter, postsparbankens styrelse bestämmer,oc/i sPar,l0rt
och hos särskild! antagne försäljningsmän sparmärken och sparkort.
Mom. 2. Sparmärke lyder å tio öre och betalas med samma belopp,
hvaremot sparkort afgiftsfritt utbekommes af den, som vid emottagandet å
detsamma anbringar minst ett sparmärke.
Mom. 3. Sparkort indelas i tio rutor. Sedan hvar och en af dessa
rutor blifvit. med sparmärke försedd, kan insättning i postsparbanken verkställas
genom sparkortets inlemnande å postanstalt.
Mom. 4. Sparmärke må icke såsom betalningsmedel användas utom
i det fall, som i denna § mom. 3 omförmäles.
§ 5.
Mom. 1. Vid första insättning erhåller insättaren afgiftsfritt dels en Motbok.
med seriebokstaf och ordningsnummer försedd motbok, utfärdad för den person,
till förmån för hvilken insättningen eger rum, dels ock blanketter till qvittenser,
afsedda att användas vid lyftande af innestående medel.
Mom. 2. I motbok skall vid utlemnandet finnas infördt sammandrag
af de författningar, livilka röra allmänhetens förhållande till postsparbanken.
Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å mer
än en motbok ej ega rum; dock må minderårig, för hvars räkning medel
blifvit af annan person insatta, kunna utbekomma särskild motbok för insättning
af egna medel.
§ 6.
Insättning skall, för att vara gällande, af vederbörande tjensteman å Qvitto ä inden
postanstalt, der insättningen sker, qvitteras på sätt särskildt bestämmes.satta meäeL
% 7-
Mom. 1. Ränta ä insatta medel godtgöres endast för hel månad och Räntegodtberäknas
från och med månaden näst efter den, då insättningen egt rum, sorelse.
till den månad, då medlen få lyftas.
Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till kapitalet.
A hvad af det sålunda uppkommande beloppet utgör helt krontal beräknas
ränta från och med början af näst derpå följande år.
4
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1
Bänkfot.
Uppsägning.
Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre
belopp än 2,000 kronor.
§ 8.
Mom. 1. Räntefoten å de medel, som äro eller varda i postsparbanken
insatta, bestämmes af Konungen.
Mom. 2. Yårder i räntefoten förändring beslutad, träder densamma
dock icke i verket under löpande kalenderår ej heller förr än 4 månader
efter det Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.
§ 9.
Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del deraf,
skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt; skriftligen uppsäga
och dervid uppgifva, genom hvilken postanstalt medlen böra utbetalas.
Öfver uppsägningen meddelas bevis af postanstalten.
Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:
for belopp af högst 50 kronor .................................. minst 10 dagar,
» » öfverstigande 50, men ej 500 kronor .......... > 30 »
» » » 500, » » 1,000 » ............ » 60 »
» » » 1,000 kronor ..................................... » 90 »
allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.
Mom. 3. På postsparbankens styrelse ankommer emellertid att i
särskilda fall, der sådant begäres och utan olägenhet för postsparbanken kan
ske, medgifva utbetalning af insatta medel äfven inom kortare tid, än här
ofvan stadgas.
Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid någon
postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp af högst 50 kronor utsträckes
till mer än tio dagar, bör postsparbankens styrelse meddela nödiga föreskrifter
i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.
Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet, må
densamma ej lyda å annat än helt krontal.
Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyftade
inom tio dagar efter den dag, dä desamma skolat tillhandahållas, anses uppsägningen
hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel, såsom vore de
i postsparbanken ånyo insatta.
Sammansatta Stats-, Banko- och Lay-Utskottets Utlåtande N:o 1.
5
§ 10.
Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel, uttagning.
som blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin behörighet dertill genom
meddelande af sådana uppgifter, som här ofvan i § 2 mom. 3 omförmälas.
Mom 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande med dem,
som vid första insättningen afgifvits, verkställes utbetalningen. I annat fall
öfverlemnas ärendet till postsparbankens styrelse, som eger att efter omständigheterna
förordna om medlens utbetalande eller om frågans hänvisande till
laga domstol.
Mom. 3. Vid medlens lyftande aflemnas till postanstalten qvitto,
tecknadt å sådan blankett, som i § 5 mom. 1 omförmäles.
Mom. 4. Beloppet af de lyftade medlen skall af vederbörande tjensteman
i motboken införas. •
Mom. 5. Omfattar uppsägning hela det i motbok införda belopp,
skall, jemte kapitalet, äfven upplupen ränta utbetalas, dervid motboken till
postanstalten återställes.
§ 11.
Mom . 1. Grift qvinna må, äfven utan mannens samtycke, uppsäga Gift qvinnas
och lyfta medel, som för hennes räkning innestå i postsparbanken. årf Tratt till
Mom. 2. Likaledes må minderårig, som uppnått 15 år, jemväl^uttagning.
utan särskild tillåtelse af målsman, förfoga öfver medel, insatta å sådan
motbok, som han på grund af § 5 mom. 3 för insättning af egna medel
utbekommit.
§ 12.
En och samma motbok må, för sä väl insättning som uttagning af Motboks anmedel,
användas vid hvar postanstalt, der sparbanksrörelse finnes anordnad, vändbarhet
via ouna
postanstalter.
