Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 29,
I
N:o 29.
Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1883, kl. 2 e. m,
Utlåtande, i anledning af väckt motion om landshöfdingelönernas
uppförande pa ordinarie, stat samt indragning till statsverket
af landshöfdingelöneregleringsfonden.
(2: dr a U. A. och I. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 10)
har Herr C. A. Larsson föreslagit, att samtliga landshöfdingelöner
måtte blifva på ordinarie stat uppförda med 15,000 kronor inom Göteborgs
och Bohus samt Malmöhus län och med 12,500 kronor i de öfriga
länen, äfvensom att alla fonden tillhörande arrenden, räntor, tiondeanslag
jemte fondens kontanta behållning måtte inlevereras till statsverket.
Stats-Utskottet, till hvars förberedande handläggning denna motion
blifvit remitterad, får till en början erinra, hurusom 1879 års
Riksdags Stats-Utskott i afgifvet utlåtande, med anledning af ett utaf
samma motionär da väckt förslag i enahanda syfte, som förenämnda
motion, hemstält, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva förslag till landshöfdingelöneregleringsfondens
indragning till statsverket samt i sammanhang
dermed till uppförande i riksstaten af de till landshöfdingelönernas
bestridande erforderliga belopp äfvensom till de åtgärder i öfrigt, som
på grund af en sådan anordning kunde befinnas erforderliga. Vid utlåtandets
behandling inom Riksdagen blef detsamma af Andra Kammaren
bifallet, men af Första Kammaren afslaget, hvadan frågan förföll.
Bih. till Riksd. Prot. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 22 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
I förenämnda utlåtande omförmälde Utskottet, hurusom Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 4 Januari 1830 angående regleringen
af riksstatens dåvarande andra hufvudtitel anfört, bland annat, att,
som något förslag till den uti Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna
nådiga proposition omförmälda jemkning och reglering af landshöfdingelönerna
ej blifvit Rikets Ständer meddeladt, Rikets Ständer ansågc sig
böra inskränka sitt yttrande i detta ämne till endast den underdåniga
anhållan, att med begagnande af de för landshöfdingelönerna på stat
befintliga anslag, utan vidare utgift för statsverket, en för dessa embetsmän
lämplig lönereglering måtte vidtagas. Sedan härefter med anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga föreskrifter förslag till en lämpligare reglering
af lönevilkoren vid landshöfdingetjensterna blifvit upprättadt
och till Kongl. Maj:t inkommit, hade Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt bref
till Kammarkollegium och Statskontoret deri 24 Februari 1837, faststält
en i det nådiga brefvet intagen aflöningsstat för landshöfdingarne,
och skulle i afseende å denna lönereglering iakttagas, bland annat,
att dåvarande landshöfdingar icke skulle rubbas i de löneförmåner
och rättigheter, de enligt sina fullmakter och författningarne egde
åtnjuta, så att löneregleringen icke i andra delar, än hvad deremot
ej vore stridande, för dem tillämpades; men vid hvarderas afgång från
t]ensten skulle löneregleringen, i hvad sig i behörig ordning göra läte,
komma att verkställas, dock att för Gefleborgs, Vesternorrlands, Göteborgs
och Bohus, Kalmar och Malmöhus län minskningen i landshöfdingarnes
dåvarande lönevilkor icke skulle vidtaga förr, än särskildt
derom blefve i nåder förordnadt; äfvensom att de uppkommande tillgångar
n e till löneförhöjningarne borde till andra hufvudtitelns besparingar
under särskild rubrik ingå och redovisas samt löneförhöjningarne
derifrån utgå, intill dess öfverflyttningen deraf från en till en annan
landshöfdingetjenst å stat kunde verkställas. Enär genom tid efter
annan inträffade landshöfdingeledigheter erforderliga tillgångar till den
uti omförmälda Kongl. bref af den 24 Februari 1837 föreskrifna reglering
af landshöfdingarnes lönevilkor snart till fullo vore för handen, hade
Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref till Statskontoret af den 20 Juni 1853,
tagit i öfvervägande lämpligaste sättet för denna lönereglerings afslutande
samt dervid i nåder gillat en Kongl. Majrts pröfning understäld
plan, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnat, huru befintliga indelningar
borde fördelas emellan landshöfdingarne, för att desse måtte komma i
åtnjutande af de lönebelopp, Kongl. Maj:t åt en hvar bestämt, och meddelades
i sammanhang härmed närmare föreskrifter angående hvad som
vid denna reglering skulle iakttagas. Genom nådigt bref den 28 November
1871 hade Kongl. Maj:t förklarat, att, emot det att lands
-
3
Stats-Utskottets Utlåtande Ar:o 29.
