Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
1
Sfi© 75.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1882.
— — — _ Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Riksdagens år
1881 församlade Revisorers berättelse, angående verkstad
granskning af statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1879.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.)
S. A. K.
Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidna år församlade Revisorer
rörande då verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1879,
uti afgifven berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk och
myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar hos Eders Kongl.
Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan omförmälda ämnen underdånigst
anföra följande:
Bill. till Riksd. Prof. 1882. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 19 Häft.
1
2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
Kong!. Marinförvaltningen.
Riksdagens år 1880 församlade Revisorer anförde i § 4 af berättelsen
angående Marinförvaltningen, att det vid granskningen af räkenskapen för
flottans station i Stockholm ådragit sig Revisorernes uppmärksamhet, dels
att, der upphandlingar af förnödenheter för stationens behof egt rum på
annat sätt än medelst auktion, upplysning icke funnes meddelad, huruvida
anbud infordrats från flere leverantörer, och dels att, der kontrakt
om leveranser blifvit upprättade, hänvisning icke vore lemnad, hvarest
samma kontrakt skulle i räkenskapen uppsökas; uti hvilka hänseenden
rättelse, enligt Revisorernes förmenande, borde för framtiden iakttagas.
Uti den förklaring, som med anledning häraf afgafs af varfschefen vid
flottans station i Stockholm, hade i hvad som kunde anses stå i något
sammanhang med de af Revisorerne sålunda gjorda anmärkningarne anförts,
att alla upphandlingar för varfvets behof, i enlighet med föreskrifterna
i § 187 mom. 1, 2:dra delen af reglementet för flottan, skett medelst
auktion, enligt anbud eller under hand; att större upphandlingar merendels
skett medelst auktion, mindre sådana deremot på grund af infordrade
anbud, i hvilket fall endast det antagna anbudet blifvit räkningen bifogadt;
att, enär erforderliga varor ofta erbjödes för vida lägre pris än
hvartill de i handeln kunde erhållas, samt till följd af säljarens penningbehof
och den kontanta liqviden ofta kunde nedtryckas under gällande
pris, upphandling stundom skett under hand, vanligen äfven då enligt
kontrakt, emedan sådant ansetts för Kongl. Maj:t och kronan fördelaktigast;
samt att alla de för varfvets behof år 1878 afslutade kontrakt blifvit
bifogade utbetalningsordern, hvarför särskild hänvisning i dessa fall icke
ansetts vara af nöden, med undantag af ett, angående upphandling af
papper, som icke skulle levereras till någon viss qvantitet, utan i mån af
behof och på skeende reqvisition, hvarför detta kontrakt bifogats leverantörens
sista räkning för året.
Omförmälda förklaring, vid hvilken senaste Riksdag låtit bero, hade
emellertid, enligt Revisorernes åsigt, icke innehållit svar på anmärkningen
beträffande bristande upplysning, huruvida, der upphandlingar egt rum
på annat sätt än medelst auktion, anbud infordrats från flere leverantörer ;
och det i förklaringen angifna skäl, hvarför hänvisning till om leveranser
upprättade kontrakt skulle vara obehöflig, vore åtminstone icke tillämpligt
3
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
på senast granskade, eller 1879 års räkenskaper, der exempelvis det å
verifikationsfolium 9,683 åberopade, den 13 Oktober 1879 med Bröderna
Carlson ingångna kontrakt om leverans af jernmateriel till en brobyggnad,
likasom ock de om körslor för stationens behof upprättade kontrakt icke
funnes vederbörande utbetalningsorder bifogade. På grund häraf hade
Revisorerne ansett sig böra å nyo upptaga ofvan omförmälda, af nästförutgångna
års Revisorer gjorda anmärkningar, hvilka, på sätt ordalydelsen
syntes tillräckligt tydligt angifva, afsåge att vid upphandlingar på annat
sätt än medelst auktion vid verifikationerna borde fogas uppgift, huruvida
flera anbud infordrats, utan att likväl samtliga anbuden behöfde biläggas,
äfvensom att i räkenskaperna borde lemnas hänvisning, hvarest om leveranser
upprättade kontrakt kunde återfinnas.
