Ståts-Utskottets inlåtande N:o 42.

I

N:o 42.

Ank. till Rikad. Kansli den 20 April 1882, kl. 8 e. nä.

Utlåtande, i anledning af vadda förslag dels om jernvägsbyggnader
för statens räkning, dels om inköp af enskilda banor, dels
om undersökningar rörande ifrågasatta nya jernvägar odi
dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar.

(R. A.)

Förslag hafva vid deuna riksdag blifvit väckta såväl om beviljande af anslag
till jernvägsbyggnader för statens räkning samt inköp af enskilda jernband-,
äfvensom anställande af undersökningar rörande ifrågasatta nya järnvägsförbindelser,
som ock om anvisande af statsbidrag till understödjande af enskilda jernvägsaniägguingar;
och får Utskottet härmed öfver dessa till Utskottets behandling
remitterade förslag afgifva yttrande.

A) Angående norra stambanans fortsättning till Sollefteå.

Sedan nästlidna års Riksdag beslutat, att en stambana af samma spårvidd
och trafikförmåga som de öfriga stambanorna genom Norrland skall anläggas
med utgångspunkt från Bräcke station eller lämplig punkt i dess närhet och,
Bih. idl Biksd. Brott 1882. 4 Sand. 1 Afd. 28 Häft. 1

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42,

med genomlöpande af de orter och ställen Kongl. Maj:t med anledning af anstälda
undersökningar kunde finna godt närmare bestämma, framföras till Helgumsjön
och vidare till Sollefteå eller annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven,
samt för påbörjandet af berörda stambana, derför kostnaden beräknats
till 11,250,000 kronor, för år 1882 anvisat 2,000,000 kronor, så har Kongl.
Maj:t i den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit
Riksdagen att till fortsättning af arbetena å nämnda stambana för år 1883
anvisa likaledes 2,000,000 kronor.

Utskottet har inhemtat, att Kongl. Maj:t den 20 sistlidne Januari faststält
rigtningen för norra stambanans fortsättning till Sollefteå och i sådant afseende
förordnat, att den nya banan skall utgå från Bräcke öfver Håsjö och Helgumsjön
till Sollefteå.

Mot bifall till Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda förslag har
Utskottet ej något att erinra, utan hemställer,

Bo

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande förslag, Riksdagen
må till fortsättning af arbetena å stambanan genom
Norrland från Bräcke station till Helgumsjön och vidare till
Sollefteå för år 1883 anvisa två millioner kronor.

B) Angående anläggning af en bibana från Hjerpens station å tvärbanan
till Bonäsets lastageplats.

I nådig proposition den 20 sistlidne Januari (N:o 27) har Kongl. Maj.t
föreslagit Riksdagen medgifva, att för byggande, med samma spårvidd och trafikförmåga
som stambanan genom Norrland, af eu bibana från Hjerpens station
till Bonäsets lastageplats vid Kallsjön måtte få användas de å anslagen för samma
stambanas anläggning uppkomna besparingar.

Af det den nådiga propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas hufvudsakligen,
att sedan Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader redan år 1876
och derefter vid särskilda tillfällen, då underdåniga utlåtanden afgifvits i fråga
om fortsättandet af arbetena å stambanan genom Norrland, fästat Kongl. Maj.ts
uppmärksamhet på fördelarne för trafiken å tvärbanan genom Jernband deraf att
från den beslutade stationen vid Hjerpen anlades en bibana till Bonäsets lastageplats
vid Kallsjön, men Kongl. Maj:t hittills funnit något yttrande icke erfoidias
i anledning af dessa underdåniga framställningar, styrelsen uti underdånig skrif -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

3

velse den 19 sistlidne December, i betraktande deraf att med fattandet af beslut
i ämnet nu icke kunde anstå längre, så vida jernvägsanläggningen skulle kunna
verkställas i sammanhang med återstående arbeten å tvärbanan, ansett sig böra
ånyo draga omförmälda fråga under Kongl. Maj:ts pröfning.

Styrelsen både funnit en ökad anledning till sin nu gjorda underdåniga
framställning uti den omständighet, att till följd af de gynsamma förhållanden
för jernvägsarbetenas bedrifvande, som under de senare åren egt rum, en större
besparing i anläggningskostnaderna för norra stambanan uppkommit, än hvad styrelsen
tillförene hade vågat hoppas; och ehuru styrelsen ännu icke vore i tillfälle
att noggrant uppgifva storleken af dessa besparingar, som bestode dels i kontanta
medel och dels i öfverblifna materialier, hvilka senare med största fördel skulle
kunna användas för nu ifrågavarande ändamål, tilltrodde sig styrelsen dock kunna
med säkerhet beräkna, att nämnda besparingar blefve tillräckliga för bestridande af
kostnaderna för den föreslagna bibanan äfven för det fall, att icke större bidrag
erhölles från vederbörande menigheter än de, till hvilka dessa sig redan utfäst.

Enligt hvad af den underdåniga skrifvelsen bifogade handlingar framginge,
hade nemligen dels Jemtlands koppar- och sågverksaktiebolag förklarat sig beredvilligt
att till ifrågavarande bibana utan ersättning afstå den bolaget tillhöriga,
för banan nödiga jord, som derför kunde komma att tagas i anspråk, med
all den rätt, hvarmed bolaget kunde öfver jorden förfoga, dels ock Kalls socknemän
vid särskilda kommunalstämmor, den 14 December 1879 och den 22 Oktober
1881, förbundit sig att till samma bana bidraga “med fem kronor per tunnland
skatte för all i mantal satt jord inom kommunen, dock endast med hälften eller 2
kronor 50 öre per tunnland för lappskattshemman, samt 20 öre per fyrk för alla
beskattningsföremål enligt den för 1880 upprättade fyrktalslängd".

Beträffande den ifrågavarande bandelen och de trakter, hvilka densamma
skulle komma att betjena, har styrelsen upplyst: att Kallsjöns stora vattendrag,
som redan nu af ångbåtar trafikerades på en längd af fyra mil och vore afskild
endast genom ett smalt näs från den jemväl med ångbåt trafikerade, två mil långa
Anjansjön, utgjorde tillsammans med denna senare de vestliga delarne af den äldre
kommunikationsleden genom Jemtland; att de vidsträckta, skogrika och till en
del uppodlade trakter, som omgifva dessa vattendrag, äfvensom det utmed Kallsjön
belägna Huså kopparverk skulle genom eu sådan bibana erhålla en beqväm
och väl behöflig förbindelse med tvärbanan; att Kallsjön, som stode i förbindelse
med andra, norr derom belägna, större sjöar, deribland Jufveln och Torrön, hvilken
senare sträckte sig ända intill riksgränsen mot Norge, alltså utgjorde eu stor
vattenbassin, som afbördade sitt vatten genom Hjerpströmmen, hvilken på den
korta sträckan mellan Bonäset och sjön Lithen, invid hvilken Hjerpens station
vore anlagd, bildade flera vattenfall af tillsammans icke mindre än 190 fots höjd
hvarigenom eu tillräcklig vattenkraft förefunnes för drifvande af flera industriella

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

verk, hvilken kraft genom lättade kommunikationer antagligen komme att i eu
framtid blifva tillgodogjord; samt att verkstälda undersökningar gifvit vid lianden,
att den ifrågavarande bibanan komme att erhålla en längd af 33,200 fot, och att
kostnaderna för dess anläggande skulle uppgå till 537,000 kronor, bvilket belopp,
grundadt på förut gällande högre så väl dagsverks- som materialpris, under nuvarande
förhållanden likväl kunde nedsättas till 450,000 kronor.

Statsrådet och Chefen för Civildepartementet har vidare vid ärendets föredragning
inför Kong]. Maj:t upplyst, att norr om den ifrågavarande delen af tvärbanan
genom Jemtland förefunnes såväl vidsträckta skogsområden som rika malmfyndigheter,
och att förädlingsverk för dessas tillgodogörande redan vore derstädes
anlagda. Endast Husåverken skulle, enligt departementschefen meddelade
uppgifter, uti dessa trakter ega mer än 180,000 tunnland skog, till största delen
belägen omkring de ofvan nämnda stora sjöarne, och den afverkningsbara mogna skogen
å denna egovidd hade blifvit uppskattad till 60,000 standard sågade trävaror
förutom 26 millioner kubikfot kolved. Dessutom förekomme en ej obetydlig skogsareal
uti andre egares händer

Jemte det departementschefen fästat uppmärksamheten derpå att äfven medelst
bruksdrift alstrade varor, oarbetad malm, äfvensom ladugårdsprodukter,
kunde antagas vara att för transport å den föreslagna banan förvänta, har departementschefen
ytterligare anfört, hurusom det såväl för orten som för jernvägen
icke kunde vara annat än fördelaktigt att tillföra jernvägstrafiken dessa
skilda slag af produkter, och man hade derföre äfven vid tvärbanans utstakning
sträfvat att söka bringa densamma i direkt beröring med de ifrågavarande stora,
redan förut med ångbåtar trafikerade vattendragen, hvarigenom åt jernvägen skulle
vinnas ett ökadt trafikområde af omkring tjugu qvadratmil. Lokala förhållanden
hade häremot lagt oöfverstigliga hinder i vägen; men genom anläggandet af det
nu föreslagna utgreningsspåret från tvärbanan till Bonäset kunde målet ändock
vinnas utan andra uppoffringar än användandet af de besparingar, hvilka genom
kloka anordningar och gynsamma förhållanden uppkommit å de anslag, som redan
anvisats till byggandet af den uppåt gående stambanan och tvärbanan genom
Jemtland.

Utskottet får till en början meddela, att antalet skattehemman inom Kalls socken
utgör 178423/24i2o och antalet lappskattehemman 483/96 eller tillhopa 22206‘-7/964so
hemman; att på hvarje hemman belöper 6 tunnland skatt; att 1880 års taxeringsvärde
utgjorde, å jordbruksfastighet 548,200 kronor och å annan fastighet 58,100
kronor; samt att antalet fyrkar inom socknen samma år uppgick till 6,955, deraf
för i mantal satt jord 2,977, för annan jord 375 och för öfriga beskattningsföremål
3,603. Folkmängden inom socknen utgjorde vid 1880 års slut 2,129 personer.

Vid det förhållande, att Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader upprepade
gånger gjort underdåniga framställningar om ifrågavarande bibanas anläg -

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

5

gande, synes det visserligen ganska naturligt att Kong!. Maj:t, då arbetena å
tvärbanan nu nalkas siu fullbordan, velat bereda Riksdagen tillfälle att i denna
fråga uttala sin åsigt.

Utskottet har emellertid ej ansett sig kunna till bifall förorda Kongl. Maj:ts
proposition. Den föreslagna bibanan skulle visserligen komma i beröring med ej
obetydliga vattendrag, men dessa lära vanligen under en stor del af året vara tillfrusna
och för kommunikation oanvändbara. Den verkliga beskaffenheten af de
skogs- och andra produkter, livilka antagits kunna till forsling å bibanan ifrågakomma,
synes ej eller så utredd, att några tillförlitliga beräkningar i detta hänseende
kunnat anställas, likasom ock det ringa afståndet mellan Hjerpen och Bonäset
gör det antagligt, att större delen af dessa produkter, medelst hvilkas inledande
å tvärbanan en ökad trafik förmodats kunna åt denna beredas, blifva, i
den mån deras tillgodogörande eljest kan ifrågakomma, till tvärbanan framförda,
äfven utan att för sådant ändamål en särskild bibana behöfver anläggas. Hvad
särskild! beträffar skogsprodukterna, synes detta så mycket antagligare som mellan
Hjerpen och Bonäset redan finnes flottled.

