BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

1

N:o 14.

Ank. til) Riksd, Kansli den 29 Maj 1888, kl. 2 a. m.

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda frågor rörande
std rnpel afgiflen.

På sätt Utskottet i sitt betänkande N:o 6 anmält, hafva vissa delar
af Kongl. Maj:ts i proposition N:o 7 framlagda förslag till förordning
angående stämpelafgiften synts Utskottet stå i det nära samband med
de frågor, som behandlats af Riksdagens Särskilda Utskott, att definitiva
beslut i berörda delar ej borde fattas, förr än dessa andra frågor blifvit
af Riksdagen afgärda. Vid behandlingen af samma betänkande hafva
derjemte åtskilliga derstädes förekommande hemställanden blifvit af
båda eller endera af Kamrarne till Utskottet återförvisade; och får Utskottet
med anledning häraf angående samtliga dessa ännu oafgjorda
frågor afgifva utlåtande, dervid följande författningsförslagets paragrafföljd.

§ 3.

Enligt gällande stämpelförordning skola fullmakter, konstitutorial,
förordnanden och andra handlingar, hv rigenom embeten eller tjenster
tillsättas, i allmänhet förses med stämpel, motsvarande, då den utnämnde
första gången tillträder befattning med lön, 1 procent å hela. lönen,
extra ordinarie inkomst eller sportler af s ndig egenskap deruti ^ inberäknade,
och vid befordringar som medföra högre lön 1 procent å skil Bih.

till Riksd. Prof. 1883. 5 Sund. 1 Afd. 13 Höft. 1

2

Bevillnings-UtsTeottets Betänkande N:o 14.

naden emellan den lön, efter hvilken den utnämnde förut erlagt stämpelafgift,
och den lön som erhålles. Likaledes skall stämpelafgift, motsvarande
1 procent å löneskilnaden, erläggas, då embets- eller tjenstebefattnings
innehafvare uppflyttas till högre lönegrad, äfvensom vid förhöjning
af lön genom ålderstillägg eller till följd af vidtagen lönereglering.
För fullmakter och andra dylika handlingar, som utfärdas af
Kongl. Maj:t, skall derjemte enligt regeln erläggas en särskild stämpel
af 6 kronor. Härförutom är föreskrifvet, att i stället för de forna, till
Vadstena krigsmanshuskassa samt amiralitets krigsmanskassa!! vid befordringar
och transporter inom vissa stater utgående avancementspenningar
eller befordringsafgifter en mot dessa avgifter, sådana de blifvit
genom särskilda författningar och olika stater bestämda, svarande förhöjning-
i den för fullmakter, konstitutorial och förordnanden samt transport-
och bytesresolutioner inom samma stater stadgade stämpel skall
eg a rum.

Angående uppkomsten af dessa olika fullmaktsstämplar vill Utskottet,
med ledning af hvad de komiterade, som inom Finansdepartementet
biträdt med beredning af detta ärende, anfört, till eu början
erinra, att före år 1836 stämpelafgift^! för fullmakter, utfärdade vare
sig af Kongl. Maj:t eller af andra myndigheter, utgick med lika belopp,
nemligen 5 procent af lönen. På grund af ett vid 1834—1835 årens
riksdag fattadt beslut om utbytande mot stämpelpapper af dittills till
tjenstemännen i Kongl. Maj:ts kansli utgående kansligebfihr, sportler
och sigillpenningar, infördes emellertid i stämpelförordningen den 16
Maj 1835 en berörda kansligebiihr och sportler motsvarande särskild
stämpelsats af 7*/•> procent af lönen för fullmakter m. in., utfärdade af
Kongl. Majrt, hvarigenom stämpelafgiften för dessa fullmakter alltså kom
att uppgå till 12f/i» procent, hvartill ytterligare kom en särskild stämpelsats
af en riksdaler banko, motsvarande de forna sigillpenningarne. Vid
1859—1860 årens riksdag fäste Bevillnings-Utskottet Rikets Ständers uppmärksamhet
på obilligheten deraf, att, sedan kansligebiihren i underordnade
embetsverk dåmera afskaffats, de embets- och tjenstemän, för
hvilka Kongl. Maj:t utfärdade fullmakter eller förordnanden in. in., fortfarande
skiille, genom erläg ande af stämpelafgift, motsvarande den
forna kansligebiihren och si llpenningarne, bidraga till bekostande af
den aflöning, som för Kon . Majrts kansli utginge, hvarför Utskottet
ansåg, att stämpelbeloppet för berörda fullmakter in. in. borde nedsättas
till likhet med hv,a för fullmakter in. in., utfärdade af rikets
embetsverk, funnes stadga t. Då likväl den, som från rikets embetsverk
och andra offentliga myndigheter erhölle fullmakt, konstitutorial

Bévillnings-Zftskotlets Betänkande N:o 14

3:

eller _ förordnande _ å embete eller tjenst, vore skyldig att erlägga lösen
för sjelf va expeditionen, hvilken lösen enligt expeditionstaxan utginge med
2 riksdaler för expeditioner från embetsverk tillhörande första afdelningen
och med 3 riksdaler för expeditioner från embetsverk af andra afdelningen,
ansåg Utskottet, att ett lämpligt belopp borde i stället för expeditionslösen
såsom stämpelafgift utgå för hvarje dylik expedition, hvilket belopp Utskottet
hemstälde måtte bestämmas till 6 riksdaler. Hvad Utskottet i
berörda afseende föreslagit blef af Rikets Ständer bifallet och iakttaget
vid utfärdandet af stämpelförordningen den 30 November 1860.

Den proportionella stämpeln för fullmakter i allmänhet utgick
sedermera med 5 procent af lönebeloppet till år 1875, då Riksdagen på
förekommen anledning beslöt att nedsätta densamma till 1 procent.

Hvad slutligen beträffar den mot de forna krigsmanskasse-afgifterna
svarande stämpeln, sä skulle enligt Kongl. påbudet den 31 December
1689 i allmänhet vid befordringar till Vadstena krigsmanshuskassa erläggas
eu afgift — s. k. avancementspenningar — till vissa i nämnda
påbud ^ uppgifna belopp. Genom Kongl. kungörelsen den 25 Januari
1844 föreskrefs sedermera, att nämnda utgifter för alla stater, der sådana
utgifter borde utgöras, skulle erläggas med 1 procent af lönebeloppet,
under iakttagande i öfrigt af hvad gällande författningar angående
dessa afgifters beräknande och utgående innehöllo. Såsom häraf
framgår, utgjordes emellertid dessa avancementspenningar icke inom
alla stater. Inom åtskilliga stater erlades deremot andra utgifter. Så
skulle flottans stater enligt reglementet för amiralitetskrigsmanskassan
den 26 Oktober 1838 till nämnda kassa erlägga en afgift af 2 procent
af tillavancerade gradens lön. Riksbankens och Riksgäldskontorets
tjensteman åter hafva varit helt och hållet fria från dylika befordringsafgifter.
Vid 1850—1851 årens riksdag beslöts, att vissa till Vadstena
krigsmanshuskassa och amiralitetskrigsmanskassan dittills ingående utgifter,
och bland dem nu ifrågavarande befordringsafgifter, skulle uppbäras
af statsverket, och kassorna i stället tilldelas bestämda statsanslag;
och med föranledande häraf intogs i stämpelförordningen den 21
November 1851 ofvan omförmälda stadgande om avancementspenningarnes
utbytande mot stämpelafgift.

Enligt det inom Finansdepartementet först utarbetade författningsiorslaget
skulle till eu början af dessa stämpelafgifter den fixa afgiften
för af Kongl. Maj:t utfärdade fullmakter upphöra.

Komiterade hafva till stöd härför anfört, hurusom de skäl, som af
1859—1860 års Bevillnings-Utskott åberopats för införandet af denna
särskilda stämpel, numera till stor del upphört att ega giltighet. Vid

4 . BeviUnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

flere af de löneregleringar, som under de senare åren öfvergått de flesta
embetsverk och myndigheter, hade nemligen stadgats, att lösen för
verkens expeditioner ‘skulle upphöra att utgå, antingen helt och hållet
eller ock för sådana expeditioner, livilka part författningsenligt vore
pligtig att lösa. Visserligen hade i sammanhang härmed sådana åtgärder
vidtagits, att den upphörda expeditionslösen i allmänhet blifvit ersatt
med förhöjd stämpelafgift, men hvad särskildt anginge fullmakter
och dermed likstälda handlingar, hade motsvarande förhöjning af stämpelafgifterna
icke egt rum. Den förlust, som genom den fixa stämpelafgiftens
upphörande komme att tillskyndas statsverket, vore enligt
komiterades förmenande ej heller af tillräcklig betydenhet, att betänklighet
på denna grund borde möta mot ifrågavarande afgifts afskaffande.
Till ledning för beräknande af denna förlust hafva komiterade upplyst,
att antalet från statsdepartementen utfärdade fullmakter, konstitutorial
och förordnanden, hvarigenom embeten eller tjenster blifvit tillsatta,
under år 1880 utgjort 462, för livilket antal nu ifrågavarande stämpelbelopp
alltså uppgått till 2,772 kronor.

Med afseende åter å de proportionella stämpelafgifterna halva
komiterade anmärkt, att genom föreskriften, att de mot krigsmanskasseafgifterna
svarande utgifter skulle fortfara att utgå till oförändradt belopp,
den fördel visserligen vunnits, att statsverket kommit att uppbära
aritmetiskt lika belopp med dem, som förut ingått till kassorna och för
hvilka statsverket lemnat ersättning. Men å andra sidan hade häraf en
synnerligen invecklad beräkning af stämpelafgifterna för fullmakter och
dermed likstälda handlingar blifvit en följd. Jemte det att stämpelförordningen
icke innehölle upplysning om de krigsmanskasse-afgifterna
motsvarande stämpelbeloppen för ifrågavarande handlingar, utan i detta
hänseende hänvisade till äldre, ofta svåråtkomliga författningar, måste
den dubbla beräkningsgrunden för fullmaktsstämpeln vålla vederbörande
tjenstemän ett besvärligt och tidsödande arbete. Oafsedt, att från krigsmanskasse-stämpeln
vissa befrielser egde rum, förefunnes nemligen den
skiljaktighet mellan grunderna för de båda stämplarnes utgörande, att,
medan den allmänna stämpeln beräknades å samtliga tjensten åtföljande
aflöningsförmåner, krigsmanskasse-stämpeln allenast beräknades ä den
med tjensten förenade ordinarie lön (således icke å tjenstgöringspenningar
eller sportler) samt att, under det vid befordran till högre tjenst
den förra stämpeln beräknades allenast å det belopp, hvarmed de nyvunna
löneförmånerna öfversköto de förut innehafda, den senare stämpeln
vid hvarje befordran beräknades å hela lönen, och detta oberoende
deraf, huruvida den nya lönen vore högre än den gamla. Vid löne -

5

Bevillnings-Utskottets Betänkande 1\:o 14.

