16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
N:o 10.
Ank. till Riksd. Kansli den 25 Jan. 1882, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen angående förhöjning
i befordringsafgiften för lolcalbref; Gifven Stockholms
slott den 30 December 1881.
Under åberopande af hvad bilagda protokoll öfver finansärenden
för denna dag i ämnet innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå
Riksdagen att, under förutsättning att brefbärareafgiften varder upphäfd,
portot för lokalbref bestämmes att från och med ingången af år
1888 utgå med sex öre.
De ärendet rörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förhlifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
17
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 30
December 1881.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert och
Themptander.
21 :o.
Departementschefen Statsrådet Themptander anförde härefter:
»I underdånig skrifvelse den 29 September innevarande år har
Generalpoststyrelsen gjort framställning i fråga om dels upphörande af
den särskilda afgift, som, under benämning brefhärareafgift, för närvarande
upphäres för aflemnande genom postverkets brefbärare i adressats
hostad af bref, brefkort, försändelse under band, tidning eller tidskrift,
som förskrifvits genom postverket, postanvisning eller skriftligt tillkännagifvande
om ankomsten af försändelse, som bör å postanstalten afhemtas,
dels ock i sammanhang dermed förhöjning i befordringsafgiften för
lokalbref, dervid Generalpoststyrelsen, under erinran att sedan längre tid
tillbaka i alla europeiska länder med undantag af Sverige och Finland
Bih. till Biksd. Prot. 188.2. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 3
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
brefbärareafgift upphört att uttagas, till stöd för framställningen hufvudsakligen
anfört: att, om äfven för bibehållande af nämnda afgift kunde
anses i någon mån tala brefbärarens intresse att genom försändelsens
behöriga aflemnande komma i åtnjutande af afgiften, förtjenade dock de
skäl vida mer afseende, som kunde anföras till stöd för afgiftens indragning;
att, då det nuvarande portot för inrikes enkelt bref 12 öre icke
obetydligt öfverstege hvad som i enahanda afseende inom andra länder
uppbures, det måste anses önskligt och af billighet påkalladt, att utöfver
nämnda porto icke vidare uppbures särskild afgift för försändelses hembärande
till adressat; att ett aflöningssätt, hvilket å de flesta orter gjorde
brefbärarens inkomst väsentligen beroende af korrespondensens till eller
aftagande, icke kunde vara förmånligt vare sig för bref bärarepersonalen
eller för posttjensten; att hvad som likväl framför allt talade för genomförande
i vårt land af en reform i afseende ä bref bäringen, hvaraf inom
andra länder verkningarne visat sig synnerligen välgörande, vore det
uppehåll i brefbäringens besörjande, som måste blifva en följd deraf, att,
med undantag endast för de fall, då särskildt aftal träffats om brefbäringsafgiftens
utgörande med visst belopp för helt, hälft eller fjerdedels år, för
hvarje gång en eller flere försändelser aflenmades, en liqvid skulle ega
rum mellan brefbäraren och den, som emottoge försändelsen; att denna
liqvid, som var förenad med mindre olägenhet, så länge ännu antalet
bref till olika adressater var jemförelsevis ringa och i rörelsen förekom
ett myntstycke, 1 skilling banko, som jemnt motsvarade afgiftens belopp,
under de senare åren, då rörelsen betydligt tilltagit och för brefbärareafgiftens
utgörande med 3 öre ofta påkallades vexling, visat sig medföra
stora olägenheter; att brefbärareafgiften på grund af Art. IX af fördraget
i Bern den 9 Oktober 1874 med ingången af Juli månad 1875 upphört
att utgå för bref ankomna från utrikes ort; att emellertid, om 12 öre
kunde antagas utgöra full ersättning för ett enkelt brefs befordran med
post och aflemnande i adressatens bostad, skulle efter brefbärareafgiftens
indragning ett väsentligen olika förhållande komma att ega rum med
portot för lokalbref, hvilket, inskränkt till det nuvarande beloppet 3 öre,
ingalunda motsvarade kostnaden för brefvets postbehandling och hembäring;
att för häfvande af denna olägenhet lokalportot borde, i sammanhang
dermed att brefbärareafgiften indroges, undergå någon förhöjning,
hvilken förhöjning emellertid, enligt Generalpoststyrelsens åsigt, icke
borde inskränkas derhän, att portot faststäldes till ett mot förutvarande
porto och brefbärareafgift svarande belopp af sammanlagdt 6 öre; att
efter det år 1872 vigtmoderationen för bref blifvit betydligt utvidgad, så
att med endast dubbelt porto, 24 öre, belastades bref af ända till 125
grams vigt, hvilka bref förut dragit ett porto af 96 öre, och med 36 öre
19
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 10.