% 13.
Mom. 1. En gång hvart år, före utgången af den månad, hvar- Motboks inunder
första insättningen egt rum, bör motbok å postanstalt mot qvitto afsändande til1
lemnas, för att genom postanstaltens försorg insändas till postsparbankens sparbankens
styrelse, som besörjer motbokens granskning och införande i densamma af styrelse.
6 Sammansatta Stats-, Banko och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
den för nästförflutna kalenderår upplupna ränta, hvarefter motboken genom
vederbörande postanstalt, i utbyte mot omförmälda qvitto, till egaren återställes.
Mom. 2. Underlåter motboks egare att densamma, inom tid som ofvan
säges, till insändning aflemna, och yppar sig sedermera skiljaktighet mellan
motbok och postsparbankens räkenskaper, då skola, i fråga om egarens tillgodohafvande,
räkenskaperna ega vitsord.
§ 14-
Preskription. Innestå medel å motbok, på hvilken under loppet af tio år hvarken
insättning eller uttagning egt rum, och har i afseende å dylik fordran icke
vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som i Kong! Förordningen
den 4 Mars 1862, om tioårig preskription och om årsstämning, föreskrifves,
då skola medlen tillfalla postsparbanken. Dock eger postsparbankens
styrelse att, med afseende å förekommande omständigheter, medgifva
medlens utbetalande till motbokens egare.
§ 15.
Öfverlåtelse
af motbok.
Mom. 1. Öfvergå!- eganderätt till motbok från en till annan, vare
sig genom arf eller testamente eller ock till följd af konkurs eller utmätning,
skall anmälan derom ofördröjligen göras hos postsparbankens styrelse.
Mom. 2. Innan sådan anmälan skett och blifvit. godkänd, medför
öfverlåtelsen ej någon rätt mot postsparbanken.
Mom. 3. Öfverlåtelse af motbok må ej ega rum i annat fall, än som
i mom. 1 af denna § säges.
§ 16-
Förlust Mom. 1. Förloras motbok, bör sådant hos postsparbankens styrelse
af motbok, ofördröjligen anmälas, med uppgift å tid och omständigheter, under hvilka
boken förkommit.
Mom. 2. Har sådan anmälan skett, eger styrelsen gå i författning
derom, att motboken varder, på egarens bekostnad, tre gånger i allmänna
tidningarne efterlyst.
Mom. 3. Sex månader efter det sådan efterlysning sista gången egt
rum, må ny motbok, i den förkomnas ställe, utfärdas af postsparbankens
styrelse, på hvars pröfning ankommer, dels huruvida för den nya motbokens
erhållande säkerhet bör ställas, dels ock om och, i sadant fall, med hvilket
belopp särskild afgift skall för motboken erläggas.
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande l\'':o 1. 7
Mom. 4. Grenom ny motboks utfärdande varder den förra motboken
till kraft och verkan mot postsparbanken dödad.
§ 17.
Gör egare af motbok till postsparbankens styrelse framställning derom, Förmedling
att för medel, som på hans räkning i postsparbanken innestå, må inköpas %0^öp"
räntebärande obligation af det slag, som för postsparbankens egen räkning
anskaffas, tillhör det styrelsen föranstalta, att, så vidt ske kan och inom
den i § 9 mom. 2 stadgade uppsägningstid, dylik obligation varder, utan
särskild afgift till postsparbanken, inköpt till förmånligaste kurs, som kan
betingas. Obligationen skall derefter genom vederbörande postanstalt motbokens
egare tillhandahållas, mot erläggande af belöpande franko- och assuransafgifter,
i fall obligationen, för att egaren tillställas, skall med post från en
till annan ort befordras.
§ 18.
Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras Medlens
för löpande utgifters bestridande, insättas på upp- och afskrifningsräkning i
Riksbanken.
Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens styrelse
anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta uppsägning
af medel, hvilka i postsparbanken innestå, skola för postsparbankens
räkning inköpas räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten,
Sveriges allmänna hypoteksbank eller svenska hypoteksföreningar mellan
jordegare ä landet; dock med rätt för postsparbankens styrelse att intill högst
hälften af de postsparbankens medel, som kunna blifva föremål för dylik fast
placering, i stället för inköp af obligationer, göra medlen fruktbärande genom
deras utlåning till Riksgäldskontoret mot dess å statens vägnar afgifna skuldförbindelse
för att användas i och för statens odlingslånefonds räkning;
börande i sistnämnda fall såväl tiden för återbetalning af dylik försträckning
som räntan derå bero på aftal mellan postsparbankens styrelse och fullmäktige
i Riksgäldskontoret.
§ 19.
Mom. 1. De med postsparbankens förvaltning förenade utgifter skola Förvaltbestridas
med den räntevinst, som på postsparbankens rörelse kan uppkomma.Xader^m
Mom. 2. Till en början och så länge icke denna räntevinst dertill
8
Sammanfatta Stats-, Banko- och Lag- TJtskottets Utlåtande N:o 1.
lemnar full tillgång, bör af postverket förskjutas, hvad utöfver räntevinsten
kan för ändamålet erfordras.
Mom. 3. Sedan hvad sålunda förskjutits blifvit postverket ersatt,
skola de öfverskott, som kunna uppkomma, användas uteslutande för postsparbankens
egna ändamål.