höfdingelönerna bestämdes till vissa uppgå fn a belopp i penningar att
från landshöfdingelöneregleringsfonden uppbäras, och i den mån sådant
lämpligen utan förnärmande af någons lagliga rätt kunde ske, dels alla
till landshöfdingeindelningarne hörande fiske- och jagträttigheter, boställsjordar
och lägenheter af hvad namn och beskaffenhet som helst,
med undantag endast af de till länsresidensen hörande trädgårdar och
parkanläggningar, hvarvid, jemte bostad i residenset, landshöfdingarne
fortfarande bibehölles, skulle, der sådant icke redan skett, under arrende
på 20 år till den högstbjudande å auktion upplåtas emot afgifter, bestämda
endast i penningar, hvilka afgifter, likasom de för de redan på
20 år eller längre tid utarrenderade boställshemman och jordar, slutligen,
sedan utarrenderingen blifvit i sin helhet genomförd, borde till
landshöfdingelöneregleringsfonden redovisas och ingå, dels ock ej mindre
alla till landshöfdingarne från statsverket utgående lönebidrag, vare sig
i penningar eller ersättningar för oindelt spanmål m. m., än ock ersättningar
af läns-, stads- eller landtkommuner eller bolag för upplåten
jord skulle efter 1874 års slut, der löntagarens rätt sådant
icke förhindrade, till löneregleringsfonden ingå och redovisas. — Sedan
genom särskilda nådiga bref, i mån af innehafvarnes afgång, lönerna
vid samtliga landshöfdingebeställningarne, med undantag af
dem i Kopparbergs och Gefleborgs län, blifvit reglerade, ingingo och
redovisades de för dem anvisade ersättningsanslag och forsellönsersättningar
till landshöfdingelöneregleringsfonden, derifrån kontanta aflöningsbeloppen
för landshöfdingebeställningarne qvartalsvis utbetalades.
Då emellertid fondens inkomster så förökats, att de med full säkerhet
kunde antagas årligen lemna tillgång till gäldande af de reglerade
lönerna, hade Kong!. Maj:t genom nådigt bref till Statskontoret den 1
November 1878 förklarat, att, utom hvad anginge de, enligt förut meddelade
föreskrifter, till landshöfdingelöneregleringsfonden ingående ersättningsanslag,
i afseende å hvilka sådan förändring redan blifvit vidtagen,
samtliga öfriga till nämnda fond ingående ersättningar för indelta
räntor och tiondeanslag skulle från och med år 1879 utgå endast
efter dessa räntors och tiondeanslags omsättningsvärde i enlighet med
Kongl. förordningen den 23 Juli 1869, äfvensom statsverket från och
med samma år befrias från utgifvandet af de till fonden ingående forsellönsersättningar.
Sedan genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 27 Februari 1880
lönen för landshöfdingebeställningen i Kopparbergs län jemväl blifvit
reglerad, utgå alltså för närvarande samtliga iandshöfdingelönerna, med
undantag åt lönen för landslxöfdingen i Gefleborgs län, från landshöfdingelöneregleringsfonden.
4
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
1 afseende å de till landshöfdingarne utgående lönebeloppen har
Utskottet velat meddela följande:
I den uti ofvanomförmälda nådiga bref af den 24 Februari 1837 intagna
aflöningsstat bestämdes lönerna för landshöfdingarne i Kronobergs,
Kalmar, Gotlands, Hallands, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens
och Norrbottens län till 4,500 riksdaler, i Upsala och Östergötlands län till
5,300 riksdaler, i Malmöhus län till 6,000 riksdaler, i Göteborgs och Bohus
län till 7,500 riksdaler samt i öfriga tolf län till 5,000 riksdaler, allt banko;
varande genom Kongl. brefvet den 20 Juni 1853 närmare bestämmelser
meddelade angående denna lönereglerings genomförande och afslutande.
