BmUnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
1
N:o 1.
Ant. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1883, kl. 2 e. m.
Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.
. Sedau Bevillmngs-Utskottet till pröfning förehaft de till Utskottet
hanvisadé motioner, som afse ändringar i nu gällande förordning angående
vilkoren för försäljning af bränvin, får Utskottet jemlikt Riksdagsordningens
40 § häröfver afgifva betänkande.
l:o.
§ 15 i gällande förordning angående vilkoren för försäljning: af
bränvin lyder: &
. »Rättigheterna för andra tillåtna utskänkningsställen än gästgifverier,
äfvensom för minuthandelsställena i socknen, varde derefter, innan
Augusti månads utgång, af kommunalnämnden på offentlig auktion
utbjudna för den af vår Befallningshafvande jemlikt § 14 bestämda tid
af högst tre år åt den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal.
Kommunalnämnden. pröfve de anbud, som dervid göras, och ege
dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet
an äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.»
Samma förordning innehåller derjemte i § 6 följande stadgande:
»Rättighet till mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkmng
åt bränvin må ej tilldelas annan än den, som har god frejd,
Bill. till Riksd. Frat. 1883. 5 Sand. 1 Afd. 1 Haft. 1
§ iz -
2 BeiuUniiujs-Utskottds Betänkande N:o 1.
gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt skrifva och räkna samt
pröfvas i öfrigt tjenlig vara.
Den, som enligt 2 inom. i § 1 af vår nådiga förordning angående
vilkoren för bränvinstillverkning icke får med sådan sig befatta, äfvensom
apotekare, må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller ut
skänkning
af bränvin.» _ ^
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 47, anför Herr
Hans Andersson i Nöbbelöf, hurusom, enligt livad till motionärens erfarenhet
kommit, ej sällan tillgår så att, vid sidan af hvad som sker
offentligen, en spekulant gör aftal med kommunalnämnden, att han skall
till nämndens förfogande ställa antingen visst, stundom rätt betydligt
belopp penningar eller ock viss andel af blifvande vinst, hvarefter, utan
hänsyn dertill att annan eller andra lika behöriga eller lämpliga personer
åtagit sig afgift för vida högre kannetal, nämnden antager anbudet
af den, med hvilken, på sätt nämndt bill vit, aftal skett. Kommunalnämndens
pröfning, som rätteligen borde vara inskränkt till att vid
valet mellan flere spekulanter utse den, hos hvilken de i § 6 omförmälda
egenskaper företrädesvis kunde anses förenade, urartar sålunda till ett
ackorderande om den högsta möjliga penningevinst, kommunen, med
åsidosättande af det sedliga intresset, kan bereda sig genom ifrågavarande
rättigheters upplåtande; och befarar motionären, att detta missbruk
snart nog skall blifva rådande inom flertalet åt kommuner på landet.
Till motverkande häraf föreslår derför motionären:
att Riksdagen för sin del beslutar sådan förändring af lydelsen af
15 § i ifrågavarande förordning, att kommunalnämnden vid pröfning af
der omförmälda anbud icke må antaga sådant af dem, som åtagit sig
anbud för lägre kannetal, i annan händelse än att den eller de, hvilka
gjort högre anbud, befinnas icke vara behöriga eller tjenliga i enlighet
med hvad 6 § nämnda förordning omförmäler.
Det kan visserligen icke förnekas, att eu kommunalnämnd kan
missbruka sin pröfningsrätt af gjorda anbud på sätt motionären antydt,
men Utskottet tillåter sig betvifla, att något botemedel häremot skulle
vara att vinna i det af motionären föreslagna stadgandet. Ser man
nemligen på bestämmelserna i § 6, finner man, att bland de egenskaper,
som fordras hos en person, hvilken skall erhålla tillåtelse till handel
med eller iskänkning af spritdrycker, omtalas ej blott god frejd och dylikt,
utan äfven att en sådan person skall »pröfvas i öfrigt tjenlig vara».
Häraf följer att, äfven om motionärens förslag antoges, skulle kommunalnämnden
fortfarande ega att pröfva, huruvida eu spekulant vore »tjenlig»,
och hvilket formelt hinder funnes väl då mera än nu för denna
Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
3
myndighet att förklara eu person, som gjort anbud för högre kärnstål,
mindre tjenlig än en annan, som framstäf ett lägre anbud, men utläst
sådan ersättning för rättighetens erhållande som motionären antydt?
Utskottet kan derför ej finna, att den af motionären föreslagna
bestämmelsen i någon mån inskränker möjligheten för kommunalnämnden
att missbruka sin pröfningsrätt. Enligt motionärens förslag likasom enligt
nu gällande bestämmelser kommer alltid valet mellan två eller flere
spekulanter att blifva beroende af nämndens omdöme.