§ 20.
i berättelse Mom. 1. Etter bokslut, som för hvarje kalenderår verkställes, skall
m. m. styrelsen till Konungen afgifva underdånig berättelse om postsparbankens
tillstånd och förvaltning.
Mom. 2. Vid afgifvande af denna berättelse åligger det styrelsen
att yttra sig rörande det belopp, som af postsparbankens medel må under
det löpande året användas för vidtagande af åtgärder, hvilka afse främjande
af sparsamhet, särskildt inom de mindre bemedlade samhällsklasserna.
§ 21.
Fgst_ Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af Generalpostdirektören
sparbankens såsom ordförande, samt fyra ledamöter, nemligen den byråchef i General-,
styrelse. p0ststyrelsen, som är föredragande för ärenden rörande postsparbanken, en
af Konungen särskildt förordnad ledamot samt en af fullmäktige i Riksbanken
och en af fullmäktige i Riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda ledamöter
bemälde fullmäktige, hvar för sig inom sig utse.
Mom. 2. Är Generalpostdirektören hindrad att i handläggning af
ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ordförande i styrelsen tjenstgöra
den byråchef i Generalpoststyrelsen, Konungen dertill förordnar.
Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning hos postsparbankens
styrelse och i hvilka ärenden styrelsens ordförande eger ensam besluta bestämmes
af Konungen.
22.
Riksbankens Fullmäktige i Riksbanken besörja, att för de medel, som af postsparban
kens
styrelse anvisas, obligationer inköpas af den beskaffenhet denna förordsparbankens^ing
bestämmer; låta för postsparbankens räkning i Riksbanken förvara de
medel, postsparbanken tillhöriga obligationer och andra värdehandlingar mot den ersättning
till Riksbanken, som af fullmäktige bestämmes; samt föranstalta, på
framställning af postsparbankens styrelse, om försäljning eller pantsättning
af postsparbankens värdehandlingar till det belopp, styrelsen finner nödigt.
9
Sammansätta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
För de skal, som föranledt den nu gjorda framställningen om upprättande
af en -allmän postsparbank för riket — hvilken framställning hufvudsakligen
grundats på ett af särskilda komiterade efter verkstäld utredning
upprättadt förslag, hvaröfver yttranden afgifvits såväl af fullmäktige i
Riksbanken som af Kongl. (1 eneralpoststyrelsen — redogöres i det den nådiga
propositionen bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 6 sistlidne
Mars; och da af föredragande departementschefens anförande till nämnda
protokoll framgår, att en dylik sparanstalt skulle, äfven i vårt land, såsom
flerestädes utomlands, vid sidan af redan bestående enskilda sparbanker fylla
en synnerligen vigtig uppgift, nemligen att genom lätt tillgänglighet särskildt
till förmån för den stora del af Sveriges arbetarebefolkning, som är efter år
pa de mest olika ställen af landet såsom vid jernvägsbyggnader, flottningar
m. m. söker sig arbete, möjliggöra uppsamlandet af äfven de minsta besparingar,
i ett omfång, hvartill hittillsvarande sparbanker torde få anses oförmögna,
har Utskottet, under åberopande af hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll
och i komiterades den 23 December 1882 afgifna betänkande till
stöd för sjelfva saken blifvit anfördt, ansett sig icke behöfva särskildt motivera
sin hemställan om Riksdagens bifall till inrättandet af en postsparbank, utan
öfvergår genast till granskning af de särskilda detaljbestämmelserna i det af
Kongl. Maj:t framlagda förslaget.
I sådant afseende har Utskottet funnit följande §§ i lagförslaget gifva
anledning till anmärkning, nemligen § 7 mom. 3 samt § 18.
I förstnämnda paragrafs 3:dje moment stadgas, att på en och samma
motbok godtgöres icke ränta för högre belopp än 2,000 kronor, hvilket stadgande,
sammanstäldt med § 5 mom. 3, innebär, att nämnda belopp skulle
blifva det högsta, hvartill en persons innestående tillgodohalvande hos postsparbanken
i allmänhet kornrne att uppgå.
Postsparbankens hufvudsyfte är att uppsamla och göra fruktbara de
små besparingarna samt, sedan de växt till afsevärdt belopp, förmedla en
fördelaktigare placering mot högre ränta än postsparbanken kan lemna. Yid
sådant förhållande vill det synas Utskottet, att det af Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med komiterades hemställan, föreslagna maximibeloppet, hvarå
ränta beräknas, vore väl högt tilltaget och att detsamma utan olägenhet
skulle kunna nedsättas till en lägre summa, hvilken lämpligen torde kunna
bestämmas till 1,000 kronor.