Sedan härefter genom innehafvarnes afgång lönerna för nedannämnda
tolf landshöfdingebeställningar varit underkastade reglering,
blefvo genom ofvannämnda Kongl. bref den 28 November 1871, hvarigenom
de till landshöfdingarne anslagna indelningar och lönebidrag
indrogos, dessa löner bestämda till följande belopp, nemligen
i Stockholms län |
till .................... |
.......... riksdaler |
11,000 |
— |
|
„ Östergötlands „ |
•n .................... |
......... 77 |
12,000 |
— |
|
,, Jönköpings „ |
v .................... |
......... 77 |
12,000 |
— |
|
„ Kronobergs ,, |
77 .................... |
......... 77 |
11,500 |
— |
|
„ Blekinge „ |
77 ................... |
......... 77 |
11,000 |
— |
|
,, Kristianstads ,, |
77 .................... |
......... 37 |
11,000 |
— |
|
„ Göteborgs och |
Bohus län till |
........ 77 |
15,000 |
— |
|
,, Skaraborgs län |
till .................... |
......... 77 |
12,000 |
— |
|
,, Vermlands ,, |
7 7 |
......... 77 |
12,000 |
— |
|
,, Vestmanlands |
län till .......... |
.......... 77 |
12,000 |
— |
|
,, Jemtlands |
’7 77 ........... |
77 |
10,500 |
— |
|
„ Vesterbottens |
77 77 ........... |
.......... 77 |
10,500 |
— |
I mån af innehafvarnes afgång hafva vidare lönerna vid de fem andra
landshöfdingebeställningarne blifvit genom särskilda nådiga bref reglerade
och lönerna bestämda till följande belopp, nemligen
i Kalmar län, enligt Kongl. brefvet den 18 April 1873
till..................................................................................
i Vesternorrlands län, enligt Kongl. brefvet den 31
Oktober 1873, till......................................................
i Gotlands län, enligt Kongl. brefvet den 12 December
1873, till ......................................................
i Norrbottens län, enligt Kongl. brefvet den 12
December 1873, till..................................................
och i Malmöhus län, enligt Kongl. brefvet den 22
Januari 1875, till.....................................................
kronor |
12,000: — |
77 |
10,500: — |
77 |
11,000: — |
37 |
10,500: — |
77 |
14,000: —: |
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 29.
5
hvarjemte landshöfdingen i Göteborgs och Bohus län genom Kongl.
brefvet den 15 Januari 1875 tillagts en personlig lönetillökning, så att
kontanta lönen för honom komme att uppgå till 18,000 kronor.
Genom Kongl. brefvet den 12 Mars 1875 hafva sedermera landshöfdingelönerna
blifvit bestämda till 12,500 kronor, derifrån undantag dock gjordes
med afseende å landshöfdingen i Göteborgs och Bohus län, hvilken,
enligt hvad ofvan är omförmäldt, tillagts en personlig löneförhöjning,
samt landshöfdingebeställningen i Malmöhus län, för hvilken lönen
höjdes till 15,000 kronor. Slutligen har Kongl. Maj:t genom nådiga
brefvet den 11 November 1881 förordnat, att årliga aflöningen, utöfver
den landshöfdingarne tillkommande rättighet att njuta bostad i länsresidenset
och begagna de dertill hörande trädgårdar och parkanläggningar,
skulle tills vidare utgöra för landshöfdingarne i Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län 15,500 kronor och för hvarje af landshöfdingarne
i Stockholms, Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Elfsborgs,
Skaraborgs, Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs,
Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län 13,000
kronor, under iakttagande, hvad anginge aflöningen till nuvarande
landshöfdingarne i Jönköpings och Elfsborgs län, af de i Kongl. brefvet
den 28 November 1871 stadgade vilkor i afseende å sättet att
beräkna afkastningen af boställena Ryhof och Restad jemte de med
sistnämnda boställe förenade inkomstgifvande rättigheter, hvilka boställen
och rättigheter nuvarande innehafvarne under sin tjenstetid egde
bibehålla, samt att den sålunda beviljade löneförhöjningen skulle inträda
för landshöfdingen i Göteborgs och Bohus iän vid nuvarande
landshöfdingens afgång och för landshöfdingarne i öfriga ofvannämnda
län från och med år 1882; och har Kongl. Maj:t i sammanhang härmed
anbefalt Statskontoret att foga anstalt derom, att behållningen å landshöfdingelöneregleringsfonden
blefve gjord räntebärande.
