Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
I
N:o 32.
Ank. till Riksd. Kansli den 17 Mars 1882, kl. 10 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts Proposition till Riksdagen,
om beviljande af ökadt statsbidrag till statens jernvägst-rafiks
pensionsinrättning.
(l:a U. A.)
Sedan Styrelsen för statens jern vägstrafik: till Kongl. Maj: t öfverlemnat
ett utaf särskilde komiterade uppgjordt »förslag till reglering af finansiella
vilkor för en pensionsinrättning till förmån för tjenstepersonalen vid statens
i er n vägstrafik» och dervid afgifvit underdånigt utlåtande i fråga om bildandet
af kassa för pensionering af nämnde tjenstepersonal, så medgaf, med bifall till
livad Kongl. Maj:t genom proposition i ämnet den 23 Februari 1872 föreslagit,
.Riksdagen enligt underdånig skrifvelse den 10 Maj samma år: att,
såsom statsbidrag till en pensionsinrättning för tjenstepersonalen vid statens
jernvägstrafik, upprättad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag,
som legat till grund för och åtföljt den nådiga propositionen, årligen finge,
räknadt från och med år 1872, af trafikmedlen afsättas ett belopp, som motsvarade
en och en half procent af skilnaden emellan statens jernvägstrafiks
samtliga inkomster, å ena sidan, och utgifter för drift och underhåll, å den
andra, hvilka belopp skulle nämnda inrättning tillgodogöras i enlighet med
de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t i reglemente för samma inrättning kunde
varda faststälda; dock att, när berörda skilnad första gången uppginge till
fem procent af den sammanräknade summa, som anläggningen af de trafikerade
stambanorna, enligt Styrelsens för statens jernvägstrafik bokslut, kostat,
den till förmån för pensionsinrättningen utgående årliga procent skulle ånyo
Bill. till Riksd. Prot. 1882. 4 Sami. 1 Afå. 22 Raft. 1
2
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 32.
bestämmas efter hvad, på grund af då verkstälda sannolikhetsberäkningar
angående pensionsinrättningens ekonomiska framtid och öfriga på denna fråga
inverkande omständigheter, kunde finnas skäligt.
■För statens jernväg strafiks pensionsinr ältning utfärdades derefter den 6
September 1872 nådigt reglemente, hvilket, bland annat, innehåller:
i § 3. Delegares årsafgifter utgå med en viss, på grund af hans ålder
vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd, procent af
honom tillkommande aflöning, så att till exempel den, som inträder före
fylda ........................................................... 30 år, erlägger 1,5 proc. af aflöningen,
den, |
som vid inträdet fylt 30, |
men icke 32 » |
» 1,6 » |
» |
|
» |
» » |
40, |
» 42 » |
» 2,1 » |
» |
» |
» » |
50, |
» 52 » |
» 2,6 » |
» |
» |
» » |
58, |
» 60 » |
» 3,0 » |
» |
» |
» , » |
60, |
3,1 » |
» |
och i § 7. Ärliga beloppet af pension bestämmes, i mån af den pensionsberättigades
tjensteår, till viss procent af den medelaflöning, som uppkommer,
då medeltalet tages af de 5 sista årsaflöningar, i förhållande hvartill den
pensionsberättigade, näst före erhållet afsked, erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen,
så att till exempel
för fulla 10 tjensteår erhållas 20 procent af medelaflöningen,
» » 15 » » 27,5 .» »
» » 20 » » 35 » »
» » 25 » » 42,5 » »
» » 30 » » 50 » »
Uti en till Riksdagen aflåten proposition af den 30 December 1881
(N:o 20) är nu omförmäldt, att direktionen för berörda pensionsinrättning i
en till Kong!. Maj:t ingifven skrift af den 30 September 1879 anmält ej
mindre, hurusom genom beslut vid lagtima möte i Juni 1876 pensionsinrättningens
fullmäktige, bland hvilka den mening uttalats, att från delegarnes i
inrättningen sida en ekonomisk ansträngning måste göras i ändamål att,
under förutsättning af ett motsvarande förhöjdt statsbidrag, kunna öka den
pensionsiätt, som ditintills varit för delegarne gällande, uppdragit åt direktionen
att göra de utredningar, som för vinnande af det åsyftade målet vore
nödiga, än äfven att, sedan det förslag i ämnet, som direktionen af sådan
anledning uppgjort och framlagt, blifvit af pensionsinrättningens fullmäktige
