Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
1
N:o 35.
Kongl. Maf.ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändringar
i a.ssuransafgiften för försändelser med angifvet
värde, Indika befordras inom riket, m. m.; gifven
Stockholms slott den 24 mars 1882.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden vill
Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:
dels att den assuransafgift, som, utöfver belöpande franko, erlägges
för assurerade försändelser, afsedda till befordran inom riket, måtte bestämmas
att utgå med nedannämnda belopp:
om försändelsens värde uppgår till högst 500 kronor, 30 öre;
om värdet uppgår till mer än 500 men ej öfver 1,000 kronor,
50 öre;
om värdet uppgår till mer än 1,000 men ej öfver 5,000 kronor,
50 öre för 1,000 kronor med tillägg af 2 öre för hvarje Överskjutande
värde af 100 kronor eller del deraf;
om värdet uppgår till mer än 5,000 men ej öfver 50,000 kronor,
1 krona 30 öre för 5,000 kronor med tillägg af 15 öre för hvarje Överskjutande
värde af 1,000 kronor eller del deraf;
om värdet uppgår till mer än 50,000 men ej öfver 100,000 kronor,
8 kronor 5 öre för 50,000 kronor med tillägg af 10 öre för hvarje
Överskjutande värde af 1,000 kronor eller del deraf;
samt, om värdet öfverstiger 100,000 kronor, 13 kronor 5 öre för
100.000 kronor med tillägg af 5 öre för hvarje Överskjutande värde af
1.000 kronor eller del deraf;
dels ock att, då assurerad försändelse, medan den stått under postverkets
vård, blifvit skadad, och skadan ej skäligen kan anses härröra
Bih. till Biksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 23 Eäft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
deraf att försändelsen ej varit med vederbörlig omsorg och på ett fullt
betryggande sätt inlagd och förseglad, afsändaren må, mot försändelsens
öfverlemnande till postverkets disposition, derför uppbära enahanda ersättning
af postmedel, som skolat utgå, derest försändelsen gått förlorad,
dock med iakttagande att anspråk på dylik ersättning, derest afseende
derå må fästas, skall hos generalpoststyrelsen skriftligen anmälas inom
sextio dagar efter det försändelsen kommit adressaten tillhanda eller
blifvit denne till emottagande erbjuden;
att för postförskottstörsändelse i allmänhet, hvilken gått förlorad
medan densamma befann sig under postverkets vård, må af postmedlen
till afsändaren utbetalas ersättning till det belopp, hvarå postförskottet lyder;
samt att, då postförskott meddelats å assurerad försändelse och,
under det denna befann sig under postverkets vård, antingen innehållet,
i dess helhet eller till någon del, gått förloradt eller försändelsen blifvit
skadad, ersättning må till afsändaren utgå med det belopp, hvartill assuransen
berättigar, utan att tillika godtgöres det belopp, hvarå postförskottet
lyder.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen!
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
mars 1882.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstjerna,
Hammarskjöld,
Richert och
Themptander.
37:o.
Föredragande departementschefen, statsrådet Themptander anförde:
Intill år 1873 ålåg det en hvar, som önskade försäkra postförsändelse
till högre belopp än 150 kronor, att öfver försändelsens innehåll
upprätta förteckning samt för postförvaltaren å afgångsorten uppvisa de
penningar eller värdehandlingar, som i försändelsen inneslötos. Då
genom kongl. förordningen den 12 november 1872 angående postverkets
ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflemnats, den förändring
härutinnan stadgades, att åt afsändares eget godtfinnande öfver
-
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
lemnades att låta assurerad försändelses innehåll å afgångsorten uppräknas
eller icke, förbisågs ej möjligheten att ett sådant stadgande skulle
i ett eller annat fall kunna leda till missbruk; men man befarade då
icke missbruk i annan rigtning, än att värdet å inlemnad försändelse
understundom skulle komma att angifvas högre än detsamma i verkligheten
utgjorde, i syfte att såmedelst bereda en högre ersättning, i händelse
försändelsen ginge förlorad. Till förekommande häraf föreskrefs i §§ 2
och 9 af nämnda förordning, att, då skälig anledning förekommer misstänka,
att värdet å försändelse, hvarför assurans begäres, blifvit angifvet
högre än det rätteligen utgör, försändelsen skall af vederbörande posttjensteman
i inlemnarens närvaro öppnas, samt att, om härvid utrönes,
att försändelsen icke innehåller penningar till det angifna beloppet och
det, som för öfrigt är i försändelsen inneslutet, uppenbarligen icke i
värde motsvarar skilnaden, posttjenstemannen bör vägra att under ansvarighet
för postverket för det angifna värdet mottaga försändelsen till
befordran, hvarom då afsändaren eger, der han så önskar, afgiftsfritt
erhålla intyg.
