Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
1
N:o 19.
Ank. till Riksd. Kansli den 23 Febr. 1882, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1881 församlade Revisorers
berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fanders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1879.
(L A.)
Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse
jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter
till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifne utlåtanden och förklaringar blifvit
hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande
af de för ärendenas utredning i öfrig! erforderliga upplysningar, underställa
Riksdagens pröfning de af Revisorerne gjorda framställningar, som ansetts
från Utskottets sida påkalla yttranden; kommande Utskottet att härvid följa
den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.
Kongl. Mamiförvaltningen.
§ l.
(Rev.-ber. pag. 58 och 59. Uti. pag. 306.)
Under rubrik »Till stipendier åt sjöofficerare under anställning i ut-Angående en
ländsk tjenst eller kommendering utrikes» vore, enligt hvad Revisorerne fram- ålita It m
halla, a liksstatens femte hufvudtitel uppfördt ett anslag af 15,000 kronor,sjöofficerare*
hvilket, uppå derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, anvisats på ordinarie *
Bill. till Riksd. Prot. 1882. 4 Sami. 1 Afä. 14 Höft. 1 tjenst.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
stat af Rikets åren 1862—1863 församlade Ständer. Det ändamål, som med
detta anslag afsåges, framginge närmare så väl af dåvarande chefens för
Sjöförsvarsdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 14 Oktober 1862
som af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 31 Oktober 1863 angående
reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel. Departementschefen
hade nemligen yttrat, att det vore eu för sjöförsvaret vigtig
angelägenhet att nödiga medel afsåges för att medelst stipendier bereda officerare
vid flottan och dess ingeniörcorps tillfälle att under längre tids vistande
i främmande länder förvärfva noggrannare kunskap om de der oafbrutet
fortgående förbättringarne i sjökrigsväsendet och derjemte för sist bemälde
officerare underlätta utbildningen i deras yrke; och i ofvan berörda
underdåniga skrifvelse hade Rikets Ständer anfört, att, enär det måste vara
af stor vigt för flottan att ega ett skickligt befäl, och detta ändamål borde
i väsentlig mån kunna främjas äfven derigenom att yngre officerare lemnades
tillfälle att tjenstgöra synnerligast inom de större utländska marinerna, Rikets
Ständer, då ifrågavarande anslag således borde kunna medföra stort gagn
för det allmänna, ansett sig böra till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
lemna bifall. Af förevarande anslag för år 1879 hade enligt Marinförvaltningens
räkenskap utbetalts, bland annat: till Kaptenen vid Kongl.
flottan J. Christerson 298 kronor 38 öre, utgörande rese- och traktamentsersättning
för en till Kristiania och åter företagen resa för att i samråd med
Kongl. norska marinens tygmästare uppgöra förslag angående sättet för åvägabringande
af samarbete mellan båda ländernas mariner för utvecklingen af
deras artilleri; samt till Konter-amiralen R. von Feilitzen 591 kronor 20
öre, och Kaptenen vid Kongl. flottan Gr. E. Ulff 499 kronor 83 öre, utgörande
rese- och traktamentsersättning för en af dem till Meppen företagen
resa för öfvervarande af skjutförsök derstädes; varande dessa utbetalningar
verkstälda med stöd af särskilda till Marinförvaltningen aflåtna nådiga bref af den
4 April och den 30 Maj 1879. Om än meningarne kunde vara delade,
huruvida de till Konter-amiralen von Feilitzen och Kaptenen Ulff sålunda
utbetalta belopp bort utgå från nu ifrågavarande anslag, syntes åtminstone ofvan
berörda för Kaptenen Christersons resa till Kristiania bestridda utgift icke
hafva varit af beskaffenhet, att densamma bort drabba samma anslag, hvilket,
på sätt vore visadt, hade till ändamål att medelst tilldelande af stipendier
bereda tillfälle för företrädesvis yngre officerare vid sjövapnet att under längre
tids vistande i främmande länder förvärfva kunskap om förbättringar i sjökrigsväsendet
samt vinna utbildning i deras yrke; och då detta anslag alltså,
enligt Revisorernes förmenande, blifvit delvis draget till annat ändamål än
det dermed ursprungligen afsedda, hade Revisorerne, med stöd af § 7 mom.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
3
2 af den för dem i hvad som rörer deras befattning med statsverket gällande
instruktion, velat förhållandet anmärka.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Marinförvaltningen för
bedömande af ifrågavarande anslags ändamål hänvisat till Kongl. Maj:ts nådiga
bref den 25 Oktober 1864, innehållande bland annat, hvarom nu ej
vore fråga, att en del af anslaget skulle, såsom dess rubrik antydde, anslås
till officerare, hvilka funnes skickliga att till främmande länder utsändas för
inhemtande af för rikets försvar nödiga och gagneliga underrättelser, hvartill
kom me att, såsom Revisorerne jemväl framhållit, den anmärkta utgiften
grundade sig på Kongl. Maj:ts genom nådigt bref den 4 April 1879 derom
särskildt meddelade föreskrift.
Då ifrågavarande jemförelsevis obetydliga utgift alltså blifvit verkstäld i
enlighet med Kongl. Maj:ts deromjneddelade beslut, har Utskottet endast velat
Revisorernes berörda anmärkning för Riksdagen
omförmäla.
§ 2.
(ttev.-ber. pag. 61 och 62. Uti. pag. 310—313.)
Riksdagens är 1880 församlade Revisorer’ anförde i § 4 af berättelsen
angående Kongl. Marinförvaltningen, att det vid granskningen af räkenskapen
för Kongl. flottans station i Stockholm ådragit sig Revisorernes uppmärksamhet,
dels att, der upphandlingar af förnödenheter för stationens behof egt
rum på annat sätt än medelst auktion, upplysning icke funnes meddelad, huruvida
anbud infordrats från flere leverantörer, och dels att, der kontrakt om
leveranser blifvit upprättade, hänvisning icke vore lemnad, hvarest samma
kontrakt skulle i räkenskapen uppsökas; uti hvilka hänseenden rättelser, enligt
Revisorernes förmenande, borde för framtiden iakttagas. Uti den förklaring,
som med anledning häraf afgafs af varfschefen vid Kongl. flottans
station i Stockholm, hade i hvad som kunde anses stå i något sammanhang
med de af Revisorerne sålunda gjorda anmärkningarne anförts, att alla upphandlingar
för varfvets behof, i enlighet med föreskrifterna i § 187 mom. 1,
2:dra delen af reglementet för flottan, skett medelst auktion, enligt anbud
eller under hand; att större upphandlingar merendels skett medelst auktion,
mindre sådana deremot på grund af infordrade anbud, i hvilket fall endast
det antagna anbudet blifvit räkningen bifogadt; att, enär erforderliga varor
ofta erbjödes för vida lägre pris än hvartill de i handeln kunde erhållas,
Angående
leveranskontrakts
biläggande
till
räkenskaperna.
