Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

1

N:0 11 C.

Ank. till Riksd. Kansli den 1 Juni 1883, kl. 9 e. m.

Utlåtande, med anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående

de Kongl. teatrarne.

l

(2:a U. A.)

I en den 1 innevarande Maj till Riksdagen aflåten proposition
(N:o 49) har Kongl. Maj:t föreslagit:

att den dramatiska teaterbyggnaden med tomt jemte all till de
Kongl. teatrarne hörande materiel, som icke efter teaterdirektionens
bepröfvande erfordrades för den Stora teatern, måtte efter utgången af
nu löpande spelår, den 30 Juni 1883, för statsverkets räkning försäljas,
och att köpeskillingen derför måtte ingå bland statsverkets extra
uppbörd;

att förberedande åtgärder måtte vidtagas i syfte, att den stora
teaterns fasta egendom och den från försäljning undantagna materielen
måtte från och med den 1 Juli 1884 tillika med rätt att uppbära det
nu å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag, 60,000 kronor, för
visst antal år upplåtas till ett enskildt konsortium, mot skyldighet att
uppehålla teaterverksamheten och på de vilkor i öfrigt, som kunde
blifva beroende af aftal, som å statens vägnar af Kongl. Maj:t och
Riksdagen godkändes;

att irnder tiden från och med den 1 Juli detta år till och med
den 30 Juni 1884 teaterverksamheten måtte, inskränkt till endast lyriska
representationer, å Stora teatern fortgå för statens räkning, och
för detta ändamål, utöfver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år
1884 anvisas ett anslag af 40,000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t
Bih. till Rilcsd. Prot. 1S83. 4 Samt. 1 Afä. 8 Iläft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

att, om ytterligare anslag visade sig oundgängligen behöfligt, låta förskjuta
nödiga medel dertill, hvilka sedermera måtte hos Riksdagen till
ersättande anmälas; samt slutligen

att till ersättande af dels de förskott, som för de Kongl. teatrarne
blifvit af Kongl. Statskontoret redan utbetalda eller om hvilkas utanordnande
Kongl. Maj:t meddelat befallning, utgörande tillsammans
143,000 kronor, dels den till 5,668 kronor 92 öre uppgående kostnaden
för åtskilliga inom de Kongl. teatrarne till teaterpersonalens och teaterpublikens
betryggande mot eldfara utförda arbeten, ett anslag af 148,669
kronor måtte, likaledes på extra stat för år 1884, af Riksdagen anvisas.

Till behandling i sammanhang med denna nådiga proposition har
Utskottet förehaft fyra särskilda inom Kamrarne väckta motioner, nemligen
i Första Kammaren af Herr Friherre It. Klinckowström (motion
N:o 9) samt i Andra Kammaren af Herrar F. T. Borg (motion N:o 65),
J. Anderson i Tenhult (motion N:o 68) och Johan Andersson i Lysvik
(motion N:o 89), af hvilka motionärer yrkats:

I

af Herr Friherre Klinclcowström:

att, sedan Hans Maj:t Konungen numera frånsagt sig all befattning
med och ansvar för de Kongl. teatrarne och deras angelägenheter,
desamma måtte, såsom nationalteatrar, öfvertagas af staten och lyda
under Kongl. Ecklesiastikdepartementet; samt att departementets chef
måtte föredraga alla dithörande ärenden, som till regeringens afgörande
borde hänvisas, likasom det skedde för andra statsinstitutioner;

att Riksdagen måtte fästa det vilkor vid allt vidare statsunderstöd
till de Kongl. teatrarne: att de sceniska föreställningarna skola,
såsom hittills, ega rum på såväl den Dramatiska teatern som ock å
den Stora operan; att Dramatiska teaterns hus icke försäljes och att
hvarken den Kongl. operan eller den Dramatiska teatern må till enskild
person eller bolag m. m. d. öfverlåtas;

att — under vilkor, att det årliga bidrag, Hans Maj:t Konungen
hittills lemnat nämnda teatrar, uppgående till omkring 67,000 kronor,
fortfarande utgår, det nu på sjimde hufvudtitelns ordinarie stat för de
Kongl. teatrarne uppförda anslag (60,000 kronor), ökadt med 20,000
kronor eller till 80,000 kronor, öfverflyttas på åttonde hufvudtitelns oi’-dinarie anslag;

att ett årligt kreditiv af 80,000 kronor måtte för de Kongl. teatrarnes
behof å åttonde hufvudtitelns extra stat beviljas, till användande i
mån af sig företeende behof; samt

att — till betäckande af den förlust, som Kong!, operans rustkammare,
kostymförråd och dekorationer ledo vid 1881 års eldsvåda

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

3

och hvilken förlust lågt uppskattats till 139,600 kronor, hvaraf, vid
1882 års riksdag, en afbetalning af endast 50,000 kronor beviljats —
det återstående beloppet 89,600 kronor, nu af Riksdagen måtte till betalning
af ifrågavarande förlust anvisas;

af Herr Borg:

att Riksdagen måtte besluta att försälja Dramatiska teatern såsom
otidsenligt byggd och inredd samt i högsta grad eldfarlig, för att ej
vidare få som teater begagnas, samt att åt enskild person öfverlåta,
för minst fem år, Stora teatern, mot det att Konungen fortfarande lemnade
minst 60,000 kronor som årligt bidrag, Riksdagen ett lika stort
belopp samt Stockholms stad hvad härutöfver möjligen kunde erfordras;
hvaremot arrendatorn skulle garantera för att bidragen till pensionskassan
ordentligt utginge och att teatern hölles uppe i estetiskt hänseende
o. s. v.;

eller -dt, i fall detta förslag icke skulle vinna bifall, Riksdagen
måtte bifalla något af öfriga i motionen återgifna alternativ, så att staten,
på ett eller annat lämpligt sätt, måtte räddas undan de oberäkneliga
förluster både för statskassan och för konsten, hvarmed teatrarne
under statens fortfarande förvaltning hotades; varande de alternativ,
som sålunda åsyftats, följande:

dels att försälja Dramatiska teatern och upplåta Stora teatern för
viss tid till bolag eller enskild person;

dels att utarrendera båda teatrarne;

dels att inställa de Kongl. teatrarnes verksamhet och använda
byggnaderna för andra ändamål;

dels ock att i ämnet träffa öfverenskommelse med Stockholms
stad; eller vidtaga annan åtgärd, gående ut derpå, att statsverket måtte
befrias från obestämda utgifter för de Kongl. teatrarne;

af Herr J. Anderson i Tenhult:

att Riksdagen för sin del ville besluta att efter innevarande spelårs
slut inga statsmedel få användas till några teatrar och att de Kongl.
teatrarnes hus och byggnader användas till statens ändamål; samt
slutligen

af Herr Johan Andersson i Lysvik:

att Riksdagen för sin del ville besluta inställande af Kongl.
teatrarnes verksamhet för statens räkning, samt att dess hus och tomter
måtte upplåtas åt Riksdagen för att å samma tomter uppföra nya

4

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

byggnader, inrymmande såväl riksdagshus som lokaler för Riksbanken
och Riksgäldskontor!.

Frågan om ordnande af de Kongl. teatrarnes ställning har flera
gånger tagit uppmärksamheten i anspråk, utan att frågan dock ännu
vunnit slutlig lösning. Den framställning i ämnet, som af Kongl. Maj:t
nu aflåtits och som nu skall behandlas, afser att förbereda ett deflnitivt
ordnande af teaterfrågan och upphörande af det provisoriska tillstånd,
hvari teatrarne befunnit sig från den dag, Kongl. Maj:t öfverlemnade
tillsynen och vården öfver dem till statsverket.