I underdånig skrifvelse den 27 maj 1881 fäste generalpoststyrelsen
Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på vissa under de senare åren förekomna
omständigheter, hvilka syntes styrelsen påkalla ytterligare åtgärder
till förekommande deraf att vid assurans af postförsändelser annat
värde angåfves än det verkliga. Under det att nämligen året 1877 sammanlagda
värdet af de hos postverket assurerade försändelser utgjort
omkring 632 millioner kronor, hade detta värde nedgått, i runda tal, år
1878 till 614 samt år 1879 till 560 millioner, och ehuru samma värde
under det följande året 1880, i bredd med en i allmänhet betydligt
stegrad postuppbörd, åter höjt sig något, hade det samma icke heller då
uppnått högre belopp än 594 millioner kronor. Samtidigt hade i Stockholm
vid det postkontor i staden inom broarne, af hvilket flertalet penningeanstalter
inom hufvudstaden betjena sig, det angifna värdet å assurerade
försändelser, från att år 1877 hafva utgjort 42,500,000 kronor, nedgått
år 1878 till 40,700,000, år 1879 till 16,800,000 och år 1880 till
15,000,000 kronor. Anledningen till denna betydande minskning i de
till försäkring angifna beloppen, hvilken i sin mån återverkat på postverkets
inkomst af assuransrörelsen, var enligt generalpoststyrelsens förmenande
att finna deri, att försäkring af postförsändelser härstädes anordnats af utländska
assuransbolag, hvilka, då de icke, i likhet med postverket, drabbades
af särskilda utgifter till betryggande af försändelsernas riktiga befordran,
naturligen vore i tillfälle att åtaga sig assurans på billigare vilkor
än postverket kunde erbjuda. I synnerhet hade dessa bolag anlitats
för försäkring af försändelser med betydligare värde, hvilka dervid
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
å vederbörande postanstalt angifvits till endast ett högst ringa värde af
exempelvis 1,000 kronor, medförande för postverket en assuransafgift af
50 öre, under det att försäkringsbolaget till försäkring öfvertagit försändelsens
återstående belopp och sålunda fått åtnjuta den hufvudsakliga
delen af godtgörelsen för assuransen.
I någon mån kunde väl konkurrensen från försäkringsbolagen motverkas
genom nedsättning i de afgifter, som för assurans hos postverket
vore stadgade, men en sådan nedsättning kunde dock, med afseende å
den särskilda kostnad, behandlingen af de assurerade försändelserna tillskyndade
postverket, i allt fall icke utsträckas derhän, att den uteslöte
all täflan från de nämnda bolagens sida. Då det likväl måste anses i
sin ordning att postverket i assuransafgifter bekomme en ersättning, som
motsvarade kostnaden för oundgängliga anordningar till värdeförsändelsernas
tryggade fortkomst, hemstälde generalpoststyrelsen, att enahanda
påföljd, som nu vore bestämd för angifvande af högre värde å assurerad
försändelse än det verkliga, måtte stadgas äfven då värdet angåfves för
lågt, dock endast i fråga om försändelser, innehållande penningar, eller
obligationer och andra värdepapper, som i hvar mans hand gälde såsom
penningar; och borde till detta stadgande, för att fullständigt vinna
det åsyftade målet, fogas en liknande föreskrift jemväl i afseende å
rekommenderade bref, så att, då anledning förekomme att antaga och, i
den ordning kongl. förordningen den 12 november 1872 stadgade, blefve
utrönt, att till rekommendation anmäldt bref inneslöte penningar eller
obligationer, m. m. till större belopp, — enligt styrelsens (förslag mer än
1,000 kronor, — brefvets befordran under rekommendation Unge förvägras.
