Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17

N:r 17.

Kong!. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående löneförbättring
åt lärare vid de allmänna läroverken och vissa
pedagogier, högre lärarinneseminariet samt folkskolelärareseminarierna
m. rn., gifven Stockholms slott den 7 Januari
1882.

Under hänvisning till innehållet af bilagda statsrådsprotokoll öfver
ett ecklesiastikärende vill Kongl. Maj:t på grund deraf föreslå Riksdagen:

1) att — under förutsättning, att Kongl. Maj:t förordnar, det lärjungarne
vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna skola
från och med. vårterminen 1883 utom förut bestämda afgifter erlägga en
terminlig afgift till belopp af 30 kronor för lärjunge i sjette och sjunde
klasserna samt 20 kronor för lärjunge i öfriga klasser, dock att, enligt
de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas, medellöse lärjungar
till högst femton procent och mindre bemedlade till högst tjugo procent
af hela närvarande lärjungeantalet i hvardera gruppen af klasser må
kunna befrias, de medellöse från hela och de mindre bemedlade från
halfva den nya afgiften — Riksdagen måtte

dels för tillämpning af ny lönereglering för lärare vid de högre och
de femklassiga allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna,
enligt de i stadrådsprotokollet angifna grunder,
å ordinarie stat bevilja:

förhöjning af anslaget till de allmänna läroverken

.................................................................................... kronor 643,000: —

förhöjning af anslaget till högre lärarinneseminariet

med ................................................................................... » 7,000: —

förhöjning af anslaget till folkskolelärareseminarierna

med ............................................................................... » 66,600: —,

i hvilket sistnämnda belopp ingå 500 kronor till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och 1,500 kronor till extra arfvoden åt musiklärare; Bill,

till Riksd. Prof. 1882. 1 Sami 1 Afd. 10 Häft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

dels ock för beredande af tillfällig löneförbättring åt lärare vid de
treklassiga allmänna läroverken och vid de två- och enklassiga pedagogierna,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de enligt berörda protokoll
föreslagna grunder, å extra stat för år 1883 anvisa:

för de treklassiga allmänna läroverken......................... kronor 50,500:

för pedagogierna..................................................................... ® _ 21,000: ;

2) att Riksdagen måtte i afseende på lärares pensionering medgifva: att,

med undantag för gymnastiklärarne, öfriga ordinarie lärare och
lärarinnor vid rikets högre och femklassiga allmänna läroverk, högre
lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna skola hafva rättighet
oeh, hvad angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten
eller som utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven
skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda
vilkor och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva
samma rätt och samma skyldighet att från tjensten afgå med pension,
som nästföregående moment innehåller beträffande öfrige lärare;

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i
minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han
eller hon varit urståndsatt att sin tjenst bestrida, _ må, derest det varder
behörigen styrkt, att anledning icke förefinnes till antagande, det han
eller hon kan återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning
före uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas, mot åtnjutande under
sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken
pension skall för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i
lön och tjenstgöringspenningar, utgå med ett belopp lika med hela lönen,
om han eller hon befinner sig i annan lönegrad än den högsta, men för
den, som redan uppnått högsta lönegraden eller innehar tjenst, för hvilken
inga lönegrader finnas, så beräknas, att för hvarje i full pensionsålder
felande tjenstår afdrages en procent af lönen, dock icke mer än
tio procent, samt för lärare eller lärarinna, hvars aflöning icke är pa förenämnda
sätt fördelad, skall utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

svarande belopp, minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felas
i pensionsåldern, dock icke öfver tio procent;

3) att Riksdagen i sammanhang härmed jemväl måtte för sin del medgifva,
_ att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner
af privilegiinatur, som äro lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna
på lön anslagna, må, i den mån det kan ske utan förnärmande
af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning uti enskildes genom testamenten
eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

C. G. Hammarskjöld.

4

Konfjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 11.

Ang. löneförbättring
åt lärare
vid de
allmänna läroverken
och
vissa pedagogier,
högre lärarinneseminariet
samt
folkskolelärareseminarierna
m. m.

Protokoll öfver ett ecklesiastik-ärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 7 Januari

1882.

N ärvar ande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptanceh.

Departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld anförde:

»I anledning af underdåniga ansökningar af lärare vid rikets allmänna
läroverk, vissa pedagogier, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna
angående beredande af förbättring i deras lönevilkor
har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 3 Maj 1878 tillsatt
en komité, bestående af Kabinettskammarherre!! Grefve Corfitz BeckFriis
såsom ordförande samt Grosshandlanden Johan Jakob Ekman, Hemmansegaren
Per Olof Hörnfeldt, Rektorn Manfred Mustafa Floderus samt
numera aflidne Lektorn Frans Wilhelm Hultman såsom ledamöter, med
uppdrag att verkställa en fullständig utredning af detta ärende i hela
dess vidd och afgifva förslag i ämnet; och hafva komiterade derefter den
17 Maj 1879 inkommit med underdånigt betänkande och förslag, hvilket
på nådig befallning blifvit till trycket befordradt.

5

Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:r 17.

I bemälda betänkande hafva komiterade till en början redogjort för
läroverkens organisation, de för anställning såsom lärare eller lärarinna
vid dessa läroverk gällande kompetensvilkor samt lärarnes tjenstgöringsskyldighet
och löneförmåner.

Af denna redogörelse inhemtas, bland annat, att lärarne åtnjuta
följande aflöning:

rektorer: vid de högre allmänna Läroverken 4,500 kronor och efter tio års
tjenstgöring såsom rektor vid sådant läroverk 5,000 kronor; vid de
femklassiga läroverken i Stockholm 4,000 kronor; vid de öfrig a femklassiga
läroverken 3,500 kronor och efter tio års tjenstgöring såsom
rektor vid femklassigt läroverk 4,000 kronor; vid de treklassiga läroverken
3,000 kronor, och efter 15 års tjenstgöring såsom ordinarie
lärare 3,500 kronor; vid de tvåklassiga pedagogierna 2,500 kronor
samt efter femton års tjenstgöring i egenskap af ordinarie lärare
3,000 kronor och efter tjugu års dylik tjenstgöring 3,500 kronor;
vid folkskolelärareseminarierna 3,500 kronor samt efter fem års tjenstgöring
4,000 kronor och efter tio års tjenstgöring 4,500 kronor;
lektorer vid de allmänna läroverken och det högre lärarinneseminariet: fem
lönegrader å 2,500, 3,000, 3,500, 4,000 och 4,500 kronor, med uppflyttningsrätt
från lägre till närmast högre lönegrad efter fem års
för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;
adjunkter vid de högre allmänna läroverken, vid det högre lärarinneseminariet
och vid folkskolelärareseminarierna: fem lönegrader å 1,500,
2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 kronor, med uppflyttningsrätt lika som
lektorer;

kolleger vid de lägre allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna:
lika med adjunkter;

de lärarinnor vid det högre lärarinneseminariet och vid folkskolelärareseminarierna,
som äro likstälda med adjunkter vid samma läroverk: samma
aflöning som adjunkterne;
lärare vid de enklassiga pedagogierna 1,500 kronor;

musiklärare: vid de högre allmänna läroverken tre lönegrader å 750, 1,000
och 1,250 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast
högre lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer och
adjunkter; vid de femklassiga läroverken 450 kronor; vid de treklassiga
läroverken 300 kronor; vid de tvåklassiga pedagogierna 200 kronor;
vid folkskolelärareseminarierna 750 kronor, hvilken aflöning dock
numera är höjd till 1,000 kronor;

teckning slärare: vid de högre allmänna läroverken tre lönegrader å 1,000,
1,250 och 1,500 kronor, med uppflyttningsrätt enligt samma grunder

fi

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

som lektorer och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 600 kronor
j vid de treklassiga läroverken 300 kronor; vid folkskolelärareseminarierna
tre lönegrader å 800, 1,000 och 1,200 kronor, med samma
uppflyttningsrätt som teckningslärare vid de högre allmänna läroverken;
hvarjemte samtlige teckningslärare ega rätt att efter vissa
grunder åtnjuta särskildt arfvode för de undervisningstimmar, som
ålägges dem utöfver ett visst antal i veckan;
gymnastiklärare: vid de högre allmänna läroverken tre lönegrader å 1000,
1,250 och 1,500 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till
högre lönegrad enligt samma grunder som lektorer och adjunkter;
vid de femklassiga läroverken 600 kronor; vid de treklassiga läroverken
och de tvåklassiga gedagogierna 300 kronor; vid folkskolelärareseminarierna
500 kronor, hviiket belopp dock nu är höjdt till 675 kronor;
hvartill bör läggas, att rektorerne vid de allmänna läroverken och vid
pedagogierna åtnjuta af vederbörande kommuner fri bostad eller hyresersättning,
samt att rektor vid det högre lärarinneseminariet och de
fleste rektorerne vid folkskolelärareseminarierna för närvarande hafva
fri bostad i läroverkshusen.