4
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 19.
samt till följd af säljarens penningbehof och den kontanta liqviden ofta kunde
nedtryckas under gällande pris, upphandling stundom skett under hand, vanligen
äfven då enligt kontrakt, emedan sådant ansetts för Kong!. Maj:t och
kronan fördelaktigast; samt att alla de för varfvets behof år 1878 afslutade
kontrakt blifvit bifogade utbetalningsordern, hvarför särskild hänvisning i
dessa fall icke ansetts vara af nöden, med undantag af ett, angående upphandling
af papper, som icke skulle levereras till någon viss qvantitet, utan
i mån af behof och på skeende reqvisition, hvarför detta kontrakt bifogats
leverantörens sista räkning för året.
Omförmälda förklaring, vid hvilken senaste Riksdag låtit bero, hade
emellertid, enligt Revisorernes åsigt, icke innehållit svar på anmärkningen
beträlfande bristande upplysning, huruvida, der upphandlingar egt ruin på
annat sätt än medelst auktion, anbud infordrats från flere leverantörer; och
det i förklaringen angifna skäl, hvarför hänvisning till om leveranser upprättade
kontrakt skulle vara obehöflig, vore åtminstone icke tillämpligt på
senast granskade, eller 1879 års räkenskaper, der exempelvis det å verifikationsfolium
9,683 åberopade, den 13 Oktober 1879 med Bröderna Carlson ingångna
kontrakt om leverans af jermnateriel till en brobyggnad, likasom ock
de om körslor för stationens behof upprättade kontrakt icke funnes vederbörande
utbetalningsorder bifogade. På grund häraf hade Revisorerne ansett sig böra
ånyo upptaga ofvan omförmälda, af nästlidna års Revisorer gjorda anmärkningar,
livilka, på sätt ordalydelsen syntes tillräckligt tydligt angifva, afsåge
att vid upphandlingar på annat sätt än medelst auktion vid verifikationerna
borde fogas uppgift, huruvida flera anbud infordrats, utan att likväl samtliga
■anbuden behöfde biläggas, äfvensom att i räkenskaperna borde lemnas hänvisning,
hvarest om leveranser upprättade kontrakt kunde återfinnas.
Varfschefen vid Kongl. flottans station i Stockholm har uti häröfver
afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att all upphandling verkstäldes enligt
reglementets föreskrift genom offentlig auktion, medelst anbud eller under
hand; att, vid upphandlingar medelst anbud, den underordnade person eller
myndighet, som begärt upphandlingen, infordrade anbuden, af Indika det
billigaste och för kronan fördelaktigaste tillstyrktes och efter anbudens pröfning
af varfschefen antoges samt derefter ensamt bilades leverantörens räkning,
enär äfven öfriga anbuds biläggande skulle onödigtvis och utan ändamål
i betydlig grad öka räkenskapernas redan derförutan ansenliga omfång;
att leveranskontrakten bilades och icke kunde biläggas annat än den för
samma leverans sist utfärdade afföringsordern; att det vid flera föregående
afbetalning^!’ för en kontraherad leverans vore omöjligt att hänvisa till den
plats i räkenskapen, der kontraktet efter blifvande slutliqvid kunde återfinnas,
emedan räkenskaperna månadsvis afsändes till Kongl. Marinförvaltningen; att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
5
till denna kategori hörde äfven det med Bröderna Carlson upprättade kontrakt
om leverans af smide till Kastellholmsbron, hvarför 2,000 kronor utbetalts
under loppet af år 1879 samt återstoden den 4 Augusti år 1880, vid hvilken
utbetalningsorder kontraktet också återfunnes; att kontraktet om körslor för
stationens behof blifvit, efter infordrande af anbud från flere åkare samt
annonser i tidningarne, upprättadt i början af år 1875, då prisen varit billiga;
samt att samma kontrakt, som dessutom icke afsåge någon leverans, utan
snarare gälde ett betingsarbete, fortfarande vore gällande och innefattade
skyldighet för entreprenören att efter behof verkställa körslor, för livilka betalning
erlades för hvarje månad, hvadan detsamma icke kunde utan särskild
befallning räkenskaperna biläggas; varande utlåtandet bifogad och i
detsamma åberopad en af flottans räkenskapskontor afgifven förklaring, deri
yttras, att leveranskontrakt, då leveransen skett i flera poster, icke kunnat
biläggas förr än vid kontraktets shitikjviderande, enär detsamma vore leverantörens
egendom, som icke kunde honom frånhändas förr än leveransen
vore behörigen fullgjord, samt att i räkenskapskontoret icke heller kunde
göras anteckning vid de föregående afbetalningarne å kontraktet, hvarest detsamma
vid slutliqviden komme att ligga i räkenskapen, emedan sådant då
icke kunde vara kändt.
I anledning af de öfver Revisorernes förevarande framställning sålunda
afgifna förklaringar har Utskottet till en början velat anmärka, dels att
det synts Utskottet, som om hinder icke borde möta att, enligt hvad i allmänhet
i likartade fall plägar ega rum, uppgöra förenämnda leveranskontrakt
i tvenne exemplar, af hvilka hvardera kontrahenten behåller ett, dels att, då
ifrågavarande räkenskapshandlingar äro af det omfång att t. ex. det folium,
der ofvan omförmälda kontrakt med Bröderna Carlson finnes åberopadt, såsom
Revisorerne antydt, bär numret 9,683, den tillökning i räkenskaperna, som
skulle förorsakas genom biläggande för hvarje år på ett ställe af ifrågavarande
kontrakt, hvilkas antal, enligt hvad räkenskapskontoret upplyst, för år 1879
utgjort 98, torde vara af jemförelsevis ringa betydelse, dels ock att det synes
kunna ifrågasättas, huruvida det icke må hafva varit olämpligt, att ofvan
berörda kontrakt rörande verkställande af de för stationen behöfliga körslor
blifvit afslutadt för så lång tid, att detsamma, som upprättats år 1875, ännu
vid förenämnda förklaringars afgifvande i slutet af nästliclna år fortfarande
vore gällande.
Hvad i öfrigt beträffar Revisorernes ifrågavarande framställning, så och
då de af Revisorerne föreslagna åtgärder synas Utskottet vara med god ordning
öfverensstämmande och tjena till underlättande af revisionsarbetet samt
då dessa åtgärder, hvilka af statsrevisorerne tvenne gånger blifvit påyrkade,
synas utan synnerlig olägenhet kunna vidtagas, hemställer Utskottet,
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kong! Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att vid
de upphandlingar af förnödenheter för Kong!, flottans
station i Stockholm, hvilka ske på annat sätt än medelst
auktion, vid verifikationerna till stationens räkenskap skall
fogas uppgift, huruvida flera anbud infordrats, äfvensom
att i räkenskaperna skall vid utbetalningar, som grunda
sig på upprättade leveranskontrakt, lemnas hänvisning,
hvarest samma kontrakt kunna återfinnas.
Ultima landtbruksinstitut.
§ 3.