förhöjning åter, utan sammanhang med befordran till annan tjenst, beräknades
krigsmanskasse-stämpeln, lika med den allmänna stämpeln, endast
å den vunna förhöjningen. Då ifrågavarande särskilda fullmaktsstämpel
nu mera utgjorde en allmän statsinkomst, som med de forna avancementspenningarne
till Vadstena krigsmanshuskassa och amiralitetskrigsmanskassan
allenast hade det historiska ursprunget gemensamt, och då
sålunda från nämnda inrättningars sida intet hinder mötte för vidtagande
af behöfliga ändringar i de grunder, hvarefter stämpeln utginge,
hade komiterade för sin del icke kunnat finna, att något verkligt skäl
förefunnes för bibehållandet af de hittills bestående olikheterna vid beräkningen
af de båda fullmaktsstämplarne. I öfverensstämmelse härmed
föreslogo komiterade att för fullmakter och andra liknande handlingar,
hvarigenom embeten eller tjenster tillsattes, skulle utgöras allenast
en stämpelafgift till belopp af 2 kronor för hvarje fulla 100 kronor
af samtliga löneförmånerna. Då högre lön erhölles, genom befordran
eller annorledes, skulle dock denna afgift beräknas allenast å skilnaden
mellan den lön, löntagaren näst förut innehaft, och den so in
erhölles. I saknad så väl af eu fullständig aflöningsstatistik som åt
uppgifter angående samtliga under någon viss tidsperiod inträffade utnämningar,
hafva komiterade, enligt hvad de förmält, sett sig ur stånd
att beräkna det inflytande, som den föreslagna förändringen komme att
utöfva på statens inkomst af krigsmanskasse-stämpeln. Af några utaf
komiterade anförda exempel, hemtade från olika stater, der aflöningen
vore fördelad i lön och tjenstgöringspenningar eller dagaflöning, syntes
dock framgå, att statsverkets inkomst af krigsmanskasse-stämpeln skulle
genom de föreslagna nya grundernas tillämpande ställa sig högre för
första fullmakten än efter de hittills gällande, men vid följande befordringar
en successivt tilltagande minskning i inkomst inträda. Hvad
inverkan på statsverkets inkomst på det hela af ifrågavarande stämpel
skulle komma att utöfvas af den föreslagna anordningen, kunde svårligen
på förhand afgöras. Med afseende ej mindre derå, att utnämningar
till de lägre tjenstebefattningarne naturligen förekomme i vidare antal än
till de högre, än äfven derå, att vid de flesta stater aflöningens fördelning
i lön och tjenstgöringspenningar numera blifvit genomförd, syntes
dock med temlig visshet kunna antagas, att, om än må hända någon
minskning i statsinkomst uppstode, densamma likväl icke blefve af synnerligen
afsevärd betydelse. Större betänkligheter skulle möjligen kunna
anses möta deraf, att vissa stater utgjorde krigsmanskasse-stämpeln efter
annan grund än den i allmänhet gällande, medan åter andra vore från
densammas utgörande fnkallade, antingen helt och hållet eller ock mot

6

Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

erläggande af motsvarande afgift till annan institution. Det förstnämnda
vore, enligt hvad ofvan blifvit förmäldt, förhållandet vid flottans stater,
hviska utgjorde ifrågavarande stämpel med 2 procent och Indika sålunda
enligt förslaget skulle få stämpeln nedsatt till 1 procent. Med afseende
å det jemförelsevis ringa antalet fullmakter, som skulle komma i åtnjutande
af denna nedsättning, syntes dock den derigenom uppkommande
minskningen i statsinkomst icke vara af den betydenhet, att den borde
afhålla från genomförandet af en i öfrigt önskvärd likhet i beskattning.
Likaså, och då någon egentlig grund icke förefunnes för den tjenstemännen
vid Riksbanken och Riksgälds kontoret medgifna frihet från ''ifrågavarande
stämpel, hade komiterade icke hyst någon tvekan att i detta
afseende göra dem likställiga med öfriga tjensteman.

Kongl. Maj:t har upptagit komiterades förslag om den fixa stämpelns
upphörande äfvensom de båda proportionella afgifternas sammanslående
till en afgift, men i öfrigt föreslagit bestämmelser väsentligen
afvikande från komiterades förslag. Enligt. Kongl. Maj:ts förslagskulle
nemligen den allmänna fullmaktsstämpeln beräknas endast å den
ordinarie lönen samt utgå för den, som första gången finge befordran
till embete eller tjenst med dylik lön, med 3 kronor för hvarje fulla
100 kronor af hela lönen och vid befordran, som medförde högre lön,
med 2 kronor likaledes för hvarje fidla 100 kronor af lönen, hvaremot
vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, dermed jemförlig uppflyttning
från lägre till högre lönegrad eller lönereglering dessa 2 procent skulle
beräknas endast å löneskilnaden.

Med afseende å hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har Herr
Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet anfört, hurusom, då man
i fråga om den direkta beskattningen icke gjorde någon åtskilnad emellan
inkomster af olika slag, det för skattesystemets fullständigande vore
nödigt att genom supplementär beskattning söka träffa sådana inkomstkällor,
Indika framför andra kunde anses ega större skatteförmåga, och
att, när inkomst af lön, som åtföljde embete eller tjenst, måste genom
den trygghet för framtiden, som vore dermed förenad, vara af långt
högre värde än sådan inkomst, som genom tillfälligt arbete bereddes,
göda skäl förefunnes att vid utfärdande af den handling, som vore för
rättigheten till lönen grundläggande, för berörda högre värde utkräfva
något ^ efter lönens belopp lämpadt skattebidrag. De stämpelafgifter,
som för närvarande utgjordes för fullmakt, hvarigenom embete eller
tjenst tillsattes, vore emellertid grundade på så invecklade stadganden,
att de största svårigheter vore med deras tillämpning förenade. Antagandet
af det utaf komiterade hufvudsakligen för denna olägenhets af -

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14 7

hjelpande afgifna förslag komme väl att innebära ett steg till något
bättre än det bestående, men skulle dock lemna åtskilligt öfrigt att
önska. Både den omständigheten, att de med embete eller tjenst förenade
extra inkomster jemväl skulle tagas i beräkning för stämpelafgiftens
bestämmande, och det förhållande, att vid befordran, som medförde
högre löneförmåner, stämpeln skulle utgå allenast för skilnad eu
i sagde förmåner, komme nemligen att i de flesta fall medföra besvärliga
undersökningar så väl om beloppet af de omförmälda inkomster,
som under en längre tidsföljd varit med embete eller tjenst förenade,
som ock rörande det belopp, hvarför stämpelafgift vid en föregående
befordran redan blifvit utgjord. Och, oafsedt dessa praktiska svårigheter,
skulle dessutom, der förslaget antoges, deraf föranledas minskning
i den nuvarande inkomsten af den ifrågavarande stämpelskatten,
under det tillika, såsom komiterades egna uträkningar visade, denna
minskning komme att ega rum till förmån för dem, som blefve befordrade
från en lägre^ till en högre tjenst med bättre vilkor och sålunda
vore mindre i behof af skattens lindrande än de lägst aflönade, hvilka
enligt samma förslag deremot skulle träffas af en i jemförelse med för
närvarande höjd beskattning. På dessa skål, och då’i öfrigt syntes med
den ofvan angifva grunden för skattens utkräfvande mest förenligt, att
stämpelbeskattning utginge allenast för sådan med embete eller tjenst
förenad inkomst, som vore af varaktig beskaffenhet, hade Herr Statsrådet
ansett sig böra förorda, att allenast den ordinarie lönen lades till
grund för stämpelberäkningen, ett tillvägagående, som, oberäknadt en
mera egentlig skattegrund framför det af komiterade afgifna förslag i
ämnet, egde det företräde, dels att de ofvan påpekade praktiska olägenheter,
som nämnda förslag _ skulle medföra, komme att undanrödja^,
samt dels att, i stället för minskning i statsinkomsten af fullmaktsstämpeln,
en skälig tillökning deri skulle beredas i sådan ordning att, under
det stämpeln i allmänhet blefve något högre, förhöjningen, der den
vore i någon, mån afsevärd, dock komme att drabba dem, hvilka genom
befordran finge åtnjuta högre lön och sålunda lättast kunde bära någon
tillökning i skatten.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit eger, enligt Utskottets förmenande,
ett obestridligt företräde framför komiterades förslag derutinnan,
att vid stämpelafgiftens utgörande endast den fasta lönen tagits i
beräkning. Införandet af en dylik beräkningsgrund vore nemligen
uppenbarligen i och för sig en förbättring i skattetekniskt hänseende
al synnerlig. vigt, och Utskottet har derföre också ansett sig böra för
hvarje fall tillstyrka denna del af Kongl. Majrts förslag. Deremot har

8 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

Utskottet icke lika obetingadt kunnat ansluta sig till hvad Kongl. Maj:t
med afseende å förevarande stämpelafgift i öfrigt föreslagit. Visser lio-en
torde det ej vara möjligt att med någon grad af visshet beräkna,
f hvad mån den ifrågasatta afgiften komme att medföra en tillökning
i statsverkets inkomster, men med ledning af de beräkningar, komiterade
verkstält, har Utskottet dock ansett sig kunna antaga, att Kongl.
Maj:ts förslag komme att innebära en så pass betydligt förhöjd beskattning,
att om samma förslag också möjligen kunnat förordas ur synpunkten
af den ökade skattebörda, som vid ett vidsträcktare användande
af stämpelskatten för statsbehofvens fyllande, synes böra drabba äfven
embets- och tjenstemän, det likväl, vid det förhållande att ett dylikt
utsträckt anlitande af nämnda skatt för närvarande ej torde vara af
behofvet påkalladt, icke synts Utskottet böra ifragasättas. Att, såsom
Kongl. Maj:t föreslagit, låta stämpeln beräknas å hela lönen ej blott
vid första '' fullmaktens erhållande utan äfven vid befordran, som medför
högre lön, innebure för öfrigt uppenbarligen en progressiv beskattning
af embets- och tjenstemäns löneinkomster, som blefve temligen
fristående inom vårt skattesystem. Da Utskottet emelleitid, såsom redan
blifvit nämndt, ansett det för hvarje händelse önskvärdt att införa fullmaktsstämpelns
beräknande endast å ordinarie lönen, har Utkottet ej
heller kunnat ansluta sig till komiterades förlag. Detta lider för öfrigt,
såsom ofvan blifvit antydt, äfven af det väsentliga felet, att detsammas
genomförande antagligen i det hela skulle medföra en minskning
i statsinkomst, hvilket Utskottet så mycket mindre ansett lämpligt,
som en dylik minskning i alla händelser måste uppkomma genom
den nuvarande fixa fullmaktsstämpelns afskaffande. Då det emellertid
icke torde vara möjligt att med tillämpande af stämpelns beräkning
endast å ordinarie lönen anordna den nya fullmaktsstämpeln så, att
densamma komme att lemna alldeles samma finansiella lesultat som de
nuvarande stämpelafgifterna, har Utskottet, som derjemte finner nu gäl
lande bestämmelser af olika afgiftsberäkningar för fullmakter inom olika
förvaltningsgrenar sakna den framför allt vigtiga jemlikhet i beskattning
för likartade förmåner och derföre böra i alla händelser undanrödja,
ansett sig böra föreslå allmänt gällande stämpelsatser, som snarare
komme att medföra någon tillökning i statsverkets inkomster än
tvärt om. Enligt hvad Utskottet tror sig kunna antaga, skulle detta
blifva händelsen, derest ifrågavarande stämpelafgift bestämdes för den,
som första gången undfått befordran till embete eller tjenst med oidi
narie lön, till tre procent af lönen, och för den, som erhållit högre, lön
genom befordran, löneförhöjning i följd af ålderstillägg, dermed jern -

9

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 14.

förlig uppflyttning från lägre till högre lönegrad eller lönereglering,
till likaledes tre procent af löneskilnaden.

Hvarförutom har Utskottet ansett sig böra föreslå några mindre förändringar
i författningens ordalydelse, i hvad densamma afser förevarande
rubrik. Så torde det i första momentet förekommande uttrycket
»ytterligare befordran)) till undvikande af missförstånd lämpligen böra
utbytas emot »befordran som medför högre lön». Det i tredje momentet
förekommande uttrycket »löneskilnaden» synes af samma orsak böra
utbytas mot »skilnaden mellan den stämpelafgift underkastade lön, löntagaren
näst förut innehaft, och den, som erhålles».