Varfschefen vid flottans station i Stockholm har uti häröfver afgifvet
underdånigt utlåtande anfört, att all upphandling verkstäldes enligt reglementets
föreskrift genom offentlig auktion, medelst anbud eller under hand;
att, vid upphandlingar medelst anbud, den underordnade person eller myndighet,
som begärt upphandlingen, infordrade anbuden, af hvilka det billigaste
och för kronan fördelaktigaste tillstyrktes och efter anbudens pröfning
af varfschefen antoges samt derefter ensamt bilades leverantörens räkning,
enär äfven öfriga anbuds biläggande skulle onödigtvis och utan ändamål
i betydlig grad öka räkenskapernas redan derförutan ansenliga omfång;
att leveranskontrakten bilades och icke kunde biläggas annat än den för
samma leverans sist utfärdade afföringsordern; att det vid flera föregående
afbetalningar för en koritraherad leverans vore omöjligt att hänvisa till
den plats i räkenskapen, der kontraktet efter blifvande slutliqvid kunde
återfinnas, emedan räkenskaperna månadsvis afsändes till Kong! Marinförvaltningen;
att till denna kategori hörde äfven det med Bröderna Carlson
upprättade kontrakt om leverans af smide till Kastellliolmsbron, hvarför
2,000 kronor utbetalts under loppet af år 1879 samt återstoden den
4 -Augusti år 1880, vid hvilken utbetalningsorder kontraktet också återfunnes;
att kontraktet om körslor för stationens behof blifvit, efter infordrande
af anbud från flere åkare samt annonser i tidningarne, upprättadt
i början af år 1875, då prisen varit billiga; samt att samma kontrakt,
som dessutom icke afsåge någon leverans, utan snarare gälde ett betingsarbete,
fortfarande vore gällande och innefattade skyldighet för entreprenören
att efter behof verkställa körslor, för hvilka betalning erlades för
hvarje månad, hvadan detsamma icke kunde utan särskild befallning räkenskaperna
biläggas; varande utlåtandet bifogad och i detsamma åbe
-
4
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
ropad en af flottans räkenskapskontor afgifven förklaring, deri yttras, att
leveranskontrakt, då leveransen skett i flera poster, icke kunnat biläggas
förr än vid kontraktets slutliqviderande, enär detsamma vore leverantörens
egendom, som icke kunde honom frånhändas förr än leveransen vore behörigen
fullgjord, samt att i räkenskapskontoret icke heller kunde göras
anteckning vid de föregående afbetalningarne å kontraktet, hvarest detsamma
vid slutliqviden komme att ligga i räkenskapen, emedan sådant
då icke kunde vara kändt.
I anledning af de öfver Revisorernes förevarande framställning sålunda
afgifna förklaringar har till en början anmärkts, dels att det synts,
som om hinder icke borde möta att, enligt hvad i allmänhet i likartade
fall plägar ega .rum, uppgöra förenämnda leveranskontrakt i tvenne exemplar,
af Indika hvardera kontrahenten behåller ett, dels att, då ifrågavarande
räkenskapshandlingar äro af det omfång, att t. ex. det folium,
der ofvan omförmälda kontrakt med Bröderna Carlson finnes åberopadt,
såsom Revisorerne antydt, bär numret 9,683, den tillökning i räkenskaperna,
som skulle förorsakas genom biläggande för hvarje år på ett ställe
af ifrågavarande kontrakt, hvilkas antal, enligt hvad räkenskapskontoret
upplyst, för år 1879 utgjort 98, torde vara af jemförelsevis ringa betydelse,
dels ock att det kunde ifrågasättas, huruvida det icke varit olämpligt,
att ofvan berörda kontrakt rörande verkställande af de för stationen
behöfliga körslor blifvit afslutadt för så lång tid, att detsamma, som upprättats
år 1875, ännu vid förenämnda förklaringars afgifvande i slutet af
nästlidna år fortfarande vore gällande.
Hvad i öfrigt beträffar Revisorernes ifrågavarande framställning, så
och då de af Revisorerne föreslagna åtgärder synts vara med god ordning
öfverensstämmande och tjena till underlättande af revisionsarbetet,
samt då dessa åtgärder, hvilka af statsrevisorerne tvenne gånger blifvit
påyrkade, torde utan synnerlig olägenhet kunna vidtagas, får Riksdagen
i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift
derom, att vid de upphandlingar af förnödenheter för flottans station i
Stockholm, hvilka ske på annat sätt än medelst auktion, vid verifikationerna
till stationens räkenskap skall fogas uppgift, huruvida flera anbud
infordrats, äfvensom att i räkenskaperna skall vid utbetalningar, som
grunda sig på upprättade leveranskontrakt, lemnas hänvisning hvarest
samma kontrakt kunna återfinnas.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
5
Ultima landtbruksinstitut.
Riksdagens år 1879 församlade Revisorer hade i § 1 af deras berättelse
rörande Ultima landtbruksinstitut framhållit önskvärdheten deraf
att, till vinnande af lättare öfverskådlighet och jemförelse, vid båda landtbruksinstituten
bokföringen måtte ordnas, så vidt möjligt, på enahanda sätt,
och bokslutet ställas på samma tid. Beträffande detta yttrande hade uti
afgifven förklaring styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut erinrat, det tiden
för bokslutet blifvit genom nådigt bref den 10 April 1874 till efterrättelse
anbefald, och att sättet för bokföringen vid institutet syntes styrelsen
synnerligen ändamålsenligt och öfverskådligt, i följd hvaraf styrelsen ansåge
den af Revisorerne åsyftade likformighet i landtbruksinstitutens räkenskaper
icke böra vinnas genom ändring i det vid Ultuna antagna bokföringssätt;
och lät Riksdagen härvid bero. Den omständighet, att sålunda
Riksdagens uppmärksamhet för icke länge sedan varit påkallad för frågan
angående anordnandet af bokföringen vid landtbruksinstituten, hade emellertid
nu icke synts Revisorerne böra utgöra hinder för dem att å nyo
upptaga samma fråga, hvilken enligt Revisorernes förmenande vore af
maktpåliggande betydelse. Då nemligen i lärjungarnes vid dessa institut
undervisningsämnen bland annat inginge bokföring, vore det naturligen af
stor vigt, att det bokföringssätt, som vid instituten användes och hvilket
syntes böra tjena lärjungarne till föresyn, vore så praktiskt, enkelt och
lätt öfverskådligt, som med en fullständig bokföring vore förenligt; men
i berörda hänseenden lemnade räkenskaperna vid båda landtbruksinstituten,
enligt Revisorernes förmenande, åtskilligt öfrigt att önska. Dessutom måste
det, med hänsyn särskildt till bokföringen såsom undervisningsämne, vara
synnerligen olämpligt, att väsentligt skiljaktiga bokföringssätt användes
vid de särskilda landtbruksinstituten, likasom ock att boksluten icke vore
stälda på samma tid, hvilken sistnämnda omständighet derjemte icke obetydligt
försvårade jemförelsen mellan de vid instituten vunna olika resultaten.
