22
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 21.
N:o 24
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 Mars 1882.
— — — Andra Kammaren den 29 — —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, med förslag till förordning
angående tillägg till och ändring i 23 kap. Strafflagen
den 16 Februari 1864.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.)
S. A. K.
För tillämpning af ansvarsbestämmelserna i 23 kap. Strafflagen
erfordras, att den gäldenär, mot hvilken enligt samma kapitel ansvar
göres gällande, kommit i konkurstillstånd.
Då sådant bolag, som omförmäles i 15 kap. Handelsbalken, råkat
i konkurstillstånd, möter icke, till följd af detta vilkor, någon svårighet
i lagtillämpningen, enär de solidariske delegarne då ock hvar för sig
försättas i konkurstillstånd och följaktligen kunna trälfas af ansvarsbestämmelserna.
Deremot är, i fråga om aktiebolag, vare sig stadfäst
af Konungen eller icke, förhållandet ett annat. Här uppstår icke i och
med bolagets konkurs någon sådan för de särskilda aktieegarne; och
mot den eller de personer, som i egenskap af disponent eller styrelseledamöter
låtit komma sig till last bedrägeri, oredlighet eller uppenbar
vårdslöshet mot bolagets borgenärer, kan, då de icke sjelfve äro gäldenärer,
utan endast varit gäldenärens representanter, ansvar icke göras
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 24. 23
gällande enligt 23 kap. Strafflagen. I verkligheten kunna emellertid af
dem i deras omförmälda egenskap företagna handlingar bära alldeles
samma kännetecken, som de handlingar af gäldenär, hvilka medföra
straffpåföljd enligt nämnda kapitel, och rättsligen torde de derföre ock
höra enligt samma grunder bedömas.
Så har äfven, efter hvad Riksdagen inhemtat, skett uti den nya
nu gällande konkursordningen för tyska riket. Enligt denna skola nemligen
de ansvarsbestämmelser, som äro meddelade beträffande enskild
gäldenär, som instält sina betalningar eller med afseende å hvilkens
egendom konkursförfarande blifvit öppnadt, äfven vara tillämpliga ej
mindre å ledamöter af styrelsen för aktiebolag i allmänhet, äfvensom
för vissa bolagsföreningar med subsidier solidarisk ansvarighet för medlemmarne,
än ock å liqvidatorer för handelsbolag eller nämnda föreningar,
derest sådant bolag eller förening instält sina betalningar eller
med afseende å dess egendom konkursförfarande blifvit öppnadt.
Riksdagen, hos hvilken dess Justitieombudsman i sin för sistlidna
år afgifna embetsberättelse gjort framställning i ämnet, har ansett en
motsvarande lagbestämmelse äfven hos oss vara erforderlig.
Vid affattningen af denna lagbestämmelse har Riksdagen funnit
sig böra så nära som möjligt sluta sig till de uti 1848 års förordning
om aktiebolag begagnade ordasätt, hvilka dessutom ega fördelen att
hafva genom en öfver trettioårig tillämpning blifvit till sin betydelse
närmare bestämda.
Vidare har Riksdagen ansett stadgandet böra så affattas, att med
tillräcklig tydlighet må framgå,
att detsamma endast skall kunna komma att tillämpas å sådana sysslomän,
som, enligt aktiebolagsordning, äro satte att leda bolagets angelägenheter,
vare sig såsom ledamöter i bolagets styrelse eller eljest, så
att all fara må blifva aflägsnad, att mer eller mindre underordnade biträden
vid bolagets förvaltning skulle kunna träffas af ansvarsbestämmelserna;
att
sådane sysslomän, såvida de skola kunna drabbas af straff,
måste hafva förbrutit sig mot bolagets borgenärer på något af de sätt,
som i 23 kap. Strafflagen finnas, beträffande gäldenär, närmare angifna,
så att ansvaret för sysslomän uti aktiebolag, som kommit i konkurstillstånd,
icke må kunna blifva mera omfattande än för en i konkurs
försatt gäldenär;
samt slutligen att, vid inträffande fall af stadgandets tillämpning,
endast de sysslomän, som sig sålunda personligen förbrutit, kunna drabbas
af ansvar, men icke öfriga sysslomän i samma bolag.
24 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 24.
Skulle ett stadgande uti nu antydt, syfte meddelas, torde uti 23
kap. Strafflagen en ny § böra inskjutas under ordningsnumret 4 samt
efterföljande § böra undergå häraf betingade förändringar.
Riksdagen har alltså för sin del beslutit följande
Förordning angående tillägg till och ändring i 23 kap. Strafflagen
den 16 Februari 1864.
Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i 23 kap. Strafflagen
skola erhålla följande lydelse:
4 §•
Har* aktiebolag kommit i konkurstillstånd, och finnes någon af
de sysslomän, hvilka enligt bolagets ordning äro utsedde att utgöra bolagets
styrelse eller eljest leda dess angelägenheter, hafva mot bolagets
borgenärer sig förbrutit, som här ofvan sägs; då skall den syssloman
straffas, som vore han gäldenär i konkursen.
5 §•
Har gäldenär rymt för skuld och ej kommit åter inom sex månader
från det han rymde, varde lag som i 2 § sagdt är.
6 §•
Har åtal på grund af 2, 3, 4 eller 5 § egt rum, men inför Rätten
styrkes, att borgenärerna i konkursen blifvit till fullo förnöjde; varde
den tilltalade från allt vidare ansvar eller påföljd fri förklarad.
7 §•
Brott, som i 2 eller 3 § omförmäles, ehvad det begåtts af gäldenär
eller, efter ty i 4 § sägs, af syssloman, så ock brott, som i 5 §
omförmäles, må ej åtalas af annan än målsegande.
Med underdånig anmälan härom framhärdar Riksdagen o. s. v.
Stockholm den 29 Mars 1882.