Kongl. Magt har slutligen föreslagit, att stämpel för fullmakt å
embete eller tjenst, som icke medför rätt till tjenstgöringspenningar,
måtte beräknas för allenast två tredjedelar af lönen, äfvensom att stämpel
för fullmakt å embete eller tjenst lydande under Utrikesdepartementet
icke måtte öfverstiga 300 kronor. Med afseende å dessa båda undantag
från den allmänna regeln för fullmaktsstämpelns beräkning anföres
i statsrådsprotokollet, hurusom, under det aflöningsförmånerna för de
flesta embeten och tjenster i senare tider blifvit fördelade i lön- och
tjenstgöringspenningar, det dock funnes åtskilliga embeten och tjenster,
i afseende på hvilka en sådan reglering icke egt rum, utan för hvilka
hela den anslagna inkomsten ännu benämnes lön. Det vore uppenbart
obilligt, om fullmaktsstämpeln äfven för sistnämnda embeten och tjenster
skulle utgå för hela lönen. Med anledning häraf, och då tjenstgöringspenningarne
i allmänhet utgjorde en tredjedel af aflöningen, hade
ofvan först nämnda undantag blifvit föreslaget. Hvad åter anginge det
andra undantaget, så hade den större aflöning, som vore med vissa embeten
under Utrikesdepartementet förenad, blifvit bestämd med hänsyn
till de höga lefnadskostnaderna å utrikes ort, hvarförutom den jemväl
här ifrågavarande fördelningen af aflöningen i lön, tjenstgöringspenningar
m. m. ännu icke blifvit genomförd, vid hvilket förhållande det synts
billigt att stämpel för fullmakt å embete af ifrågavarande beskaffenhet
icke finge öfverstiga 300 kronor, som utgjorde det högsta belopp, hvartill
stämpel för fullmakt å civilt embete inom riket enligt de af Kongl.
Maj:t föreslagna grunder skulle ungefärligen uppgå.

Vid hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har Utskottet icke funnit
något att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

l:o.

att den i stämpeltariffen under § 3 i författningsförslaget
Bih. till Riksd, Prof. 188.1. 5 Sand. 1 Afl). 11 Höft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

förekommande rubriken »fullmakt, annan, å embete eller tjenst»
må erhålla följande lydelse:

»Fullmakt, annan, ä embete eller tjenst» förses för den, som
första gången undfått befordran till embete eller tjenst med
ordinarie lön, med stämpel till belopp af 3 kronor för hvarje
fulla 100 kronor af lönen, men för den, som erhållit befordran,
som medlör högre lön, till belopp af 3 kronor för hvarje fulla
100 kronor af skilnaden mellan den stämpelafgift underkastade
lön, löntagaren näst förut innehaft, och den som erhålles;

dock att stämpel för fullmakt å embete eller tjenst, som
icke medför rätt till tjenstgöringspenningar, beräknas för allenast
två tredjedelar af lönen och för fullmakt å embete eller
tjenst lydande under Utrikesdepartementet icke må öfverstiga
300 kronor.

Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, dermed jemförlig
uppflyttning från lägre till högre lönegrad eller lönereglering
utgöres stämpel med 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor
af skilnaden mellan den stämpelafgift underkastade lön, löntagaren
näst förut innehaft, och den, som erhålles.

§ 6.

Enligt denna paragraf skulle, så länge Stockholms stads tjenstemän
vid befordran hade att erlägga 1 procent af lönen till Störa barnhuset,
den för fullmakter föreslagna stämpelafgift för dessa tjenstemän
minskas med 1 krona för hvarje fulla 100 kronor af lönen. Då emellertid,
enligt hvad komiterade jemväl påpekat, äfven tjenstemän vid
bergsstaten på grund af gällande stadganden vid befordran i stället för
krigsmanskasse-stämpeln erlägga en afgift till Bergskollegii armbössa,
synes äfven dessa tjenstemän böra medgifvas ett mot sist berörda afgift
svarande afdrag å fullmaktsstämpeln.

Utskottet hemställer derföre,

2:o.

att det i § 6 af författningsförslaget meddelade stadgande
måtte erhålla följande lydelse:

»Så länge enligt gällande stadganden afgift, motsvarande
viss procent af lönen, vid befordran utgöres af tjensteman å
bergsstaten till Bergskollegii armbössa samt af Stockholms stads

Bevillnings- Utskottets, Betänkande N:o 14

11

tjensteman till Stora barnhuset, skall clen enligt denna Art. för
fullmakter stadgade stämpelafgift för dessa tjensteman minskas
med ett mot nämnda af gifter svarande belopp.))

Då emellertid genomförandet af ett fullt likformigt användande af
den allmänna fullmaktsstämpeln synes synnerligt önskvärdt, har Utskottet
ifrågasatt, huruvida icke ofvanberörda undantagsstadgande kunde göras
obehöflig!,. Det har synts Utskottet som detta lättast kunde ske derigenom
att, på sätt år 1851 med avanceraentspenningarne in. fl. afgifter
egde rum, de till ofvannämnda inrättningar utgående afgifter ersattes
med bestämda statsanslag, och statsverket i stället uppbure oafkortade
stämpelafgifter å vederbörande fullmakter. Utan att dock vilja framställa
något bestämdt förslag härutinnan, hemställer Utskottet allenast,

3:o.

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t hemställa, huruvida
icke genom lämpliga åtgärders vidtagande ofvanberörda undantagsstadgande
kunde göras obehöflig^, så att de allmänna föreskrifterna
angående stämpelafgift^ utgörande vid befordran
äfven blefve på Stockholms stads tjensteman och tjenstemännen
vid bergsstaten tillämpliga.

§ 8.

I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit hade Utskottet
i sitt betänkande N:o 6 hemstält, att sista stycket af denna paragraf
måtte erhålla följande lydelse:

»Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i mål och
ärenden, som angå taxering, så ock i frågor rörande debitering, afskrifning
eller restitution af kronoutskylder eller andra afgifter till staten,
markegångssättning, anmärkning vid offentliga räkenskaper, redogörelse
för allmänna medel, utsyning af skog å allmänning eller ekars fällande
å kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om värfning,
äfvensom i ärenden, som anhängiggöra» hos justitiekanslersembetet eller
Riksdagens justitieombudsman.))

Denna hemställan har Andra Kammaren bifallit, hvaremot Första
Kammaren, med föranledande af eu under diskussionen i Kammaren
framstäld anmärkning derom att nämnda del af § 8, i likhet med de
uppskjutna delarne af författningsförslaget, borde pröfvas först sedan de

12

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

frågor, som hänvisats till Riksdagens Särskilda Utskott, blifvit slutligen
afgärda, återförvisat ofvan återgifna del af § 8 till Utskottet. Nu gällande
stämpelförordnings § 7 stadgade nemligen stämpelfrihet för mål
angående kronans räntor, äfvensom för mål angående åsättande af ränta
eller rotering, och i komiterades förslag hade på grund häraf sista stycket
af § 8 erhållit följande lydelse: »Frihet från stämpel enligt denna
Art. eger jemväl rum i mål och ärenden, som angå påförande, debitering,
afskrifning eller restitution af kronoutskylder eller andra afgifter
till staten, åsättande af rotering» etc. Anledningen till den förändrade
lydelse som stadgandet erhållit i Kongl. Maj:ts förslag vore uppenbarligen
endast den, att Kongl. Maj:t i samband med »förslaget om ny
stämpelförordning framlagt förslag till grundskatternas afskrifning och
roteringens upphörande.

Utskottet erkänner den framstälda anmärkningens befogenhet, men
då Andra Kammaren för sin del godkänt den lydelse af § 8, som af
Utskottet föreslagits, hemställer Utskottet till Första Kammaren,

4:o.

att Kammaren ville latta beslut angående ifrågavarande
del af § 8.

§ 9.

Enligt gällande stämpelförordning skola bouppteckningar förses
med stämpel till belopp af 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen
i boet. Befrielse från stämpel eger dock rum, der behållningen
ej uppgår till 1,000 kronor, äfvensom för efterlefvande makes giftorätt,
hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre, beräknas till hälften af behållningen.

I sitt utlåtande angående skatteför håll andena i riket hade skatteregleringskomitén,
under förordande att den nu för testamente, fideikommiss
och arf utgående bevillning skulle upphöra, föreslagit, att eu
arfskatt måtte, efter utländskt mönster, hos oss införas, att, under form
af stämpel till bouppteckning, då den för inregistrering till domstol inlemnades,
utgå efter arffallet bos behållning med belopp, som skulle
från 7- till 6 procent vexla dels efter behållningens storlek och dels
efter närmaste arfvinges närmare eller fjermare skyldskap med arflåtare.
Derjemte hade komitén föreslagit befrielse från all stämpel för

13

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 14.

bouppteckningar, som, efter afdrag af giftorätten, utvisade behållning
under 1,000 kronor.

Kongl. Maj:t har upptagit komiténs förslag i modifierad form och,
med förordande att den för arf, testamente, fideikommiss och gåfva
nu stadgade bevillning måtte upphöra, hemstält, att bouppteckning,
der behållningen i boet, hvilken med afseende å efterlefvande makes
giftorätt borde beräknas på sätt komiterade föreslagit, ej uppginge till
1,000 kronor, måtte vara fri från stämpel, men att bouppteckningar i
annat fall, då de för inregistrering hos domstol företeddes, måtte för
hvarje fulla 100 kronor af behållningen beläggas med stämpel till nedannämnda
belopp:

då arflåtaren efterlemna! bröstarfvinge: 50 öre, när behållningen
icke uppgår till 10,000 kronor, men eljest 1 krona; samt

då arflåtaren efterlemna! fjermare arfvinge eller aflidit utan känd
arfvinge: 50 öre, när behållningen icke uppgår till 5,000 kronor, men
eljest 3 kronor.

Såsom en konseqvens af arfskattens förhöjning har Kongl. Maj:t
derjemte dels förordat eu motsvarande förhöjning i lagfartsstämpeln för
gåfvobref om fast egendom samt likaledes någon förhöjning i den för afhandling
om gåfva af fartyg stadgade stämpelafgift, dels ock föreslagit,
att afhandling om gåfva af annan läs egendom vid utgifvande! skulle
förses med stämpel af 1 krona för hvarje fulla 100 kronor af gåfvans
värde.

Skatteregleringskomitén hade vidare, under åberopande af det förhållande,
att stämpelafgift till belopp af 15 öre för hvarje fulla 100
kronor af värdet tillförene utgått för fastebref, men att denna afgift
upphört, sedan dylika handlingar efter den förändring i lagstiftningen,
som genom förordningen den 16 Juni 1875 om lagfart af fast egendom
vidtagits, icke vidare utfärdades, förordat att enahanda stämpelafgift,
som sålunda utgått för fastebref, måtte framdeles utgöras för lagfartsbevis,
der det icke grundades på lagfart af arf eller giftorätt. Då emellertid
den för dylikt bevis ifrågasatta stämpeln skulle utgå efter alldeles
enahanda grund som stämpeln för den fångeshandling, på grund
hvaraf lagfart meddelades, och komme att ungefär samtidigt med denna
stämpel utgöras, hade det af komitén åsyftade mål, att återinföra de
med lagfart å fast egendom förenade stämpelafgifter till samma belopp,
hvarmed de förut utgått, synts Kongl. Maj:t kunna enklast vinnas på
det sätt, att stämpelafgiften för fångeshandlingen, der denna utgjordes
af köpe- eller bytesbref, höjdes från dess nuvarande belopp af 60 öre
till 75 öre för hvarje fulla 100 krono]'' af lagfaren fastighets värde.