På grund af hvad sålunda förekommit och anförts hade Revisorerne
funnit sig föranlåtne hemställa, det Riksdagen måtte anhålla, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke ett förenklad!
och för båda landtbruksinstituten likartad! bokföringssätt kunde
dessa institut anbefallas.
6 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
I anledning af denna framställning, till hvilken Revisorerne hänvisat
jemväl vid redogörelsen angående Alnarps landtbruksinstitut, hafva utlåtanden
infordrats från bada institutens styrelser; och har styrelsen för
Ultima landtbruksinstitut beträffande det der iakttagna bokföringssätt hufvudsakligen
anfört, att styrelsen fortfarande vore af den åsigt, att detsamma
vore synnerligen ändamålsenligt och öfverskådligt. Den grund,
hvarpå systemet för bokföringen vore bygdt, vore den bekanta s. k. italienska
dubbla bokföringsmetoden, som väl ännu icke öfverträffats af någon
annan hvarken med afseende på redighet eller öfverskådlighet. Denna
metod medgafve vid tillämpningen antingen en alldeles summarisk redogörelse
med hänvisning till de i detalj förda journalerna, eller att hvarje
post detaljerades i de respektive konti. Vidare medgåfve den en delning
af de respektive konti, när man för tillfället ansåge en sådan delning behöflig,
och tilläte å andra sidan en sammanföring till ett konto af de
konti, som hvar för sig visade sig öfverflödiga, Utan tvifvel vore det
denna metod, som borde läggas till grund för allt rationelt landtbruksbokhålleri,
ehuru detta vid tillämpningen kunde framvisa variationer i
oändlighet och säkerligen åtskilliga sådana, som vore af ganska tvifvelaktigt
värde. Att den undervisning, som meddelades institutets lärjungar
i bokhålleri, vore alldeles oberoende af det schema för bokföringen, som
institutet begagnade, syntes knappast behöfva framhållas. Denna undervisning
hade till hufvudsaklig uppgift att framställa grunderna för all
slags bokföring samt huru denna på de gifna grunderna tillämpades på
olika sätt. kör att meddela eleverna öfning i tillämpningen, undervisades
de i att upplägga, föra och afsluta ett bokhålleri efter kortfattade journaler
med fingerade siffror. Här vore allt kort och förenkladt så mycket
som möjligt; men på samma gång undervisades eleverna om, huru en utveckling
åt de särskilda delarne kunde åstadkommas, och institutets egen
bokföring, som, vid elevernas turvis lemnade biträde på gårdskontoret,
vore för dem tillgänglig, lemnade härom ytterligare upplysningar. Undervisningen
i bokhålleri vore alltså icke endast ett schema efter mönster
af Ultuna egendoms räkenskaper, utan den vore ett sjelfständigt läroämne,
som, sedan detta inhemtats, gåfve den kunnige bokhållaren frihet vid tilllämpningen
efter sig företeende olika omständigheter. Att dels ett likartadt
bokföringssätt vid rikets båda landtbruksinstitut och dels bokslutens
ställande pa samma tid kunde hafva fördelar med hänsyn till jemförelsen
mellan de vid instituten vunna resultaten, ville styrelsen icke bestrida;
men att olika lokala förhållanden sannolikt härutinnan gjorde sig gällande,
7
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
ansåg sig styrelsen böra anmärka. Troligen skulle större olägenheter
uppstå genom att dessa lokala förhållanden icke blefve tillgodosedda, än
som kunna orsakas af den nu befintliga olikheten uti institutens räkenskaper.
Styrelsen hade derför hemstält, att bokföringen vid Ultuna fortfarande
måtte få föras på det sätt, som styrelsen nu under en lång följd
af år funnit ändamålsenligt.