Säkerligen skulle å många punkter af statens stambanor trafikanledningar,
vida starkare än vid Hjerpen, kunna framvisas, af beskaffenhet att möjligen göra
en bibanas åstadkommande önskvärd!. Dylika bibanor torde dock hafva till sin
egentliga uppgift att tillgodose lokala, icke allmänna intressen, och utgör således
i regeln ej ett lämpligt föremål för statens verksamhet såsom jernvägsbyggare.
Utskottet har ej funnit nog giltiga anledningar ådagalagda att i förevarande fall
frångå denna regel, helst ej ens det lokala intresset synes hafva någorlunda kraftigt
framträdt. Om nemligen här ofvan uppgifna hemmantal och fyrktal i Kalls
socken jemföras med Kalls socknemäns i den nådiga propositionen omförmälda
erbjudande af bidrag till banan, visar sig detta bidrag uppgå ej ens till 2,000 kronor.

Att bibanan skulle kunna med användande af uppkomna besparingar vid
stambanans anläggning åstadkommas, kan naturligtvis ej i och för sig innefatta
något skäl till denna bibanas byggande, och Utskottet kan så mycket mindre tillerkänna
berörda förhållande något synnerligt afseende som de besparingar, hvilkä
sålunda kunnat för vissa delar af detta jernvägsarbete uppkomma, måste blifva
högst obetydliga i jemförelse med det belopp, hvarmed den verkliga kostnaden för
norra stambanans och tvärbanans anläggning öfverstiga den först beräknade. Utskottet
tillåter sig i sådant afseende hänvisa till den utredning, som i Stats-Utskottets
vid 1880 års riksdag utlåtande N:o 16 förekommer och hvaraf framgår, att
nämnda kostnad, som år 1873 beräknats till i ogynsammaste fall 35,000,000 kronor
och år 1879 antagits komma att slutligen utgöra 40,200,000 kronor, i verkligheten
— då erforderlig fyllnad i förut beräknade medel för anskaffande af rörlig
materiel inberäknats, men värdet af öfverblifua inventarier m. m. afdragits —
lärer komma att uppgå till omkring 45,000,000 kronor.

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.
På grund af hvad ofvan anförts hemställer Utskottet,

2:o

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition ej må vinna
Riksdagens bifall.

C) Angående åstadkommande af jernvägsfÖrbindelse mellan Kilafors
station å norra stambanan och Söderhamn.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 91) har Herr Frans Berglöf
föreslagit, att Riksdagen ville besluta att — dels för inköp för statens räkning af
nu befintliga smalspåriga jernväg emellan Söderhamn och Bergvik, dels för ombyggnad
af denna bana till lika spårvidd som stambanan, dels till förlängning af
denna jernväg å den ena sidan till Kilafors station å norra stambanan och å den
andra till Stugsunds hamnplats — bevilja ett anslag af 3,847,000 kronor, derafför
år 1883 en million kronor, äfvensom medgifva att hvad som'' af det för Söderhamn—Bergviks
jernväg från Riksgäldskontor erhållna statslån återstode oguldet,
då staten öfvertoge sist nämnda jernväg, måtte varda afskrifvet.

Utskottet har beträffande detta ärende inhemtat, att, sedan åtskilliga personer
hos Kongl. Maj:t anhållit om nådigt tillstånd att anlägga och trafikera eu
jernväg från Bergviks station å Söderhamn—Bergviks jernväg till Kilafors å statens
norra stambana, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den 8 Januari
1881 öfver berörda ansökning afgifvit underdånigt utlåtande, deruti styrelsen
förklarat sig anse koncession till jernvägsanläggningen Kilafors—Bergvik ej böra
beviljas annat än i samband med förslag att till bredspårig bana förändra Söderhamn—Bergviks
jernväg, hvarför styrelsen ansett sådana förberedande åtgärder
böra af sökandena vidtagas, att rättigheten att anlägga förenämnda handel och
att trafikera en hel blifvande bana från Ivilafors till Söderhamn kunde öfverlåtas
åt ett gemensamt, för ändamålet bildadt bolag; och hafva, efter tagen del ai
detta utlåtande, vissa personer bland bemälde sökande i den 25 Januari 1881 afgifva
underdåniga påminnelser hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla åtgärder
till utrönande af lämpligaste sträckningen för en stambaneförbindelse mellan
Kilafors och Söderhamn samt förberedande uppgörelser med Söderhamns jernvägsbolag
om afträdande till staten af bolagets jernväg Söderhamn—Bergvik, äfvensom,
derest en blifvande utredning skulle dertill gifva anledning, till 1882 års
Riksdag aflåta nådig proposition om anslag till eu sådan utgrening åt stambanan,
men att, om denna hemställan icke vunne nådigt afseende och Kongl Maj:t funne

Stats-Utskotteis Utlåtande N:o 42.

7

en stambanegren till Söderhamn under närmaste framtid icke kunna ifrågakomma,
den gjorda koncessionsansökningen för anläggning af jernväg mellan Bergviks och
Kilafors stationer måtte af Ivongl. Maj:t bifallas.

Vid föredragning af detta ärende anbefalde Kongl. Maj:t den 30 sistlidne
April Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader dels att anställa undersökningar
för anläggande af en grenbana mellan Kilafors station å statens norra stambana
och Söderhamn med utsträckning till stadens hamnplats Stugsundet, dels ock att,
efter underhandling med Söderhamns jernvägsaktiebolag, inkomma med uppgift,
huruvida och under hvilka vilkor nämnda bolag kunde vilja öfverlåta sin jernväg
mellan Söderhamn och Bergvik till staten ; och skulle, i afbidan på utgången af
dessa undersökningar och underhandlingar, med pröfningen af den föredragna ansökningen
om koncession å en jernväg mellan Kilafors och Bergvik tills vidare anstå.

Till åtlydnad af denna Kongl. Maj:ts nådiga befallning har bemälda styrelse,
efter att tillsammans med då varande distriktsingeniören, numera Landtmäteridirektören
L. M. Nordenfelt, tagit närmare kännedom om lokalen emellan Kilafors
station och Bergvik, hvaröfver den nya jernbanan skulle komma att ledas,
äfvensom af den af Söderhamns jernvägsaktiebolag redan anlagda jernvägen
emellan Bergvik och Söderhamns stad, samt af lokalen för jernbanans utsträckning
till Stugsundet, beordrat bemälde distriktsingeniör att verkställa undersökningar
för jernbanans lämpligaste sträckning emellan Kilafors och Bergvik och
dess utsträckning från Söderhamn till Stugsundet samt att uppgöra detaljerade
beräkningar öfver kostnaden såväl af dessa jernvägsanläggningar som af Bergvik-Söderhamnsbanans
bringande till samma spårvidd och trafikförmåga, som statens
stambana genom Norrland; hvarjemte styrelsen skriftvexlat med direktionen
för Söderhamns jernvägsaktiebolag rörande de vilkor, på hvilka nämnda bolag
skulle vilja till staten öfverlåta sin jernväg, och med stadsfullmäktige i Söderhamn,
för att få kännedom om de kostnader, hvilka skulle blifva förenade med
erhållande af all den mark, som staten måste taga i besittning för jernvägsanläggningen
mellan stadens vestra egogräns och Stugsundet.

Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader har derefter den 1 Februari innevarande
år till Kongl. Maj:t afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, hvaraf bland
annat inhemtas, att de verkstälda undersökningarne omfattat tre särskilda delar,
för hvilka kostnaden blifvit för hvardera af dem särskilt beräknad, nemligen:

l:o den nya bandelen mellan Kilafors och Bergvik;

2:o förändringen af gamla banan från och med Bergviks station till Söderhamns
stads vestra gräns till samma spårvidd och trafikförmåga, som stambanan
genom Norrland; och

3:o förutnämnda banas utsträckning från Söderhamns stads vestra gräns
till Stugsundet.

Den förstnämnda af dessa delar utgjordes af anläggningen af en ny jern -

8

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 42.

bana, utgående från Kilafors stations norra ända och följande sjön Bergvikens
norra strand i hufvudsakligast samma rigtning, som den af Majoren m. m. C.
Adelsköld år 1876 utstakade linien till Bergvikens station å Söderhamns jernbana.
Liniens längd vore 1 mil 19,604 fot, och dess anläggningskostnad uppginge till

1,393,000 kronor, eller 901,910 kronor för mil, förutom rörlig materiel. Orsaken
till denna höga anläggningskostnad vore hufvudsakligast att söka, förutom i den
ogynsamma terräng, hvaröfver linien måst framdragas, deri att icke allenast Ljusseelf
måste öfvergås vid Gäfversta, utan äfven fyra andra mindre vattendrag korsas.

Den andra delen omfattade förändringen af den gamla Söderhamnsbanan
från Bergviks station till Söderhamns stads vestra gräns, utgörande en längd af
1 mil 3,960 fot, till bredspårig med lika stark öfverbyggnad som stambanan genom
Norrland. Kostnaden för dessa arbeten, äfvensom för utvidgningen af Bergviks
och Marma bangårdar med flera andra förekommande arbeten och utgifter
uppginge till 670,000 kronor, eller 603,603 kronor för mil, utom rörlig materiel.

Den tredje delen, som omfattade bananläggning emellan Söderhamns städs
vestra gräns och Stugsundet, förutsatte en helt och hållet ny sådan anläggning
emellan nämnda punkter, utgörande en längd af 19,760 fot. Kostnaden för alla
de arbeten och dermed förenade utgifter, som för anläggningen af denna handel
erfordrades, uppginge till 934,000 kronor, utom rörlig materiel.

Sammanräknade längden af alla dessa ofvan omnämnda bandelar utgjorde
3 mil 7,324 fot, och sammanräknade anläggningskostnaden uppginge till 2,997,000
kronor, utom rörelsemateriel, för hvilken senare styrelsen, med hänsyn till den
högst betydliga trävarutrafik, som redan nu egde rum å Söderhamnsbanan, och
hvilken trafik, genom banans förbindelse med stambanan och bringande till likformig
spårvidd med denna, sannolikt skulle komma att i icke ringa man ökas
och således erfordra en, hvad bärighet och utrymme beträffade, åtminstone lika
stor röi-elsemateriel som den nuvarande banan, ansett kostnaden böra beräknas
till 600,000 kronor för hela linien, så att hela byggnads- och anläggningskostnaden,
rörelsematerielen inbegripen, således skulle komma att uppgå till 3,597,000 kronor.

Jernvägsbyggnadsstyrelsen har vidare i sitt omförmälda utlåtande redogjort för
de med Söderhamns jernvägsaktiebolag förda underhandlingar och för de vilkor, under
Indika nämnda bolag kunde vilja till staten öfverlåta sin jernväg mellan Söderhamn
och Bergvik. Efter åtskilliga från bolagets sida sedermera gjorda medgifvanden,
ega dessa vilkor betydelse egentligen endast i afseende å det pris, för hvilket
bolaget vill till staten öfverlåta sin bana. I detta afseende meddelar styrelsen, att
priset skulle utgöra 400,000 kronor kontant, att erläggas vid statens öfvertagande af
banan, samt dessutom bolagets befrielse från skyldigheten att gälda den vid öfverlåtelsen
oguldna delen af det fi*ån staten erhållna lånet, hvarå den 31 Oktober
1880 återstodo obetalta 351,103 kronor 90 öre.

Då nu detta lån årligen amorteras, så skulle, om banan vid 1883 års utgång

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

9

ötvertoges, förutnämnda summa, enligt från Riksgäldskontoret erhållen uppgift, vid
denna tid hafva minskats till 319,016 kronor 82 öre, som tillsammans med förutnämnda
400,000 kronor utgjorde 719,016 kronor 82 öre, hvilken summa styrelsen i sin
slutliga beräkning öfver kostnaden lör ifrågavarande jernvägsanläggning upptagit.