(Bev.-ber. pag 118. Uti. 318—320.)
Angående Riksdagens år 1879 församlade Revisorer hade i § 1 af deras berät
HkartaM
telse rörande Ultima landtbruksinstitut framhållit önskvärdheten deraf att,
smflr 1%gvinnande af lättare öfverskådlighet och jemförelse, vid båda landtbrukslandthruks-
instituten bokföringen måtte ordnas, så vidt möjligt, på enahanda sätt, och
ms i u eu. p0]-s]ute| ställas på samma tid. Beträffande detta yttrande hade uti afgifven
förklaring styrelsen för Ultima landtbruksinstitut erinrat, det tiden för
bokslutet blifvit genom nådigt bref den 10 April 1874 till efterrättelse anbefald,
och att sättet för bokföringen vid institutet syntes styrelsen synnerligen
ändamålsenligt och öfverskådligt, i följd hvaraf styrelsen ansåge den
af Revisorerne åsyftade likformighet i landtbruksinstitutens räkenskaper icke
böra vinnas genom ändring i det vid Ultima antagna bokföringssätt; och
lät Riksdagen härvid bero. Den omständighet, att sålunda Riksdagens uppmärksamhet
för icke länge sedan varit påkallad för frågan angående anordnandet
af bokföringen vid landtbruksinstituten, hade emellertid nu icke
synts Revisorerne böra utgöra hinder för dem att å nyo upptaga samma fråga,
hvilken enligt Revisorernes förmenande vore af maktpåliggande betydelse. Då
nemligen i lärjungarnes vid dessa institut undervisningsämnen bland annat
inginge bokföring, vore det naturligen af stor vigt, att det bokföringssätt,
som vid instituten användes och hvithet syntes böra tjena lärjungarne till
föresyn, vore så praktiskt, enkelt och lätt öfverskådligt, som med en fullständig
bokföring vore förenligt; men i berörda hänseenden lenmade räkenskaperna
vid båda landtbruksinstituten, enligt Revisorernes förmenande, åtskilligt
öfrigt att önska. Dessutom måste det, med hänsyn särskilt till bok
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
7
töringen såsom undervisningsämne, vara synnerligen olämpligt, att väsentligt
skiljaktiga bokföringssätt användes vid de särskilda landtbruksinstituten, likasom
ock att boksluten icke voro stälda pa samma tid, hvilken sistnämnda
omständighet derjemte icke obetydligt försvårade jemförelsen mellan de vid
instituten vunna olika resultaten. På grund af hvad sålunda förekommit och
anförts hade Revisorer^ funnit sig föranlåtae hemställa, det Riksdagen måtte
i underdånig skrifvelse anhålla, att Kong!. Magt täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke ett förenkladt och för hålig landtbruksinstituten likartadt bokföringssätt
kunde dessa institut anbefallas.
I anledning af denna framställning, till hvilken Revisorerne hänvisat
jemväl vid redogörelsen angående Alnarps landtbruksinstitut, hafva utlåtanden
infordrats från båda institutens styrelser; och har styrelsen för Ultima landtbruksinstitut
beträffande det der iakttagna bokföringssätt hufvudsakligen anfört,
att styrelsen fortfarande vore af den åsigt, att detsamma vore synnerligen
ändamålsenligt och öfverskådligt. Den grund, hvarpå systemet för bokföringen
vore bygdt, vore den bekanta s. k. italienska dubbla bokföringsmetoden,
som val ännu icke öfverträffats af någon annan hvarken med afseende
på redighet eller öfverskådlighet. Denna metod medgåfve vid tillämpningen
antingen en alldeles summarisk redogörelse med hänvisning till de i
detalj förda journalerna, eller att hvarje post detaljerades i de respektive
konti. Vidare medgåfve den en delning af de respektive konti, när man för
tillfället ansåge en sådan delning behöflig, och tilläte å andra sidan en sammanföring
till ett konto af de konti, som hvar för sig visade sig öfverflödiga,
Utan tvifvel vore det denna metod, som borde läggas till grund för allt
rationel landtbruksbokhålleri, ehuru detta vid tillämpningen kunde framvisa
variationer i oändlighet och säkerligen åtskilliga sådana, som vore af ganska
tvifvelaktigt värde. Att den undervisning, som meddelades institutets lärjungar
i bokhålleri, vore alldeles oberoende af det schema för bokföringen,
som institutet begagnade, syntes knappast behöfva framhållas. Denna undervisning
hade till hufvudsaklig uppgift att framställa grunderna för all slags
bokföring samt huru denna på de gifna grunderna tillämpades på olika sätt.
För att meddela eleverne öfning i tillämpningen, undervisades de i att upplägga,
föra och afsluta ett bokhålleri efter kortfattade journaler med fingerade
siffror. Här vore allt kort och förenkladt så mycket som möjligt; men
på samma gång undervisades eleverne om, huru en utveckling af de särskilda
delarne kunde åstadkommas, och institutets egen bokföring, som, vid elevernes
turvis lemnade biträde på gårdskontoret, vore för dem tillgänglig, lemnade
härom ytterligare upplysningar. Undervisningen i bokhålleri vore alltså icke
endast ett schema efter mönster af Ultima egendoms räkenskaper, utan den
vore ett sjelfständigt läroämne, som, sedan detta inhemtats, gåfve den kunnige
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 19.
bokhållaren frihet vid tillämpningen efter sig företeende olika omständigheter.
Att dels ett likartad! bokföringssätt vid rikets båda landtbruksinstitut och
dels bokslutens ställande på samma tid kunde hafva fördelar med hänsyn
till jemförelsen mellan de vid instituten vunna resultaten, ville styrelsen icke
bestrida; men att olika lokala förhållanden sannolikt härutinnan gjorde sig
gällande, ansåg sig styrelsen böra i underdånighet anmärka. Troligen skulle
större olägenheter uppstå genom att dessa lokala förhållanden icke blefve
tillgodosedda, än som kunna orsakas af den nu befintliga olikheten uti institutens
räkenskaper. Styrelsen hade derför hemstält, att bokföringen vid
Ultima fortfarande måtte få föras på det sätt, som styrelsen nu under en
lång följd af år funnit ändamålsenligt.
Uti sitt i frågan afgifna utlåtande har styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut,
under förmälan att ett likartadt bokföringssystem vid Alnarp
och Ultima visserligen i högre grad skulle underlätta en jemförande öfversigt
emellan de båda läroverken och derför vara af fördel för statsrevisionen,
men svårligen medföra, att ett likartadt bokföringssystem blefve i landet
rådande, vidare anfört, att ett dylikt system svårligen kunde på annat sätt
uppgöras än genom ett samarbete emellan de båda läroverken, så att dessa
blefve i tillfälle att utarbeta ett gemensamt bokföringssystem, som, förenande
en större enkelhet med en fullständig redovisning samt en god öfversigt,
lämpade sig för dem båda och för den undervisning i bokföring, som de
hade att meddela. Emot ett sålunda uppgjordt gemensamt bokföringssystem
hade styrelsen för sin del inga betänkligheter att framhålla, men hade ansett
sig böra erinra om vigten af att vid Alnarp, för hvilken egendom arrende
betalades till statsverket, likasom vid alla privata egendomar, för hvilka
arrende erlades, tiden för bokslutet måste sammanfalla med arrendeårets slut,
hvilket här vore den 13 Mars.