Ställningen har nu mera blifvit sådan och behofvet af frågans
snara lösning så trängande, att den allvarligaste undersökning, så vidt
möjligt omfattande äfven de särskilda detaljerna af teatrarnes förvaltning,
blifvit nödvändig, och, för att härutinnan lemna nödig ledning,
har Utskottet ansett erforderligt att meddela en framställning af de
åtgärder, som vid olika tillfällen under senare tider blifvit vidtagna
för att lösa den allt mer och mer invecklade teaterfrågan.

Vid slutet af år 1868 hade de Kongl. teatrarne åsamkat sig betydliga
skulder, i följd deraf att under en längre följd af år utgifterna
öfverskjutit inkomsterna; och då för utredning af sättet att frigöra
teatrarne från skuldbördan samt anordnande af en sådan förvaltning, att
jemvigt mellan inkomster och utgifter kunde åvägabringas, en omfattande
undersökning af orsakerna till teatrarnes obestånd visade sig nödvändig,
uppdrog Kongl. Maj:t under den 7 Maj 1869 åt särskilda komitérade
att, efter utredning af de Kongl. teatrarnes ekonomiska och finansiella
förhållanden, uppgöra förslag till .desammas ordnande på sådant
sätt, att, med behörigt iakttagande af ifrågavarande institutions väsentliga
bestämmelse — att vårda den fosterländska dramatiska konsten
samt väcka och underhålla smaken för ädlare konstnjutningar — teaterns
utgifter, deri inberäknade ränta och amortering å dess skuld,
derefter måtte betäckas af dess inkomster utan annat understöd från
statens och Kong], Maj:ts sida, än det för ändamålet under riksstatens
sjunde hufvudtitel då uppförda ordinarie anslag och något visst årligt
bidrag, som Kongl. Maj:t kunde finna godt att af sin hofhållningssumma
dertill i nåder anvisa; i sammanhang hvarmed komiterade jemväl borde
yttra sig om förhållandet mellan den Stora och den Dramatiska teatern,
särskildt med afseende å hvarderas tillhörigheter af dekorationer,
maskineri, kostymer och öfrig materiel, samt om de vilkor, hvarunder

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

o

begagnandet af sistnämnda teater — hvilken vid denna tid ännu var
Hans Maj:t Konungen personligen tillhörig — måtte åt den Stora
teatern upplåtas.

Den 21 Januari 1870 afgåfvo komiterade sitt utlåtande; och då
komiterade deruti till besvarande upptagit, bland annat, några af de
frågor, hvilka i anledning af innehållet af Kongl. Maj:ts förevarande
proposition nu bragts å bane, har Utskottet ansett sig böra i korthet
erinra om komiterades framställningar i dessa hänseenden.

Efter att hafva redogjort för teatrarnes ställning under hvart
och ett af de efter Dramatiska teaterns inköp (1862) följande spelåren,
öfvergår komitén till frågan om teatrarnes ställning för framtiden; och
har komitén dervid tagit till utgångspunkt ett af chefen för Kongl.
Maj:ts Hofförvaltning den 11 Mars 1869 afgifvet utlåtande, hvaruti
följande åsigt uttalats: “att någon tillfredsställande lösning af teaterfrågan
icke vore att förvänta, med mindre sjelfva institutionen förändrades,
vare sig så, att Kongl. teatern blefve, hvad den tillförene
lärer varit, en staten tillhörig konstanstalt, stäld under offentlig kontroll
och tydande under vederbörande statsdepartement, eller ock så,
att den på vissa vilkor öfverlätes åt ett enskildt bolag“. De båda
alternativa förslag, som innefattades i detta yttrande, hade hos komitén
varit föremål för öfverläggning.

Beträffande det förra af dessa alternativ ansågo visserligen komiterade
teaterinstitutionen så till vida ega allmän vigt och betydelse,
att den vore förtjent af statens särskilda omvårdnad. Men teatern
skilde sig från andra af staten omedelbart upprättade konstanstalter
derigenom, att densamma, som vore till uteslutande för allmänhetens
skull, jemväl till sitt ekonomiska bestånd måste väsentligen bero af
denna, och således i viss mån hade karakteren af ett industrielt företag.
Att sådana företag ej borde, der det kunde undvikas, af staten
för egen räkning bedrifvas, ansåge komiterade vara en såsom rigtig
erkänd sats, och i förevarande fall egde denna sats så mycket större
giltighet, enär ett tillfredsställande resultat af den industriella verksamheten
i så väsentlig grad berodde af personliga förhållanden och
af åtgärder, hvilka svårligen kunde underkastas den kontroll, som för
statens embetsverk i öfrigt vore föreskrifven. I stater, der stor bestämmande
makt vore genom författningen tillerkänd cheferna för statsdepartementen,
såsom t. ex. i Frankrike, hade den nu ifrågavarande
åtgärden, att anförtro uppsigten öfver teatern och dess styrelse åt ett
sådant departement, blifvit vidtagen; men i vårt land skulle det blifva
ovilkorligen nödvändigt att besvära Kongl. Maj:t med afgörandet af
ett icke ringa antal frågor, hvilka dels till följd af sin natur icke borde

Ii

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

taga en sådan behandling i anspråk, dels ock ej kunde afvakta den
omgång, som med föredragandet inför Kong!. Maj:t i statsrådet vore
förenad, utan måste ofördröjligen afgöras; och kunde komiterade på
dessa grunder icke tillstyrka åtgärden att göra teatrarne till en statsinstitution.

Det andra af chefen för Hofförvaltningen framstälda alternativ
afsåg teatrarnes öfverlåtande å enskildt bolag.

Härom hafva komiterade yttrat, att teatern väl hade till väsentlig
del karakteren af ett industrielt företag, hvadan det kunde synas, som
vore den naturligaste utvägen, att densammas uppehållande finge bero
på den enskilda företagsamheten; men äfven om en dramatisk teater
af förtjenst skulle kunna — såsom verkligen skett under den tid nuvarande
Dramatiska teatern vari enskild ego — genom enskild försorg upprättas
och bestå vid sidan af den Kongl. scenen, så kunde det dock ifrågasättas,
huruvida full sannolikhet funnes derför, att en sådan enskild
teater, lemnad helt och hållet åt sig sjelf och beröfvad den förebild
och det tillfälle till allvarlig täflan, som den Kongl. teatern vid nyss
autydda tidpunkt erbjöd, skulle komma att i längden intaga en så
hög ståndpunkt, som önskligt vore, och hvarförutan de högre ändamålen
med en teater helt och hållet förfelades. Möjligen skulle —
enligt komiterades uppfattning — ett försök i den af Chefen för Hofförvaltningen
antydda rigtning, åtminstone till en början, lemna någorlunda
tillfredsställande resultat hvad den dramatiska scenen beträffade,
men med visshet torde det deremot kunna antagas, att den lyriska
teatern eller operan komme att såsom stående scen upphöra, om de
Kongl. teatrarne skulle upplåtas för enskilda personers spekulationer.
Ifrågavarande afdelning af teatrarne erfordrade nemligen så stora och
dyrbara hjelpmedel, att säkerligen ingen enskild person i vårt land
skulle finnas hågad för dess uppehållande, äfven under förutsättning
deraf, att de anslag, som voåre de Kongl. teatrarne tillagda, komme
att fortfarande utgå; och, med afstyrkande således äfven af ifrågavarande
alternativ, uttalade komiterade såsom sin öfvertygelse, att teatrarne
allt framgent, med åtnjutande af ett lämpligt anslag från Riksdagens
sida, fortfarande borde stå under Kongl. Maj:ts omedelbara
hägn och förvaltas på de grunder och i öfverensstämmelse med de
föreskrifter, som Kongl. Maj:t till betryggande af en god och ändamålsenlig
förvaltning kunde finna godt att i den för hofärenden bruklirra
väg fastställa.