Beträffande frågan derom, huruvida Söderhamns stad vore villig att, kostnadsfritt
och utan någon ersättning af hvad namn och beskaffenhet som helst, till staten
öfverlemna all den mark, som erfordrades för ifrågavarande jernvägsanläggning
mellan stadens vestra gräns och Stugsundet, har styrelsen upplyst, att Söderhamns
stad på vissa vilkor förbunde sig att af den mark, som vore för utförande af
jernvägen Kilafors—Söderhamn erforderlig, å stadens område från vestra egogränsen
och till Stugsundet antingen lemna till staten kostnadsfritt all stadens nu egande
mark och till hälften bidraga i kostnaderna för förvärfvandet af den öfriga för jernvägen
erforderliga enskildes egande mark, med derå befintliga byggnader, eller ock
lemna till staten all för jernvägen erforderlig mark inom stadens område, mot det
att staten med ett belopp af 150,000 kronor bidroge till förvärfvandet af enskilde
tillhörig mark med derå varande byggnader; och har styrelsen förordat det senare
alternativet samt alltså i sin beräkning öfver alla med ifrågavarande jernbanas anläggning
förenade kostnader för expropriation i Söderhamn upptagit en summa af

150,000 kronor.

Alla ofvanföre, hvar för sig, omhandlade kostnader för såväl anläggning af ny
bana emellan Kilafors och Bergvik och banans utsträckning genom Söderhamns stad
till Stugsundet som ock inlösen af Söderhamns jernväg och dess ombyggnad till samma

spårvidd och trafikförmåga, som stambanan genom Norrland, med allt hvad till
denna anläggning hörde, uppginge således:

För bandelen Kilafors—Bergvik till................................................... Kr. 1,393,000: _

„ förändring af banan från och med Bergviks station till Söderhamns
stads vestra gräns ............................................................ n 670,000:

„ bandelen Söderhamns vestra gräns till Stugsundet med sidospår
till brädgårdar m. m.......................................................... „ 934,000:

» rörlig materiel till alla dessa bandelar......................................‘ „ 600,000: _

„ inlösen af Söderhamns—Bergvik jernbana .............................. „ 719,016; 82.

,, expropriationskostnad inom Söderhamns stads område............ „ 150,000: —

Summa Kr. 4,466,016: 82.
Denna summa borde dock minskas med värdet af de köpet åtföljande lokomotiv
och vagnar, räler med tillbehör samt inventarier, hvilka ‘icke kunde användas
vid den nya bananläggningen.

Detta värde har styrelsen ansett sig böra uppskatta till 300,000 kronor, eller
möjligen, tillsammans med eu eventuelt ifrågakommande ersättning till staten för den
redan anbragte spårutgreningen från Kilafors station till sjön Bergviken, som jernvägsbolaget
förbundit sig att ersätta, till högst 366,000 kronor, hvarigenom således
Bill. till Riksd. Prot. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

hela kostnaden för ofta nämnda jernvägsanläggning skulle komma att, i rundt tal,
uppgå till 4,100,000 kronor.

Då nu jernbanans hela längd från Kilafors till Stugsundet utgör 3 mil 7,324
fot, blefve kostnaden, för mil räknadt, 1,279,872 kronor.

I samma fråga, om anläggning på statens bekostnad af en grenbana från Kilafors
station vid norra stambanan till Söderhamns stad och hamnplatsen Stugsundet,
har, efter nådig remiss, äfven Styrelsen för statens jernvägstrafik den 2 nästlidne
Mars afgifvit underdånigt utlåtande. Denna styrelse har dervid till en början erinrat,
hurusom styrelsen redan vid flera föregående tillfällen sökt ådagalägga nödvändigheten,
att i statens händer befintliga utfartsvägar beredas från norra stambanan
till lämpliga hamnar vid Östersjön, så vida nämnda stambana icke skulle förblifva
allenast en hufvudsakligen politisk och strategisk föreningslänk emellan de vidsträckta
norrländska landskapen och det öfriga landets mera befolkade och odlade
delar, hvilken, ehuru med hänsyn till statens kraf i visst afseende fullt befogad, likväl
saknade förmåga att utveckla och befrämja det norrländska landets hufvudnäring
och sålunda icke heller förmådde att vid denna hufvudnärings betjenande vinna de
inkomster, som allena gjorde det möjligt för statsverket att erhålla tillbörlig ränta
å det betydliga kapital, staten nedlagt i de norrländska jernvägarne.

Under förutsättning att jernvägen Bergvik—Söderhamn, om än för statens
räkning tidigare trafikerad, till staten afträddes den 1 November 1884, vid hvilken
tid jernvägsbolagets skuld till Riksgäldskontoret skulle utgöra 304,580 kronor 29 öre,
som borde gå i qvittning, och då den kontanta köpesumman skulle utgöra 400,000
kronor, har Trafikstyrelsen beräknat köpeskillingen i dess helhet till 704,580 kronor 29
öre eller, efter afdrag af det utaf jern vägsbyggnadsstyrelsen beräknade värdet 300,000
kronor af i köpet ingående inventarier m. m., i rundt tal 400,000 kronor. Med antagande
af detta köpeskillingsbelopp och beräkning för linien Bergviken—Stugsundet
af halfva kostnaden för den för hela linien Kilafors—Stugsundet beräknade materiel,
skulle hela kostnaden för linien Bergviken—Stugsundet uppgå till 2,454,000 kronor.

Statistiken gåfve vid handen, att nettobehållningen af rörelsen på den nuvarande
jernvägen Bergvik—Söderhamn under åren 1876—1880 i medeltal utgjort
134,561 kronor. Ingen anledning förefunnes att antaga, det samma lokala trafik i qvantitativt
hänseende för framtiden kunde komma att minskas, tvärt om, men väl att,
till följd af skilnaden emellan statsbanornas taxa och de tariffer, som i verkligheten
tillämpats på Söderhamnsbanan, hvilken skilnad kunde beräknas till högst 8 procent
af bruttointägten, behållningen blefve reducerad med motsvarande belopp. Men
då, efter sådan afkortning, af nyss uppgifna summa, 134,561 kronor, ändock återstode
såsom nettobehållning 123,800 kronor i medeltal om året, så kunde med all sannolikhet
antagas, att den framtida afkastningen af den lokala rörelsen på den ombyggda
och till Stugsundet förlängda banan från Bergviken skulle lemna eu årlig behållning
af 5 procent på det nedlagda kapitalet, och detta utan att den tillökning i rörelsen

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 42.

11

medräknades, som otvifvelaktigt måste blifva en följd af samma handels omedelbara
förbindelse med den norrländska hufvudbanan.

I afseende på utsigten för sistnämnda tillökning har styrelsen omförmält,
att redan flera sågverk tillkommit utmed stambanan från Jerfsö till Kilafors, hvilkas
naturliga utskeppningsort måste blifva Söderhamn och hvilkas rörelse otvifvelaktigt
skulle väsentligen utvidgas genom den omedelbara och billiga förbindelsen
med denna hamn.

Beträffande trafikutsigterna för den återstående delen af den ifrågasatta
nya statsbanan, eller linien Kilafors—Bergviken, förefunnes starka anledningar till
betydande godstransporter, som skulle uppkomma icke blott å den nya banan
utan ock å norra stambanan, derest den förra blefve af staten utförd.

Efter en beräkning, utvisande att kostnaden, såväl den direkta som den indirekta,
för flottning af ett sågtimmer från sjön Hennan till Ljusneelfvens utlopp i
hafvet utgjorde sammanlagdt 1 krona 42 öre, har Trafikstyrelsen förklarat sig anse
jernvägeD i förevarande fall kunna väl täfla med flottleden, ty enligt gällande taxa
för transporterna å statens jernvägar uppginge fraktafgiften för ett sågtimmer, å
eu sådan väglängd som från Hennan till Söderhamn, till 1 krona 38 öre, och statsbanan
kunde, med bibehållande af vinst, till och med nedsätta frakterna så, att
hon med framgång skulle täfla med de söder om Hennan befintliga flottlederna,
ja, det vore alldeles icke osannolikt, att, om statsbanan utsträcktes till Bergvik
och Söderhamn och dymedelst gåfve tillfälle åt den enskilda företagsamheten att
genom bibanor sätta sågverken vid Ljusne samt den enskilda jernvägen Marma—
Sandarne i direkt jernvägsförbindelse med Ljusneelfvens öfre vattenområde, statsbanan
skulle till sina transportföremål få räkna allt det virke, som från nämnda
vattenområde nedginge utefter Ljusnan till hafvet.

Vid öfvervägande af alla de sannolikheter, som sålunda förefunnes till virkestransporter
å en statsbanedel Kilafors—Bergviken, tvekade styrelsen icke att
uttala den mening, att dylika transporter skulle å nämnda statsbanedel förekomma
till lika stor mängd, som under närvarande förhållanden framginge å delen Bergvik—Söderhamn,
och att den förra delen alltså, i likhet med den senare, komme
att lemna full ränta å derå nedlagdt kapital; och styrelsen ansåge sig icke böra
underlåta att i fråga om rentabiliteten af en statsbana Kilafors—Söderhamn erinra
om den väl behöfliga stegring i inkomster, en dylik bana borde bringa den
norrländska stambanan.

Trafikstyrelsen bar på dessa med flera skäl i underdånighet hemstält om
nådig proposition till Riksdagen om anläggning af en statsbana från Kilafors station
å norra stambanan genom Söderhamns stad fram till Stugsundet och i sammanhang
dermed inlösen af Söderhamns jernvägsaktiebolags jernväg, allt i enlighet
med af Kongl. Maj:t faststälda närmare bestämmelser.

Utskottet finner visserligen frågan om norra stambanans ändamålsenliga för -

12

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

bindande med Östersjön vara af framstånde vigt. Samtliga de underdåniga framställningar,
för b vilkas hufvudsakliga innehåll Utskottet här ofvan redogjort, äro
emellertid ännu beroende på Kongl. Maj:ts pröfning; vid hvilket förhållande Utskottet
anser sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att, utan afvaktan af denna pröfning,
besluta utförande för statens räkning af det jern vägsföretag, motionären föreslagit,
samt inköp, på sätt motionären jemväl ifrågasatt, af en enskild jernväg.

Utskottet hemställer alltså,

3:o

att Herr Berglöfs förevarande motion ej må vinna Riksdagens
bifall.

D) Angående undersökningar rörande lämpligaste sträckningen för
en jernvägsförbindelse mellan norra stambanan och Hudiksvall.

1 eu inom Andra Kammaren afgifven motion (N:o 37) har Herr W. Farup,
med hvilken instämt Herr Anders Larsson i Lund, hemstält, att Riksdagen måtte
till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett belopp af intill 5,000 kronor för verkställande
af nödiga undersökningar rörande behofvet af och lämpligaste vägen för
en jernvägsförbindelse mellan Hudiksvall eller dess granskap och norra stambanan
i Ljusdal och, om lämpligt funnes, äfven längre inåt landet; hvilken förbindelse,
i händelse den befunnes tjenlig och förmånlig, framdeles skulle kunna verkställas
såsom en norra stambanan tillhörande utfartsväg.

Utskottet har i förevarande ärende inhemtat att, sedan Hudiksvalls stads
stadsfullmäktige i skrifvelse af den 10 November 1880 i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla åtgärder till utrönande af huruvida en jernvägsförbindelse
lämpligen borde i och för stambanetrafiken anordnas emellan stambanan
i närheten af Hybo i Ljusdal och hamnen vid Hudiksvall, äfvensom, derest
en blifvande utredning skulle dertill gifva anledning, till Riksdagen aflåta nådig
proposition om anslag till en sådan jernvägsförbindelses anordnande, Kongl. Maj:t
genom nådig remiss af den 24 November 1880 anbefalt Styrelsen öfver statens
jernvägsbyggnader att deröfver afgifva underdånigt utlåtande.

I det utlåtande, bemälda styrelse i anledning häraf den 30 December 1880
till Kongl. Maj:t afgifvit, har styrelsen bland annat anfört, att nyttan och behofvet
af en jernvägsförbindelse mellan den uppåtgående stambanan genom Norrland
och Hudiksvall vid flera föregående tillfällen varit erkända, och att en sådan
bibana äfven förutsatts komma till stånd, då den uppåtgående stambanans rigt -

Stats^Utslcottets Utlåtande N:o 42.

