Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Rikscl. Kansli den 19 April 1882, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående de
Kongl. teatrarne; gifven Stockholms Slott den 31 Mars
1882.
Genom beslut den 27 April 1881 förklarade Kongl. Maj:t, att de
Kongl. teatrarne, hvilka dittills tillhört Kongl. Maj:ts hofförvaltning,
skulle efter det då löpande spelårets slut eller från och med den 1
Juli 1881 tills vidare lyda under Finansdepartementet.
Enligt hvad bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för förstnämnda dag utmärker, förutsätter omförmälda beslut
att frågan om det definitiva ordnandet för framtiden af teatrarnes angelägenheter
skall underställas Riksdagens pröfning; men då Kongl. Maj:t
af skäl, som finnas anförda i hosföljande utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för denna dag, finner hinder för närvarande möta
för afgifvande af förslag i berörda hänseende, vill Kongl. Maj:t, under
åberopande af sistnämnda protokoll, härmed äska Riksdagens medgifvande
dertill, att de Kongl. teatrarnes verksamhet må, jemväl efter
utgången af det den 30 nästkommande Juni tilländagående spelåret
och intill dess, efter slutligt afgörande af frågan om teatrarnes framtida
ställning, tillämpning deraf kan komma att inträda, fortgå efter
hufvudsakligen enahanda plan som hittills, med rätt för Kongh Maj:t
att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga medel förskjuta de
utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie statsanslaget
och teatrarnes öfriga inkomster kunna komma att ej lemna tillgång.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Tliemptander.
Bih. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 25 Häft.
1
2
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 40.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 27
April 1881.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert och
Themptander.
Departementschefen Statsrådet Themptander föredrog i underdånighet
följande ärenden, nemligen:
4:o.
Slutligen anmälde föredragande Departementschefen
dels Riksdagens underdåniga skrifvelse i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående åtskilliga de Kongl. teatrarne rörande
ärenden, af hvilken skrifvelse inhemtades, att Riksdagen icke
bifallit berörda proposition,
dels ock Riksmarkalksembetets underdåniga memorial den 21
innevarande månad, deri embetet i anledning af den utgång, frågan
3
Xongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
om ordnandet af de Kongl. teatrarnes angelägenheter vid Riksdagen
erhållit, hemstält, att staten efter förloppet af innevarande speltermin
eller vid instundande Juni månads slut matte öfvertaga det direkta bestyret
med ordnandet och öfverinseendet öfver de Kongl. teatrarne.
Hans Maj:t Konungen behagade härefter i nåder yttra:
“Då innevarande Riksdag icke godkänt den af
Mig till Riksdagen aflåtna nådiga proposition angående
uppgörelse af de Kongl. teatrarnes gäld och
sättet för uppehållandet af Kongl. Stora teaterns verksamhet
och då Jag, som efter denna utgång ensam
drabbas af ansvaret för den betydliga skuld, hvilken
de Kongl. teatrarne under en följd af år sig åsamkat,
icke är sinnad att framgent vidkännas andra uppoffringar
för de Kongl. teatrarne, än utgifvande^ af
de årliga bidrag, som från Min hofförvaltning hittills
utgått, och då vid sådant förhållande de Kongl. teatrarne
icke kunna bibehållas vid sin nuvarande ställning
såsom lydande under Min hofförvaltning, förklarar
Jag härmed:
att, sedan Jag genom Min hofförvaltning godtgjort
samtliga de skulder, hvari de Kongl. teatrarne
vid utgången af detta spelår den 30 nästkommande
Juni häfta, de Kongl. teatrarne efter nämnda tid, icke
vidare komma att lyda under Min hofförvaltning, utan
teatrarnes angelägenheter af Mig handläggas liksom
öfriga allmänna regeringsärenden efter föredragning
i statsrådet;
samt att Jag emellertid förbinder Mig att, så
länge de Kongl. teatrarnes verksamhet fortsättes och
statsverket dertill bidrager med nu utgående årsanslag
af 60,000 kronor, till de Kongl. teatrarne för framgent
begagnande af de platser å desamma, hvilka nu
för Min räkning disponeras, utgifva årligen 67,385
kronor, hvilken summa, hvaraf 60,000 kronor äro afsedda
för Stora teatern och 7,385 kronor för Dramatiska
teatern, minskas med motsvarande belopp, i
händelse endera af teatrarne upphör med sin verksamhet;
och uppställer Jag för detta mitt bidrag ytterligare
det vilkor, att de förbindelser, hvilka den hittills
varande teaterstyrelsen iklädt sig i fråga om
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
lifstidsengagement för fyra af de nu vid de Kongl.