I öfverensstämmelse med sistberörda åsigt hafva de Kongl. teatrarne
under de närmaste åren, efter det komiterades arbeten afsluta -

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

7

des, blifvit förvaltade och detta förhållande fortfor intill utgången af
spelåret 1880—1881.

Sedan nemligen Kongl. Maj:t vid 1881 års riksdag i nådig proposition
föreslagit vissa åtgärder till ordnande af de Kongl. teatrarnes
brydsamma ekonomiska ställning — hvaribland, att Dramatiska teaterns
fasta egendom jemte vissa inventarier skulle öfverlåtas å Hans Maj:t
Konungen, mot det att Hans Maj:t betalade den skuld, hvari teatrarne
då häftade — och Riksdagen afslagit denna framställning, så förklarade
Hans Maj:t Konungen vid föredragning den 27 April 1881 i statsrådet
af Riksdagens härom aflåtna underdåniga skrifvelse (N:o 59), att,
sedan Hans Maj:t genom sin Hofförvaltning godtgjort samtliga de skulder,
hvari de Kongl. teatrarne vid utgången af spelåret den 30 Juni
1881 häftade, de Kongl. teatrarne efter nämnda tid icke vidare komme
att lyda under Hofförvaltningen, utan teatrarnes angelägenheter att af
Hans Maj:t handläggas liksom öfriga allmänna regeringsärenden efter
föredragning i statsrådet.

Den nyss omförmälda propositionen till 1881 års Riksdag hade
föregåtts af en af särskilde komiterade verkstäld utredning samt förslag
till ordnande af teatrarnes framtida ställning och verksamhet,
hvilket förslag afgafs den 21 December 1880. Detta komiterades utlåtande
finnes utförligt återgifvet i Kongl. Maj:ts nyssnämnda proposition
samt är äfven i väsentliga delar refereradt i Stats-Utskottets öfver
propositionen , afgifua utlåtande (N:o 58); hvadan Utskottet anser
sig här icke behöfva i vidsträcktare mån redogöra för detsamma än
att erinra om den lösning af den invecklade frågan, komitén tänkte
sig. Enligt komiténs åsigt vore enda utvägen att för framtiden undvika
en för teatrarne förderfbringande skuldsättning den, att sammanföra
de båda scenerna — den dramatiska och den lyriska — till eu
enda, som skulle inrymmas i det nuvarande operahuset. Huru detta
förslag motiverats och huru deremot framstälda invändningar blifvit
bemötta, derom innehålla de två sista årens riksdagshandlingar så fullständiga
uppgifter, att Utskottet torde få anses berättigad! att här
endast hänvisa till dessa handlingar; under antagande att, då i den
följande framställningen det varder nödvändigt att beröra förhållanden,
som redan vid de två senaste årens förhandlingar i teaterfrågan blifvit
bekantgjorda, dessa af Riksdagens ledamöter behållas i friskt minne.

Utskottet har nu att redogöra för de lmfvudsakliga skäl, som blifvit
åberopade till stöd för Kongl. Majrts nu föreliggande framställning.

Vid Kongl. Maj:ts proposition är fogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 1 sistlidne Maj, innehållande föredragande
departementschefens yttrande i ämnet jemte till protokollet af -

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

gifvet särskild! yttrande af en af statsrådets ledamöter; och har vid
propositionen fogats ett af direktionen för de Kongl. teatrarna den! 11
sistlidne Januari afgifvet underdånigt betänkande rörande teatrarnes
framtida verksamhet.

Erinrande om de gensagor, som vid 1881 års riksdag gjordes
mot det då framstälda förslaget om teatrarnes upplåtande till enskilda mot
statsunderstöd, har departementschefen ansett sig böra låta utreda do
ekonomiska resultat, som vore att vänta, derest antingen de båda Kongl.
teatrarne eller endast den Stora teatern skulle fortfarande bibehållas
och drifvas för statens omedelbara räkning; och har i sådant hänseende
i första rummet ansetts erforderligt att redogöra för det ekonomiska
resultatet af teatrarnes verksamhet under det senast förflutna
och nu löpande spelåret, så vidt detta resultat vore kändt eller kunde
beräknas. I sådant hänseende är meddeladt, hurusom för spelåret den
1 Juli 1881 till samma tid 1882 teatrarnes inkomster — deri inberäknadt
det belopp af 51,822 kronor 50 öre, 1882 års Riksdag anslog
till ersättande af teatermateriel, som vid en eldsvåda på hösten 1881
gått förlorad — understigit utgifterna med 127,113 kronor 20 öre;
och har, till betäckande såväl af denna brist som ock för bestridande
af utgifterna under innevarande spelår, derunder inkomsterna jemväl
visat sig otillräckliga, Kongl. Maj:t å särskilda tider under nästlidet,
och innevarande år nödgats förskottsvis å Statskontoret anvisa tillsammans
143,000 kronor. Till detta belopp borde läggas en för det
löpande spelåret förväntad ytterligare brist af 77,000 kronor, då hela
underbalansen för det sista och det nu löpande spelåret komme att
uppgå till 220,000 kronor; beroende, enligt hvad departementschefen
vidare erinrat, detta ogynsamma resultat till en del på den omförmälda
eldsolyckan, som för några veckor afbröt den Stora teaterns
verksamhet, så att påräknade recettinkomster uteblefvo, hvarjemte materiel
förstördes till värde af 139,600 kronor, derför ersättning icke
ännu hos Riksdagen begärts med mer än ofvannämnda 51,822 kronor
50 öre.

Vidare har den utredning angående frågan om den ena eller båda
teatrarnes bibehållande såsom statsinstitution, som departementschefen
ansett nödig, omfattat en undersökning om kostnaderna, dels i fall de
båda scenerna skulle sammanslås, dels ock i fall den dramatiska scenen
upphörde och endast den lyriska bibehölles. Teaterdirektionen har
härutinnan uppstält en beräkning, enligt hvilken genom de båda scenernas
sammanslagning ej skulle vinnas större minskning i utgifter
än till belopp af 16,140 kronor, under det att å andra sidan hyres-,
abonnements- och recettinkomster skulle nedgå med tillsammans

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

9

109,885 kronor samt för belysning m. m. ökade utgifter tillkomma,
så att på det hela en minskning i inkomster och tillökning i utgifter,
utöfver besparingar, skulle uppstå, för år räknadt, af omkring
109,000 kronor, hvartill ytterligare blefve att lägga utgifter för en gång
dels för uppförande af nytt dekorationsmagasin med 30,000 kronor,
dels för vissa andra uppgifna ändamål, hvarför kostnaden dock ej blifvit
närmare angifven. — Under åberopande af de stora kostnader,
som af scenernas sammanslagning skulle vållas, har teaterdirektionen
afstyrkt nämnda åtgärd samt föreslagit, att teatrarnes verksamhet
måtte få fortgå såsom hittills, hvarjemte direktionen uppgifvit, att det
tillskott, som för ändamålet borde utöfver nu utgående anslag, beredas
teatrarne, borde bestämmas till 80,000 kronor; ett belopp, som temligen
nära öfverensstämde med den årliga brist, teatrarnes verksamhet
under nuvarande förhållanden lemnat. Skulle åter teaterverksamheten
endast komma att omfatta lyriska representationer, så skulle enligt
beräkning jemvigt mellan inkomster och utgifter kunna uppnås genom
en höjning i nu utgående statsanslag med 33,200 kronor.