13

ning bestämdes, men att styrelsen emellertid, med stöd af vissa i dess utlåtande
anförda förhållanden, ansåge sig ega grundade skäl för den åsigt, att den ifrågavarande
jernbana!! mellan Hudiksvall och Hybo icke lämpligen borde för stambanetiafiKen
anordnas, utan vore att anse som en lokal- eller bibana, hvilken för
Hudiksvall och dess handelsområde och i synnerhet för den betydliga trävarurörelse,
som derinom bedrefves, skulle blifva af stor vigt, och att den derföre vore i
hög grad förtjent af att med allmänna medel understödjas.

Sedan derefter vissa personer i underdånig ansökning af den 6 Juli 1881
sökt nådigt tillstånd att anlägga och trafikera en jernväg af stambanans spårvidd
från norra stambanan i närheten af Ljusdals station till Näsvikens station å Hudiksvalls
jernväg, samt Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i ett den
11 Augusti 1881 häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, enär vigten och nyttan
af ifrågavarande jernvägsförbindelse varit allmänt och länge vitsordad, under vissa
föreslagna vilkor tillstyrkt bifall till ansökningen, så har äfven Styrelsen för statens
jernvägstrafih under den 28 Februari innevarande år i detta ärende afgifvit
infordradt underdånigt yttrande, hvari sistnämnda styrelse, efter förebragta utredningar
om trafikanledningar m. m., i strid mot Styrelsens öfver statens jernvägsbyggnader
här ofvan omförmälda åsigt, framhåller önskvärdheten deraf att
en föibindelse mellan norra stambanan vid Hybo och Hudiksvall blefve såsom
statsbana åvägabragt. Innan denna fråga understäldes Kongl. Maj:ts pröfning,
har Trafikstyrelsen dock ansett ytterligare utredningar vara af nöden rörande
trafikförhållanden och deraf betingade anordningar för rörelsens drift, hvarjemte,
enligt Trafikstyrelsens förmenande, det vore af vigt att på förhand träffa aftal —
fast undei föibehall att statsbana blefve beslutad — med den enskilda jernvägens,
Hudiksvall Näsviken, egare rörande vilkoren icke blott för denna jernvägs öfverlåtande
i statens ego, utan jemväl derför att staten skulle ega vidtaga sådana
byggnadsåtgärder vid denna smalspåriga jernväg, som vore nödvändiga för att, utan
trafikens afbrott, framdraga statsbanan öfver den förras terräng; Och har Trafikstyrelsen
ansett kostnaden för den af densamma föreslagna undersökningen kunna
af trafikmedel förskjutas.

Den fråga, på hvilken motionären fäst Riksdagens uppmärksamhet, lärer,
likasom andra framställningar om beredande af staten tillhöriga utfartsvägar från
norra stambanan till Östersjön, ännu utgöra föremål för Kongl. Maj:ts pröfning;
och har, såsom af ofvanstående synes, en af de myndigheter, som i ärendet yttrat
sig, redan framhållit behofvet af ytterligare utredning i ämnet.

Vid sådant förhållande och då Kongl. Maj:t, äfven utan att något särskildt
anslag för ändamålet af Riksdagen anvisas, ej saknar medel till åstadkommande
af de vidare undersökningar, som kunna vara erforderliga, synes en sådan Riksdagens
åtgärd, som motionären föreslagit, ej vara af omständigheterna påkallad;
och hemställer Utskottet fördenskull,

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

4:o

att Herr Farups ifrågavarande motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

F.) Amjående jernvägsförbindelse från Skåne genom Halland till
Göteborg.

Herrar P. Olsson, G. Hammar och I. Wallberg hafva i en inom Första Kammaren
väckt motion (N:o 27) samt Herrar Carl Ifvarsson, I. Lyttkens, Sven Andersson,
A. M. Lundberg, C. A. Jönsson, Lars Börjesson, Joll. Bengtsson, A. W.
Angel och F. T. Borg i motion inom Andra Kammaren (N:o 67) föreslagit statsbidrag
till en bredspårig jernväg från Helsingborg öfver Fmgelholm, Laholm, Halmstad,
Falkenberg, Yarberg och Kongsbacka till Göteborg. Motionärerne hafva
såsom skäl för detta förslag erinrat om de allmänna fördelarne af denna jernväg
— hvilken skulle ersätta en af landets större och för samfärdseln vigtigaste landsvägar
— nemligen dels i strategiskt hänseende, dels iöv postbefordringen, dels för den
stora kontinentala gods- och persontrafiken från Norge och Göteborg, hvilken hade
sin kortaste, billigaste och under stränga vintrar ofta enda säkra öfverfart öfver
sundet mellan Helsingborg och Helsingör, der äfven ångfärjeförbindelse lättast
kunde åstadkommas, dels äfven för stenkolsindustrien, i det att stenkolsfälten i Höganäs
och dess omnejd komme i direkt förbindelse med allmänna jernvägsnätet.

De till största delen rikt befolkade, bördiga men på tidsenliga kommunikationsmedel
vanlottade trakter, som erhölle närmaste nyttan af denna för ortens
fria utveckling nödvändiga jernväg,, hade äfven länge och djupt fått vidkännas behofvet
deraf samt visat sig benägna till kraftiga bidrag till företagets genomförande.
Sålunda hade Hallands läns landsting genom en rad af beslut allt sedan
år 1870 velat, än under en, än under en annan form, befrämja företaget, och under
den allra sista tiden hade det ovanliga förhållandet inträffat, att hvarenda
kommun långs föreslagna jernvägen från Helsingborg ända till Falkenberg, jemte
ett flertal af ortens inflytelserika män, förenat sig med landstinget för att såväl
bidraga till företaget som gifva ett allmänt uttryck åt denna landsdels berättigade
kraf på åtnjutande af statsbidrag för ifrågavarande företag. Frågan hade sålunda
utvecklat sig till följande ståndpunkt. I syfte att till en början utföra byggandet
af de 10 sydligaste milen, nemligen sträckan från Helsingborg öfver Engelholm
till Halmstad jemte sidobana till Höganäs, hade aktieteckning redan verkstälts af
alla kommuner långs denna linie samt af Hallands läns landsting och öfver 500
enskilda personer, till ett sammanlagdt belopp af omkring 2 millioner kronor,

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

15

eller omkring 200,000 kronor per banmil. Särskild! de orter, som läge mellan
Helsingborg och Engelholm, hade sålunda tecknat aktier för ett belopp af inemot
1 million, eller omkring 300,000 kronor per banmil. Derjemte hade ett för ändamålet
bildadt bolag, under benämning »Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag», hos
Kongl. Maj:t anhållit om nådigt meddelande af koncession för eu bredspårig
jernväg med lätt öfverbyggnad från Helsingborg till Halmstad. För banans närmaste
fortsättning från Halmstad mot Falkenberg påginge vid tiden för motionernas
afgifvande aktieteckning, som då uppginge till omkring 600,000 kronor. Dessa
belopp motsvarade ungefär halfva den beräknade anläggningskostnaden. För jernvägens
ytterligare fortsättning från Falkenberg mot Varberg och Göteborg påginge
jemväl aktieteckningar, och hade man anledning förmoda, att äfven dessa
teckningar komme att uppgå till omkring halfva anläggningskostnaden.

Ehuru så stora belopp kunnat åstadkommas af landsting, kommuner och enskilda,
vore likväl statens medverkan nästan oundgängligen nödvändig för företagets
åstadkommande. I främsta rummet hafva motionärerne ansett ett statslån
böra ifrågasättas, helst beviljandet af ett sådant lån icke skulle tillskynda statskassan
någon nämnvärd förlust, hvaremot alla de i korthet antydda fördelarne
skalle komma staten och kommunerna samt derigenom landet i sin helhet till godo,
för så vidt jernvägen dermed kunde åstadkommas. Fördelarne för riket att på
detta sätt erhålla en så vigtig kommunikationsled utan annan uppoffring än den,
att staten, som med sin kredit vore i tillfälle upptaga lån på fördelaktigare vilkor
än något enskildt bolag, understödde de bolag, som bildade sig för jernvägens
anläggning, med lån emot billig ränta samt lämplig amortering, vore så påtagliga,
att de endast behöfde antydas, på samma gång jernvägsbolagen erhölle en kraftig
och nästan alldeles nödvändig hjelp, genom att åtnjuta lån utan högre kostnad
än fyra procent ränta. Enligt upprättadt kostnadsförslag skulle en bredspårig
jernväg med lätt öfverbyggnad från Helsingborg till Halmstad med sidobana
till Höganäs kosta omkring 4 millioner kronor, eller vid pass 400,000 kronor per
banmil, och då hälften af denna summa anskaffats genom aktieteckning, skulle för
denna handel erfordras ett statslån af 2 millioner kronor. Kostnaden för linien
Halmstad—Göteborg, beräknad efter 400,000 kronor per mil, skulle uppgå till
inemot 6 millioner kronor, deraf 8 millioner skulle erfordras såsom statslån.

Men äfven statsanslag utan återbetalningsskyldighet kunde, enligt motionärernes
åsigt, under vissa vilkor ifrågasättas. Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag
som blifvit bildadt för att begynna vestkustbanans byggande, hade nemligen föreslagit
att, hvad jernvägens öfverbyggnad beträffade, följa det allmänt erkända och
äfven för andra jernvägar medgifna så kallade lättare systemet, d. v. s. med 12
skålpunds stålskenor, kortare syllar, mindre grusbädd o. s. v. samt en i förhållande
dertill lämpad rörlig materiel, under det att underbyggnaden deremot beräknats
efter samma normaler och broarne mod samma bärighet som statens jern -

16

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

vägars, på det att, när framtida omständigheter dertill kunde föranleda, en solidare
öfverbyggnad måtte utan olägenhet eller trafikafbrott kunna inläggas. Ehuru
en sålunda byggd jernväg icke blott medgåfve direkt samtrafik med statens och
öfriga, enskilda, bredspåriga jernvägar, utan äfven i trafikförmåga kunde anses fullt
motsvara den närmaste framtidens behof, samt medgifva en tåghastighet af 37
kilometer i timmen, hafva motionärerne förestält sig, att staten till äfventyrs kunde
anse, att en jernväg med så allmän och för landet i flera afseenden vigtig betydelse
— med hänsyn jemväl dertill att jernvägen skulle sammanbinda Helsingborgs
båda jernvägar, Landskrona—Engelholms, Halmstad—Nässjö och Varberg—Borås
jernvägar med de jernvägslinier, som utginge från Göteborg — borde beräknas för
större trafikförmåga och ökad tåghastighet och sålunda byggas efter det tyngre systemet,
d. v. s. med 16 skålpunds stålskenor, större syllar, större grusbädd, dyrbarare
stationer och rörlig materiel o. s. v., eller i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
statens jernvägar. Dessa allmänna intressen borde dock, enligt motionärernes
åsigt, icke lägga hinder i vägen för banans utförande genom enskild företagsamhet.
Enligt af sakkunnig ingeniör verkstäld utredning skulle en sådan tyngre
öfverbyggnad medföra en tillökning i anläggningskostnaden af 116,000 kronor per
mil för hela den omkring 23 mil långa jernvägen, till följd hvaraf hela företaget
till äfventyrs åter skulle stranda, derest icke Riksdagen äfven anvisade motsvarande
belopp såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

På sålunda angifna grunder hafva motionärerne föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta:

dels att bevilja Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag ett lån af 2 millioner
kronor, utgörande omkring hälften af anläggningskostnaden för en jernväg med
lättare öfverbyggnad från Helsingborg öfver Engelholm till Halmstad med sidobana
till Höganäs, enligt deröfver upprättade planer och kostnadsförslag, att utgå
under loppet af tre år, i den mån jernvägsarbetet fortskrede, mot 4 procent ränta
samt den amortering och öfriga vilkor, som gälde för lån från den allmänna lånefonden
till enskilda jernvägar;

dels att, derest det blefve föreskrifvet, att jernvägen skulle byggas med
tyngre öfverbyggnad, enligt deröfver upprättadt kostnadsförslag, dessutom bevilja
nämnda jernvägsbolag ett den högre anläggningskostnaden i det närmaste motsvarande
anslag utan återbetalningsskyldighet af 100,000 kronor, att utbetalas för
hvarje färdigbyggd och för allmän trafik öppnad banmil;

dels att ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 3 millioner kronor,
motsvarande halfva anläggningskostnaden, eller högst 200,000 kronor per banmil,
för en jernväg med lättare öfverbyggnad från Halmstad öfver Falkenberg och Varberg
samt vidare genom norra Halland öfver Kongsbacka direkt till Göteborg, att,
mot 4 procent ränta samt den amortering och öfriga vilkor, som gälde för lån
från den allmänna lånefonden till enskilda jernvägar, utgå i den mån jernvägs -

Stats-Utskotteis Utlåtande N:o 42.