teatrarne anstälde artister, må af statsverket fullgöras
så länge den Kongl. teaterns verksamhet fortfar, hvaremot
Jag åtager Mig att sedermera ansvara för uppfyllandet
af berörda förbindelser.“
Föredragande Departementschefen anförde härefter:
“Eders Kongl. Maj:ts nu afgifna nådiga förklarande, hvarigenom
vården af de Kong], teatrarnes angelägenheter från och med detta
spelårs utgång öfverflyttas på regeringen, ålägger mig att yttra mig
om de åtgärder, hvilka från regeringens sida är att vidtaga i följd
af denna de Kongl. teatrarnes förändrade ställning. Frågan om ett
definitivt ordnande af dessa angelägenheter äro naturligtvis af beskaffenhet,
att den endast genom Riksdagens medverkan kan lösas, men
då Eders Kong], Maj:t förklarat, att de Kongl. teatrarne skola redan
från den 1 nästkommande Juli upphöra att lyda under Eders Kongl.
Majds hofförvaltning, och då på den punkt, hvartill Riksdagens arbeten
numera fortskridit, någon framställning i ämnet till innevarande Riksdag
icke. lämpligen torde böra ega rum, kan således Riksdagens beslut
i ämnet icke inhemtas innan nyssnämnda förändring inträder. I fråga
om. hvad regeringen under sådana förhållanden har att i saken vidtaga
erbjuda sig två alternativ, det ena,, att med denna speltermins utgång
inställa. all verksamhet vid de Kongl. teatrarne, intilldess Riksdagen
hunnit i saken besluta, och det andra, att i afvaktan på nämnda beslut
för den närmaste framtiden interimistiskt ordna förhållandena, så att
de Kongl. teatrarnes verksamhet kan fortgå efter hufvudsakligen samma
plan som hittills. Väl eger det förra alternativet det företrädet att det
befriar regeringen från ansvaret att utan Riksdagens hörande låta en
så omfattande förvaltning som den ifrågavarande handhafvas omedelbart
för statsverkets räkning, men deremot gifves det andra synpunkter,
ur hvilka det efter mitt förmenande ingalunda är tillrådligt att
afbryta de Kongl. teatrarnes verksamhet. Först och främst har från
Riksdagens sida icke förekommit något som helst uttalande, som skulle
låta antaga, att Riksdagen icke erkänner betydelsen af en nationalteaters
fortfarande bestånd, och detta gör det efter min tanke till en
pligt för regeringen att nu icke vidtaga en åtgärd, som skulle afbryta
de Kongl. teatrarnes verksamhet. Det får härvid icke förbises, att
verkningarne af en dylik åtgärd sträcka sig vida längre än att ett återupptagande
af de Kongl. teatrarnes verksamhet sedermera skulle kunna
under den närmaste framtiden ske utan att röna högst känbara olägenheter
af ett dylikt afbrott; ja, jag vågar till och med påstå att, derest
5
Kongl Majt:s Nåd. Proposition N:o 40.
de Kongl. teatrarnes verksamhet nu upphör, detta långt ifrån att kunna
anses endast såsom en interimistisk anordning, tvärtom skulle utgöra
ett ganska allvarsamt ingrepp i nästa Riksdags handlingsfrihet, såsom
allt för mycket försvårande tillfället att återupptaga deras verksamhet.
Det torde icke heller böra lemnas utan afseende, att genom de Kongl.
teatrarnes stängande under nästa spelår en talrik personal helt oväntadt
skulle finna sig beröfvad sin verksamhet och derpå beroende utkomst,
— och detta, innan frågan om de Kongl. teatrarnes framtida
öde ännu vore afgjord.