Väl har i några länder, der postsparbanker finnas inrättade, maximibeloppet
för insättningar bestämts till högre belopp, än Kongl. Ma j-t, nu
föreslagit, hvaremot erfarenheten från andra länder visar att lägre summor
ansetts lämpliga. Utskottet föreställer sig emellertid, att genom beloppets
fastställande till ofvannämnda lägre summa skulle befordras en hastigare plaBih.
till Rik sd. Prat. 1883. 4 Samt. 2 Af cl. 4 Höft. 2
10
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
cering af sammanspardt kapital i sådana obligationer, som dertill afsetts, och
finner i denna omständighet ett stöd för den ifrågasatta ändringen. Vidtagandet.
af densamma skalle dessutom bidraga att bäfva de från många
håll med styrka framhållna, på farhågor för de hittillsvarande sparbankernas
bestånd och jemna utveckling grundade betänkligheter mot postsparbankens
inrättande. Klart är nemligen att ju lägre maximibeloppet sättes, desto
hastigare kommer utströmningen af penningar, för hvilka sökes placering, att
försiggå — säkerligen icke minst i de nuvarande sparbankerna, som i allmänhet
gifva en högre ränta än postsparbanken; och då i postsparbanken antagligen
och i enlighet med dess ändamål komma att insättas penningar, de
der, om de icke uppsamlades af en sådan anstalt, säkerligen icke skulle
finna vägen till någon af de vanliga sparbankerna utan åtgå till onödiga
utgifter, torde den slutsats icke vara oberättigad, att de nuvarande sparbankerna,
långt ifrån att hafva något att frukta af postsparbanken, tvärt om
i densamma kunna motse en ingalunda obetydlig källa till förkofran. Erfarenheten
från andra länder talar ock, enligt hvad i statsrådsprotokollet
och komitébetänkandet framhålles, för det antagande, att postsparbanken
och de vanliga sparbankerna hafva hvar sina särskilda verksamhetsområden,
så att den förra ingalunda behöfver undergräfva de senare, för så vidt nemligen
dessa äro förtjenta af förtroende.
Skulle, i enlighet med hvad Utskottet ansett lämpligt, maximibeloppet
för räntebärande insättningar nedsättas till 1,000 kronor, måste jemväl i § 9
mom. 2 vidtagas någon redaktionsförändring, så till vida, att orden »för belopp
öfverstigande 1,000 kronor, minst 90 dagar» helt och hållet uteslutas,
samt att orden strax förut: »för belopp öfverstigande 500 kronor, men ej
1,000 kronor minst 60 dagar», ändras till »för belopp öfverstigande 500
kronor minst 60 dagar».
Vidkommande derefter § 18 i förslaget, så innehåller mom. 1, att de
i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras för löpande utgifters
bestridande, skola insättas på upp- och afskrifningsräkning, och då detta
stadgande sammanställes med början af nästföljande moment, framgår deraf,
att meningen är, att alla de medel, som anses behöfliga för att möta uppsägningar,
skola å sådan räkning insättas.
Utskottet kan icke undgå, att mot detta stadgande göra anmärkning.
Något skäl, hvarför de postsparbankens medel, som icke kunna placeras i
obligationer eller sådana skuldförbindelser, hvarom i inom. 2 af denna § förmäles,
skulle uteslutande insättas å upp- och afskrifningsräkning, hvarå endast
mycket låg ränta godtgöres, finnes icke anfördt vare sig i statsrådsprotokollet
eller i komitébetänkandet. Då postsparbanken genom stadgandet om uppsägningstid
sjelf är skyddad mot alltför brådstörtade utbetalningar af insatta
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande 1S:o 1. 11
medel, synes det vara vida lämpligare att icke genom en uttrycklig föreskrift
derom, att de medel, om hvilka nu är fråga, skola å upp- och afskrifningsräkning
insättas, förhindra deras fruktbargörande äfven genom insättning å
depositionsräkning, hvilket senare för visso skulle lända postsparbanken till
väsentlig fördel samt utan tvifvel äfven för Riksbanken vara af nytta. I
det yttrande Fullmäktige i Riksbanken afgifvit öfver komiterades förslag,
finnes väl icke nämndt, huruvida Fullmäktige hafva något att erinra mot en
sådan anordning, men då Fullmäktige för sin del kunnat medgifva öppnandet
för postsparbanken af upp- och afskrifningsräkning, anser Utskottet sig ega
full rätt att antaga, det betänkligheter från Fullmäktiges sida icke skulle
möta för postsparbanken att i Riksbanken begagna jemväl depositionsräkning;
och då vidare, om Kong! Maj:ts proposition vinner Riksdagens bifall, postsparbanken
kommer att i Riksbanken, efter öfverenskommelse med Fullmäktige,
få begagna kreditiv, synes det icke vara behöfligt för postsparbanken,
att för mötande äfven af betydligare uppsägningar hafva synnerligen stora
belopp tillgängliga vid anfordran å upp- och afskrifningsräkning.
Det stadgande, som skulle sättas i stället för den i förevarande moment
gifna föreskriften, torde dock böra hållas helt allmänt, ty gifvet är, att
en del medel, om ock till jemförelsevis ringa belopp, kunna och böra äfven
å upp- och afskrifningsräkning insättas, hvarom postsparbankens styrelse
synes böra ega frihet att sjelf bestämma.
I följd häraf anser Utskottet §:ns lista moment böra erhålla följande
lydelse:
»Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras
för löpande utgifters bestridande, göras räntebärande genom insättning i
Riksbanken.»