i hufvudsak godkändt, direktionen, enligt erhållet bemyndigande af fullmäktige,
utarbetat ett förslag till förändrad lydelse af de §§ i reglementet för
pensionsinrättningen af den 6 September 1872, hvilka hade afseende på den
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 32-
3
ifrågastälda vidgade pensionsrätter!, dervid direktionen i förslaget upptagit
de egna bidragen till belopp, som, ökade med 1,7 procent af aflöningen, motsvarade
från 4 till 6 procent af högsta pensionen, och den högsta pensionen
till 80 procent af aflöningen i stället för allenast 50 procent enligt nu gällande
reglemente, hvadan alltså förslaget innehöll, bland annat uti § 3, att
de årsafgifter, som delegare borde till pensionsinrättningen erlägga, skulle
utgöra exempelvis
om han inträdde före fylda |
................. 30 |
år, |
3,2 |
procent af aflöningen. |
||
om han vid inträdet fylt |
30, |
men icke 32 |
» |
3,3 |
» |
» |
» » |
40, |
» 42 |
» |
3,8 |
» |
» |
» » |
50, |
» . 52 |
» |
4,3 |
» |
» |
» » » » |
58, 60, |
» 60 |
» |
4.7 4.8 |
» » » » |
samt i $ 7,
att det årliga pensionsbeloppet skulle utgå, i mån af den pensionsberättigades
tjensteår, med vissa procent af den årsaflöning, som uppkommer, då summan
tages af de 12 sista månadsaflöningar, i förhållande hvartill den pensionsberättigade,
näst före erhållet afsked, erlagt stadgade afgifter till pensionsinrättningen,
så att, till exempel:
för fulla 10 tjensteår erhölles 20 procent af nyssnämnda årsaflöning,
» |
» |
15 |
» |
» |
30 |
» |
» |
» |
» |
» |
20 |
» |
» |
40 |
» |
» |
» |
» |
» |
25 |
» |
» |
60 |
» |
» |
» |
» |
» |
30 |
» |
» |
80 |
» |
» |
» |
Jemte närmare motiverande af de föreslagne ändringarne i nu gällande
reglementes bestämmelser hade direktionen vidare redogjort för de olika
former, hvarunder statens bidrag till den förbättrade pensioneringen skulle kunna
lemna?, och dervid särskild! framhållit ett alternativ, hvarigenom en utvägbereddes
att låta den sökta förmånligare pensionsordningen träda i kraft,
utan att sådant i någon anmärkningsvärdare grad tyngde på den närmaste
framtiden, men statsbidraget fördelades så, att detsamma växte i mån af
statsbaneaffärens fortgående konsolidering.
En sådan utväg vore, att statsmakterna, under förutsättning, att delegarne
ökade sina bidrag på sätt föreslaget vore, lemnade det ökade understödet
i form af fyllnadsbidrag till de efter hand uppkommande pensionerna,
med bibehållande för öfrigt af den nu gällande grunden för det löpande statsbidragets
utbetalning. Till en sådan komplettering af pensionerna, utöfver
hvad inrättningen med sina medel förmådde bestrida, erfordrades under det
nu följande decenniet endast ringa belopp, emedan ingen af de nuvarande
delegarne före år 1886 uppfylt vilkoren för erhållande af full pension, d. v. s.
4
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 32.
räknade tillsammans 95 lefnads- och tjensteår och deraf minst 30 tjensteår,
och de personer, som det året kunde komma i fråga att på grund af tjensteoch
lefnadsåldern afgå med pension, vore för närvarande endast 8 med en
sammanräknad aflöning af, inbegripet inqvarteringen, 15,664 kronor, och
skulle, i fall bland de då qvarlefvande samtliga begagnade sin rätt att erhålla
pension, dessa pensioners sammanlagda'' belopp utgöra omkring 10,000
kronor. Alla andra, som dessförinnan afgingo med pension, vore sådana, som
entledigades på grund af sjuklighet före den normala tjenstetidens utgång och
derföre pensionerades med mindre andelar af aflöningen. Enligt beräkning
vore det antagligt att, om det förnyade reglementet omedelbart trädde i kraft,
de belopp, som skulle tillerkännas som pensioner åt för hvarje år tillkommande
nya pensionärer, icke skulle öfverstiga: år 1880 kronor 6,000; år 1881 kronor
7,000; år 1882 kronor 8,000; år 1883 kronor 9,000; och under de tre följande
åren respektive 10,000, 12,000 och 14,000 kronor. Af dessa pensioner
borde inrättningen, utan att försämra sin ställning, kunna ansvara för
omkring 70 procent, så att den på fyllnadsbidraget kommande delen utgjorde
30 procent.