Vid föredragning den 25 juni sistlidet år af denna generalpoststyrelsens
framställning, fann Eders Kongl. Maj:t i sammanhang dermed
böra komma under öfvervägande, huruvida och i hvad mån en nedsättning
i den för befordran af försändelser med angifvet värde nu stadgade
assuransafgift lämpligen kunde ega rum, samt anbefalde generalpoststyrelsen
att härutinnan inkomma med underdånigt yttrande.
I det utlåtande, generalpoststyrelsen till åtlydnad häraf afgifvit den
16 nästlidne februari, erinrar styrelsen, att under det för rekommendation
af bref, hvilket försändningssätt berättigar till en ersättning af 50 kronor,
afgiften, utöfver belöpande franko, utgör endast 18 öre, minimi-afgiften
för assurans — medförande postverkets garanti för värdebelopp intill
1,000 kronor — är 50 öre, eller nära tre gånger högre. En nedsättning
i denna minimiafgift anser styrelsen så mycket mer påkallad som
antagligt är, att under närvarande förhållanden i många fall under rekommendation
sändas medel till högre belopp än 50 kronor, för hvilka
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
i stället skalle begagnas assurans, om afgiften derför vore något lägre.
Styrelsen föreslår derföre, att minimiassuransafgiften måtte nedsättas till
30 öre, men anser att i sammanhang härmed det ersättningsbelopp,
hvartill denna afgift berättigar, bör begränsas till 500 i stället för 1,000
kronor.
Då, enligt hvad styrelsen meddelat, de under år 1881 till assurans
anmälda försändelser med angifvet värde af 500 kronor eller derunder
utgjort 276,916, under det att samtliga öfriga assurerade försändelser
under samma tid uppgått till ett antal af endast 127,170, kan
den här föreslagna nedsättningen antagas tillgodokomma den vida öfvervägande
delen af ifrågavarande slags försändelser.
Den nedsättning, som i öfrigt kan ifrågakomma, anser generalpoststyrelsen,
med fästadt afseende å de i skrifvelsen den 27 maj 1881 åberopade
förhållanden, böra företrädesvis träffa de större värdeförsändelserna,
i afseende å hvilka konkurrensen med de enskilda försäkringsgifvarne
hufvudsakligen är att befara, och göras mer omfattande i den
mån det angifna värdet å försändelsen är högre, så att, med bibehållande
af nu stadgad afgift af 50 öre för värdebelopp från 500 till och med
1,000 kronor, afgiften sedermera komme att minskas för värdebelopp
från 1,000 till och med 50,000 kronor med 25 procent, för värdebelopp
från 50,000 till och med 100,000 kronor med 50 procent och för än
högre värdebelopp med 75 procent. I öfverensstämmelse härmed hemställer
styrelsen; att assuransafgiften för högre värdebelopp än 1,000
kronor, hvilken afgift hittils utgjort 50 öre med tillägg af 2 öre för
hvarje hundratal kronor, hvarmed försändelsens angifna värde öfverstigit
1,000 kronor, måtte, med utbyte tillika af beräkningen efter hundratal
mot beräkning efter tusental, bestämmas:
för värdebelopp från 1,000 till och med 50,000 kronor till 50 öre
för det första tusentalet med tillägg af 15 öre för hvarje öfverskjutande
värde af 1,000 kronor eller del deraf;
för värdebelopp från 50,000 till och med 100,000 kronor till 7
kronor 85 öre — utgörande den afgift, som efter nyss angifna grunder
belöper på 50,000 kronor — med tillägg af 10 öre för hvarje Överskjutande
värde af 1,000 kronor eller del deraf;
samt för värdebelopp, öfverstigande 100,000 kronor, till 12 kronor
85 öre — motsvarande den å 100,000 kronor belöpande afgiften med
tillägg af 5 öre för hvarje Överskjutande värde af 1,000 kronor eller
del deraf.