betalades postbefordran af ett bref, hvars vigt uppginge till 250 gram,
derför tillförene befordringsafgiften utgjort 1 krona 32 öre, här såsom
annorstädes visat sig behof af särskilda åtgärder till förekommande af
de missbruk, till hvilka förändringen i breftaxeringen kunde gifva anledning;
att, då lokalportot så betydligt som för närvarande understege
portot för vanliga bref, det nemligen lätt kunde inträffa, att korrespondenter,
hvilka hade att afsända bref till flere personer å samma ort,
anlitade utvägen att innesluta brefven, försedda med lokalmärken, i ett
gemensamt kuvert med uppdrag åt adressaten att draga försorg om brefvens
nedläggande i någon af adressortens breflådor; att denna olägenhet
annorstädes förekommits derigenom, att, såsom i Frankrike och Tyskland,
lokalportot blifvit bestämdt till samma belopp som för befordran från en
ort till en annan; men att, då med den tillväxt i postuppbörd, som dels
redan inträdt, dels vore att i framtiden emotse, det syntes i hög grad
antagligt, att den flere gånger påyrkade ned sättningen i brefportot från
12 till 10 öre skulle kunna i en icke synnerligen aflägsen framtid
genomföras, borde enligt Styrelsens åsigt den förhöjning i lokalportot,
som i sammanhang med brefbärareafgiftens indragning kunde ifrågakomma,
inskränkas derhän, att afgiften faststäldes till 10 öre, helst den skilnad
mellan portot för vanliga bref och för lokalbref, som sålunda komme
alt under någon tid ega rum, blefve allt för ringa för att i någon anmärkningsvärd
mån kunna gifva anledning till missbruk af ofvan omförmälda
slag.
Den tillökning i postuppbörd, som skulle blifva en följd af den ifrågasatta
förhöjningen i lokalportot, anser Generalpoststyrelsen icke komma
att uppgå till något synnerligen högt belopp.
Vidkommande åter den uppoffring, brefbärareafgiftens indragning
skulle för postkassan medföra, komme densamma att utgöras af dels
minskad uppbörd vid postkontoren i Stockholm och Göteborg, hvilka
postkontor jemlikt nådigt Bref den 31 Mars 1876 till postkassan redovisa
inflytande brefbärareafgifter, under det att brefbärarne af postmedel
åtnjuta ett traktamente af 2 kronor om dagen, dels ock utgifterna till
traktamente åt brefbärarne vid andra postanstalter, hvilka brefbärare
nu antingen åtnjuta alla de så kallade brefskillingar, som af dem uppbäras,
eller ock, der två eller flere brefbärare äro å en ort anstälde,
sig mellan fördela brefbärareafgifterna, som i orten inflyta.
Den till postkassan för år 1880 redovisade uppbörd af brefbärareafgifter
uppgick, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelar, vid postkontoret
i Stockholm till 40,400 kronor och i Göteborg till 13,300 kronor
20
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 10.
eller tillhopa 53,700 kronor. För samma år utgjorde summan af alla
de brefbärareafgifter, som å andra orter än Stockholm och Göteborg
uppburits af i postverkets tjenst anstälde brefbärare, enligt af Generalpoststyrelsen
åberopad specifikation 56,776 kronor 83 öre.