Landshöfdingelöneregleringsfonden |
utgjorde |
vid slutet |
år 1865 .............................................. |
kronor |
8,301,67. |
1866 ............................................... |
11 |
10,663,67. |
1867 .............................................. |
11 |
13,480,33- |
1868 .............................................. |
11 |
16,066,37. |
1869 ............................................. |
11 |
16,129,34. |
1870 ................................................ |
11 |
17,423,06- |
1871 ............................................ |
11 |
17,986,07. |
1872 ............................................... |
11 |
16,811,47. |
1873 ................................ |
11 |
26,081,65. |
6
Stats-Utslcottets Utlåtande ]\J:o 29.
1874 ....................... |
....................... kronor |
24,941,53. |
1875 ........................ |
........................ 11 |
55,571,72. |
1876 ....................... |
........................ ">1 |
69,669,40. |
1877 ...................... |
...................... 11 |
80,119,19. |
1878 ........................ |
...................... 11 |
92,948,93. |
1879 ...................... |
...................... 11 |
98,207,99. |
1880 ....................... |
........................ 11 |
103,297,54. |
1881 ........................ |
...................... Il |
119,025,17. |
Angående fondens ställning enligt senast afgifna redovisning får
Utskottet meddela följande redogörelse.
Debet.
Behållning från år 1880:
Enligt rikshufvudboken .................................................. 103,297,54.
Inkomster:
Anslag på riksstaten:
Landsstatsanslaget:
Penningar .................................................. 20,732,7 8
Ersättningar för indragna indelningar
och dermed jemförliga anvisningar 141,538,16. 162,270,94.
*
Intressemedel ........................................................................... 1,322,87.
Arrendemedel och afgälder m. m..................................... 142,405,23.
Summa 409,296,58.
Kredit.
Utgifter.
Enligt räkenskaperna ............................................................ 290,271,41.
Balans till är 1882.
Behållning, deraf utlånte 103,982 kronor 50 öre ......... 119,025,17.
Summa 409,296,58.
Då, enligt hvad här ofvan blifvit anfördt, den åsyftade reglerin
gen
af landshöfdingelönerna blifvit nästan helt och hållet genomförd,
och svårighet icke torde komma att uppstå att vid inträffande ledighet
på likartadt sätt ordna den återstående, ännu icke reglerade lands
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 29.
7
höfdingelönen, samt sålunda det med landshöfdingelöneregleringsfonden
afsedda ändamål synes vara hufvudsakligen vunnet, anser Utskottet
fonden böra till statsverket indragas, emot det att de för landshöfdingarnes
löner erforderliga belopp varda i riksstaten på vederbörande
bufvudtitel såsom ordinarie anslag uppförda; och synes hinder
emot denna åtgärd så mycket mindre förefinnas, som, efter hvad af
förestående redogörelse öfver fondens ställning framgår, densamma
jemte de för ändamålet å sjette hufvudtiteln anvisade medel är fullt
tillräcklig till bestridande af utgifterna för landshöfdingelönerna. Såsom
Utskottet vid föregående behandling af denna fråga meddelat, torde
något giltigt skäl, hvarför aflöningen till landshöfdingarne bör utgå i
annan ordning än den, som är gällande i afseende å lönerna till statens
öfriga embets- och tjensteman, icke förefinnas; och en indragning
till statsverket af ifrågavarande fond synes stå i full öfverensstämmelse
med de åsigter i fråga om medelförvaltningen, som under
senaste tiden gjort sig gällande, samt torde otvifvelaktigt främja enkelhet
och reda i förvaltningen.
På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva
förslag till landshöfdingelöneregleringsfondens indragning
till statsverket samt i sammanhang dermed till
uppförande i riksstaten af de till landshöfdingelönernas
bestridande erforderliga belopp, äfvensom till de åtgärder
i öfrigt, som på grund af denna anordning må
erfordras.
Stockholm den 15 Mars 1883.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.