Vid det sålunda afgifna förslaget gör styrelsen dock den erinran,
att detsamma, ehuru i allmänhet innefattande nedsättning i de nuva
-
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
rande försäkringsafgifterna, likväl i några enstaka fall, nämligen för värdebelopp,
fallande mellan 1,000 och 1,700, 2,000 och 2,400 samt 3,000
och 3,200 kronor, komme att medföra en tillökning i afgift, vexlande
mellan 1 och 13 öre. För den händelse Eders Kongl. Maj.t skulle finna
en sådan förhöjning för försändelser med nu nämnda värden icke böra
ifrågakomma, föreslår styrelsen alternativt, att, jemte nuvarande afgift af
50 öre för försäkringsbelopp från 500 till och med 1,000 kronor, äfven
afgiften af 2 öre för hundra kronor måtte bibehållas oförändrad för försäkringsbelopp
från 1,000 till och med 10,000 kronor, så att den nedsatta
beräkningen efter 15 öre för 1,000 kronors värde komme att vidtaga
först då det angifna värdet öfverstege 10,000 kronor.
Den minskning i inkomst för postverket, som är att förvänta med
antagande af det ena eller andra förslaget, beräknar generalpoststyrelsen,
i händelse det första alternativet vinner godkännande, till 73,010
kronor för år, deraf 55,380 kronor falla ensamt på nedsättningen af
minimiassuransafgiften, och, om det senare alternativet antages, till 66,380
kronor för år, hvarvid styrelsen likväl framhåller, att minskningen torde
komma att i någon mån ersättas af ökad uppbörd i följd deraf att, efter
minimiassuransafgiftens nedsättning, assurans komme att användas
för en del värdeförsändelser, som under närvarande förhållanden befordras
under rekommendation.
Då postverket ensamt drabbas af kostnaderna för de särskilda anordningar,
som erfordras för att betrygga värdeförsändelsernas riktiga
fortkomst, är det också i sin ordning att postverket ensamt kommer i
åtnjutande af den för godtgörande af berörda kostnader afsedda ersättning,
och att således åtgärder vidtagas till förekommande deraf, att denna
ersättning till större eller mindre del undandrages postverket för att
komma den enskilda spekulationen till godo. Ett stadgande synes mig
derföre påkallad t i syfte att förekomma, så väl att värdet å assurerade
försändelser angifves lägre, än det i verkligheten utgör, som att försändningssättet
under rekommendation användes för betydligare värdebelopp
än dem, för hvilka det är afsedt. I betraktande af svårigheten för en posttjensteman
att vid en hastig granskning bedöma värdet af en del handlingar
eller föremål, som kunna i försändelser af ifrågavarande slag vara
inneslutna, torde dock ett dylikt stadgande böra inskränkas derhän, att
detsamma, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med generalpoststyrelsens
förslag, kommer att gälla endast penningar, obligationer och andra dermed
jemförliga, i hvar mans hand gällande värdepapper, hvilkas ungelärliga
värde med lätthet kan beräknas på grund af allmänt kända förhållanden.
Det lider emellertid intet tvifvel, att den konkurrens från enskilda
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
försäkringsbolag, för hvilken postverket varit utsatt, i väsentlig mån framkallats
af de onekligen dryga afgifter, som äro bestämda för assurans
genom postverket, och då detta verks ställning numera är sådan, att den
torde medgifva en minskning i vissa postafgifter, synes mig nedsättning i
assuranspremierna vara bland de reformer inom postförvaltningen, som
i främsta rummet böra genomföras. Ett mera allmänt bruk, att i försändelser
innesluta vida större belopp än hvarå den hos postverket uttagna
assuransen lyder, synes mig äfven kunna medföra en viss våda
för postverket i det afseendet, att en ökad frestelse till oredlighet derigenom
kan för de tjensteman, som behandla dylika försändelser, tillskapas.