14

Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

I ett afseende har dock Kong''!. Maj:t förordat eu ännu mer betydande
förhöjning af lagfartsstämpeln. Afhandling, på grund hvaraf lagfart
sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, kommer nemligen,
om Kongl. Maj:ts förslag antages, att underkastas stämpelafgift till
dubbla beloppet mot andra fångeshandlingar eller vid fång å fast egendom
i allmänhet 1 krona 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde och vid skattelösen af kronojord 10 kronor. Med afseende
å befogenheten af ett dylikt undantagsstadgande har af Herr Statsrådet
och Chefen för Finansdepartementet anförts, hurusom de periodiskt
återkommande'' lagfartsafgifterna otvifvelaktigt i längden måste verka
såsom en grundskatt, hvilken för fastighet i allmänhet årligen kunde
anses utgöra hvad på värdet deraf för år belöpte af samtliga de dylika
afgifter, hvilka blifvit erlagda under den tidrymd, hvarunder fastigheterna
i landet i medeltal ombytte egare. Nu vore emellertid uppenbart,
att, der en fastighet långt utöfver en dylik tidrymd fortfore att vara i
samme egares hand, de ifrågavarande stämpelafgifterna för denna fastighet,
fördelade på en längre tid, icke kunde uppgå till lika högt årligt
belopp, som enahanda afgifter beräknades årligen utgöra för fastighet i
allmänhet inom landet. Fn skattelindring skulle i följd häraf gemenligen
komma att ega rum i afseende på fastighet, hvilken kunde antagas
enligt regeln mera sällan ombyta egare. På grund häraf hade
aktiebolagen som, under åtnjutande af förmånen af begränsad ansvarighet,
utöfvade verksamhet med lukrativt ändamål, synts böra vidkännas
förhöjning i stämpelafgiften för fångeshandling å fast egendom, som
ofta till stor betydenhet af dem förvärfvades. Den utsträckning, bolagsinstitutionens
tillämpning under senare tid vunnit, så att numera den
större bruks-, sågverks- och fabriksrörelsen mer och mer öfvergått i
händerna på aktiebolag, och äfven för jordbruksrörelsens bedrifvande
bolag börjat bilda sig, måste nemligen komma att hafva till följd, att
fast egendom till betydande värde samlades hos dessa bolag, och att
den omsättning af fastigheten, som i allmänhet egde rum, då den befunne
sig i fysiska personers ego, icke på långt när blefve lika liflig,
sedan fastigheten kommit att tillhöra ett bolag. För den skatt, staten
ansåge sig böra upphemta af fastighet vid dess öfvergång från en till
annan egare, kräfde derföre billigheten att ersättning bereddes genom
en särskild beskattning å de i bolags hand komna fastigheterna. Samma
skäl, som talade för att aktiebolagen underkastades förhöjda lagfartsafgifter,
syntes visserligen äfven påkalla motsvarande beskattning af
fromma stiftelser och dermed jemförliga inrättningar. I betraktande af
deras allmännyttiga syftemål och den undantagsställning de hittills åt -

Bevälnings-Utskottets Betänkande N:o 14. 15

njutit vid stämpelskattens tillämpning, hade dock med afseende å dem
åtgärden ansetts böra inskränkas derhän, att genom upphäfvande af
den nu för dylik fångeshandling medgifna stämpelfrihet de allmänna
grunderna för lagfartsstämpeln derå gjordes tillämpliga. Att ej heller
bankaktiebolagen inbegripits under den föreslagna förhöjningen, hade
åter berott derpå, att, då bolagsordning för sådant aktiebolag, som drefve
bankrörelse, gemenligen innehölle föreskrift, att bolaget icke enligt regeln
finge ega annan fastighet, än som för bankens inrymmande erfordrades,
utan att fastighet, som för iakttagande af bolagets rätt måste
inropas, skulle så fort som möjligt afyttras, hade det icke synts vara
med den ofvan angifna grunden för den ifrågasatta högre lagfartsstämpeln
förenligt att föreskrifva dess utgörande jemväl för fångeshandling
å fastighet, »hvilken, af dylikt aktiebolag förvärfvad, icke i regeln komme
att under någon längre tid förblifva i bolagets ego.

I sammanhang med den ifrågasatta förhöjningen af lagfartsstämpeln
har Kongl. Maj:t jemväl föreslagit en förhöjning i stämpeln å afhandling
om öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge.
Enligt gällande stämpelförordning skola nemligen öfverlåtelse- och tran.sp
or t bref å kronorusthåll förses med stämpel enligt samma grund som
andra köpebref; öfverlåtelsebref å kronohemman med hälften mindre än
vanliga köpebref och öfverlåtelsebref å skattlagda nybyggen med fjerdedelen.
_ Med afseende derå att genom Kongl. kungörelsen den 8 Maj
1863 innehafvare af kronohemman medgifvits en lika vidsträckt frihet
\ afseende på öfverlåtelse af hemmanet som den, hvilken enligt Kongl.
förordningen den 22 Februari 1749 tillkommer innehafvare af kronorusthåll,
har till en början ofvan berörda olikhet i beskattning af
kronorusthåll och andra kronohemman ansetts böra upphöra, samt alla
kronohemman underkastas den för kronorusthåll stadgade afgiften, i
hvilken Kongl. Maj:t föreslagit en förhöjning af 15 öre. Den nu för
afhandlingar om öfverlåtelse af skattlagda krononybyggen utgående
stämpelafgiften har deremot åter ansetts ej böra höjas med mera än 5
öre. Äfven här har Kongl. Maj:t. för öfrigt föreslagit en till dubbla beloppet
förhöjd afgift för aktiebolagen.

Jemväl för afhandlingar om skogsuf verkning, som för närvarande
skola stämpelbeläggas efter samma grunder som köpebref om fast egendom,
endast med den skilnad, att, derest i afhandlingen värdesumma ej
finnes utsatt, stämpelafgiften utgöres med 5 öre för hvarje full qvadratref,
bär Kongl. Maj:t förordat en förhöjning af stämpelafgiften och föreslagit,
att dylika handlingar måtte vid utgifvandet underkastas stämpelbeskattning
till belopp af 75 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad

10 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

för rättigheten blifvit utfästa eller, om detta icke blifvit i afhandlingen
till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf
det upplåtna skogsskiftet.

Den vid inteckning åt afhandling om nyttjanderätt till fast egendom
nu utgående stämpelafgift har Kong], Maj:t med föranledande ai
skatteregleringskomiténs förslag likades ansett böra förhöjas från nu
stadgade 25 öre för hvarje lulla 100 kronor af afgäldeu till dubbla beloppet.

Under det de stämpelafgifter, hvilka nu utgöras för enskilda handlingar
och äro att betrakta såsom eu skatt å förändringar i privaträttsliga
förhållanden, i de flesta fall skola erläggas först da dessa hand
lingar af en eller annan anledning varda inför offentlig myndighet uppvisade,
hade skatteregleringskomitén vidare, med anmärkning att ett dylikt
uppvisande vore för skattens natur föga väsentligt, föreslagit, att
föreskrifter, i likhet med hvad i främmande länder vore stadgadt, måtte
meddelas, att åtskilliga dylika handlingar skulle, oberoende deraf, huruvida
de vid offentlig myndighet företeddes eller icke, vid utgifvandet förses med
stämpel. Kongl.'' Maj:t har upptagit jemväl detta förslag i modifierad
form samt föreslagit, att vexlar, anvisningar och invisning^, som utfärdas
här i riket, äfvensom bevis om deposition af penningar med rätt
till deras återbekommande å viss tid eller efter uppsägning måtte vid
utgifvandet underkastas en stämpelafgift af 50 öre, när handlingens
värde icke uppgår till 1,000 kronor, men eljest 1 krona. .På sätt författningsförslaget
anger, skulle dock för vissa vexlar, anvisningar och
invisningar frihet från denna stämpel ega rum.

Af ofvanberörda handlingar äro för närvarande endast de här i
riket utfärdade vexlar och anvisningar, som äro stälda att å utrikes ort
betalas, underkastade stämpelbeläggning vid utgifvandet.

Äfven för certepartier eller fraktslut om fartyg, som för närvarande
endast äro underkastade stämpelbeläggning, då de vid domstol
eller hos exekutor företes, har Kongl. Maj:t föreslagit en stämpelafgift
vid utgifvandet till belopp af 50 öre.

Med bibehållande af den för skuldebref nu stadgade stämpelafgift
har Kongl. Maj:t slutligen föreslagit, att dylik handling skulle, då derför
lemnas hypotek, vid låns upptagande af låntagaren förses med stämpel
af 50 öre, när förskrifna beloppet icke uppginge till 1,000 kronor,
men eljest af 1 krona.

Samtliga här ofvan omförmälda förslag till förhöjning i redan utgående
stämpelafgifter eller införandet af nya dylika afgifter hafva af
Kongl. Maj:t framstälts hufvudsakligen med fäst afseende å ett till
följd af den ifrågasatta reformen i vårt skattesystem samt försvars -

17

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

väsendets utsträckning möjligen förekommande behof af nya statsinkomster.
Då emellertid detta skäl för en ökad beskattning numera bortfallit
samt, på sätt Utskottet i sitt Betänkande N:o 6 anfört, en utsträckning
af stämpelbeskattningen i den omfattning, som af Kongl.
Maj:t ifrågasatts, utan motsvarande behof icke synts Utskottet med fogkunna
förordas, har Utskottet, med afstyrkande af hvad Kongl. Maj:t
angående ofvan berörda enskilda handlingars stämpelbeläggning föreslagit,
ansett sig böra föreslå, att nu gällande bestämmelser i allmänhet
måtte bibehållas, dock med iakttagande, der sådant låter sig göra,
af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna redaktionsförändringar.

I ett och annat hänseende har dock Utskottet ansett dessa bestämmelser
böra förändras äfven med afseende å innehållet. Så har Utskottet
funnit det af Kongl. Maj:t föreslagna sättet för beräknande af efterlefvande
makes giftorätt vid bouppteckningars stämpelbeläggning böra
tillerkännas företräde framför nu gällande bestämmelser.

Gåfvobref om förty g skola för närvarande, så snart fartygets drägtighet
öfverstiger 33,33 ton, motsvarande 10 läster, beläggas med stämpel,
då värde finnes å gåfvan angifvet, af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor, men då värdesumma ej finnes utsatt, af 50 öre pr läst eller 15
öre pr ton. I öfverensstämmelse med hvad angående köpebref om fartyg
är föreslaget, synes dock berörda 33,3;; ton böra höjas till 40 ton
samt stämpelafgiften i hvarje fall beräknas efter fartygets drägtighet.

Då den af Kongl. Maj:t ifrågasatta förhöjningen i lagfartsstämpeln
för aktiebolag icke åsyftar förökad statsinkomst, utan endast att
förebygga en genom hopandet af fast egendom i bolagens händer förorsakad
minskning i samma inkomst, har Utskottet ansett sig böra förorda
ett höjande af stämpeln för köpebref och dermed likstälda handlingar,
på grund hvaraf lagfart sökes af aktiebolag, som icke drifva
bankrörelse, till dubbla beloppet mot för andra fastighetsegare, äfvensom
att förorda en liknande förhöjning i stämpeln å afhandlingar om
öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt nybygge.

Enligt Kong], kungörelsen af den 8 Maj 1863 ega vid öfverlåtelse
af kronohemman förre åboens anförvandter inom bördsleden fortfarande
rätt att anmäla sig till hemmanets öfvertagande, hvilken rätt,
enligt Kongl. Brefvet den 5 Februari 1808 samt Kongl. Kammarkollegii
kungörelse den 7 Juli 1876, i ännu vidsträcktare mån eger rum vid öfverlåtelse
af krono nybyggen. Den, som erhållit ett dylikt hemman eller
nybygge på sig öfverlåtet, är således icke, förr än bördetiden är ute,
viss att få behålla detsamma. Då billigheten härvid synes fordra, att
den föreskrifna stämpelafgiften ej utgöres i andra fall, än då åborätt

Bih. till Riksd. Prat. 1883. 5 Sand. 1 Afl. 13 Höft. 3

18

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

på grund af öfverlåtelsen viunes, vill Utskottet föreslå eu ändring af
stadgandet i berörda syfte. På grund af livad härofvan blifvit anfördt,
vill Utskottet jemväl föreslå den ändring i nu gällande stadganden, att
stämpelafgiften vid vinnande af åborätt på grund af öfverlåtelse af såväl
kronorusthåll som andra kronohemman måtte bestämmas till 60 öre,
hvaremot afgiften vid öfverlåtelse af nybyggen synts Utskottet lämpligen
kunna fastställas till det af Kongl. Maj:t förordade belopp.