Efter meddelande af dessa uppgifter tillägger departementschefen,
att vissa, till vinnande af trygghet för publiken och teaterpersonalen
vid inträffande eldsolycka, nödvändiga åtgärder kräfde, utöfver redan
använda 5,668 kronor 92 öre, ytterligare 18,090 kronor, deraf 8,775
kronor belöpte på Stora teatern och 9,315 kronor på den Dramatiska,
hvartill komme, eventuel!, derest ett af Stockholms Poliskammare meddeladt
beslut vunne laga kraft, en till 8,000 kronor beräknad kostnad
för anskaffande af elektriskt ljus i stället för nu använda kalkljus.

Af hvad sålunda meddelats anser departementschefen framgå, att
ett fortsatt bedrifvande för statens räkning af verksamheten vid endera
eller begge teatrarne, måste, hvilka anordningar dermed än vidtoges,
kräfva ytterligare tillskott utöfver nuvarande teateranslaget.
Beloppet deraf vore det dock omöjligt att på förhand beräkna, då detsamma
ytterst berodde på den vexlande recettinkomsten, hvilken, enligt
hvad erfarenheten visat, stege och sjönke, allteftersom konjunkturerna
inom landet vore goda eller dåliga. I följd häraf blefve det
nödigt, att antingen gifva det erforderliga statsbidraget karakteren af
förslagsanslag eller ock berättiga Kongl. Maj:t att låta förskottsvis anordna,
hvad som utöfver det ordinarie anslaget kunde visa sig behöfligt.

Till de sålunda ur finansiel synpunkt yppade svårigheterna att
bibehålla teatrarne såsom statsinstitution komma ytterligare olägenheter
ur konstitutionel synpunkt. Det kunde nemligen icke anses lämpligt
att på Statsrådet lades ansvaret för en förvaltning af denna beBih.
till Riksd. Prof. 1883. 4 Sand. 1 Afd. 8 Häft. 2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

skafifenliet, som hvarken den närmast ansvarige departementschefen
eller Statsrådets öfriga ledamöter kunde följa med den noggranna uppmärksamhet,
som skulle erfordras för att behörigen öfvervaka, i sedligt,
estetiskt och ekonomiskt hänseende, att förvaltningen fylde sin
uppgift. Denna förvaltning kunde nemligen icke på samma sätt som
andra statsförvaltningar regelbindas i sin verksamhet genom instruktioner
och faststälda detaljerade stater. En teaterdirektion måste lemnas
friare händer och den ensam kunde derför bära ansvaret för teaterförvaltningen.
Men att då låta det konstitutionella ansvaret derför
drabba andra vore oegentligt och oegentligheten blefve större, om, såsom
det kunde ifrågasättas, teatern stäldes under ecklesiastikdepartementet,
hvars chef dock redan vore af mångfaldiga, sinsemellan vidt
skiljaktiga bestyr öfverhopad.

På grund af dessa betänkligheter, anser departementschefen, i den
ställning teatrarne nu kommit, annan utväg nu icke förefinnas, än att
öfverlåta teaterverksamhetens bedrifvande åt enskilda; dock att formen
derför skulle blifva något olika mot den, som vid 1881 års riksdag
var i fråga.

Den hufvudsakliga invändning, som gjorts mot teaterns upplåtande
till enskild person, vore, att i sådant fall tillräckliga garantier komme
att saknas för att teatern skulle bibehålla sig på den höga ståndpunkt
i estetiskt och moraliskt hänseende, som en af staten understödd konstanstalt
borde intaga. För egen del vore väl departementschefen fortfarande
af den åsigt, att nödig kontroll i detta fall skulle kunna utan
svårighet åstadkommas, men ville dock icke, i betraktande af de framstälda
betänkligheterna, oförändradt vidhålla nämnda åsigt. Deremot
borde de antydda betänkligheterna, åtminstone i det väsentliga, kunna
häfvas, om teatern lemnades i händerna på ett konsortium af personer
med känd allvarlig nitälskan för den sceniska konsten. Intresset för
denna konst vore i vårt land och särskildt i hufvudstaden så lifligt,
att departementschefen vågade antaga, att särdeles om upplåtelsen af
teatern kunde förbindas med förmåner, som gjorde den ekonomiska
risken mindre, någon svårighet icke skulle möta att få teatern öfvertagen
af ett konsortium, hvari deltagarnes personer i och för sig utgjorde
en fullt tillförlitlig borgen för teaterns värdiga handhafvande.

Beträffande arten och omfånget af dessa förmåner heter det vidare
i statsrådsprotokollet, att — förutsatt att Dramatiska teatern, som
till följd af byggnadssätt och inredning vore ganska olämplig, blefve
såld —, för det konsortium, som kunde finnas benäget att öfvertaga
teatern, förmåner af afsevärd beskaffenhet skulle kunna beredas derigenom,
att upplåtelsen af teatern med tillhörande tomt och till teatern

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

11

anslagna inkomster utsträcktes till en längre följd af år, exempelvis
femtio, och att konsortiet berättigades disponera den för närvarande
obebyggda delen af teaterns tomt för uppförande af en ny teaterbyggnad
eller för en tillbyggnad af det gamla teaterhuset. Om den nya byggnaden,
hvilken vid upplåtelsetidens utgång borde utan lösen hemfalla
åt statsverket, inreddes så att den kunde delvis användas för andra
ändamål än teaterverksamhet, antoge departementschefen, att den afkomst,
konsortiet kunde deraf upphemta, skulle, i förening med den
ökade recettinkomst, som borde kunna påräknas inom den nya rymligare
teatern, jemte de af Kongl. Maj:t och Riksdagen anslagna understöd,
sätta teaterns innehafvare i stånd att bestrida driftkostnaderna
för teatern jemte ränta och amortering på byggnadskostnaden samt
möjligen derutöfver bereda sig någon vinst. En väsentlig orsak till
det mindre gynsamma ekonomiska resultatet af de Kongl. teatrarnes
verksamhet vore obestridligen att söka i det stora teaterhusets mindre
tidsenliga beskaffenhet, som verkade fördyrande på den dagliga driftkostnaden
och ej lemnade utrymme för en tillräckligt stor publik. En
ny teaterbyggnad måste derför vara ett önskningsmål; och ett försök
att åstadkomma en sådan utan uppoffring från statsverkets sida på nu
antydda eller annat sätt syntes icke böra försummas. Ett bestämdt
förslag härutinnan hade departementschefen emellertid ansett sig så
mycket mer förhindrad att framställa, som, enligt hvad bekant vore,
inom Riksdagen fråga blifvit väckt om teatertomtens användning för
andra statsändamål. Äfven derigenom att staten disponerade den
synnerligen värderika tomten för andra offentliga institutioner kunde
ersättningen för tomten blifva ett betydande bidrag till en ny teaterbyggnad.

Uppenbart vore emellertid, att en uppgörelse om teaterns upplåtande
åt ett konsortium icke kunde bringas till stånd till utgången
af det nu löpande spelåret, utan att längre rådrum för sakens förberedande
erfordrades; och ej heller kunde det vara lämpligt att nu på
förhand fastställa vilkoren för en dylik upplåtelse, utan borde en underhandling
derom först ega rum med det konsortium, som kunde blifva
bildadt för teaterns handhafvande; och ansåge departementschefen
förty, att Riksdagens medgifvande nu endast skulle äskas dertill, att
förberedande åtgärder finge vidtagas för öfverlåtelsen.

Under öfvergångstiden och i betraktande af de kostnader och
svårigheter, hvarmed de båda scenernas sammanslagning enligt teaterdirektionens
framställning skulle blifva förenade, ansåge departementschefen
nödigt att verksamheten å den Dramatiska teatern upphörde
med spelårets slut, så att på Stora teatern endast komme att gifvas

12

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 11 c.

lyriska representationer; och liar departementschefen i sammanhang
härmed påpekat att dramatiska scenens totala upphörande kunde komma
att påkalla ett visst understöd åt personer, som länge varit i tjenst
vid denna teater och efter den ifrågasatta förändringen icke kunde
påräkna att vinna ny anställning.