Jag bör i sammanhang med det nu föredragna ärendet icke underlåta
att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla, att ett under sistlidet år i Kristianstad
samladt möte af tidningsmän, under åberopande af de svårigheter
vid spridningen af pressens alster, som uppstått genom de år 1879 stadgade
postbefordringsafgifter för tidningar och tidskrifter, gjort underdånig framställning
om dessa afgifters nedsättning till de belopp, hvarmed desamma
utgått före utfärdandet af nådiga kungörelsen den 2 maj 1879, samt att
generalpoststyrelsen i häröfver afgifvet utlåtande af den 16 nästlidna februari
till väsentlig del tillstyrkt bifall till denna underdåniga framställning.
Den minskning i inkomst för postverket, som vore att förvänta,
i händelse den af generalpoststyrelsen sålunda tillstyrkta nedsättningen
komme till stånd, har styrelsen beräknat till 71,930 kronor 70
öre för år, och om härtill lägges den minskning i inkomst, som enligt
styrelsens antagande skulle blifva en följd af dels den redan aflåtna propositionen
om brefbärareafgiftens upphörande, dels det nu föreliggande förslaget
om assuransafgiftens nedsättning, skulle postverket på det hela få
vidkännas en reduktion i postafgifter af omkring 270,000 kronor årligen.
Med hänvisning till den betydande förbättring, som under de sista åren
inträdt i postverkets ekonomiska förhållanden och som medgifvit återgäldande
till fulla beloppet af den skuld å 1,489,957 kronor 35 öre, hvari
postverket vid 1878 års utgång häftade till statskontoret, har generalpoststyrelsen
uttalat den åsigt, att postverket icke torde komma att sakna
erforderliga tillgångar till genomförande af samtliga de nyssberörda taxeförändringarne,
under förutsättning dock att icke i den närmaste framtiden
någon väsentlig förhöjning i postverkets trafikutgifter komme att
inträffa. Det förefaller mig visserligen antagligt, att under den närmaste
tiden inga förändringar af större betydelse äro att förvänta i postverkets
trafikutgifter i allmänhet; men deremot synes i ett särskildt hänseende
anledning förekomma till åtgärder, som i icke obetydlig grad skola öka
dessa utgifter. Den grundsats har i senare tider mer och mer gjort sig
gällande inom statsförvaltningen, att en hvar statens inkomst eller ut
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
gift bör så vidt möjligt fullständigt redovisas under den gren af förvaltningen,
dit densamma rätteligen hör, på det att det ekonomiska resultatet
af hvarje särskild förvaltningsgren må kunna med största möjliga
noggranhet framvisas. Till redan vidtagna åtgärder i denna rigtning höra,
hvad postverket angår, bland annat fribrefsrättens upphörande och anvisandet
af särskilda medel för bestridande af postafgifter för tjensteförsändelser.
Med det åskådningssätt, som legat till grund för dessa, med flere
dylika åtgärder, synes också öfverensstämma, att den ersättning, som
utgår till statens jernvägar för postförsändelsers fortskaffande, må åtminstone
i mera nöjaktig grad än hittils motsvara den verkliga kostnaden.
Att någon förändring i nu gällande bestämmelser om postverkets
ersättning till statsjernvägarne icke kunnat ifrågasättas så länge postverket
haft svårighet att bestrida sina nuvarande utgifter, är ju ganska
naturligt, men sedan detta hinder för en skälig förhöjning i afgifterna
för jernvägspostbefordringen numera icke vidare förefinnes,
torde frågan derom redan under den närmaste framtiden böra underställas
Eders Kongl. Majrts bedömande. Innan denna fråga blifvit
slutligen pröfvad och kändt är, hvilken tillökning i trafik utgifter, som
genom ett blifvande beslut i ämnet kan för postverket uppstå, anser
jag försigtigheten bjuda att icke göra så stora anvisningar på ett
påräkneligt öfverskott i postmedlen, som skulle erfordras för att, jemte
brefbärareafgiftens borttagande, nedsätta så väl assuransafgifterna som
postafgifterna för pressalster. Och då, med afseende å hvad jag redan
anfört särskildt om angelägenheten att så snart som möjligt
söka förqväfva en konkurrens med postverket från enskilda bolags
sida, hvilken kan för postuppbörden verka ganska menligt, en nedsättning
i assuransafgifterna synes mig vara af den vigt för postverket,
att den bör föregå en visserligen äfven önsklig minskning i befordringsafgifterna
för tidningar och tidskrifter, finner jag mig nödgad hemställa,
att den i senare hänseendet gjorda framställningen må tills vidare blifva
hvilande.
