Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:0 41.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1883, kl. 2 e. ni.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående
låneunderstöd för odling af sanka trakter m. m.,
dels ock enskilda motioner i samma ämne.

(R. A.)

o! en ^en ^ sistlidne Mars till Riksdagen afbiten proposition, som
till Stats-Utskottet remitterats, liar Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att besluta:

att en särskild fond å 10,000,000 kronor under loppet af tio år
bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sanka trakter;

att till fondens bildande anvisas under tio år från och med år 1884
en million kronor årligen, dock att, om för något af dessa år icke så
stort belopp for utlåning erfordras, ett kommande års tillskott må i
samma mån höjas;

att de för fondens bildande nödiga medel skola, i den mån de här
nedan omförmälda inbetalningar å äldre lån icke dertill förslå, afRiksgäldskontoret
förskjutas mot godtgörelse af ränta å förskotten;

att från och med år 1885 skola till fonden ingå de till Statskontoret
inflytande annuiteter å äldre odlingslån;

att fonden skall af Statskontoret förvaltas;

att Kongl. Majrt skall ega att, i den mån fondens kapital och sedermera
mflytande låneafbetalningar och räntebehållningar dertill lemna
tillgång, å fonden anvisa lån för odling af sanka trakter, att utgå enligt
följande allmänna vilkor och bestämmelser:

Mom- !■ För hvarje odlingsföretag måste fullständig plan till arbetets
utförande jemte beräkning öfver de med så väl torrläggningen
Bih. till Riksd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 32 Häft. \

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

som odlingen förenade kostnader vara uppgjord af sakkunnig person
och hafva vunnit Kongl. Majrts fastställelse.

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån, är underkastad alla de
vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det belopp,
hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för torrläggningen
beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren genom kontant
tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag bestrida hvad till företagets
fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade lånebidraget.

Mom. 4. Skulle sedermera befinnas, att den verkliga kostnaden
för arbetets utförande understiger den beräknade, skall, der Kongl. Maj:t
icke finner undantag böra ega rum, iakttagas, att det beviljade lånet
minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen, som lånet
utgjort af den beräknade kostnadssumman; börande förty räkenskaperna
af Vederbörande intressenter i företaget föras på sådant sätt, att den
verkliga kostnaden för företaget må kunna säkert uppskattas.

d/om. 5. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig ett
odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt af
Kongl. Maj:t eller, efter erhållet bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkännas. Kontraktet skall innefatta förbindelse
för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den faststälda
arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastad
vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd
tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna
medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet.
kan erfordras.

Mom. 6. För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de lyftade
statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas
sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,
af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes.

Mom. 7. " Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget
blifvit börjadt, hvarefter medlen få successivt och i mån af
arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas.utsatta
eller särskildt blifvit bestämda; börande, såvida icke Kongl. Maj:t, med
afseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,
någon del af lånet i Statskontoret innestå, intill dess arbetet är afsynadt
och godkändt.

Mom. 8. Lånen skola från Statskontoret utbetalas antingen omedelbart
eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,
börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos
Statskontoret företes:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt;

d) en till Statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd
skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes betalningsansvar,
intill dess lånet, jemlikt Kongl. kungörelserna af den 13 Juni
1845 och den 3 November 1848, blifvit fördeladt på de hemman, hvilka
för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen vunnit laga kraft
samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och

c) af Statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för
den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 9. De låne- och säkerhetshandlingai-, som för låneunderstöds
utbekommande till Statskontoret aflemnats, förblifva uti Statskontorets
vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig reqvisition
utlemnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen, eller arbetet, utan af
Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med detsammas utförande, icke blifvit
fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta
inställa all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad deraf
uppburits, att på en gång eller successivt till Statskontoret inbetalas
inom den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t. Statskontoret bör tillse,
att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning, och skall det åligga
vederbörande att å sålunda lyftade och återburna medel jemväl erlägga
fem procent årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. Alla med låneunderstöd utförda arbeten skola af den
eller dem, det åligger, vederbörligen underhållas.

Mom. 12. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges
de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller
kapitalafbetalning, men den för lånen bestämda räntan beräknas å de
under tiden lyftade belopp och lägges vid de fem årens slut till den
beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet erlägges
från sjette året tills lånet blifvit slutbetaldt en annuitet af tio procent,
deraf fem procent ränta. I afseende på sättet och ansvarigheten för
dessa inbetalningars verkställande böra lända till efterrättelse ofvan
åberopade Kongl. kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November
1848.

Mom. 13. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

af erhållna lån föranledts för Statskontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras af låntagaren.

Under förutsättning, att Riksdagen lemnade sitt bifall till bildandet
af ifrågavarande fond, på sätt Kongl. Maj:t sålunda ifrågasatt, har
Kongl. Maj:t derjemte föreslagit Riksdagen att bemyndiga fullmäktige
i Riksgäldskontoret att för beredande af tillgång till de försträckningar
till ifrågavarande fond, som komme att åligga Riksgäldskontoret, dels
använda den del af den blifvande postsparbankens tillgångar, som enligt
Kongl. Maj:ts samma dag till Riksdagen aflåtna nådiga proposition
angående bildande af en dylik bank vore afsedd att kunna på sådant
sätt göras fruktbärande, samt dels i mån af behof försälja obligatiofier
i svenskt mynt, ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda
att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning.

Af det ifrågavarande proposition bifogade statsrådsprotokoll inhemtas,
att Landtbruksakademiens förvaltningskomité uti underdånig skrifvelse
den 19 December 1882 gjort framställning om beredande af understöd
medelst lån för åvägabringande i större omfattning af torrläggning
utaf vattendränkt mark inom landet, äfvensom för samma marks odling.

I denna skrifvelse redogör komitén till en början för innehållet
af yttranden, som från hushållningssällskapen inkommit, samt för de
genom hushållningssällskapens försorg inom de särskilda länen utförda
hydrografiska arbeten, innefattande uppmätning, afvägning, undersökning
och kartläggning af moss- och myrmarker, äfvensom för verkstälda
undersökningar af torfmossar i afseende å askhalt m. m.

Beträffande denna för olika län specifika redogörelse tillåter sig
Utskottet att till den Kongl. propositionen hänvisa.

Vidare förmäler förvaltningskomitén:

att, ehuru arealen af Sveriges vattendränkta, till odling tjenliga
marker ej kunde uppgifvas, man dock torde kunna göra sig en närmare
föreställning om vidden af denna areal deraf, att enligt framlidne Professoren
A. Erdmanns geologiska arbete “Sveriges qvartära bildningar44
2,670 tunnland mossar i medeltal funnes på hvarje undersökt qvadratmil
af landets yta vid tiden för detta arbetes utgifvande, och att, då Sveriges
hela areal beräknats utgöra 3,868 qvadratmil, 10,327,560 tunnland mossar
skulle enligt Erdmanns beräkning finnas inom landet; att denna beräkning
icke vore för hög, utan snarare för låg, framginge deraf, att på
nämnda tid några geologiska undersökningar ej blifvit utförda inom de
norra länen, der de talrikaste och mest vidsträckta mossmarkerna förefunnes,
hvilka ofta lämpligen kunde räknas i qvadratmil, såsom i Norrbottens
län, der, enligt hvad man numera hade sig bekant, genom de

Stats-Utskottets Utlåtande N:o il.

5

öfver länet utförda kartarbeten, uti kustlandet med undantag af Pajala
socken 41,6 qvadratmil af 184
det att inom den inre delen af länet, när fjellandet frånräknats, minst
en tredjedel af arealen upptoges af dylika marker; att, enär erfarenheten
visat, att minst halfva antalet af landets moss- och myrmarker
vore dugligt att, efter skodd afdikning, odlas, det sålunda kunde antagas
att, äfven med uppskattande al'' moss- och myrmarkernas vidd endast till
hvad Erdmann beräknat, 5 till 6 milloner tunnland sådana, till odling
användbara marker funnes inom landet, genom hvilka markers afdikning
och bearbetning Sveriges odlade jord, som nu antoges vara omkring
5,800,000 tunnland, således skulle fördubblas samt till och med
vinna ännu större tillväxt, om härtill lades öfriga vattendränkta, sidländta
marker, som, flerstädes inom landet förekommande, kunde efter
torrläggning blifva utmärkta odlingsfält; att Sverige i sina mossar och
myrar samt i kärren, hvilka i sitt naturliga skick lemnade en så ringa
afkastning, sålunda egde en ofantligt stor rikedomskälla, genom hvilken
nationalförmögenheten så högst betydligt kunde förökas och landets
välmåga för framtiden betryggas samt tillfälle till förvärf och
sjelfständig utkomst härvid beredas för ett vida större antal jordbrukare
än dem, som för närvarande i landet kunde sysselsättas''; att odlingen
af slika marker dessutom medförde den fördel, att frostländigheten
minskades och borttoges samt klimatet förbättrades i samma
mån, som odlingarne fortginge, hvarigenom ock skördarne å de gamla
odalfälten blefve säkrare och mera gifvande; att, de till odling dugliga
torfmossarne oberäknade, omkring 600,000 tunnland vattendränkta odlingsmarker
redan blifvit, på föranstaltande af hushållningssällskap och
landsting inom ofvan uppräknade län, undersökta och kartlagda samt
planer för dem uppgjorda, så att desamma kunde bringas till odling,
så snart tillgång på medel till odlingskostnadernas bestridande kunde
vinnas; att de återstående likartade odlingsmarkerna, som ännu ej
blifvit undersökta, voro vida större; att, då undersökningar af sådana
marker jemte afdikningsplaner för deras torrläggning kunde med högst
ringa kostnad erhållas genom statens landtbruksingeniörer, det ej
kunde betviflas, att äfven enskilde jordbrukare, som egde mindre vidsträckta
vattensjuka odlingsfält, skulle, såsom förut varit vanligt, kunna
bekosta deras undersökning och planläggning till odling-, och att hushållningssällskapen
inom de län, der sådant hittills ej skett, skulle
finna sig manade att söka främja landets bästa genom att låta undersöka
de ännu obegagnade större odlingsfälten samt föranstalta planläggning
till odling af dem, som härtill funnes lämpliga; att särskild!
statsanslag sålunda ej torde erfordras för dessa markers undersökning

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

och kartläggning, helst kännedom om dem äfven vunnes genom de
fortgående geologiska undersökningarne; men att deremot för att främja
och påskynda tillgodogörandet af dessa vattendränkta fält, i synnerhet
sådana, som vore af vidsträcktare omfång, och i hvilka oftast flere
personer voro delegare, biträde från statens sida måste lemnas icke
allenast till afdikningen, utan äfven till odlingen, enär i annat fall hädanefter,
såsom hittills varit händelsen, torde inträffa, att större delen
af de uppgjorda afdiknings- och odlingsplanerna med de till dem hörande
kartor, profiler och kostnadsförslag komme att såsom ett dödt
kapital ligga begrafven i hushållningssällskapens gömmor.

På dessa grunder och med stöd af de från hushållningssällskapen
uttalade önskningar har förvaltningskomitén hos Kongl. Maj:t anhållit,.
att nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas, att ett belopp af
10,000,000 kronor måtte anvisas såsom fond för lån till understöd för
uppodling af mossar, myrar och andra vattendränkta marker inoni
landet, företrädesvis sådana, som vore af större utsträckning och af
hvilkas odling flere hade gagn, samt att fullmäktige i Riksgäldskontoret
erhölle uppdrag att upplåna högst nämnda belopp, i. den mån
sådant för ändamålet behöfdes; och har förvaltningskomitén i sammanhang
dermed afgifvit förslag till särskilda bestämmelser vid förvaltningen
af denna fond. Enligt detta förslag skulle låneunderstöd från
ifrågavarande fond utgå med hela det belopp, hvartill afdiknings- och
odlingskostnaden komme att uppgå, och skulle å lånebeloppet under
de fem första åren icke erläggas ränta eller kapitalafbetalning, men
ränta efter den bestämda räntefoten beräknas för dessa fem år och
läggas till lånesumman, hvarefter å hela det sålunda uppkommande
lånebeloppet skulle från det sjette året, till dess lånet blifvit slutliqvideradt,
betalas en annuitet af åtta procent, deraf högst fem procent
ränta.