I likhet med Revisorer^ anser Utskottet önskvärd!, att bokföringen
vid de båda landtbruksinstituten ordnas på likartadt sätt, så att ej allenast
enahanda bokföringssystem vid instituten följes, utan äfven räkenskaperna
afslutas på samma tid; hvadan Utskottet får, på sätt Revisorerne föreslagit,
hemställa,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kong!. Maj: t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke
ett förenkladt och för rikets båda landtbruksinstitut likartadt
bokföringssätt kunde för instituten anbefallas.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 19. ö
Alnarps landtbruksinstitut.
(Rev.-ber. pag. 122. Uti. pag. 320.)
Vid granskningen af räkenskaperna för Alnarps landtbruksinstitut både Angående
Kevisorerne funnit flera utgiftsposter i specialboken ofullständigt verificerade.Ä^^^
L)ä vid åtskilliga inköp liqvid lemnats medelst åt institutet accepterade vexlar, institutets
hade nemligen dessa efter deras inlösen bilagts räkenskapen såsom verifika- riikenskai,ertioner
å utbetalningarne, utan att några räkningar å de med vexlarne guldna
varorna tunnes specialboken vidfogade, och hade Kevisorerne ansett sig böra
anmärka denna väsentliga brist i afseende å utgifternas veriflcerande.
I häröfver afgifven förklaring har styrelsen för institutet meddelat,
att då, pa sätt Kevisorerne anmärkt, inlösta vexlar bilagts såsom verifikationer
för gjorda liqvider, detta skett, när liqvid erlagts till sådane personer,
med hvilka institutet antingen hade kontrakt eller kontraböcker, hvilka ej
kunnat räkenskapen biläggas.
Då den af Kevisorerne anmärkta brist i verificerandet af institutets
utgifter är af den påtaglighet, att rättelse deri otvifvelaktigt bör ske, men
den af institutets styrelse afgifna förklaring icke leinnar visshet derom, att
hvad till sådan rättelses åstadkommande erfordras, varder för framtiden iakttaget,
får Utskottet hemställa,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kong!. Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att för
framtiden, då utgifter för Alnarps landtbruksinstitut bestridas
medelst vexlar, icke allenast dessa, utan jemväl
räkningar å de med vexlarne guldne varor, varda räkenskaperna
bilagda.
Kong!, Kammarrättens aktoratsråkning.
(Rev.-ber. pag. 148. Uti. pag. 322.)
Riksdagens år 1878 församlade Revisorer hade uti § 1 af deras berät- Angående
telse angående Kong!. Kammarrättens aktoratsräkning fäst uppmärksamheten drfnåsisters
derå, att det syntes oegentligt att i räkenskaperna år efter år balanserades afförande Z
Bill. till liilcsd. Prat. 1882. 4 Samt. 1 Åfä. 14 Häft. 2 (åken''
10
Stats-Utskottets Utlåtande U:o 19-
dels förrymde förre Kronouppbördskommissarien J. A. L. Fristedts den 13
Maj 1850 af Kärn marvatten till 7,338 r:dr 20 sk. 1 rist banko faststälda uppbördsbalans,
hvaraf i 1875 års aktoratsräkning utbalanserats r:mt 5,227: 30,
och dels förrymde förre förvaltaren vid Stockholms ammunitionsförråd A. J.
Hahrs af Kammarrätten den 28 Oktober 1857 till 36,204 r:dr 98 öre faststälda
nppbördsbalans, i afseende å hvilka båda balansposter törekomme,
bland annat, att, på sätt redan blifvit af en föregående statsrevision anmärkt,
Kammarrätt eris advokatfiskalsembete uraktlåtit att för bevarande af kronans
fordringsrätt vidtaga de åtgärder, som funnes stadgade i Kongl. förordningen
den 4 Mars 1862 om tioårig preskription och årsstämning. Uti häröfver
infordradt underdånigt utlåtande af den 29 November 1878 hade Kammarrätten
yttrat, bland annat, att hvad Riksdagens Revisorer uti ifrågavarande
anmärkning anfört syntes utmärka, att Revisorerne varit af den åsigt, att
omförmälda tvenne balanserade fordringsposter borde utur räkenskaperna afskrifva
s, samt att af 1875 års Riksdags beslut uppå enahanda anmärkning
utaf Riksdagens Revisorer för granskning af statsverkets styrelse och förvaltning
under år 1872 syntes framgå, att Riksdagen jemväl hyst en dylik
åsigt, men att Kammarrätten af i utlåtandet angifna omständigheter varit
och fortfarande vore lagligen förhindrad att förordna om vidtagande af sådan
afskrifningsåtgärd; hvarjemte Kammarrätten, som för sin del ansåge det vara
föga antagligt, att samma fordringsposter eller större eller mindre delar af
dem kunde komma att indrifvas, till Kongl. Maj:ts nådiga bedömande öfverlemnade,
huruvida icke Kongl. Maj:t kunde täckas vidtaga sådant förfogande,
att berörda tvenne fordringsposter finge från de räkenskaper, uti hvilka de
vore upptagna, afföras. Enligt hvad nästlidna ars Revisorer inhemtat, hade
emellertid Kammarrättens berörda framställning icke föranledt någon särskild
Kongl. Maj:ts åtgärd; och balanserades i Kammarrättens aktoratsräkning
fortfarande mera nämnda båda för kronan värdelösa fordringsposter. Vid
sådant förhållande och då det syntes vara med god ordning öfverensstämmande,
att denna af Riksdagens Revisorer redan förut uppmärksammade oegentlighet
omsider måtte komma att upphöra, hade Revisorerne nu ansett sig böra hemställa,
att- Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes, i enlighet med Kammarrättens i ofvan berörda underdåniga utlåtande
den 29 November 1878 gjorda framställning, vidtaga sådant förfogande, att
ofta nämnda två fordringsposter# komme att från vederbörande räkenskaper
•afföras.
Efter erhållen remiss har Kammarrätten i anledning af R-evisorernes
ifrågavarande framställning upplyst, att några förändrade förhållanden, pa
grund hvaraf förenämnde i Kammarrättens aktoratsräkning balanserade fordringsposter
kunde anses böra i räkenskaperna qvarstå, icke, enligt hvad
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o It).
11
Kammarrättens advokatfiskalsembete meddelat, inträdt sedan den 29 November
1878, då Kammarrättens ofvanberörda underdåniga utlåtande afgafs.
På grund af hvad sålunda förekommit, får Utskottet hemställa,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kong!. Maj:t täcktes vidtaga sådant förfogande, att ofvannämnde
två fordringsposter må komma att från vederbörande
räkenskaper afföras.