Lika med generalpoststyrelsen, anser jag en nedsättning i assuransafgifterna
företrädesvis böra afse, å ena sidan, de mindre, mera allmänt
förekommande yärdeförsändelserna och, å den andra, försändelser af
betydligare värde, med iakttagande i afseende å dessa senare att, såsom
generalpoststyrelsen föreslagit, afgiften blir relativt lägre i den mån det
till assurans angifna värdet väsentligen ökas.
Det förändrade sätt, styrelsen föreslagit för afgiftens beräknande då
det angifna värdet öfverstiger 1,000 kronor, eller efter tusental kronor i
stället för nu efter hundratal, synes mig ock lämpligt, såsom ländande
Bih. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 23 Iläft. 2
10
I
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 35.
till enkelhet och reda. Uppenbart är emellertid, att vid ett sådant utbyte
af beräkningsgrunder en förhöjning i afgiften måste inträda för ett
färre antal försändelser, och detta vare sig öfvergången till det nya beräkningssättet
sker omedelbart då värdet öfverstiger 1,000 kronor eller
först då det angifna värdet uppnått en högre siffra, såsom i det senare
af generalpoststyrelsen framlagda alternativet föreslås. I det förra fallet
träffar förhöjningen värdebelopp, fallande mellan 1,000 och 1,700, 2,000
och 2,400 samt 3,000 och 3,200 kronor, enligt poststyrelsens senare alternativ
åter värden af 10,000—10,700, 11,000—11,400 och 12,000—
12,200 kronor. Då all tillökning i assuransafgift för de mindre, oftare
förekommande värdeförsändelserna, för hvilka'' a.ssuransafgiftens beräknande
efter tusental kan medföra en i förhållande till assuransbeloppet
rätt kännbar afgiftsförhöjning, torde böra undvikas, men det å andra
sidan är önskligt, att det enklare beräkningssättet efter tusental må erhålla
en så vidsträckt användning som möjligt och att den nedsättning,
som afgiftens beräknande efter denna grund med 15 öre för tusen medför,
må inträda vid en så låg värdesiffra som möjligt, synes mig öfvergången
till detta beräkningssätt lämpligen kunna ske, när det angifna
värdet uppgår till belopp, öfver skjutande 5,000 kronor. Med en sådan
ändring i poststyrelsens förslag torde minskningen i postverkets inkomster
genom den ifrågasatta nedsättningen kunna beräknas till omkring 70,000
kronor.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen, att den assuransafgift,
som, utöfver belöpande franko, nu erlägges för assurerade försändelser, afsedda
till befordran inom riket, måtte bestämmas att utgå med nedannämnda
belopp:
om försändelsens värde uppgår till högst 500 kronor, 30 öre;
om värdet uppgår till mer än 500 men ej öfver 1,000 kronor,
50 öre;
om värdet uppgår till mer än 1,000 men ej öfver 5,000 kronor,
50 öre för 1,000 kronor med tillägg af 2 öre för hvarje Överskjutande
värde af 100 kronor eller del deraf;
om värdet uppgår till mer än 5,000 men ej öfver 50,000 kronor,
1 krona 30 öre för 5,000 kronor med tillägg af 15 öre för hvarje Överskjutande
värde af 1,000 kronor eller del deraf;
om värdet uppgår till mer än 50,000 men ej öfver 100,000 kronor,
8 kronor 5 öre för 50,000 kronor med tillägg af 10 öre för hvarje
Överskjutande värde af 1,000 kronor eller del deraf;
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
samt, om värdet öfverstiger 100,000 kronor, 13 kronor 5 öre för
100.000 kronor med tillägg af 5 öre för hvarje öfverskjutande värde af
1.000 kronor eller del deraf.