Då jag således finner mig böra i underdånighet tillstyrka, att de
Kongl. teatrarnes verksamhet i afvaktan på nästa Riksdags beslut under
det kommande spelåret uppehälles, hvarvid naturligtvis en så långt
omständigheterna medgifva sträckt sparsamhet i förvaltningen bör vara
teaterstyrelsens ögonmärke, anser jag mig emellertid böra uttala min
uppfattning derom, att den ställning, de Kongl. teatrarne derigenom
komma att intaga, och den befattning med desamma, regeringen kommer
att utöfva, synes mig kunna endast såsom en interimistisk anordning
försvaras. Det lärer nemligen svårligen förena sig med de hos
oss eljest tillämpade förvaltningsformer att låta en teaterförvaltning
handhafvas omedelbart af staten, i likhet med hvad som eger rum med
öfriga statsinstitutioner, utan torde det förslag Eders Kongl. Maj:t till
denna Riksdag afgaf om öfverlåtande på entreprenad af den Kongl.
teatern numera med än större skäl böra komma under förnyadt öfvervägande;
och är det endast derföre att en dylik anordning icke låter
tillämpa sig, innan Riksdagen dertill samtyckt, och således icke kan
vidtagas före det nu förestående spelåret, som jag under antagande,
att Eders Kongl. Maj:t i sakens närvarande interimistiska skick icke
anser skäl förekomma att låta något annat departement än Finansdepartementet
hafva befattning med de Kongl. teatrarnes angelägenheter,
finner mig böra i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t måtte i nåder förklara:
att de Kongl. teatrarne tills vidare skola lyda under Finansdepartementet,
hvars chef har att inför Eders Kongl. Maj:t föredraga
de ärenden, som röra teatrarne;
att deras verksamhet skall under det med den 1 nästkommande
Juli inträdande spelåret fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som
hittills, dock med iakttagande af all den sparsamhet i förvaltningen,
som af omständigheterna medgifves;
att Öfverintendenten m. m. Henric Westin i nåder förordnas att
under nämnda spelår vara direktör för de Kongl. teatrarne med åt
-
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
njutande under tiden af de löneförmåner, som hittills varit förste direktören
vid Eders Kongl. Majrts hofkapell och teatrar anslagna;
samt att t. f. direktören för de Kongl. teatrarne må så snart ske
kan till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdåniga förslag dels till
reglemente och öfriga bestämmelser, som för teatrarnes förvaltning
under nästa spelår erfordras, dels ock till utgiftsstat för samma år.“
Till denna, af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan, behagade Hans Maj:t Konungen
lemna nådigt bifall.
Ex protocollo
Axel Adelgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.
7
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, liåliet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31
Mars 1882.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert och
Themptander.
Departementschefen Statsrådet Themptander anmälde härefter
Direktionens öfver de Kongl. teatrarne den 2 innevarande månad
aflåtna underdåniga skrifvelse, deruti Styrelsen — till följd af nådig
befallning att yttra sig i fråga om beloppet af det årliga bidrag af
allmänna medel eller eljest, som utöfver teatrarnes inkomster af recettmedel
och hyror samt ändra inkomster af mera tillfällig natur, skulle
erfordras för fortsättande af nämnde teatrars verksamhet efter innevarande
spelårs slut — sådant yttrande afgifvit.
Efter redogörelse för detta yttrandes innehåll, anförde föredragande
departementschefen i underdånighet:
“Då Eders Kongl. Maj:t den 27 April nästlidna år afgaf det nådiga
förklarande, att de Kongl. teatrarne efter utgången af det då löpande
och med den 30 påföljande Juni tilländagående spelåret skulle
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
upphöra att lyda under Eders Kongl. Maj:ts hofförvaltning, tillät jag
mig i sammanhang med underdånig, af Eders Kongl. Maj:t bifallen
hemställan om fortsättande af de Kongl. teatrarnes verksamhet under
det nu pågående spelåret, erinra, att frågan om ett definitivt ordnande
för framtiden af teatrarnes angelägenheter voro af beskaffenhet, att den
endast genom Riksdagens medverkan kunde lösas. Det kan derföre
synas, som skulle tiden nu vara inne att till Riksdagen aflåta ett förslag
i sådant hänseende. Bestämda hinder derför hafva emellertid inträdt,
för hvilka det torde tillåtas mig att närmare redogöra. Ett dylikt
förslag, vare sig det skulle gå i samma rigtning, som Eders Kongl.