Uti sitt i frågan afgifna utlåtande har styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut,
under förmälan att ett likartadt bokföringssystem vid Alnarp
och Ultuna visserligen i högre grad skulle underlätta en jemförande öfversigt
emellan de båda läroverken och derför vara af fördel för statsrevisionen,
men svårligen medföra, att ett likartadt bokföringssytem blefve i
landet rådande, vidare anfört, att ett dylikt system svårligen kunde på
annat sätt uppgöras än genom ett samarbete emellan de båda läroverken,
så att dessa blefve i tillfälle att utarbeta ett gemensamt bokföringssystem,
som, förenande en större enkelhet med en fullständig redovisning samt eu
god öfversigt, lämpade sig för dem båda och för den undervisning i bokföring,
som de hade att meddela. Emot ett sålunda uppgjordt gemensamt
bokföringssystem hade styrelsen för sin del inga betänkligheter att framhålla,
men hade ansett sig böra erinra om vigten af att vid Alnarp, för
hvilken egendom arrende betalades till statsverket, likasom vid alla privata
egendomar, för hvilka arrende erlades, tiden för bokslutet måtte
sammanfalla med arrendeårets slut, livilket här vore den 13 Mars.
I likhet med Revisorerne har äfven Riksdagen ansett önskvärdt, att
bokföringen vid de båda landtbruksinstituten ordnas på likartadt sätt, så
att ej allenast enahanda bokföringssystem vid instituten följes, utan äfven
räkenskaperna afslutas på samma tid; hvadan Riksdagen i underdånighet
anhåller, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke ett förenkladt och för rikets båda landtbruksinstitut likartadt bokföringssätt
kunde för instituten anbefallas.
Alnarps landtbruksinstitut.
Vid granskningen af räkenskaperna för Alnarps landtbruksinstitut
hade Revisorerne funnit flera utgiftsposter i specialboken ofullständigt
verificerade. Då vid åtskilliga inköp liqvid lemnats medelst af institutet
accepterade vexlar, hade nemligen dessa efter deras inlösen bilagts räken
-
8
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
skapen såsom verifikationer å utbetalningarne, utan att några räkningar
å de med vexlarne guldna varorna funnes specialboken vidfogade, och
hade Revisorerne ansett sig böra anmärka denna väsentliga brist i afseende
å utgifternas verificerande.
I häröfver afgifven förklaring har styrelsen för institutet meddelat,
att då, på sätt Revisorerne anmärkt, inlösta vexlar bilagts såsom verifikationer
för gjorda liqvider, detta skett, när liqvid erlagts till sådane
personer, med hvilka institutet hade kontrakt eller kontraböcker, hvilka
ej kunnat räkenskapen biläggas.
Då den af Revisorerne anmärkta brist i verificerandet af institutets
utgifter är af den påtaglighet, att rättelse deri otvifvelaktigt bör ske,
men den af institutets styrelse afgifna förklaring icke lemnar visshet derom,
att hvad till sådan rättelses åstadkommande erfordras varder för framtiden
iakttaget, får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
meddela föreskrift derom, att för framtiden, då utgifter för Alnarps landtbruksinstitut
bestridas medelst vexlar, icke allenast dessa, utan jemväl
räkningar å de med vexlarne guldne varor varda räkenskaperna bilagda.
Kong! Kammarrättens aktoratsräkning.
Riksdagens år 1878 församlade Revisorer hade uti § 1 af deras berättelse
angående Kammarrättens aktoratsräkning fäst uppmärksamheten derå,
att det syntes oegentligt att i räkenskaperna år efter år balanserades dels
förrymde förre Kronouppbördskommissarien J. A. L. Fristedts den 18 Maj
1850 af Kammarrätten till 7,838 r:dr 20 sk. 1 rist banko fastställa uppbördsbalans,
hvaraf i 1875 års aktoratsräkning utbalanserats r:mt 5,227:
30, och dels förrymde förre Förvaltaren vid Stockholms ammunitionsförråd
A. J. Hahrs af Kammarrätten den 28 Oktober 1857 till 36,204 r:dr 98
öre faststälda uppbördsbalans, i afseende å hvilka båda balansposter förekomme,
bland annat, att, på sätt redan blifvit af en föregående statsrevision
anmärkt, Kammarrättens advokatfiskalsembete uraktlåtit att för
bevarande af kronans fordringsrätt vidtaga de åtgärder, som funnes stadgade
i Kongl. förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig preskription och
årsstämning. Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande af den 29
November 1878 hade Kammarrätten yttrat, bland annat, att hvad Riksdagens
Revisorer uti ifrågavarande anmärkning anfört syntes utmärka,
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75. 9
att Revisorerne varit af den åsigt, att omförmälda tvenne balanserade
fordringsposter borde utur räkenskaperna afskrifvas, samt att af 1875
års Riksdags beslut uppå enahanda anmärkning utaf Riksdagens Revisorer
för granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under är 1872
syntes framgå, att Riksdagen jemväl hyst en dylik åsigt, men att Kammarrätten
af i utlåtandet angifna omständigheter varit och fortfarande
vore lagligen förhindrad att förordna om vidtagandet af sådan afskrifningsåtgärd;
hvarjemte Kammarrätten, som för sin del ansåge det vara
föga antagligt, att samma fordringsposter eller större eller mindre delar
af dem kunde komma att indrifvas, till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bedömande
öfverlemnade, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t kunde täckas vidtaga
sådant förfogande, att berörda tvenne fordringsposter finge från de
räkenskaper, uti hvilka de vore upptagna, afföras. Enligt hvad nästlidna
års Revisorer inhemtat, hade emellertid Kammarrättens berörda framställning
icke föranledt någon särskild Eders Kongl. Maj:ts åtgärd: och balanserades
i Kammarrättens aktoratsräkning fortfarande mera nämnda båda
för kronan värdelösa fordringsposter. Vid sådant förhållande och då det
syntes vara med god ordning öfverensstämmande, att denna af Riksdagens
Revisorer redan förut uppmärksammade oegentlighet omsider måtte komma
att upphöra, hade Revisorerne nu ansett sig böra göra framställning om
vidtagande af sådant förfogande att ofta nämnda två fordringsposter komme
att från vederbörande räkenskaper afföras.