Utskottet medger dock villigt, att ett korrektiv mot de af motionären
påpekade missbruken är af behofvet påkalladt. Enligt hvad äfven Utskottet
bar sig bekant, förekomma nemligen ej så sällan dylika enskilda aftal
vid sidan af det offentliga utbjudandet af utskänkningsrättigbeter; och om
man också, såsom Utskottet håller före, torde kunna antaga, att en
kommunalnämnd i allmänhet eger den insigt om hvad kommunens bästa
fordrar, att vid altalets uppgörande det sedliga intresset icke åsidosättes
för utsigten att bereda kommunen en tillfällig pekuniär fördel, så innebära
dock dylika aftal ett tillgodogörande för en kommuns räkning af
medel, som lagligen bort komma äfven andra kommuner tillgodo, i följd
hvaraf de ej heller kunna anses med författningens anda öfverensstämmande.
Enligt, hvad Utskottet jemväl inhemta!; hafva emellertid dylika missbruk
vid flera tillfällen genom besvär kommit till Kong], Maj:ts kännedom
samt dervid blifvit rättade, vid hvilket förhållande Kongl. Maj:t
icke torde underlåta att i det förslag till ny bränvinsförsäljningslag, som
till nästa Riksdag lär vara att förvänta, införa lämpliga bestämmelser
till dessa missbruks förebyggande för framtiden.
Utskottet hemställer alltså:
att Herr Hans Anderssons ifrågavarande motion
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
2:o.
Då i nu gällande bränvinsförsäljningslags 23 § stadgas, att »vid $
läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen, vid helsobrunn
eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse af
annan anledning kan komma i fråga att under endast någon del af året
utöfvas, må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, när, i förstnämnda fall, befälhafvande
militärchef och, i öfriga fall, andre vederbörande derom
4
Bevillnings-Utsliottets Betänkande N:o 1.
gjort anmälan», så liar nu Herr Hans Andersson i B ringåsen, med hvilken
19 af Kammarens ledamöter sig förenat, i motion K:o 9 inom Andra
Kammaren föreslagit: »att Riksdagen måtte för sin del besluta och
genom underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utfärda
författning om förbud för iskänkning af spirituösa drycker vid läger
under vapenöfningstiden, eller der trupp eljest är för flere dagar sammandragen;
men att tillstånd till iskänkning må af Konungens Befallningshafvande
beviljas, derest två tredjedelar af manskapet samt kommunalnämnden
i den församling lägerplatsen är belägen dertill lemna
sitt bifall.»
Vid nästlidna års riksdag väcktes samma förslag af Herr Hans
Andersson, hvilken till stöd för sin då väckta motion, N:o 87 inom Andra
Kammaren, hufvudsakligen anförde dels önskvärdheten att så vidt
möjligt befria soldaten och beväringsynglingen från de frestelser, som
lättheten att inom läger erhålla bränvin medförde, dels ock obilligheten
deraf att kommuner, inom hvilkas gränser en lägerplats linnés, ej i likhet
med andra kommuner ega oinskränkt rätt att sjelfva bestämma,
huruvida bränvinsutskänkning inom deras område må ega rum. Derjemte
hade motionären vid motionen fogat i bestyrkt afskrift en al 456 man
bland gemenskapen vid Jemtlands fältjägarecorps skriftligen gjord ansökning
att all utskänkning af spritdrycker vid corpsens marketenterier
måtte afskaffa^.
Denna motion ledde emellertid icke till något resultat. Med afseende
på dels att ett förslag till ny bränvinsförsäljningslag ansågs vara
att snart förvänta och dels den omständigheten att rättighet till ifrågavarande
utskänkning endast kunde medgifvas på anmälan af vederbörande
militärchef, fann nemligen Utskottet, som ansåg syftemålet med
motionärens förslag behjertansvärdt, någon lagstiftningsåtgärd i^ ämnet
icke vara för tillfället af behofvet påkallad, hvarför Utskottet afstyrkte
motionen. Vid behandlingen i Kamrarne bifölls motionärens förslag af
Andra Kammaren, men afslogs af den Första och hade sålunda förfallit.
Uti den nu till Utskottets handläggning hänvisade motionen förklarar
Herr Andersson, att han föranledts till förnyande af sitt förslaggenom
de starka sympatier, som för detsamma uttalats i Andra Kammaren
under diskussionen i ämnet vid sistlidna års riksdag; och åberopar
Herr Andersson till stöd för förslaget de skäl, som finnas uttalade
såväl i den föregående motionen som i Andra Kammarens protokoll för
den 4 Mars 1882.
Utskottet delai'' fortfarande motionärens åsigt om önskvärdheten
att så mycket som möjligt skydda soldaten mot krogens frestelser under
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1. 5
vapeuöfningstiden och då, enligt hvad till Utskottets kännedom kommit,
något förslag till ny bränvinsförsäljningslag icke heller till denna Riksdag
lärer vara att från Kongl. Maj:t förvänta, har Utskottet ansett förevarande
fråga icke längre böra undanskjutas.