Maj:ts framställning till sistlidne Riksdag och således afse en öfverlåtelse
till enskild person eller bolag under visst antal år af de Kongl.
teatrarnes egendom eller åsyfta ett fortsatt bedrifvande för statens räkning
af de Kongl. teatrarnes verksamhet, måste, för att lemna erforderliga materialier
för frågans bedömande, åtföljas af en, såvidt möjligt, fullständig
utredning rörande beloppet af de tillskott, som utöfver teatrarnes egna tillgångar
kunna erfordras för uppehållande af teatrarnes verksamhet. Det
är naturligtvis endast på erfarenhetens väg en sådan utredning kan åvägabringas,
och den behöfliga erfarenheten måste förvärfvas under en tid,
som medgifver teatrarne att arbeta under förhållanden, som kunna i
sådant afseende anses normala. Under den korta tid, teatrarne hittills
skötts för statsverkets räkning, har emellertid, såsom kändt är,
ett störande afbrott i deras verksamhet inträffat genom den vådeld,
som den 10 Oktober sistlidna år utbröt inom operahuset och skadade
såväl sjelfva byggnaden som en stor del af teatermaterielen, på samma
gång derigenom vållades, att Stora teaterns verksamhet måste inställas
under mera än två veckors tid.
Nu har visserligen teaterdirektionen i det föredragna utlåtandet
yttrat, bland annat, följande: “utgående från det antagande att Eders
Kongl. Maj:ts afsigt är, att de Kongl. teatrarne för framtiden skola
förblifva, hvad de hittills varit, konstanstalter, afsedda att verka för
högre och värdigare mål än de inrättningar af samma slag, som lemnas
till pris åt den enskilda företagsamheten och underkastas en för
deras ekonomiska bestånd oundviklig konkurrens, anser sig Direktionen,
med fästadt afseende bland annat jemväl derpå, att utländska författares
arfvoden hädanefter komma att uppgå till högre belopp än hittills,
och att teatrarnes mycket medtagna kostym- och dekorationsförråd
tarfva tillökning och förbättring, böra såsom ett önskningsmål
framhålla, att till de Kungl. teatrarnes fortsatta drift måtte beredas ett
ökadt anslag af 40,000 kronor utöfver det, som nu uppbäres, eller åtminstone
större delen af denna summa.“
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Att emellertid för närvarande och innan den nuvarande teaterdirektionen
ens haft att rådfråga ett spelårs erfarenhet, vunnen under
normala förhållanden, hygga en definitiv beräkning öfver de Kongl.
teatrarnes anslagsbehof på ett dylikt förklarande, kan jag för min del
icke finna tillrådligt, och teaterverksamheten med dess af direktionen i
dess omförmälda utlåtande starkt betonade vexlande och på förhand
svårberäkneliga förhållanden synes mig för öfrigt vara af den beskaffenhet,
att, derest de Kongl. teatrarne, såsom Direktionen i sitt utlåtande
förutsätter, skulle komma att förvaltas för statsverkets räkning,
ansvaret för en sådan förvaltning efter mitt förmenande svårligen låter
förena sig med ett fixt anslag, såvida icke detsamma tillmätes temligen
rundligt. Såsom jag redan antydt gifves det emellertid ett annat sätt
för teaterverksamhetens uppehållande än genom dess omedelbara bedrifvande
för statens räkning, men innan Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
mellan dessa alternativ göra ett val, lärer frågan tarfva utredning
ur båda synpunkterna, och det är derföre som icke heller ett
förslag i samma rigtning som det vid sistlidne riksdag afgifna synes
mig för närvarande lämpligen böra göras till föremål för slutlig behandling.
Till det hinder för denna frågas definitiva lösning i närvarande
stund, jag sålunda anfört, kommer ett annat icke mindre vigtigt, som
rör beskaffenheten af de byggnader, som nu äro för de Kongl. teatrarne
upplåtna. Den senaste tidens eldsolyckor i teaterbyggnader så
inom som utom landet, hafva ånyo rigtat uppmärksamheten på angelägenheten
af teaterlokalers anordnande på ett så långt möjligt mot
eldsvådor och dermed förbundna otyckshändelser betryggande sätt.
En af öfverståthållareembetet tillsatt komité för utarbetande af förslag
rörande åtgärder mot eldfara vid representationer å hufvudstadens
teatrar, har jemväl yttrat sig rörande de båda Kongl. teatrarne och
vid sidan af en mängd mera lätt utförbara och icke så synnerligen
kostsamma säkerhetsåtgärder och försigtighetsmått föreslagit omfattande
och med högst betydliga kostnader förenade anordningar rörande
byggnadernas inredning. Så har ifrågasatts, att å båda teatrarne skulle
anbringas jernridå mellan scenen och salongen, hvilket påkallar uppdragandet
af en ny mur, hvari jernridån skulle fästas; att trappor och
utgångar i Dramatiska teaterns hus skulle undergå väsentlig förändring;
att i operahuset skulle byggas en ny trappa för att tjena till
utgång från tredje och fjerde raderna; att gasledningssystemet i operahuset
skulle erhålla en genomgripande förändring m. m. Beträffande •
dessa förslag, af hvilka det som rör Stora teatern, först afgafs för
Bih. till RiJcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 25 Iläft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
några dagar sedan, hafva hvarken teaterdirektionen eller öfverintendent.
