Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45,
1
N:o 45.
Ank. till Riksd. kansli den 1 Maj 1882, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjord framställning angående förbättring
af kassabokhållarens i Riksgäldskontor et löneförmåner
samt förhöjning af anslaget för extra arbeten
m. m. i Riksgäldskontor et.
(R. A.)
I en den 23 sistlidne Februari till Stats-Utskottet aflåten skrifvelse
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret gjort framställning om
förhöjning dels, med 500 kronor, af den för kassabokhållaren i Riksgäldskontor
bestämda lön, dels, med 1,000 kronor, af det till Fullmäktiges
disposition stälda anslag till belöning för extra arbeten och
uppmuntran för extra ordinarier.
Fullmäktige hafva i sådant afseende anfört, hurusom, enligt den
nu gällande tjenstgöringsordningen af den 12 Maj 1876, kassabokhållaren
i Riksgäldskontor, jemte det åtskilliga andra göromål vore åt
honom uppdragna, hade sin hufvudsakliga sysselsättning med behandling
af obligationer och räntekuponger, tillhörande de lån, som af kontoret
vore eller blefve upptagna. Så ålåge det honom
att uppräkna och granska förfärdigade nya obligationer och kuponger
samt ombesörja deras afsändning till utlandet, då lån å utrikes
ort upptoges;
att granska och .ansvara för rigtigheten af de nummerlappar,
Indika vid nya låns uppläggning skulle i och för utlottningarne i utlottningshjulen
inläggas;
£ih. till Riksd. Prof. 1882. 4 Samt. 1 Afd. Öl Höft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
att granska och noga jemföra med bifogade förteckningar så väl
alla på utrikes ort inlösta och derifrån insända obligationer och räntekuponger,
som ock de omedelbart ] Riksgäldskontoret till betalning
förfallna, genom kassören inlösta och förtecknade obligationer och
räntekuponger; samt . _ .
att genomräkna och i nummerföljd ordna alla infriade obligationer
och räntekuponger. ^ .
Gemensamt med kassören vore kassabokhållaren ansvarig för all
dem anförtrodd uppbörd, äfvensom för de medel, hvilka till inlösen af
räntekuponger och utlottade obligationer anordnades.
Då Fullmäktige den 20 Oktober 1874 beslöto ny instruktion och
tjenstgöringsordning för tjenstemännen samt vaktbetjeningen i Riksgäldskontoret,
hade den befattning, som nu innehades af kassabokhållaren
och hvilken endast undergått den förändring, att vården om
kontorets värdehandlingar blifvit derifrån skild och på en af Deputerade
Överflyttad, ansetts vara af så stor vigt, att till dess bestridande
borde anställas en tjensteman, som under benämning af lånekommissarie
skulle ega samma ställning och löneförmåner som kassören, och
således i årlig lön, tjentgöringspenningar och arfvode erhålla 6,000
kronor. Den granskning af obligationer och kiiponger, som för närvarande
skulle verkställas af kassabokhållaren ensam, utom då kollationering
och motläsning erfordrades, hvarvid han biträddes af kammarskrifvaren
eller e. o. tjensteman, skulle, enligt denna tjenstgöringsordning,
utföras af lånekommissarien med biträde af en kammarskrifvare,
hvilka båda tjensteman sins emellan delade arbetet.
r Sistnämnda tjenstgöringsordning af år 1874 blef emellertid ej af
1875 års Riksdag definitivt fastställa, utan först på försök tillämpad,
hvarunder Fullmäktige haft att tillse, huruvida icke genom ytterligare
minskning i tjenstemännens antal och en förändrad anordning af göromålen
besparing i utgifter kunde ernås i någon vidsträcktare man än
redan genom 1874 års tjenstgöringsordning vunnits.
Fullmäktige hade ock i anledning häraf vid 1876 års riksdag
föreslagit indragning af lånekommissarietjensten och en af de två förutvarande
kammarskrifvaretjensterna samt inrättande i stället af en kassabokhållaretjenst
med samma aflöning som den förut befintliga bokhållaretjensten
eller, förutom två ålderstillägg, livartdera å 500 kronor,
2,800 kronor, hvaraf 2,000 kronor skulle utgå såsom lön och 800 kronor
såsom tjenstgöringspenningar; hvarjemte Fullmäktige funnit berörda
tjensteindragning påkalla någon förhöjning i det till belöning för extra
arbeten och uppmuntran för extra ordinarier anvisade anslag.
1876 års Riksdag uppdrog åt Fullmäktige att besluta och fast -
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
3
ställa tjenstgöringsordning för Riksgäldskontorets tjensteman och vaktbetjenté,
hvarefter sådan fastställelse egde rum den 12 Maj 1876. Lönestaten
blef af Riksdagen faststäld och har sedermera utan förändring
varit gällande.