Vidkommande slutligen mom. 2 i förevarande §, så har Utskottet icke
haft annat att anmärka mot förra delen af detta moment, som börjar med
orden: »För så stor del af dessa» etc. och slutar med orden »mellan jordegare
å landet», än att det synts Utskottet lämpligt, dels att för vinnande
af större tydlighet ordet »dessa» i första raden utbytes mot ordet »influtna»,
sä att det komme att heta: »För sä stor del af influtna medel» etc.; dels
ock att, enär några obligationer af hypoteksföreningar mellan jordegare å
landet icke vidare utgifvas samt de redan utgifna nu mera icke kunna finnas
i marknaden tillgängliga till synnerligen afsevärda belopp och i allt fall
komma att inom kort varda helt och hållet indragna, stadgandet att sådana
obligationer få af postsparbanken inköpas, såsom af föga praktisk vigt, torde
böra utgå, i hvilket fall ifrågavarande stadgande skulle komma att innehålla
— — »räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten eller
Sveriges allmänna hypoteksbank».
12
Sammansatta StatsBanko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Hela den senare delen af momentet har Utskottet ansett böra uteslutas,
hvarigenom momentet med undantag allenast af de ändringar, här ofvan omförmälts,
skulle erhålla samma lydelse, som af komiterade föreslagits.
Det tillägg till momentet, som af Kongl. Maj:t blifvit gjordt, har
nemligen tillkommit under förutsättning, att en: af Kongl. Maj:t aflåten
proposition till innevarande Riksdag om upprättande af en odlingslånefond
skulle vinna Riksdagens bifall; och enär denna fråga ännu icke varit föremål
för Riksdagens pröfning, skulle afgörandet af nu föreliggande förslag rätteligen
hvila i afbidan på Riksdagens beslut derutinnan, men då det synes
Utskottet både olämpligt och öfverflödigt att med förevarande framställning
sammanbinda en så vidtutseende fråga som den om berörda odlingslånefond,
har Utskottet förestält sig att förslaget i denna del för närvarande kunde
lemnas å sido. Härmed har Utskottet dock ingalunda velat uttala, att nu
antydda sätt för placering af postsparbankens medel borde förkastas, men Utskottet
föreställer sig att, i händelse odlingslånefond en verkligen kommer till
stånd, formen för upplånande af penningar till densamma åtminstone till en
början skulle kunna blifva lika med den, hvarunder Riksgäldskontor^, som
skulle besörja anskaffandet af behöfliga lånemedel till fonden, i andra fall upplånar
medel för statens räkning, eller utfärdande af obligationer med den
förändring i innehållet angående uppsägningsrätt m. m., som af det särskilda
ändamålet kan varda påkallad. I allt fall, och huru härmed än må komma
att ställas, synes det icke vara af nöden att redan nu meddela några bestämmelser
i förevarande afseende, då ju, om ock lånefondens upprättande
skulle af nu församlade Riksdag beslutas, anledning ej är för handen att
antaga, det postsparbanken nästan i samma stund den tillkomme skulle
blifva i stånd att fast placera något mera betydande belopp. Vid sådant
förhållande synes det icke kunna medföra olägenhet att ännu någon tid uppskjuta
meddelandet af bestämmelser af den art, som af Kongl. Maj:t nu
satts i fråga, eller föreskrifts meddelande om penningars bindande vid ett
papper, som, huru säkert det än torde fa anses, dock icke skulle vara af
den beskaffenhet, att det kunde med samma, till en början till äfventyrs erforderliga
lätthet realiseras, som de öfriga värdepapper, i hvilka postsparbankens
medel skulle nedläggas.
Mot öfriga i förevarande lagförslag har Utskottet icke haft något
att anmärka; och får Utskottet nu till underlättande af öfversigten här nedan
återgitva de §§ i nämnda förslag, sådana de med de af Utskottet här ofvan
ifrågasatta ändringar skulle lyda:
S 7.
Mom. 1. Ränta å insatta medel godtgöres endast för hel månad och
Ränte
godtgörelse.
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 13
beräknas från och med månaden näst efter den, då insättningen egt ruin,
till den månad, då medlen få lyftas.
Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till kapitalet.
Å livad af det sålunda uppkommande beloppet utgör helt krontal beräknas
ränta från och med början af näst derpå följande år.
Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre
belopp än 1,000 kronor.
§ 9.
Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del deraf, Uppsägning.
skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt skriftligen uppsäga
och dervid uppgifva, genom hvilken postanstalt medlen böra utbetalas. Öfver
uppsägningen meddelas bevis af postanstalten.
Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:
för belopp af högst 50 kronor .......................................... minst 10 dagar,
» » öfverstigande 50 men ej 500 kronor .................. » 30 »
» » » 500 kronor .......................................... » 60 »
allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.
Mom. 3. På postsparbankens styrelse ankommer emellertid att i särskilda
fall, der sådant begäres och utan olägenhet för postsparbanken kan
ske, medgifva utbetalning af insatta medel äfven inom kortare tid, än här
ofvan stadgas.
Mom. 4. Belinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid någon
postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp af högst 50 kronor utsträckes
till mer än tio dagar, bör postsparbankens styrelse meddela nödiga föreskrifter
i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.
Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet, må
densamma ej lyda å annat än helt krontal.
Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyftade
inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahållas, anses uppsägningen
hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel, såsom vore de
i postsparbanken ånyo insatta
och
§
18.
Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras för
löpande utgifters bestridande, göras räntebärande genom insättning i Riksbanken, bargörande.