Kongl. Öfyerintendentsembetet.
§ 6.
(Rev.-bev. pag. 150. Uti. pag. 327.)
Enligt Öfverintendentsembetets räkenskap hade under revisionsåret för Angående
inredningsarbeten i Generalstabens hus på grund af särskilda räkningar ut- J^ZiT/ebetalts
tillsammans 61,391 kronor 13 öre. Då handlingarne emellertid icke gande vid
utvisade, huruvida anbud å ifrågavarande arbetens utförande blifvit infordrade,
hade Revisorerne framhållit vigten deraf, att arbeten för kronans räkning,
gällande mera betydliga belopp, icke måtte verkställas annat än efter infordrande
af anbud derå.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har Öfverintendentsembetet under åberopande
af den förklaring, som blifvit af embetet afgifven den 7 December
1875 i anledning af Riksdagens Revisorers, vid granskning af 1873 års räkenskaper,
framstälda anmärkning rörande arbeten å Dramatiska teaterns med
flera kronans härvarande hus, anfört, att vid reparationer och inredningar i
samtliga dessa hus, deribland äfven det nu ifrågavarande, åt Generalstaben
upplåtna, iakttagits och fortfarande iakttoges, att alla sådana arbeten, som
lämpligen och utan betydande svårigheter kunde verkställas efter föregången
entreprenadauktion, äfven sålunda verkstäldes, enär nemligen snickare-, kakelugnsmakare-,
plåtslagare-, målare- och glasmästarearbeten egde rum på grund
af pris, hvilka vederbörande spekulanter uppgåfve i anbud, som infordras af
Öfverintendentsembetet genom annonser i allmänna tidningarne och af hvilka
anbud embetet för kronans räkning antoge de lägsta, men att deremot murareoch
timmermansarbeten verkstäldes efter räkning med en af Öfverintendentsembetet
antagen byggmästare af det skäl, att betydande svårigheter skulle
uppstå för öfverlåtande å entreprenad, på grund af anbud från flere spekulanter
{rf dylika arbeten, d.l frågan gälda förändringar och reparationer ined
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
An fjaende
Upsala nya
hospitalsbyggnad*.
användande derför af dels gamla ocli dels nya materialier, dervid åtgärder,
som borde ifrågakomma att verkställa, ej kunde i förslag till entreprenadkontrakt
på förhand tillförlitligen angifvas och beskrifvas.
I 19 § af den för Öfverintendentsembetet den 14 November 1879 utfärdade
instruktion är, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreskrifterna i
21 § uti den för emhetet förut gällande instruktion af den 18 Juni 1864,
stadgadt, att de arheten, hvilka å kronans hus och byggnader, vare sig i
hufvudstaden eller landsorten, äro behöfliga, skola, derest icke betydande
svårigheter derför uppstå, utföras efter förutgången entreprenadauktion, dervid
antages lägsta anbudet, för så vidt detta ej öfverstiger den för entreprenadarbetet
beräknade summan och i öfrig! pröfvas af embetet vara för
kronan fördelaktigast; att der dylika arbeten äro af beskaffenhet att blott
kunna af ett mindre antal spekulanter eller å endast några få verkstäder,
på ett för kronan tillfredsställande sätt, utföras, skriftliga anbud må infordras
från dem, om hvilkas skicklighet och pålitlighet med hänsigt till det ifrågavarande
arbetet Öfverintendentsembetet eger tillförlitlig kännedom, samt att,
under förbehåll att afsyning i föreskrifven ordning verkställes och den beräknade
kostnadssumman ej öfverskrides, mindre betydande reparationsarbeten
jemväl må, efter Öfverintendentsembetets pröfning, utföras efter beting, äfvensom
efter räkning sådana arbeten, öfver hvilka kostnadsförslag i vanlig ordning
icke på förhand kunna med någon tillförlitlighet uppgöras.
Då jemlik! anförda stadgande de arbeten, om hvilkas verkställande
det åligger Öfverintendentsembetet att gå i författning, i allmänhet skola
utföras på grund af anbud antingen efter förutgången entreprenadauktion eller
efter förfrågan hos kända spekulanter eller verkstäder, får Utskottet, med
anledning af Revisorernes förenämnda framställning, föreslå,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kong!. Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att
vederbörliga handlingar, utvisande de anbud å arbetens
utförande, hvilka genom Öfverintendentsembetets försorg
infordrats, varda räkenskaperna bilagda.
§ 7.
(Rev.-ber. pag. 152—154. Uti. pag. 327 — 329.)
I betraktande af de betydliga anslag, som af Riksdagen under senare
åren beviljats till uppförande af ny hospitalsbyggnad vid Upsala, hade Revi
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
13
sorerne ansett sig böra genom delegerade besöka nämnda stad för att å stället
taga närmare kännedom om detta byggnadsarbetes fortgång och beskaffenhet.
Till ifrågavarande arbete, med hvars utförande Öfverintendentsembetet genom
nådigt bref den 12 Oktober 1877 erhållit uppdrag att taga befattning, hade
från nämnda embete utbetalts:
år 1878 ............................................................................ kronor 105,865: 95,
* 1879 ........................................ » 110,051: 75,
» 1880 ................................................................................... » 205,814: 50,
och år 1881 intill den 10 September ............................ » 86,707: 90,
hvarförutom från Medicinalstyrelsen för ändamålet utgått » 77,427: 55;
och hade alltså under tiden intill den 10 September
nästlidna år till företaget utan ordnats sammanlagdt kronor 585,867: 65.
Enligt hvad Revisorerne inhemtat, hade med anledning af anmärkningar,
som af Upsala hospitalsdirektion blifvit framstälda beträffande redan
under hösten 1880 uppkomna samt vid källossningen på våren år 1881 ökade
bristfälligheter och sättningar å ifrågavarande hospitalsbyggnad, besigtning
af densamma blifvit den 1 sistlidne Juni, på anmodan af chefen för öfverintendentsembetet,
af sakkunnige personer verkstäld; och hade desse uti afgifvet
besigtningsutlåtande förmält sig hafva funnit de ''anmärkta bristerna,
om ej af den svåra beskaffenhet, som uppgifvits, likväl oroande och besvärande,
enär de efter all anledning ännu någon tid komme att fortfara.
Enligt besigtningsmännens uppfattning hade de omnämnda skadorna uppkommit
genom ogynsamma terrängförhållanden, Indika efter 1880 års nederbörd
orsakat vattensamlingar å den högre belägna skogbeväxta trakten utefter
det nya hospitalets vestra långsida, genomdränkt den nedanför belägna, nu
mera till stor del planerade terrängen omkring byggnaden samt trängt igenom
de blandade sand- och lerlagren under grundmurarne och hela souterrainvåningen.