Då Utskottet nu öfvergår till att yttra sig rörande de särskilda
i ämnet afgifna förslag, har Utskottet velat förutskicka en erinran
derom, att Utskottets arbete i icke ringa mån försvårats deraf, att Rikdagen
så sent fått mottaga förevarande nådiga proposition; och kommer
Utskottet vid ärendets behandling att först punkt för punkt afhandla
Kongl. Maj:ts proposition samt derefter särskildt de enskilda
motionerna, i den mån dessa icke redan under pröfningen af Kongl.
Maj:ts framställning kunna blifva besvarade.

Till en början har Utskottet emellertid ansett sig, så vidt tillgängliga
handlingar, derutinnan lemna upplysning, böra söka utreda
orsakerna till det ogynsamma resultatet af teaterverksamheten under
de senaste åren, i den mån nemligen dessa orsaker kunna vara att
söka hos förvaltningen af* teaterns angelägenheter.

Då den säkraste upplysning härutinnan torde vinnas genom granskning
af de för teatrarne faststälda stater, får Utskottet här nedan i
något sammanträngd form meddela de uppgifter, som stått Utskottet
till buds:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

Spelaret 1881—1882.

13

Enligt stat.

Öfver stat

Summa.

Inkomster:

Anslag af Konungen...................................

67,385

—

- -

—

67,385

—

d:o af staten........................................

60,000

—

- -

—

60,000

—

d:o „ „ brandskadeersättning........

- _

—

51,822

50

51,822

50

Hyror ......................................................

35,350

—

500

—

35,850

—

Recettmedel (stora teatern) .......................

252,000

—

11,634

70

263,634

171,182

70

d:o (dramatiska teatern) ...............

161,000

—

10,182

25

25

Extra inkomst.............................................

1,800

—

1,432

53

3,232

53

Skuld ........................................................

—

—

127,113

20

127,113

20

Summa

577,535

—

202,685

18

780,220

18

Utgifter:

1 Titeln Direktören....................................

6,000

_

—

—

6,000

—

2 Titeln Sekreteraren ...............................

2,000

—

- -

04

2,000

04

Literatör, författarearfvode m. m...............

9,650

—

13,045

19

22,695

19

Kamererare m. fl........................................

4,600

—

999

33

5,599

33

Biljettförsäljning.........................................

6,700

—

2,409

—

9,109

—

Pensioner....................................................

—

Räntor.......................................................

3 Titeln Intendenter m. fl.........................

10,600

—

496

41

11,096

41

Sångscenen..................................................

106,497

—

8,090

93

114,587

93

Talscenen .................................................

114,125

—

8,910

97

123,035

97

Orchestern ..............................................

71,889

—

21,817

10

93,706

10

Baletten .....................................................

33,295

—

1,606

22

34,901

22

Chören ...................................................

47,749

—

720

13

48,469

13

Elevskolan ................................................

6,385

—

4,700

29

11,084

29

Tillfälliga engagement m. m.....................

12,700

—

23,811

95

36,511

95

4 Titeln Materialförvaltare m. fl...............

800

—

50

04

850

04

Reparationer, hyror m. m.........................

8,500

—

8,814

14

17,314

14

Möbler och husgeråd ................................

600

—

1,560

07

2,160

07

Attributer ................................................

7,200

—

4,493

92

11,693

92

Kostymer..................................................

29,295

—

35,885

50

65,180

50

Dekorationer.............................................

42,700

—

37,867

61

80,567

61

Belysning ..................................................

35,400

—

18,310

05

53,710

05

Ved och expenser ....................................

11,850

—

2,787

40

14,637

40

Diverse utgifter ........................................

9,000

—

6,308

20

15,309

20

Behållning................................................

— —

—

—

69

—

69

Summa

577,535

—

202,685

18| 780,220|18

14

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 11 c.

Af förestående förteckning visar sig, att nästan hvarje särskild
post i den uppgjorda staten blifvit öfverskriden, och om granskningen
utsträckes till nu löpande spelår, för hvilket ett'' sammandrag af räkenskaperna
för 10 månader varit för Utskottet tillgängligt, så visar sig
äfven der enahanda förhållande i stegrad proportion.

Utskottet har sig icke bekant, hvilka grunder, som blifvit följda
vid uppgörande af teatrarnes stater, men det har synts Utskottet i hög
grad anmärkningsvärd!, att så högst betydliga afvikelser behöft ifrågakomma.
Om ock en del öfverskridanden af 1881—1882 årens stat kunna
finna sin förklaring i nödvändigheten att anskaffa ny materiel i stället för
sådana föremål, som vid eldsvådan år 1881 förstörts, så återstå dock
många andra poster, der det vill synas, att större sparsamhet skulle
kunnat iakttagas. Särskildt torde uppmärksamhet böra fästas vid utgiftstiteln
»tillfälliga engagement», der 23,811 kronor 95 öre användts
utöfver det i staten bestämda beloppet. Å de 10 månader af nu löpande
spelår, hvarför Utskottet haft tillfälle taga del af räkenskaperna, skulle
af den i staten under nämda titel upptagna summa belöpa 10,583 kronor
33 öre, men anslaget har redan öfverskridits med 24,129 kronor 71 öre.
Flera andra poster skulle äfven kunna påvisas, i afseende å hvilka det
förefaller, som om under de kritiska förhållanden, hvarunder teatrarne
arbeta, inskränkningar i utgifter bort kunna ega rum, men det anförda
må vara nog.

Härmed har Utskottet velat påpeka, att anledningarna till den årliga
bristen icke ensamt torde vara att söka i de af den Kongl. teaterdirektionen
framhållna förhållanden, nemligen teatrarnes otillräckliga utrymme,
föråldrade maskineri m. m.

Den första af de Kongl. Maj:ts framställningar, Utskottet har att
företaga till pröfning, är frågan om försäljning af Dramatiska teatern.
Kongl. Maj:ts förslag afser Riksdagens medgifvande till att denna försäljning,
som äfven borde omfatta all den till teatrarne hörande materiel,
som icke efter teaterdirektionens bepröfvande erfordras för den
Stora teatern, må få ske ovilkorligt utan stadgande af något förbehåll
till förebyggande deraf att teatern fortfarande varder till sådant ändamål
använd; och då det svårligen lärer kunna förnekas, att under nuvarande
förhållanden, då på den korta tid, som förflutit, sedan genom
Hans Maj:t Konungens försorg teaterns skulder senast betäcktes, skuldbördan
å ny o uppgått till högst betydliga belopp, försäljning af Dramatiska
teatern för betäckande af dessa nya skulder blifvit alldeles
oundviklig, samt köpeskillingen skulle blifva betydligt mindre om vilkor
mot teaterns användande för sitt nuvarande ändamål skulle stadgas,
torde denna framställning böra bifallas.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

15

Härefter följer att pröfva det i 2:dra punkten af Kongl. Maj:ts
proposition framstälda förslaget angående förberedelser för Stora teaterns
upplåtande till ett konsortium på viss tid och under vilkor, som
i propositionen uppräknas.

Ehuru för närvarande Riksdagen endast har att yttra sig, huruvida
ett medgifvande till förberedande åtgärders vidtagande för upplåtelsen
bör lemnas eller icke, men frågan om de närmare vilkoreu
härvid först framdeles kommer att föreläggas Riksdagen, så har Utskottet
likväl trott sig böra i någon mån yttra sig om de antydningar,
som i statsrådsprotokollet blifvit gjorda rörande beskaffenheten af det
aftal, som nu är i fråga. Ett uttalande härom skulle säkerligen vara
till nytta och underlätta de blifvande underliandlingarne.