Enligt nådiga Bref den 9 November 1861 och den 20 Mars 1874
tillhör det Generalpoststyrelsen att bestämma beloppet af den aflöning,
som utöfver brefbärareafgift eller deremot svarande traktamente skall
tillkomma brefbärare, under iakttagande likväl, att denna aflöning för
år ej må öfverstiga 300 kronor. På grund häraf utgår, enligt hvad
Generalpoststyrelsen vidare meddelar, för närvarande till sammanlagd!
254 brefbärare en årlig aflöning för en hvar till belopp af, från 75 till
300 kronor. Derest nu, i öfverensstämmelse med hvad som gäller för
Stockholm och Göteborg, dagtraktamente för alla de brefbärare, hvilkas
årsaflöning ej öfverstiger 250 kronor, skulle lastställas till 2 kronor,
samt för de få brefbärare, hvilka i årsaflöning åtnjuta mer än 250
kronor, traktamentet i motsvarande mån blefve minskadt, komme den
tillökning i traktamentskostnad, som blefve en följd af brefbärareafgiftens
indragning, enligt Generalpoststyrelsens beräkning, att för år uppgå till
93,620 kronor. Men Styrelsen anser af anförda grunder sådan anordning
i afseende på aflöningen till bref bärarn o kunna vidtagas, att dessas
dagtraktamente å orter utom Stockholm och Göteborg ej komme att i
medeltal öfverstiga 1 krona 50 öre. Med tillämpning häraf beräknar
Generalpoststyrelsen kostnaden för tilldelande af dagtraktamente åt de
brefbärare, som nu till större eller mindre del aflönas med brefbärare
-
skilling, komma att för år uppgå till ........................... kronor 70,627: 50,
hvadan med tillägg af ofvan omförmälda minskning
i uppbörden vid postkontoren i Stockholm och Göteborg
............................:.......................................................... „ 53,700: —
sammanlagda årliga kostnaden för brefbärareafgiftens
indragning skulle uppgå till omkring ........................ kronor 124,327: 50.
Generalpoststyrelsen synes mig hafva anfört goda skäl för brefbäringsafgiftens
upphörande; men då, enligt den utredning Generalpoststyrelsen
lemna!, såsom vilkor för genomförandet af denna reform, erfordras,
att det å postverkets aflöningsstat uppförda anslaget till aflönande
af brefbärare varder förhöjd! med ett belopp af omkring 70,000 kronor,
och frågan om nämnda anslags förhöjning lärer böra underställas
Riksdagens pröfning, anser jag mig icke för närvarande kunna göra
någon framställning till Eders Kongl. Maj:t om afskaffande af brefbärareafgiften,
utan anhåller att vid föredragning af de till statsregleringen för
år 1883 hörande frågor få göra underdånig framställning om den förhöj
-
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.
ning i förut nämnda anslag, som erfordras såsom vilkor för den ifrågavarande
reformens genomförande.
Lika med Generalpoststyrelsen anser jag också, att i sammanhang
med brefbäringsafgiftens indragning en förhöjning bör ega rum i befordringsafgiften
för lokalbref; hvaremot jag icke kan dela Generalpoststyrelsens
åsigt, att nämnda afgift bör bestämmas så hög som till 10 öre.
Några nämnvärda missbruk inom vårt land i den af Generalpoststyrelsen
antydda rigtning hafva hittills icke visat sig hafva egt rum, ehuru skilnaden
mellan lokalportot och inrikesportot för närvarande är så betydlig
som nio öre, och jag anser mig derföre sakna skäl att tillstyrka lokalportots
förhöjning i vidsträcktare mån än till 6 öre, ett belopp som motsvarar
det nuvarande portot jemte brefbärareafgiften.
Jag hemställer derföre att Eders Kongl. Maj:t behagade i nådig
proposition föreslå Riksdagen, att, under förutsättning att brefbärareafgiften
varder upphäfd, portot för lokalbref bestämmes att från och med
ingången af år 1883 utgå med 6 öre.»
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla;
och skulle proposition i ämnet till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan A till detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
Hans Wachtmeister.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
4