Till följd af erhållen remiss hafva fullmäktige i Riksgäldskontoret
den 25 sistlidne Januari afgifvit yttrande i ärendet. Deruti hafva
fullmäktige, enär hvarje splittring vid handhafvandet af statens upplåning
ej gerna kunde vara annat än skadlig, förklarat sig anse Riksgäldskontoret
böra åläggas att anskaffa de för odlingslånefondens bildande
erforderliga medel i den mån upplåning för statens räkning
blefve för ändamålet af beliofvet påkallad.

I detta hänseende hafva fullmäktige, jemte det de fäst uppmärksamheten
derå att, såsom nogsamt vore kändt, den svenska statsskulden
bestode så godt som uteslutande af län för jernvägar, uttalat den åsigt,
att en särskild upplåning för annat ändamål än det, som hittills legat
till grund för statsobligationers utfärdande, icke torde böra medgifvas

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

7

i annan händelse, än| att ett vigtigt statsändamål sådant kräfde, samt
att det förty vore önskvärd!, om fondens bildande i möjligaste måtto
kunde ske utan upplåning.

Beträffande sättet för anskaffande af de för ifrågavarande fond
nödiga medel hafva fullmäktige föreslagit, att till bildande af fonden måtte
i första rummet användas annuiteterna å odlingslånen, utgörande, enligt
Statskontorets den nådiga statsverkspropositionen till 1883 års Riksdag
bilagda inkomstberäkning, för år 1884 ett belopp af 273,766 kronor,
hvilket belopp kornme att i riksstaten såsom extra uppbörd redovisas;
och skulle, om de annuiteter, som till denna redan bildade, i sjelfva
verket af kapitaliserade statsinkomster bestående fond inflöte, och hvilka
inom kort torde komma att ytterligare ökas dels genom större inbetalningar
än hittills å lånet till Hjelmarens sänkning och dels derigenom,
att årsanslaget till fonden nyligen ökats från 100,000 till 150,000
kronor, i stället för att såsom nu till statens allmänna utgifter användas,
lades till fonden för att för fondens ändamål uteslutande disponeras,
deraf uppkomma en tillgång, som i sin mån gjorde upplåning
obehöflig. I sammanhang härmed hafva fullmäktige upplyst, att odlingsfonden,
som enligt senast församlade statsrevisorers berättelse om
statsverket vid 1880 års slut utgjorde 3,169,898 kronor 76 öre, vid
slutet af år 1881, enligt hvad fullmäktige inhemtat, vuxit till 3,498,557
kronor 82 öre och för närvarande torde uppgå till omkring 4,000,000
kronor.

Vidare hafva fullmäktige antydt möjligheten deraf, att någon del
af de under Statskontorets förvaltning varande fonder, åtminstone sådana,
af hvilka endast den årliga afkastningen kunde till användande
ifrågakomma, skulle kunna i förbindelser för de från odlingslånefonden
utlemnade lån eller deremot svarande statsobligationer placeras, och
derigenom en tillgång för utlåning från fonden åstadkommas, utan att
obligationerna behöfde å den allmänna penningemarknaden utlemnas.

Under antagande deraf, att en ej ringa tid komme att åtgå, innan,
efter förberedande undersökningar och andra åtgärder samt beslut, de
å fonden anvisade medel komme att utbetalas, skulle det ock, enligt
fullmäktiges tanke, vara möjligt att till bestridande af fondens utgifter
använda lämplig andel af det belopp, som eljest ifrågakomme att till
förstärkande af statsverkets grundfond disponeras, och hvilket, om än
till odlingslån anvisadt, likväl komme att under tiden före utbetalningen
bereda samma lättnad vid statsverkets liqvider, som om beloppet
blifvit tillagdt grundfonden.

Till någon tid skulle ock Riksgäldskontoret, enligt fullmäktiges
åsigt, antagligen kunna utan uttryckligen angifven upplåning för ända -

8

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

målet bestrida utlåningar från fonden; och om den ifrågasatta postsparbanken
komme till stånd och till densamma inflytande medel skulle
i statsobligationer nedläggas, vore ock, enligt fullmäktiges mening,
härigenom en utväg beredd att tillgodose fondens behof utan annan
upplåning än den, som blefve en följd af statsmakternas beslut att,
för befrämjande af kapitalbildningen inom landet, för statens räkning
mottaga uppkommande besparingar.

Skulle emellertid direkt upplåning blifva erforderlig för anskaffande
af medel till den ifrågasatta fonden, funne fullmäktige obligationer af
hittills vanlig beskaffenhet ej lämpligen kunna dertill användas, bland
annat i följd af dessa obligationers fixa och utsträckta amorteringstid,
utan liölle fullmäktige före, att den lämpligaste formen för skuldförbindelser,
afsedda att anskaffa medel för en ständig, till sitt högsta
belopp bestämd, men i öfrigt genom olika in- och utbetalningar vexlande
fond, vore obligationer, ouppsägbara från långifvarens sida, men
stälda att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld
uppsägning, ungefärligen sådana som de obligationer, hvilka utfärdats
för beredande af medel till kassaförstärkning åt Statskontoret.

Statskontoret, i ämnet liördt, har under den 16 sistlidne Februari
sig utlåtit och dervid, under antagande dels att en sådan fond, hvarom
Landtbruksakademiens förvaltningskomité gjort framställning, komme
att bildas, dels att således en så betydlig summa som 10,000,000 kronor
inom en ej allt för lång tid skulle sammanbringas, dels ock att,
sedan fonden uppnått detta belopp, densamma sedermera fortfarande
borde hållas till samma summa för att alltjemt tjena till utlåning, för
sin del förmält sig anse de af fullmäktige i Riksgäldskontoret angifna
utvägar för undvikande af en direkt upplåning ej vara fullt lämpliga
eller tillfyllestgörande. Hvad fullmäktige föreslagit om användande af
inflytande afbetalningar å odlingslån och af någon del utaf de till statsverkets
grundfond afsedda medel skulle, enligt Statskontorets mening,
i förra fallet genom minskning af en ordinarie inkomsttitel och i det
senare direkt, leda derhän, att inflytande statsmedel komme att användas
till bildande af en för utlåning mot ränta bestämd fond. Att åter
anlita de å vissa under Statskontorets förvaltning stälda fonder uppkommande
behållningar syntes Statskontoret förutsätta en direkt upplåning,
hvartill dock dessa fonder endast i någon mindre mån kunde
lemna bidrag. Då vidare de under Riksgäldskontorets förvaltning stående
medeltillgångar vore för vissa bestämda ändamål påräknade, samt
något synnerligt afseende icke för närvarande torde kunna fästas å den
tillgång, som skulle uppkomma efter inrättande af en postsparkassa,
trodde Statskontoret, att för bildande af en odlingslånefond af den stor -

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

lek, som blifvit föreslagen, någon annan utväg icke funnes, än att medel
dertill anskaffades, genom direkt upplåning. För den händelse en sådan
direkt upplåning blefve. erforderlig, ansåge Statskontoret sig böra
instämma uti hvad fullmäktige härutinnan yttrat.

Jemte det Statskontoret förmält sig icke hafva något att anmärka
mot de af Landtbruksakademiens förvaltningskomité föreslagna bestämmelser
för lånens återbetalning, har Statskontoret slutligen fäst uppmärksamheten
derå, att, för den händelse förvaltningen af den föreslagna
odlingsfonden skulle åt Statskontoret uppdragas, en säkerligen
icke obetydlig tillökning i göromål deraf kornme att förorsakas för
nämnda embetsverk, der för närvarande personalens tid och krafter äro
strängt anlitade, hvadan, och da ett definitivt förslag till ordnande af
det ökade behofvet af tjenstebiträde först efter någon tids erfarenhet
kunde uppgöras, Statskontoret nu hemstälde om medgifvande att af
under hand varande medel få förskjuta de häraf förorsakade utgifter
för att sedermera hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Slutligen har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under den 26 nästan0
Februari afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i detta ärende.
Uti nämnda utlåtande meddelar styrelsen: att från början af Styrelsens
för allmänna väg- och vattenbyggnader verksamhet år 1841 till och
med år 1881 492,130. tunnland jord eller i medeltal 12,000 tunnland
årligen — med inräkning deri .af det med ett statslån utaf 2,000,000
kronor understödda, men ännu icke fullbordade sänkningsarbetet af sjöarne
Hjelmaren och Qvismaren, som afsåge torrläggning af vid pass
30,000 tunnland — blifvit utdikade för en beräknad kostnad af 13,980,856
kronor 64 öre, hvartill erhållits i statsbidrag 7,455,067 kronor 53 öre,
deraf .1,925,282 kronor 84 öre utgått såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
och 5,529,784 kronor 69 öre såsom lån, eller i medeltal årligen
ett anslag af 46,958 kronor 12 öre och lån 134,872 kronor 79 öre; att
kostnaden för hvarje tunnland sålunda i medeltal uppgått till 28 kronor
41 öre med ett statsbidrag i sa väl anslag* som lån af 15 kronor 15 öre
för tunnlandet, att, enär enskilde personer och menigheter under ofvan
omförmälda tidiymd utan bidrag af allmänna medel utfört torrläggningsarbeten,
styrelsen, i saknad af tillförlitliga uppgifter härutinnan, icke
kunde lemna nöjaktig upplysning om allt, som i detta hänseende blifvit
utfördt inom landet; att, om de ofantliga jordvidder, uppgående till
flera millioner tunnland, hvilka förvaltningskomitén ansåge vara till
odling användbara, jemfördes med den vidd, som utdikats med bidrag
af allmänna medel under de sista 41 åren, och hänsyn dervid toges
till den tid, som för dessa arbeten erfordrats, sekler skulle förflyta,
innan ofvannämnda stora jordvidder skulle kunna befrias från vatten’
Bill. till Bilcsd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 32 Häft. 2 ’

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

derest utdikningsarbeten framdeles utfördes i samma utsträckning som
tillförene; samt aif, om hänsyn toges allenast till den odlingsmark af
omkring 600,000 tunnland, hvilken, enligt hvad förvaltningskomitén
upplyst, redan blifvit undersökt och kartlagd, och för hvars odling
planer blifvit uppgjorda, trettio till fyratio år skulle under nyssnämnda
förutsättning förflyta, innan odlingen deraf hunne verkställas.

Hvad anginge det gagn, en större odlingsfond, sådan som den
föreslagna, skulle medföra, vore styrelsen öfvertygad att, derest låneunderstöd
från fonden lemnades på billigare vilkor än tillförene samt
utginge till hela det belopp, hvartill kostnaden för så väl hufvudafloppen
som öfriga för markens fullständiga torrläggning och odling erforderliga
diken vore beräknad, de för landets modernäring, åberbruket, maktpåliggande
och gagnande utdikningsföretagen skulle i hög grad befrämjas
och fortskyndas.

Beträffande åter frågan huruvida låneunderstödets storlek borde,
på sätt förvaltningskomitén föreslagit, för hvarje särskild! företag bestämmas
till det belopp, hvartill icke blott afdiknings- utan ock odlingskostnaden
komme att uppgå; så, ehuru Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke vågat, i saknad af erforderliga insigter i landthushållning,
derom sig utlåta, har styrelsen likväl trott sig böra framhålla nödvändigheten
deraf att, för behörig kontroll, särskilda kostnadsberäkningar
uppgjordes öfver afdikningskostnaden och öfver kostnaden för odlingen.