I sammanhang härmed torde jag få inför Eders Kongl. Maj:tånvo
anmäla tvenne i generalpoststyrelsens omförmälda skrifvelse den 27 maj
1881 gjorda framställningar rörande postverkets ansvarighet för postförsändelser,
hvilka framställningar Eders Kongl. Maj:t den 25 juni nämnda
år förklarat sig vilja taga under förnyadt öfvervägande tillika med den
nyss behandlade frågan.
Enligt nu gällande förordning af den 12 november 1872 rörande
postverkets ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflernnats,
eger, på sätt generalpoststyrelsen erinrar, afsändare af assurerad försändelse
att af postmedel åtnjuta ersättning,
när försändelsen gått förlorad medan densamma befann sig under
postverkets vård;
när förseglingen å försändelsen blifvit rubbad eller omslaget så
skadadt, att någon del af försändelsens innehåll kunnat derur uttagas,
och i stadgad ordning styrkt varder, att vid utlemnandet till adressaten
värdet af försändelsens innehåll icke motsvarar det värde, hvarför assuransafgift
erlagts; samt
när behörigen ådagalägges, att i ankommen försändelse, hvars innehåll
blifvit å afgångsortens postanstalt uppvisadt, oaktadt märkbar rubbning
i försegling eller omslag icke egt rum, likväl saknats någon del af
hvad som enligt intyg från afgångsortens postanstalt varit i försändelsen
inneslutet.
Deremot saknas föreskrift om ersättning för skada, som tillfogats
assurerad försändelse under dess befordran till adressaten, och då generalpoststyrelsen
ansett en sådan förmån med så mycket större skäl böra afsändare
beredas, som, enligt 9 § 3 mom. af nyssnämnda förordning, ersättning
i dylikt fall redan tillkommer afsändare af icke assureradt paket,
har styrelsen hemstält om meddelande af föreskrift i berörda syfte.
Vidare och med erinran att, enligt ordalydelsen af nu gällande författningar,
ersättning på grund af så kallade postförskott utginge endast
i det fall att postförskottsförsändelse utlemnats till adressaten, utan att
det belopp af honom uttagits, hvarå postförskottet lydde, har styrelsen
framhållit billigheten deraf, att afsändare af postförskottsförsändelse måtte
berättigas att af postmedel uppbära postförskottsbeloppet äfven då för
-
12 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 55.
sändelsen, medan den befann sig under postverkets vård, gått förlorad
och således icke kunnat adressaten tillställas.
I vissa fall kan emellertid, enligt hvad generalpoststyrelsen anför,
afsändares förlust icke anses fullt godtgjord derigenom, att det belopp
till honom utbetalas, hvarå postförskottet lyder. Sålunda förekomme
understundom att smycken, hvilka undergått reparation, i postförskottsförsändelse
återstäldes till egaren utan att den, som aflemnade försändelsen
till postbefordran, funne anledning att belägga densamma med
postförskott till högre belopp än som motsvarade den ■ reparationskostnad,
hvilken borde till afsändaren gäldas. Till förekommande i dylika
fall af möjlig förlust för varuegaren, vore det i sin ordning att posttörskottsförsändelsen
assurerades till smyckets fulla värde; men om så skedde
och postverket, i händelse försändelsen ginge förlorad eller blefve skadad,
skulle anses pligtigt att gälda såväl det angifna värdet å försändelsen
som det belopp, hvarå postförskottet lydt, konnne varuegaren att på
postverkets bekostnad tillskyndas en oskälig vinst genom att, utöfver det
förlorade eller skadade smyckets fulla värde, få uppbära äfven det belopp,
som motsvarade reparationskostnaden. Styrelsen har med afseende
härå hemstält, att, då assurerad postförskottsförsändelse under postbefordringen
går förlorad eller skadas, ersättning må af postmedel utbetalas
endast med det belopp, som motsvarar det angifna värdet, utan att
tillika postförskottet godtgöres.