Vidare hafva komiterade företagit en utredning af vissa omständigheter,
som synts dem böra i allmänhet tagas i betraktande
vid bedömande af frågan om behofvet af en löneförbättring åt
statens tjenstemän, nemligen dels huruvida aflöningen står i ett
lämpligt förhållande ej mindre till den tid och de kostnader, som
uppfyllandet af de för tjenstens erhållande föreskrifna kompetensvilkor
fordrar, än ock till lefnadskostnaderna och till det arbete, som
af tjenstemannen kräfves, dels ock hvilka utsigter. han har att vinna
befordran. Efter beräkning å ena sidan af den tid, som kompetensvilkorens
uppfyllande för lärarebeställnings erhållande tager i anspråk,
och å den andra af den tid, som i allmänhet åtgår för afläggande
af de akademiska examina, hvilka fordras för inträde i statens embetsverk
eller kyrkans tjenst, hafva komiterade funnit, att förberedelsetiden
så väl för lärarne vid de allmänna läroverken som för lärarne vid öfriga
af komiterade behandlade läroanstalter är längre än för andra tjenstemän,
läkarne undantagne. Hvad angår utsigterna till befordran, inom de
allmänna läroverken, har den af komiterade anstälda undersökning visat
dem vara jemförelsevis ganska ringa. De gjorda beräkningarna hafva
ådagalagt, att blott 1h af lektorerne kan hoppas blifva för någon tid förordnad
till rektorer vid de högre läroverken, att endast V# af adjunkterne
och kollegerne kan beräkna befordran till lektorer, och att befordran för en
äldre adjunkt sker högst sällan. Och denna ringa utsigt till befordran höjes

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

ej synnerligen mycket derigenom, att omkring V20 af adjunkterne eller kollegerne
kan påräkna befordran till rektorer vid de femklassiga läroverken
och Vii till enahanda befattning vid de treklassiga. Komiterade hafva härmed
jemfört den utsigt till befordran och i följd deraf till en förbättrad
ekonomisk ställning, _ som öppnar sig för dem, hvilka efter aflagd juridisk
examen vid universitet inträda i det allmännas tjenst, och funnit denna
vara i betydlig mån större än skolmannens. Likartadt har förhållandet visat
sig vara vid jemförelse med åtskilliga andra tjenstemän, till och med sådane,
som för vinnande af kompetens till sina tjenster författningsenligt
icke ens behöft undergå någon akademisk examen.

För att; kunna tydligt jemföra lönerna för lektorer, adjunkter och kolleger
med lönerna för åtskilliga andra tjenstemän hafva komiterade undersökt,
hvilka lönebelopp nämnde lärares löneförmåner motsvara, om dessa senare,
i stället för att vara bestämda till fem lönegrader, utginge i lön med två
ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och 10 års tjenstgöring, och hafva dervid
kommit till det resultat, att lektors nuvarande löneförmåner motsvara ej fullt
2,800 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera, det ena efter 5, och
det andra efter 10 års tjenstgöring, samt att adjunkts eller kollegas nuvarande
löneförmåner motsvara ej fullt 1,800 kronor med likaledes två
ålderstillägg å 500 kronor hvardera. En i betänkandet intagen tabell åskådliggör
förhållandet mellan lärarnes och vissa andra embets- och tjenstemäns
löner. Jemförelser hafva ytterligare blifvit gjorda och slutsatser
af de i tabellen upptagna siffror dragna, hvaraf komiterade funnit ådagalagdt,
att läroverkens tjenstemän hafva en jemförelsevis allt för låg aflöning
med hänsyn så väl till vigten af deras befattningar som ock till de
kostnader de måste underkasta sig för att blifva kompetente till sitt kall;
och hafva komiterade på grund häraf uttalat såsom sin åsigt att, om endast
dessa omständigheter tagas i betraktande, en löneförbättring för lärarne
vore af rättvisan påkallad.

Komiterade hafva vidare undersökt, huruvida kostnaden för en
lärares bergning påkallade någon förbättring af hans aflöning. Af den
beräkning, som de i detta hänseende gjort med ledning af uppgifter
från magistraterne i de 31 städer, der högre allmänna läroverk finnas, å
några af de nödvändigaste lefnadskostnaderna för en person i en elementarlärares
ställning,_ hafva de funnit det ligga i öppen dag, att en lön af
1,500 kronor, det vill säga lägsta adjunkts- och kollegalön — till hvilken
komiterade tagit hänsyn vid beräkningen, emedan ej mindre än 23 procent
af de allmänna läroverkens adjunkter och kolleger befunne sig i
denna lönegrad och innehade den från omkring 31 till omkring 36 års
ålder — äfven med den största hushållsaktighet vore otillräcklig för en

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

ogift man och ilade sin innehafvare försakelse af mycket, som räknades
till en ganska anspråkslös bergning. En annan af komiterade meddelad
beräkning upptager lefnadskostnaden för en nygift familj till 3,000 kronor,
ett belopp som en adjunkt eller kollega först vid 46 års ålder och
en lektor vid 39 år i allmänhet erhölle i lön. Utaf detta jemte annat,
som komiterade anfört, har det synts dem obestridligt framgå, att
lär ar nes löner äro otillräckliga för bestridande af deras lefnadskostnader.

Slutligen hafva komiterade från synpunkten af statens och läroverkens
eget intresse påpekat vigten af en löneförbättring åt lärarne,
på det att unge, duglige, med lyckliga anlag för lärarekallet begåfvade
män fortfarande måtte finnas villige att egna sitt lifs verksamhet åt ett
arbete så ansträngande och ansvarsfullt som ungdomens uppfostran och
undervisning.

Efter utredning af behofvet af en löneförbättring för lärarne hafva
komiterade öfvergått till uppgörande af ett aflöningsförslag. Dervid
hafva de utgått från den åsigt, att förslaget borde så nära som möjligt
sluta sig till grunderna för de nuvarande löneförhållandena, samt att
aflöningen — hvad ämneslärarne angår — borde såsom för öfrige
tjenstemän, hvilkas löneförmåner på senare tider blifvit ordnade, delas
i'' lön med ålderstillägg och tjenstgöringspenningar, hvarjemte de ansett,
att af de nuvarande fem lönegraderna för lektor, adjunkt eller kollega
en borde borttagas.

Med iakttagande af dessa grundsatser föreslå komiterade beträffande
ämneslärarne:

att för adjunkt eller kollega vid de allmänna läroverken lönen bestämmes
till samma belopp som hittills, nemligen i första lönegraden till
1,500 kronor, i andra till 2,000 kronor, i tredje till 2,500 kronor och i
den fjerde till 3,000 kronor; att tjenstgöringspenningarne bestämmas att
utgå med 1,000 kronor i hvarje lönegrad; och att uppflyttning i högre
lönegrad måtte ske efter hittills gällande grunder;

att vid dessa läroverk lektors lön bestämmes i första lönegraden till
2,100 kronor, i andra lönegraden till 2,600 kronor, i tredje till 3,100
kronor och i den fjerde till 3,600 kronor; att tjenstgöringspenningarne
bestämmas till 1,400 kronor i hvarje lönegrad; och att enahanda vilkor
för uppflyttning i högre lönegrad bestämmes som för adjunkt eller kollega
blifvit föreslaget;

att för rektor vid högre allmänt läroverk bestämmes en lön af 3,400
kronor och 1,600 kronor i tjenstgöringspenningar, med rätt att efter 10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17. 9

års tjenstgöring såsom rektor vid sådant läroverk erhålla ett lönetillägg
af 500 kronor;

att rektorer vid de femklassiga läroverken i Stockholm måtte erhålla
en lön af 3,200 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,300 kronor;

att rektorer vid de öfrig a femklassiga läroverken måtte bekomma en
lön af 2,700 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,300 kronor samt
efter 10 års tjenstgöring såsom rektorer vid femklassigt läroverk ett
lönetillägg af 500 kronor;

att rektorer vid de treklassiga läroverken måtte erhålla i lön 2,500
kronor samt i tjenstgöringspenningar 1,000 kronor och efter 10 års
tjenstgöring, räknadt från början af kalenderåret näst efter det, då fxdlmagt
första gången erhölls såsom ordinarie lärare, ett lönetillägg af
500 kronor;

att rektors vid de tvaklassiga pedagogierna löneförmåner bestämmas på
följande sätt: i första lönegraden lön 2,000 kronor, i andra 2,500 kronor
och i den tredje 3,000 kronor samt derjemte 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar
i hvarje lönegrad; och att uppflyttning i andra lönegraden
måtte ske efter 10 och i den tredje efter 15 års tjenstgöring, tiden härför
räknad såsom för rektor vid treklassigt läroverk blifvit föreslaget;

att löneförmånerna för kollegerne vid de tvaklassiga pedagogierna
måtte blifva lika med adjunkts eller kollegas vid de allmänna läroverken
;

att lärarne vid de enklassiga pedagogierna, livilka för närvarande
uppbära en lön af 1,500 kronor utan rätt till uppflyttning i högre lönegrad,
måtte erhålla 500 kronor i tjenstgöringspenningar; ■

att vid högre lärarinneseminariet löneförmånerna för rektor, lektorer,
adjunkten och de lärarinnor, som äro med honom likstälda, måtte
bestämmas i likhet med motsvarande lärares vid de allmänna läroverken; att

vid folkskolelärareseminarierna rektorerne måtte erhålla en lön i
första lönegraden af 2,600 kronor, i den andra af 3,100 kronor och i
den tredje af 3,600 kronor samt i tjenstgöringspenningar 1,400 kronor
i hvarje lönegrad; och att deras uppflyttning i högre lönegrad måtte
ske efter hittills gällande grunder;

att löneförmånerna för adjunkter vid sistbemälda läroverk och de
lärarinnor, som med dem äro likstälda, måtte bestämmas såsom för de
allmänna läroverkens adjunkter och kolleger blifvit föreslaget;

att tjenstgöringspenningar icke må uppbäras för den tid tjenstens
innehafvare åtnjuter tjenstledighet; dock att, om rektor och lektor, som
Bih. till Riksd. Prof. 1882. 1 Sand. 1 Afd. 10 Haft, 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen,
afdrag å tjenstgöringspenningarne icke måtte ske;

samt att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad till
ersättning för indelt lön, icke må tillträda den nu afsedda löneförhöjningen,
med mindre han sin rätt till nämnda ersättning frånträder.