Beträffande först tiden för upplåtelsens bestånd, så har departementschefen
framkastat den tanke, att densamma skulle möjligen bestämmas
till 50 år, under hvilken betydliga tidrymd Riksdagen skulle
vara förbunden att låta nuvarande å ordinarie stat utgående anslagtill
teatrarne, 00,000 kronor, fortfara under hvilka förändrade förhållanden
som helst. Utskottet får härvid anmärka, att anledning knappast
synes förefinnas, att Riksdagen skall vara benägen att binda sig
för så lång tidrymd. Vidare torde det böra tagas i betraktande, att
upplåtelsens bestämmande till så lång tid kan komma att medföra
vanskligheter af annan art, nemligen med afseende på de särskilda
deltagarne i konsortiet. Dessa skulle utgöras af för konsten nitälskande
personer, men om det äfven läte sig göra att finna sådana personer
vid upplåtelsens första början, så måste det dock antagas att inträffande
dödsfall förr eller senare skola komma att åstadkomma personombyten,
och huru i sådant fall trygghet skall vinnas för att den eller de bortgångne
varda med lika qvalificerade personer ersatte, derom är svårt att bilda sig
en föreställning. Största vigten torde vid ett blifvande aftal kunna och
böra läggas på den kontroll, som från statens sida skall utöfvas å kontraktets
uppfyllelse samt derå, att de estetiska fordringar, som med
fog kunna ställas på landets främsta teater, varda behörigen iakttagna.

Slutligen har Utskottet att taga i betraktande förslaget om den
dramatiska teaterverksamhetens inställande efter det nu löpande spelårets
slut och framtida förläggande till Stora teatern.

Utan att inlåta sig på undersökning om i hvad mån den ifrågasatta
sammanslagningen af de båda scenerna skulle, enligt hvad teaterdirektionen
förmenar, medföra ökade utgifter, finner Utskottet dock ej
skäl vara för handen att redan nu låta den Dramatiska teaterns verksamhet
afbrytas, bland annat med hänsyn till de stora svårigheter,
som för de vid Kongl. teatrarne nu anstälda dramatiska artisterna

16

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 11 c.

skulle uppstå, om hela den dramatiska scenen skulle indragas. Förslaget
härom har så mycket mindre kunnat af dessa artister motses, som
det förut icke ens alternativt varit framkastad!, och då dertill kommer
att Kongl. Maj:ts afsigter bekantgjorts först vid slutet af spelåret, samt
att de sålunda icke kunna antagas hafva egt tillfälle att för en sådan
eventualitet som denna träffa förberedelser, synes det icke vara med
billighet förenligt att nu plötsligt afskeda dem, ehuru visserligen full
juridisk rätt dertill utan tvifvel förefinnes.

I anledning häraf och med hänsyn äfven dertill, att ett allmänt
afskedande af samtliga, äfven de förtjenstfullaste dramatiska artister
redan nu, innan teatrarnes framtida ställning kunnat definitivt ordnas,
skulle kunna medföra stora svårigheter att återvinna dem, i händelse,
vid frågans slutliga lösning, det befunnes lämpligt att bibehålla den
dramatiska scenen, har Utskottet sett sig föranlåtet förorda, att tillträdet
till den Dramatiska teatern efter försäljningen må uppskjutas
till utgången af nästa spelår.

I samma punkt, som nu till behandling förevarit, har slutligen
föreslagits, att utöfver det nu å sjunde hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslaget måtte på extra stat för år 1884 anvisas ett belopp af
40,000 kronor, samt att Kongl. Maj:t måtte berättigas att, om ytterligare
anslag visade sig oundgängligen behöfligt, låta förskjuta erforderliga
medel, hvilka sedermera måtte hos Riksdagen till ersättande
anmälas.

Det begärda beloppet, 40,000 kronor, har beräknats under förutsättning,
att å Stora teatern endast lyriska föreställningar skulle komma
att gifvas och kunde derför synas, i följd af Utskottets beslut att
förorda bibehållandet af den dramatiska scenen under ett år, böra
något höjas, men Utskottet har dock icke velat ifrågasätta något
sådant, under förutsättning att allvarliga bemödanden från teaterdirektionens
sida nu varda gjorda att genom de största möjliga besparingar
åstadkomma nedsättning i utgifterna; och har Utskottet icke funnit
skäl att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts i öfrigt i denna punkt gjorda,
nyss anmärkta framställning.

I afseende å den äskade ersättningen dels för de af Statskontoret
redan utbetalda eller till utbetalning anbefalda förskott å 143,000
kronor och dels för de 5,668 kronor 92 öre, som åtgått till arbeten mot
eldfara, tillsammans 148,669 kronor, har Utskottet icke ansett sig kunna
framställa någon invändning.

Genom hvad nu blifvit anfördt torde i allt hufvudsakligt svar
äfven vara lemnadt på de i frågan väckta, här ofvan anmärkta motionerna.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

17

Mot det af Herr Friherre Klinckowström väckta förslaget att
bibehålla de Kongl. teatrarne såsom statsinstitutioner hafva så väl af
1869 års teaterkomité som i statsrådsprotokollet så talande skäl anförts,
att derom icke vidare torde behöfva ordas; och hvad angår de af denne
motionär förordade bestämmelser och anslagsförhöjningar, erfordras derom
ej något särskildt yttrande.

Detsamma torde ock kunna sägas om de öfriga motionärernas
förslag.

Utskottet får derför, under åberopande af det redan anförda, nu
hemställa,

a) att Riksdagen, under medgifvande, att den
Dramatiska teatern med den materiel, som finnes kunna
undvaras, får i den ordning och på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit för statsverkets räkning försäljas — under
förbehåll likväl att tillträdet till egendomen bestämmes
till den 1 Juli 1884 samt under anhållan i
enlighet med Kongl. Maj:ts framställning, att Kongl.
Maj:t behagade till nästkommande Riksdag aflåta proposition
angående ordnandet af den Kongl. teaterns
verksamhet genom upplåtande för någon lämplig tid
åt ett konsortium af enskilda personer af den Stora
teaterns egendom och den från försäljning undantagna
materialen, å ena sidan mot åtnjutande af nu å ordinarie
stat utgående statsbidrag 60,000 kronor, och
hvad Hans Maj:t Konungen kan finna godt att af sina
medel dertill anvisa, samt å andra sidan mot skyldighet
att upprätthålla teaterverksamheten och på de
vilkor i öfrigt, som kunna blifva beroende af aftal,
som å statens vägnar af Kongl. Maj:t och Riksdagen
godkännas — må anvisa för år 1884 dels å ordinarie
stat nu uppförda 60,000 kronor och dels på extra stat
högst 40,000 kronor för upprätthållande af de sceniska
föreställningarna å såväl den Dramatiska teatern som
den Stora teatern; vid beviljande af hvilka anslag det
vilkor må fästas att statsmedel derutöfver icke varda
för de Kongl. teatrarne använda;

b) att Riksdagen på extra stat för år 1884 må
bevilja ett belopp af 148,669 kronor till ersättande af
hvad Kongl. Maj:t förskottsvis för de Kongl. teatrarne

Bih. till BiJcsd. Prof. 188°. 4 Sami- 1 Afd. 8 Häft. 3

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

anordnat under vilkor att köpeskillingen för den Dramatiska
teatern må, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, få
ingå bland statsverkets extra uppbörd; samt

c) att de af ofvan bemälde motionärer framstälda
förslag, i den mån de skilja sig från hvad Utskottet,
föreslagit, icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 1 Juni 1883.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

19

Reservationer:

af Herr L. Nordenfelt: “Riksdagens skrifvelse N:o 79 år 1882
innehåller medgifvande för Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad
af tillgängliga medel förskjuta, intill 40^000 kronor, de utgifter
för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie teateranslaget och
teatrarnes öfriga inkomster möjligen icke komma att lemna tillgång,
och likväl har denna summa så väsentligen blifvit öfverskriden.