På grund af hvad sålunda och i öfrig! anförts hade direktionen föreslagit
:
att Kongl. Maj:t, med gillande af fullmäktiges för statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning underdåniga förslag om utsträckt pensionsrätt för
personalen vid nämnda trafik, täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta
proposition om statsbidrag, att utgå af trafikmedlen, till den storlek, den utsträckta
pensionsrätten fordrade och i den form, Kongl. Maj:t täcktes nådigst
bestämma,
och att, om fullmäktiges framställning af Kongl. Maj! och Riksdagen
bifölles, direktionen för statens jern vägstrafiks pensionsinrättning finge till
Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till förnyadt reglemente för
samma inrättning, hvarvid direktionen komrne i tillfälle att framlägga förslag
till ändringar i åtskilliga andra §§ af nu gällande reglemente än dem,
som anginge ifrågavarande utsträckning af pensionsrätten, hvilka ändringar
fullmäktige för sin del beslutat.
Öfver denna framställning hade Styrelsen för statens jern vägstrafik den
29 September 1880 afgifvit infordradt utlåtande, deruti Styrelsen till en början
förklarat, att, på sätt äfven af fullmäktige antydts, pensionerna vid statens
jernvägstrafik, sådana de för närvarande vore bestämda, icke uppgingo
till så pass tillräckliga belopp, att Styrelsen kunde g''å till väga utan all hänsyn,
då fråga uppstode att för ålders skull afskeda eu tjensteperson, hvilken,
ehuru eljest oförvitlig, dock ej vore vid fullt den sinnesspänstighet och kroppskraft,
man ansåge hans befattning fordra. Synnerligast ofördelaktigt stälde
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 32.
5
sig detta förhållande i afseende å den personal, som tjenat redan från statens
jern vägstrafiks första början, af hvilken personal ingen kunde ernå ens den
nuvarande högsta pensionen, eller 50 procent af aflöningen, förr än år 1892,
innan hvilken tid de flesta dock uppnått allt för hög ålder för att vidare
kunna tjena, och sålunda sannolikt finge afgå med pension af omkring 40 procent
af aflöningen.
Styrelsen ansåge alltså det vara för statens järnvägstrafik fördelaktigt,
att pensionerna höjdes. Hvad graden af höjning vidkomme, äfvensom pensionsvilkoren
i öfrig!,, instämde Styrelsen till alla delar i det afgifna förslaget,
och beträffande de olika former för statsbidragets utgående, för hvilka direktionen
närmare redogjort, hade Styrelsen för sin del gifvit företräde åt den
form, som innefattade, att ett belopp, motsvarande 30 procent af summan
af de för året utfällande pensioner, skulle af trafikmedlen utgå, intilldess
framdeles skeende utredningar gåfve vid handen, att redan stadgadt statsbidrag,
I1/» procent af nettot, vore ensamt för sig tillräckligt att betäcka
statens andel af bidrag till äfven nu ifrågasatta högre pensioner.
Af en utaf direktionen uppgjord och vid den Kong!, propositionen
fogad jemförelsetabell framginge, att fyllnad sbidrag et från statens sida under
första året skulle utgöra omkring 1,800 kronor, under andra omkring 3,900
kronor, under tredje omkring 6,300 kronor o. s. v., samt under det tionde
omkring 36,300 kronor, således under det året ännu icke hafva uppnått beloppet
af delegarnes fyllnadsbidrag, hvilket, enligt hvad direktionens beräkningar
utvisade, skulle uppgå till omkring 40,000 kronor årligen, från och
med första året räknadt och allt framgent, äfven sedan statens fyllnadsbidrag
hade upphört. Under det sjuttonde året, eller 1896, skulle statens fyllnadsbidrag
nå sin höjd, och för det året uppgå till omkring 117,300 kronor, men
derefter skulle detsamma hastigt sjunka samt under det tjugonde eller sista
året utgöra endast omkring 3,920 kronor.
