4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

att Riksdagen ville på det sätt bifalla herr Hammarhjelms
motion att 5,000 kronor anvisas såsom bidrag
för ny undersökning och utredning angående
reglering af sjön Venerns vattenstånd med vilkor att
de i öfrigt erforderliga kostnaderna bestridas af landsting,
hushållningssällskap, kommuner eller enskilda
personer)).

af Herrar R. N. G■ Montgomery-Cederhielm, Grefve C. Beck-Friis,
Grefve S. Lagerberg, Friherre R. von Krcemer och C. E. Laurell, hvilka
instämt med Herr Nordenfelt; samt

af Herr J. Widén.

N:0 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 2t Febr. 1882, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående undersökning om
och beräkning af kostnaden för beredande af aflopp för
Mälarens vatten till förekommande af öfversvämningar.

(R. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 88) har herr Grefve E. Sparre, med förmälan, det han af
strandegarne vid Mälaren erhållit uppdrag att iakttaga och bevaka deras
talan i fråga om återupptagande af nämnda sjös tillstängda utlopp, anfört,
hurusom, efter verkstälda igenfyllningar vid Mälarens utlopp och
deraf föranledda öfversvämningar, klagomål deröfver allt från 1500-talet,
med längre eller kortare mellanrum, framstälts dels af strandegarne, dels
vid riksdagarne genom bondeståndet, dels af de kringliggande länens

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 21.

5

hushållningssällskap, dels af Konungens Befallningshafvande; och regeringen
hade tid efter annan funnit sig föranlåten ej mindre att »förehålla
magistraten i Stockholm dess ofog och föregåenden, i den säkra
förmodan att de låta sig häraf rätta», än äfven att anbefalla åtgärder
till beredande af vidgadt aflopp.

Emellertid hade, sedan dessa påbud blifvit förglömda, nya igenfyllningar
verkstälts, och slutligen hade, enligt motionärens uppgift, på
1850-talet i sammanhang med anläggandet af den nya slussen hela det
södra utloppet tillstängts så, att numera endast vid högt vattenstånd
något vatten der framsläpptes genom den gamla slussgrafven, som då öppnades.
Mälaren, som emottoge sitt vatten från ett landområde af 194
qvadratmil, och upptoge icke mindre än 8 betydligare vattendrag:
Eskilstuna-ån, Arboga-ån, Köpings-ån, Strömsholms-ån, Vesterås-ån, Sagaån,
Enköpings-ån och Upsala-ån, oberäknadt de mindre, hade således
numera icke något annat utlopp än det trånga vid Norrström i hufvudstaden.
Härtill komme att, till följd af det med understöd af statsmedel
numera företagna reglerandet af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, afloppet
från dessa sjöar under flodtiden måste påskyndas, så vida ändamålet
med regleringen skulle uppnås, hvarigenom floden i Mälaren måste
ytterligare stegras, oafsedt att den tilltagande odlingen och i sammanhang
dermed förbättrade vattenafledningen från åkerjorden bidroge att
öka floden.

Till följd häraf fördränktes genom tidt och ofta återkommande
öfversvämningar, enligt en på Kongl. Maj:ts befallning år 1853 företagen
afvägning och uppmätning, omkring 28,000 tunnland af mälaredalens
ypperligaste åkerjord. Af denna mark vore 5,772 tunnland kronan tillhöriga,
och staten lede såmedelst häraf omedelbart genom minskade
arrenden.

Flerfaldiga olika förslag, hvilka i motionen närmare omförmälas,
hade tid efter annan framstälts att bereda vidgadt aflopp för sjön Mälaren.

Alla dessa förslag, framkallade af ett allt mera framträdande behof
att tillgodose ej mindre strandegande jordbrukares intresse i Upland,
Södermanland, Yestmanland och Stockholms län, än äfven saniteten
så väl i dessa fyra län som hufvudstaden, måste likväl af dertill kompetenta,
oveldiga personer underkastas en fullständig utredning och pröfning.
Frågan vore så väl med afseende å dess betydenhet och den längre tid,
densamma varit å bane, som med hänsyn till vissa i motionen åberopade
förhållanden af beskaffenhet att böra af statsmakterna uppmärksammas.
Det kunde icke vara lämpligt, att enskilde strandegare, till
afvärjande af ytterligare lidande, nödgades instämma staten till domstol

6

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 21.

med påstående om vidtagande af åtgärder, som utfärdade författningar,
Kong!. Förordningen den 20 Februari 1764 och Kongl. Kungörelsen den
28 December 1822, ovilkorligen påbjöde. Det kunde deremot icke vara
annat än lämpligt, att staten, som genom under århundraden fortsatta
igenfyllningar, senast genom sammanbindningsbanan, bidragit att hindra
Mälarens utlopp, bidroge till att afvärja den deraf uppkommande skada.

Men statens mellankomst förutsatte en utredning af på saken inverkande
förhållanden. Först efter en sådan utredning vore Kongl.
Maj:t i tillfälle att dels vidtaga de förfoganden med afseende å aflopp et
vid Helgeandsholmen, som kunde kronan såsom jordegare åligga, dels i
öfrigt besluta de åtgärder, hvartill omständigheterna föranledde.

Motionären har derför föreslagit, att Riksdagen ville i underdånig
skrifvelse anhålla, det måtte Kongd. Maj:t täckas låta genom dertill utsedda
sakkunniga män verkställa undersökning om och beräkning af
kostnaden för beredande af tilloppet motsvarande aflopp för Mälarens
vatten, till förekommande af skadliga öfversvämningar samt, till bestridande
af kostnaden för denna''undersökning, anslå 5,000 kronor.

Utskottet vill ej förneka, att ju icke den af motionären omförmälda
fråga med skäl anses vara af framstående vigt. Huruvida densamma
äfven må vara af beskaffenhet att påkalla åtgärder från statens sida, är
Utskottet, i det skick, hvari frågan för närvarande föreligger, ej i tillfälle
att bedöma.

Emellertid synes just storleken af de enskilda intressen, hvilka
torde vara af frågans lösning beroende och uti ifrågavarande motion
funnit ett uttryck, medföra, att ej någon svårighet för vederbörande intressenter
kan förefinnas att sjelfva anskaffa de medel, som erfordras för
utredningar och undersökningar, hvilka vederbörande önska åvägabringa
för ådagaläggande af sina önskningars utförbarhet och lagliga beskaffenhet.

På grund af hvad sålunda anförts har Utskottet ej ansett sig kunna
tillstyrka Riksdagen att, med anledning af förevarande motion, ingripa
i denna säkerligen ur både teknisk, administrativ och rättslig synpunkt
mycket svårlösta fråga; och hemställer Utskottet fördenskull,

att Herr Grefve Sparres omförmälda motion ej
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 Februari 1882.

På Stats-Utskottets vägnar:

Emil Key.

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 21.

7

Reservationer:

af Herrar R. N. G. Montgomery-Cederhielm, L. M. Norden/elt och
Grefve C. Beck-Friis;

*

af Herr J. Widén, som yrkat bifall till motionen på det sätt och
mot det vilkor, att Stockholms stad bidroge med hälften af kostnaden
för den ifrågasatta undersökningen.