sembetet ännu hunnit yttra sig och det är således icke för mig
möjligt att utlåta mig hvarken i hvad mån de föreslagna åtgärderna
må anses oundgängligen behöfliga eller hvartill kostnaden för deras
utförande ens närmelsevis kan uppgå, då förslagen ej äro åtföljda af
några kostnadsberäkningar. Det torde emellertid med säkerhet kunna
antagas, att icke obetydliga anslag i detta afseende erfordras, derest
p>yggj^$jderna fortfarande skola för sitt nuvai ande ändamål användas.
Då denna fråga emellertid icke är i det skick, att den nu kan af Eders
Kongl. Maj:t pröfvas och underställas innevarande Riksdag, men jag
antager, att det definitiva ordnandet af statens åtgöranden för teaterverksamheten
icke bör ske utan i sammanhang med frågan om de anslag,
som för teaterlokalernas förändring kunna påkallas samt huruvida’
båda de nuvarande lokalerna eller endast endera af dem bör för
ändamålet bibehållas, möter äfven i nu anförda omständighet ett hinder
för slutlig behandling vid denna riksdag af teatrarnes framtida
ställning.
Under sådana förhållanden synes nng frågan om de Kongl. teatrarne
för närvarande befinna sig på den ståndpunkt, att ett foitsatt
interimistiskt uppehållande af deras verksamhet efter hufvudsakligen
enahanda plan, som hittills torde för den närmaste framtiden vara den
enda utväg, som kan ifrågakomma, och är det blott deiföie att omständigheterna
synas mig föranleda en dylik provisorisk anordning,
som jag anser det kunna tillkomma chefen för Eders Kongl. Maj:ts
finansdepartement att i första hand yttra sig i ärendet. . _
I hvilken utsträckning de Kongl. teatrarneö provisoriska uppehållande
kräfver ökade bidrag från statsverket utöfver det på ordinarie stat
uppförda anslag af 60,000 kronor, låter sig icke af skäl, jag redan antydt,
nu med säkerhet bestämma.'' I statsrådsprotokollet för den 9 nästlidne
Januari i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel tillät jag mig, med tanken just på svårigheterna för denna
frågas definitiva afgörande vid denna riksdag, yttra, att någon förhöjning
i det för teatrarne på ordinarie stat anvisade anslag icke syntes
mig böra för år 1883 ifrågasättas; och ostridigt torde vara, att
en rubbning af den ordinarie staten icke kan vara lämplig för en helt
och hållet interimistisk anordning. Naturligare är då, att i afvaktan
på teaterfrågans slutliga lösning de för teatrarna utöfver det ordinarie
anslaget till äfventyrs erforderliga medel få, såsom eger rum med
andra på förhand icke beräkneliga tillfälliga utgifter, efter regeringens
bepröfvande förskjutas af hos Statskontoret tillgängliga medel samt
hos Riksdagen anmälas till ersättande. En sådan anordning kan na
-
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
turligtvis endast såsom en öfvergångsform försvaras, men såsom sådan
torde den ega sitt fulla berättigande och, såvidt jag kan se, vara
den enda möjliga, derest teatrarnes verksamhet icke skall i afbidan på
frågans slutliga öde helt och hållet inställas.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört, får jag underdånigst hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t behagade i nådig proposition äska Riksdagens
medgifvande dertill, att de Kongl. teatrarnes verksamhet må,
jemväl efter utgången af det den 30 nästkommande Juni tilländagående
spelåret och intill dess, efter slutligt afgörande af frågan om
teatrarnes framtida ställning, tillämpning deraf, kan komma att inträda,
fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som hittills, med rätt för
Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga medel
förskjuta de utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie
statsanslaget och teatrarnes öfriga inkomster kunna komma att ej
lemna tillgång.“
Sedan statsrådets öfriga ledamöter instämt i hvad föredragande
departementschefen sålunda hemstält, behagade Hans Maj: t Konungen
dertill lemna nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen
aflåtas af den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Axel Ädelgren.