1 Kongl. Maj:ts proposition är vidare anfördt, bland annat, att, ehuru
de årliga bidrag af statsmedel, som i enlighet med 1872 års Riksdags beslut
redan nu till pensionsinrättningens uppehållande utginge, ingalunda vore obetydliga,
hade Kongl. Maj:t likväl, på grund af hvad i ärendet förekommit,
funnit den gjorda framställningen om ytterligare tillskott för ändamålet desto
hellre böra vinna afseende, som, på samma gång dymedelst och genom de
förhöjda pensionsafgifter, som delegarne vore villige åtaga sig, en af behof
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 32.
och billighet påkallad förbättring af pensionsrätten möjliggjordes, staten äfven
genom denna pensionernas höjning tillskyndades fördelen, att tjensteman vid
trafikstaten, hvilka till följd af ålder eller minskade själs- och kroppskrafter
icke längre vore fullt tjenlig^ för sina befattningar, kunde på pensionsstat
öfverflyttas med mindre hänsyn till förekommande ömmande omständigheter,
än hittills rimligtvis bort iakttagas, samt härtill komme, att det erforderliga
tillskottet borde, om lämplig form derför valdes, blifva föga betungande för
statsverket.
Kong!. Maj:t har derföre, i öfverensstämmelse med hvad Styrelsen för
statens jernvägstrafik i sitt yttrande tillstyrkt, föreslagit Riksdagen att medgifva,
att, under förutsättning och vilkor, att delegarne i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning sjelfve bidroge med förhöjda årsafgifter till pensionsfonden,
pa sätt fullmäktiges och styrelsens för inrättningen ofvanomförmälda
förslag innehölle, ett årligt fyllaadsbidrag till förhöjning af pensionerna från
nämnde fond måtte af trafikmedlen, utöfver redan beviljadt statsbidrag af
IV2 procent af nettobehållningen å trafiken, tills vidare utgå med 30 procent
af summan af de för hvarje år utfallande pensioner; under förbehåll, att
detta fyllnadsbidrag skulle minskas eller alldeles upphöra, så snart framdeles
skeende utredning gåfve vid handen, att det redan beviljade och utgående
statsbidraget till pensioneringens uppehållande vore tillräckligt att delvis eller
fullständigt betacka jemväl det nu ifrågasatta statens tillskott.
Då Kongl. Maj:t vid 1872 års riksdag gjorde framställning om statsbidrag
till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik, framhölls
hurusom, med undantag af verklig krigstjenst, näppeligen någon statens
tjenst förorsakade så talrik och så tidig 0tjenstbarhet, som trafiktjensten
vållade. Detta förhållande vore en följd dels af de icke sällan inträffande
olycksfallen och dels af tjenstgöringens natur i öfrigt, hvilken, särdeles hvad
anginge tågpersonalen, ofta föranledde till ett mycket tidigt försvagande af
helsa och krafter. Trafiktj enstens beskaffenhet kräfde en lifskraftig och
hurtig personal, hvars uppmärksamhet under tjenstgöringen icke utan våda
kunde ens för ett ögonblick slappas; och afseende å tjenstens fördel kunde
derföre bjuda afledande af personer äfven i andra fall än sådana, der
verklig och fullständig otjenstbarhet vore för handen. Det funnes personer,
hvilka, utan att gifva större anledningar till anmärkningar å deras sätt att
sköta tjensten, dock till följd deraf, att de under en längre tjenstgöring
blifvit uttröttade och deras krafter så att säga förbrukade, fullgjorde sina
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
7
tjensteåligganden utan tillbörlig spänstighet och lifaktighet. Derigenom förslappades
uppmärksamhet och disciplin icke allenast hos dem sjelfva, utan,
hvad värre vore, hos yngre och underlydande. Samtliga dessa förhållanden
gjorde det både önskvärdt och behörigt, att pensionsrätt inträdde mycket
tidigare för trafikpersonalen, än i allmänhet för statens öfriga civila tjenstepersonal
vore medgifvet.
Med beaktande af dessa förhållanden blef jemväl enligt grunderna för
den pensionering, hvartill bidrag af trafikinkomsterna då af Riksdagen beviljades,
bland annat stadgadt, att högsta pensionsbeloppet med 50 procent
af de sista fem årens medelaflöning skulle tillfalla den, som efter 30 års
tjenstetid i ordinarie anställning vid jern vägstrafiken uppnått sådan ålder, att
hans lefnadsålder och tjensteår sammanräknade uppgingo till talet 95, hvarjemte
redan den, som efter minst 10 tjensteår i ordinarie anställning vid
statens järnvägstrafik blefve afskedad, emedan han antingen till följd af sjuklighet,
icke adragen genom tjensteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet
icke kunde sin befattning behörigen sköta, erhöll pension till 20 procent af
medelaflöningen för de sista fem åren; varande för alla tjensteår mellan 10
och 30 i särskild tarif pensionsbeloppet mellan ofvannämnde två procenttal
bestämdt efter tjenstetidens längd.