Då hvad styrelsen i nu omförmälda hänseenden hemstält icke
synes mig gifva anledning till någon erinran, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med styrelsens berörda framställningar,
täcktes föreslå Riksdagen,
att, då assurerad försändelse, medan den stått under postverkets
vård, blifvit skadad, och skadan ej skäligen kan anses härröra deraf,
att försändelsen ej varit med vederbörlig omsorg och på ett fullt betryggande
sätt inlagd och förseglad, afsändaren må, mot försändelsens öfverlemnande
till postverkets disposition, derför uppbära enahanda ersättning
af postmedel, som skolat utgå, derest försändelsen gått förlorad;
dock med iakttagande att anspråk på dylik ersättning, derest afseende
derå må fästas, skall hos generalpoststyrelsen skriftligen anmälas inom
sextio dagar efter det försändelsen kommit adressaten tillhanda eller
blifvit denne till emottagande erbjuden;
att för postförskottsförsändelse i allmänhet, hvilken gått förlorad
medan densamma befann sig under postverkets vård, må af postmedlen
till afsändaren utbetalas ersättning till det belopp, hvarå postförskottet
lyder; samt
att, då postförskott meddelats å assurerad försändelse och, under
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
det denna befann sig under postverkets vård, antingen innehållet, i dess
helhet eller till någon del, gått förloradt eller försändelsen blifvit skadad,
ersättning må till afsändaren utgå med det belopp, hvartill assuransen
berättigar, utan att tillika godtgöres det belopp, hvarå postförskottet lyder.
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält, behagade,
på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, Hans Maj:t Konungen gilla
och bifalla; och skulle i öfverensstämmelse härmed proposition till Riksdagen
aflåtas, så lydande som bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hans Wachtmeister.
liih. till Piksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Åfcl. 23 Haft,
3
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Jemförelse mellan nu stadgade och i den kongl. propositionen föreslagna
assuransafgifter för åtskilliga värdebelopp.
Försäkringssumma. |
■ Sättet för afgiftens beräkning |
Afgiftens belopp |
|
enligt nu gällande |
enligt den kongl: |
enligt nu |
enligt den |
Kr. |
öre. |
Kr. |
öre. |
_ |
50 |
_ | |
30 |
_ |
50 |
— |
501 |
— |
70 |
— |
70 |
— |
90 |
. - |
90 |
1 |
10 |
1 |
10 |
1 |
30 |
1 |
30 |
1 |
32 |
1 |
45 |
1 |
40 |
1 |
45 |
1 |
46 |
1 |
45! |
1 |
50 |
1 |
45| |
1 |
70 |
1 |
6o! |
2 |
30 |
2 |
051 |
3 |
30 |
2 |
80 |
4 |
30 |
3 |
55 |
6 |
30 |
5 |
05 |
8 |
30 |
6 |
OD |
10 |
30 |
8 |
05 |
12 |
30 |
9 |
05 |
14 |
30 |
10 |
05 |
16 |
30 |
11 |
05 |
18 |
30 |
12 |
05 |
20 |
30 |
13 |
05 |
22 |
30 |
13 |
55 |
24 |
30 |
14 |
05 |
30 |
30 |
15 |
55 |
40 |
30 |
18 |
05 |
60 |
30 |
23 |
05 |
80 |
30 |
28 |
05 |
100 |
30 |
33 |
05 |
1— 500
500—1,000
2,000
3.000
4.000
5.000
5,100
5,500
5,800
6.000
7,000
10,000
15.000
20.000
30.000
40.000
50.000
60.000
70.000
80.000
90,000
100,000
110,000
120,000
150.000
200.000
300.000
400.000
500.000
kronor
Fixt belopp af 50 öre.
Fixt belopp af 30 öre.
„ i» .i 50 „
För högre belopp än 1,000
kronor fixt belopp af 50
öre med tillägg af 2 öre för [Samma beräkningsgrunder
hvarje hundratal krön or,
hvarmed värdet öfverskjuterj
1,000 kronor.
som de nu gällande.
Afgiften för 5,000 kronor
1 krona 30 öre, ökad med
15 ''&re för hvarje Överskjutande
tusental kronor
eller del deraf.
Afgiften för 50,000 kronor
8 kronor 5 öre, ökad med
10 öre för hvarje Överskjutande
tusental kronor
eller del deraf.
Afgiften för 100,000 kronor
13 kronor 5 öre, ökad med
5 öre för hvarje Överskjutande''tf
tusental kronor
eller del deraf.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1882.