Jemte det Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig dela den
af förvaltningskomitén uttalade åsigt, att understöd från den ifrågasatta
fonden borde företrädesvis användas till understöd för uppodling af sådana
vattendränkta trakter inom landet, som vore af större utsträckning
och af hvilkas odling flere hade gagn, funne dock styrelsen härutinnan
vara nödvändigt, att ett minimum på förhand bestämdes för storleken
af den jordvidd, som borde ifrågakomma till erhållande af understöd
från fonden. Till ledning för bedömande af detta spörsmål har styrelsen
låtit upprätta en, styrelsens utlåtande i frågan bifogad tabell, upptagande
för hvart och ett af de särskilda länen alla arbetsföretag, som blifvit under
åren 1841—1881 utförda; och framginge af denna tabell: att af alla
inom hela riket utförda 829 olika företag 222 stycken eller 26,78 procent
omfattat mer än 500 tunnland, 204 stycken eller 24,6 procent emellan
200 och 500 tunnland, 180 stycken eller 21,T2 procent emellan 100
och 200 tunnland och 223 stycken eller 26,9 procent under 100 tunnland;
att förhållandet emellan de större och mindre arbetsföretagen varit
mycket olika inom de särskilda delarne af landet, ity att, under det af
de inom hela Norrland och Kopparbergs län utförda 567 arbetsföretagen
196 omfattat mindre än 100 tunnland samt 141 emellan 100 och 200

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

11

tunnland och således sammanlagdt 337 företag eller 59,4 procent af hela
antalet utförda arbeten mindre än 200 tunnland, af de inom det öfriga
landet utförda 567 stycken odlingsföretag endast 27 stycken afsett
mindre än 100 tunnland och 39 stycken emellan 100 och 200 tunnland
samt sålunda tillsammans 66 stycken eller 11,6 procent af hela
antalet mindre än 200 tunnland. På grund af den utredning styrelsen
sålunda åvägabragt beträffande de hittills utförda odlingsföretagens ytinnehåll,
funne styrelsen några mindre så beskaffade företag icke böra
med låneunderstöd från den ifrågasatta nya odlingsfonden understödjas
än dem, som afsåge minst 200 tunnland. Derest ett slikt minimum af
jordrymd faststäldes för företag, som skulle kunna af den nu ifrågasatta
fonden understödjas, vore det dock, enligt styrelsens mening, nödigt
att bibehålla hittills varande fonder för understödjande af myrutdikningar
och vattenaftappningar till förminskande af frostländigheten
samt för understödjande af utdikningar af sanka trakter och sjöar till
beredande af odlingsföretag, på det icke alla de mindre aftappningsföretag,
som nu hade utsigt att erhålla understöd af allmänna medel,
skulle beröfvas en sådan förmån.

Slutligen har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att en
så betydligt ökad lånefond som den nu föreslagna helt visst komme att
framkalla en större mängd arbetsföretag af vida betydligare omfattning
än hittills, för hvilkas behöriga granskning och kontrollerande ökade
arbetskrafter för styrelsen erfordrades och till följd deraf jemväl ökade
utgifter utöfver den stat, som nu vore för styrelsen gällande.

Vid detta ärendes föredragning inför Konungen i Statsrådet yttrade
Statsrådet och Chefen för Civildepartementet följande:

14Så väl de inom riket på allmän bekostnad anstälda geologiska
undersökningar som ock de genom bidrag af hushållningssällskap och
landsting inom en del af rikets län utförda hydrografiska arbeten och
verkstälda undersökningar å torfmossar utvisa otvetydigt, att våra mossar,
myrar och andra vattendränkta trakter ega en oväntadt stor utsträckning.
Denna vattendränkta mark, uppgående enligt uppgjorda
beräkningar till flere millioner tunnland, lemnar i sitt närvarande skick
antingen alldeles ingen eller en obetydlig afkastning, men skulle kunna,
enligt hvad erfarenheten under senare tider visat, afdikad och uppodlad
framalstra rika skördar. Med de understöd af statsmedel, som årligen
under de sistförflutna fyratio åren utgått till utdikningar och
vattenaftappningar, hafva jemväl många torrläggningsföretag bringats
till utförande inom olika trakter af landet; dock har det till följd af
begränsade tillgångar för understödjande af så beskaffade arbeten i allmänhet
endast skett i mindre omfattning, och då odling af den torr -

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

lagda marken ej ingått i planen, har sådan på flere ställen uraktlåtits
och hela företagets underhåll försummats. Då intresset för tillgodogörande
af hittills obegagnade odlingslägenheter utaf vattendränkt mark
inom landet synes alltmera vakna samt, enligt hvad Landtbruksakademiens
förvaltningskomité upplyst, planer för torrläggnings- och odlingsföretag
af stor omfattning inom flere landsändar upprättats, hvilka företag
hittills endast till följd af brist på medel ej kommit till utförande,
synes mig äfven tidpunkten vara inne, att staten mera kraftigt än tillförene
understöder utförandet af slika företag; och detta så mycket
hellre, som genom nutidens tillgång till mineraliska gödningsämnen
bördigheten hos de torrlagda och odlade fälten kan vidmakthållas och
förökas samt detta på ett än mer vinstgifvande sätt lärer kunna ernås
genom tillvaratagande af den hvärfviga lera, som, efter hvad de geologiska
undersökningarne gifva vid handen, förefinnes inom de flesta
af rikets län. Fortskyndandet af landets torrläggning och uppodling,
hvarigenom ej mindre de klimatiska förhållandena förbättras än äfven
tillfälle till arbetsförtjenst och utkomst beredes en växande folkstock,
synes mig ock vara ett allmänt statsändamål af högsta vigt och väl
värdt uppmuntran och understöd af staten. Detta mål bör äfven enligt
min tanke kunna ernås utan någon direkt uppoffring från statens
sida, om blott staten, som med sin stadgade kredit kan anskaffa medel
på billigare vilkor än den enskilde, träder emellan och tillhandahåller
de för ändamålet erforderliga kapital. Jag tvekar fördenskull
icke att förorda den af förvaltningskomitén gjorda framställningen om
bildande af en odlingsfond till det af komitén föreslagna belopp af
10,000,000 kronor. Enär emellertid fondens hela belopp icke kan på
en gång utan endast successivt komma till användning, lärer densamma
ock böra småningom bildas genom att till fonden anslå en viss bestämd
summa årligen under ett antal år, intilldess fonden uppnår det bestämda
beloppet. Tiden för fondens bildande synes mig lämpligen
kunna bestämmas till tio år, och sålunda en summa af 1,000,000 kronor
årligen ingå till fonden. Med hänsyn dertill, att odlingsföretag
kunna komma att anmälas till erhållande af lån från fonden det ena
året till mindre och det andra till större belopp, samt sålunda ej alltid
hela den för ett år tillgängliga anslagssumma af en million kronor
derunder kommer till användning, lärer äfven böra stadgas att, om
rrnder något år ej så stort belopp som en million kronor disponeras,
ett kommande års tillskott till fonden må kunna i samma mån höjas.

Hvad åter angår anskaffandet af de för fondens bildande nödiga
medel, så synes mig i främsta rummet, på sätt fullmäktige i Riksgäldskontoret
antydt, en tillgång sjelfmant erbjuda sig, nemligen annuiteterna

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

13

å utestående odlingslån, hvilka, nu till Statskontoret ingående och af
tullmäktige för år 1884 till något öfver 273,000 kronor beräknade annuiteter,
framdeles, på sätt fullmäktige påvisat, komma att ytterligare
ökas. Väl är det, på sätt Statskontoret anmärkt, sant, att en minskning
af en ordinarie inkomsttitel derigenom uppkommer, men då sagda
annuiteter utgöra återbetalning af under föregående år besparade och
för enahanda ändamål som det förevarande anvisade statsmedel, kan
jag för min del ej finna något hinder mot att bibehålla dem för samma
ändamål, hvartill de en gång blifvit anvisade, i stället att låta dem ingå
såsom en tillgång i ett kommande års statsreglering för att derunder
förbrukas. Enär likväl meranämnda annuiteter beräknats såsom en
tillgång vid uppgörande af statsregleringen för år 1884, lära desamma
icke kunna komma i fråga att för nu ifrågavarande ändamål disponeras
förr än med 1885 års ingång. På de af Statskontoret anförda skäl
finner jag mig icke kunna understödja hvad fullmäktige yttrat derom,
att behållningarne å en del under Statskontorets förvaltning stälda
fonder samt de till förstärkande af statsverkets grundfond afsedda medel
skulle kunna användas till bildande af fonden. Deremot, och då
Eders Kongl. Maj:t genom denna dag till Riksdagen afbiten nådig proposition
angående bildande af en postsparbank föreslagit, att en del af
de medel, som komme att till denna anstalt inflyta, skulle öfverlemnas
till Riksgäldskontor för att af nämnda kontor göras fruktbärande,
synes mig, med fästadt afseende derå, att dels de postsparbankens
medel, som komma att jemlik! nyssnämnda nådiga proposition i Riksgäldskontor
insättas, äro afsedda att vinna placering i odlingsfonden,
och dels att, enligt hvad erfarenheten från andra länder gifver vid
handen, postsparbankens kapital kan antagas komma att snart uppgå
till ganska betydande belopp, denna tillgång, om än för den närmaste
tiden ringa, dock för framtiden erbjuder ett icke ovigtigt tillskott vid
bildandet af nu ifrågavarande fond.

Enär de utaf mig angifna utvägar till bildande af odlingsfonden
icke kunna antagas lemna för ändamålet tillräckliga tillgångar, åtminstone
för närvarande, lärer ingen annan utväg återstå till fyllande af
det för hvarje år, utöfver annuiteterna å de nuvarande odlingslånen och
de till Riksgäldskontoret från postsparbanken inflytande medel, erforderliga
belopp än särskild upplåning. Jemte det jag dervid till alla delar
instämmer i hvad fullmäktige i Riksgäldskontoret och Statskontoret
föreslagit i afseende å sättet1 för medlens upplånande, finner jag det
vara uppenbart, att, då Statskontoret år 1873 fått från Riksgäldskontoret
öfvertaga förvaltningen af den nuvarande odlingsfonden, samt då
ett sådant bestyr som förvaltningen af den nya fonden dessutom, efter

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

senast verkstälda organisation af Riksgäldskontoret, ej vidare lämpar
sig för kontorets verksamhet, förvaltningen af den nu ifrågasatta större
fonden för enahanda ändamål hör öfvertaga^ af Statskontoret.

Enligt hvad jag redan meddelat, har Landtbroksakademiens förvaltningskomité
såsom särskilda bestämmelser för den nya odlingsfonden
föreslagit, att understöd från fonden skulle utgå med hela det belopp,
hvartill afdiknings- och odlingskostnaderna sammanräknade komme
att uppgå, samt att lånen, hvilka finge innehafva^ de fem första åren
utan att derunder å dem erlades ränta eller kapitalafbetalning, skulle,
efter det räntan enligt bestämd räntefot blifvit för dessa fem år beräknad,
från det sjette året jemte de fem årens tillagda kapitaliserade
räntor återgäldas med en annuitet af åtta procent å hela det sålunda
uppkommande lånebeloppet, deraf högst fem procent ränta.

Mot förslaget om låneunderstödets bestämmande till så stort belopp,
som förvaltningskomitén ifrågasatt, synes mig betänklighet möta.
Enär nemligen redan nu, då staten lemnar lån till relativt ringa del
af de beräknade kostnaderna, understundom inträffar, att egaren af
vattendränkt mark inlåter sig på ofullständigt planlagda utdikningsoch
odlings företag, lärer med temlig visshet kunna antagas, att, derest
hela kostnaden för så väl torrläggning som odling skulle erhållas såsom
lån, slika mindre väl förberedda företag skulle oftare sättas i verket
till skada så väl för den enskilde som det allmänna. Ehuru jag af
sådan anledning icke finner det lämpligt, att staten genom beredande
af allt för stor lätthet till erhållande af lån för berörda ändamål inleder
egare af vattenskadad mark uti vanskliga företag af sådan beskaffenhet
som de förevarande, synes mig likväl större låneunderstöd än tillförene
böra lemnas för dylika företag, och anser jag för min del dessa
understöd lämpligen böra bestämmas till det belopp, hvartill kostnaden
för den fullständiga torrläggningen, det, vill säga hela vattenafledningen
och afdikningen, beräknats komma att uppgå, men låneunderstöden
lemnas till odlingsföretaget i sin helhet; börande fördenskull fullständig
plan, upptagande särskildt kostnaderna för torrläggningen och
särskild! för odlingen, vara uppgjord och hafva vunnit Eders Kongl.
Maj:ts fastställelse före eller samtidigt med låneunderstödets beviljande.
För vinnande af visshet derom, att ändamålet med beviljadt låneunderstöd
vinnes, eller att odlingen verkligen blir utförd, synes mig jemväl
böra stadgas att, derest icke Eders Kongl. Maj:t med afseende å särskilda
förhållanden pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af
låneunderstödet bör i Statskontoret innehållas, intilldess styrkt blifvit,
att företaget i sin helhet är utfördt.