17

arbetet fortskrede, till det eller de bolag, som före utgången af år 1885 kunnat
bilda sig för anläggande af hela eller delar af nämnde jernväg och sjelfva genom
aktieteckning anskaffade ett lika stort belopp, eller 200,000 kronor per banmil;
samt

dels att, derest det blefve föreskrifvet att denna jernväg skulle byggas efter
det tyngre systemet, dessutom bevilja sistnämnda bolag ett den högre anläggningskostnaden
i det närmaste motsvarande anslag utan återbetalningsskyldighet af

100,000 kronor, att utbetalas för hvarje färdigbyggd och för allmän trafik öppnad
banmil.

Vidare bar i en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 20) Herr A. Th.
Carlheim-Gyllensköld förmält, hurusom två koncessionsansökningar blifvit till Kongl.
Maj:t ingifna, afseende att förbinda Halmstad med Skånes jernvägsnät, fastän med
olika öfvergångar öfver Hallands ås, af hvilka anläggningar den ena afsåge att
öfver Båstad direkt förena Halmstad med Helsingborg, dervid följande bafskusten
på stora sträckor, och den andra att genom Stafverhultsdalen på Hallands ås förbinda
Halmstad direkt med Engelholm och indirekt med Helsingborg i enlighet
med eu utstakning gående längre in i landet.

Motionären, som byste den förhoppning att Riksdagen måtte lemna Halland
ett stöd i dess sträfvande att vinna lättade kommunikationer, men som ansett, att
det anslag eller låneunderstöd, bvilket kunde komma att lemnas, icke borde bindas
vid en viss linie, utan tillkomma den jernvägslinie, hvilken, efter pröfning af
Kongl. Maj:t, ansåges mest befrämja det med jernvägen afsedda ändamålet och
icke förnärma andra jernvägsbolags rätt, har derför bemstält, att Riksdagen måtte
bevilja åt det jernvägsbolag, som bildade sig för att, på för orterna fördelaktigaste
sätt, förbinda Halmstad med Skånska jernvägsnätet, antingen ett anslag af 100,000
kronor pr mil af jernvägens hela längd, hvarvid full Vio mil äfven skulle få medräknas,
att utgå under 1883 och 1884, eller ett lån å cirka 1,900,000 kronor, motsvarande
halfva beloppet af anläggningskostnaden, på de vilkor Riksdagen behagade
bestämma.

Utskottet har tagit del af det i Herrar P. Olssons m. fl. och Carl Ifvarssons
m. fl. motioner omförmälda, den 29 November nästlidna år upprättade kostnadsförslag
för anläggning af jernväg från Helsingborg förbi Engelholm genom Sinarpsdalen
till Båstad, Laholm och Halmstad samt deraf inhemtat, att denna jernvägs
spårvidd skulle komma att utgöra 4,83 fot, största lutningen 1: 60 och minsta krökningsradien
i hufvudspår 1,000 fot; att banans hela längd från Helsingborg till
Halmstad vore 8 mil 27,430 fot; samt att kostnaden vore beräknad komma att, med

Bill. till Biksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 28 Raft.

3

18

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

stålskenor af 12 skålpunds vigt per fot, uppgå, för linien Helsingborg—Engelholm,

med en längd af 2 mil 16,500 fot, till .......................................... Kr. 720,000:

för linien Engelholm—Laholm genom Sinarpsdalen, med en

längd af 3 mil 31,100 fot, till............................................. »

för linien Laholm öfver Veinge till Kistinge, med en längd åt

1 mil 31,530 fot, till............................................................ „

och för linien Kistinge—Halmstad, med en längd af 20,300

fot, till .................................................................................... »

varande i dessa belopp ej inbegripen någon kostnad för hägnad,
och ej heller kostnaden för rullande materiel, hvilken
senare beräknats, för linien Helsingborg—Halmstad i
dess helhet, kosta................................................................ »

1,577,000: —
754,000: —

265,000:

_377,000: —

Summa Kr. 3,693,000: —
Sedan Kongl. Maj:t den 17 Juni 1881 meddelat vissa personer tillstånd att
anlägga jernväg från Höganäs till Åstorp, hafva såväl desse personer som Skåne
—Hallands jernvägsaktiebolag hos Kongl. Maj:t begärt öfverlåtelse på sistnämnda
bolag af berörda koncession i hvad den afser bandelen från Höganäs till Kattarps
station å den föreslagna linien Helsingborg—Engelholm. Denna handels längd är,
enligt ett den 14 sistlidne November upprättadt kostnadsförslag, 1 mil 15,700 fot,
spårvidden 4,83 fot, största lutningen 1: 100 samt kostnaden, rörlig materiel inbegripen,
beräknad till 416,000 kronor.

Utskottet har vidare tagit kännedom om ett till ofvannämnda kostnadsförslag
för banan Helsingborg—Halmstad med bibana till Höganäs gjordt tillägg af
den 31 December 1881, upptagande per mil följande ökade kostnad, om banan beslutas
byggd med tung öfverbyggnad, nemligen:

vägöfvergångar.................................................................................... Kr. 1,397: 20

hägnad ................................................................................................. » 10,800:

öfverbyggnad med stålskenor af 16 skålpunds vigt per fot, in -

vagar.

expropriation

61,812: —

eriel

29,575: —

m. m.

10,137: —

2,400: —

Summa Kr.

116,121: 20

innehållande samma tillägg derjemte, att, om skenor af 19 skålpunds vigt per fot
skulle användas, kostnaden komme att ytterligare ökas med 17,178 kronor per mil.
Detta tillägg till kostnadsförslaget har dock ej varit underkastadt Styrelsens för
allmänna väg- och vattenbyggnader granskning.

En sådan granskning har deremot, i anledning af gjord underdånig ansökning
om koncession och fastställelse af plan för jernväg från Helsingborg öfver

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

19

Engelholm och genom Sinarpsdalen till Halmstad, det här ofvan först omförmälda,
den 29 sistlidne November upprättade kostnadsförslaget undergått; och har Utskottet
tagit del af det utlåtande, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
i sådant afseende den 31 Januari innevarande år till Kongl. Maj:t afgifvit.

Af detta utlåtande inhemtas, bland annat, att den ursprungligen beräknade
kostnaden 3,693,000 kronor för linien Helsingborg—Halmstad utgör per mil:

''för delen Helsingborg—Engelholm ................................................... Kr. 292,900: —

„ „ Engelholm—Laholm ............................................................ „ 408,200: —

„ „ Laholm—Kistinge ............................................................... „ 402,000: —

„ „ Kistinge—-Halmstad ............................................................ „ 470,000: —

„ hela banan utan rullande materiel ............................................. „ 878,500: —

samt för hela banan med rullande materiel ./.................................. „ 421,500: —

Styrelsen har i berörda utlåtande anfört åtskilliga skäl till ådagaläggande
af önskvärdheten deraf, att banan dels förses med tyngre öfverbyggnad än i det
ursprungliga kostnadsförslaget blifvit förutsatt och dels inhägnas för möjliggörande
af tillåtelse till större tåghastighet. De tillökningar i beräknad kostnad, som härigenom
komme att uppstå, efter afdrag af vissa mindre nedsättningar, har styrelsen,
med antagande, bland annat, af en skenvigt af 15 skålpund per fot, be -

räknat:

för bandelen Helsingborg—Engelholm till ....................................... Kr. 79,600: —

för bandelen Engelholm—Halmstad till............................................. ,, 226,300: —

eller för hela linien till........................................................................ Kr. 305,900: —

hvartill komme ökning för rullande materiel, 8,8 mil å 7,000 kronor „ 61,600: —

_ Summa Kr. 367,500: —

Ofvan omförmälda förslag afser, såsom närnndt blifvit, banans dragning genom
Sinarpsdalen. Beträffande en alternativt ifrågasatt östligare linie, den s. k.
Stafverhultslinien, inhemtas af styrelsens utlåtande, att densamma utgår från Spannarps
station å Engelholm—Åstorp banan genom Stafverhultsdalen å Hallands ås
och vidare, på omkring en half mils afstånd från Laholm öster om denna stad, till
Halmstad; samt att kostnaden för denna linie, hvars längd är 62/3-dels mil och å
hvilken ej ifrågakomme brantare lutningar än 1: 100 eller mindre krökningsradier
än 1,500 fot, med en skenvigt af 17 skålpund per fot uppgifvits till 3,315,937 kronor
eller 497,142 kronor per mil, rullande materiel inbegripen.

Efter samma utlåtandes afgifvande har koncession begärts å ytterligare en
Stafverhultslinie, utgående från Engelholm öfver Hjernarp och Hallagården genom
Stafverhultsdalen samt vidare öfver Laholm till Halmstad. Kostnaden för denna
linie, med största lutning 1: 100, minsta krökningsradie 1,000 fot. och stålskenor
af 16 skålpunds vigt per fot, är beräknad till 3,517,000 kronor eller, med en
längd af 7,15 mil, 491,888 kronor per mil, rullande materiel likaledes inbegripen.

20

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Såsom här ofvan synes, utgör liniens längd från Helsingborg till Halmstad
8 mil 27,430 fot. Beträffande jernvägens fortsättning norrut till Göteborg har
Utskottet inhemtat, att de uppmätta jernvägslängderna utgöra:

från Halmstad till Falkenberg..................... 3 mil 32,500 fot,

„ Falkenberg till Varberg........................ 2 „ 26,500 „

„ Varberg till Kongsbacka ..................... 4 „ 26,000 „

och „ Kongsbacka till Göteborg .................. 2 „ 18,000 „

Summa 13 mil 31,000 fot.

Då härtill läggas nyssnämnda..................... 8 mil 27,430 fot,

uppkommer för hela jernvägslinien från
Helsingborg till Göteborg en längd af 22 mil 22,430 fot,
deraf på linien från Engelholm genom
Sinarpsdalen till Göteborg belöper en
längd af...................................................... 20 mil 5,930 fot.

I fråga om kostnaden för jernvägens fortsättning från Halmstad får Utskottet
meddela, att denna, för banan från sistnämnda stad till Varberg, af enskild ingeniör
beräknats, med 15 skålpunds stålskenor och 1,5 fots djup ballast, till följande belopp,
nemligen:

från Halmstad till Falkenberg...... 3,9 mil Kr. 1,950,000: —

och från Falkenberg till Varberg 2,7 mil „ 1,230,000: —

Summa Kr. 3,180,000: —

Denna beräkning är dock ej ännu af vederbörande myndighet granskad.
För återstående delen från Varberg till Göteborg lärer någon detaljerad kostnadsberäkning
ej ännu vara upprättad.

Efter meddelande af ofvanstående upplysningar öfvergår Utskottet till afgifvande
af yttrande öfver de väckta motionerna.

