Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
23
N:o 54.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1882.
» » » » Andra Kammaren den 20 » »
Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj ris
proposition angående efterskänkande af kronans rätt till
en del af danaarfvet efter aflidne Grosshandlaren F. V.
von Stjernemans hustru Mary English Hamilton.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.)
S. A. K.
Uti en den 24 sistlidne Mars till Riksdagen aflåten proposition är
omförrnäldt, hurusom, sedan Grosshandlaren Fredrik Vilhelm von Stjernemans
hustru Mary English Hamilton aflidit den 15 Juli 1860, von Stjerneman,
uti en af honom undertecknad och med hans sigill försedd skrift,
daterad Norrköping den 30 September 1860, förordna!, att, om han
under en då tilläinnad resa till England med döden afginge, utredningsmännen
i hans bo skulle utbetala en summa af 1,000 riksdaler riksmynt
till makarne von Stjernemans tjenarinna Sofia Hallqvist, med afseende å
hennes välförhållande så under von Stjernemans affinna hustrus som
hans egen långvariga sjukdom och såsom vedermäle af hennes omsorg
och trohet mot makarne von Stjerneman. Efter det jemväl von Stjerneman
aflidit den 9 Mars 1861, hade arfskifte efter båda makarne förrättats
samtidigt den 26 Mars 1866, och hade deruti förklarats bland annat, att,
sedan skulderna blifvit betalda och ett legat till Sofia Hallqvist å 1,000
riksdaler banko utgått, behållningen i boet skulle bland von Stjernemans
arfvingar i vissa hufvudlotter fördelas. Detta arfskifte hade å kronans
24
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
vägnar öfverklagats, och, sedan genom Göta Hofrätts den 13 Februari
1874 gifna och af Kongl. Maj:t den 12 Oktober samma år faststälda dom
skiftet förklarats icke hafva vunnit laga kraft emot kronan, i afseende
på dess rätt till danaarf efter hustru von Stjerneman, hade nytt arfskifte
efter makarne von Stjerneman förrättats den 2 Februari 1876. I
detta senare arfskifte funnes icke omnämndt något legat till Sofia Ilallqvist;
och vore af behållningen i boet tilldeladt hustru von Stjernemans
»rättsinnehafvare» ett belopp af 8,470 kronor IOVö öre. Efter stämning
till Göta Hofrätt å mannen von Stjernemans arfvingar hade sedermera
Kammaradvokatfiskalen yrkat, bland annat, att qvarlåtenskapen efter
hustru von Stjerneman måtte tillfalla kronan såsom danaarf, och hade
Hofrätten genom laga kraftvunnen dom den 7 Mars 1879 förklarat, att,
som, i följd deraf att någon laglig arfvinge efter hustru von Stjerneman
allt dittills icke anmält sig, kronan, enligt 15 kap. 1 § Arfdabalken,
vore berättigad till danaarf efter hustru von Stjerneman, och denna
kronans rätt icke blifvit af någon bestridd, erfordrades icke vidare yttrande
i anledning af Advokatfiskalens berörda yrkande. Uti en till Eders
Kongl. Maj:t ingifven skrift hade Sofia Hallqvist, numera gift med Målaren
S. L. Nyberg, anfört: att hon till och med år 1870 fått uppbära
ränta på det henne af von Stjerneman tillagda kapitalet, men att efter
nämnda tid hvarken ränta eller kapital kommit henne till godo; att hon
vore sjuklig och mindre arbetsför samt i fattiga omständigheter; och
att hennes man, som egt ett sjukligt och grubblande lynne, den 20
Januari 1881 försvunnit från hemmet, utan att vidare låta höra af sig.
På grund häraf och då kronan, som genom det senare arfskiftet inträdt
i hustru von Stjernemans rätt och erhållit hennes qvarlåtenskap, jemväl
borde ega samma förbindelse att infria berättigade anspråk på understöd
af den aflidna, som i vanliga fall respekterades af en afliden persons
enskilda sterbhusdelegare, hade hustru Nyberg anhållit att af ifrågavarande
danaarfsmedel bekomma ett belopp, motsvarande hvad genom
förordnandet blifvit henne tillagdt, eller 1,000 kronor, jemte 5 procent
årlig ränta från den 12 Oktober 1874, då Eders Kongl. Maj:ts ofvannämnda
dom fallit, med tillhopa 1,500 kronor.
Öfver dejina ansökning hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Östergötlands län och Kammaradvokatfiskalen, hvar för sig, afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande, hvarvid Advokatfiskalen upplyst, att
Grosshandlaren von Stjernemans arfvingar, hvilka sig emellan fördelat
det gemensamma boet och ålagts återbära de kronan tillkommande danaarfsmedlen,
i anseende till bristande tillgång, konkursackord och urarfvagörelse,
ej förmått eller kunnat åläggas till statsverket inbetala mer än
25
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
7,187 kronor 57 öre, af hvilken summa utanordnats aktoratsarfvode med
,2,395 kronor 86 öre, så att återstående behållningen af ifrågavarande
danaarf utgjorde 4,791 kronor 71 öre; och hade Advokatfiskal^! vidare
anfört, att, då sökanden med omsorg och trohet tjenat hustru von Stjerneman
och vårdat henne under hennes sista sjukdom på ett sätt, som föranledt
efterlefvande mannen att förordna om den ifrågavarande gåfvans
utbetalande af boet, Advokatfiskalen ansåge sig böra hemställa om nådig
proposition till Riksdagen, att till sökandens förmån måtte afstås så stor
del af danaarfvet, som motsvarade hälften af det äskade kapitalet, eller
500 kronor, jemte 5 procent årlig ränta derå från den 12 Oktober 1874,
då kronan kom i tillfälle att föranstalta om delning af boet.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit, och då sökanden, som
enligt företedda intyg vore född den 27 Mars 1835, befunne sig i mycket
fattiga omständigheter och vore mindre arbetsför i följd af sjuklighet,
har Eders Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att af omförmälda danaarfsmedel
måtte till förmån för sökanden afstås ett belopp af femhundra
kronor.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning är af Riksdagen bifallen;
framhärdande Riksdagen etc.
Stockholm den 20 Maj 1882.
Bill. till Riksd. Prat. 1882. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 8 Håft.
4