15

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

Beträffande åter de af förvaltningskomitén föreslagna vilkor för
låneunderstöds återbetalning har jag intet annat att erinra, än att, enär
sådant understöd enligt förvaltaingskomiténs hemställan skulle få innehafvas
så lång tid som fem år, innan rånte- och kapitalafbetalning behöfde
derå erläggas, samt helt visst i vanliga fall företag, innan så lång
tid förlupit, bör vara utfördt, så att egare af en mark, för hvars odling
låneunderstöd lemnats, kan redan dessförinnan påräkna afkomst af den
jord, som blifvit odlad, utöfver räntan å det i företaget nedlagda kapital,
ifrågavarande odlingslån böra kunna hastigare amorteras, än förvaltningskomitén
ifrågasatt, medelst erläggande af en större annuitet än den
föreslagna. Genom lånens snabbare amortering och en deraf föranledd
raskare omsättning å odlingsfonden vinnes äfven den fördel, att flere
egare af vattendränkt mark kunna komma i åtnjutande af fördelarne
utaf lån från fonden, och att förty odlingen af sådan mark inom landet
mer fortskynda^, än om amorteringstiden längre utsträckes; och jaghemställer
derföre, att annuiteten må bestämmas till tio procent och
räntan till fem procent, hvarigenom lånet varder återbetaldt på i det
närmaste 15 år eller 20 år från lyftandet af den första låneandelen.

Uti sitt i ärendet afgifna utlåtande har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemstält om bestämmande af ett minimum af areal för den
jord, hvars odling skulle kunna komma i fråga att understödjas med
lån från meranämnda odlingsfond. Oaktadt jag håller före, att den nu
ifrågasatta fonden i främsta rummet bör användas till understödjande af
odlingsföretag af stor omfattning, kan jag likväl, enär det alltid blir
mer eller mindre godtyckligt att sätta eu viss bestämd gräns för den
jordvidd, som skulle kunna erhålla låneunderstöd från fonden, icke biträda
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens härutinnan framstälda förslag.

I öfrigt anser jag vilkoren för åtnjutande af låneunderstöd från
londen böra lämpas efter de för anslag och lån till allmänna arbetsföretag
nu meddelade.

Hvad angår den säkerhet, som bör beredas åt kronan för försträckningens
återfående, så torde denna med hänsyn till den nödiga tryggheten
för kronan samt den omgång och de kostnader, som låneandelarnes
intecknande i hvarje särskild hemmansdel skulle medföra, ej kunna
blifva annan än den, som är bestämd för de lån utaf allmänna medel
för beredande af odlingsföretag, hvilka för närvarande meddelas. Låntagaren
aflemnar eu af borgen eller annan säkerhetshandling åtföljd
skuldförbindelse å erhållna låneförsträckningar, att gälla intilldess lånet
enligt Kongl. kungörelsen den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848
fördelats på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och
fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

antecknats. Sedan denna anteckning skett, har, jemlikt förordningen den
20 Juli 1855, kronan för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika
rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som af annan afgäld
eller ränta af fast egendom eller förmånsrätt enligt 17 Kap. 6 §
Handelsbalken. Den omständigheten, att försträckningarne från den
blifvande odlingsfonden sålunda skola i likhet med hvad förhållandet
är med de odlingslån, som för närvarande utdelas, komma att erhålla förmånsrätt
framför de i hemmanen redan beviljade inteckningar, synes mig
icke behöfva gifva anledning till några synnerliga betänkligheter, ehuru
visserligen de försträckningsbelopp, hvarom nu blefve fråga, sammanlagdt
uppgå till betydligt högre belopp än de nuvarande anslagen till
odlingslån. Kronans förmånsrätt för odlingslån inträder nemligen —
såsom jag nyss tillåtit mig nämna — icke omedelbart vid länets beviljande,
''utan först sedan lånet blifvit i jordeboken antecknadt och afbetainingsskyldigheten
skall vidtaga. Då nu tiden för första afbetalningen
skall inträda först fem år efter det första andelen af lånet fått
lyftas, och denna första andel ej får utbekommas förr än arbetet redan
börjat, samt lånet i regel icke till fullo utbetalas förr än arbetet blifvit
afsynadt och godkändt, bör man kunna vara viss, att torrläggningen
och odlingen af det område, till hvars förbättring lånet erhållits, skola
vara fullbordade, innan anteckningen i jordeboken sker, och att således
hemmanet stigit minst lika mycket i värde som det belopp, hvarmed
hemmanets gravationer ökats. Härtill kommer vidare, att, om än sammanlagda
summan af de från odlingsfonden utgående lan blir ganska stor,
det belopp, som kommer att häfta vid hvarje särskild hemmansdel, icke
derigenom blifver större, då detta beror af hemmansdelens delaktighet
i odlingsföretaget, och detta kan redan för närvarande bringas till stånd
äfven med en mindre odlingsfond, samt att, sedan väl förmånsrätten
inträdt, någon indrifning på en gång af hela lånebeloppet icke kan
ifrågakomma, utan endast af den årliga annuiteten. Beträffande åter
dem, som efter ett odlingslåns meddelande vilja lemna hemmansegaren
en försträckning så, enär förmånsrättens inträdande är beroende på en
till tiden bestämd offentlig åtgärd, anteckningen i jordeboken, kan ju
en hvar genom förfrågan hos landskontoret eller häradsskrifvaren förskaffa
sig kännedom, huruvida och till hvilket belopp hemmanet må
häfta för odlingslån.

Ehuru, derest en så beskaffad odlingsfond som den nu ifrågasatta
kommer att bildas, så väl Statskontoret som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
otvifvelaktigt komma att behöfva förökade arbetskrafter, det
förra embetsverket för bestyret med fondens förvaltning och det senare
embetsverket dels för granskning och kontrollering af planer och kost -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

17

nadsförslag i vida större omfattning än tillförene, dels ock för att ega
tillgång till särskilda biträden med nödiga insigter i de till odling af
de utdikade fälten hörande arbeten, böra likväl, enär för den närmaste
framtiden, innan ännu odlingsfonden uppnår något större belopp, behofvet
af dylikt arbetsbiträde för berörda embetsverk icke gerna kan
göra sig i någon högre grad känbar!, kostnaderna för fondens förvaltning
och det förökade biträdet åt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
enligt mitt förmenande, icke blifva så synnerligen stora. Med afseende
härå, och då någon tids erfarenhet dessutom erfordras för bedömande
af omfattningen utaf ofvannämnda göromål, torde berörda kostnader
(ill en början få af Statskontoret förskjutas.

För dessa kostnader likasom för den ränteförlust, som uppkommer
under den tid, ränta å odlingslån ej gäldas utan kapitaliseras, bör
staten blifva ersatt genom skilnaden å den ränta efter fem procent,
som staten för dessa lån fordrar, och den ränta, som staten sjelf behöfvel''
erlägga/1

Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet anförde:

“Jag underskattar icke den betydelse, som de af Chefen för Civildepartementet
nu föreslagna åtgärder innebära för främjande af landets
ekonomiska utveckling, och är i hufvudsak ense med honom i fråga
om det sätt, hvarpå denna angelägenhet bör ordnas. Men jag kan ej
underlåta att ännu bestämdare än han fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på de olägenheter, som i rättsligt hänseende kunna uppstå
af de föreslagna bestämmelserna om den säkerhet, som skulle tillkomma
kronan för odlingslånens förräntning och återbetalning. Denna
säkerhet skulle blifva den genom Kongl. förordningen den 20 Juli
1855 för lån af allmänna medel till beredande af odlingsföretag medelst
utdikningar eller vattenaftappningar i allmänhet bestämda, bestående
deri att, sedan lånet antecknats i jordebok, kronan eget- för de årliga
afbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i det hemman, hvilket lånet
blifvit påfördt, som för annan afgäld eller ränta af fast egendom efter
ty i 17 Kap. 6 § Handelsbalken sägs, således bättre rätt än inteckningshafvare.
Mot nämnda förordnings tillämpning på nu ifrågavarande
lån är ur formel synpunkt intet att erinra, ty utan tvifvel är förordningen
så affattad, att under dess stadganden kunna inbegripas alla
statslån, som nu eller framdeles kunna beviljas för åstadkommande af
odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenaftappningar. Men lika
uppenbart är, att 1855 års lagstiftare ej förutsågo eller togo i betraktande
den utvidgning af odlingslånerörelsen, som nu synes förestå.
Den Riksdag, som antog nämnda förordning, beviljade 100,000 kronor
Bih. till Biksd. Prot. 1883. 4 Sami 1 Afd. 32 Raft. '' • 3

18

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

att under fyra år med 25,000 kronor årligen utgå dels såsom lån, dels
såsom anslag utan'' återbetalningsskyldighet för odlingsföretag. Sedan
beloppet småningom under årens lopp stigit till 220,000 kronor, föreslås
det nu med ens ökadt till 1 million kronor årligen, ett belopp 40
gånger större än det ursprungliga. Den i hög grad utsträckta ti 11 -lämpning, som sålunda på en gång skulle gifvas åt 1855 års förordning,
erbjuder en särskild anledning att fästa uppmärksamheten på de
brister, som vidlåda densamma. Med grunderna för ett ordnadt hypoteksväsen
öfverensstämmer det icke, att de gravationer, för hvilka en
fastighet häftar, ej finnas antecknade på samma ställe, utan skola uppsökas
dels i inteckningsprotokollet, dels i jordeboken. Ännu mindre
står det tillsammans med ett ordnadt hypoteksväsen, att förmånsrätt
framför redan beviljade inteckningar utan samtycke al dessas innehafvare
beredes kronan för lemnad försträckning åt jordegaren. Att jordens
värde genom odlingen ökas med ett belopp, som motsvarar
odlingslånet, och att senare inteckningshafvare derigenom hållas skadeslösa
för den nedfiyttning i förmånsrättsordningen, som drabbar dem
genom statens mellankomst, må visserligen i allmänhet vara antagligt;
men då bör oek staten lika väl som den enskilde fordringsegaren kunna
åtnöjas med den lägre förmånsrätten. 1 särskilda, sannolikt ej så lå
fall kan deremot den åsyftade stegringen i jordvärdet uteblifva, och
då synes mig staten, som inled t jordegaren i företaget, vara närmare
att bära förlusten, än den enskilde fordringsegaren. Jag hade derföre
förestält mig, att staten borde, liksom andra fordringsegare, nöja sig
med inteckning, begränsad inom viss andel af taxeringsvärdet, t. ex.
tre fjerdedelar. Möjligt är, att till följd af en sådan bestämmelse eu
del odlingsföretag finge uppskjutas, till dess jordegarne komme i den
ställning, att vilkoret kunde uppfyllas. Men detta innebär en ringare
olägenhet, än om staten i dessa fall skulle uttränga enskilda från en
af dem redan förvärfvad säkerhet/1

Sedan ofvanomförmälda Kong!, proposition a flutits, har Herr Grefve
Knut Pos.se i en inom Första Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad
och af Utskottet i sammanhang med den Kong! propositionen
behandlad motion (N:o 32) framstält åtskilliga anmärkningar mot
det i denna proposition gjorda förslag.