Från motsatta sidan åt gårdsplanerna och i vinklarne emellan
flyglarne hade äfven nederbörden på hösten sistnämnda år åstadkommit vattensamlingar,
som uppmjukat bottenlagren under murarne, och Indika sedermera
under den kalla och långvariga vintern frusit i hop och bildat eu fäst käle
af ända till 5 å 6 fots djup på en del ställen utomkring byggnaderna, så
att ännu vid besigtningen 1 å 11|2 fots is påträffades nästan öfver allt under
souterrainvaningens golf. Vidkommande de skador, som till följd af nämnda
förhållanden och den sedermera pågående källossningen uppstått å hospitalsbyggnaderna,
hade i besigtningsutlåtandet hufvudsakligen anförts:
att flerstädes sprickor uppstått, väsentligast i souterrainvåningens hvalfva*
och mellanväggar, samt eu dylik af svårare beskaffenhet, hvilken,
14
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.
genomgående yttermuren i vinkeln emellan kusen n:r 1 och 2 och sträckande
sig inåt huset till dervarande trappa och dess sidomurar samt vidare upp
genom de öfra våningarne, syntes härröra från något fel eller någon svaghet
i grundläggningen samt äfven i någon mån kunnat förorsakas af den stora
gråstens yttre trappa, som vore uppförd i sjelfva vinkeln emellan de nämnda
flyglarne;
att i centralhuset 1 trappa upp iakttagits i nordöstra hörnrummet
genomgående sprickor i bröstvärnen under fönstren, och i sydöstra rummen
åtskilliga större sättningar i mellanväggarne, hvarigenom ett par dörrar
hlifvit sneda;
att samma anledning till anmärkning förekommit i de under varande
rummen i bottenvåningen, hvarjemte i souterrainvåningen anmärkts sättningar
och sprickor i stora badrummets inre väggar, äfvensom i sidorummen;
samt
att utvändigt å samma hus på nordöstra sidan befunnits en större genomgående
sättning från grunden upp till taklisten med flera utgrenade mindre
sprickor, som, enligt besigtningsmännens uppfattning, härrörde från något
fel eller någon svaghet i sjelfva grundläggningsarbetet.
På grund deraf att efter omförmälda besigtning, och sedan källossningen
omsider upphört, nya sättningar visat sig å ifrågavarande byggnader,
hade, på Öfverintendentsembetets befallning, förnyad besigtning blifvit den 9
Juli sistlidna år verkstäld å byggnaderna, dervid, jemlik! besigtningsutlåtandet,
befunnits, att de då tillkomna skadorna bestode i flera nya sprickor i
korridorerna, äfvensom i östra ytterväggen uti huset n:r 2; hvarjemte uti
centralhuset iakttagits åtskilliga tillkomna sprickor i nischen midt för störa
fönstret i kyrksalen uti våningen 2 trappor upp, äfvensom på flera ställen i
de nedra våningarne. För att underlätta den påbörjade torrläggningen borde,
enligt besigtningsmännens utlåtande, alla öppningar till källrarne och grunden
lemnas fria, så att luften obehindradt kunde spela derigenom; hvarförutom
man borde genom brunnars gräfning i närheten af byggnaderna och genom
försigtig pumpning söka uppsuga det inom byggnadernas närmaste område
befintliga jordvattnet och afleda detsamma till Fyrisån; och borde slutligen
på alla de ställen, der sättningar visat sig, arbetena genast inställas och ej
återtagas, förr än terrängen uttorkat tillräckligt och man medelst kilars an
bringande i sprickorna eller på annat lämpligt sätt öfvertyga! sig derom, att
sättningarne upphört.
lie visor er nes delegerade hade vid ofvan omförmälda besök a stället
funnit de vid berörda besigtningar anmärkta bristfälligheter å ifrågavarande
byggnader med verkliga förhållandet öfverensstämmande; och hade llevisorerne
ansett sig icke böja underlåta att tillkännagifva^ hurusom, enligt deras
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 19. Å5
uppfattning, förut nämnda besigtningsutlåtanden gåfve vid handen, att anledningen
till samma bristfälligheter i ej ringa mån vore att söka dels i den
omständighet, att marken icke blifvit tillräckligt dränerad och planlagd före
påbörjandet af arbetet å sjelfva byggnaderna, dels ock deruti, att nog verksam
kontroll icke utöfvats vid arbetets utförande. På det att emellertid ej
vidare skador och ytterligare kostnader, än de redan uppkomna, måtte af de
anmärkta förhållandena föranledas, hade Revisorerne funnit sig böra framhålla
vigten deraf att, innan ifrågavarande byggnadsarbete vidare fortsattes,
af sakkunnige personer måtte verkställas närmare undersökning för utrönande
af, hvilka åtgärder kunde vara bäst egnade att förekomma, det icke detta
dyrbara byggnadsföretag i en snar framtid måtte komma att befinnas i ett
bristfälligt och kostsamma reparationer kräfvande skick, äfvensom att för
framtiden vid byggnadsföretag för statens räkning tillräckligt verksam kontroll
måtte öfver arbetet utöfvas, så att icke dylika beklagliga förhållanden,
som de nu anmärkta, måtte vidare ifrågakomma.
Uti häröfver den 5 December nästlidna år afgifvet utlåtande har Öfverintendentsembetet
anfört, att enligt intyg af Arkitekten vid embetet J. P.
Åbom samt Byggmästaren i Stockholm E. Thavenius, hvilka, efter uppdrag
af embetet, den 1 Juni nästlidna år besigtiga! förevarande byggnader, de
derå anmärkta bristerna, bestående i sättningar, icke vore af någon betänklig
eller vådlig beskaffenhet, utan hyste besigtningsmännen den förhoppning, att,
sedan kälen gått ur marken, jordvåningen fullständigt uttorkat samt felen
rättats, spåren af desamma skulle varda utplånade; samt att, vid förnyad
besigtning af byggnaderna den 24 påföljde September genom Arkitekterne
A. Törnqvist och E. E. von Rothstein visat sig, hurusom de sprickor, hvilka
blifvit delvis igensatta för utrönande, huruvida sättningarne fortfore eller ej,
alls icke eller knappt märkbart åter öppnat sig, hvadan, och då det vatten,
som vid föregående besigtningstillfällen förefunnits i eu af hosprtalsafdelningarne,
dåmera, oaktadt långvarigt regn, blifvit derifrån aflägsnadt, besigtningsmännen
ansåge någon fara för byggnadernas fortfarande bestånd och
soliditet icke förelinnas, men att dock dräneringen omkring byggnaderna borde
så mycket som möjligt påskyndas, alla sprickor genom upphuggning och murning
igensättas samt vid arbetenas fortsättande iakttagas, att stenfrisen omkring
byggnaderna gåfves en lutning ifrån husen af minst 1:5. Jemte
iakttagande häraf hade sedermera jemväl byggnadernas värmeapparat blifvit
försatt i verksamhet för aftorkning af lokalerna, hvarigenom trygghet mot
frost i källargrunderna erhållits.