Med afseende å afhandlingar om sko g sa/verkning, i hvilka värdesumma
ej blifvit utsatt, har Utskottet upptagit det af Kongl. Makt förordade
stämpelbeloppet, 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar, enär
detta belopp i det närmaste motsvarar den nu stadgade afgiften, 5 öre
för hvarje full qvadratref.

Jemväl med afseende å vexlar och andra dermed likstälda handlingar
som utfärdas å utrikes ort, har Kongl. Maj:t föreslagit en förändring
i nu gällande stadganden. Vexlar äfvensom anvisningar eller
s. k. mandats, som äro dragna å utrikes, ort, skola för närvarande i
likhet med vexlar, utfärdade här i riket men stälda att å utrikes
ort betalas, oafsedt den stämpelbeskattning som de äro underkastade,
då de hos domaren eller exekutor uppvisas, förses med en särskild
stämpel, vexel å 1 krona samt anvisning eller mandat å 50 öre eller
ock skrifvas å till nämnda värden stämplade blanketter. Med anledning
deraf att »mandat» allenast är den franska termen för anvisning, och
någon olikhet uti betydelsen af dessa båda benämningar icke torde
förefinnas, har till en början den olika beskattningen af mandats och
vexlar ansetts böra upphöra. Kongl. Maj:t har derjemte, i likhet med
hvad angående inrikes vexlar blifvit förordadt, föreslagit att den för
utrikes vexlar nu stadgade stämpeln å 1 krona måtte nedsättas till 50
öre för vexel, lydande å mindre belopp än 1,000 kronor.

Den lindring, som sålunda skulle medgifvas för de mindre beloppen,
har Utskottet ansett sig böra utsträcka derhän att, i öfverensstämmelse
med hvad för åtskilliga liknande fall blifvit föreslaget, frihet
från stämpel medgåfves då vexelns belopp icke uppginge till 100 kronor.
Med den sålunda föreslagna stämpelfriheten har Utskottet särskilt afsett
de betydliga penningesummor, som från Amerika öfversändas af
dit utvandrade svenskar till deras här qvarboende anförvandter, och
hvilka penningeförsändelser i allmänhet verkställas i flera små belopp
medelst vexlar, dragna i Amerika och betalbara här i landet. Redan
vid sistlidet års riksdag väckte eu enskild motionär i Andra Kammaren
ett förslag om dessa vexlare befriande från stämpel. Utskottet ansåg
sig dock då, i afvaktan på Kongl. Maj:ts redan bebådade förslag till

Bemllninys-Utskottets Betänkande N:o 14.

19

ny stämpelförordning ej böra ingå i någon undersökning, om och pa
hvad sätt eu öfvergång från den fixa vexelstämpeln till stämpelafgiftens
bestämmande i visst förhållande till vexelsummans storlek borde
ega rum. Då berörda förslag nu föreligger, samt genom Kongl. Maj:ts
hemställan om nedsättning i stämpelafgiften för vexlar å belopp under
1,000 kronor eu ändring i nu gällande stadganden ifrågasatts i syfte
att göra afgiften i viss mån beroende af vexelsummans storlek, bär
Utskottet på ofvan angifna skäl ansett sig böra förorda meranämnda
stämpelfrihets införande.

Vid behandlingen af Utskottets Betänkande N:o 6 hafva båda
Kamrarne till Utskottet återförvisat följande under förevarande paragraf
förekommande rubriker jemte tillhörande stadganden och hänvisningar:
Förpantning skref, Försäkring skref,, Förvärf af fast egendom i enlighet med
gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
eller om afledning af vatten, Hyreskontrakt, Jordafsöndring, Köp af lösören,
hvilka i säljarens vård qvarblifva, Köp af fartyg, Lifränta, Lösöreköp,
Premieqvittens, Räkning, godkänd, samt Testamente om fast egendom.

Af den diskussion som föregick beslutet att återförvisa rubriken
»Förpantningsbref» framgår, att syftet dermed var att bereda Utskottet
tillfälle ätt taga under ompröfning, huruvida icke sådant förpantningsbref,
på grund hvaraf inteckning enligt § 3 Sjölagen sökes till säkerhet
för af beställaren lemnadt förskott å under byggnad varande fartyg,
borde göras fritt från stämpel. Såsom skäl härför anfördes, att
den inteckning, som på grund af dylika förpantningsbref meddelades,
städse vore afsedd att gälla för mycket kort tid, oftast endast några
månader, samt att det vid sådant förhållande måste synas obilligt att
dessa förpantningsbref, som oftast lydde å högst betydande belopp,
skulle vara underkastade samma stämpelafgift, som utkräfdes, då en
inteckning afsedd att gälla för flera år meddelades.

Med anledning af hvad sålunda blifvit upplyst, och då införandet
af stämpelfrihet i förevarande fall synes kunna bereda en för landet
vigtig näringsgren en välbehöflig lättnad har Utskottet ansett sig böra
föreslå att Förpantningsbref, på grund hvaraf inteckning sökes enligt
§ 3 Sjölagen, måtte vara befriadt från stämpel.

Ofriga här ofvan omförmälda rubriker hafva, enligt hvad af den
i Kamrarne förda diskussionen jemväl framgår, till Utskottet återförvisats
endast på den grund att de ansetts stå i det nära samband med
antingen rubriken »Förpantningsbref» eller ock de rubriker, hvilkas
pröfning tillsvidare uppskjuta, att de borde behandlas i samband
med dessa. Med afseende å dem har Utskottet på grund häraf icke

20

BfviUnings-Utskottets Betänkande N:o ii.

vidtagit annan förändring än som föranledts deraf att, sedan Utskottet
afstyrkt Kongl. Maj:ts förslag om införande af en särskild stämpelafgift
för skuldebref med hypotek vid låns upptagande, rubriken »Skuldebref))
ansetts böra, i likhet med hvad för närvarande eger rum, göras
till hufvudrubrik, till hvilken såväl »förpantningsbref» som öfriga handlingar,
hvilka äro underkastade samma föreskrifter med afseende å utgörande
af stämpelafgift, skola hänföras.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, hemställer Utskottet

5:o.

att rubriken »Bouppteckning)) måtte erhålla följande lydelse: ''»Bouppteckning

skall, då den för inregistrering hos domstol
företes, vara försedd med stämpel till belopp af 50 öre
för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i boet.

Befrielse från stämpel eger likväl rum, der behållningen
i boet icke uppgår till 1,000 kronor; skolande för bouppteckning,
som till underdomstol i stad ingifves, från det belopp,
hvartill stämpeln efter nu stadgad beräkningsgrund uppgår,
afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis om bouppteckningens
inlemnande och inregistrering vid domstolen bestämda
lösen, äfven om på grund af gällande författning dylik
lösen ej må fordras.

Såsom behållning i boet skall, der make lefver efter, anses
endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes
giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre, bör
beräknas till hälften af behållningen»;

6:o.

att Riksdagen måtte besluta, att bevis om deposition af
penningar med rätt till deras återbekommande å viss tid eller
efter uppsägning skall fortfarande som hittills vid utgifvandet
vara fritt från stämpel;

7:o.

att rubriken »Gåfva af fartyg» måtte erhålla följande lydelse: -

21

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

"»Gåfva af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 tori: afhandling
derom skall vid utgifvandet förses med stämpel af
15 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet;))

8:o.

att Riksdagen måtte besluta, att afhandling om gåfva af
annan läs egendom än fartyg skall fortfarande som hittills vara
befriad från stämpelafgift vid utgifvandet;

9:o.

att föreskrifterna angående stämpelbelägguing af skuldebref
måtte erhålla följande lydelse:

»Skuldebref skall, då det för vinnande af inteckning eller
betalning hos offentlig myndighet företes, vara försedt med
stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp,
för hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från stämpel, då på grund deraf
fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg;

se för öfrigt §§ 17 och 18;»

10:o.

att rubriken »Certeparti» måtte erhålla följande lydelse:

»Certeparti; lika med skuldebref;»

ll:o.

att rubriken »Förpantningsbref» måtte erhålla följande
de] se:

»Förpantningsbref; lika med Skuldebref;

dock är förpantningsbref fritt från stämpel, då på grund
deraf sökes inteckning enligt § 3 Sjölagen;»

12:o.

att rubriken »Försäkringsbref» måtte erhålla följande lydelse: »För

säkring skref eller annan handling, hvarigenom försäkring
meddelas; lika med Skuldebref.

Af utländsk försäkringsgifvare eller hans agent meddeladt
qvittens å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling

22

Bemllnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

eller särskild! utfärdas, skall, innan det här i riket utlemnas,
förses med stämpel till nedannämnda belopp:

vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af premien; och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor
af premien;

dock icke i något fall under 50 öre;»

13:o.

att föreskrifterna angående stämpel å afhandlingar om köp
måtte erhålla följande lydelse:

»Köp, af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig
myndighet utfärdad köpehandling skall, då den för lagfart företes,
vara försedd med stämpel af 60 Öre för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde; dock att köpeafhandling, på grund
hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse,
bör vara belagd med stämpel af 1 krona 20 öre likaledes
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Der köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
vilkor öfverlåtes inom den för lagfart föreskrift^ tid, räknad
från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes,
eger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å jernväg,
är från stämpel fri.

Köp af lösören, Indika i säljarens värd qvarblifva: afhandling
derom skall, då den för intagande i vederbörande myndighets
protokoll företes, vara försedd med stämpel af 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af köpesumman.

Köp af fartyg, hvars drägtighet öfver stig er 40 ton: afhandling
derom skall vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af köpesumman eller, der denna
icke är till bestämdt belopp angifven, af 15 öre för hvarje ton
af fartygets drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmäles,
hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för
ogulden köpeskilling, skall köpeafhandlingen vara försedd med
särskild stämpel lika med Skiddebref;

se för öfngt §§ 11, 14 och 16 ;>

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

23

14:o.

att rubriken »Förvärf» måtte erhålla följande lydelse:

»Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
eller om afledning af vatten, fångeshandling derå; lika
med afhandling om Köp af fast egendom;»

15:o.

att rubriken »Gåfva af fast egendom» måtte erhålla följande
lydelse:

»Gåfva af fast egendom: afhandling derom; lika med afhandling
om Köp af fast egendom;»

16:o.

att rubriken »Lifränta» måtte erhålla följande lydelse:

_ »Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande
af inteckning företes, vara försedd med stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet
betalning, skall afhandlingen vara belagd med stämpel lika
med Skuldebref;

se för i''ifrigt § 13 ;>

17:o.

att rubriken »Lösöreköp» måtte erhålla följande lydelse:

»Lösöreköp: afhandling derom; se Kopp)

18:o.

att rubriken »Nyttjanderätt till fast egendom» måtte erhålla
följande lydelse:

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då
den för vinnande af inteckning företes, vara försedd med stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett
år eller, der aftalet afser kortare tid, för legotiden; dock att
stämpel icke beräknas å sådana i afgälden ingående persedlar

24

Bevillnings- Utskoftets Betänkande N:o 14.

eller tjenstbarhet^’, hvilka vid upplåtelsen icke blifvit i penningar
uppskattade eller icke finnas i markegångstaxa upptagna.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift eu gång för alla,
beräknas stämpeln å det belopp, som motsvarar 5 procent af
denna afgift, med tillägg af den årliga afgälden, der sådan är
utfäst.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet
betalning, skall afhandlingen vara belagd med särskild stämpel
lika med Skuldebref;

se för öfrigt §§ 12 och 14;*

19:o.