Efter att hafva såsom exempel på uppnådda resultat af*mossars
uppodling åberopat åtskilliga i motionen närmare angifna förhållanden

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

19

vid Trjstorps egendom i Nerike, anför motionären, att de nu gällande
vilkoren för erhållande af understöd till odlingsföretag visat sig olämpliga
för åtminstone de större företagen och kanske till och med för de
flesta medelstora på 200 å 500 tunnland, men att de af Kongl. Maj:t
nu föreslagna måste blifva det ännu mera, då de skärpts i följande afseenden:
l:o att lånesökanden skulle förete fullständig plan öfver hela
arbetet jemte beräkning öfver så val alla med torrläggningen som odlingen
förenade kostnader, ehuru icke ett öre erhölles som lån till den
senare; 2:o att låne- och amorteringstiden blifvit inskränkt med öfver
1 eller från 31''U år till 20 år; 3:o) att den årliga räntan, som förut
varit 4‘|2 procent, skulle utgöra 5 procent; 4:o) att den räntefrihet,
som förut lemnats under 3 år af arbetstiden, helt och hållet borttagits;
5:o) att om den verkliga kostnaden för arbetets utförande understege
den beräknade, kunde, ehuru lånet blott lemnades till en ringare del
af denna kostnad, låntagaren förpligtas att återställa så stor del af besparingen,
som lånet utgjort af den beräknade kostnad ssumman; 6:o)
att låntagaren, för att behörigen kunna styrka senaste åliggande, måste
ovilkorligen låta föra räkenskaperna med all noggrannhet, och hvarigenom
åtminstone för mindre arbeten en ökad kostnad måste uppstå;
samt slutligen 7:o) att alla arbeten skulle vederbörligen underhållas,
hvarigenom en låntagare kunde blifva förpligtad att äfven sedan han
återbetalt sitt lån vara underkastad kontroll af allmän myndighet.

Mot alla dessa skärpta föreskrifter skulle, enligt motionärens uppfattning,
genom Kongl. Maj:ts förslag ej lemnas mer än en ökad fördel,
d. v. s. lånerätt till hela torrläggningskostnaden, då den förut varit
blott till en del deraf och, som motionären trodde det kunna beräknas,
enligt den tolkning Riksdagen åt detta vilkor gaf sistlidet
år, till ungefär hälften deraf, men för denna ökade fördel hade nu
Kongl. Maj:t föreslagit borttagande af nära 24 procent af lånebeloppet,
nemligen 131 j,, i räntefrihet under arbetstiden och 1 ja procent högre
ränta under hela lånetiden, d. v. s. fidla 10 procent.

Hvad Statsrådet och Chefen för Civildepartementet anfört till
stöd för sin åsigt om olämpligheten deraf att lånerätt skulle lemnas
äfven för sjelfva odlingen, ansåg motionären ej vara bevisande. Hade
det inträffat att lånesökande ej fullbordat en genom torrläggning förberedd
odling, så måste skälet vara ett af dessa följande: antingen endast
oförmåga att bestrida den återstående odlingskostnaden, då ingen
vågat lemna honom behöflig penningeförsträckning, enär endast staten
hade rättighet att för dylik jordförbättring bereda sig real säkerhet,
eller ock att arbetet i tekniskt hänseende varit illa förberedt, så
att afdikningen misslyckats, eller jorden ej varit tjenlig för vidare odling.

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

De sistnämnda orsakerna kunde emellertid nu ej mera tänkas
inträffa, sedan Kongl. Maj:t i de föreslagna vilkoren med rätta föreskrifvit
sådana kontroller, att all fara derför borde vara förebyggd, och
sålunda kunde ej återstå annat än det förstnämnda skälet, eller oförmåga
att på annat sätt anskaffa det erforderliga kapitalet.

Motionären ville likväl ej yrka på en äfven till odlingskostnaden
utsträckt lånerätt för alla odlingsföretag, dels derför att för de mindre
det alltid skulle blifva lättare att kunna anskaffa kapitalet för sj elfva
odlingen, men synnerligast derför, emedan han trodde att kontrollen
derigenom skulle blifva så mycket lindrigare för staten att utföra, och
sålunda det svåraste hindret blifva undanröjdt för en utsträckt lånerätt
för de större odlingsföretagen. Härvid blefve dock en svårighet
att bestämma, hvad som menades med ett större eller ett mindre
odlingsföretag af denna beskaffenhet; för sin del trodde motionären,
att man ej kunde anses utsträcka detta begrepp om ett större företagallt
för mycket, om man inskränkte sig till en areal, som i samma afdikning*-
och odlingsplan omfattade 200 tunnland och deröfver, och
ville man ytterligare försäkra sig om, att kostnaden ej blefve öfver
höfvan utsträckt, samt garantera sig, att ej något allt för dyrbart företag
blefve ifrågasatt att med statens medel fullbordas, ansåg motionå •
ren det ej vara till skada för målet, om det bestämdes att genom den
förebringade planen för dess utförande borde vara styrkt, att det kunde
varda fullbordadt inom en kostnad af 125 kronor pr tunnland.

Men gjorde man en skilnad på större och mindre odlingsföretag,
torde rättvisa och billighet fordra, att för de senare ej lanevilkoren
blefve så mycket strängare mot hvad hittills varit förhållandet och som
Kongl. Maj:ts förslag innefattade. När staten ej sjelf för sina lån behöfde
erlägga 4l!2 procent ränta, torde billigheten fordra, att räntan
fortfarande inskränktes till detta belopp för dem, som ej erhölle större
fördelar än förut, ty den nu utsträckta lånerätten af hela afdikningskostnaden
motvägdes till fullo af den hittills häfda rättigheten till 3
års frihet från räntas erläggande under arbetstiden, likasom af de i
öfrigt skärpta bestämmelser, som nu vore föreslagna, och dessutom
skulle denna skilnad i ränta kraftigt befordra, att de, som på något
sätt såge sig i stånd att sjelfva anskaffa medlen för odlingskostnaden,
då i det yttersta skulle beflita sig derom, och kunde de ej det, vore
det ej heller obilligt, att staten erhölle denna förhöjning till betänkande
af de större kontrollkostnader, som deras utsträckta lånerättighet
komme att medföra.

På grund af hvad Herr Grefve Posse sålunda anfört, har han
föreslagit;

Stats-Utskottets Utlåtande N:o il.

21

l:o) Att för understödjande af odlingar å mossar, myrar och andra
vattendränkta marker inom landet de af Kongl. Maj:t i Dess nu
afgifna proposition föreslagna bestämmelser måtte blifva gällande för
sådana företag, som i samma afdiknings- och odlingsplan omfattade
200 tunnland och deröfver, med den skilnad, att äfven kostnaden för
sjelfva odlingen i lånesumman finge inräknas, så vida den i mom. 1
af de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor uppgjorda beräkningen af sakkunnig
person visade, att arbetet kunde fullbordas inom en kostnad
af 125 kronor per odlingsbart tunnland.

2:o) Att för understödjande af fullständig torrläggning af mossar,
myrar och andra vattendränkta marker, som i samma afdikuingsplan
omfattade en areal, understigande 200 tunnland eller för hvilka, der
de omfattade större areal, sökanden ej påkallade lån för odlingskostnaden,
följande ändringar måtte göras i hvad Kongl. Maj:t i nu afgifna
proposition föreslagit:

a) att lånesökanden befriades från den i mom. 4 föreskrifna återbäring
af lånemedel och i sammanhang dermed skyldighet att föra
räkenskaper för kontroll af statens rätt;

b) att lånesökanden befriades från den i 11 mom. honom ålagda
skyldighet om underhåll, sedan arbetet blifvit afsynadt och godkändt;
och

c) att årliga räntan bestämdes till 4''j2 procent, och den årliga
amorteringen till 10 procent, under de vilkor i öfrigt, som Kongl.
Maj:t i mom. 12 föreslagit.

Slutligen har i en inom Andra Kammaren väckt, till Statsutskottets
behandling hänvisad motion (N:o 11) Herr Nils Nilsson i
Vrängebol hemstält, att Riksdagen måtte besluta att förhöja anslaget
t ill befrämjande af utdikningar och vattenaftappningar från sanka mossoch
myrmarker för att hufvudsakligen minska frostländigheten, men
ock till beredande af odlingsföretag medelst en lånefond af 400,000
kronor, att deraf utlemnas till behöfvande dels understöd utan återbetalning,
dels lån med lång återbetalningsskyldighet; börande såsom
vilkor" för låns erhållande den lånesökande förete af vederbörlig landtbruksingeniör
uppgjord undersöknings- och afdikningsplan jemte kostnadsräkning,
innehållande tillika upplysning om odlingen vore lämplig
och fördelaktig.

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

I betraktande af de upplysningar, som af vederbörande myndigheter
lemnats om den högst betydliga areal af jordvidder i vårt land,
som, efter föregången utdikning, kunna odlas och derigenom väsentligen
öka landets välstånd, men hvilka för det närvarande ligga nästan
värdelösa, finner Utskottet, lika med Kongl. Maj: t och ofvannämude
enskilde motionärer, det vara af vigt att staten verksammare än hittills
befrämjar odlingsarbetet i landet.

Härvid får dock ej förbises, att odlingsföretag af ifrågavarande
beskaffenhet icke alltid krönts med framgång. Genom numera ökad
teknisk skicklighet och genom tillgången till artificiella gödningsämnen
torde visserligen faran för ett misslyckande nu vara vida mindre än
förr, likasom ock de skärpta kontroller och noggranna föregående undersökningar,
h vilka Kongl. Maj: t föreslagit, måste kraftigt bidraga till
säkerheten derför att ett sådant odlingsföretag, som med statslån befrämjas,
ock bör leda till det afsedda resultatet; hvarjemte beaktas
bör att, på sätt Landtbruksakademiens framställning gifver vid handen,
det verksamhetsfält, som här föreligger, är så betydande och de fördelar,
som för landet i dess helhet på detta område stå att vinna, så
afsevärda, att statens medverkan i ett omfång, som står i rimligt förhållande
till ändamålet, ej bör undandragas, om än vid de åtgärder,
hvilka staten härutinnan kan vilja vidtaga, en viss försigtighet torde
vara af nöden.

I detta hänseende synes det Utskottet i främsta rummet vara
nödvändigt att undvika sådana mått och steg, som skulle kunna leda
(ill en konstlad företagsamhet i större omfång eller med större hastighet
än som vore med en sund ekonomisk utveckling förenliga.

Utskottet kan, med hänsyn härtill, i motsats till motionären
Grefve Posse, ej annat än biträda den af Kongl. Maj:t uttalade åsigt,
enligt hvilken lån bör lemnas till belopp, som motsvarar endast kostnaden
för torrläggningen, men icke kostnaden för den egentliga odlingen.
Det kan visserligen vara möjligt att, med denna begränsning,
månget odlingsarbete, som eljest skulle företagits, ej så snart kommer
till utförande, men detta förhållande synes vida att föredraga framför
möjligheten deraf att staten genom en allt för långt gången uppmuntran
skulle i affärsföretag inleda enskilde, som saknade utväg att sjelfva
anskaffa medel till den rent produktiva delen af arbetet. Om staten
på sådant sätt lemnade hela det erforderliga förlaget, skulle ock lätteligen
häraf kunna blifva en följd, att de vidsträckta, odlingsbara mossarne
af förvärfsbegäret gjordes till föremål för en öfverspekulation, så
mycket vådligare som den kunde bcdrifvas i ett ovanligt vidsträckt
omfång och hvilken, med deraf följande reaktion, i längden ej kunde

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 41.

23

vara nyttig hvarken för jordegarne, för det ekonomiskt sunda, efter
omsorgsfull pröfning beslutade odlingsarbete, hvithet staten vill befrämja,
eller för landet och dess näringar i det stora hela.

Annorlunda blir naturligtvis förhållandet och vida mindre skäl
att befara förhastade företags påbörjande förefinnes, om, i enlighet med
Kongl. Majds förslag, det öfverlemnas åt den enskildes omtanke att
anskaffa medlen till sjelfva odlingen. Grefve Posses farhåga, att de
afsedda odlingsföretagen ej skulle kunna komma till stånd med mindre
än att lån af staten lemnades äfven till odlingskostnaden, har Utskottet
ej kunnat dela, då erfarenheten visat, att sådana företag i ganska
stor utsträckning kunnat ske med lånebidrag af sfaten, uppgående
till sannolikt endast en fjerdedel eller en femtedel af de belopp per odladt
tunnland, som enligt det Kongl. förslaget skulle kunna beviljas. Nödig
hänsyn till inteekningshafvarnes säkerhet synes ock, på sätt här nedan
sägs, påkalla, att lånebeloppet inskränk os till vattenaflednings- och afd
i k n i n g s k o s t n a d e n.