Efter erhållen remiss har Kammarrätten i anledning af Revisorernes
ifrågavarande framställning upplyst, att några förändrade förhållanden,
på grund hvaraf förenämnde i Kammarrättens aktoratsräkning balanserade
fordringsposter kunde anses böra i räkenskaperna qvarstå, icke, enligt
hvad Kammarrättens advokatfiskalsembete meddelat, inträdt sedan den 29
November 1878, då Kammarrättens ofvanberörda underdåniga utlåtande
afgafs; och får, på grund af hvad sålunda förekommit, Riksdagen nu i
underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådant förfogande,
att ofvannämnde två fordringsposter må komma att från vederbörande
räkenskaper afföras.
Kongl. Öfverintendentsembetet.
Enligt Öfverintendentsembetets räkenskap hade under revisionsåret
för inredningsarbeten i Generalstabens hus på grund af särskilda räkninBih.
till Riksd. Prof. 1882. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 19 Käft. 2
10
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
gar utbetalts tillsammans 61,391 kronor och 13 öre. Då handlingarne
emellertid icke utvisade, huruvida anbud å ifrågavarande arbetens utförande
blifvit infordrade, hade Revisorerne framhållit vigten deraf, att
arbeten för kronans räkning, gällande mera betydliga belopp, icke måtte
verkställas annat än efter infordrande af anbud derå.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har Öfverintendentsembetet under åberopande
af den förklaring, som blifvit af embetet afgifven den 7 December
1875 i anledning af Riksdagens Revisorers, vid granskning af 1873 års
räkenskaper, framstälda anmärkning rörande arbeten å Dramatiska teaterns
med flera kronans härvarande hus, anfört, att vid reparationer och inredningar
i samtliga dessa hus, deribland äfven det nu ifrågavarande, åt
Generalstaben upplåtna, iakttagits och fortfarande iakttoges, att alla sådana
arbeten, som lämpligen och utan betydande svårigheter kunde verkställas
efter föregången entreprenadauktion, äfven sålunda verkstäldes, enär nemligen
snickare-, kakelugnsmakare-, plåtslagare-, målare- och glasmästarearbeten
egde rum på grund af pris, hvilka vederbörande spekulanter
uppgåfve i anbud, som infordrats af Öfverintendentsembetet genom annonser
i allmänna tidningarne och af hvilka anbud embetet för kronans
räkning antoge de lägsta, men att deremot murare- och timmermansarbeten
verkstäldes efter räkning med en af Öfverintendentsembetet antagen
byggmästare af det skäl, att betydande svårigheter skulle uppstå för
öfverlåtande’ å entreprenad på grund af anbud från flere spekulanter af
dylika arbeten, då frågan gälde förändringar och reparationer med användande
derför af dels gamla och dels nya materialier, dervid åtgärder,
som borde ifrågakomma att verkställa, ej kunde i förslag till entreprenadkontrakt
på förhand tillförlitligen angifvas och beskrifvas.
I 19 § af den för Öfverintendentsembetet den 14 November 1879
utfärdade instruktion är, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreskrifterna
i 21 § uti den för embetet förut gällande instruktion af den 18
Juni 1864, stadgadt, att de arbeten, hvilka å kronans hus och byggnader,
vare sig i hufvudstaden eller landsorten, äro behöfliga, skola, derest icke
betydande svårigheter derför uppstå, utföras efter förutgången entreprenadauktion,
dervid antages lägsta anbudet, för så vidt detta ej öfverstiger
den för entreprenadarbetet beräknade summan och i öfrigt pröfvas af
embetet vara för kronan fördelaktigast; att der dylika arbeten äro af
beskaffenhet att blott kunna af ett mindre antal spekulanter eller å endast
några få verkstäder, på ett för kronan tillfredsställande sätt, utföras,
skriftliga anbud må infordras från dem, om hvilkas skicklighet och pålit
-
11
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
lighet med hänsigt till det ifrågavarande arbetet Öfverintendentsembetet
eger tillförlitlig kännedom, samt att, under förbehåll att afsyning i föreskrifven
ordning verkställes och den beräknade kostnadssumman ej öfverskrides,
mindre betydande reparationsarbeten jemväl må, efter Öfverintendentsembetets
pröfning, utföras efter beting, äfvensom efter räkning sådana
arbeten, öfver hvilka kostnadsförslag i vanlig ordning icke på förhand
kunna med någon tillförlitlighet uppgöras.