Vidkommande de vid läroverken anstälde öfning slär ar ne föreslå
komiterade:

1) beträffande de högre allmänna läroverken:

att för musiklärare bestämmas 3 lönegrader med en lön i första
graden af 1,000 kronor, i den andra af 1,200 kronor och i den tredje
af 1,400 kronor; och att dessa lärare ålägges undervisa intill 14 timmar
i veckan med skyldighet att derutöfver vid behof undervisa 4 timmar
i veckan mot ersättning af 75 kronor för hvarje sådan timme för
helt läsår åt lärare i första och andra lönegraden, samt af 100 kronor
åt lärare i tredje lönegraden;

att för teckning slär are och gymnastiklärare, hvilkas löneförmåner
för närvarande äro lika, i hvilket förhållande komiterade ansett ingen
ändring böra ifrågakomma, måtte bestämmas såsom hittills tre lönegrader,
men med lön i första graden af 1,200 kronor, i den andra af 1,400
kronor och i den tredje af 1,600 kronor; samt att undervisningsskyldigheten
för dessa lärare bestämmes intill 16 timmar i veckan med förbindelse
för lärarne att derutöfver vid behof undervisa 4 timmar i veckan
mot enahanda ersättning, som för musiklärare blifvit föreslagen;

att uppflyttning i högre lönegrad för samtlige dessa lärare måtte
ske efter hittills gällande grunder;

2) beträffande de femklassiga läroverken:

att musiklärare måtte erhålla i lön 500 kronor mot skyldighet att
undervisa intill 7 timmar i veckan och derutöfver vid behof 3 timmar
i veckan mot ersättning för hvarje sådan timme för helt läsår af 75
kronor;

att lärare i teckning och i gymnastik måtte bibehållas vid sin nuvarande
aflöning; och att samma undervisningsskyldighet.och ersättningför
extra tjenstgöring, som nu är stadgad för teckningslärarne, måtte
åläggas gymnastiklärarne;

3) beträffande de treklassiga läroverken:

att samtlige öfningslärarne måtte bibehållas vid sina nuvarande
lönebelopp samt dem åläggas undervisa intill 4 timmar i veckan och derutöfver
vid behof 2 timmar i veckan mot ersättning för hvarje sådan
timme såsom för öfningslärarne vid de femklassiga läroverken blifvit
föreslaget;

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

4) beträffande de tväklassiga pedagogierna:

att för musik- och gymnastiklär ar ne icke någon förändring i nuvarande
löneförmåner måtte ifrågakomma;

5) beträffande folkskolelärareseminarierna:

att för musiklärare måtte bestämmas tre lönegrader å 1,200 kronor,
1,400 kronor och 1,600 kronor; samt att tjenstgöringsskyldigheten bestämmes
intill 16 timmar i hvarje vecka och derutöfver vid behof 4
timmar i veckan mot ersättning såsom för öfningslärarne vid de högre
allmänna läroverken blifvit föreslaget;

att teckningslärarnes löneförmåner, hvilka bestämdes vid riksdagen
1878, måtte blifva oförändrade, och likaså bestämmelserna om dessa lärares''
undervisningsskyldighet;

att gymnastiklärarne måtte erhålla samma löneförmåner mot enahanda
undervisningsskyldighet som teckningslärarne, således i första
lönegraden 800 kronor, i den andra 1,000 kronor och i den tredje 1,200
kronor; samt

att uppflyttning i högre lönegrad måtte ske efter samma grunder
som för öfningslärarne vid de högre allmänna läroverken är stadgadt.

För de vid seminarierna anstälde lärare i trädgårdsskötsel och trädplantering,
hvilkas arfvoden för närvarande äro mycket olika, beroende
af olika tjenstgöringsskyldighet, hafva komiterade ansett någon allmän
lönereglering svårligen nu kunna åstadkommas.

Hvad slutligen vidkommer löneförmånerna för de vid högre lärarinneseminariet.
anstälde öfning slär are, hafva komiterade, då dessa lärare
icke äro å ordinarie, stat uppförde, ansett dem icke böra blifva föremål
för något komiterades förslag.

Ben ökade kostnad, som skulle uppstå, om komiterades förslag till
löneförbättring åt lärarne blefve antaget, belöper sig enligt komiterades
beräkning till 797,000 kronor, sålunda fördelade:

And de allmänna läroverken ..................................................... 693,500 kronor

vid pedagogierna........................................................................... 21,000 »

vid högre lärarinneseminariet................................................... 9,500 »

\dd folkskolelärareseminarierna................................................. 73,000 »

Summa 797,000 kronor.

För den händelse att denna ökade kostnad icke skulle anses till
hela sitt belopp böra bestridas af statsverket och icke någon lämpligare
utväg skulle finnas till betäckande af densamma, hafva komiterade föreslagit
:

att en afgift af 25 kronor terminligen ålägges lärjungarne vid
rikets allmänna läroverk och tväklassiga pedagogier; samt

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

att vid hvarje af nu nämnda läroverk högst 25 procent af närvarande
lärjungeantalet, som styrkt sin medellöshet och i öfrigt gjort sig
deraf förtjent, må kunna befrias från den föreslagna afgiften.

Summan af dessa afgifter, som borde ingå till statsverket, hafva
komiterade beräknat komma att utgöra 473,600 kronor årligen.

Slutligen hafva komiterade, som ansett det billigt att åt lärarne
tillerkändes samma pensionsrätt, som genom de nya löneregleringarne
blifvit tillagd de fleste civile embets- och tjensteman, med hvilka lärarne
i detta afseende varit likstälde, föreslagit:

att lärarne vid förenämnda läroverk äfvensom vid dessa läroanstalter
anstälda lärarinnor, då de uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår,
skola varda förpligtade att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta
med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig i densamma qvarstå.

Öfver komiterades förslag hafva, på nådig befallning, samtliga
domkapitel, direktionerna för Stockholms stads undervisningsverk,
för nya elementarskolan och för högre lärarinneseminariet, äfvensom
Stockholms stads konsistorium afgifvit underdåniga utlåtanden, af hvilka
framgår, att vederbörande funnit behofvet af en löneförbättring åt lärarne
genom komiterades utredning af ärendet tydligt ådagalagdt, äfvensom
komiterades förslag till löneförbättring grundadt på billighet och rättvisa.
De anmärkningar, som i dessa utlåtanden gjorts mot nämnda förslag,
röra hufvudsakligen den af komiterade vilkorligt föreslagna förhöjningen
af lärjungarnes terminsafgifter, pensionsåldern, tjenstgöringspenningarne,
den nya aflöningens inverkan på afgifterna till lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassa samt på beloppen af derifrån
utgående pensioner till enkor och barn, om hvilka punkter jag anhåller
att senare få yttra mig.

Lika med domkapitlen och öfrige vederbörande, som blifvit i ärendet
hörda, har jag funnit komiterades på en omsorgsfull utredning grundade
förslag utgå från principer, hvilkas rigtighet svårligen torde kunna
bestridas. Det tillgodoser lärarnes anspråk på skälig ersättning för den
tid, det arbete och de kostnader, som erfordras för fullgörande af de
kompetensfordringar, hvilka ställas på dem, samt för det arbete, som
under läsåret är dem ålagdt. Den aflöning, det ifrågasätter, är ej högre
än för lärarnes nödtorftiga bergning är behöfligt och vid jemförelse med
aflöningen för andre statens tjenstemän synes billigt och rättvist samt
för skolväsendets behöriga vård och utveckling välbetänkt. Om.jag så -

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

ledes i de flesta punkter anser mig böra tillstyrka nådigt bifall till komirades
förslag, har jag dock i andra afseenden funnit mig böra göra
erinringar, inskränkningar eller tillägg.

Min första anmärkning angår de en- och tvciklassiga pedagogierna
samt de treklassiga allmänna läroverken. Den gäller icke de af komiterade
föreslagna aflöningsbeloppen, utan afser den form, hvarunder anslag för
ifrågavarande ändamål synes mig böra beviljas. De pedagogier, om
hvilka här är fråga, äro de, å hvilka bestämmelserna i Kongl. brefvet den
22 November 1861 angående löner för lärare vid pedagogier m. m. ega
tillämpning. De äro numera till antalet 18, nemligen 9 enklassiga med
blott en lärare, samt 9 tvåklassiga med rektor och kollega samt lärare i
musik och gymnastik. Undervisningen vid dessa läroverk motsvarar i
det närmaste den, som meddelas i den eller de lägsta klasserna af ett
ällmänt läroverk. En indragning eller förändring af dessa pedagogier
har länge varit ifrågasatt. Skälen härtill hafva hufvudsakligen varit, att
de flesta af dem haft ett ringa lärjungeantal; att, om man betraktar dem
såsom läroanstalter, motsvarande de lägsta klasserna af ett fullständigt
allmänt läroverk, de knappast kunna anses motsvara sitt syftemål,
enär antalet af de lärjungar, som efter att hafva genomgått dessa
läroverk öfvergå till andra skolor för att der fortsätta sina studier, torde
vara mycket ringa; samt att, om man deremot vill i pedagogierna se
sjelfständiga läroanstalter med en afslutad bildningskurs, den undervisning,
som faktiskt der meddelas, till sjelfva sin plan icke kan anses tillfredsställande.
Dessa skäl för indragning eller förändring af pedagogierna
hafva jemväl åberopats för indragning eller förändring af de treklassiga
läroverken. Granskar man för en följd af år uppgifterna på
lärjungeantalet, så visar sig, att flere af dessa läroverk, såväl pedagogier
som treklassiga läroverk, varit så fåtaligt besökta, att man med skäl kan
hysa någon tvekan om lämpligheten af deras bibehållande. Vid andra
af dessa läroverk synes visserligen lärjungeantalet hafva stått i skäligt
förhållande till lärarekrafterna, men från andra synpunkter utgående vigtiga
skäl synas mig kunna anföras jemväl emot deras bibehållande, åtminstone
i deras nuvarande form. Denna fråga torde vara förtjent af
den uppmärksamhet, att den påkallar en undersökning, och synes derför en
definitiv lönereglering för de vid dessa läroverk anstälde lärare icke böra
ifrågasättas. Å andra sidan vore det obilligt, om desse lärare icke skulle
komma i åtnjutande af behöflig löneförbättring, derför att en indragning
eller förändring af de läroverk, der de hafva sin verksamhet, synes mer
eller mindre sannolikt förestående. Vid dessa förhållanden har jag ansett
mig böra hemställa, att de belopp, som erfordras för den af komiterade före -

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

slagna löneförbättringen åt lärarne vid pedagogierna och de treklassiga
läroverken, måtte af Eders Kongl. Maj:t bos Riksdagen begäras allenast
å extra stat för år 1883.