Deremot har Utskottet, ej ansett det lämpligt eller för ändamålets
vinnande nödigt afl, på sätt Kongl. Maj.d. föreslagit, bestämma fondens
belopp till en. viss, gifven siffra eller att nu fatta beslut derom att fondens
bildande skall fortsättas under en så lång tid som tio år. Utskottet
har ansett det vara till fyllest, om, utan fondens fastställande till
elt på förhand bestämdt belopp, Riksdagen nu endast fattade beslut
derom, i hvilken mån staten borde under den närmare tiden, t. ex. fem
år, understödja det ifrågavarande odlingsarbetet inom landet. Det af
Kongl. Maj:t föreslagna årsbelopp 1,000,000 kronor finner Utskottet,
med hänsyn till de af myndigheterna lemnade upplysningar, visserligen
ej vara för högt tilltaget, men äfven denna summa anser Utskottet
höra utgöra ett maximum för hvarje år, i följd hvaraf, och då ett någorlunda
jernnt bedrifvande af odlingsarbetet af flera skäl torde vara
önskvärd t, Utskottet ej kan tillstyrka den af Kongl. Maj: t ifrågasatta
bestämmelse att, om för något år ett så stort belopp icke för utlåning
erfordrats, ett kommande års tillskott må i samma mån höjas.

Mot föreskriften, att de för fondens bildande nödiga medel skola,
i den mån inbetalningar å äldre lån icke dertill förslå, af Riksgäldskontoret
förskjutas mot godtgörelse af ränta å förskotten, har Utskottet
ej annat att erinra än att det torde böra stadgas, att sådan godtgörelse
skall utgå från fonden och med det belopp, Riksgäldskontor^,
å de för dessa förskott använda medel i ränta erlägger.

Enär annuiteterna under år 1884 å de nu utestående odlingslånen
af Kongl. Maj:t beräknats såsom, en tillgång vid uppgörande af statsregleringen
för samma år, har Kongl. Maj:t ansett de till Stats -

24

Stats-Utskottets Uti ätande N:o 41.

kontoret inflytande dylika annuiteter först från och med år 1885 böra till
fonden ingå. Utskottet har ej ansett lämpligt eller behöfligt att till
år 1885 uppskjuta dessa annuiteters ingående till denna fond. Den nuvarande
odlingsfonden har som bekant bildats genom användande af
å riksstaden för ändamålet anvisade skattemedel, h vilka sålunda kapitaliserats.
Ett sådant anslag till fonden å riksstaden för nästkommande
år har ej begärts, hvaremot Ivongl. Maj:t föreslagit, att
odlingslånen från och med ar 1885 skulle till fondens ändamål användas.
Under'' nästkommande år skulle således ett undantagsförhållande
uppkomma så till vida, att hvarken några andra än uppbinda tillgångar
för fonden anvisades, ej heller afkastningen af redan kapitaliserade
dylika medel för ändamålet toges i anspråk. Utskottet hai ansett ett
sådant förfarande, som skulle innefatta fondens bildande under nästa
år uteslutande med uppbinda medel, ej böra komma till användning
med mindre än att verkligt behof sadant pakallade, och da, bland an
nät genom den af fullmäktige t Riksgäldskontoret anmälda konvertcringen
under innevarande år af 1868 års 5-procent statslån, en aisevärd
besparing å riksstaden lör år 1884 uppkommer, har Utskottet funnit
det kunna med visshet antagas, att annuiteterna å odlingslån för
år 1884 utan olägenhet kunna redan sistnämnda år för odlingslånefondens
ändamål disponeras; och får Utskottet i sammanhang härmed
meddela, att ifrågavarande annuiteter, som för år 1884 kunna påräknas
till belopp af 273,766 kronor, enligt en från Statskontoret erhållen specifik
uppgift, beräknats komma att utgöra:

år 1885 ................................................................. Kronor 281,955.

„ 1886 .................................................................. „ 28M31.

1887 .................................................................. „ 279,216.

1888 .................................................................... „ 327,774.

Utskottet går nu att afgifva yttrande öfver de af. ivongl. Maj:t
föreslagna vilkor och bestämmelser för de ifrågasatta odlingslånen i de
delar, der sådant yttrande synts Utskottet kunna erfordras eller der
Utskottet ansett en’ och annan förändring påkallad;, och följer Utskottet
härvid samma ordning, som i den Kongl. propositionen förekommer.

Vid innehållet af mom. 1 har motionären Herr Grefve Posse anmärkt
det enligt hans åsigt olämpliga deri att lånesökanden skulle
förete fullständig plan öfver hela arbetet, således äfven odlingen, jemte
beräkning öfver do så väl med torrläggningen som med odlingen förenade
kostnader, ehuru icke ett öre erhölles som lån till denna senare.
Utskottet anser, i motsats härtill, det vara oeftergiflig!, att utredning
erhålles om jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämp -

Siats-Utskottets Utlåtande N:o il.

25

Hgliet för odling- samt att planen omfattar äfven odlingen, enär just
denna senares ändamålsenliga utförande är ett vilkor för den säkerhet,
som så väl för statsbidragens återbetalning som med hänsyn till inteckningshafvarne
är erforderlig. Med uttrycket “torrläggningen^ i
detta och tredje momenten af Kongl. Maj:ts förslag afses, på sätt af
statsrådsprotokollet framgår, sä väl r attenajl edningen som af dikning en,
hvilken senare hittills vid Iåns beviljande i allmänhet ej tagits i beräkning.
Utskottet finner göda skäl vara anförda för behofvet af en
förändring härutinnan så till vida att låneunderstödet komme att bestämmas
till beloppet af kostnaden för fullständig, ej blott vattenafledning,
utan äfven afdikning medelst öppna diken.

Mom. S har Utskottet trott böra förtydligas, på sätt det här
nedan gjorda förslag utvisar.

I mom. 4 har af Kongl. Maj:t föreslagits en bestämmelse om
minskning af beviljadt lån med viss andel af uppkommen besparing
och, i sammanhang härmed, om skyldighet för intressenterne att föra
räkenskaper på sådant sätt att den verkliga kostnaden för företaget
må kunna säkert uppskattas. Motsvarande stadgande i mom. 4 af
Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 April 1881 (n:o G9) afser
endast sådana arbeten, som understödjas med anslag utan återbetalningsskyldighet.
Då deremot i nu förevarande förslag är fråga om
lån, hvilkas belopp det skulle bero af Kongl. Maj:t att, efter föregången
pröfning och med hänsyn tagen till i hvarje särskildt fall för
handen varande förhållanden, bestämma; dä vid åtskilliga företag, i
hvilka en mängd, ofta med eget arbete bidragande delegare ingått,
skyldigheten att föra räkenskaper knappast skulle kunna noggrant fullgöras
utan besvär och kostnader, som ej stode i förhållande till den
ringa och ovissa fördelen för staten af sådana räkenskapers befintlighet;
och dä det i allt fall, vid sådana, af bolag eller dylika föreningar
åvägabragta företag, der räkenskaper vore behöfliga, står Kongl. Maj:t
fritt att på grund af mom. 2, om skyldighet för vederbörande att underkasta
sig de vilkor och kontroller, Kongl. Maj:t pröfvar lämpliga,
anbefalla sådana räkenskapers förande, har Utskottet, lika med Herr
Grefve Posse, funnit ifrågavarande bestämmelse böra ♦utgå.

Redaktionen af inom. 5 (motsvarande mom. 4 i Utskottets hemställan)
har Utskottet ansett böra förtydligas på sätt här nedan sägs.

Beträffande mom. 7 (mom. 7 äfven i Utskottets hemställan) har
Utskottet, enär särskild, af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,
af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd säkerhet
måste ställas för hela företagets, således äfven odlingsarbetets, behöriga
Bih. till Riksd. Prot. 1883. 4 Samt. 1 Afd. 32 Häft. 4

26

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

fullbordande och det således synes obehöfligt och äfven torde vara
obilligt att någon del af lånet skall innestå till dess hela arbetet är
afsynadt och godkändt, ansett det vara fullt tillräckligt, om någon del
af lånet innestår till dess vattenaflednings- och afdikningsarbetet är
afsynadt och godkändt.

I fråga om bestämmelserna i mom. 8 d) och mom. 12 (motsvarande
mom. 8 d) och 13 i Utskottets hemställan) har, på sätt här ofvan
förmäles, Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet till statsrådsprotokollet
uttalat betänklighet beträffande den utsträckta tillämpning,
som i följd af den föreslagna odlingslånefonden och nyss omförmälda
bestämmelser komme att gifvas åt Kongl. förordningen den
20 Juli 1855, enligt hvilken säkerheten för odlingsiånens förräntning
och amortering komme att bestå deri att, sedan lånet antecknats i
jordebok, kronan för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen egde
lika rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan
afgäld eller ränta af fast egendom efter ty i 17 kap. 6 § Iiandelsbalken
sägs, således bättre rätt än inteckningshafvare.

Den betänklighet, som sålunda uttalats, har äfven från andra
håll yppats, och Utskottet vill ej förneka att densamma förtjenar att
allvarligt öfvervägas.

Den anmärkta olägenheten deraf att de gravationer, för hvilka
en fastighet häftar, ej funnes antecknade på samma ställe, utan skulle
uppsökas dels i inteckningsprotokollet, dels i jordeboken, kunde måhända
undanrödjas genom en föreskrift derom, att ifrågavarande anteckningar
i jordeboken borde delgifvas vederbörande domhafvande för att införas
i inteckningsprotokollet och derefter i gravationsbevis inflyta.

Beträffande åter statens säkerhet för odlingslånen torde det ej)
vara möjligt att genom vanlig inteckning inom visst belopp al
taxeringsvärdet bereda densamma. Fondens förvaltning skulle härigenom
så invecklas, bestyret med ansökningar om samt pröfning
och behörigt bevakande af inteckningar i en mängd större och mindre
hemman och hemmansdelar skulle medföra sådana praktiska olägenheter,
att tanken på landets uppodlings befrämjande genom låneunderstöd
från staten antagligen måste öfvergifvas, om ej annan utväg för
erforderlig säkerhets erhållande förefunnes. Blott den omständigheten,
att i en komplex af fastigheter, som skulle i ett vidsträckt och gagnande
odlingsföretag ingå, förekomme en enda hemmansdel, besvärad
af inteckningar i större proportion till taxeringsvärdet än stadgadt
blifvit, skulle, med inteckning såsom form för statens säkerhet, kunna
göra hela odlingsföretaget om intet.

Emellertid torde, utan olägenhet för inteckningshafvare, den hit -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

27

tills använda och häfdvunna formen för statens säkerhet för odlingslån
fortfarande kunna bibehållas. Så vidt Utskottet har sig bekant, har
ej någon olägenhet inträffat af 1855 års förordning. De grunder,
hvarpå denna hvilar, gälla lika för de nu ifrågavarande odlingslånen
som för de redan utlemnade lånen af enahanda beskaffenhet.
Vådan för inteckningshafvarne, om en sådan antages förefinnas,
skulle till och med vara mindre vid de nu ifrågasatta nya odlingslånen,
än vid de äldre, med för dem gällande bestämmelser, dels derför
att de äldre lånen endast afse beredande af odlingsföretag, under
det att med de nya följer ovilkorlig skyldighet, för hvars fullgörande
särskild säkerhet mjiste lemnas, att verkställa odlingen, dels till följd
af den större visshet om företagets lyckliga genomförande, som genom
det kraftigare understödet och den deraf följande fullständigare afdikningen,
samt genom vetenskapens framsteg och de skärpta kontrollerna
onekligen beträffande de nya lånen förefinnes, dels, och hufvudsakligen,
med anledning deraf att, under det lånebeloppet bestämmes
till kostnadssumman endast för vattenafledningen och afdikningen,
men härmed följer skyldighet för jordegaren att bekosta odlingsarbetet,
hemmanets värde i följd häraf måste antagas ökas med ett belopp,
vida större än det, för hvilket staten betingar sig förmånsrätt.

