Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

1

N:0 52.

Ant till Riksd. Kansli den 2 Maj 1882, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående eftergift för
viss tid af den åtskilliga b er g slag shemman eller hyttor
inom Vestmanlands, Örebro och Vermlands län ålagda
förhöjning i mantalsräntan.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Stats-Utskottet,
remitterad motion (Nio 99) har Herr J. Johansson i Bergsäng omförmält,
hurusom i - anledning af de besvär, hemmansegare inom Skinskattebergs
och Norbergs bergslag af Vestmanlands län i underdånighet
anfört öfver Kongl. Kammarkollegii den 12 och 26 Oktober 1880
meddelade utslag i fråga om den tillökning i mantalsränta, som enligt
Kongl. kungörelsen den 9 Juni 1871 angående upphörande af tackjernstionden
samt qvarstående skatte- och hyttegälsjerns afgifter borde påföras
hemman inom ofvan nämnda bergslag, Kongl. Maj:t, jemlikt
särskilda resolutioner af den 4 November 1881, icke funnit skäl att
göra ändring i Kammarkollegii öfverklagade utslag, i följd hvaraf
ifrågavarande tillökning i mantalsräntan blifvit faststäld för hemman
i allmänhet, inom Skinskattebergs bergslag till 8 kronor 34 öre per
mantal och i Norbergs bergslag för helt hemmansnummer till 8 kronor
24 öre, för ett hälft till 4 kronor 7 öre, för ett fjerdedels till 1 krona
98 öre samt för ett åttondedel till 94 öre, att efterräkningsvis utgå
Bill. till IiUcsd. Prot. 1882. 4 Sand. 1 A fä. 34 Häft.

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5,2-

från och med år 1872. Enahanda räntefrågor, i hvad de rörde vissa
bergslag inom Örebro och Vermlands län, hade helt nyligen af Kammarkollegium
blifvit afgjorda medelst särskilda utslag, dervid kollegium
i hufvudsakliga delar lärer faststält de af vederbörande länsstyrelser
för olika hyttor och hemman i nämnda hänseende meddelade utslag,
hvarigenom den tillökning i mantalsränta!!, som genom tackjernstiondens-
upphörande uppstått för berörda hyttor och hemman, blifvit till
vissa bestämda belopp beräknad och bestämd att efterräkningsvis utgöras
från och med år 1872. Då således ej mindre än tio års räntetillökning
på en gång skulle komma att utkräfvas af hemmansegarne
inom berörda bergslag, skulle häraf förorsakas trångmål för mången
mindre bemedlad hemmansegare; och ytterligare olägenheter skulle
äfven uppstå deraf, att då under den ganska långa tidrymd, som erfordrats
för dessa svåra och invecklade räntefrågors behöriga utredning,
mångfaldiga hemman eu eller flera gånger ombytt egare, de nu varande
egarne skulle nödgas betala för sina företrädare och fångesmän, af
hvilka de antagligen komme att söka sitt åter, hvaraf en mängd rättegångar
otvifvelaktigt skulle framkallas. På grund häraf hemställer
motionären, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att den genom
redan utfärdade eller blifvande resolutioner vissa bergslagshemman
eller hyttor inom Vestmanlands, Örebro och Vermlands län tillkommande
förhöjning i mantalsränta!! måtte eftergifvas'' för tiden från och
med år 1872 till och med det år, då resolutioner derom blifvit vederbörande
hemmansegare tillstälda.

I den till 1871 års Riksdag afgifna nådiga proposition, som ledde
till borttagande inom de privilegierade berglagen af tackjernstionden
äfvensom af skatte- och hyttegälsjernet, föreslogs såsom vilkor för
denna eftergift, att hemman och lägenheter i de bergslag, som icke
redan vore underkastade ordinarie rotering, skulle efter det rotetal, till
hvilket de vore extra roterade, påföras rotevakansafgifter till hälften
mot annan roterad jord i länet. Riksdagen, som i öfrigt biföll den Kongl.
propositionen, fäste dock vid sitt godkännande deraf det ytterligare
vilkor, att med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kammar- och Kommerskollegierna
i underdånigt utlåtande den 31 December 1867 rörande
grunderna och sättet för tackjernsskattens upphörande hemstält, hvarje
hemman och lägenhet inom privilegierad bergslagsort, som i sin egenskap
att tillhöra sådan ort åtujöte någon frihet i afseende på ränta,
skulle till hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter vederbörandes
hörande, funnes med författningarna Öfverensstämma; men
anhöll Riksdagen tillika, att, derest vid de sålunda bestämda skyldigheternas
påförande någon ytterligare lindring skulle i särskilda fall

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

visa sig af omständigheterna påkallad, Riksdagen då måtte få derom
emottaga nådig framställning.

Sedan det af Riksdagen sålunda fattade, genom Kong], kungörelsen
den 9 Juni 1871 till allmän efterrättelse meddelade beslut, angående
vilkoren för tackjernstiondens upphörande, blifvit fullständigt
drägt till verkställighet, förutom att jordeboksränta i enlighet med beslutet
icke blifvit påförd inom Skinskattebergs och Norbergs bergslag
i Vestmanlands län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte,
Hellefors, Karlskoga, Lekebergs och Lerbäcks bergslag i Örebro län,
Vesterbergslagen i Kopparbergs samt Filipstads bergslag i Vermlands
län, föreslog Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1879 års Riksdag,
att, då berörda, återstående räntepåföringen i nämnda bergslag svårligen
kunde, utan kränkning af enskilds rätt, verkställas, Riksdagen
måtte medgifva att den del af den förut frinjutna jordeboksränta^ i
lorenämnda bergslag, som, enligt Riksdagens ofvan omförmälda beslut,
skulle hemman och lägenheter i dessa bergslag påföras, måtte
helt och hållet eftergifvas; och blef denna nådiga proposition af Riksdagen
bifallen.

Till närmare upplysning i nu förevarande fråga får Utskottet
meddela, att enligt en från Kammarkollegii aktuariekontor meddelad
uppgift den jemlikt Kongl. kungörelsen af den 9 Juni 1871 påförda
tillökningen i mantalsräntan utgör

inom Vermlands län ................................................ kronor 2,425: 41.

„ Örebro „ „ 5,607: 28.

„ Vestmanlands ............................................... „ 1,093: 22.

Summa kronor 9,125: 91.

Då emellertid den lindring, som genom tackjernstiondens äfvensom
skatte- och hyttegälsjernets borttagande inom de privilegierade
bergslagen blifvit egarne af bergslagshemman beredd, blifvit derefter
ökad genom ofvannämnda eftergift af jordebok sräntan, synes anledning
icke törefinnas att medgifva hemmansegarne inom dessa bergslag
ytterligare eftergifter. Den af motionären anförda olägenhet, som
skulle komma att uppstå derigenom att jordegare, hvilken efter år
1872 kommit i besittning af ifrågavarande bergslagshemman, skulle
nödgas erlägga mantalsränta för sin företrädare, synes icke förtjena
afseende, enär förhållandet icke bort vara för den nye egaren vid tillträdet
obekant. På grund af hvad sålunda förekommit, får Utskottet
h emställa,

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.

att Herr J. Johanssons förevarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 Maj 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

EMIL KEY.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1882.