Förändringar af undervisningen vid de femklassiga och vid de högre
allmänna läroverken hafva visserligen ock påyrkats, hufvudsakligen i den
rigtning att större utrymme måtte beredas fö]- studiet af realämnena;
men förslag till en sådan förändring synes böra pröfvas i sammanhang
med förslag om förändring af examina vid universiteten, i hvilket
afseende Eders Kongl- Maj:t infordrat underdåniga yttranden från
universitetskanslern och de akademiska konsistorierna, som ännu icke
dermed inkommit; och torde det blifva nödigt att genom sakkunnige och
för den allmänna bildningen intresserade män låta uppgöra förslag till
sådana förändringar af de för de allmänna läroverken gällande bestämmelser,
som pröfvas lämpliga samt förenliga med de stadganden*
angående akademiska examina, som den pågående utredningen kan
föranleda. En ändring i den föreslagna rigtningen kan emellertid ej
medföra någon väsentligare minskning i det vid läroverken beliöfliga
antal lärare. Dertill kommer att, enligt redan gällande bestämmelser, vid
de femklassiga läroverken yngste kollega och vid de högre allmänna läroverken
de två yngste lärarne äro skyldige att, derest de genom inträffande
förändringar finnas umbärlige, inträda i tjenstgöring vid annan
skola helst inom stiftet. En utsträckning af denna skyldighet till alla
lärare, intill dess de uppnått 45 års ålder, synes mig kunna bestämmas
såsom ett vilkor för deras rätt att åtnjuta den förbättring i aflöningen,
som nu må komma att dem medgifvas. Att utsträcka den ännu längre
har jag trott vara hvarken billigt eller behöflig!. Med iakttagande häraf
synes mig den omständighet, att ändringar ifrågasatts i de högre och
femklassiga allmänna läroverkens organisation och undervisningsplan,
icke böra medföra betänkligheter emot uppförande på ordinarie stat af
det anslag, som till genomförande af lönereglering för dessa skolors lärare
finnes beliöfligt.

Mot de af komiterade föreslagna aflöningsbeloppen för ämneslärarne
vid dessa läroverk har jag icke något annat att. anmärka, än att förslaget
om aflöningen^ för rektorerne vid de högre läroverken synes mig böra
undergå en jemkning från 3,400 kronor i lön jemte 500 kronor i ålderstillägg
och 1,600 kronor i tjenstgöringspenniugar till 3,500 kronors lön
med samma ålderstillägg och 1,500 kronor i tjenstgöringspenniugar. Skälet
härtill är att desse rektorer, hvilka för närvarande uppbära med ålderstillägg
5,000 kronors lön, och hvilkas pension utgör 4,000 kronor,
genom komiterades förslag skulle, om de å sina tjenster erhållit full -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17. 15

magt och kommit i åtnjutande af ålderstillägg, få sin pension förminskad
med 100 kronor^ livilket icke torde böra ifrågasättas. Om de vid dessa
och öfriga nu ifrågavarande lä. cverk anstälde öfning slärares aflöning anhåller
jag att längre fram få yttra mig.

Rörande de vid folkskolelärareseminarierna och det högre lärarinneseminariet
a ordinarie stat anstälda lärarinnor, hvilka äro i afseende på
tjenstgöring likstälda med de vid dessa läroverk anstälde adjunkter,
har i afgifvet utlåtande öfver komiterades aflöningsförslag blifvit
anmärkt, att, da kompetensvilkoren för dessa lärarinnor äro väsentligen
lägre än för adjunkterne, äfven aflöningen utan orättvisa kunde för dem
vara lägre. Da jag icke kan bestrida befogenheten af denna anmärkning,
har jag icke heller ansett mig kunna för dessa lärarinnor tillstyrka den
löneförbättring, som komiterade föreslagit. Men på det de allmänna principerna
om lönegradernas inskränkning till fyra samt om aflöningens fördelning
i lön och tjenstgöringspenningar äfven på dem må vinna tillämpning
och på samma gång en förhöjning beredas för dem i de lägre lönegraderna,
har jag ansett mig böra föreslå, att för bemälda lärarinnor lönen
bestämmes till 1,200, 1,700, 2,200 och 2,700 kronor med rätt till
uppflyttning från lägre till högre lönegrad enligt hittills gällande grunder,
samt att derjemte tjenstgöringspenningarne i hvarje lönegrad bestämmas
till 800 kronor.

Vid det högre lärarinneseminariet bör derjemte särskildt anmärkas,
att den af komiterade föreslagna och till en kostnad af 500 kronor beräknade
löneförbättringen för rektor bör utgå. I läroverkets stat finnes
för rektor endast upptaget ett arfvode, hvilket hittills tillagts den af de
ordinarie lektorerne, som haft förordnande att vara rektor, hvaremot
honom såsom lektor tillerkändt ålderstillägg under tiden besparats. Vid
sadant förhållande ökas aflöningen för rektor genom den löneförbättring,
som tillgodokommer honom såsom lektor, hvadan något särskildt tillskott
för rektor icke erfordras.

_ Mot komiterades förslag angående tjenstgöringspenningars afstående
vid tjenstledighet har jag endast att anmärka, att rörande tillämpningen af
denna föreskrift närmare bestämmelser synas mig erforderliga. Frågan
gäller, huruvida tjenstgöringspenningarne böra beräknas efter kalenderår
eller efter läsår. För beräkningen efter kalenderår kan anföras såsom skäl,
dels att lönen beräknas efter kalenderår, dels ock den omständigheten att
nu gällande föreskrift om lärarnes skyldighet att under tjenstledighet afstå
14 ;h'' lönen mot hvilken fjerdedel tjenstgöringspenningarne närmast
skulle svaiui, ehuru beloppet af dessa är högre — enligt nådiga cirkuläret
den 12 Juli 1872 så tillämpas, att denna fjerdedel beräknas efter kalenderår.

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

Eu följd häraf blir, att en lärare, som på grund af sjukdom begärt och
erhållit tjenstledighet icke på en gång för ett helt kalenderår, utan termin
efter termin, eller tillsammans 36 veckor under kalenderåret, i sjelfva verket
icke afstår hela fjerdedelen af lönen, utan endast 36/ö2 af fjerdedelen.
En tillämpning af denna grundsats på tjenstgöringspenningarnes afstående
skulle innebära att en lärare med'' 1,000 kronor i _ tjenstgöringspenningar
kunde vara tjenstledig hela året — för ferierna behöfde han
icke begära någon tjenstledighet, enär ingen tjenstgöring då åligger honom
— utan att afstå mer än 36/s2 af detta belopp, det vill säga 692 kronor
31 öre, så länge läsåret omfattar 36 läsveckor. En annan följd af
tjenstgöringspenningarnes beräknande på detta sätt blefve, att en lärare,
som icke uppnått pensionsåldern och således icke ännu vore berättigad
till pension, skulle, om han på grund af styrkt sjukdom under flere år
åtnjöte tjenstledighet, af sin aflöning uppbära högre belopp, än som i den
lönegrad, i hvilken han befunne sig, motsvarade full pension enligt de af
komiterade föreslagna bestämmelser. Om ock härvid kan anmärkas, att
ferierna motsvara den semester, som civile embetsmän åtnjuta utan att
derunder afstå sina tjenstgöringspenningar, kan deremot erinras, att semestern
är i allmänhet ganska kort i förhållande till lärarnes. ferier samt att
det säkerligen icke blifvit praxis inom civila verk, att en tjensteman, som
åtnjuter tjenstledighet för hela den tid af året, under hvilken tjenstgöring
åligger honom, ej afstår hela beloppet af tjenstgöringenningarne för fullt
år. Och då jag icke''ser någon utväg att medelst allmänna lagbestämmelser
förhindra, att en sådan praxis gör sig gällande inom skolstaten, utan att genom
dylika bestämmelser andra måhända större olägenheter uppkomma,
samt det synes ligga i sakens natur, att tjenstgöringspenningar utgå för
den tid, då tjenstgöring eger rum, anser jag mig höra tillstyrka, att
tjenstgöringspenningarne beräknas utgå för den verkliga tjenstgöringstiden,
som här är läsår och för närvarande omfattar 36 veckor.

Från skyldigheten att vid tjenstledighet afstå tjenstgöringspenningar
hafva komiterade undantagit det fall, då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot,
åtnjuter ledighet endast från domkapitelsgöromålen.
Enär åliggandet att vara domkapitelsledamot tillkommer visse lärare, utan
att denna tjenstgöring medför någon ökad aflöning för dem utöfver den,
som tillkommer andre lärare i motsvarande grad, hvilka icke äro ledamöter
af domkapitel, lärer ledighet från domkapitelsgöromålen icke böra
medföra minskning i deras aflöning såsom lärare.