Att rubriken »Hyreskontrakt måtte erhålla följande lydelse:

»Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt;»

20:o.

att rubriken »Jordafsöndring» måtte erhålla följande lydelse:

»Jorda/söndring, afhandling derom: för alltid; se Köp af
fast egendom, till besittning för viss tid eller lifstid, se Nyttjanderätt; 21:o.

att rubriken »Premieqvittens» måtte erhålla följande lydelse: »Premieqvittens;

se For säkring sbr ef;»

22:o.

att rubriken »Räkning» måtte erhålla följande lydelse:

»Räkning, godkänd; lika med Skuldebref;»

23:o.

att rubriken »Skattelösen af kronojord» måtte erhålla följande
lydelse:

»Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall,
då handlingen för lagfart företes, vara försedd med stämpel af

25

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

5 kronor; dock att dylik handling, på grund hvaraf lagfart
sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör vara
belagd med stämpel af 10 kronor;»

24:o.

att rubriken »Skogsafverkning» måtte erhålla följande
lydelse:

»Skogsafverkning: afhandling derom bör vid utgifvandet förses
med. stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad
för i ättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen
till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt
antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet
betalning, skall afhandlingen vara belagd med särskild stämpel
lika med Skuldebref'';»

25:o.

att rubriken »Testamente om fast egen dorn» måtte erhålla
följande lydelse:

»Testamente om fa,st egendom: lika med afhandling om Köp
af fast egendom;»

26:o.

att rubriken »Vexel» måtte erhålla följande lydelse:

* Vexel, godkänd eller protesterad; lika med Skuldebref.

Der vexel ställes att å utrikes ort betalas eller är utfärdad
å utrikes ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet
är stadgad, . vexeln, då den utställes, eller, om den utfärdats
utom riket, innan den här i riket öfverlåtes eller till godkännande
eller betalning företes, beläggas med stämpel af 50 öre,
när den lyder å mindre belopp än 1,000 kronor, men eljest af
1 krona; dock att frihet från denna stämpelbeläggning eger
rum för vexel å mindre belopp än 100 kronor.

År vexel utfärdad i flera exemplar, och har ett af dem
blifvit med nyssnämnda särskilda stämpel försedt, vare de öfriga
från sådan stämpel fria;»

Bih. till Biksd.Prof. 1883. 5 Sand. 1 Afd. 13 Raft

4

26

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

27:o.

att rubriken »Anvisning» måtte erhålla följande lydelse:

»Anvisning; lika med Vexel;»

28:o.

att rubriken »Invisning» måtte erhålla följande lydelse:

»Invisning; lika med Vexel;» samt

29:o.

att rubriken »Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt
krononybygge» måtte erhålla följande lydelse:

»Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge:
afhandling derom skall, då åborätt på grund deraf vinnes, förses
med stämpel för kronohemman till belopp af 60 öre och
för nybygge till belopp af 20 öre för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde; dock att afhandling, på grund hvaraf
åborätt vinnes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör
vara belagd med stämpel för kronohemman till belopp af 1
krona 20 öre och för nybygge till belopp af 40 öre likaledes
för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.»

I sitt förr omförmälda betänkande hade Utskottet vidare hemstält
att nedannämnda rubriker måtte erhålla följande lydelse:

» Ärr ende kontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Förpantningsbref.

Byte af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling
derom skall vid utgifvandet förses med stämpel af
15 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet.

Fraktslut om fartyg; so Certeparti.

Undantagskontrakt; se Afkomst af fast egendom.»

Samtliga dessa rubriker hafva af Första Kammaren återförvisats till
Utskottet. Då emellertid Andra Kammaren för sin del bifallit Utskottets
hemställan angående ifrågavarande rubriker, får Utskottet till Första
Kammaren hemställa,

Bevillnings-UtskoUets Betänkande N:o 14.

27

30:o.

att Kammaren ville fatta beslut angående lydelsen af
ofvannämnda rubriker.

§§ 10 och 11.

Med afseende å dessa paragrafer bär Utskottet icke vidtagit
annan ändring än som föranledts deraf att eu ny paragraf
inskjutits efter § 9. Utskottet hemställer alltså,

31:o.

att § 11 måtte erhålla följande lydelse:

»Då'' stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom,
må detta icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde,
men skall, hvad angår köp af fast egendom eller
öfverlåtelse af kronohemman eller nybygge, beräknas efter den
i penningar bestämda köpe- eller löseskillingen, så framt denna
öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel,
så upprättad som gällande bevillningsförordning föreskrifver,
esra lika vitsord med af vederbörande tjensteman utfärdadt
taxeringsbevis;» samt

32:o.

att § 12 måtte erhålla följande lydelse:

»Der uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom
afgälden är bestämd att under olika år af legotiden utgå med
olika belopp, beräknas stämpelafgiften å den högsta afgäld
som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter af sådan
beskaffenhet, att stämpel för dem bör utgå, beräknas efter det
värde, hvartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, der visst
värde dervid icke blifvit dem åsatt, efter senast faststälda
m arkegångspr i s.»

28

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

§ 14.

I sitt förr omfönnälda betänkande hade Utskottet hemstält, att
§ 15, motsvarande § 14 i Kong-]. Maj:ts förslag, måtte erhålla följande
lydelse:

_ ^Har afliden person på flere orter efterlemnat egendom, hvaröfver
säl skilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften
efter sammanräknade behållningen enligt samtliga bouppteckningarne
och utgöres då dessa ingifvas till domstolen i den ort, der den aflidne
vid dödsfallet varit mantalsskrifven.

Bouppteckning, som ingifves förseglad, skall vara försedd med
bevis af förrättningsmännen, att den är belagd med stämpel till behörigt
belopp.

Fideikommissarie eller annan testamentstagare vare, vid tillträde
åt fideikommiss eller testamenterad egendom, skyldig att, med ränta
efter fem för hundra om året, till boet återgälda hvad af stämpelafgiften
belöper på hans andel i boet i förhållande, om make lefver efter,
till hvad af behållningen enligt bouppteckningen återstår efter afdrag
af hvad såsom giftorätt ur boet utgår, men i annat fall till hela behållningen;
och skall beräkning, som för bestämmande af testamentstagares
deltagande i stämpelafgiften erfordras rörande kapitalvärdet af lifränta,
rätt till afkomst eller annan förmån af fast egendom, verkställas enligt
de grunder, som finnas i 128 § utsökningslagen angifne.»

Denna hemställan har Andra Kammaren bifallit, hvaremot Första
Kammaren för sin del återförvisat paragrafen till Utskottet.

Vid sådant förhållande får Utskottet till Första Kammaren hemställa,

33:o.

att Kammaren ville fatta beslut angående lydelsen af
ifrågavarande paragraf.

§§ 29, 39, 46, 47 och 49.

Med afseende å §§ 29, 39, 47 och 49 i Kongl. Maj:ts förslag har
Utskottet icke ^ vidtagit annan åtgärd än att, på sätt förut blifvit omförmält,
paragrafnumren förändrats till respektive 30, 40, 48 och 50.

I inom. 1 och 2 af § 46, motsvarande § 47 i Utskottets förslag,
har Utskottet endast vidtagit de förändringar, som påkallats deraf att

29

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

Utskottet, såsom ofvan omförmälts, afstyrkt Kongl. Maj:ts förslag om
stämpel å vissa enskilda handlingar.

Den i tredje momentet af samma paragraf upptagna ansvar,spåföljd
i . visst fall för agent för utländsk försäkringsgifvare har, vidare med
bibehållande af böternas utgörande för hvarje gång förseelsen eger rum
i öfrigt synts, i likhet med hvad för de i andra momentet omnämnda
tall komme att ega rum, böra bestämmas till två gånger den felande
stämpelns belopp, dock ej under 25 kronor.

1 fjerde och femte momenten slutligen har Utskottet vidtagit några
mindre af språklig hänsyn förestafvade redaktionsförändringar.

Utskottet hemställer alltså

34:o.

Att § 30 måtte erhålla följande lydelse:

»Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit
för sitt ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl
allenast så framt det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt,
hos försäljningsman utbytas mot annan stämpel, dervid
dock för hvarje stämpel skall betalas 3 öre.

Stämplar till underskrifna expeditioner må afgiftsfritt på
enahanda sätt utbytas, såvida behörigen styrkes, att expeditionerna
icke varit för ändamålet begagnade eller att lösen för
dem icke erhållits;»

35:o.

Att § 40 måtte erhålla följande lydelse:

»På framställning af försäljningsman eger i Stockholm
Statskontoret och i länen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter föregången granskning, att för''sådana stämplar, hvilka
enligt § 30 få utbytas, bevilja afskrifning i räkenskapen emot
clen i nämnda § stadgade afgift, der sådan skall utgå; börande
å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning sålunda medgifves,
medelst färg- eller svartstänipling anbringas ordet »makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarne i räkenskapen
upptagas såsom behållning;»

36:o.

att § 47 måtte erhålla följande lydelse:

»1. Den som utgifver vexel, anvisning eller invisning stäld

30

Bevillnings- TJtskottets Betänkande N:o 14.

att betalas å utrikes ort, utan att dervid förse handlingen med
stadgad stämpel, eller ock öfvérlåter eller till godkännande
eller betalning företer å utrikes ort utfärdad vexel, anvisning
eller invisning, utan att handlingen är med föreskrifven stämpel
försedd, skall höta tjugofem kronor.

2. Utgifvare af köpe-, bytes- eller gåfvobref om fartyg
eller afhandling om skogsafverkning skall för underlåtenhet
att vid utgifvandet förse dylik handling med stadgad stämpel
höta två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare

minsta bot tjugufem kronor. ... n

3. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlemnar
qvittens å premie, utan att detta är behörigen med stämpel föi
sedt, böte, för hvarje gång sådant sker, två gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugofem kronor.

4. Der handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar
i denna paragraf stadgas, icke blifvit af den, hvilken stäm
pelbeläggningen ålegat, försedd med behörig stämpel, varf''
äfven den, hvilken såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager
handlingen, utan att belägga den med felande stämpel,
underkastad det för felaktig eller försummad stampelbelaggning
af handlingen stadgade ansvar.

5. 1 de fall, hvarom i denna paragraf sägs, följe ock
skyldighet att ersätta kronans förlust;»

37:o.

att § 48 måtte erhålla följande lydelse:

»Har någon, som i de fall, om hvilka i § 47 förmäles, är
skyldig förse handling med stämpel, försummat att makulera
stämpel, hvarmed handling blifvit belagd, vare påföljden böter
fem kronor;» samt

38:o.

att § 50 måtte erhålla följande lydelse:

»De''i §§ 47 och 48 omförmälda förseelser åtalas af allmän
åklagare vid allmän domstol.»

31

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

Slutligen hemställer Utskottet,

39:o.

att Riksdagen måtte besluta, att nu ifrågavarande förordning,
angående stämpelafgiften, skall lända till efterrättelse
från nästkommande års början till slutet af det år, under hvars
lopp ny stämpelbevillning varder af Riksdagen faststäld; dock
att vexel- och anvisningsstämplar af hittills gällande slag tills
vidare må utlemnas och begagnas.

Stockholm den 29 Maj 1883.

På Utskottets vägnar:

A. G:son Bennicli.

Reservationer:

vid hvad Utskottet hemstält angående stämpel för »''fullmakt, annan, å embete
eller tjenst»;

af Herr Olof Jonsson;

vid hvad Utskottet hemstält angående stämpel för )>fullmakt ä embete
eller tjenst lydande under Utrikesdepartementet»:

af Herrar E. G. Boström, Anders Andersson, N. J. Boström och Per
Larsson;

vid hvad Utskottet hemstält angående stämpel å utrikes vexla,r:
af Herr Hedlund, som yrkade, att stämpeln å dylika vexlar måtte
bestämmas att utgå proportionelt i enlighet med det franska systemet
eller med 10 öre för hvarje 100 kronor;

hvarjemte Herr Wcern anhållit få antecknad!, att han icke deltagit
i den slutliga behandlingen af detta betänkande.

32

BeviUnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

Förslag till
af förordning angå

(Konql. Maj:te förelag.)

ART.

Om stämpel till statsmyn

§ 3.

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i § 8 nämnda undantag denna tarif:

Afd.