Under diskussionen i ämnet uti Andra Kammaren vid förliden Riksdag
upplystes, att afl iskänkning numera är förbjuden såväl inom åtskilliga
kaserner som å Karlsborg och vid kavallerietablissementet å Ladugårdsgärdet,
och hafva dessa förbud, enligt hvad framstående militärer
enstämmigt vitsordat, verkat synnerligen välgörande å der förlagda truppers
uppförande och disciplin. Med denna erfarenhet för ögonen och då,
enligt hvad Utskottet inhemtat, spritdrycker i händelse af verkligt behof,
såsom vid kall och regnig väderlek, få af militärbefälet efter läkares
hörande till trupp utdelas, finner Utskottet icke vidare någon betänklighet
vid att tillstyrka ett generelt förbud mot iskänkning af ifrågavarande
slag. Ett sådant förbud torde emellertid böra vara ovilkorlig^
ty att, såsom motionären föreslagit, lemna vederbörande öppet att, derest
en större del af truppen sådant önskade, medgifva iskänkning å ifrågavarande
platser, synes Utskottet rent af förkastligt ur disciplinär synpunkt
och äfven ur praktisk hänsyn i allmänhet outförbar^ År man för
öfrigt ense om, att ett förbud mot iskänkning å mötesplatser verkar
välgörande och- utan olägenhet kan införas, synes ingen anledning vara
för handen att tillmötesgå önskningar, som tilläfventyrs kunde framställas
i motsatt rigtning.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att § 23 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg,
eller der värdhusrörelse af annan anledning kan
komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas,
dock ej vid lägel-, eller der trupp eljest är för
flere dagar sammandragen, må för kortare tid än år
rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Vår Befallningshafvande,
när vederbörande derom gjort anmälan
o. S. V.»
3:o.
Under framhållande af den gagnande verksamhet till ordningens,
sedlighetens och nykterhetens befrämjande, som utöfvas af bränvinsförsäljningsbolagen
i städerna samt med hänvisning till det förslag, som af
-
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.
gjfvits af den för öfverseende af gällande författningar angående tillverkning
och försäljning af bränvin in. in. åt Kongl. Maj:t den 24 Augusti
1877 tillsatta komité, tiar slutligen Herr A. P. Lind, med hvilken Herr
J. Marcuson sig förenat, i motion N:o 83 inom Andra Kammaren 1 öreslagit,
att bränvinsförsäljningen å landsbygden måtte ordnas efter enahanda
grunder som i städerna. Till vinnande åt detta syftemål hemställer
motionären:
att sådana ändringar vidtagas och sådana bestämmelser införas i nu
gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker;
att bolag, dock endast för utminutering, må hädanefter kunna under
enahanda vilkor och på samma sätt få bilda sig å land som i stad:
att bolagen må kunna få bilda sig distriktsvis och omfatta, om dosa
önska, ett eller flere härad, en eller flere kommuner; dock att aldrig
mera än ett bolag får finnas inom eu och samma kommun;
att bolagen alltid af sin årliga nettobehållning till lika fördelning
mellan landstingen och hushållningssällskapen afstå två femtedelar;
att distrikt eller kommuner, som hafva sålunda inrättade bränvinsförsäljningsbolag,
icke få tillgodonjuta någon andel af bränvinsutskänkningsafgifter
från annat håll;
att sålunda inrättadt bolag ej må försälja bränvin till mindre qvantum
än 5 deciliter; och
att bolagen sjelfva bekosta den tillsyn, som för ordningens upprätthållande
vid bolagens försäljningsställen kan finnas af nöden.
Redan den omständigheten att den af Kongl. Maj:t tillsätta komité
för öfverseende af gällande författningar angående tillverkning och försäljning
af bränvin m. in. ej kunde enas om något förslag, utan framstäf
tvenne från alldeles skilda grundsatser utgående, samt att frågan,
ehuru densamma sedan slutet af år 1878 utgjort föremål för Kongl.
Maj:ts pröfning, ej ännu är så utredd, att den kunnat framläggas till
Riksdagens slutliga afgörande, visar till fullo mängden af de svårigheter,
hvarmed denna lagstiftning är förknippad och storleken af de intressen,
som af densamma beröras. Att under sådana förhållanden och
då en framställning från Kongl. Maj:t i denna fråga lärer vara att till
nästa riksdag förvänta nu ingå i någon närmare pröfning af en motion,
som utan någon som helst utredning framställer yrkanden, hvilka afse
en total omgestaltning af nu bestående förhållanden, kan Utskottet e j
finna lämpligt.
JBemllnings-Utskottets Betänkande N:o 1. 7
Utskottet hemställer fördenskull,
att Herr A. P. Linds ifrågavarande motion måtte
af Riksdagen lemnas utan afseende.
Stockholm den 12 Mars 1883.
På Utskottets vägnar:
A. G:son Bennicli.
Reservation:
af Herr N. J. Boström, som ansett, att Herr Hans Anderssons i
B ringåsen motion om underdånig skrifvelse angående förbud för iskänkning
af spirituösa vid läger under vapenöfningstiden eller då trupp
eljest är sammandragen bort af Utskottet afstyrka.