Ett annat undantag från den föreslagna beräkningen af tjenstgöringspenningarne
synes mig böra göras för rektorerne. Deras arbete under
ferierna är visserligen obetydligt i jemförelse med tjenstgöringen

IT

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

under läseterminerna, men de hafva dock, i synnerhet vid de mera talrikt
besökta läroverken, ganska mycken sysselsättning närmast efter terminernas
och särskildt efter vårterminens slut för utskrifning af en mängd
betyg, uppgörande af statistiska tabeller och beräkningar m. m., äfvensom
före läsårets början för uppgörande af plan för läsordningen, anskaffande
af vikarier, extra lärare m. m. Härtill kommer tillsyn om läroverkshuset
och skyldighet att mottaga och besvara ankommande embetsskrifvelser,
meddelande af upplysningar åt enskilde m. m., hvilket
allt gör, att de icke kunna såsom öfrige lärare lemna läroverks-staden
under ferierna och begifva sig hvart de behaga, utan äro bundne vid
orten, så framt de ej erhållit tjenstledighet och rektorsgöromålen under
tiden öfverlåtits åt annan person. På grund häraf anser jag, att för rektorerne
tjenstgöringspenningarne böra beräknas för kalenderår, men till
väsentligen olika belopp för läsårets 36 veckor och för ferietidens 16.
Förslag till de närmare bestämmelser, som i fråga om tjenstgöringspenningarnes
fördelning på läsåret och på ferierna kunna blifva erforderliga,
utbeder jag mig att framdeles få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Såsom vilkor för tillträdandet af den af sedda löneförbättringen hafva
komiterade föreslagit den bestämmelsen, att lärare, som enligt hittills
gällande stat är berättigad till ersättning för indelt lön, skall frånträda
sin rätt till nämnda ersättning. Detta vilkor torde numera icke hafva
stor betydelse, sedan de fleste lärare för åtnjutande af den år 1874 beviljade
löneförbättringen redan afstått från rättigheten till ersättning för
indelt lön; och att tillstyrka detsamma möteringen betänklighet från min
sida. Borttagandet af rättigheten till berörda ersättning har haft till
hufvudsakligt syfte att undanrödja ett hinder för genomförande af den
numera antagna principen om aflöningens utgående endast i penningar
samt att i sin mån underlätta sträfvandet efter större enkelhet, reda och
klarhet i statsverkets räkenskaper, hvarjemte vunnits fördelen af en mera
jemlik fördelning af löneförmånerna. I nyss nämnda rigtning torde man
emellertid nu böra begagna tillfället att taga ännu ett steg. Ett nyligen
af Eders Kongl. Maj:t pröfvadt mål har fäst min uppmärksamhet derpå,
att i åtskilliga lärarelöner ingår afkomst af prebendehemman, jordlägenheter
m. m., af hvilka åtminstone en del lärer vara statsegendom. Denna
afkomst är uppskattad till visst belopp, som inberäknas i den bestämda
lönesumman men understundom lärer medföra ej obetydlig ekonomisk
vinst för innehafvaren. En indragning till statsverket af sådana hemman
och lägenheter m. m., som af staten blifvit i äldre tider för lärares
aflönande anvisade, mot ersättning i penningar till de belopp, hvartill de
Bih. till Riksd. Prof. 1882. 1 Sand. 1 Afd. 10 Iläft. 3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

äro uppskattade, synes mig vara en konseqvens af de åtgärder i samma
rigtning, hvilka redan vidtagits. Skolstatens rätt till dessa hemman och
förmåner är dock, åtminstone i de flesta fall, af privilegii natur, och fordras
alltså för indragning deraf såväl Riksdagens som Allmänna kyrkomötets
bifall.

Vid en blifvande utredning af de särskilda förmåner, som, utom
kontanta penningar, ingå i vissa lärares löner, skall det emellertid utan
tvifvel visa sig, att på många ställen dessa förmåner hafva tillkommit
genom testamenten, donationer m. m., hvilkas bestämmelser icke kunna
eller böra ändras. Vid en reglering af lönerna för lärarne torde hänsyn
böra tagas äfven till dylika förhållanden, på sätt ock förut skett vid 1858
års reglering af lärarelönerna, äfvensom vid löneregleringar inom andra
områden än skolans. En skälig uppskattning af dessa förmåners verkliga
värde torde icke vara opåkallad, och om dervid framgår, att det belopp,
hvartill de nu i lönestaten beräknas, ingalunda motsvarar den förmån,
som dermed är förenad, lärer det icke kunna anses orättvist, om
vid en lönereglering eller löneförbättring genom tillskott af statsmedel
afseende härpå göres, derest testamente eller annan urkund, hvarpå förmånen
grundar sig, icke derför lägger hinder i vägen.

Bland vilkoren för rättighet att tillträda nu föreslagen löneförbättring
torde slutligen böra upptagas — utom den förut föreslagna skyldigheten
för lärare, som ej uppnått en lefnadsålder af 45 år, att vara underkastad
förflyttning till annat läroverk — jemväl skyldighet för lärare
att från tjensten afgå med pension å allmänna indragningsstaten enligt
bestämmelser, som jag dels redan omnämnt såsom af komiterade föreslagna,
dels ock derutöfver anhåller att vidare i sammanhang härmed få
föreslå. Att detta och öfriga vilkor för rätt att åtnjuta föreslagen
löneförbättring icke böra gälla de lärare, som endast erhålla tillfällig
löneförbättring, torde vara sjelfklart.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke ytterligare ett vilkor borde
tilläggas, nemligen att lärarne skola vara förbundne att underkasta sig
den förändring i afseende på läsårets förlängande och feriernas förkortande,
som Kongl. Maj:t möjligen kan finna skäligt besluta; men då
lärarnes skyldighet att underkasta sig förändrade bestämmelser i nämnda
hänseenden icke lärer vara beroende af något deras medgifvande,
ffinner jag icke skäl att tillstyrka berörda skyldighets upptagande
bland ifrågavarande vilkor. Det är emellertid tydligt att, derest en utsträckning
af undervisningstiden eljest finnes lämplig, ett genomförande
af den nu ifrågasatta löneregleringen skulle undanrödja den invändning
deremot, som kunde liemtas från det obilliga uti att utsträcka lärarnes

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

tjenstgöringsskyldighet, under det att deras aflöning vore så otillfredsställande,
som den nu är.

Jag öfvergår nu till frågan om öfning slär ar ne, och anhåller då att
först få tala om teckning slär ar ne. Löneförhållandena för dessa lärare vid
de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna reglerades vid
1878 års riksdag, då — med afseende derpå att antalet af deras undervisningstimmar
var mycket olika äfven vid särskilda läroverk af samma
klassomfång — ett visst antal undervisningstimmar bestämdes för normallönen
med skyldighet för läraren att derutöfver vid behof mot särskild
ersättning undervisa vissa till antalet bestämda timmar. Med fasthållande
af denna grundsats, som komiterade ansett vara ett medel, hvarigenom
skälig ersättning kan beredas hvar och en i förhållande till hans
arbete, hafva de föreslagit dels i afseende på aflöningen för lärarne vid
de högre läroverken den ändring, att i stället för de nuvarande lönegraderna
af 1,000, 1,250 och 1,500 kronor dessa måtte bestämmas till 1,200,
1,400 och 1,600 kronor, med uppflyttning från lägre till högre grad enligt hittills
gällande grunder, samt att undervisningstimmarne för normallönen, i
stället för 15 timmar med skyldighet att efter Efori beslut ytterligare
mot ersättning undervisa 5 timmar, finge ändras till respektive 16 och
4 timmar, samt dels i afseende på de treklassiga läroverken den ändring,
att antalet tjenstgöringstimmar för normallönen blefve nedsatt från fem
till fyra timmar. För de femklassiga allmänna läroverken och för folkskolelärareseminarierna
hafva de icke ifrågasatt någon ändring i nu gällande
aflöningsstat. Mot hvad komiterade sålunda föreslagit har jag
ingenting annat att erinra, än att jag icke finner skäligt tillstyrka den
föreslagna nedsättningen i det för normallönen nyligen bestämda antalet
undervisningstimmar för lärare vid de treklassiga läroverken.

I komiterades förslag derom, att nyssberörda allmänna grundsats
för aflöningens bestämmande åt teckningslärarne jemväl måtte tillämpas
på aflöningen åt gymnastik- och musiklärarne, kan jag icke instämma.
Skälet till antagandet af bemälda grundsats för aflöningen af teckningslärare
vid de allmänna läroverken var den högst betydliga
olikheten i deras undervisningstimmar, en olikhet som väl till en del
berodde och fortfarande beror på lärjungeantalet i det hela vid
hvarje läroverk, men derjemte och i lika hög grad på andra omständigheter,
såsom om läroverket har både latin- och reallinie eller
endast endera, om reallinien endast omfattar de fem eller sex lägre
klasserna eller läroverkets alla klasser, om å latinlinien finnes ett
mer eller mindre stort antal lärjungar, som äro dispenserade från undervisningen
i grekiska och i stället skola undervisas, bland annat, i teck -

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

ning. Med undantag af olikheten i lärjungeantalet inverka dessa omständigheter
icke på undervisningstimmarnes antal i gymnastik och
musik, hvilket derföre icke heller företer en så stor olikhet som lärotimmarne
i teckning. Någon skilnad skall väl alltid komma att förefinnas
i den tid och det arbete, som undervisningen i dessa ämnen kräfver
vid skilda läroverk af samma slag; men dels torde den icke behöfva
vara större än den, som lika aflönade ämneslärare vid särskilda läroverk få
underkasta sig, dels finnes ock, hvad gymnastiklärarne angår, i viss
mån redan ett medel till afhjelpande af eller ersättning för en sådan
olikhet, i det att ett särskildt anslag stälts till Kongl. Maj:ts disposition
att användas till extra arfvoden åt gymnastiklärare vid sådana högre
läroverk, der lärjungeantalet i väsentlig mån öfverstiger 200. Dessa
arfvoden få af gymnastiklärarne uppbäras och af dem behållas såsom
en tillökning af lönen, om de ensamme bestrida hela undervisningen,
men användas i annat fall såsom arfvoden åt en biträdande lärare,
som antingen ensam sköter vissa lektioner, under det ordinarie läraren
har de öfrige, eller ock såsom- underlärare biträder ordinarien
vid alla eller en del af de öfningar, som denne sjelf leder. Vid de högre
läroverk, som hafva ett mindre lärjungeantal än 200, och vid öfriga nu
ifrågavarande läroverk torde med nu gällande bestämmelser för gymnastikundervisningen
lärotimmarne i detta ämne icke behöfva öfverstiga
det antal, som komiterade föreslagit såsom lärarnes tjenstgöringsskyldighet
för den i stat upptagna aflöningen och, hvad de treklassiga läroverken
angår, än mindre den tid af fem timmar, som nu utgör gymnastiklärares
vid dylika läroverk tjenstgöringsskyldighet.