De räkenskapsutdrag, som kommit Utskottet tillhanda, synas mig
otvetydigt utvisa, att detta förhållande till stor del uppkommit genom
misshushållning, enär utgifterna för teatrarne så väsentligen förökats,
utan att inkomsterna derigenom tillvuxit.

Till erinran om, huru de Kongl. teatrarnes inkomster och utgifter
stält sig sedan år 1869, anser jag mig böra här införa följande
tabell, hemtad från Kongl. Maj:ts proposition N:o 19 till 1881 års
Riksdag:

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

1869—1870.

1870—1871.

1871—1872.

1872-1873.

1873—1874.

1874—1875.

Kongl. teatrar nes inkomster

522,581

15

508,693

52

555,238

83

612,496

23

664,288

31

631,873

32

» » utgifter .

501,993

32

492,909

1 5

511,576

74

558,276

49

650,462

05

642,638

9 9

Behållning för spelåret ...

20,587

83

15,784

37

43,662

09

54,219

74

13,826

26

—

—

Brist för spelåret ...........

— —

—

—

—

—

—

— —

—

— —

—

10,765

67

Behållning från föregående
spelår...........................

_ _

_

- -

—

- -

—

2,805

65

57,025

39

70,851

65

Brist från föregående spelår

—

Summa behållning...........

—

—

—

—

—

—

57,025

39

70,851

66

60,085

98

Summa brist..................

Anm. Med anledning af den reglering af Kongl. teaterns affärer, som vid tiden för statsverkets inköp
med början af spelaret 1872—1873.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

21

1875—1876.

1876-1877.

1877—1878.

1878—1879.

1879—1880.

I medeltal

de fem första

åren.

I medeltal

de sex sista

åren.

I medeltal
under
perioden
1869—1880.

660,163

15

690,713

63

639,057

96

595,551

19

579,319

2 9

572,659

61

632,779

75

605,452

42

709,949

16

698,900

78

691,646

65

694,499

29

657,569

20

543,043

55

682,534

01

619,129

25

—

29,616

06

— —

—

—

—

49,786

01

8,187

16

52,588

69

98,948

10

78,249

91

— —

—

49,754

26

13,676

93

60,085

98

10,299

97

2,112

82

— —

—

—

—

— —

—

—

—

—

—

— —

—

---

—

—

—

50,475

87

149,423

97

—

10,299

97

2,112

82

—

—

---

—

—

—

—

—

—

—

—

—

- -

—

---

—

50,475

87

149,423

97

227,673

88

— —

af Dramatiska teatern egde rum, hafva under de 4 sigta rubrikerna uppgifter lemnats endast för tiden från och

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

På grund af 39 § Riksdagsordningen synes det mig kafva varit
Utskottets ovilkorlig^ pligt att, om detta öfverskridande af ett bestämdt
anslag ock om orsaken dertill kos Kamrarne göra anmälan.

Äfven i den kändelse att den dramatiska teaterbyggnaden icke
befinnes böra användas för sitt nuvarande ändamål, synes det mig
icke lämpligt att försälja densamma förr än utredt blifvit, dels huruvida
denna byggnad må finnas behöflig vid uppgörelse med det konsortium,
som kan finnas, villigt att öfvertaga teatrarne, dels ock huruvida
denna byggnad skulle kunna fördelaktigt användas för något annat
ändamål.

Fördenskull vågar jag föreslå:

a) att Riksdagen för närvarande icke ville medgifva
att den dramatiska teaterbygggnaden må försäljas; b)

att Riksdagen må för nästkommande år bevilja
dels å ordinarie stat 60,000 kronor ock dels på
extra stat högst 40,000 kronor till upprätthållande
af de sceniska föreställningarne under nästkommande
spelår å såväl den Stora som den Dramastiska teatern,
dock under vilkor att dessa anslag ej få öfverskridas;

c) att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla
om proposition till nästkommande Riksdag angående
ordnandet af de Kongl. teatrarnes verksamhet, antingen
genom upplåtande af statens lokaler med materiel
under någon lämplig tid åt enskild person eller bolag,
mot åtnjutande af nu utgående statsbidrag samt hvad
Hans Maj:t Konungen kan finna för godt att för ändamålet
af sina medel anvisa, eller genom anskaffande
af ändamålsenlig ny lokal för den sceniska konsten
utan särskild kostnad för staten, utöfver hvad nuvarande
teaterlägenheter och tomter kunna betinga i
ersättning eller betalning samt med beräkning att
nuvarande ordinarie anslag från statsverkets sida ej
må öfverskridas;

d) att Riksdagen må på extra stat för år 1884
anvisa ett belopp af 148,669 kronor, deraf 143,000
kronor till ersättning för dels redan af Statskontoret
utbetalda förskott för de Kongl. teatrarne och dels
Statskontoret till utgifvande anbefalda belopp, samt
5,668 kronor 92 öre till betäckande af kostnaden för

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

23

åtskilliga till vinnande af trygghet mot, eldfara utförda
arbeten; samt slutligen

e) att de af ofvanbemälde motionärer framstälda
förslag, i den mån de skilja sig från hvad Utskottet
nu föreslagit, icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda/1

af Herrar R. Törnebladh, Friherre F. von Essen och Friherre //.
M. Palmstierna, hvilka anförde: “Visserligen synes försäljning af den
Dramatiska teatern under nuvarande förhållanden, då teaterns skulder
så hastigt ökats, hafva blifvit nästan oundviklig; dock vill det förefalla,
att försigtigheten med hänsyn till teaterverksamhetens eventuella
öfverlåtande till enskilda personer, bjöde att härvidlag ej gå allt för
hastigt tillväga. Det skulle nemligen kunna inträffa att, om, såsom i
statsrådsprotokollet är antydt, Dramatiska teaterns försäljning ovilkorlig/;
föreskrefves och försigginge redan omedelbart efter innevarandespelårs
slut, vid de derefter inledda underhandlingarna med det af
departementschefen omförmälda konsortiet, det komme att visa sig, att
konsortiet för undvikande af konkurrens önskade få bedrifva teaterverksamheten
å båda de hittills begagnade scenerna, samt att, då
Kongl. Maj:t ej kunde tillmötesgå ett sådant anspråk, antingen vilkoren
för Stora teaterns öfverlåtande å konsortiet komme att blifva i
väsentlig mån mera betungande än de eljest behöft blifva eller ock
möjligheten försvåras att erhålla fullt lämpliga personer, som kunde
öfvertaga teatern och sköta den på ett värdigt sätt. Ur dessa synpnnkter
synes det alltså vara nödvändigt, att afhändandet af Dramatiska
teatern icke varder redan nu ©vilkorligt föreskrifvet, utan att beslutet
derom af nyss antydda skäl varder endast vilkorligt och beroende af
den rigtning, underhandlingarne med det blifvande konsortiet kunna
komma att taga.