Kr. ! ö.

Fullmakt, annan, å embete eller tjenst, förses för den, som första j
gången undfått befordran till embete eller tjenst med ;
ordinarie lön, med stämpel till belopp af 3 kronor för ;
hvarje fidla 100 kronor af lönen, men för den, som erhållit
ytterligare befordran, till belopp af 2 kronor likaledes :
för hvarje fulla 100 kronor af lönen;

dock att stämpel för fullmakt å embete eller tjenst,
som icke medför rätt till tjenstgöringspenningar, beräknas
för allenast två tredjedelar af lönen och för fullmakt
å embete eller tjenst lydande under utrikesdepartementet
icke må öfverstiga 300 kronor.

Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, dermed
jemförlig uppflyttning från lägre till högre lönegrad
eller lönereglering utgöres stämpel med 2 kronor för
hvarje fulla 100 kronor af löneskilnaden.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14

33

vissa delar

ende stämpelafgift©!!.

(Utskottets förslag.)

I.

(liglieternas expeditioner.

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i § 8 nämnda undantag, denna tarif:

Afd.

Kr. ö.

I

Fullmakt, annan, å embete eller tjenst, förses för den, som första
gången undfått befordran till embete eller tjenst med
ordinarie lön, med stämpel till belopp af 3 kronor för
hvarje fulla 100 kronor af lönen, men för den, som er- j
hållit befordran, som medför högre lön, till belopp af 3 j
kronor för hvarje fulla 100 kronor af skilnaden mellan den
stumpeiafgift underkastade lön, löntagaren näst förut inne- \
haft, och den som erhålles;

dock att stämpel för fullmakt å embete eller tjenst,
som icke medför rätt till tjenstgöringspenningar, beräknas
för allenast två tredjedelar af lönen och för fullmakt
å embete eller tjenst lydande under Utrikesdepartementet
icke må öfverstiga 300 kronor.

Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, dermed |
jemförlig uppflyttning från lägre till högre lönegrad ;
eller lönereglering utgöres stämpel med 3 kronor för \
hvarje fulla 100 kronor af skilnaden mellan den stämpelafgift \
underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft och den, \
som erhålles.

Bill. till Riksd. Prat. 1883. 5 Sand. 1 Afd. 13 Raft.

5

34

Bevillnings-Utskottets Betänkande. N:o 14.

§ 6.

Så länge enligt gällande stadgande!! afgift, motsvarande 1 procent
af lönen, af Stockholms stads tjensteman vid befordran utgöres till
stora barnhuset, skall den i denna Art. för fullmakter stadgade stämpelafgift
för dessa tjensteman minskas med 1 krona för hvarje fulla
100 kronor af lönen.

§ 8.

Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i mål och
ärenden, som angå taxeringen, så ock i frågor rörande debitering, afskrifning
eller restitution af kronoutskylder eller andra afgifter till
staten, markegångssättning, anmärkning vid offentliga räkenskaper, redogörelse
för allmänna medel, utsyning af skog å allmänning eller ekars
fällande å kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om
värfning, äfvensom i ärenden, som anhängiggöras hos Justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman.

ART.

Om stämpel till

§ 9.

Följande dylika handlingar skola förses med stämpel på sätt här
nedan stadgas:

Anvisning; lika med Vexel.
Arrendekontrakt; so Nyttjanderätt.
Bodmeribref; lika med För pantning skref.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14..

.''i.''»

§ 6.

Så länge enligt gällande stadganden afgift, motsvarande viss
procent af lönen, vid befordran utgöres af tjensteman å bergsstaten till
bergskollegii armbössa samt af Stockholms stads tjenstemän till stora
barnhuset, skall den enligt denna Art. för fullmakter stadgade stämpelafgift
för dessa tjenstemän minskas med ett mot nämnda af gifter svarande
belopp.

§ 8.

Frihet etc. (Kongl. Maf.ts förslag oförändradt).

II.

enskilda handlingar.

§ Inhöljande
enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt här
nedan stadgas:

Anvisning; lika med Vexel.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Förpantningsbref.

36

Bcvillnings-Utskottets Betänkande N:o 14,

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, för
hvarje'' fulla 100 kronor af behållningen i boet vara försedd med
stämpel till nedannämnde belopp:

dä ar flätar en efterlemnat bröstarfvinge: 50 öre, när behållningen
icke uppgår till 10,000 kronor, men eljest 1 krona; samt,

då arflåtaren efterlemnat fjärmare arfvinge eller qflidit utan känd
arfvinge: 50 öre, när behållningen icke uppgår till 5,000 kronor,
men eljest 3 kronor.

Befrielse från stämpel eger likväl rum, der behållningen i boet
icke uppgår till 1,000 kronor; skolande för bouppteckning, som
till underdomstol i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln
efter nu stadgad beräkningsgrund uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande
den för bevis om bouppteckningens inlemnande och inregistrering
vid domstolen bestämda lösen, äfven om på grund
af gällande författning dylik lösen ej må fordras.

Såsom behållning i boet skall, der make lefver efter, anses
endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes giftorätt,
hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre, bör beräknas till
hälften af behållningen.

Byte af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje ton
af fartygets drägtighet.

Certeparti skall vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre.

Sökes på grund af certeparti betalning hos offentlig myndighet,
skall certeparti vara belagdt med särskild stämpel lika med
För pantning skref.

Deposition af penningar, med rätt till deras återbekommande å viss tid
eller efter uppsägning: bevis derom skall vid utgifvandet förses
med stämpel af 50 öre, då det deponerade beloppet icke uppgår
till 1,000 kronor, men eljest af 1 krona.

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.

Förpantning skref skall, då det för vinnande af inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, vara försedt med stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
inteckning eller betalning sökes;

dock är förpantningsbref fritt från stämpel, då på grund deraf

fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt §§ 16 och 17.

För säkring skr ef eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;
lika med Förpantningsbref.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14-

37

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, vara
försedd med stämpel''i till belopp af 50 öre för hvarje fidla 100 kronor
af behållningen i boet.

Befrielse från stämpel eger likväl rum, der behållningen i boet
icke uppgår till 1,000 kronor; skolande för bouppteckning, som
till underdomstol i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln
efter nu stadgad beräkningsgrund uppgår, afdragas ett belopp,
motsvarande den för bevis om bouppteckningens inlemnande och
inregistrering vid domstolen bestämda lösen, äfven om på grund
af gällande författning dylik lösen ej må fordras.

Såsom behållning i boet skall, der make lefver efter, anses
endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes giftorätt,
hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre, bör beräknas
till hälften af behållningen.

Byte af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje ton
af fartygets drägtighet.

Certeparti; lika med Skuldebref.

Deposition af penningar, (utgår).

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.
Förpantningsbref; lika med Skuldebref;

dock är förpantningsbref fritt frän stämpel, dä pa grund deraf
inteckning sökes enligt § 3 sjölagen.

Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;
lika med Skuldebref.

38

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 14.

Af utländsk försäkringsgifyare eller hans agent medeleladt
qvittens å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling eller
särskildt utfärdas, skall, innan det här i riket utlemnas, förses
med stämpel till nedannämnda belopp;

vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af premien: och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af
premien;

dock icke i något fall under 50 öre.

Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning af
vatten, fångeshandling derå; lika med afhandling om Köp af fast
egendom.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart företes,
vara försedd med stämpel af 3 kronor 75 öre för hvarje lulla
100 kronor af egendomens värde.

» af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 90 öre för hvarje ton
af fartygets drägtighet.

» af annan läs egendom: afhandling derom skall vid utgifvandet beläggas
med stämpel af 1 krona för hvarje fidla 100 kronor åt
gåfvans värde.

Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Invisning; lika med Vexel.

Jordafsöndring, afhandling derom:

för alltid; se Köp af fast egendom.

till besittning för viss tid eller på lifstid, se Nyttjanderätt.

Köp, af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig myndighet utfärdad
köpehandling skall, då den för lagfart företes, vara försedd
med stämpel af 75 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart sökes för
aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd med
stämpel af 1 krona 50 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde.

Der köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknad från
första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, eger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å jernväg, är
från stämpel fri.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

39

Af utländsk försäkringsgifvare eller hans agent meddeladt
qvittens å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling eller
särskildt utfärdas, skall, innan det här i riket utlemnas, förses
med stämpel till nedannämnda belopp:

vid försäkring af egendom: 00 öre för hvarje fulla 100 kronor
af premieti; och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af
premien;

dock icke i något fall under 50 öre.

Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning af
vatten, fångeshandling derå; lika med afhandling om Köp af fast
egendom.

Gåfva, qf fast egendom: afhandling derom lika med afhandling om Köp
af fast egendom.

/

>'' af fartyg, hvars drägtighet öfver,stiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 1.1 öre för hvarje ton
af fartygets drägtighet.

» af annan läs egendom: (utgår).

Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Invisning; lika med Vexel.

Jord afsöndring, afhandling derom:

för alltid, se Köp af fast egendom.

till besittning för viss tid eller på lifstid, so Nyttjanderätt.

Köp, af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig myndighet utfärdad
köpehandling skall, då den för lagfart företes, vara försedd
med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; dock att, köpeafhandling. på grund hvaraf lagfart
sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd
med stämpel af 1 krona 20 öro likaledes för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde.

Der köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt, från
första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, eger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å jernväg, är
från stämpel fri.

40 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

Köp af lösören, hvilka i säljarens vård qvarblifva: afhandling derom
skall, då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll
företes, vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af köpesumman.

)> af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvande! förses med stämpel af 60 öre för hvarje
lulla 100 kronor af köpesumman eller, der denna icke är till bestämdt
belopp angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets
drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmäles,
hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden
köpeskilling, skall köpeafhandlingen vara försedd med särskild stämpel
lika med Förpantningsbref.

Se för öfrig! §§ 10, 13 och Ifl.

Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande al inteckning
företes, vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 10Ö
kronor af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara belagd med stämpel lika med För.
pantningsbref.

'' Se för öfrigt § 12.

Lösöreköp: afhandling derom: se Köp.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då den för vinnande
af inteckning företes, vara försedd med stämpel af 50 öre
för hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, der altalet
after kortare tid, för legotiden; dock att stämpel icke beräknas
å sådana i afgälden ingående persedlar eller tjenstbar heter,
hvilka vid upplåtelsen icke blifvit i penningar uppskattade eller
icke finnas i markegångstaxa upptagna.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift eu gång för alla, beräknas
stämpeln å det belopp, som motsvarar 5 procent af denna
afgift, med tillägg af den årliga afgälden, der sådan är utfästa

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara belagd med särskild stämpel lika
med Förpantningsbref.

Se för öfrigt §§ 11 och 13.

Premieqvittens; se För säkringsbr ef.

Räkning, godkänd; lika med Förpantningsbref.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall, då handlingen
för lagfart företes, vara försedd med stämpel af 5 kronor; dock

Bevillnings- Utskottets Betänkande. N:o 14.

41

Köp af lösören, hvilka i säljarens vård qvarblifva; afhandling-derom skall,
då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll företes,
vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje falla 100 kronor
af köpesumman.

» af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla
100 kronor af köpesumman eller, der denna icke är till bestämdt
belopp angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmäles
hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden
köpeskilling, skall köpeafhandlingen vara försedd med särskild
stämpel lika med Skuldebref.

Se för öfrigt §§ 11. 14 och 16.

Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckningföretes,
vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara belagd med stämpel lika med Skuldebref.

Se för öfrigt § 16.

Lösöreköp: afhandling derom; se Köp.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då den för vinnande
af inteckning företes, vara försedd med stämpel af 25 öre
för hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, der avtalet,
afser kortare tid, för legotiden; dock att stämpel icke beräknas
å sådana i afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter,
hvilka vid upplåtelsen icke blifvit i penningar uppskattade eller
icke finnas i markegångstaxa upptagna.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift en gång för alla, beräknas
stämpeln å det belopp, som motsvarar 5 procent af denna
afgift, med tillägg af den årliga afgälden, der sådan är utfäst.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning-,
skall afhandlingen vara belagd med särskild stämpel lika
med Skuldebref.