Frågan om åstadkommande af en direkt förbindelse mellan det skånska
jernvägsnätet och Göteborg var föremål redan för sistlidna års Riksdags uppmärksamhet.
Vid nämnda riksdag väcktes nemligen af enskilde motionärer förslag om
byggande för statens räkning af en stambana, utgående från Åstorp, Engelholm
eller annan lämplig anknytningspunkt vid jernväg i Skåne, löpande genom Hallands
hela längd och helst berörande alla dess städer, till Göteborg. Riksdagen fann
visserligen då ej skäl att, med ytterligare utvidgning af stambanesystemet i de
södra delarne af riket, besluta den sålunda ifrågasatta jernvägens utförande för
statens räkning såsom stambana. Deremot och på sätt den af Riksdagen bifallna
tredje punkten af Stats-Utskottets vid 1881 års riksdag utlåtande N:o 40 gifver
vid handen, antogs, att ifrågavarande jernväg kunde för det allmänna vara af
sådan vigt, att dess anläggning såsom enskild bana lämpligen borde med statsunderstöd
befrämjas; i hvilket fall och enär, med afseende å banans längd och

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o å2.

21

betydliga anläggningskostnad, det ej vore för Kongl. Maj:t möjligt att till dess utförande
med bidrag af statslån anvisa medel ur den af 1881 års Riksdag beviljade
allmänna fonden till låneunderstöd för enskilda jernvägar, särskild framställning
till en blifvande Riksdag om statsbidrag till jernvägens utförande såsom enskild
bana ansågs vara erforderlig.

Det står således i full öfverensstämmelse med de vid senaste riksdag uttalade
åsigter, om, utan afseende å nyssnämnda lånefonds bildande, frågan om
understödjande af en jernvägsanläggning från Engelholm eller annan punkt i dess
närhet till Göteborg varder af Riksdagen särskildt pröfvad.

Den jernvägsanläggning, för hvars åstadkommande statsbidrag föreslagits
af Herrar P. Olsson m. fl. samt Carl Ifvarsson m. fl., tager emellertid sin
början, icke vid Engelholm eller annan punkt i dess närhet, utan vid Helsingborg;
och Utskottet har ansett sig ej böra lemna utan uppmärksamhet, att den i
samma jernvägsanläggning ingående linien mellan Helsingborg och Engelholm intager
en annan ställning till frågan om statsbidrags beviljande för åstadkommande
af en jernvägsförbindelse mellan Skåne och Göteborg än de öfriga, norr om
Engelholm belägna bandelarne.

Då sistlidna års Riksdag stälde till Kongl. Maj:ts förfogande ofvan omförmälda
fond af 5,000,000 kronor till låneunderstöd för enskilda jernvägar under åren 1882—
1886, var det utan tvifvel Riksdagens afsigt, att ytterligare statsbidrag till eöskilda
jernvägsanläggningar ej skulle under nämnda femårsperiod anvisas i annat fall, än då
något jernvägsföretag befunnes vara af den omfattning och af sådan vigt för det allmänna,
att dess understödjande medelst särskildt statsbidrag, utan nyssnämnda fonds
anlitande, kunde af en dylik företagets särskilda beskaffenhet föranledas.

Enligt Utskottets förmenande föreligga ej sådana omständigheter i fråga
om bandelen Helsingborg—Engelholm. Mellan dessa två städer finnes redan en
jernvägsförbindelse. Denna är visserligen något öfver en mil längre än den nu
föreslagna; den är vidare förenad med den olägenheten att förbindelsen, oaktadt
det korta afståndet, eger rum på tre olika, särskilda egare tillhöriga jernvägar,
nemligen delar af jernbanorna Helsingborg—Eslöf, Helsingborg—Hessleholm och
Landskrona—Engelholm; och Utskottet vill ingalunda förneka, att ju icke dessa
förhållanden, äfvensom folkrikheten och betydelsen af den ort, den nya linien skulle
genomlöpa, staden Helsingborgs egenskap att vara en vigtig länk i förbindelsen med
kontinenten samt måhända äfven det betydliga, hela kostnaden för linien Helsingborg
—Engelholm öfverstigande belopp, hvarmed Helsingborg och dess omnejd visat
sig villigt bidraga till åstadkommande af den nya järnvägsförbindelsen från Helsingborg
upp till Halmstad, skäligen må kunna föranleda dertill att statslån lemnas
äfven för den nya linien Helsingborg—Engelholm.

Behofvet af ett dylikt lån samt vigten för det allmänna deraf att sistnämnda
jernvägslinie bringas till utförande synas dock ej vara så stora, åtminstone ej genom

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

behörig utredning så ådagalagda, att Utskottet kunnat tillstyrka Riksdagen att i
fråga om denna linies understödjande fatta något särskildt beslut; helst ett sådant
Riksdagens beslut synes hvarken erforderligt eller fullt lämpligt. För den händelse
nemligen att en ny, direkt jernvägsförbindelse mellan Helsingborg och
Engelholm skulle af Kongl. Maj:t finnas förtjent att med statslån understödjas,
saknar Kongl. Maj:t ej medel att, medelst statsbidrags anvisande ur den allmänna
lånefonden, befrämja denna linies utförande. Ett Riksdagens beslut åter om statslåns
beviljande för byggande af den föreslagna jernvägen emellan Helsingborg
och Engelholm skulle innefatta en bestämmelse derom att sistnämnda stad borde
af den nya, uppåt gående jernvägen beröras och således ej kunna fattas, utan
att Riksdagen, mot hvad under senare tid varit vanligt, inginge i bedömande af
banans sträckning, ett bedömande, som i denna del af frågan ej synes af omständigheterna
påkalladt.

Annorlunda är deremot förhållandet med den ifrågasätta jernvägsföibindelsen
mellan det redan befintliga skånska jernvägsnätet genom Halland till Göteborg.
Det har, såsom ofvan visats, redan blifvit förutsatt, att frågan om understödjande
af en sådan jernväg kunde blifva föremål för ett Riksdagens särskilda
beslut, och detta företag är af en sådan omfattning och allmän vigt, att det synes
med allt skäl påkalla en särskild pröfning.

De skäl, motionärerne i detta afseende anfört, lära svårligen kunna jäfvas.
Den ifrågasatta jernvägen skulle sins emellan förbinda orter, som genom folkmängd
och eu i många afseenden långt drifven utveckling, äfvensom genom naturliga
tillgångar, synas kunna gifva jernbanan eu afsevärd trafik; den komme att
bereda en gen kommunikation mellan det södra och det vestra Sverige äfvensom
emellan Norge och det sydvestra Sverige samt kontinenten; den skulle ej blott
för postbefordringen, utan äfven i öfrigt från allmän synpunkt blifva af framstående
vigt; den ansluter sig på ett sätt, hvars betydelse ej lärer kunna underskattas,
till det redan befintliga jernvägsnätet, i det att den nya jernvägen komme
i beröring ej blott med så vigtiga samfärdsmedel som de från det inre af landet
till Göteborg ledande jernvägarne och de skånska jernbanorna, utan äfven med
Halmstad—Nässjö och Yarberg—Borås jernvägar; och den skulle sins emellan
förbinda flera städer i en ort, som hittills mer än de flesta delar af riket varit
i saknad af de fördelar, jernvägarne medföra.

Det är emellertid uppenbart, att största delen af de ofvan angifna förmånerna,
och särskildt de, som ur statens synpunkt måste vara mest eftersträfvansvärda,
ej uppnås med mindre än att hela jernvägslinien upp till Göteboig
bäfver en verklighet. Aktieteckningen för de närmast söder om Göteborg belägna
delarne af ifrågavarande kommunikationslinie samt de tekniska undersökningaine af
dessa bandelar hafva emellertid ännu ej så fortskridit, att medel till bidrag för dessa
bandelars byggande för det närvarande lämpligen kan, till utgående å vissa bestämda

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

23

tider, anvisas. Utskottet har dock förestält sig, att Riksdagen, genom ätt redan
nu fatta beslut att med statslån till högst halfva anläggningskostnaden bidraga
till äfven dessa bandelars utförande, skulle på ett synnerligen kraftigt och säkerligen
till målet ledande sätt befrämja genomförandet af planen i dess helhet och
derigenom åstadkomma den största trygghet, som i frågans närvarande skick står
att vinna, derför att den för staten önskvärda jernvägsförbindelsen ända upp till
Göteborg blefve åvägabragt.

Vid bestämmande åter huru stor del af hela ifrågavarande jern vägssträckning
kan inom eu ej aflägsen tid påräknas komma till utförande och till hvilken
medel kunna redan nu anslås för att å vissa bestämda tider utbetalas, synes det
vara af vigt att slutpunkten för denna del af jernvägsanläggningen sättes dels
så nära Göteborg som möjligt, dels ock vid eu ort, der annan vigtig kommunikationsled
möter och der denna jernvägsdel således ej, isolerad, stannar, utan
kommer i beröring med landets öfriga jernvägsnät.

Utskottet har ansett denna slutpunkt under nuvarande förhållanden lämpligast
böra sättas vid Varberg. Då ofvan omförmälda motioner afgåfvos, voro
för banans fortsättning från Halmstad till Falkenberg aktier tecknade till belopp af
omkring 600,000 kronor. Denna aktieteckning uppgick, på sätt Utskottet inhemtat,
redan i medlet af Februari till 766,800 kronor, eller nära halfva anläggningskostnaden
för denna handel. Falkenberg erbjuder emellertid, af lätt insedda skäl, ej
de för en jernvägslinies afslutande nödiga förutsättningar; och då äfven för banans
fortsättning från Falkenberg till Varberg aktieteckning pågår och redan
verkstälts till eu betydlig del af det erforderliga teckningsbeloppet, har Utskottet
funnit sig ega giltig anledning antaga, att vederbörande intressenter inom kort äro
i tillfälle fatta definitivt beslut om banans utsträckning till sistnämnda stad, der
Varberg—Borås jernvägen möter, beredande dels en fortsatt kommunikation till
det inre af landet, dels, i sin första del, en i nära nordlig rigtning gående fortsättning
just mot den blifvande slutpunkten Göteborg.

I fråga om det lånebelopp, som må böra till utförande af ifrågavarande
jernvägsanläggning beviljas, får Utskottet anföra följande:

Det beräknade lägsta kostnadsbeloppet för banan från Helsingborg till

Halmstad utgör, såsom ofvan förmälts.......................................... Kr. 3,693,000: —

Om härifrån afräknas kostnaden för linien
Helsingborg—Engelholm, nemligen dels

för denna linies anläggning..................... Kr. 720,000: —

Transport Kr. 720,000: — Kr. 3,693,000: —

24

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

Transport Er. 720,000: — Er. 3,693,000: —-dels hvad, efter beräkning per mil, på densamma
belöper af de för rullande materiel
beräknade 377,000 kronor, omkring » 105,000: — » 825,000: —

så återstå ................................................................................. Er. 2,868,000: —

För jernvägsanläggningen mellan Halmstad och Yarberg, 6,6
mil, skulle kostnaden, beräknad efter endast 400,000

kronor per mil, utgöra ......................................................... » 2,640,000: —

Eostnaden för jernväg mellan Yarberg och Göteborg, 7,22 mil,

skulle, likaledes efter 400,000 kronor per mil, uppgå till » 2,888,000: —

Summa Er. 8,396,000: —

Hälften af detta belopp utgör 4,198,000 kronor. Det ligger emellertid i

sakens natur, och följer bland annat af ifrågavarande jernvägsanläggnings betydliga
omfattning, att de ofvan angifna kostnadssummorna ej kunna vara fullt exakta.

Utskottet är visserligen ej i tillfälle att ingå i pröfning af behofvet af de
väsentliga förbättringar vid jernvägens anläggning, som blifvit ifrågasatta, och
för hvilka den ökade utgiften, på sätt bär ofvan meddelats, blifvit beräknad till
betydliga belopp. Tydligt synes emellertid vara, att någon del af dessa förbättringar
— med hänsyn till angelägenheten deraf att jernvägen ändamålsenligt
anlägges, förses med tillräcklig rullande materiel och utrustas på sådant
sätt att den, utan något äfventyr, må kunna med erforderlig tåghastighet och i
öfrigt på lämpligt sätt trafikeras — kan visa sig vara så oeftergifligt påkallad, att
till ökad kostnad ledande förändringar i planen eller tillägg till densamma varda,
såsom vilkor för koncessions erhållande eller eljest, af Eongl. Maj:t föreskrifna.
Utskottet får i sådant hänseende erinra derom att endast banans inhägnande,
om sådant skulle föreskrifvas, komme för jernvägen i dess helhet att medföra en
ökad utgift af mera än 200,000 kronor; att den rullande materielen för de
sträckor, för hvilka kostnadsförslag upprättats, synes väl knappt tilltagen; samt
att vid sådant förhållande ganska antagligt är, att till exempel de 272,000 kronor,
som för linien Engelholm—Halmstad skulle återstå, sedan från de till rullande
materiel å linien Helsingborg—Halmstad beräknade 377,000 kronor afdragits, de
här ofvan omförmälda 105,000 kronor ej blifva för sitt ändamål fullt tillräckliga.