Uppenbart synes emellertid, att, för bibehållande af personalen vid statens
jernvägstrafik på den ståndpunkt af duglighet och pålitlighet densamma hittills
intagit, det ej endast är af nöden, att Styrelsen är i tillfälle att med
pension afskeda tjenstepersoner, som, ehuru eljest oförvitliga, dock ej ega fullt
den sinnesspänstighet och kroppskraft, som befattningarne anses kräfva, utan
äfven är åt synnerlig vigt, att pensionerna äro bestämda till sådana belopp,
att Styrelsen och dess underordnade vid pröfningen af frågor om personers
bibehållande vid sina befattningar eller afskedande må kunna, utan hänsyn till
särskilda ömmande omständigheter, uteslutande fästa afseende vid tjenstens
fordringar; och Utskottet har derföre icke tvekat att understödja Kong!..
Maj:ts nu föreliggande förslag om pensionsbeloppens höjning.
Vidkommande åter sättet för bestämmande af statens bidrag till den
förbättrade pensioneringen, får Utskottet till en -början framhålla, hurusom,
vid behandling af Kong! Maj:ts till 1872 års riksdag gjorda framställningom
statsbidrag till ifrågavarande pensionsinrättning, dåvarande'' Stats-Utskott
ansåg ådagalagdt, att genom statsbidragets bestämmande till viss andel af
skilnaden mellan statens jernvägstrafiks samtliga inkomster, å ena sidan, och
utgifter för drift och underhåll, å den andra, skulle genom sporrandet af intresset
för den egna fördelen hos den stora,_ öfver hela stambanenätet spridda
personalen, på hvilken utgifternas storlek till stor del berodde, kunna beredas
väsentliga besparingar i många slags utgifter och äfven motverkas hvarje
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
onödig tillökning i personalen. Utskottet, som delar denna uppfattning, finner
jemväl deruti ett företräde vid tantiéme-systemets användning till fördel för
trafiktjenstemännens pensionering, att dymedelst statens bidrag bestämmes oberoende
af en del detaljbestämmelser i pensionsreglementet, hvilka ej inverka
på pensionernas belopp eller åldersvilkoren för deras tillträdande och hvilkas
ordnande derföre synes lämpligast böra ankomma på pensionsinrättningens
delegare och Kong!. Maj:t. Deremot skulle det nu ifrågastälda bidraget,
beräknadt på det sätt, som Kong!. Maj:t föreslagit, eller till 30 procent af
de för hvarje år utfallande pensioner, blifva direkt beroende af det sätt, hvarpå
pensioneringen ordnas. Det vore derföre vid antagande af denna form för
fyllnadsbidragets beräknande nödigt, att Riksdagen inginge i en detaljerad
granskning af pensionsregl em entets särskilda bestämmelser — eu granskning,
hvilken Utskottet ansett så mycket snarare böra undvikas, som berörda reglemente
nu ej blifvit i dess helhet Riksdagen förelagdt.
Förutom det nu nämnda sättet för beräknande af statsbidraget har,
på sätt ofvan blifvit antydt, pensionsinrättningens direktion i sådant hänseende
framlagt förslag till fyra andra former, hvilka naturligen alla afse,
att statsbidraget skulle utgå till samma värde, fastän olika fördeladt till
olika tider; och frågan om formen är sålunda dervid icke en fråga om statsbidragets
storlek, i dess helhet betraktadt, utan endast en fråga om det för
staten beqvämaste och i öfrigt fördelaktigaste sättet för utbetalningen af
samma bidrag. Såsom en bland dessa olika former finnes i den vid Kongl.