Denna förmånsrätt inträder ej förr än lånet blifvit fördeladt och
fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken antecknats, och,
såsom Statsrådet och Chefen för Civildepartementet erinrat, bör man
kunna vara viss derom att, innan denna vidlyftiga procedur fullbordats,
torrläggningen och odlingsarbetet är färdigt och hemmanets ökade
värde uppnådt.

För arbetets utförande enligt afslutadt kontrakt och för medlens
återbäring, om mot kontraktet brytes, skall godkänd säkerhet ställas;
likaledes skall godkänd borgen eller säkerhet■■shandling aflemnas för
uppfyllande af den skuldförbindelse, som innefattar vederbörandes betalningsansvar
intill dess anteckning i jordeboken egt rum; och i händelse
afvikelse, utan vederbörlig tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen,
eller arbetet, utan af Kongl. Maj:t medgifvet anstånd, icke
blifvit fullbordadt inom bestämd tid, eger Kongl. Maj:t att låta inställa
all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits;
i hvilket fall den gifna säkerheten för kontraktets behöriga fullgörande
naturligtvis kommer till användning.

Skulle, mot hvad Utskottet förmenar, alla dessa, till säkerhet för
så väl staten som inteckningshafvarne ledande bestämmelser anses ej
göra tillfyllest, återstår för inteckningshafvarne sjelfva möjligheten att
bevaka sin rätt. De inteckningar i jordegendom, som ej äro stälda på

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

uppsägning, torde vara jemförelsevis få, och för de inteckningar, hvilka
äro stälda på viss, något aflägsen förfallotid, lärer förmånsrätten eller
do förhållanden, som betingat medgifvande af den fixa förfallotiden,
vara af den beskaffenhet, att den ifrågavarande säkerheten för odlingslånen
ej på dem inverkar. Den tid, som måste förflyta mellan ett odlingsföretags
påbörjande och de belöpande låneandelarnes anteckning
i jordebokeu med deraf följande förmånsrätt, är så lång, att inteckningshafvaren
derunder har tillräckligt rådrum att, om han skulle anse sin
rätt äfventyrad genom ett under statens kontroll till utförande åvägabragt
odlingsarbete, tillgodose sina intressen, och. särskildt åt Hypoteksföreningarne
har, enligt Kongl. förordningen den 26 April 1861,
angående de allmänna grunder, som vid Hypoteksföreningarnes bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, förbehållits
rätt att, om omständigheter yppas, som inverka till minskning af
säkerheten för utlemnade lån, till återbetalning inom ett år uppsäga,
efter omständigheterna, antingen hela beloppet eller större eller mindre
del deraf, så vida lånets innehafvare ej kan lemna annan fullgod säkerhet
i jordegendom till fyllnad i den förra.

Vid sådana förhållanden anser Utskottet det med visshet kunna
antagas, att, der en jordegare sjelf kan anskaffa medel till hela kostnaden
för den enligt Kongl. Maj:ts förslag honom åliggande odlingen,
men icke dess mindre hans hemman skulle vara besväradt af inteckningar,
på hvilkas beskaffenhet förmånsrätten för det endast till torrläggningskostnaden
uppgående statslånet kunde inverka, jordegareu,
hellre än att under sjelfva odlingsarbetet äfventyra uppsägning af inteckningar,
före dess inledande träffade öfverenskommelse med sina inteckningshafvare
och att således i de fall, der inteckningshafvares säkerhet
kunde vara oviss, hvarje särskild jordegares deltagande i odlingsföretaget
i sj elfva verket komme att blifva beroende af inteckningshafvarnes
samtycke. För att emellertid sätta inteckningshafvarne i tillfälle
att, äfven om jordegareu ej skulle om det tillämnade företaget
underrätta dem, sjelfve erhålla vetskap om detsamma och bevaka sin
rätt, har Utskottet i mom. 6 här nedan föreslagit ett stadgande om
odlingslånets behöriga kungörande i så väl allmänna tidningarne som
länskungörelserna.

Statens rättighet till bästa förmånsrätt för odlingslån synes ock
vara i sakens natur väl grundad. Genom granskning af arbetsplanen
och bedömande af de på företaget inverkande omständigheter, genom
noggrann kontroll öfver arbetets ändamålsenliga utförande och genom
föreskrifvande af vilkor om säkerhet och dylikt, som tjena till att aflägsna
möjligheten af osäkra odlingsföretags inledande med statsmedel,

Stats- Utskottets Utlåtande N:o il.

29

gör staten nemligen allt hvad på den kan ankomma för åstadkommande
deraf att hemmanets värde ökas på sätt ofvan blifvit sagdt och att således
ursprungliga förhållandet mellan hemmanets värde och säkerheten
för inteckningarne ej i någon mån rubbas.

Beträffande mom. 11 anser Utskottet skyldighet att underhålla det
med låneunderstöd utförda arbetet ej skäligen böra stadgas eller vara
behöflig för längre tid än till dess samma låneunderstöd blifvit staten
återgäldadt.

Bestämmelserna i mom. 12, angående ränta och amortering, hafva
på de i statsrådsprotokollet derom anförda skäl synts Utskottet lämpliga
och ej föranleda annan erinran än att en omredigering, på sätt
motsvarande mom. 12 här nedan utvisar, torde böra ega ruin; men med
afseende å vigteu af det stadgande, som förekommer i sista meningen
af mom. 12 i Kongl. Maj:ts förslag, har Utskottet ansett detsamma
böra meddelas i ett särskildt mom. 13.

I fråga om det föreslagna bemyndigandet för Fullmäktige i Riksgäldskontoret
beträffande erforderliga medels anskaffande, finner Utskottet,
lika med Kongl. Maj:t och de i ämnet hörda myndigheter, att,
då de till fonden återbetalta kapitalbelopp ej skola användas till amortering
af fondens skuld, utan åter utlånas i den mån sådant af behofvet
påkallas, de obligationer, genom hvilkas försäljning medel åt fonden
anskaffas, böra göras ouppsägbara från långifvarens sida, men ställas
att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld
uppsägning. Då Riksdagen ännu ej fattat beslut om den föreslagna
postsparbanken, har Utskottet ej kunnat i detta utlåtande afgifva yttrande
om den del af Kongl. Maj:ts förslag, som afser användning för
odlingslånefonden af någon del af postsparbankens tillgångar. Någon
uttrycklig bestämmelse härom synes ej heller i sammanhang med beslutet
om odlingslånefonden vara nödig, enär åt föreskriften om medels
anskaffande genom försäljning af ouppsägbara obligationer kan, på sätt
här nedan föreslås, gifvas en sådan lydelse, att på Riksdagens blifvande
beslut om postsparbanken kommer att bero, om medel skola anskaffas
uteslutande genom obligationsförsäljning eller om någon del af postsparbankens
tillgångar må kunna för ändamålet användas.

Beträffande Herr Grefve Posses och Herr Nils Nilssons motioner,
för så vidt de icke besvarats genom hvad här ofvan redan blifvit anfördt,
återstår för Utskottet endast att tillägga, att fonden visserligen
afser lika väl företag af mindre som af större omfattning och att vid
lånemedlens disponerande hänsyn otvifvelaktigt, utan afseende å företagens
omfång, kommer att i främsta rummet tagas till den jemförelsevis
större eller mindre fördel, som af ett företag må vara att förvänta,

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

men att någon skilnad, på sätt förstnämnde motionär ifrågasatt, i vilkor
en för understödjande af större och af mindre odlingsföretag ej synts
Utskottet böra stadgas; hvaremot det, enligt deföreslngnabestämmelserna,
ju alltid står Kongl. Maj:t öppet att vid lånens fördelning och lånebeloppens
bestämmande taga hänsyn till det större eller mindre behof,
som kan förefinnas.

Utskottet hemställer,

l:o.

att Riksdagen må besluta:

A) att en särskild fond bildas med ändamål att
genom lån understödja odling af sanka trakter;

B) att de till Statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån skola från och med år 1884 till och med
år 1888 till denna fond ingå;

C) att under åren 1884 till och med 1888 Riksgäldskontoret
skall, i mån af behof och uppå reqvisition
af Kongl. Maj:t, till fonden öfverlemna medel till
så stort belopp, som jemte nyssnämnda, till fonden
ingående annuiteter å odlingslån må kunna erfordras
till fyllande af högst en million kronor årligen;

D) att Riksgäldskontor skall af fonden erhålla
godtgörelse för den ränteutgift, som, genom berörda
medels öfverlemnande till fonden, för Riksgäldskontor
förorsakas;

E) att fonden skall af Statskontoret förvaltas;

F) att Kongl. Maj:t skall ega att, i den mån fondens
kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar
och räntebeliållningar dertill lemna tillgång, å fonden
anvisa lån för odling af sanka trakter, att utgå
med högst en million kronor årligen enligt följande
allmänna vilkor och bestämmelser:

Mom. 1. För hvarje odlingsföretag måste fullständig,
af utredning angående jordens naturliga beskaffenhet
och större eller mindre lämplighet för odling
åtföljd plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver de med så väl vattenafledningen och afidikningen
som odlingen förenade kostnader vara uppgjord
af sakkunnig person och hafva vunnit Kongl.
Maj:ts fastställelse.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

31

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån, är
underkastad alla de vilkor och kontroller, som af
Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas
till hela det belopp, hvartill enligt den faststälda arbetsplanen
kostnaden för vattenafledningen och afdikniugen
beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren
genom kontant tillskott, materialier, arbete eller
annat bidrag bestrida hvad till hela odlingsföretagets
fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade lånebidraget.

Mom. 4. Med den, som mot åtnjutande af statslån
åtager sig ett odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig
ordning afslutas samt af Kongl. Maj:t eller,
efter erhållet bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkännas. Kontraktet skall innefatta
förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse
med den faststälda arbetsplanen och
under skyldighet att dervid vara underkastad vederbörandes
kontroll, påbörja och fullborda så väl vattenafledningen
och afdikningen som äfven odlingsarbetet
inom viss bestämd tid, utan att vidare väcka anspråk
på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels att
genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet
kan erfordras.

Mom. 5. För fullgörande af sådant kontrakt
äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring, i fall
mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,
som af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,
af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkännes.

Mom. G. Sedan det i mom. 4 omförmälda kontrakt
afslutats och säkerhet enligt mom. 5 blifvit
stäld, bör Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen derom
underrätta Statskontoret; hvarefter det åligger Statskontoret
att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarne
tre gånger, dels ock genom Kongl. Majrts
Befallningshafvande i vederbörande länskungörelser
en gång införa kungörelse om odlingslånets beviljande,
i hvilken kungörelse de hemman och hemmans -

32

Stats-XJtskottets Utlåtande N:o 41.

delar, å hvilkas egor odlingsföretaget kommer att utföras,
skola uppgifvas.

Mom. 7. Lånet må ej till någon del ufbekommas
förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter
medlen få successivt och i mån af arbetets fortgång
lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta
eller särskildt blifvit bestämda; börande, såvida icke
Kongl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden,
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af lånet
i Statskontoret innestå, intill dess vattenafledningsoch
afdikningsarbetet är afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Lånen skola från Statskontoret utbetalas
antingen omedelbart eller ock genom Kongl.
Maj:ts vederbörande Befallningshafvande; hörande,
innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas,
hos Statskontoret företes:

a) om arbetets utförande i enlighet med mom.
4 afslutadt och godkändt kontrakt;

b) godkänd i mom. 5 omförmäld säkerhetshandling
för samma kontrakts fullgörande eller medlens
återbäring;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt;

d) en till Statskontoret eller ordres stäld, af
nämnda kontor godkänd skuldförbindelse, som skall
innefatta vederbörandes betalningsansvar, intill dess
lånet, jemlikt Kongl. kungörelserna af den 13 Juni
1845 och den 3 November 1848, blifvit fördeladt på
de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara,
och fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken
på föreskrifvet sätt antecknats; och

e) af Statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling
för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 9. De låne- och säkerhetshandlingar, som
för låneunderstöds utbekommande till Statskontoret
aflemnats, förblifva uti Statskontorets vård; dockskola
sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem på
behörig reqvisition utlemnas.