Enligt hvad Utskottet vidare iriliemtat, har Intendenten Helgo Zettervall,
hvilken på uppdrag af Öfverintendentsembetet den 14 Oktober sistlidna
år företagit besigtning å ifrågavarande hospitalsbyggnad, i anledning deraf
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o It).
uti afgifvet memorial anfört, att, för så vidt de i byggnadens murar befintliga
sprickor uppstått derigenom att vintern fått intränga i källrarne och
genom deraf föranledd kälbildning i den våta, då ännu odränerade marken
under grundvalarne, så ansåge lian att, sedan grunden blifvit torrlagd,
sprickorna igensatta och åtgärder för vinterkylans utestängande vidtagna, dessa
sprickor icke borde kunna för framtiden komma att utöfva något menligt
inflytande på byggnadens bestånd.
Sedan Kongl. Maj:t derefter genom nådigt bref den 30 December
nästlidna år anbefalt Öfverintendentsembetet att, efter den närmare undersökning,
som kunde vara erforderlig för att utreda, huru och under hvilka
förhållanden de af Revisorerne omförmälda bristfälligheter uppstått å ifrågavarande
byggnad, med yttrande derom till Kongl. Maj:t inkomma, har embete!
i underdånig skrifvelse den 31 sistlidna Januari meddelat, att, sedan
centralhuset bland nämnda byggnader, hvithet uppfördes år 1878, hvarken
efter 1878 och 1879 eller 1879 och 1880 årens vintrar visat några sättningar,
samt sådana ej heller efter sist omförmälda vinter yppat sig i de under
året 1879 uppförda hospitalsbyggnaderna K:is I och II, först derefter under
1881 års vår inträffat, att sprickor blifvit å nämnda byggnader synliga,
deraf torde framgå, att dessa sprickor ej uppstått under normala förhållanden,
utan efter den ihållande nederbörden under året 1880, hvilken under
vintern 1880—1881 efterföljdes af eu ej mindre ihållande köld; och hade i
följd häraf, oaktadt vidtagandet af vanliga försigtighetsmått för hindrande
af frost inom byggnaderna genom anbringande af fönster i källarekarmarne
och träluckor i våningarnes fönsterkarmar ej kunnat förekommäs, att, sedan
under det långvariga regnet vatten från hustaken .samt från den vester om
hospitalet belägna skogsmarken samlat sig kring bj^ggnaderna, detta genomträngt
den kring desse med hänsyn till pågående schaktningsarbeten delvis
uppgräfda j of dskorpan och inträngt i källrarne visserligen ej i någon större
mängd, men dock tillräckligt för att meddela fuktighet åt den der lerblandade
jorden, hvilken sedermera i följd af den omedelbart derefter inträffade
starka kölden frusit och vållat de anmärkta sättningarne. De förhållanden,
hvarunder bristfälligheterna å ifrågavarande byggnader uppstått, liksom äfven
anledningen till desamma syntes embetet sålunda böra få anses vara förklarade
; och anhöll embetet slutligen att till sitt ofvan omförmälda utlåtande
af den 5 December 1881 få tillägga, hurusom vid af embetet den 20 i samma
månad å byggnaderna verkstäld ytterligare besigtning visat sig, att af de
anmärkta bristerna numera efter deras utan särskild kostnad för kronan
verkstälda afhjelpande, ej återstått andra spår än några i afvaktan å derför
tjenlig väderlek ännu ej igensatta sprickor i murarnes ytterkanter.
Med tillkännagifvande att, för så vidt Utskottet inhemta!, något in -
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
17
strument öfver sistnämnda den 20 December nästlidna år verkstälda besigtning''
icke upprättats, hvadan ovisst är, huruvida eu sådan närmare undersökning
af ifrågavarande byggnader, som Revisorerne afsett, blifvit verkstäld,
har Utskottet ansett sig böra bringa till Riksdagens kännedom hvad i detta
ärende sålunda förekommit, och har Utskottet tillika velat uttala den åsigt,
att de anmärkta bristfälligheterna å ifrågavarande byggnader hufvudsakligen
torde hafva föranledts dels deraf, att byggnadsarbetet icke från början bedrifvits
med önskvärd försigtighet och förutseende, samt dels deraf att, enligt
livad Revisorerne äfven anmärkt, nog verksam kontroll icke utöfvats vid
arbetets utförande. En brist på omtanke vid anordnandet af detta byggnadsföretag
har synts Utskottet ligga deri, att marken icke blifvitjdränerad
före påbörjandet af arbetet å sjelfva byggnaderna, hvarigenom ej allenast
kostnaden för vattnets afledande fördyrats, utan äfven väsentliga skador å
byggnaderna uppkommit i anledning af grundens vatten dränk ta, beskaffenhet.
Med afseende å ifrågavarande byggnadsarbetes dyrbarhet och vigt samt på
det att icke dylika beklagliga förhållanden, som de af Revisorerne nu anmärkta,
måtte vidare ifrågakomma, får Utskottet, som delar den af Revisorerne
i denna fråga uttalade mening, hemställa,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes meddela Öfverintendentsembetet föreskrifter,
. hvarigenom för framtiden vid byggnadsföretag för
statens räkning tillräckligt verksam kontroll må öfver arbetet
utöfvas.
Konsistorierna och läroverken.
§ 8.
(Rev.-ber. pag. 199. Uti. pag. 329, 332 och 333.)
Enligt hvad Revisorerne omförmält, hade vid 1862—1863 årens riks- Angående
dag beviljats ett reservationsanslag å 10,000 kronor årligen att af Kongl. rld<2^nft
Maj:t, efter pröfning af inom de särskilda stiften för handen varande behof, tu/''domtill
de ecklesiastika konsistorierna disponeras för att af dem användas till kapitlens
förbättring, der så påkallades, af notariemes och amanuensernes aflöning, „äf- e*pe lwncr''
vensom till bestridande af öfriga för konsistoriernas expeditioner nödiga omkostnader;
och hade detta anslag allt sedan af Riksdagen blifvit till enahanda
belopp å åttonde hufvud titeln uppfördt under titeln »Domkapitlens expeditioBih.
till Riksd. Prot. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 14 Häft. 3
18
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 19.
ner». Jemlik! Kong!. Maj:ts nådiga bref den 13 December 1878 hade anslaget
blifvit för år 1879 fördelad! på följande sätt, nemligen:
till Upsala domkapitels expedition......................................... kronor 738: —
» Linköpings » » » 636: —
» Skara » - » .......................................... » 1,435: —
» Strengnäs » » » 400: —
» Vesterås » » » 166: —
» Yexiö » » » 988: —
» Lunds » » » 350: —
» Göteborgs » » » 518: —
» Kalmar » » » 975: —
» Karlstads » » » 1,217: —
» Hernösands » » » 800: —
» Yisby » » » 688: —
» Stockholms stads konsistorii expedition ....................... »_1,089: —
, Summa kronor 10,000: —
Dessa medel funnes i allmänhet i konsistoriernas räkenskaper redovisade;
men då undantag härifrån egde rum i afseende å konsistorierna i Upsala,
Strengnäs och Vesterås, i hvilkas räkenskaper anslaget icke funnes på
något sätt omnämndt, hade Revisorerne velat detta förhållande anmärka.