Men förslaget att ordna den framtida teaterversamheten genom
öfverlåtande af lokalerna åt enskilda personer eller ett bolag torde icke
vara det enda sättet att lösa frågan. Af samtliga utlåtanden, som i
ämnet afgifvits, har nemligen oemotsägligt framgått att så väl den
Dramatiska som den Stora teatern efter nutidens förhållanden äro synnerligen
olämpliga, Dramatiska teatern på grund af dess i händelse af
eldsvåda synnerligen farliga byggnadssätt, samt den Stora teatern på
dels liknande grund, dels ock i följd af dess trånga utrymme, som
icke lemnade tillgång på nöjaktigt antal platser, dess föråldrade maskineri,
som erfordrade användandet af handkraft, der det vore bättre
och billigare att kunna begagna maskiner, dess otillräckliga förvarings -

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

rum för dekorationer m. m. Beredandet af en ny lokal måste således
anses vara ett vigtig!; önskningsmål; och det torde under närvarande
förhållanden kunna låta sig göra att vinna målet utan att statsverket
behöfver betungas med några särskilda utgifter derför. På sätt i statsrådsprotokollet
har blifvit antydt, är nemligen vid innevarande riksdag
fråga väckt om åstadkommande af utredning genom Kongl. Maj:ts
försorg af en del på dagordningen stående, vidtomfattande byggnadsfrågor,
som afse anskaffande af nytt riksdagshus, ny eller förbättrad
lokal för Riksbanken m. m. Dervid har starkt ifrågasatts att taga den
nuvarande Stora teaterns tomt i anspråk för ofvannämnda nya byggnader,
och i sådan händelse skulle för den köpeskilling, som för densamma
kunde betingas, möjligen kunna vinnas medel, tillräckliga för
att dermed förvärfva eu ny teater. Dessutom torde det kunna antagas,
att Stockholms stad icke* skulle vara obenägen att, om underhandlingar
derom i tid inleddes, bidraga till ändamålet, vare sig med
anslag i penningar eller medelst upplåtande af byggnadsplats.

Under åberopande af hvad sålunda anförts få vi hemställa

a) att Riksdagen må

under medgifvande att den Dramatiska teatern
för statsverkets räkning må försäljas, — dock med
förbehåll att tillträde af egendomen ej må ega rum
före nästa spelårs slut,

samt under anhållan att. Kongl. Maj:t. ville till
nästkommande Riksdag aflåta proposition angående
ordnandet af de Kongl. teatrarnes verksamhet, antingen
genom upplåtande af statens lokaler med materiel
under någon lämplig tid åt enskild person eller bolag
mot åtnjutande af nu utgående statsbidrag samt hvad
Hans Maj:t Konungen kan finna godt att för ändamålet
af sina medel anvisa, eller genom anskaffande
af ändamålsenlig ny lokal för den sceniska konsten,
utan särskild kostnad för staten, utöfver hvad nuvarande
teaterlägenheter och tomter kunna betinga i
ersättning eller betalning äfvensom med beräkning;
att nuvarande ordinarie anslag från statsverkets sida
ej må öfverskridas

för nästkommande år anslå dels de å ordinarie
stat nu uppförda 60,000 kronor, och dels på extra
stat högst 40,000 kronor till upprätthållande af de

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

sceniska föreställningarna under nästkommande spelår
å så väl den Stora som den Dramatiska teatern.»

Häri instämmer Herr L. W. Lothigius.

af Herrar Grefve C. K. J. Posse och J. Widén, h vilka yrkade att
mom. a) i Utskottets hemställan måtte erhålla följande lydelse:

»a) att Riksdagen må under medgifvande, att den
Dramatiska teatern med den materiel, som kan undvaras,
må försäljas — dock med förbehåll, att tillträde
af egendomen ej må ega ruin före nästa spelårs
slut, samt under anhållan, att Kong). Maj:t ville
till nästkommande Riksdag aflåta propsition angående
ordnandet af de Kongl. teatrarnes verksamhet genom
anskaffande af ändamålsenlig riy lokal för den sceniska
konsten — anslå för nästkommande år dels de å
ordinarie stat nu uppförda 60,000 kronor och dels på
extra stat högst 40,000 kronor till upprätthållande af
de sceniska föreställningarna under nästkommande
spelår å såväl den Stora som den Dramatiska teatern.»

af Herr Grefve S. Lagerberg;

af Herr Tass Olof Larsson, hvilken yttrade: »Då man på en dag
skall afgöra 4:de och 5:te hufvudtitlarne samt den invecklade frågan
om de Kongl. teatrarne, jemte en annan ganska svårlöst fråga, så
torde man vara berättigad till öfverseende, om man endast antydningsvis
hinner angifva sin skiljaktiga mening i de fall, der den afviker
från flertalets. Ett bifall till Utskottets nu föreliggande förslag
anser jag icke komma att lösa frågan, och jag befarar att nästa Riksdag
står inför samma svårigheter och med nya brister, som då
måste fyllas. Mig synes, att denna fråga kommit närmare en verkliglösning,
om Riksdagen nu, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition
och i ämnet väckta motioner, för sin del beslutar:

att Riksdagen, under medgifvande att den Dramatiska
teatern med den materiel, som kan undvaras,
må försäljas — dock med förbehåll att tillträde af
Bill. till Riksd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 8 Udft. 4

26

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c.

egendomen ej må ega rum före nästa spelårs slut,
samt under vilkor att Kong!. Maj:t till nästkommande
Riksdag aflåter proposition, angående ett fullständigt
och slutligt ordnande af de Kongl. teatrarnes framtida
verksamhet på det sätt, att statens befattning med
desamma upphör och nuvarande stora teaterhus med
tillhörande tomter får af Riksdagen för dess behof
disponeras, mot det att Riksdagen till Kongl. Majrts
förfogande ställer erforderliga medel till förvärfvande
af annan teater och dess anordnande för det afsedda
ändamålet — anslår för nästkommande år dels de å
ordinarie stat nu uppförda 60,000 kronor och dels på
extra stat högst 40,000 kronor till upprätthållande af
de sceniska föreställningarne under nästkommande
spelår å så väl den Stora som den Dramatiska teatern;
och

att Riksdagen må på extra stat för år 1884 anvisa
ett belopp af 40,000 kronor, till ersättning för
af Statskontoret utbetalda förskott för de Kongl. teatrarne,
på grund af sistlidne Riksdags beslut i ämnet.

Mig synes att man genom ett sådant beslut skulle komma mycket
närmare lösningen af icke allenast denna svårlösta fråga, utan ock
flera andra lika vigtiga och svårlösta frågor, såsom om plats för nya
lokaler för icke allenast Riksdagen och Riksbanken utan ock för Riks- .
arkivet.

Om den s. k. Nya teatern inköpes för den Kongl. teaterns behof
vinnes, utom den fördel, som kan ligga dels deruti att ett betydligt
större utrymme för teaterbesökande erhålles, dels deruti att den
förnämsta konkurrenten derigenom försvinner, jemväl den stora fördelen
att Riksdagen för sina behof genast kan komma i besittning af Stora
teaterns hus och tomter, utan att teaterns verksamhet varder på ringaste
sätt afbruten.

Skulle för teaterverksamhetens bedrifvande erfordras något tillskott
utöfver teaterns egna inkomster, torde — föreställer jag mig — Riksdagen
icke vara ovillig att lemna något bidrag dertill, derest så ordnas,
att icke allenast Riksdagen, utan ock Hans Maj:t Konungen samt Stockholms
stad för ändamålet bidraga hvardera med ett lika stort belopp,
och så att staten för öfrigt är fri från hvarje ansvar och befattning med
den Kongl. teatern.“

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11 c. 27

I förestående af Herrar R. Törnebladh m. fl. afgifna reservation
hafva förutom Herr L. TV. Lothigius, jemväl Herrar Grefve G. Sparre
samt Friherre G. Tamm instämt.

Herrar Grefve C. Beck-Friis och Emil Key hafva anhållit få antecknadt,
|.att de icke deltagit i behandlingen hos Utskottet af förevarande
ärende.