Mom. 10. 1 händelse afvikelse, utan dertill er hållen

vederbörlig tillåtelse, skett från den faststälda

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.1. 33

arbetsplanen, eller arbetet, utan af Kong-]. Maj:t medgitvet
anstånd med detsammas utförande, icke blifvit
fullbordadt . inom derför bestämd tid, ankommer på
Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalningeif
statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits. att
på eu gång- eller successivt till Statskontoret inbetalas
inom den tid, som bestämmes af Kong], Maj:t. Statskontoret
bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig
ordning, och skall det åligga vederbörande
att a sålunda lyftade och återburna medel jemväl erlägga
fem procent årlig- ränta från lyftningsdagen.
till dess återbetalning sker.

Mom. 11. Alla med låneunderstöd utförda arbeten
skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden,
af den eller dem, det åligger, veder!lörligen ande
rhällas.

Mom. 12. Å den af Kongl. Maj:t bestämda
lånesunjpnan erlägges de första fem åren från första
lyftningsdagen icke någon ränta eller kapitalafbetalning,
men å de under tiden lyftade belopp beräknas
tern procent^ årlig ränta, hvilken vid de fem årens
slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda
uppkommande beloppet erlägges från och med sjette
aiet tills lånet blifvit slutbetaldt en annuitet af tio
procent, deraf som ränta räknas fem procent å oguldna
kapitalbeloppet.

Mom 13. I afseende på sättet och ansvarigheten
för de i näst föregående moment omförmälda
inbetalningars verkställande böra lända till efterrättelse
ofvan åberopade Kongl. kungörelser af den 13
Juni 1845 och den 3 November 1848.

Mom. 14. Alla kostnader af hvad namn de vara
ma, som i följd af erhållna lån föranledts för Statskontoret,
skola utan undantag* bestridas eller o-odtgöras
af låntagaren; samt

G) att Fullmäktige i Kiksgäldskontoret bemyndigas
att, för beredande af den tillgång till de Kiksgäldskontoret
åliggande försträekningar till ifrågavarande
fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt
särskilda beslut må blifva för sådant ändamål till
Bih. till Ri/csä. Prof. 18811. i Sami. 1 Afd. .72 Raft.

O

34

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

Riksgäldskontoret ötverleranadt, i mån af behof försälja
obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara från
långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare
tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning,
med rätt tillika för Fullmäktige att bestämma
dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid.

I den till innevarande Riksdag aflåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att
till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis af mge att minska frostländig heten, för år 1884 anvisa
150,000 kronor; och förklarade i sammanhang dermed Kongl. Maj:t
sig vilja framdeles föreslå de vilkor, hvarunder anslag från denna fond

skulle kunna erhållas. *

I sådant afseende har, i den här ofvan först omförmälda propositionen
N:o 39, Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen besluta.

att beloppet, 150,000 kronor, ma användas till understödjande
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana
vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida
frostskador öfver

att anslaget må utgöra högst en tredjedel af den beräknade kostnaden
för torrläggningsföretaget; samt

att för erhållande af dylikt anslag må gälla enahanda vilkor, som
blifvit af Kongl Maj:t i nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof föreslagna och af Riksdagen redan antagna för erhållande
af statsbidrag till andra allmänna arbeten.

Af det vid nyssnämnda Kongl. proposition K:o 39 fogade statsrådsprotokoll
för den 6 nästjidne Mars inhemtas, att Statsrådet och Chefen
för Civildepartementet vid ärendets föredragning erinrat, hurusom ifrågavarande
fond för närvarande vore bestämd till enahanda belopp, 150,000
kronor, som för år 1884 äskats. I onden vore nu så fördelad, att 80,000
kronor utginge såsom anslag och 70,000 kronor såsom lan. Då med
denna fond afsågos att understödja utdikningar af sådan mark, som
äfven efter arbetets utförande, åtminstone under den närmaste framtiden,
vore otjenlig till odling och således för egaren utan värde, men
hvilken mark genom de derifrån härflytande frostskador hade det mest

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

35

förderfligt inflytande på den omgifvande nejden och der växande gröda,
samt förty arbeten af förevarande beskaffenhet medförde jemförelsevis
mindre nytta för den jordegare, som utförde arbetet, än för egarne
af angränsande fält, syntes det Departementschefen ej lämpligt-att
understödja dylika torrläggningsföretag genom lån, hvarvid borde förutsättas,
att den lånande genom företaget blefve satt i stånd bära ökade
utgifter och derigenom att återgälda det erhållna lånet, utan ansåg
Departementschefen, att de medel, som Ivongl. Maj:t för detta ändamål
äskat, och som kunde vara af Riksdagen derför anvisade, borde
utgå som anslag.

Såsom synes, är ifrågavarande fonds ändamål enligt det Ivongl.
förslaget i viss mån ett annat än tillförene. De nu i liknande syfte
anvisade medel skolar utgå för företag, som »företrädesvis» afse att minska
frostländigheten, men i hvilka äfven odling vanligen torde hafva
ingått. Det nu begärda anslaget åter skulle användas till understödjande
af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som utan
att kunna med fördel odlas sprida frostskador öfver omgifvande nejd.
Vid sådant förhållande finner Utskottet sig nu kunna förorda fondens
anvisande uteslutande såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, helst
förvaltande, samtidigt och med olika lånevilkor, af så väl någon del af
denna fond såsom lån som ock den här ofvan omförmälda odlingslånefonden
skulle kunna leda till svårigheter och oegentligheter.

Med anledning af det nu mera begränsade syftemålet med fonden
finner dock Utskottet ett belopp af 100,000 kronor vara tillräckligt,
hvarigenom i allt fall en höjning med 20,000 kronor skulle uppkomma
i det belopp, som hittills utgått såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

Utskottet hemställer,

2:o.

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kong!.
Maj:ts förslag, att ett belopp af 100,000 kronor för
år 1884 anvisas till understödjande medelst anslag
utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana
vattensjuka marker, som utan att kunna med
fördel odlas sprida frostskador öfver omgifvande nejd;

att anslaget må utgöra högst en tredjedel af
den beräknade kostnaden för torrläggningsföretaget;
samt

36

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

att för erhållande af dylikt anslag må i tilllämpliga
delar gälla enahanda vilkor, som enligt Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 April 1881
(N:o 69) blifvit bestämda.

Stockholm den 28 April 1883.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten ho

vid F) (ingressen): af Herr Grefve C. K. J. Rosse, som ej instämt med
Utskottet i dess beslut i denna del, utan yrkat, att ifrågavarande stadgande
måtte, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t dervid föreslagit,
erhålla följande lydelse:

“att Kongl. Maj:t skall eg a att, i den mån fondens kapital och
sedermera inflytande låneafbetalningar eller räntebehållningar dertill
lemna tillgång, å fonden anvisa lån för odling af sanka trakter, att utgå
med en million kronor årligen, dock att, om något år icke så stort belopp
till utlåning erfordras, öfverskottet derå må kunna under ett kommande
är af Kongl. Maj:t derför disponeras, allt enligt följande allmänna vilkor
och bestämmelser:“

vid F) Mom. 6: af Herr Grefve C. Beck-Friis;

vid F) Mom. 8 d): af Herr Friherre G. Taning som yttrat: “Då
Stats-Utskottet tillstyrkt Riksdagen att för sin del besluta det staten
skall såsom säkerhet för återbetalning af lån från den ifrågasatta
odlingsfonden fordra förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken,
föranlåtes jag mot detta Utskottets beslut anmäla min reservation,
under förmenande att fullgod säkerhet, gällande för hela lånetiden, borde
kunna erhållas af de personer eller det bolag, som i allt fall måste

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

37

ikläda sig betalningsansvar för erhållet lån intilldess detsamma knnnat
i enlighet med Kongl. Förordningarne den 13 Juni 1845 och 13 November
1848 på hemmanen fördelas och uti jordeboken blifva antecknadt, helst
deltagare uti ett odlingsföretag böra inom sig kunna utse en styrelse
att dem företräda såsom ombud så väl för lyftande af statslånet som
ock för indrifvande af kostaadsbidragen från delegarne, i öfverensstämmelse
med det förfaringssätt, som iakttages inom sågverksegarnes
garantiförening“;

vid Mom 12:

af Herr H. R. Törnebladh;

af Herrar Grefve C. Beck-Friis och Friherre F. von Essen, hvilka
ansett årliga räntan å ifrågavarande lån böra till fyra och en half procent
bestämmas;

af Herr Grefve C. Beck-Friis, med yrkande om ett tillägg till
momentet af följande lydelse:

“låntagare dock obetaget att, sex månader efter uppsägning, inbetala
lånet jemte all derå upplupen, ogulden ränta. Sådan förskottsinbetalning
vare likväl medgifven endast för odlingslån i dess helhet,
icke för delar deraf, om än lånet redan blifvit på särskilda hemman
fördeladt,;“

af Herr Grefve C. K. J. Posse, som yttrat: “De af Utskottet
gjorda förändringar i Kongl. Maj:ts nu föreliggande nådiga proposition
äro dels så betydliga i sak och så genomgående till antal att,
ehuru jag ej fått bifallet det hufvudsakliga yrkande jag ansett mig
böra göra, om hela odlingskostnadens meddelande som lån, jag dock
måste finna att högst betydliga förbättringar blifvit gjorda i vilkoren
för dessa odlingslån. För att dock något underlätta möjligheten
för de delegare i dylika odlingsföretag, som sakna tillfälle att
sjelfva anskaffa den för dem fortfarande bristande odlingskostnaden, har
jag trott, att det för dem skulle blifva en lättnad, om de berättigades
att få tillfälle att ganska snart få inbetala det statslån de erhållit och
derigenom kunna öfverflytta sin skuld till liypotekslån. Under sjelfva
odlingstiden skulle det antagligen blifva möjligt för dem att, om de
sammansluta sig i grupper, kunna bereda sig en personlig kredit för
Bill. Ull Jtiksd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afä. 32 Höft. 6

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

denna kostnad, när de veta, att de hafva tillfälle att inom kort tid genom
ett ouppsägbart lån anskaffa medlen dertill. På grand häraf liar
jag inom Utskottet gjort ett förslag härom och lyckades det genom
trenne voteringar bringa sig upp till kontraproposition mot yrkande af
afslag på en sådan framställning. På grund af hvad jag nu i största
korthet hunnit antyda, får jag anhålla, att Riksdagen må besluta ett
tillägg till mom. 12 af denna lydelse:

“Önskar enskild delegare i företaget att sin andel i lånet inbetala
vid den tidpunkt detta skall i jordeboken öfverföras, är han dertill berättigad,
så vida han dessförinnan hos Konungens Befallningshafvande
deponerat denna sin andel med derå ännu ogulden ränta; sedermera
må ock hela det för företaget lemnade lånebeloppet uppsägas, att på
en gång, med då derå förfallen ränta hos Statskontoret inbetalas, så
vida i behörig ordning uppsägning derstädes skett minst sex månader
förr än sådan inbetalning skall verkställas, och skall Statskontoret,
så snart denna inbetalning blifvit verkstäld, omedelbart derefter genom
vederbörande Konungens Befallningshafvande låta föreskrift meddelas,
att lånet varder ur jordeboken behörigen afskrifvet, hvarefter det
åligger denna embetsmyndighet, att, när detsamma blifvit verkstäldt,
genom allmän kungörelse sådant låntagarne meddela41;

af Herrar O. B. Olsson och Sven Nilsson, som yttrat: “För att
göra det möjligt för låntagare att, sedan diknings- och odlingsföretaget
blifvit utfördt, hvar för sig kunna inbetala sina andelar af lånet,
hafva vi ansett ett tillägg till mom. 12 böra göras af följande lydelse:

Inom tre år efter det, då odlingslån blifvit på vederbörande hemman
fördeladt och i jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant
önskar, att, oberoende af det här ofvan stadgade återbetalningssätt, sex
månader efter hos Statskontoret gjord uppsägning inbetala hela det
på hans hemman belöpande skuldbelopp jemte all derå upplupen,
ogulden ränta.44 ''

Herr Friherre R. von Kr center har begärt få antecknadt, att han
ej närvarit vid behandlingen af det under G) gjorda förelag.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1883.