Då jemlikt anförda stadgande de arbeten, om hvilkas verkställande
det åligger Öfverintendentsembetet att gå i författning, i allmänhet skola
utföras på grund af anbud antingen efter förutgången entreprenadauktion
eller efter förfrågan hos kända spekulanter eller verkstäder, får, med
anledning af Revisorernes förenämnda framställning, Riksdagen i underdånighet
anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift
derom, att vederbörliga handlingar, utvisande de anbud å arbetens utförande,
hvilka genom öfverintendentsembetets försorg infordrats, varda
räkenskaperna bilagda.
I betraktande af de betydliga anslag, som af Riksdagen under senare
åren beviljats till uppförande af ny hospitalsbyggnad vid Upsala, hade
Revisorerne ansett sig böra genom delegerade besöka nämnda stad för att
å stället taga närmare kännedom om detta byggnadsarbetes fortgång och
beskaffenhet. Till ifrågavarande arbete, med hvars utförande öfverintendentsembetet
genom nådigt bref den 12 Oktober 1877 erhållit uppdrag
att taga befattning, hade från nämnda embete utbetalats:
år 1878 ... ....................................... kronor 105,865: 95,
» 1879 ................... » 110,051: 75,
» 1880................................................................................. » 205,814: 50,
och år 1881 intill den 10 September.......................... » 86,707: 90,
hvarförutom fr. Medicinalstyrelsen för ändamålet utgått » 77,427: 55;
och hade alltså under tiden intill den 10 Sept. nästlidna
år till företaget utanordnats sainmanlagdt kronor 585,867: 65.
Enligt hvad Revisorerne inhemtat, hade med anledning af anmärkningar,
som af Upsala hospitalsdirektion blifvit framstälda beträffande
12
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
redan under hösten 1880 uppkomna samt vid källossningen på våren år
1881 ökade bristfälligheter och sättningar å ifrågavarande hospitalsbyggnad,
besigtning af densamma blifvit den 1 sistlidne Juni, på anmodan
af chefen för Ofverintendentsembetet, af sakkunniga personer verkstäld;
och hade dessa uti afgifvet besigtningsutlåtande förmält sig hafva funnit
de anmärkta bristerna, om ej af den svåra beskaffenhet, som uppgifvits,
likväl oroande och besvärande, enär de efter all anledning ännu någon
tid komme att fortfara. Enligt besigtningsmännens uppfattning hade de
omnämnda skadorna uppkommit genom ogynsamma terrängförhållanden,
livilka efter 1880 års nederbörd orsakat vattensamlingar å den högre
belägna skogbeväxta trakten utefter det nya hospitalets vestra långsida,
genomdränkt den nedanför belägna, nu mera till stor del planerade
terrängen omkring byggnaden samt trängt igenom de blandade sand- och
lerlagren under grundmurande och hela souterrainvåningen. Från motsatta
sidan åt gårdsplanerna och i vinklarne emellan flyglarne hade äfven
nederbörden på hösten sistnämnda år åstadkommit vattensamlingar, som
uppmjukat bottcnlagren under murarne, och livilka sedermera under den
kalla och långvariga vintern frusit i hop och bildat en fast käle af ända
till 5 å 6 fots djup på eu del ställen omkring byggnaderna, så att
ännu vid besigtningen 1 å 1 f2 fots is påträffades nästan öfver allt under
souterfainvåningens golf. Vidkommande de skador, som till följd af
nämnda förhållanden och den sedermera pågående källossningen uppstått
å hospitalsbyggnaderna, hade i besigtningsutlåtandet hufvudsakligen anförts:
att flerestädes sprickor uppstått, väsentligast i souterrainvåningens
hvalfringar och mellanväggar, samt en dylik af svårare beskaffenhet,
hvilken, genomgående yttermuren i vinkeln emellan husen n:r 1 och 2
och sträckande sig inåt huset till dervarande trappa och dess sidomurar
samt vidare upp genom de öfra våningarna, syntes härröra från något
fel eller någon svaghet i grundläggningen samt äfven i någon mån
kunnat förorsakas af den stora gråstens yttre trappa, som vore uppförd
i sjelfva vinkeln emellan de nämnda flyglarne;
att i centralhuset 1 trappa upp iakttagits i nordöstra hörnrummet
genomgående sprickor i bröstvärnen under fönstren, och i sydöstra rummen
åtskilliga större sättningar i mellanväggarne, hvarigenom ett par dörrar
blifvit sneda;
att samma anledning till anmärkning förekommit i de under varande
rummen i bottenvåningen, hvarjemte i souterrainvåningen anmärkts sätt
-
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75. 13
ningar och sprickor i stora badrummets inre väggar, äfvensom i sidorummen;
samt
att utvändigt å samma hus på nordöstra sidan befunnits en större
genomgående sättning från grunden upp till taklisten med flera utgrenade
mindre sprickor, som, enligt besigtningsmännens uppfattning, härrörde från
något fel eller någon svaghet i sjelfva grundläggningsarbetet.