Sedan den tid, då nu gällande tjenstgöringsordning sålunda antogs,
hade emellertid, på sätt Fullmäktige vidare anföra, sådana förändringar
inträffat, att innehafvaren af den nya tjenst, som då inrättades,
nemligen kassabokhållaren, icke kunde anses åtnjuta skälig ersättning
för det betydligt ökade arbete, utöfningen af hans befattning numera
kräfde. Under de senast förflutna åren hade, i följd af den upplåning,
som egt rum, göromålen inom Riksgäldskontor betydligt ökats,
men icke för någon af tjenstemännen i lika hög grad, som för kassabokhållaren,
hvilken, utom under den vanliga arbetstiden, varit i kontoret
sysselsatt de flesta eftermiddagar stundom ända till sent på aftnarne,
för att medhinna dels uppräknandet och granskningen af nya
obligationer och kuponger med dertill hörande granskning af nummerlappar
för utlottningarne, dels och i synnerhet granskningen och ordnandet
af inlösta obligationer och kuponger. Visserligen hade, sedan
löneregleringen uppgjordes, flera lån blifvit konverterade och sålunda
helt och hållet försvunnit, men i stället hade så många nya under tiden
tillkommit, att antalet af obligationer och räntekuponger, som nu och
för en längre framtid vore att behandla, högst betydligt öfverstege antalet
af dem, hvilka vid tjenstgöringsordningens och lönestatens fastställande
voro föremål för granskning och bokföring. Af en upprättad,
Fullmäktiges skrifvelse bifogad tabell visade sig nemligen, att
följande antal obligationer och kuponger under nedanstående år till
Riksgäldskontor inkommit eller, hvad beträffade innevarande år, beräknades
inkomma:
Obligationer. |
Räntekuponger. |
||
år |
1876 .............. |
................ 9,253 ............... |
............... 225,555. |
3> |
1877 .............. |
................ 9,323 ............... |
............... 281,412. |
3) |
1878 .............. |
................ 10,222 ............... |
............... 286,447. |
3> |
1879 .............. |
............... 10,089 ............... |
............... 321,205. |
3> |
1880 .............. |
................ 8,475 ............... |
............... 337,371. |
3) |
1881 .............. |
................ 78,153 ............... |
............... 381,109. |
3) |
1882 .............. |
................. 8,092 ............... |
............... 358,655. |
All den behandling, som för dessa obligationer och kuponger i
första hand erfordrats, hade kassabokhållaren ombesörjt, utom hvad anginge
en större del af de obligationer och kuponger, som tillhört de
år 1881 konverterade lånen af åren 1858, 1860, 1864 och 1866, hvil
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.5.
kas granskning Fullmäktige åt annan tjensteman uppdragit, för att
af honom mot den ersättning, som kunde beredas, på eftermiddagarne
verkställas. Med detta arbete vore han fortfarande sysselsatt.
Vid jemförelse mellan åren 1876 och 1882 syntes, att obligationernas
antal något minskats, men att deremot räntekupongerna från
225,555 stycken ökats till 358,655 stycken. Häraf framginge tydligen,
att arbetet numera och framdeles måste varda vida mera ansträngande
och tidsödande, än då Fullmäktige ansågo detsamma kunna utföras af
en kassabokhållare i stället för af de två tjenstemän, lånekommissarien
och en kammarskrifvare, åt hvilka det enligt det första förslaget till
tjenstgöringsordning varit uppdraget. Af denne tjensteman borde detsamma,
jemväl under nuvarande förhållanden, kunna nöjaktigt verkställas,
dock endast under förutsättning, att hans aflöning gjorde det
för honom möjligt att, med afstående från all enskild arbetsförtjenst,
egna hela sin tid åt kontorets tjenst. Detta hade den nuvarande kassabokhållaren,
som den 25 September 1879 erhållit konstitutorial å sin
befattning, visserligen gjort, sedan göromålens ökade mängd allt mera
tagit hans arbetskraft i anspråk, men dermed kunde han icke i längden
fortfara, utan att erhålla en aflöning, som satte honom i tillfälle
att afstå från all biförtjenst genom enskilda uppdrag.
På grund af hvad sålunda anförts hafva Fullmäktige ansett kassabokhållaren
i Riksgäldskontoret tarfva löneförbättring. Vid bestämmandet
af beloppet häraf hafva Fullmäktige funnit hänsyn böra tagas
till annan med kassabokhållaren i afseende å göromålens art och vigt
jemförlig tjensteman inom kontoret. Fn sådan funnes, nemligen Revisorn,
hvilken åtnjöte i lön 2,500 kronor samt i tjenstgöringspenningar
800 kronor jemte tvenne ålderstillägg till lönen af 500 kronor hvardera.