14
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Mom. 2. För så stor del af influtna medel, som postsparbankens styrelse
anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta uppsägning
af medel, hvilka i postsparbanken innestå, skola förpostsparbankens
räkning inköpas räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten eller
Sveriges allmänna hypoteksbank.
De öfriga i förevarande nådiga proposition gjorda framställningar har
Utskottet icke funnit böra till annan erinran föranleda än att, om ock
Kongl. Maj:t må medgifvas rätt att provisoriskt bestämma de arfvoden och
löner, hvarom i sista delen af propositionen förmäles, sådant dock endast
må ske under förutsättning deraf, att fullständig löne- och arfvodesstat framdeles
varder Riksdagens pröfning understäld.
Under åberopande af hvad sålunda anförts får Utskottet hemställa,
att Riksdagen må
a) för sin del antaga ifrågavarande förslag till förordning
angående en postsparbank för riket med de af Utskottet
föreslagna ändringar;
b) besluta, att postsparbanken ma ega ej mindre att i Riksbanken
öppna upp- och afskrifningsräkning med åtnjutande
för derå insatta medel, inom högst fyrahundra tusen kronor,
af ränta enligt fullmäktiges i Riksbanken bestämmande, än
äfven att, utan ställande af säkerhet, i Riksbanken begagna
kreditiv till det belopp och mot den inträdesafgift samt
under de vilkor i öfrigt, Fullmäktige finna skäligt föreskrifva;
och
c) medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare, och intill
dess fullständig löne- och arfvodesstat kan varda Riksdagens
pröfning understäld, bestämma sä väl arfvoden för
ordförande och ledamöter i styrelsen för postsparbanken
och ersättning till postverkets tjensteman för deras bestyr
med postsparbanksrörelsen som ock löner och arfvoden för
den byråchef och de biträden i öfrigt, som måste anställas
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-TJtskcttets Utlåtande N:o 1. 15
. hos Kongl. Generalpoststyrelsen för att besörja de göro
mål,
som tillhöra postsparbanken.
Stockholm den 26 April 1883.
På Sammansatta Utskottets vägnar:
O. BECK-FRIIS.
Reservationer:
af Herr L. M. Nordenfélt, hvilken yrkade att nedannämnda §§ i
förordningen angående en postsparbank för riket måtte erhålla följande lydelse:
§ 10.
Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel,
som ''blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin behörighet dertill på sätt,
postsparbankens styrelse bestämmer.
Mom. 2. Har innehafvaren styrkt sin behörighet att lyfta det uppsagda
beloppet, verkställes utbetalningen. I annat fall öfverlemnas ärendet till
postsparbankens styrelse, som eger att efter omständigheterna förordna om
medlens utbetalande eller om frågans öfverlemnande till laga domstol.
Mom. 3, 4 och 5 (lika med Kongl. Maj:ts förslag).
§ 11-
Mom. 1. Medel, öfver hvilka gift qvinna eger att råda, må i postsparbanken
insattas för hennes räkning och till hennes förfogande.
Mom. 2. (Lika med Kongl. Maj:ts förslag).
§ 18.
Mom. 1. Af de i postsparbanken inflytande medel\skall den del, som
postsparbankens styrelse anser behöfva hållas tillgänglig för att möta uppsägning
16 Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
af insatta medel, och hvilken icke erfordras för bestridande af löpande utgifter,
göras räntebärande genom insättning i Riksbanken.
Mom. 2. Postsparbankens öfriga medel skola användas till inköp af
räntebärande obligationer, utfärdade af Riksgäldskontor et, Sveriges allmänna
hypoteksbank eller svenska hypoteksförening ar å landet, eller ock, likväl högst
upptill en tredjedel af postsparbankens samtliga tillgångar, öfverlevmas till
Riksbanken eller ''Riksgäldskontor et, mot särskilda sladd förbindelser, på de
vilkor, om hvilka postsparbankens styrelse kan öfverenskomma med fullmäktige
i Riksbanken eller i Riksgäldskontor et.
af Herrar C. A. Larsson och Jan Andersson i Jonvik, hvilka yttrade:
»Emot Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets betänkande angående
inrättandet af en postsparbank för riket, se vi oss föranlåtna afgifva följande
reservation:
Af det till grund för den Ivongl. propositionen åberopade komitébetänkandet
inhemtas, att här i riket sparbanksväsendet vunnit en sådan
förökning att då 1834 funnos endast trettiofyra sparbanker med 23,000
delegare, så både antalet förökats så, att det 1880 utgjorde 351 sparbanker
med 770,551 delegare eller ungefär 17 sparbanksböcker per 100 invånare.
Desse delegares behållning utgjorde år 1860: 27,291,937 kronor, hvilken
summa 1870 både ökats med 30,000,000, och 10 år derefter eller 1880
motsvarade 147,555,662 kronor, hvarutöfver sparbankernas egna fonder sistnämnda
år uppgingo till 11,365,954 kronor. Denna utredning, tyder på att
svenska allmänheten under senare år hopsparat omkring 10,000,000
om året.
Komitébetänkandet upplyser visserligen, att en sparbanksstyrelse sä
missbrukat sitt förtroende, att kassaförvaltaren lemnats tillfälle att förskingra
en del af sparbankens medel, men betänkandet upplyser icke, huruvida förlusten
drabbat insättarne eller hufvudmännen.