På grund deraf att efter omförmälda besigtning, och sedan källossningen
omsider upphört, nya sättningar visat sig å ifrågavarande byggnader,
hade, på Öfverintendcntsembetets befallning, förnyad besigtning
blifvit den 9 Juli sistlidna år verkstäld å byggnaderna, dervid, jemlikt besigtningsutlåtandet,
befunnits, att de då tillkomna skadorna bestode i flera
nya sprickor i korridorerna, äfvensom i östra ytterväggen uti huset n:r
2; hvarjemte uti centralhuset iakttagits åtskilliga tillkomna sprickor i
nischen midt för stora fönstret i kyrksalen uti våningen 2 trappor upp,
äfvensom på flera ställen i de nedra våningarna. För att underlätta den
påbörjade torrläggningen borde, enligt besigtningsmännens utlåtande, alla
öppningar till källrarne och grunden lemnas fria, så att luften obehindradt
kunde spela derigenom; hvarförutom man borde genom brunnars
gräfning i närheten af byggnaderna och genom försigtig pumpning söka
uppsuga det inom byggnadernas närmaste område befintliga jordvattnet
och afleda detsamma till Fyrisån; och borde slutligen på alla de ställen,
der sättningar visat sig, arbetena genast inställas och ej återtagas förr
än terrängen uttorkat tillräckligt och man medelst kilars anbringande
i sprickorna eller på annat lämpligt sätt öfvertygat sig derom, att sättningarna
upphört.
Revisorernes delegerade hade vid ofvan omförmälda besök å stället
funnit de vid berörda besigtningar anmärkta bristfälligheter å ifrågavarande
byggnader med verkliga förhållandet öfverensstämmande; och hade
Revisorerne ansett sig icke böra underlåta att tillkännagifva, hurusom,
enligt deras uppfattning, förut nämnda besigtningsutlåtanden gåfve vid
handen, att anledning till samma bristfälligheter i ej ringa mån vore att
söka dels i den omständighet, att marken icke blifvit tillräckligt dränerad
och planlagd före påbörjandet af arbetet å sjelfva byggnaderna, dels ock
deruti, att nog verksam kontroll icke utöfvats vid arbetets utförande. På det
att emellertid ej vidare skador och ytterligare kostnader, än de redan
uppkomna, måtte af de anmärkta förhållandena föranledas, hade Revisorerne
funnit sig böra framhålla vigten deraf att, innan ifrågavarande
byggnadsarbete vidare fortsattes, af sakkunnige personer måtte verkställas
14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
närmare undersökning för utrönande af, livilka åtgärder kunde vara bäst
egnade att förekomma, det icke detta dyrbara byggnadsföretag i en snar
framtid måtte komma att befinnas i ett bristfälligt och kostsamma reparationer
kräfvande skick, äfvensom att för framtiden vid byggnadsföretag
för statens räkning tillräckligt verksam kontroll måtte öfver arbetet utöfvas,
så att icke dylika beklagliga förhållanden, som de nu anmärkta,
måtte vidare ifrågakomma.
Uti häröfver den 5 December nästlidna år afgifvet utlåtande har
öfverintendentsembetet anfört, att enligt intyg af Arkitekten vid embetet
J. F. Abom samt Byggmästaren i Stockholm E. Tavenius, hvilka, efter
uppdrag af embetet, den 1 Juni nästlidna år besigtigat förevarande byggnader,
de derå anmärkta bristerna, bestående i sättningar, icke vore af
någon betänklig eller vådlig beskaffenhet, utan hyste besigtningsmännen
den förhoppning, att, sedan kälen gått ur maken, jordvåningen fullständigt
uttorkat samt felen rättats, spåren af desamma skulle varda utplånade;
samt att, vid förnyad besigtning af byggnaderna den 24 påföljde
September genom Arkitekterne A. Törnqvist och E. E. von Rothstein
visat sig, hurusom de sprickor, hvilka blifvit delvis igensatta för utrönande,
huruvida sättningarne fortfore eller ej, alls icke eller knappt märkbart
åter öppnat sig, hvadan, och då det vatten, som vid föregående
besigtningstillfällen förefunnits i en af hospitalsafdelningarne, dåmera,
oaktadt långvarigt regn, blifvit derifrån affägsnadt, besigtningsmännen ansåge
någon fara för byggnadernas fortfarande bestånd och soliditet icke förefinnas,
men att dock dräneringen omkring byggnaderna borde så mycket
som möjligt påskyndas, alla sprickor genom upphuggning och imurning
igensättas samt vid arbetenas fortsättande iakttagas, att stenfrisen omkring
byggnaderna gåfves en lutning ifrån husen af minst 1 : 5. Jemte iakttagande
häraf hade sedermera jemväl byggnadernas värmeapparat blifvit
försatt i verksamhet för uttorkning af lokalerna, hvarigenom trygghet
mot frost i källargrunderna erhållits.