Hvad musikundervisningen vid de allmänna läroverken beträffar,
synes erfarenheten hafva ådagalagt, att den icke heller kräfver flere
lärotimmar än komiterade föreslagit såsom lärarnes normala tjenstgöringsskyldighet.
Exempel saknas visserligen icke att en lärare af särskildt
nit och intresse för sitt ämne frivilligt åtagit sig en mera omfattande
tjenstgöring än som skäligen kunnat honom åläggas, men ett sådant
nit, der det visat sig för läroverket gagneligt och förtjent af uppmuntran,
torde böra på särskildt sätt erkännas och belönas. Enligt årsredogörelserna
för sistförflutna läsår har musiklärarnes tjenstgöring endast
vid ett högre och ett femklassigt allmänt läroverk öfverstigit det
föreslagna normalantalet, å förra stället med en å fyra timmar, å det senare
med en timme.

Vid folkskolelärareseminarierna, der aflöningen för lärarne i musik
hittills varit för låg i förhållande till undervisningstimmarne, hafva komi -

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

terade föreslagit en förhöjning, afpassad efter det antal lärotimmar, som
i detta ämne i allmänhet ansetts erforderligt. Att vid vissa läroverk ett
högre timantal kan blifva behöfligt, sedan undervisningskursen nu blifvit
utsträckt till fyra år, är väl sannolikt, men för sådan händelse skulle jäg
anse lämpligare, att ett anslag stäldes till Kongl. Maj:ts disposition att
efter omständigheterna användas såsom extra arfvoden åt lärare för ökadt
arbete eller till ersättning åt en biträdande lärare vid undervisningen,
på sätt för gymnastikundervisningen vid de högre allmänna läroverken
eger rum; och torde ett sådant anslag icke behöfva öfverstiga 1,500
kronor. Mot de af komiterade föreslagna normala aflöningsbeloppen för
gymnastik- och musiklärare vid samtliga ifrågavarande läroverk har jag
intet att anmärka, och ej heller mot de föreslagna vilkoren för uppflyttning
från lägre till högre lönegrad.

Af skäl, som af komiterade blifvit anförda, anser jag mig icke böra
ifrågasätta någon förändring i aflöningen för lärarne i trädgårdsskötsel
och trädplantering vid folkskolelärareseminarierna och icke heller för
öfningslärarne vid det högre lärarinneseminariet.

Slutligen torde böra tilläggas, att de vilkor, som föreslås beträffande
ämneslärarne för rätt att tillträda den förbättrade aflöningen, jemväl böra
gälla öfningslärarne, i den mån de på dem kunna hafva tillämpning.

För den kostnad, som komiterade beräknat vara erforderlig till
åstadkommande af den föreslagna löneförbättringen, har jag redan redogjort.
De förändringar, som efter tiden för komiterades beräkning egt och
fortfarande eg a rum vid läroverken genom äldre lärares afgång och ersättande
med yngre samt åtskilliga lärares uppflyttning i högre lönegrad, inverka
antagligen föga på kostnaden i det hela. Beträffande de allmänna
läroverken torde det belopp af 4,500 kronor, som af komiterade upptagits
för bekostande af öfningslärares tjenstgöring utöfver normalantalet af
undervisningstimmar och hvilket på grund af hvad förut blifvit anfördt
borde från beräkningen uteslutas, ungefärligen motsvara den tillökning
i kostnaden, som inrättande af några nya läraretjenster medfört. Kostnaden
för löneregleringens tillämpning vid de treklassiga läroverken har

jag beräknat till..................................................................... kronor 50,500: —

och då kostnaden för samtliga de allmänna läroverken
upptagits till 693,500 kronor utgör kostnaden
för de femklassiga och de högre allmänna

läroverken tillsammans......................................................... » 643,000: —

För pedagogierna upptagas enligt komiterades beräkning
kostnaden till ......................................................... s 21,000: —

Transport kronor 714,500: —

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r II.

Transport kronor 714,500: —
Vid komiterades kostnadsberäkning rörande folkskolelärareseminarierna
bör först ett tryckfel rättas,
i det att ordet ritlärare bör utbytas mot musiklärare,
hvarjemte, enär musiklärarnes aflöning numera
utgör 1,000 kronor — i stället för 750 kronor
såsom komiterade upptagit den — den erforderliga
tillökningen för hvarje sådan lärare bör minskas med
250 kronor, eller tillsammans för 12 lärare med
3,000 kronor. Den summa af 1,400 kronor, som af
komiterade beräknats erforderlig för bekostande af
öfningslärares tjenstgöring utöfver normalantalet undervisningstimmar,
kan, då rättighet till sådan ersättning
inskränkes till teckningslärarne, nedsättas
till 500 kronor, hvaremot bör upptagas ett belopp
af 1,500 kronor att af Kongl. Maj:t disponeras till
extra arfvoden åt musiklärare vid de läroverk, der
undervisningen i musik är, vare sig genom ett talrikare
lärjungeantal eller ett förökadt antal undervisningstimmar,
mera betungande. Slutligen bör en
nedsättning i kostnaden göras med 4,000 kronor,
utgörande den minskning, som uppkommer genom
förändrad beräkning af åtta lärarinnors aflöning.

I följd häraf minskas kostnaden för löneregleringens
tillämpning vid folkskolelärareseminarierna från det
af komiterade beräknade beloppet af 73,000 kronor

till................................................................................................ » 66,600: —

För det högre lärarinneseminariet bör kostnadsförslaget
minskas med 500 kronor, beräknade
såsom tillskott åt rektor, samt 2,000 kronor på
grund af förändrad beräkning af lärarinnornas aflöning,
hvadan hela kostnaden vid detta läroverk

kommer att utgöra ............................................................. »_7,000: —

För samtliga läroverken utgör således den beräknade
kostnaden ..................................................................... kronor 788,100: —

För betäckande af hela denna betydliga årliga kostnad anser jag
mig icke böra ifrågasätta anslag af allmänna medel utan att på samma
gång föreslå en utväg, hvarigenom kostnaden må kunna för statsverket
blifva i väsentlig mån mindre betungande. Den utväg, som jag härmed
åsyftar, är densamma, som redan komiterade under vissa förutsätt -

23

Kongl. Mar.ts Nåd. Proposition N:r 17,

ningar icke tvekat att föreslå, nemligen en förhöjd terminsafgift af
lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna.
I flere af de öfver komiterades förslag afgifna utlåtanden hafva
väl betänkligheter uttalats mot denna del af deras förslag, men nästan
alla de myndigheter, som hyst dessa betänkligheter, hafva dock ansett
dem böra vika för nödvändigheten att bereda någon utväg till den
föreslagna löneförbättringen, derest de erforderliga medlen icke på annat
sätt kunna erhållas. För min del finner jag ingalunda obilligt, att, der ekonomiska
förhållanden göra det möjligt, något bidrag till statens kostnader
för de allmänna läroverken lemnas af eller för dem, som af dessa
läroverk hemta särskild båtnad. Enligt hvad komiterade hafva upplyst,
erlägges ett sådant bidrag i flere andra länder, särskildt Danmark
och Norge. Då dertill kommer att en löneförbättring i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med komiterades förslag, enligt min uppfattning, är
för lärarne behöflig och för läroverken af stor vigt, men jag icke vågar
hysa någon förhoppning, att Riksdagen skall finnas villig att för ifrågavarande
ändamål anvisa utaf statsmedel ett årligt belopp af den betydenhet,
som för löneförbättringen kräfves, och ej heller kunnat finna någon
annan lämpligare utväg till minskning af statsverkets kostnader för
densamma, så anser jag mig böra föreslå en förhöjd terminsafgift för
lärjungarne vid dessa läroverk, att till statsverket inbetalas. I fråga om
beloppet af denna afgift är jag af den mening, att det bör vara lägre för
lärjungar i de lägre läroverken och motsvarande klasser af de högre än
i de två högsta klasserna af de högre läroverken, enär kostnaden för
lärjungarnes undervisning är mindre i förstnämnda läroverk och klasser;
och hemställer jag i underdånighet, huruvida ej nämnda afgift lämpligen
må kunna bestämmas till 20 kronor för de lägre läroverken och
de fem lägre klasserna af de högre samt till 30 kronor för sistnämnda
läroverks sjette och sjunde klasser.

