Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1882, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring i bestämmelserna
om tiden för -uppbörd af kronoutskylder och deras redovisning.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 11), hvilken
hlifvit till Stats-Utskottets förberedande behandling hänvisad, har Herr
Anders Bengtsson i Kärnnossen, med hvilken flere af Kammarens ledamöter
instämt, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta:

l:o) att uppbördsstämman för kronoutskylder skulle hållas i Mars månad
i stället för Februari; och

2:o) att i följd deraf redovisningstiden för nämnda utskylder skulle framflyttas
från den 15 Maj till den 15 Juni, till stöd för hvilket förslag motionären
hufvudsakligen anfört, att Februari månad för så väl landtmannen
som arbetaren kunde anses såsom särdeles olämplig till penningars anskaffande,
i följd hvaraf inträffade, att mången komme på restlängden, som icke behöft
göra det, om uppbördsstämman vore framskjuten med åtminstone en månad,
hvadan det syntes motionären antagligt, att det för så väl kronan som den
skattskyldige innebure en fördel, om uppbördsstämman för kronoutskylder
blefve till Mars månad framflyttad.

Jemlikt Kong! brefvet den 24 Mars 1724, kungjordt genom Kong!.
Kammarkollegii cirkulär den 11 Maj samma år, äfvensom 1739 års uppbördsreglemente
skulle kronoutskylderna under årets lopp uppbäras vid flere
särskilda uppbördsmöte!!, olika för olika provinser, det första i medlet af
Mars månad och det sista före Thomasmessan endast med det undantag, att
Bill. till Riksd. Prot. 1882. 4 Sand. 1 Afd, 26 Höft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.

i de orter, der jord dioks- och en del af hemmansräntan betalades efter markegång,
denna betalning finge under tiden från Thomasmessan till Kyndelsmessodagen
fullgöras.

Efter det genom Kongl. Kammarkollegii cirkulärbref den 2 April
1794 den första uppbördsstämman, som varit- påbjuden att hållas i Mars,
blifvit inst-äld och förordnande meddelats, att någon stämma icke skulle hållas
förr än höstetiden och då anställas tidigare eller senare, allt efter som allmogen
i hvaije landsort både tillfälle att för sina produkter erhålla penningar,
blef på grund af Rikets Ständers i skrifvelse den 17 Maj 1835 gjorda
framställning om förändring i tiden för uppbördsstämmornas hållande in.
in. genom Kongl. Statskontorets på Kongl. brefvet den 2 November 1836
grundade kungörelse af den 8 December samma år, hvilken ännu är gällande,
stadgadt, att för år 1837 och framgent den så kallade första uppbördsstämma^
hvilken då vanligen hållits i November månad för löpande året, skulle
upphöra och sammanslås med andra uppbördsstämman, hvilken alltså dädanefter
blefve den enda och skulle efter vederbörande länsstyrelses förordnande
hållas på någon lämplig tid inom Januari, Februari och Mars månader hvarje
år eller, der särskilda omständigheter någon gång kunde gifva anledning till
längre anstånd, sist inom medlet af April månad; och är i fråga om redovisningen
genom Kongl. Statskontorets kungörelse den 21 September 1869
stadgadt, att specialräkningarna för fögderier och städer skola för hvarje
kalenderår afslutas den 30 April och den 15 Maj till vederbörande länsstyrelse
ingifvas.

Af det ofvan anförda framgår, att uppbördstiden, hvilken icke är, på
sätt motionären synes hafva antagit, inskränkt till Februari månad, blifvit
gång efter annan framskjuten, så att något vidare anstånd dermed numera
icke skäligen torde kunna från statens sida medgifvas. Med de nuvarande
fögderiernas omfattning låter det sig icke göra att, såsom motionärens förslagsynes
afse, verkställa uppbördsmötena inom en månad, och för statsutgifternas
bestridande är det af oafvislig vigt, att skatteuppbörden blir, så fort ske kan,
för statskassan tillgänglig. Erfarenheten har nogsamt ådagalagt, att, så snart
öfverskotten å de indirekta skatterna icke uppgå till betydliga belopp, svårighet
möter för Statskontoret att Titan handräckning från Riksgäldskontor
bestrida statsutgifterna, och denna svårighet är företrädesvis föranledd deraf,
att de direkta skatterna inflyta först flere månader efter utgången af det
år, för hvars utgifter de äro afsedda. Dessutom har Utskottet ansett sig
böra framhålla, att hvarje, äfven den minsta, utsträckning i tiden för uppbörd
och redovisning skulle helt och hållet omöjliggöra genomförandet af de
sedan lång tid under utarbetning varande förslagen till åtgärder för länsräkenskapernas
tidigare afsilande.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38. 3

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer Utskottet,

att Herr Anders Bengtssons förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 April 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

EMIL KEY.

N:o 38,

Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1882, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift af kronans rätt
till dana-arf efter Ulrika och Hedvig Tillman.

(I. A.)

Med förmälan att inom Eksjö landsförsamling alltsedan år 1808 förvaltades
ett förmynderskap för mamsellerna Ulrika och Hedvig Tillman,
hvilkas födelseort vore okänd, samt att, oaktadt de redan år 1860 genom
annonser i Post- och Inrikes tidningar blifvit efterlysta, underrättelser icke
på något sätt kunnat om dem erhållas, har Herr Samtid Johnson uti en
inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o
32) hemstält, att, då mamsellerna Tillman med säkerhet kunde antagas vara
döda och de för deras räkning förvaltade förmyndaremedel, uppgående till
omkring 3,200 kronor, alltså vore att anses såsom dana-arf, Riksdagen måtte