Siats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
3
N:o 48.
Ank. till Riksd. Kansli den 1 Maj 1882, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts -proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter kusken Jan
Erik Eriksson.
(I. A.)
Enligt hvad af förestående, till Riksdagen den 24 sistlidne Mars
aflåtna nådiga proposition (N:o 38) inhemtas, hade, sedan kusken Jan
Erik Eriksson i Händelö aflidit inom S:t Johannis församling af Östergötlands
län. den 11 Oktober 1876, utan att arfvingar efter honom då
voro kände, Lösings, Bråbo och Memmings Häradsrätt genom laga kraftvunnet
utslag den 1 November 1880 i mål mellan Advokatfisk alen i
Kammarkollegium, å kronans vägnar, å ena, samt Trädgårdsmästaren
P. D. Månsson, såsom förordnad att bevaka möjligen befintliga arfvingars
rätt, å andra sidan, förklarat, att, emedan den senare medgifvit utbetalning
till kronan af de medel, ban för de okände arfvingarne förvaltade,
samt icke någon till arf efter Eriksson berättigad till arfvets
utbekommande sig anmält inom föreskrifven tid, pröfvade Häradsrätten
enligt 15 Kap. 6 § Årfdabalken lagligt, det skulle arfvet efter Eriksson
tillfalla kronan. Härefter hade underdåniga ansökningar om eftergift af
ifrågavarande dauaarfsmedel till Kongl. Maj:t inkommit dels från Sfi
Johannis församling, som önskade dermed bestrida kostnaden för skolhusbyggnad,
dels från åtskillige Erikssons arfvingar, nemligen hans syster
Anna Karin Hansson, född Andersdotter, äfvensom hans broders, aflidne
Anders Anderssons, barn och barnbarn: barnen Anna Karin, Johanna
och Sofia Andersdöttrar, samt barnbarnen Johanna Josefina Andersdotter,
Anders Gustaf Andersson och Johan Alfred Andersson, hvilka, vid det
förhållande, att Eriksson, som vore född i Vaksala församling inom
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
Upsala län den 9 Mars 1806 och blifvit den 21 September 1836 inskrifven
i härvarande hotförsamling’, dittills kallat sig* Andersson, men sedan
antagit namnet Eriksson, saknat kännedom om förändringen af hans
tillnamn och derför icke vant i tillfälle att inom behörig tid bevaka sin
rätt till arf efter honom. Öfver ifrågavarande ansökningar hade infordrade
underdåniga yttranden afgifvits af så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Östergötlands län som kammaradvokatfiskalen, hvilken
senare upplyst, att danaarfvets belopp utgjorde 4,074 kronor 70 öre,
från hvilken summa utanordnats 10 procent aktoratsprovision, så att
kronans behållna del vore 3,667 kronor 23 öre; och hade, i afseende å
arfvingarnes underdåniga ansökning, advokatfiskalen väl ansett den bristande
kännedom om Erikssons namnförändring och vistelseort ej kunna
hänföras till laga förfall af den art, att det kunde verka till upphäfvande
af Häradsrättens ofvannämnda utslag, men tillika uttalat såsom sin åsigt,
att förhållandet vore af beskaffenhet att från billighetens sjmpunkt kunna
föranleda bifall till ansökningen, helst med behöriga prestbevis vore
styrkt, att sökandena stått i det skyldskapsförhållande till aflidne Eriksson,
att de, om de i laga tid sig anmält, varit arfsberättigade, och försummelsen,
att i en föregående tid göra sig underrättade om Erikssons
namnförändring, förklarade deras uraktlåtenhet att aktgifva på den i
Post- och Inrikestidningar den 14 December 1876 samt den 19 Januari
och den 24 Februari 1877 införda kungörelsen för okända arfvingär att
efter honom bevaka sin arfsrätt; och har Kongl. Maj:t, som funnit S:t
Johannis församlings ansökning i ärendet icke böra till någon vidare
åtgärd föranleda, nu föreslagit Riksdagen att, till förmån för dem bland
Erikssons, anförvandter, som ingifvit omförmälda ansökning, och öfriga
möjligen i lifvet varande arfvingar efter honom, till laga fördelning dem
emellan afstå kronans behållna del af ifrågavarande danaarf.
Stats-Utskottet, till hvars förberedande behandling Kongl. Maj:ts
omförmälda proposition blifvit öfverlemnad, får, med afseende å hvad i
målet förekommit, hemställa,
att .hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende
föreslagit måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 1 Maj 1882.
På Stats-Utskottets vägnar:
Emil Key.