Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5,

5

N:o 5.

Ank. till Biksd. Kansli den 9 Febr. 1882, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts nådiga proposition angående
upplåtelse till Vesterås stad utaf delar af kronolägenheterna
Stallhagen och Munkängen.

(I. A.)

Enligt hvad af förestående, till Riksdagen den 25 November nästlidna
år aflåtna nådiga proposition (N:o 7) inhemtas, hade utaf den inom
Vesterås stads område belägna kronolägenheten Stallhagen och den till
samma område likaledes hörande del af kronolägenheten Kungsängen, som
benämnes Munkängen, jemlikt särskilda Kongl. bref, tid efter annan afsöndrats
och exproprierats af Stallhagen tillsammans 114 qvadratrefvar
61 qvadratstänger, att användas för anläggning af cellfängelse, lasarettsbyggnad
och Stockholm—Vesterås—Bergslagens jernvägsbyggnad, för
utmål till den så kallade Stallhags- eller Slottskällan samt för Vestmanlands
läns hushållningssällskaps räkning, och af Munkängen 44 qvadratrefvar
30 qvadratstänger för nämnda jernvägs räkning. Återstoden af
ifrågavarande, landshöfdingen i länet förut på lön anslagna lägenheter,
utgörande af Stallhagen 60 qvadratrefvar 83 qvadratstänger och af
Munkängen 84 qvadratrefvar 11 qvadratstänger, hade, i enlighet med
Kongl. Maj:ts i bref den 28 November 1871 meddelade föreskrift,
af Kammarkollegium genom särskilda kontrakt den 12 Mars 1874 för
landshöfdingelöneregleringsfondens räkning utarrenderats på 20 års tid
till midfastan 1894, nyssberörda område af Stallhagen mot årligt
arrende af 311 kronor, hvilket kontrakt af bemälda kollegium den 2
November 1874 öfverlåtits på Vesterås stad, samt återstoden af Munkängen
tillika med öfriga delar af Kungsängen mot ett arrende af tillsammans
3,600 kronor för år till A. G. Lidbeck, hvilken åter under den

6

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 5.

14 Mars 1877 utarrenderat Munkängen till Vesterås stad mot ett årligt
arrende af 600 kronor samt vilkor .i öfrigt, att drätselkammaren skulle
för ifrågavarande Kungsängs-lott deltaga i och på sina tider utgöra
alla jorden vidlådande onera och besvär, äfvensom ansvara för och afhjelpa
de brister, som vid vederbörliga besigtningar kunde komma att
anmärkas, samt ansvara för jordens häfd. Enär emellertid, jemlikt den
af Kongl. Maj:t under den 14 Juni 1878 faststälda nya stadsplan för
Vesterås, inom stadsplanens område folie 41 qvadratrefvar 97 qvadratstänger
af Stallhagen och 23 qvadratrefvar 36''h qvadratstänger af Munkängen,
samt öfriga delar af nu ifrågavarande områden vore för staden
nödvändiga för upplags- och afstjelpningsplatser m. m., hade Vesterås
stads drätselkammare, enligt uppdrag af stadsfullmäktige, uti eu till
Kongl. Maj:t stäld skrift i underdånighet anhållit, det Kong!. Maj:t måtte
medgifva staden rättighet att för dess behof till sig expropriera omförmälda,
förut icke för andra ändamål afsöndrade 60 qvadratrefvar 83
qvadratstänger af Stallhagen och 84 qvadratrefvar 11 qvadratstänger af
Munkängen. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län, som
med underdånigt memorial af den 5 April 1879 öfverlemnat denna ansökning
tillika med dels tvenne af Förste Landtmätaren J. Wennergren år
1878 upprättade kartor öfver Stallhagen och Munkängen, dels ock magistratens
i Vesterås tillstyrkande underdåniga yttrande i ämnet, hade för sin del,
enär Vesterås stad såväl med afseende på den af Kongl. Maj:t faststälda
nya stadsplanen som för andra sina angelägenheter hade behof af dispositionsrätt
öfver ifrågakomna mark, förordat bifall till den gjorda framställningen.
Till följd af erhållen remiss hade Kammarkollegium infordrat och
med eget utlåtande af den 29 December 1880 öfverlemnat yttranden
från arrendatorn Lidbeck, som vid sitt medgifvande fästat de vilkor, att
Kungsängs-arrendet afkortades med 600 kronor och att staden förbunde
sig deltaga uti de Kungsängen åliggande onera och besvär, som på
Munkängen belöpte i förhållande till hela dess areal, utan afdrag för det
område, som derifrån afsöndrats för Stockholm—Vesterås—Bergslagens
jernvägs räkning. För egen del hade Kammarkollegium, jemte meddelande,
att enligt arrendehandlingarne Stallhagen skulle innehålla 4 qvadratrefvar
47 qvadratstänger och Munkängen 20 qvadratstänger mera
jord, än som upptoges å nu företedda, af Förste Landtmätaren Wennergren
upprättade kartor, hvilket förhållande kollegium ansett kunna förklaras
deraf, att dessa kartor vore utdragna af äldre sådana, efter hvilkas
upprättande landvinningar vid Mälaren möjligen tillkommit, i underdånighet
anfört, att då expropriation af jord, som inginge i den af Kongl.
Maj:t redan faststälda stadsplanen, väl ej kunde vägras och, i händelse

ätats- Utskottets Utlåtande U:o 5. f

af bifall till endast denna del af ansökningen, återstående delarne af
lägenheterna skulle,, såsom af kartorna inhemtades, blifva så styckade
och spridda och derigenom deras jordvärde så ringa, att de icke längre
med fördel kunde utarrenderas, kollegium, lika med öfrige vederbörande,
tillstyrkte bifall till ansökningen på det sätt, att Kongl. Maj:t måtte förklara
Vesterås stad berättigad att enligt den i nådiga förordningen den
14 April 1866 stadgade ordning få expropriera de i ansökningen uppgiga
delar af lägenheterna Stallhagen och Munkängen, med tillträdesrätt
den 14 Mars 1882; att staden finge tillträda lägenheterna i det skick
de då befunnos; att expropriationsmedlen skulle af staden vid tillträdet
i landtränteri levereras för landshöfdingelöneregleringsfondens räkning;
att arrendekontraktet om Stallhagen från denna tid upphörde att vara
gällande; samt att arrendet för Kungsängen från samma tid minskades
med 600 kronor, motsvarande det arrende, som för Munkängen af staden
erlades.

På grund af hvad sålunda förekommit och anfördt blifvit, har
Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen medgifva: dels att de delar af
kronolägenheterna Stallhagen och Munkängen, hvilka icke redan blifvit
derifrån, med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd för annat ändamål skilda,
måtte till Vesterås stad öfverlåtas att tillträdas den 14 Mars 1883, mot
vilkor att staden vid tillträdet af lägenheterna derför till kronan erlade
lösen med det belopp, hvartill densamma efter uppskattning i den ordning
Kongl. förordningen den 14 April 1866 stadgar kunde varda bestämd;
dels ock att löseskillingen skulle till landtränteriet för landshöfdingelöneregleringsfondens
räkning inbetalas.

Stats-Utskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende
blifvit hänvisadt, har emot den nådiga framställningen icke haft något
att erinra; hvadan Utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda täckts föreslå måtte
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 9 Februari 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

Emil Key,