För att bereda tillfälle för medellöse lärjungar att erhålla undervisning
vid de allmänna läroverken hafva komiterade föreslagit, att sådana
lärjungar till högst 25 % af antalet närvarande lärjungar vid hvarje
läroverk måtte kunna från afgiftens erläggande befrias. Men utom
medellöse och bemedlade lärjungar finnes vid läroverken ock ett stort
antal mindre bemedlade, för hvilkas föräldrar den förhöjda afgiften, helst
om flere bröder skola samtidigt erlägga den, torde blifva alltför tryckande.
För att jemväl åt sådana bereda någon lättnad, men det oaktadt
icke öfverskrida det maximum af befrielse, som komiterade föreslagit,
anser jag, att medellöse lärjungar till högst 15 procent och mindre bemedlade
till högst 20 procent af hela antalet närvarande lärjungar

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

böra, om de deraf äro genom flit och godt uppförande förtjente, kunna
befrias, de förre från hela och de senare från halfva den förhöjda terminsafgiften.

Derest de af mig nu ifrågasatta terminsafgifter varda af Eders
Kongl. Maj:t påbudna, bör ett högst betydligt bidrag erhållas till kostnaderna
för den föreslagna löneregleringen. Lärjungeantalet i rikets allmänna
(elementar)läroverk och tvåklassiga pedagogier utgjorde:

Höstterminen 1877 ........................ 13,591.

» 1878 14,241.

» 1879 15,013.

» 1880 15,340.

» 1881 15,352.

Detta antal har således varit stadt i en oafbruten tillväxt, hvars
hastighet dock under de senaste åren synes vara i aftagande. Om man
nu utgår från det antal lärjungar, som sistlidne hösttermin var närvarande
vid de allmänna läroverken och tvåklassiga pedagogierna— 3,954 i sjette
och sjunde klasserna af förstnämda läroverk och 11,398 i öfriga klasser
och läroverk — skulle de af mig föreslagna terminliga afgifter, under
förutsättning att all tillåten befrielse från eller nedsättning uti afgifterna
egde rum, lemna en årlig inkomst af 519,820 kronor. Härvid anser jag
mig dock böra erinra derom, att, innan man vant sig att betala dylika
afgifter, lärjungeantalet torde, i stället för att år för år ökas, åtminstone
till en början komma att minskas och följaktligen statsverkets inkomst
af afgiftex-na i den närmaste framtiden blifva lägre än den ofvan angifna
summan. Till följd häraf och då försigtigheten bjuder att, innan
någon erfarenhet vunnits, beräkna minskningen i lärjunge antalet snarare
för stor än för ringa, synes mig den årliga inkomst, som skulle komma
statsverket till godo af skolafgifter och hvilken, derest förslaget härom
godkännes, torde få vid uppgörande af statsregleringen för nästkommande
år beräknas, böra upptagas till endast 400,000 kronor.

De närmare bestämmelser, som erfordras rörande redovisningen af
de genom de föreslagna nya terminsafgifterna inflytande medel, torde
icke i frågans närvarande skick behöfva underställas Eders Kongl. Maj:ts
pröfning.

I de infordrade utlåtandena hafva flere röster höjts för pensions
beviljande vid tidigare ålder än den af 65 lefnads- och 35 tjensteår som
komiterade föreslagit, hvarjemte ifrågasatts, att utväg måtte beredas till
afgång från tjensten med afkortad pension äfven före uppnådd pensionsålder.
För en nedsättning af pensionsåldern till 60 lefnads- och 30 tjensteår
hafva komiterade anfört beaktansvärda skäl, men vid beräkning af

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 11.

den ökade kostnad, som deraf skalle uppstå, tvekat att framlägga förslag
derom i sammanhang med förslag om ökad kostnad för löneförbättring,
hvilken komiterade ansett vigtigare. Att den förstnämnde pensionsåldern
är något för hög för en tjensteman med det slags arbete, som skolmannen
har, håller jag troligt, men då jag icke desto mindre inskränker mig
till komiterades förslag i detta hänseende, föranledes jag dertill af samma
skäl, som är af komiterade anfördt och af mig nyss omnämndt. Att
den pensionsålder af 60 lefnads- och 30 tjenstår, som redan 1858 blifvit
bestämd för gymnastiklärarne vid de allmänna läroverken, ej borde höjas,
är gifvet, och då gymnastiklärarne vid folkskolelärareseminarierna befinna
sig i samma ställning som lärarne i nämnda ämne vid de allmänna
läroverken, synes mig samma pensionsålder böra bestämmas äfven
för dem.

Den väckta frågan om afgång från tjensten med pension före uppnådd
pensionsålder är otvifvelaktigt förtjent af uppmärksamhet. Inom
en så talrik kår som lärarekåren vid ifrågavarande läroverk inträffar ej
sällan, att en lärare genom olycksfall, genom öfveransträngning eller i
följd deraf att han sent inträdt i statens tjenst eller af annan orsak blir
urståndsatt att sköta sin tjenst, innan han är berättigad att erhålla pension.
I alla dessa fall har läraren, sedan hans otjenstbarhet blifvit vederbörligen
styrkt, fått uppbära 3h af lönen för den tid han åtnjutit tjenstledighet,
hvaremot återstoden af lönen antingen öfverlemnats omedelbart
till vikarie eller ock redovisats till statsverket, som deremot enligt
vissa grunder utbetalt arfvode till vikarien för tjenstens uppehållande.
Mot denna anordning synes i hufvudsak intet vara att anmärka, då fråga
är om tillfälliga sjukdomsfall. Men i de fall, då oförmögenheten att tjenstgöra
redan fortfarit under flere år och antagligt är, att den sjuke icke
vidare skall kunna inträda i tjenstgöring, torde en sådan lärares qvarstående
i tjensten icke vara lämpligt. Exempel saknas icke att en lärare på
detta sätt stått qvar i tjenst, utan att kunna tjenstgöra, i tio, ja till och
med tjugu år, innan han derifrån afgått. Genom att i dylika fall medgifva
läraren rättighet att erhålla pension till ett belopp, som står i
skäligt förhållande till aflöningen och till uppnådd tjensteålder, med
skyldighet för honom att afgå, derest Kongl. Maj:t pröfvar omständigheterna
dertill föranleda, vore läroverkens behof af tjenstbare lärare
bättre tillgodosedt, utan att läraren underkastades någon obillig behandling.

I nådiga cirkuläret den 22 Juni 1877 angående ny pensionering
för armén finnes en bestämmelse derom, att den löntagare, som i minst
tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning föreBih.
till Biksd. Prot. 1882. 1 Sami 1 Afd. 10 Häft. 4

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

finnes, att han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta förhållande
blifvit vederbörligen utredt, kunna, utan egen ansökning, från tjensten
skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna
indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jemte fyllnadspension.
En motsvarande bestämmelse rörande innehafvare af skoltjenster
skulle otvifvelaktigt vara gagnelig, dock att den, till följd af lärarekallets
natur, borde utsträckas åtminstone till ytterligare. en orsak till
otjenstbarhet utöfver de i berörda cirkulär upptagna, nemligen till döfhet.
Beträffande beloppet af den pension, som under ifrågavarande
förhållande borde skäligen tillerkännas en afgående lärare, synes mig
icke obilligt, om lärare, hvilkas aflöning är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
finge i de lägre lönegraderna, då tjenstgöringspenningarne
utgöra en betydligt större del af aflöningen än i de högre, behålla
hela den egentliga lönen, men att deremot för dem, som redan uppnått
högsta lönegraden eller innehafva tjenst, för hvilken inga lönegrader finnas,
pensionsbeloppet så beräknades, att för hvarje i full pensionsålder
felande tjenstår afdroges en procent af lönen, dock icke mer än 10
procent. Vidkommande öfningslärarne, hvilkas aflöning icke är på nämnda
sätt fördelad, synes mig pensionsbeloppet skäligen kunna bestämmas till
ett mot 3U af lönen svarande belopp, minskadt med en procent för hvarje
tjenstår, som felas i pensionsåldern, dock icke öfver 10 procent.

Då jag emellertid af redan anförda skäl icke trott mig böra föreslå
någon definitiv lönereglering för lärare vid treklassiga allmänna läroverk
och vid pedagogier, synas mig de af mig föreslagna förändrade bestämmelser
om pensionering, åtminstone för det närvarande, böra afse endast
lärare och lärarinnor vid högre och femklassiga allmänna läroverk, högre
lärarinneseminariet samt folkskolelärareseminarierna. Skulle det befinnas
önskligt, att de föreslagna bestämmelserna äfven tillämpades i fråga om
någon lärare vid treklassigt läroverk eller pedagogi, torde särskild framställning
derom böra göras till Riksdagen.

Uti flere af de afgifna utlåtandena har uttalats farhåga att de nya
aflöningsbestämmelserna möjligen skulle komma att ofördelaktigt inverka
på lärarnes ställning till deras enke- och pupillkassa, vare sig derigenom
att lärarnes afgifter blefve höjda, eller att pensionsbeloppen blefve minskade.
Denna farhåga synes icke vara ogrundad, enär enligt kassans
reglemente afgifter och pensioner icke äro bestämda i vissa fixerade belopp,
utan i vissa procent af lönen. Skulle vid nu föreslagna lönereglering
afgifter och pensioner beräknas efter sammanlagda beloppet af lön
och tjenstgöringspenningar, så ökas afgifterna, hvaremot, om de beräknas
efter den egentliga lönen, utan afseende påtjenstgöringspenningarne,