Om då jemväl i betraktande toges, att inom Riksbanken åtskilliga
bokhållare med ingalunda vigtigare eller mera ansträngande
göromål innehade i löneförmåner 3,400 kronor jemte två enahanda
ålderstillägg, vore det, enligt Fullmäktiges åsigt, ej för mycket, om
kassabokhållaren blefve åtminstone likstäld med revisorn och således
finge ett tillägg på lönen af 500 kronor; och Fullmäktige hafva derföre
hemstält, att Stats-Utskottet ville hos Riksdagen göra framställning
derom, att lönevilkoren för kassabokhållaren måtte från och med
innevarande år bestämmas till 3,300 kronor, deraf 2,500 kronor i lön
och 800 kronor i tjenstgöringspenningar, förutom tvenne redan på stat
uppförda ålderstillägg.
På sätt ofvan meddelats, hade göromålen äfven för åtskilliga af
Riksgäldskontorets öfriga tjenstemän, ehuru icke i lika hög grad som
för kassabokhållaren, betydligt ökats, men då denna tillökning i göro
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
5
målen kunde betraktas såsom varande af mera tillfällig natur, hafva
Fullmäktige icke velat ifrågasätta någon höjning i dessa tjenstemäns
å stat uppförda aflöningsförmåner. Som det likväl syntes Fullmäktige
vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att tjenstemännen
för sådant ökadt arbete, hvilket icke vid tjenstornas reglerande kunnat
förutses, erhölle någon godtgörelse, hafva Fullmäktige ansett det vara
särdeles ändamålsenligt, om Fullmäktige, i likhet med hvad inom Riksbanken
sedan flera år tillbaka egdo rum, berättigades att af gratifikationsanslaget
utdela flitpenningar äfven åt ordinarie tjenstemän. Fullmäktige,
som, i händelse en hemställan härom blefve af Riksdagen
bifallen, ingalunda hade för afsigt att af ett sådant berättigande sig
begagna i vidsträcktare mån, än af verkligt behof påkallades, hafva
likväl i sådan händelse funnit någon höjning i sagda, nu till 5,000
kronor årligen bestämda anslag vara behöflig; och hafva Fullmäktige
alltså vidare hemstält, att det i nu gällande reglementes 30 § anvisade
anslag till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för extra
ordinarie!'' måtte, räknadt från och med innevarande år, bestämmas till
6,000 kronor samt Fullmäktige berättigas deraf utdela flitpenningar
äfven åt ordinarie tjenstemän.
Den för Riksgäldskontoret nu gällande aflöningsstat är visserligen
ganska nyligen, för omkring sex år sedan, af Riksdagen faststäld;
men då Utskottet ansett det vara genom Fullmäktiges skrifvelse ådalagdt,
att den ifrågasatta, i förhållande till den nuvarande omfattningen
af Riksgäldskontorets rörelse obetydliga förhöjningen af tillhopa 1,500
kronor i Riksgäldskontorets förvaltningskostnader är af behof och billighet
påkallad, har Utskottet funnit sig ega anledning tillstyrka Riksdagen
att bevilja densamma.
Endast i ett hänseende, beträffande anslaget till belöning för extra
arbeten och uppmuntran för extra ordinarie!'', har Utskottet eu erinran
att framställa. Det i berörda hänseende nu gällande stadgande i
Riksgäldskontorets reglemente, är af följande innehåll:
”Till belöning för extra arbeten och till uppmuntran för extra
ordinarie^ som ådagalagt synnerlig flit och skicklighet, eg a Fullmäktige
att använda femtusen kronor årligen; dock får hvad under årets
lopp icke behöft utgifvas under ett påföljande år ej för samma ändamål
användas. För öfrigt ega Fullmäktige icke att tilldela betjeningen
vid Riksgäldskontoret ljuspenningar eller andra arfvoden än de i aflöningsstaterna
och detta reglemente särskildt bestämda eller medgifna.”
Häraf torde framgå, att Fullmäktige redan nu ega rättighet att
af berörda anslag tilldela ordinarie tjenstemän belöning för sådana arbeten,
som utöfver deras tjensteåligganden af dem möjligtvis kunna
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45.
uppå Fullmäktiges anmodan verkställas. Någon utsträckning af denna
rätt har Utskottet ej funnit af omständigheterna påkallad, i följd hvaraf
ock Utskottet ej funnit sig ega skäl tillstyrka bifall till den af Fullmäktige
föreslagna bestämmelse om arfvodesbelopps utgående i form
af flitpenningar.
Utskottet hemställer alltså,
a) att aflöningen för kassabokhållaren i Riksgäldskontor!
må, för tiden från och med innevarande
år, bestämmns till tretusen trehundra kronor, deraf
2,500 kronor i lön och 800 kronor i tjenstgöringspenningar,
förutom tvenne redan på stat uppförda
ålderstillägg å 500 kronor hvardera; samt
b) att det i 30 § af nu gällande reglemente för
Riksgäldskontoret anvisade anslag till belöning för
extra ordinarier må, räknadt från och med innevarande
år, bestämmas till sextusen kronor.
Stockholm den 1 Maj 1882.
På Stats-Utskottets vägnar:
EMIL KEY.