Maj:ts proposition fogade jemförelsetabell i kolumnen 2 hela statsbidraget till
pensionsinrättningen beräknadt till 2 procent af nettoinkomsten. Fyllnadsbidraget,
som skulle tillsvidare utgå, komme alltså, derest denna form valdes,
att utgöra I/2 procent af skilnaden mellan statens jernvägstrafiks samtliga
inkomster och dess utgifter för drift och underhåll, och således beräknas efter
enahanda grund som det förra bidraget. Efter denna form skulle fyllnadsbidraget
under de första åren blifva större, än som enligt Kongl. Maj:ts
förslag vore fallet, men deremot blifva jemnare fördeladt och endast växa i
mån af trafikens utveckling; och, utom det att den ökade utgiften genom en
sådan anordning blir mindre känbar, finner Utskottet äfven deruti ett företräde
hos denna form, att den ej så mycket afser att på framtiden hvälfva
de största utgifterna. Utskottet har alltså efter noggrant öfvervägande af
de olika beräkningssätt, som i förevarande hänseende kunnat komma i fråga,
ansett sig böra hos Riksdagen till antagande förorda den sistnämnda formen
eller fyllnadsbidragets beräknande efter 1/2 procent af nettoinkomsten.
Endast i ett fall har Utskottet ansett sig ega anledning till anmärkning
emot hvad i den Kongl. propositionen anförts i afseende å tilltänkta
ändringar i pensionsreglementet. På sätt ofvan inhemtas är nemligen i § 7
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 3
9
stadgadt, att pensionsbeloppet, i man af den pensionsberättigades tjensteår bestämmes
till viss angifven procent af den medelaflöning, som uppkommer, då
medeltalet tages af de 5 sista årsaflöningarne. Denna § skulle enligt förslaget
vara afsedd att ändras på det sätt, att pensionsbeloppet skulle komma
att uträknas efter den årsaflöning, som uppkomme, då summan tages af de
12 sista månadsaflöningarne. För Utskottet vill det synas som skulle en
sådan förändring lätteligen leda till oegentligheter vid pensionsbeloppens bestämmande
ocli för styrelsen öka svårigheten att vid afskedandet af tjenstepersoner,
som anses ej fullt motsvara tjenstens fordringar, frigöra sig från
alla enskilda hänsyn. Utskottet har derför ansett Riksdagen böra uttala sig
mot den ifrågasatta ändringön af denna §, likasom emot öfriga rubbningar i
reglementet, hvilka skulle kunna leda dertill, att fyllnadsbidraget blefve behöfligt
för längre tid än eljest erfordrades. Deremot torde det få ankomma
på Kong! Maj:t att efter förslag af pensionsinrättningens direktion vidtaga
i pensionsreglementet de ändringar, som af fyllnadsbidragets beviljande kunna
nödvändiggöras.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer Utskottet,
att Riksdagen må Kong!. Maj:ts förevarande framställning
på det sätt bifalla, att, under förutsättning och vilkor,
att delegarne i statens jernväg^trafiks pensionsinrättning
sjelfve bidraga med höjda årsafgifter till pensionsfonden,
på sätt direktionens för inrättningen ofvan omförmälda
förslag innehåller, Riksdagen medgifver, att till höjning
af pensionerna från nämnda fond, i enlighet med berörda
förslags bestämmelser i afseende å åldersvilkor och pensionsbelopp,
ett årligt fyllnad sbidra g må af trafikmedlen,
utöfver redan beviljadt statsbidrag af 1 r2 procent af skilnaden
mellan bemälde trafiks samtliga inkomster, å ena
sidan, och utgifter för drift och underhåll, å den andra,
tills vidare årligen utgå med 1i2 procent af nyss berörda
skilnad; under förbehåll, att detta fyllnadsbidrag skall
minskas eller alldeles upphöra, så snart framdeles skeende
utredning gifver vid handen, att det redan beviljade och
utgående statsbidraget till pensioneringens uppehållande är,
jemte delegarnes förhöjda bidrag, tillräckligt att delvis
eller fullständigt betänka kostnaden äfven för den förbättring
i pensioneringen, som nu beviljas; lärande i sammanhang
härmed Riksdagen medgifva Kong!. Maj:t att, utan
ändring af 7:de § i Pensionsreglementet eller andra såBih■
till Rissel. Prot. 1882. 4. Samt. 1 Afd. 22 Raft. 2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 32.
dana ändringar i samma reglemente, som skalle kunna på
behofvet af förlängdt fyllnadsbidrag för pensioneringen inverka,
i öfrig! i afseende å reglementets bestämmelser vidtaga
de förändringar, som af medgifvandet af förbättrad
pensionering och derför ökade bidrag nödvändiggöras.
Stockholm den 17 Mars 1882.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Herrar Emil Key och O. Evers hafva, denne förre af sjukdom och den
senare af en resa till hemorten, varit hindrade att hos Utskottet deltaga i
behandlingen af förevarande ärende.
Stockholm, A s s o c i åt i o n s - B o 1: try c k e i'' i e t, 188g,