Vid sådant förhållande och då fråga nu endast är om fastställande för
låneunderstödet af ett maximibelopp, som i intet fall finge öfverstiga halfva anläggningskostnaden,
sådan densamma blifvit af Eongl. Maj:t pröfvad, har Utskottet
ansett nödigt, att detta belopp sättes något högre än till ofvan angifna 4,198,000
kronor. Utskottet föreslår alltså lånesumman till i jemnt tal 4,500,000 kronor,
deraf för jernvägsanläggningen mellan Skåne och Yarberg skulle beräknas

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42. 25

3,000,000 kronor och för återstående delen mellan Varberg och Göteborg

1,500,000 kronor.

Herrar P. Olsson m. fl. och Carl Ifvarsson m. fl. hafva i sina motioner
hemstält, att det af dem föreslagna lånet för jernvägsanläggningen från Helsingborg
till Halmstad skulle af Riksdagen beviljas åt Skåne—Hallands jernvägsaktiébolag,
samt att lånebeloppet för jernvägen från Halmstad till Göteborg måtte
ställas till Kongl. Maj:ts förfogande. Utskottet har ej funnit anledning att sålunda,
för någon del af ifrågavarande statsbidrag, föreslå afvikelse från det förfaringssätt,
Riksdagen under senare tider iakttagit vid beviljande af låneunderstöd
åt enskilda jernvägar, bestående deri att hela det beviljade beloppet stälts
till disposition af Kongl. Maj:t, som egt bestämma de närmare vilkoren för låneunderstödets
åtnjutande, med mera. I förevarande fall torde det så mycket
mindre böra ifrågakomma att anvisa någon viss del af lånemedlen att utgå till
något särskildt jernvägsbolag, som angeläget torde vara att lånemedlen disponeras
på ett sätt, som, så vidt för närvarande är möjligt, betryggar såväl banans
blifvande utsträckning till Göteborg som ock dess ändamålsenliga byggande och
utrustning med tillräcklig rullande materiel; i hvilket afseende det lätteligen låter
tänka sig, att åtskilliga omständigheter kunna förekomma och förtjena beaktas,
hvilka göra det önskvärdt, att ej något så beskaffadt beslut föreligger, som nyss
blifvit antydt, utan att lånebeloppets disponerande må kunna göras beroende af
vilkor och förbehåll, som det nu ej torde vara för Riksdagen möjligt att på förhand
bestämma.

Nyssnämnda motioner, å ena, samt Herr A. Th. Carlheim-Gyllenskölds
motion, å andra sidan, utvisa, att, såsom Utskottet jemväl i fråga om alternativen
för banans dragning genom antingen Sinarpsdalen eller Stafverhultsdalen
meddelat, skiljaktiga åsigter förefinnas beträffande vissa delar af ifrågavarande
jernvägs sträckning. Ej heller i detta hänseende torde Riksdagen vara i tillfälle
att i detalj besluta, utan syn^s lämpligast vara, att, såsom vanligt, Kongl. Maj:t,
efter föregången behörig undersökning, om banans sträckning förordnar; och har
Utskottet i öfverensstämmelse härmed, äfven i fråga om utgångspunkten, på sätt
likaledes här ofvan antydts, ej funnit skäl föreslå, att Engelholm ovilkorligen må
dertill bestämmas, utan torde den jernbana, om hvars understödjande nu är fråga,
kunna börja vid vare sig Engelholm eller annan lämplig anknytningspunkt vid
jernväg i Skåne i närheten af nämnda stad.

Räntefoten för det begärda lånebeloppet har af Herrar P. Olsson m. fl.
och Carl Ifvarsson m. fl. föreslagits till fyra procent. Utskottet har ej funnit
anledning föreslå en lägre räntefot i detta fall än den, som af sistlidna års Riksdag,
vid beviljande af låneunderstöd för enskilda jernvägar, bestämdes, eller
fyra och en half procent.

Jemväl samtliga öfriga, af sistlidna års Riksdag beslutade vilkor och bejBill.
till JRiksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 28 Häft.

4

26

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

stämmelser i enahanda afseende lifir Utskottet ansett böra pa föievaiande fall
tillämpas; och tillåter sig Utskottet att, beträffande dessas innehåll och lydelse,
hänvisa till Riksdagens underdåniga skrifvelse den 27 April 1881 (N:o 64), i
hvilken berörda vilkor och bestämmelser finnas intagna.

I fråga om tiderna för lånebeloppets utbetalning har denna betalning, hvad
banan till Varberg angår, synts Utskottet lämpligen kunna fördelas på fyra år,
räknadt från och med år 1883, med en fjerdedel årligen. Beträffande åter banans
fortsättning från Varberg till Göteborg, har Utskottet ansett sig nu ej nunna
föreslå bestämmande af några vissa tider för utbetalning af det denna handel
afseende låneunderstöd, utan har Utskottet funnit det lämpligen böra bero på eu
blifvande Riksdag att, sedan frågan om anläggningen af nämnda del af jernvägen
blifvit närmare utredd, om tiderna för detta lånebelopps utgående fatta beslut. För
att emellertid förekomma, att ifrågavarande jernvägsarbete och disponerandet af det
för jernvägen Varberg—Göteborg föreslagna låneunderstöd ma till eu alltför aflägsen
tid uppskjutas, har Utskottet föreslagit vissa tider, inom hvilka arbetet
skall vara påbörjadt, särskild! för den uppgående jernvägen till Varberg och
särskildt för jernvägen från Varberg till Göteborg.

Utskottet har slutligen att meddela yttrande öfver Herrar P. Olssons m. fl.
samt Carl Ifvarssons m. fl. förslag, att, derest det blefve föreskrifvet att ifrågavarande
jernväg skulle byggas med tyngre öfverbyggnad, anslag utan återbetalningsskyldighet
måtte beviljas till ett den högre anläggningskostnaden i det närmaste
motsvarande belopp af 100,000 kronor för hvarje färdigbyggd banmil.

Enskild jernvägsanläggning har visserligen redan tillförene, såsom Karlskrona—Vexiö
jernvägen, för befrämjande af något visst statsändamal, understödts
med såväl anslag som lån. I förevarande fall synes det ännu vara för tidigt att
ingå i bedömande, huruvida staten har ett så stort eget intresse af ett starkare
byggnadssätts användande vid ifrågavarande bana, att jernvägsanläggningen må
böra befrämjas i vidsträcktare mån än genom det låneunderstöd, Utskottet här
nedan tillstyrker. Tydligt lärer vara, att ett dylikt statsintresse ej kan uppkomma
eller förefinnas annorledes än med hänsyn till jernvägsanläggningen i dess helhet,
framförd ända till Göteborg; vid hvilket förhållande tillräckliga skäl icke äro
för handen att nu ingå i pröfning, huruvida ytterligare statsbidrag, i en eller
annan form, för tyngre öfverbyggnads åstadkommande skulle böra meddelas.

På grund af»hvad här ofvan anförts, hemställer Utskottet,

5:o

a) att Herrar P. Olssons m. fl., Carl Ifvarssons m. fl. och
A, Th. Carlheim-Gyllenskölds förevarande motioner må på
det sätt bifallas, att Riksdagen beviljar och ställer till Kongl.
Maj:ts disposition

27

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

dels, till låneunderstöd för anläggning af jernväg, af
samma spårvidd som den för statens jernvägar antagna, från
Engelholm eller annan lämplig anknytningspunkt i närheten,
deraf vid jernväg i Skåne öfver Halmstad och Falkenberg
till Varberg, under vilkor att arbetet å denna jernväg varder
före den 1 Juli 1883 påbörjadt, ett högst halfva anläggningskostnaden
efter af Kongl. Maj:t faststäldt kostnadsförslag motsvarande
belopp, dock ej öfverstigande tre millioner kronor,
att utgå under de fyra åren 1883—1886 med eu fjerdedel
hvardera året;

dels ock, till låneunderstöd för åstadkommande af jernväg,
af nyssnämnda spårvidd, från Varberg till Göteborg, under
vilkor att arbetet å denna jernväg varder före 1886 års
utgång påbörjadt, ett likaledes högst halfva anläggningskostnaden
efter af Kongl. Maj:t faststäldt kostnadsförslag motsvarande
belopp, dock ej öfverstigande en million femliundratusen
kronor, att utgå under de år, Riksdagen, efter derom
af Kongl. Maj:t gjord framställning, kan komma att framdeles
bestämma;

b) att i fråga om berörda låneunderstöds erhållande och
tillgodonjutande samt förräntande och amortering enahanda
vilkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar vara gällande,
som af sistlidna års Riksdag, på sätt dess underdåniga
skrifvelse den 27 April 1881 (N:o 64) utvisar, blifvit för
åtnjutande af statsbidrag från den allmänna fonden till låneunderstöd
för enskilda jernvägar faststälda; samt

c) att Herrar P. Olssons m. fl. och Carl Ifvarssons m. fl.
förslag om beviljande af anslag utan återbetalningsskyldighet
för åstadkommande af tyngre öfverbyggnad å ifrågavarande
jernvägar ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

F) Angående undersökning om inlösen af Uddevalla—Vener slör g
Herrljung a-banan och anläggning af jernväg från Uddevalla dels
till Grebbestad—Krossekärr, dels till lämplig uthamn.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 54) har Herr A. W. Ljungman,
med hvilken instämt Herrar A. Andersson i Intagan, J. Andersson i Knarrevik,
A. P. Lind och J. Marcuson, fästat uppmärksamheten derå, att den stora.

28

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

allt mer sig ökande betydelse, bohuslänska sillfisket syntes komma att ega, såväl
som den kända omständigheten att detsamma sannolikt redan efter förloppet af
omkring fyra årtionden komme att upphöra för att sedan efter en längre mellantid
å nyo återbegynna med en liknande period, manade till kraftiga åtgärder för
tillgodogörandet af den yppade rikedomskällan. Fångsten hade nemligen redan
efter blott några få års förlopp så hastigt ökats, att den innevarande vinter öfverstigit
tvåhundratusen tunnor, oaktadt densamma i saknad af tillräcklig afsättning
måst i hög grad inskränkas.

Under förra fiskeperioden (åren 1748—1808) hade fångsten så småningom
ökats derhän, att den vid medlet af 1780-talet uppgick till omkring en million
tunnor och vid medlet af 1790-talet, då fisket nådde sin höjdpunkt, till omkring
två millioner tunnor. Till följd af nutidens större hjelpmedel såväl med hänsyn
till fiskets utöfning som framför allt med hänsyn (ill den lättare och mångsidigare
afsättningen borde fångsten numera icke blott varda långt rikligare, utan äfven
mycket hastigare kunna bringas upp till de ofantliga belopp, som kännetecknade
de föregående periodernas mest gifvande skeden, och detta redan under den del
af perioden, då sillen anlände tidigare på året, vore af högre värde och bäst lämpade
sig för saluberedning medelst saltning och rökning.

