Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 25.

25

JSf:o 25.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 Mars 1882.
— — — — Andra Kammaren den 29 Mars —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nadiga proposition, med förslag till Förordning angående
böter för svarandeparts uteblifvande från underrätt.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7 samt Memorial Näs 17 och 26.)

S. A. K.

. Vid behandling af Eders Kongl. Majits nådiga Proposition af den
13 sistlidne Januari, med förslag till Förordning angående böter för
svarandeparts uteblifvande från underrätt, har Riksdagen funnit det uti
samma förslag _ upptagna bötesmaximum af tvåhundra kronor vara för
högt och lämpligen böra sättas till ett hundra kronor, hvarjemte Riksdagen
ansett en redaktionsjemkning nödig i förslagets första punkt på
det att tydligen må utmärkas, att bötespåföljden afser icke uteblifvande
å den rättegångsdag, å hvilken stämningen är stäld — om nemligen
den dagen icke sammanfaller med den, a hvilken saken första gången
efter mstämningen till handläggning uppropas — utan endast uteblifvande
å den dag, då sådant upprop sker.

Riksdagen, som alltså icke kunnat antaga Eders Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition i oförändradt skick, har för sin del beslutit följande
Bill. till Riksd. Prat. 1882. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Höft. ''4

26

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 25

»Förordning angående böter för svarandeparts uteblifvande från
underrätt.

Med upphäfvande af hvad allmän lag innehåller mot denna förordning
stridande, stadgas som följer:

Kommer i tvistemål, som är instämdt till underrätt, käranden tillstädes
å den dag, saken första gången förekommer till handläggning,
och visar, att svaranden i laga tid fått stämning, men är svaranden
borta utan att framte laga förfall, och varder ej saken afdömd efter ty
i 12 kap. 3 § Rättegångsbalken sägs, böte svaranden fem kronor eller
mera, högst ett hundra kronor. Uteblifver svaranden utan anmäldt laga
förfall å dag, till hvilken saken blifvit uppskjuten, och vållas af svarandens
uteblifvande ytterligare uppskof, böte, som nyss är sagdt, der
ej särskildt vite är af Rätten satt.

Har någon blifvit fäld till böter enligt denna förordning’, skola böterna
genast uttagas, utan hinder deraf att det beslut, hvarigenom de
blifvit ådömda, ej vunnit laga kraft. Visar svaranden innan sakens slut,
att han haft förfall och ej kunnat Rätten det kungöra, gånge böterna

åter»; .

hvilket Riksdagen härmed får hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla.

Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 29 Mars 1882.