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

pensionerna minskas. Dertill kommer att vid pensionernas ökande i sammanhang
med ökade afgifter kassans ansvar förstoras, utan att dess förmåga
att bära det i samma proportion tillväxer. Någon förhöjning af
statens bidrag till berörda kassa synes mig icke böra ifrågasättas, hvaremot
jag anser nödigt, att kassans reglemente undergår den förändring,
som af förändrade aflöningsförhållanden må påkallas. Till följd häraf
torde, intill dess en förändring af det för lärarnes vid elementarläroverkens
enke- och pupillkassa gällande reglemente varder i nu ifrågavarande
hänseende af Eders Kongl. Maj:t beslutad, så väl lärarnes afgifter
till berörda pensionskassa som ock derifrån utgående pensioner böra, oberoende
af de förändringar i aflöning och pensionering, som må komma
att beslutas rörande lärarne, fortfarande beräknas efter de bestämmelser,
som rörande lärarnes aflöning och pensionering nu äro gällande.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, skulle, derest
de af mig nu framlagda grunder för löneförbättring åt ifrågavarande
lärare varda godkända, de för tillämpning af dessa grunder erforderliga
bestämmelser, så vidt angår de högre och de femklassiga allmänna läroverken,
folkskolelärareseminarierna samt det högre lärarinneseminariet,
blifva:

a) i afseende å de högre allmänna läroverken,
att lärarne vid dessa läroverk må åtnjuta följande aflöning: rektorer:
lönegrader 1) 3,500 kronor, 2) 4,000 kronor; tjenstgöringspenningar 1,500
kronor; lektorer: lönegrader 1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor, 3) 3,100
kronor, 4) 3,600 kronor; tjenstgöringspenningar 1,400 kronor; adjunkter:
lönegrader 1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor, 4) 3,000
kronor; tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; musiklärare: lönegrader 1)
1,000 kronor, 2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor; gymnastiklärare: lönegrader
1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor; teckning slär ar e:
lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgifves lärarne
efter hittills gällande grunder; samt

att teckningslärare skall vara skyldig tjenstgöra för lönen intill 16
timmar i veckan; att ytterligare tjenstgöringsskjddighet intill 4 timmar
i veckan må af Eforus kunna honom åläggas mot ersättning af 75
kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt lärare i första och
andra lönegraderna och af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden; att

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

i öfrigt de i nådiga cirkuläret den 18 Maj 1878 meddelade bestämmelser
rörande teckningslärare skola lända till efterrättelse;

b) i afseende å de femklassiga läroverken,

att lärarne vid dessa läroverk må aflönas sålunda: rektorer vid läroverk
i Stockholm: lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor;
rektorer vid öfriga läroverk: lönegrader 1) 2,700 kronor, 2) 3,200 kronor;
tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; kolleger: lika med adjunkter
vid de högre allmänna läroverken; musiklärare: lön 500 kronor; gymnastiklärare
och teckningslärare: lika med nuvarande aflöning;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad må medgifvas lärare
efter nu gällande grunder;

c) i afseende å folkskolelärareseminarierna,

att lärare och lärarinnor må uppbära följande aflöning: rektorer: lönegrader
1) 2,600 kronor, 2) 3,100 kronor, 3) 3,600 kronor; tjenstgöringspenningar
1,400 kronor; adjunkter: lika med adjunkter vid de allmänna
läroverken; lärarinnor med adjunktstjenstgöring: lönegrader 1) 1,200 kronor,
2) 1,700 kronor, 3) 2,200 kronor, 4) 2,700 kronor; tjenstgöringspenningar
800 kronor; musiklärare: lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor,
3) 1,600 kronor; gymnastiklärare: lönegrader 1) 800 kronor, 2) 1,000
kronor, 3) 1,200 kronor; teckningslärare: enligt nu gällande bestämmelser;

att uppflyttning till högre lönegrad må ega rum för öfningslärarne
efter samma grunder som för öfningslärare vid de allmänna läroverken,
samt för rektorer, adjunkter och lärarinnor efter samma grunder som
hittills;

d) i afseende å det högre lärarinneseminariet,

att lärare och lärarinnor må åtnjuta aflöning sålunda: lektorer och
adjunkter: lika med lektorer och adjunkter vid de allmänna läroverken;
ordinarie lärarinnor: lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,700 kronor, 3)2,200
kronor, 4) 2,700 kronor; tjenstgöringspenningar 800 kronor; och

att för uppflyttning till högre lönegrad nu gällande bestämmelser
fortfarande lända till efterrättelse.

Vidare borde bestämmas:

att tjenstgöringspenningarna skola för alla lärare och lärarinnor,
rektorerne undantagne, beräknas utgå för läsår eller för ett visst antal
läsveckor; att de i rektorernas aflöning ingående tjenstgöringspenningar
skola beräknas utgå för kalenderår, men till olika belopp för läsåret
och för ferierna, efter särskilda bestämmelser, som af Kongl. Maj:t
fastställas; samt att tjenstgöringspenningarna icke få af tjenstens innehafvare
uppbäras under tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektor,

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen,
afdrag å tjenstgöringspenningarne icke må ske; och

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt
förbemälde lönereglering komme lärare till del, skola gälla som vilkor:

1) att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad till ersättning
för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning; 2) att
nuvarande innehafvare af löner, i hvilka ingå afkomst af prebendehemman
och lägenheter eller andra särskilda förmåner utom kontanta
penningar, må tillträda ifrågavarande löneförbättring endast under vilkor
att, sedan en undersökning af dessa förmåners beskaffenhet samt uppskattning
af deras ekonomiska värde egt rum, vara underkastade antingen
förmånernas indragning till statsverket mot ersättning i penningar
till det belopp, hvartill de äro i stat beräknade, eller den minskning i
statsverkets löneanslag för tjensten, som kan i vederbörlig ordning varda
beslutad, dock icke till större belopp än som motsvarar den löneförbättring,
som löntagaren vid nu föreslagen lönereglering kan komma att
vinna; 3) att den genom nådiga cirkulären den 20 Mars 1858 och den 29
December 1860 stadgade skyldighet för visse lärare att, i händelse de genom
inträffade förändringar skulle finnas umbärlige, inträda i tjenstgöring
vid annat läroverk helst inom stiftet, skall åligga äfven öfrige vid
de högre och de femklassiga allmänna läroverken anstälde lärare,_ intill
dess de uppnått 45 års ålder; samt 4) att lärare skall vara skyldig att
från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser, som i sammanhang
med denna lönereglering fastställas.

Slutligen borde ock stadgas, att hvarje lärare, som varder utnämnd
till tjenst, med hvilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara
underkastad den minskning i aflöning från statsverket, som Kongl. Maj:t
framdeles kan finna lämpligt besluta, till ett belopp icke öfverstigande
det, hvartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning
sig belöpa.

Jag får således i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition derom

1) att — under förutsättning att Kongl. Maj:t förordnar, det lärjungarne
vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna skola
från och med vårterminen 1883 utom förut bestämda afgifter _ erlägga
en terminlig afgift till belopp af 30 kronor för lärjunge i sjette och
sjunde klasserna samt 20 kronor för lärjunge i öfriga klasser, dock att,
enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas, medellöse
lärjungar till högst 15 procent och mindre bemedlade till högst 20
procent af hela närvarande lärjungeantalet i hvardera gruppen af klasser

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

må kunna befrias, de medellöse från hela och de mindre bemedlade från
halfva den nya afgiften — Riksdagen måtte

dels för tillämpning af ny lönereglering för lärare vid de högre och
de femklassiga allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna,
enligt ofvan angifna af mig föreslagna grunder,
å ordinarie stat bevilja:

förhöjning af anslaget till de allmänna läroverken med kronor 643,000: —
förhöjning af anslaget till det högre lärarinneseminariet
med....................................................................... » 7,000: —

förhöjning af anslaget till folkskolelärareseminarierna

med .................................................................................... » 66,600: —,

i hvilket sistnämnda belopp ingå 500 kronor till
arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och
1,500 kronor till extra arfvoden åt musiklärare;

dels och, för beredande af tillfällig löneförbättring åt lärare vid de
treklassiga allmänna läroverken och vid de två- och enklassiga pedagogierna,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade föreslagna
grunder, å extra stat för år 1883 anvisa:

för de treklassiga allmänna läroverken ....................... kronor 50,500: —

» pedagogierna.................................................................... » 21,000: —,

2) att Riksdagen måtte i afseende på lärares pensionering medgifva:
att, med undantag för gymnastiklärarne, öfrige ordinarie lärare och
lärarinnor vid rikets högre och femklassiga allmänna läroverk, högre
lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna skola hafva rättighet
och, hvad angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten
eller som utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven
skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola -under i öfrigt enahanda
vilkor och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva
samma rätt och samma skyldighet att från tjensten afgå med pension,
som nästföregående moment innehåller beträffande öfrige lärare;

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som
i minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han
eller hon varit urståndsatt att sin tjenst bestrida, må, derest det varder

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.

behörigen styrkt, att anledning icke förefinnes till antagande det han eller
hon kan återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning före
uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas mot åtnjutande under sin
återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken
pension skall för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i lön
och tjenstgöringspenningar, utgå med ett belopp lika med hela lönen,
om han eller hon befinner sig i annan lönegrad än den högsta, men
för den som redan uppnått högsta lönegraden eller innehar tjenst, för
hvilken inga lönegrader finnas, så beräknas, att för hvarje i full pensionsålder
felande tjenstår afdrages en procent af lönen, dock icke mer än
tio procent, samt för lärare eller lärarinna, hvars aflöning icke är på förenämnda
sätt fördelad, skall utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen
svarande belopp, minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felas
i pensionsåldern, dock icke öfver tio procent.

3) att Riksdagen i sammanhang härmed jemväl måtte för sin del medgifva,
att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner af privilegii
natur, som äro lärare vid de allmänna lärovex-ken och pedagogierna
på lön anslagna, må, i den mån det kan ske utan förnärmande af nuvarande
innehafvares rätt eller rubbning uti enskildes genom testamenten
eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.

Hvad Departementschefen sålunda hemstält och
föreslagit täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande
af Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla,
med förordnande tillika att ej allenast särskild nådig
proposition i ämnet skulle, i enlighet med ett af Departementschefen
nu uppläst förslag af den lydelse,
bilagan vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas, utan ock utdrag af detta protokoll Finansdepartementet
tillställas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

C. A. Th. Ädelgren.