Komiterade åberopa visserligen att postsparbankerna i England tagit
en högst betydlig favör, men detta härleder sig uppenbarligen från den låga
penningeränta, som i berörda land gör sig gällande. Inom Sverige är förhållandet
deremot helt olika, då man vet att de svenska sparbankerna i
allra flesta fall tilldela sina hisättare fem procent, som vid hvarje års slut
göres till kapital; så kan det väl svårligen låta tänka sig, att den svenska
allmänheten skulle öfverflytta sina besparingar till postsparbanken mot den
låga räntefot, som i komitébetänkandet antydes, eller 3®/10 procent.
Beträffande deremot utlåningssättet, så verka nuvarande svenska sparbanker
dubbelt välgörande inom hvar sina orter; ty på samma gång de göra
insättarnes medel fruktbara, så gå de den öfriga befolkningen till banda med
Sammansatta Stats-. Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 17
smärre lån. h vilka de få afbörda genom en tiondedels årlig amortering
Komité rade klandra visserligen den härigenom alstrade borgensutvecklingen
men da sparbanksstyrelserna nogsamt känna låntagarnes och löftesmännens
affärsförhållande och redbarhet, så får man sällan spörja att några nämnvärda
förluster genom nämnda lånerörelse inträffa.
Sålunda återstår det att taga i beräkning den risk, statsverket möjligen
kan komma att fä vidkännas, i händelse den föreslagna postsparbanken
skulle komma att sättas i verkställighet. För detta ändamål är det åt
Kong! Maj:t medgifvec att bestämma så väl arfvoden för ordförande och
ledamöter i styrelsen för postsparbanken och ersättning till postverkets tjensteman
för deras bestyr med postsparbanksrörelsen, som ock löner och arfvoden
för den byråchef och de biträden i öfrig!, som måste anställas hos Generalpoststyrelsen
för att besörja de göromål, som tillhöra postsparbanken.
För att något sa när beräkna, hvartill dessa kostnader kunna sig
belöpa, uppställes följande kalkyl:
En ordförande och fyra ledamöter i styrelsen å 1,000 kronor 5,000 kronor.
1,680 poststationsföreståndare å 50 kronor ....................... 84 000 »
Tryckningskostnader och oförutsedda utgifter...................... 11,000 »
Summa 100,000 kronor.
Detta äi den summa, som statsverket kommer att vidkännas, åtminstone
under loppet af de tio första åren.
I anledning häraf yrka vi att Riksdagen måtte ogilla Utskottets förslag.»
af Herr Friherre J. G. N. S. Åkerhiehn, hvilken yttrade: »Enär
jag ej bättre förstår än att det i § 11 mom. 1 i förslaget till förordning
intagna stadgande ingår på civillags område och stadgar, angående
gift q vinnas rätt till disposition af egendom, en annan och ny grundsats än
den vår nu gällande civillag känner, håller jag före, att i detta fall, och
innan Riksdagen blifvit satt i tillfälle att yttra sig öfver den Kong!, propositionen,
Högsta Domstolen, enligt § 87 i Regeringsformen, bort vara öfver
den ifrågasatta förändringen hörd. Yicl det förhållande, att så ej skett, har
jag ansett mig huru litet jag i sak än har att mot stadgandet erinra —
icke höra biträda förslaget om dess antagande oförändradt, eller utan att det
affatta s i full öfverensstämmelse med de grunder, som nu i allmänna lagen
gälla.»
af Herr / Lyttkens, hvilken anförde: »Ehuru äfven jag är villig erkänna
det samhällsnyttiga i hvarje sträfvande, som afser att vänja befolkBih.
till Bilcsd. Prof. 1883. 4 Sami 2 Afd. 1 Bäft. ‘ 3
18
Samansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
ningen i allmänhet och i synnerhet det uppväxande slägte! vid sparsamhet,
har jag dock ansett mig ej kunna biträda det föreliggande förslaget om inrättande
af en postsparbank för riket.
Såväl den för ändamålet tillsatta komité som Herr Finansministern
antager, att postsparbankens egna vinstmedel framdeles skola komma att
lemna tillgång till bestridande af (le för postsparbanken erforderliga förvaltningsutgifter.
Att en gång i framtiden sä skall komma att ske. kan väl
synas sannolikt, men det ligger dock icke utom möjlighetens gräns att så
icke kommer att ske, och i hvarje fall kan det icke ske förr än de innestående
medlen uppgått till ett belopp, som är tillräckligt stort för att skilnaden
emellan den ränta, som postsparbanken vid placering af de insatta
medlen kan betinga, och den ränta, som postsparbanken skall godtgöra insättarne,
kan förslå till förvaltningsntgifterna. Till dess måste omkostnaderna
förskjutas af medel, som eljest skulle kunnat användas för andra statsändamål.
Jag inser mycket väl. att det icke kan vara möjligt att på förhand
uppgöra någon fullt tillförlitlig beräkning öfver kostnaderna för postspaibankens
organisation och förvaltning, eller att med full säkerhet beräkna till
livilket belopp de innestående medlen minst måste uppgå för att postsparbanken
skall kunna bära sina utgifter. Men den omständigheten, att icke
fullt noggranna dylika beräkningar nunna åstadkommas, lärer väl icke utgöra
något giltigt skäl för en underlåtenhet att under olika förutsättningar
uppgöra approximativa beräkningar och derigenom sätta Riksdagen i tillfälle
att bilda sig en föreställning om storleken af de belopp, hvilka antagligen
behof de för postsparbankens räkning af statsmedlen förskjutas.