Då emellertid hafssillens ymniga besök vid bohuslänska kusten vore periodiska,
och innevarande period, såsom nämnts, icke kunde med säkerhet påräknas
fortfara utöfver fyratio år, så vore det ock tydligt, att bohuslänska sillfisket icke
kunde eller borde i likhet med andra näringar under en längre tidrymd så småningom
utvecklas till allt högre betydenhet, utan att en dylik utveckling i stället
medelst kraftiga åtgärder snarast möjligt måste helt hastigt åvägabringas, på det
att icke de tillfällen till ekonomisk vinst, som sillens besök medförde, till största
delen måtte lemnas obegagnade. Det ymniga sillfiskets periodicitet medgåfve
nemligen icke den för andra näringar normala långsammare utvecklingen, utan
kräfde en särskild verksamhet och särskilda uppoffringar vid fiskeperiodens början
för ernåendet af högsta möjliga resultat.

Af de åtgärder, som i sådant afseende kunde ifrågakomma, har motionären
i främsta rummet ansett böra åvägabringas samfärdselsförbättringar, hvilka, på
samma gång de påskyndade fiskerinäringens fria utveckling till allt större höjd,
också i mån af sin betydenhet skulle väcka till lif och förkofran andra näringar
samt fortfara att verka äfven efter en fiskeperiods slut.

Såsom sådana det bohuslänska sillfisket befrämjande samfärdselsförbättringar
vore att anse dels inrättandet af nya behöfliga telegrafstationer, dels inomskärsfarledernas
noggrannare utprickning och i ett fåtal fall äfven uppmuddring
eller sammanbindande medelst kortare kanaler, dels föreningen af ett par af de
med hänsyn till skärgården och hafsfislcet lämpligast belägna uthamnarne med det
inre landets jernvägsnät medelst anläggningen af de derför nödiga jernvägssträc -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o i2.

29

korna. Af dessa samfärdselsförbättringar vore det emellertid hufvudsakligast de
sistnämnda, som borde eftersträfvas, enär de, efter hvad utlandets erfarenhet
på det tydligaste gifvit vid handen, skulle icke blott i långt högre grad än något
annat medel befrämja hafsfiskets och skärgårdens uppblomstring, utan äfven gagna
andra näringar samt hela den trakt, de genomlöpte, och sålunda åt deras område
föra med sig en mångsidigare förhöjd ekonomisk verksamhet och ett allmänt framåtskridande
till ett allt mer växande välstånd.

Efter att hafva omförmält vissa ifrågasatta och på Bohusläns hushållningssällskaps
bekostnad undersökta jernvägslinier, nemligen dels en linie från Uddevalla
förbi Qvistrum till Grebbestad—Krossekärrs-hamnen, dels en linie från sydvestligaste
punkten å nyssnämnda sträckning ut till den Uddevalla närmast belägna
och för det afsedda ändamålet mest tjenliga uthamn, såsom ändpunkt för hvilken
sistnämnda linie man särskild! fäst sig vid Fiskebäckskil eller Ellös, har motionären
framhållit, att Bohuslän emellertid icke förmådde att med egna krafter åstadkomma
dessa jernvägar. Deras byggande åter såsom statsbanor förutsatte för
anknytningen med de redan förut befintliga statsjernvägarne inlösandet af Uddevalla—Venersborg—Herrljunga
jernväg, en åtgärd, som emellertid enligt motionärens
åsigt icke komme ''att vålla staten synnerligt betydande direkta utgifter,
enär nämnda bana till största delen vore byggd med statslån och aktierna ännu
ej hunnit stiga till högre pris, samt utläggningen till normal spårvidd, såsom ingående
uti jernvägens byggnadsplan, vore från dess första anläggning förberedd.
Ett dylikt införlifvande af Uddevalla—Venersborg—Herrljunga jernväg med statens
jernvägar skulle för öfrigt i hög grad underlätta samfärdseln vester om Venern
mellan en betydande de! af riket och Norge, hvilken du vore hindrad af de densamma
ombesörjande banornas olika spårvidd.

Då emellertid Bohuslän erhållit så litet jernväg inom sina egna gränser,
att det i afseende på en sådan förmån endast stode före Lappland, Vesterbotten
och Herjedalen, men långt efter rikets alla öfriga landskap, och då staten sannolikt
redan före innevarande fiskeperiods slut skulle få igen hvad vid dennas
början offrats för bohuslänska sillfiskets och skärgårdens upphjelpande, dels uti
skatter från den derigenom förmögnare vordna befolkningen, dels uti de då
redan god afkastning gifvande jernvägssträckorna, så har motionären ansett den
af honom framstälda jernvägsfrågan förtjena att underkastas en fullständig, sakkunnig
och opartisk utredning från statens sida, och detta så mycket hellre, som
en sådan till följd af de undersökningsarbeten, som för liknande ändamål redan
utförts på bekostnad af länets hushållningssällskap, ej kunde kräfva någon i förhållande
till frågans ekonomiska vigt nämnvärdt stor utgift.

Motionären har på grund häraf föreslagit, att Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om fullständigt utredande af kostnaderna
och de ekonomiska utsigterna för inlösande till staten af Uddevalla—Venersborg

30-

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

_Herrljunga-banan och anläggande i samband dermed af en normalspårig jernväg

dels från Uddevalla till Grebbestad—Krossekärr, dels från lämplig punkt å denna
linie till närmast Uddevalla belägen tjenlig uthamn samt för sagda ändamål ställa
till Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

Utskottet bar ej förbisett, att den till grund för motionärens framställning
liggande frågan om hafsfiskets befrämjande och ändamålsenliga tillgodogörande
kan vara, ej blott för den närmaste kustbefolkningen, utan för landet i dess helhet
af sådan vigt, att den väl må förtjena statsmakternas uppmärksamhet.

Likväl lärer det åtminstone för närvarande ej kunna antagas, att hafsfiskets
befrämjande skäligen må påkalla sådana åtgärder som byggandet af nya statsbanor
eller inlösande för statens räkning af redan befintliga jernvägar.

Motionären föreslår visserligen endast att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla
om fullständig utredning af kostnaderna och de ekonomiska utsigterna för inlösandet
af en viss enskild bana och anläggandet i samband dermed af vissa nya jernvägslinier
samt för detta ändamål ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag
af 5,000 kronor. En dylik åtgärd från Riksdagens sida synes dock ej böra tillstyrkas
utan att behofvet och ändamålsenligheten af de sålunda i utsigt stälda, på samma gång
vidt gående och ganska bestämdt angifna åtgärderna blifvit för Riksdagen så fullständigt
ådagalagda, att Riksdagens ingripande visade sig, om ej oundgängligt, åtminstone
af omständigheterna påkalladt. Detta är, enligt Utskottets åsigt, i förevarande
fall ej händelsen; och har Utskottet derför, utan att underkänna betydelsen
af den angelägenhet, på hvilken motionären fästat uppmärksamheten, ej
ansett sig kunna hos Riksdagen förorda en underdånig framställning af det innehåll,
motionären föreslagit.

Utskottet hemställer alltså,

6:o

att Herr Ljungmans förevarande motion ej må vinna Riksdagens
bifall.

G) Angående understöd för jernväg från Hessleholm till Landeryd.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 116) har Herr L. J. Larsson,
med hvilken Herr Jöns Persson instämt, under åberopande af de skäl, som i den
af Herr Larsson m. fl. under 1881 års riksdag afgifna motion N:o 127 funnes anförda,
hemstält, att Riksdagen måtte besluta att till det bolag, som kunde komma
att bildas för anläggandet af en jernväg från Hessleholm genom Småland till Landeryds
station å Halmstad—Jönköpings jernväg, bevilja ett låneunderstöd af 3,235,000
kronor, motsvarande två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 42.

31

Då 1881 års Stats-Utskott i punkten VI af sitt utlåtande N:o 40 afgaf utlåtande
öfver ej mindre nyssnämnda, af Herr Larsson m. fl. vid sistlidne riksdag gjorda
förslag, livilket var af enahanda innehåll som det nu åter framlagda, än ock vissa
öfriga motioner, i hvilka statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar begärdes, yttrade
Utskottet, att, enär Riksdagen antagligen ej vore i tillfälle att åstadkomma tillfredsställande
utredning om det ena eller andra i nämnda punkt af Utskottets utlåtande
omförmälda jernvägsföretagets företrädesrätt till statsunderstöds erhållande,
någon anledning ej torde förefinnas att frångå det sätt, Riksdagen tillförene användt
för dylika företags befrämjande och hvilket visat sig synnerligen lämpligt, nemligen
att ett erforderligt belopp stäldes till Kongl. Maj:ts förfogande för att under en
kommande period till låneunderstöd för enskilda jernvägar användas.

Denna åsigt vann bifall af Riksdagen, som stälde till Kongl. Maj:ts disposition
ett extra anslag af 5,000,000 kronor, att till låneunderstöd för enskilda jernvägar
utgå under fem år från och med år 1882 med 1,000,000 kronor årligen, under vilkor,
bland andra, att låneunderstödet finge utgöra högst hälften af anläggningskostnaden.

Utskottet finner sig så mycket mindre ega anledning tillstyrka Riksdagen att,
beträffande nu ifrågavarande jernväg, frångå sitt sistlidna år fattade beslut om sättet
för dylika enskilda jernvägars understödjande och om den proportion, hvari låneunderstödet
må stå till anläggningskostnaden, som nämnda beslut fattades med hänsyn,
bland annat, till just förevarande, af Herr Larsson gjorda förslag. Utskottet
hemställer fördenskull,

7:o

att Herr L. J. Larssons förevarande motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

Stockholm den 20 April 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

Emil Key.

Reservationer:

Vid punkten 3:o (angående åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan
Kilafors station å norra stambanan och Söderhamn):

af Herr L. M. Nordenfelt, med hvilken Herr J. Widén instämt och som

yttrat:

32

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

“Dels med stöd af den fullständiga utredning, som i denna fråga egt rum,
af hvilken utredning för mig klarligen framgår, att staten ju förr desto hellre bör
åtstadkomma en stambana från Kilafors till Stugsund;

dels emedan de från statens sida antagliga anbud, som blifvit. gjorda af
Söderhamns stad och af Söderhamn—Bergviks jernvägsbolag, förfalla, så vida icke
beslut om stambanebyggnad till Stugsund vid innevarande riksdag varder fattadt;

dels emedan med de stridiga åsigter, som råda inom ofvannämnda stadsfullmäktige
och jernvägsbolag, det synes tvifvelaktigt, om för staten lika fördelaktiga
vilkor ett annat år kunna erhållas;

dels emedan flere stambanor till Östersjön från Norra stambanan säkerligen
under de närmaste riksdagarne allvarligt komma att påyrkas;

dels ock emedan det icke synes kunna medföra någon som helst olägenhet
att redan innan Kongl. Maj:t slutligen pröfvat frågan besluta om medel till
Kongl. Maj:ts disposition, hvilka, om de icke varda af Kongl. Maj:t använda, icke
heller behöfva anskaffas af Fullmäktige i Riksgäldskontoret;
så vågar jag vördsamt föreslå

att Herr Berglöfs motion må på det sätt bifallas, att Riksdagen dels

beviljar och ställer till Kongl. Maj:ts disposition

3,847,000 kronor, hvaraf 1,000,000 kronor under år 1883, för
att, om Kongl. Maj:t så finner lämpligt, användas för inköp
för statens räkning af den nu befintliga smalspåriga jernväg
mellan Söderhamn och Bergvik, så väl som till förlängning
af denna jernväg å ena sidan till Kilafors station vid norra
stambanan och å den andra till Stugsunds hamnplats,

dels ock medgifver att hvad som af det för Söderhamn—
Bergviks jernväg från Riksgäldskontoret erhållna statslån återstode
oguldet, då staten öfvertager sistnämnda jernväg, måtte
varda afskrifvet.

Vid punkten 5:0 (angående jernvägsförbindelse från Skåne genom Halland
till Göteborg):

af Herrar II. B. Törnébladh och O. Evers.

Herr F. F. Carlson har begärt få antecknadt, att han ej närvarit vid slutliga
behandlingen af det i punkten 2:o handlagda ärende angående anläggning
af en bibana från Hjerpens station å tvärbanan till Bonäsets lastageplats.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1882.