Enligt hvad vidare inhemtats, har Intendenten Helgo Zettervall,
hvilken på uppdrag af Öfverintendentsembetet den 14 Oktober sistlidna
år företagit besigtning å ifrågavarande hospitalsbyggnad, i anledning deraf
uti afgifvet memorial anfört, att, för så vidt de i byggnadens murar
befintliga sprickor uppstått derigenom att vintern fått intränga i källrarne
och genom deraf föranledd kälbildning i den våta, då ännu odränerade
marken under grundvalarne, så ansåge han att, sedan grunden blifvit
torrlagd, sprickorna igensatta och åtgärder för vinterkylans utestängande
15
Riksdagens underd. Skrifvelsej 17:0 75.
vidtagna, dessa springor icke borde kunna för framtiden komma att
utöfva något menligt inflytande på byggnadens bestånd.
Sedan Eders Kongl. Makt derefter genom nådigt bref af den 30 December
nästlidna år anbefalt Öfverintendentsembetet att, efter den närmare
undersökning, som kunde vara erforderlig för att utreda, huru och under
hvilka förhållanden de af Revisorerne ornförmälda bristfälligheter uppstått
å ifrågavarande byggnad, med yttrande derom till Eders Kongl. Maj:t
inkomma, har embetet i underdånig skrifvelse den 31 si stlidne Januari
meddelat, att sedan centralhuset bland nämnda byggnader, hvilket uppfördes
år 1878, hvarken efter 1878 och 1879 eller 1879 och 1880 årens
vintrar visat några sättningar, samt sådana ej heller efter sist ornförmälda
vinter yppat sig i de under året 1879 uppförda hospitalsbyggnaderna
N:is I och II, först derefter under 1881 års vår inträffat, att sprickor
blifvit å nämnda byggnader synliga, deraf torde framgå, att dessa sprickor
ej uppstått under normala förhållanden, utan efter den ihållande
nederbörden under året 1880, hvilken under vintern 1880—1881 efterföljdes
af en ej mindre ihållande köld; och hade i följd häraf, oaktadt
vidtagandet af vanliga försigtighetsmått för hindrande af frost inom byggnaderna
genom anbringande af fönster i källarekarmarne och träluckor i
våningarnes fönsterkarmar ej kunnat förekommas, att, sedan under det
långvariga regnet vatten från hustaken samt från den vester om hospitalet
belägna skogsmarken samlat sig kring byggnaderna, detta genomträngt
den kring desse med hänsyn till pågående schaktningsarbeten delvis
uppgräfda jordskorpan och inträngt i källrarne visserligen ej i någon
större mängd, men dock tillräckligt för att meddela fuktighet åt den der
lerblandade jorden, hvilken sedermera i följd af den omedelbart derefter
inträffade starka kölden frusit och vållat de anmärkta sättningarne. De
förhållanden, hvarunder bristfälligheterna å ifrågavarande byggnader uppstått,
liksom äfven anledningen till desamma syntes embetet sålunda böra
få anses vara förklarade; och anhöll embetet slutligen att till sitt ofvan
ornförmälda utlåtande af den 5 December 1881 få tillägga, hurusom vid
af embetet den 20 i samma månad å byggnaderna verkstäld ytterligare
besigtning visat sig, att af de anmärkta bristerna numera, efter deras utan
särskild kostnad för kronan verkstälda afhjelpande, ej återstått andra
spår än några i afvaktan å derför tjenlig väderlek ännu ej igensatta
sprickor i murarnes ytterkanter.
Med tillkännagifvande att, för så vidt inhemtas kunnat, något instrument
öfver sistnämnda den 20 December nästlidna år verkstälda
16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
besigtning icke upprättats, hvadan ovisst är, huruvida en sådan närmare
undersökning af ifrågavarande byggnader, som Revisorerne afsett, blifvit
verkstäld, har hos Riksdagen framhållits, att de anmärkta bristfälligheterna
å ifrågavarande byggnader hufvudsakligen torde hafva föranledts
dels deraf, att byggnadsarbetet icke från början bedrifvits med önskvärd
försigtighet och förutseende, samt dels deraf att, enligt hvad Revisorerne
äfven anmärkt, nog verksam kontroll icke utöfvats vid arbetets utförande.
En brist på omtanke vid anordnandet af detta byggnadsföretag har synts
ligga deri, att marken icke blifvit dränerad före påbörjandet af arbetet
å sjelfva byggnaderna, hvarigenom ej allenast kostnaden för vattnets
afledande fördyrats, utan äfven väsentliga skador å byggnaderna uppkommit
i anledning af grundens vattendränkta beskaffenhet.
Med afseende å ifrågavarande byggnadsarbetes dyrbarhet och vigt
samt på det att icke dylika beklagliga förhållanden, som de af Revisorerne
nu anmärkta, måtte vidare förekomma, får Riksdagen, som delar
den af Revisorerne i denna fråga uttalade mening, i underdånighet anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela Öfverintendentsembetet föreskrifter,
hvarigenom för framtiden vid byggnadsföretag för statens räkning tillräckligt
verksam kontroll må öfver arbetet utöfvas.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 21 Maj 1882.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 82.