Att dessa kostnader komma att blifva icke obetydligt högre än man
på grund af komiténs framställning skulle kunna ega anledning antaga, är
temligen säkert. Sålunda komme t. ex. antagligen att erfordras icke obetydliga
sådana redan för den första anskaffningen af böcker, sparmärken,
blanketter och annat tryck.
Det redan strängt anlitade utrymmet i posthuset lärer väl ock knappast
medgifva inrymmande derstädes af den nya förvaltningen, som för sina skrymmande
liggare och dylikt antagligen komma att behöfva ett högst betydande
utrymme, så vida göromålen skola kunna på ett tillfredsställande sätt handhafvas.
Personalen vid centralanstalten lärer icke kunna blifva så alldeles
obetydlig. En byråchef med några extra biträden, såsom komitén synes vilja
antaga, lärer ej kunna bestrida ens de första organisationsgöromålen. Äfven
torde det vara att befara, att inånga af förestånclarne för de mindre poststationer,
som tillika skulle blifva sparställen, och hvilka nu nöja sig med
en obetydlig ersättning för det ringa besväret att afsända och emottaga några
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande 1V:o 1.
] 9
bref i veckan, skola komma med helt andra anspråk, derest de under flera
timmar dagligen skola vara tillstädes i postlokalen för att mottaga eller ut
betala sparbanksmedel, och på en del af de större postanstalterna lärer väl
den nuvarande personalen ej medhinna att sköta båda tjenstbefattningarne.
Då emellertid all utredning i dessa hänseenden saknas, och då, med
den stora utveckling sparbanksväsendet i vårt land redan erhållit, behofvet
af en postsparbank ej kan vara så öfverhängande, att icke, i afbidan på en
dylik utredning, med inrättandet deraf kan anstå, hemställer jag
att Riksdagen, med afslag å den nu framlagda nådiga propositionen,
måtte anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes låta verkställa och för Riksdagen
framlägga beräkningar öfver ej mindre de för postsparbanken erforderliga
organisations- och förvaltningskostnader, än äfven angående det belopp, hvartill
det innestående beloppet ungefärligen måste minst uppgå, innan vinsten genom
ränteskilnaden kan blifva tillräcklig att, sedan de af statsmedel förskjutna
kostnader blifvit ersatta, betacka utgifterna för postsparbankens förvaltning.»
af Herr Johannes Jonson,, hvilken yttrade: »Ehuru jag mer än väl
erkänner de fördelar, som med inrättande af en postsparbank för riket skulle
uppstå, förutsatt nemligen, att icke tillräckligt antal sparbanker redan förut
funnes, kan jag icke finna att, med nu varande förhållanden, eu allmän postsparbank
är behöflig.
Då sparbanker äro inrättade i hela riket, dels allmänna för ett helt
län med afdelningskomitoer inom alla kommuner, dels särskild! för städerna
och dels särskild! för härad och kommuner, samt dessutom folkbanker,
kapital- och ränteanstalter, så kan jag icke finna annat än att inrättandet
af en allmän postsparbank är öfverflödigt.
De i landsorten varande sparbanker, som. lemna i allmänhet 5 procent
ränta och derutöfver till insättarne, årligen lagd till kapitalet, äro så fördelaktiga,
att någon som ser på sin egen fördel icke kan vara benägen att insätta
sina besparingar i postsparbanken, der man, enligt komiterades beräkning,
ej kan erhålla mer än 3,a procent.
Genom inrättandet af en allmän postsparbank skulle man befrämja
sträfvande! att koncentrera alla besparade och tillgängliga medel i hufvudstaden.
Deremot, om penningarne insättas i ortens sparbanker, kunna de
blifva tillgängliga för dem i de olika landsorterna, som behöfva mindre lån,
hvilka lån, i vanliga fall, få återbetalas under en tid af 5 å 10 år.
Då sparbankerna sålunda kunna betala högre ränta till insättarne än
en blifvande postsparbank, så kan jag ej föreställa mig, att- sistnämnda bank
kan insamla så mycket medel, att den af vinsten kan bära förvaltningskostnaderna.
20
Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Att Riksdagen skulle medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare bestämma
så väl arfvoden för ordförande och ledamöter i styi‘elsen för postsparbanken
och ersättning till postverkets tjensteman, som ock löner och arfvoden
för den byråchef och de biträden i Öfrigt. som måste anställas hos Kong'':.
Generalpoststyrelsen, kan jag, då ingen utredning om kostnaden härför ännu
förefinnes, för min del, icke tillstyrka.
På dessa skäl liar jag ansett, att Sammansatta Utskottet bort tillstyrka
Riksdagen att icke godkänna hvad Kongl. Maj:t i berörda afseende
föreslagit.»
af Herr V. N. Ekenman. hvilken önskade annan redaktion af § 10 i
förslaget till förordning angående postsparbank för riket; och
af Herr F. J. E. Berglöf.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1883.