Se för öfrigt §§ 12 och 14.

Premie qvittens; se För säkring sbr ef.

Räkning, godkänd; lika med Skuldebref.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall, då handlingen
för lagfart företes, vara försedd med stämpel af 5 kronor; dock
Bih. till Bilcsd. Prof. 1883. 5 Sami. 1 Afd. 7,9 Höft. 6

42

BmMnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

att dylik handling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag,
som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd med stämpel af 10
kronor.

Sko g saf verkning: afhandling derom bör vid ntgifvandet förses med stämpel
af 75 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten
blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till visst
belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf det
upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara belagd med särskild stämpel lika med
Färg aritning sb ref.

Skuldebref skall, då derför lemnas hypotek, vid låns upptagande af låntagaren
förses med stämpel af 50 öre, när förskrifna beloppet
icke uppgår till 1,000 kronor, men eljest 1 krona.

Sökes på grund af skuldebref inteckning eller betalning hos
offentlig myndighet, bör skuldebrefvet vara belagdt med särskild
stämpel lika med Förpantmingsbref:

dock är skuldebref fritt från stämpel, då på grund deraf inteckning
sökes i jernväg.

Testamente om fast egendom: lika med afhandling om Köp af fast egendom.

Undantagskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Vexel, som utfärdas här i riket, skall vid utgifvandet förses med stämpel
af 50 öre, när den lyder å mindre belopp än 1,000 kronor,
men eljest af 1 krona; dock att frihet från denna stämpelbeläggning
eger rum för vexel å mindre belopp, än 100 kronor; för
vexel, stöld att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank
eller bankir föras i räkning för utställaren; samt för postremissvexel.

» eller handling, på grund hvaraf inkassering af penningar besörjes,
skall, då den är utfärdad å utrikes ort, innan den här i riket öfverlåtes
eller till godkännande eller betalning företes, beläggas med
stämpel af 50 öre, när den lyder å mindre belopp än 1,000 kronor,
men eljest af 1 krona.

År vexel utfärdad i flere exemplar och har ett af dem blifvit,
såsom här ofvan sägs, med stämpel försedt, äro de öfriga från
stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad vexel betalning
hos offentlig myndighet, skall vexeln vara försedd med särskild
stämpel lika med Förpantningsbref.

Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt kromnybygge : afhandling derom

Bmittmngs- Utskottets Betänkande N:o 14. 43

att dylik handling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag,
som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd med stämpel al 10
kronor.

Skogsuf verkning: afhandling derom bör vid utgilvandet förses med stämpel
af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten
blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till visst
belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf det
upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara belagd med särskild stämpel lika
med Skuldebref.

Skuldebref skall, då'' det för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig
myndighet företes, vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fidla 100
kronor af det kapitalbelopp, för hvithet inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från stämpel, då på grund deraf fordran bevakas
i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Se för öfrigt §§ 17 och 18.

Testamente om fast egendom; lika med afhandling om Köp af fast egendom.
Undan!agskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Vexel, godkänd eller protesterad; lika med Skuldebref.

Der vexel ställes att ä utrikes ort betalas eller är utfärdad A utrikes ort,
skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet är stadgad, vexeln, då
den utställes eller om den utfärdats utom riket, innan den här i riket,
öfverlåtes eller till godkännande eller betalning företes, beläggas med stämpel
af 50 öre, när den lyder å mindre belopp än 1,000 kronor, men eljest
af 1 krona; dock att frihet från denna stämpelbeläggning eger rum för
vexel å mindre belopp än 100 kronor.

År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med nyssnämnda
särskilda stämpel försedt, vare de öfriga från sådan stämpel fria.

Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge: afhandling derom

44

Be villninya- U(skottets Betänkande N:o 14.

skall, då den för vinnande af åborätt hos vederbörlig myndighet
företes, vara försedd med stämpel för kronohemman till belopp af
75 öre och för nybygge till belopp af 20 öre för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde; dock att afhandling, på grund hvaraf
åborätt sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör
vara belagd med stämpel, för kronohemman till belopp af 1 krona
50 öre och för nybygge till belopp af 40 öre likaledes för hvarje
fulla 100 kronor af egendomens värde.

§ io.

Då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, må detta
icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde, men skall,
hvad angår köp af fast egendom eller öfverlåtelse af kronohemman eller
nybygge, beräknas efter clen i penningar bestämda köpe- eller löseskillingen,
så framt denna öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad
som gällande bevillningsförordning föreskrifver, ega lika vitsord
med af vederbörande tjensteman utfärdadt taxeringsbevis.

§ 11-

Der uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom afgälden är
bestämd att under olika år af legotiden utgå med olika belopp, beräknas
stämpelafgiften å den högsta afgäld, som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter af sådan beskaffenhet,
att stämpel för dem bör utgå, beräknas efter det värde, hvartill
de vid upplåtelsen uppskattats, eller, der visst värde dervid icke blifvit
dem åsatt, efter senast faststälda markegångspris.

§ 14.

Har afliden person på flere orter efterlemnat egendom, hvaröfver
särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften
efter sammanräknade behållningen enligt samtliga bouppteckningarne
och utgöres då dessa ingifvas till domstolen i den ort, der den aflidne
vid dödsfallet varit mantalsskrifven Bouppteckning,

som ingifves förseglad, skall vara försedd med bevis
af förrättnings in än nen, att den är belagd med stämpel till behörigt
belopp.

45

Bevillning)!-Utskottets Betänkande N:o 14.

skall, äå, ålorätt på grund deraf vinnes, förses med stämpel för kronohemman
till belopp af 60 öre och för nybygge till belopp af 20
öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock att afhandling,
på grund hvaraf åborätt vinnes för aktiebolag, som
icke drifver bankrörelse, bör vara belagdt med stämpel för kronohemman
till belopp af / krona 20 öre och för nybygge till belopp
af 40 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde.

§ 11-

(§ JO i Kongl. Maj:ts förslag oförändrad.)

§ 12.

(§ 11 i Kongl. Maj ds förslag oförändrad.)

§ 15-

(§ 14 i Kongl. Majds förslag oförändradl.)

46

Bevillnincis- Utskottets Betänkande N:o 14.

Fideikommissarie eller annan testamentstagare vare, vid tillträde af
fideikommiss eller testamenterad egendom, skyldig att, med ränta efter
fem för hundra om året, till boet återgälda hvad af stämpelafgiften belöper
på hans andel i boet i förhållande, om make lefver efter, till hvad
af behållningen enligt bouppteckningen återstår efter afdrag af hvad
såsom giftorätt ur boet utgår, men i annat fall till hela behållningen;
och skall beräkning, som för bestämmande af testamentstagares deltagande
i stämpelafgiften erfordras rörande kapitalvärdet af lifränta, rätt
till afkomst eller annan förmån af fast egendom, verkställas enligt de
grunder, som finnas i 128 § utsökningslagen angifne.

ART.

Om stämplarne och

§ 29.

Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blitvit lör sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så
framt det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman
utbytes mot annan stämpel, dervid dock för hvarje stämpel skall
betalas 3 öre.

Stämplar till underskrift^ expeditioner må afgiftsfritt på enahanda
sätt utbytas såvida behörigen styrkes, att expeditionerna icke varit lör
ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

ART.

Om tillsyn å stämpel -

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

47

III.

deran tillli andnli ä 11 a lille.

§ 30.

(§ 29 i Kongl. Maj ds förslag oförändrad.)

IV.

afgiftens utgörande.

48

BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

ART.

§ 39.

Om uppbörd

På framställning af försäljningsman eger i Stockholm Statskontoret
och i länen Kongl. Majts Befallningshafvande, efter föregången granskning,
att för sådana stämplar, hvilka enligt § 29 få utbytas, bevilja afskrifning
i räkenskapen emot den i nämnde § stadgade afgift, der sådan
skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning sålunda
medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet »makulerad».

Innan afskrifning beviljas, må stämplarne i räkenskapen upptagas
såsom behållning.

ART.

Om ansvar för öfver -

§ 46.

1. Den, som utgifver vexel, anvisning eller invisning, certeparti
eller depositionsbevis utan att dervid förse handlingen med stadgad
stämpel, eller ock öfverlåter eller till godkännande eller betalning företer
å utrikes ort utfärdad vexel, anvisning, invisning eller handling,
på grund hvaraf inkassering af penningar besörjes, utan att handlingen
är med föreskrifven stämpel försedd, så ock den som underlåter
att vid upptagande af lån mot skuldebref, för hvilket hypotek lemnas,
förse skuldebrefvet med behörig stämpel, skall bota tjugofem kronor.

2. Utgifvare af köpe-, bytes- eller gåfvobref om fartyg, gåfvobref
om annan lös egendom eller afhandling om skogsafverkning skall,
för underlåtenhet att vid utgifvandet förse dylik handling med stadgad
stämpel, bota två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare
minsta bot tjugofem kronor.

3. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlemnar qvittens

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:''o 14.

49

V.

och redovisning.

§ 40.

På framställning af försäljningsman eger i Stockholm Statskontoret
och i länen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter föregången
granskning, att för sådana stämpla!-, hvilka enligt § 30. få utbytas, bevilja
afskrifning i räkenskapen emot den i nämnde paragraf stadgade
afgift, der sådan skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning
sålunda medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas
ordet »makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarne i räkenskapen upptagas
såsom behållning.

VI.

trädelse af denna författning.

§ 47.

1. Den, som utgifter vexel, anvisning dier invisning stäld att betalas å utrikes
ort, utan att dervid förse handlingen med stadgad, stämpel, eller och efterlåten
eller till godkännande eller betalning företer å utrikes ort utfärdad
vexel, anvisning eller invisning, utan att handlingen är med föreskriften
stämpel försedd, skall höta tjugofem kronor -

2. Utgifvare af köpe-, bytes- eller gåfvobref om fartyg eller afhandling
om skogsafverkning skall för underlåtenhet att vid utgifvandet
förse dylik handling med stadgad stämpel höta två gånger den
felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugofem kronor.

3. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlemnar qvittens å

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 5 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 7

90

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

å premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, böte, för
hvarje gång sådant sker, tjugofem kronor.

4. Der handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i
denna paragraf stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat,^ försedd med behörig stämpel, vare den, hvilken såsom bevis om
förvärfvad rättighet mottager handlingen, utan att belägga den med
felande stämpel, underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning
af handlingen stadgade ansvar.

5. I de fall, hvarom i denna paragraf sägs, vare ock skyldighet
att ersätta kronans förlust.

§ 47.

Har någon, som i de fall, om hvilka i § 46 förmäles, är skyldig
förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, hvarmed
handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

§ 49.

De i §§ 46 och 47 omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare
vid allmän domstol.

Penna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande
års början till slutet af det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning
varder af Riksdagen faststäld; dock att vexel- och anvisningsstämplar
af hittills gällande slag tills vidare må utlemnas och begagnas.

51

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, höte, far
hvarje gång sådant sker, två gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugofem kronor.

4. Der handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i denna
paragraf stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken såsom
bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen, utan att belägga
den med felande stämpel, underkastad det för felaktig eller försummad
stämpelbeläggning af handlingen stadgade ansvar.

5. I de fall, hvarom i denna paragraf sägs, följe ock skyldighet att ersätta
kronans förlust.

§ 48.

Har någon, som i de fall, om hviika i § 47 förmäles, är skyldigförse
handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, hvarmed
handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

§ 50.

De i §§ 47 och 48 omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare
vid allmän domstol.

Denna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande
års början till slutet af det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning
varder af Riksdagen faststäld; dock att vexel- och anvisningsstämplar
af hittills gällande slag tills vidare må utlemnas och begagnas.