Uti häröfver afgifna underdåniga utlåtanden hafva domkapitlen i Upsala
och Vesterås förmält sig, i anledning af Revisorernes berörda anmärkning,
vilja för framtiden i sammanhang med domkapitlens öfriga räkenskaper
afgifva särskild redovisning för ifrågavarande statsbidrag, hvaremot Strengnäs''
domkapitel förklarat, att de utaf Kong! Maj:ts Befallningshafvande i
Södermanlands län utfärdade anordningar å ofvannämnda belopp, 400 kronor,
hvilket anvisats till förbättrande af konsistorie-amanuensens lönevilkor, blifvit
med af honom å dem tecknade qvittens återsända till Kong], Maj:ts Befallningshafvande,
som med de sålunda qvitterade anordningarne haft att verificera
sina räkenskaper, hvadan domkapitlet förestält sig att, då berörda medel
på detta sätt blifvit af Kong! Maj:ts Befallningshafvande redovisade, någon
ytterligare redovisning icke vore erforderlig.
Då förenämnda af Revisorerne framstälda anmärkning i tvenne fall
föranledt rättelse, samt det torde vara att emotse, att, sedan uppmärksamhet
å förhållandet blifvit väckt, den åsyftade redovisningen jemväl från sistnämnda
domkapitel torde komma att blifva i vederbörlig ordning afgifven,
har Utskottet, som, i likhet med Revisorerne, anser, att förenämnda medel
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 19.
19
böra i konsistoriernas räkenskaper redovisas, funnit sig- böra vid de angående
denna anmärkning afgifna förklaringar låta
bero.
§ 9.
(Rev.-ber. pag. 199 och 200. Uti. pag. 330 och 333.)
I räkenskaperna för Linköpings och Karlstads konsistorier hade, enligt Angående
hvad Revisorer^ upplyst, funnits för expeditionslokalernas uppvärmning upp-^Karutlds
tagna föli ande utgifter under revisionsåret, nemligen: och unu
pint/s
konsistorier.
vid konsistoriet i Linköping:
31 famnar björkved.....................
2 » fällved ........................
Transport och vedhuggning........
. kronor |
353: |
— |
» |
20: |
— |
» |
43: |
25 |
Summa kronor |
416: |
25 |
vid konsistoriet i Karlstad:
Cokes ................................................... |
..................... kronor 23: 10 |
|
Transport............................................... |
...................... » 3: — |
|
Furu- och barrved, 1S1/2 famn......... |
...................... » 152: — |
|
Björkved, 12% famn.......................... |
.................. |
....................... » 158: — |
Y edliuggning.......................................... |
» 59: 12 |
|
Transport af ved ............................... |
..................... » 5: — |
|
Summa kronor 400: 22 |
Vid jemförelse med kostnaderna i förevarande hänseende vid öfriga
konsistorier visade sig, exempelvis, att under samma tid användts för uppvärmning
af expeditionslokalen vid konsistoriet i Hernösand, förutom cokes
för en kostnad af 4 kronor 80 öre, allenast fem famnar björkved, och att
vid Stockholms stads konsistorium för sådant ändamål under året ej åtgått
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
mer än 2 famnar och 1mätt ved af samma slag. Denna betydliga skilnad
i vedåtgång vid de olika konsistoriernas expeditionslokaler hade synts Revisorerne
anmärkningsvärd, helst anledning till den större vedförbrukningen
vid konsistorierna i Linköping och Karlstad ingalunda kunde sökas i mindre
gynsamma klimatiska förhållanden. I sammanhang härmed hade Revisorerne,
särskild! hvad konsistoriet i Linköping beträffade, velat anmäla, att konsistoriets
s. k. expeditionskassa, hvarifrån ofvan omförmälda utgifter bestredos,
enligt räkenskapen visar en brist å 1,110 kronor 33 öre, deraf 363 kronor
31 öre .tillkommit under revisionsåret.
Domkapitlen i Linköping och Karlstad hafva häröfver afgifvit underdåniga
förklaringar, dervid anförts af förstnämnda domkapitel, att, hvad
den anmärkta vedåtgången beträffade, Linköpings domkapitels embetslokal,
förutom två arkivrum, som icke vore uppvärmda, bestode af trenne stora, ursprungligen
till skolsalar använda rum, nemligen ett sessions- och ett expeditionsrum
samt ett förmak. Dessa rum, hvilka tillsammans upptoge en rymd
af 24,908 kubikfot och vore försedda med tillsammans 13 fönsterlufter samt
belägna på nedra botten af det stiftets byggnadskassa tillhöriga konsistoriioch
bibliotekshuset derstädes samt i följd af bristande tillgångar i denna
kassa icke så ombonade, särskild! med hänsyn till golf och fönster, som i
afseende på deras förmåga att halla värme vore önskligt. Då härtill Lomme
att konsistoriipedellen, som bebodde en särskild liten byggnad, belägen vid
nämnda hus samt innehållande 2:ne rum och kök, bland sina löneförmåner
räknade fritt bränsle, samt slutligen att af det är 1879 inköpta vedförrådet
omkring två famnar öfverblifvit till det derpå följande året, så syntes det
anmärkta, visserligen betydliga, vedinköpet böra anses härigenom nöjaktigt
förklarad!. Beträffande vidare den anmärkta bristen i expeditionskassan, så
och då de befintliga tillgångarne icke räck! till betäckande af utgifterna, bland
hvilka, i det hela belöpande sig till 1,857 kronor 72 öre, ingått det betydliga
beloppet af 969 kronor 51 öre, till bestämda aflöningar åt konsistorii-amanuensen
och pedellen, och af hvilka sålunda, bränslekostnaden inberäknad,
för sjelfva expeditionen åtgått 888 kronor 21 öre eller, med frånräknande
af denna kostnad, endast 471 kronor 96 öre, hade ifrågavarande brist icke
kunnat förekommas.
Domkapitlet i Karlstad har i utlåtande öfver Revisorernes förenämnda
framställning meddelat, att de lokaler, till hvilkas uppvärmning den stora
qvantiteten ved erfordrats, bestode dels af tre rum å öfre botten för domkapitlets
sessioner och sj elfva expeditionen, dels af ett rum och kök på nedre
botten, bostad åt vaktmästaren, alla belägna i det s. k. gamla gymnasiihuset,
som vore uppfördt af gråsten med ända till 1 meter tjocka murar; att dessa
lokaler i följd af byggnadens beskaffenhet knappt på något sätt kunde be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
21
höfligen uppvärmas, isynnerhet vid stark kyla eller vid hastigare temperaturvexlingar;
att särskilt vaktmästarehostaden, som dessutom läge öfver
stora källare, ofta visat sig nästan omöjlig att utan skada för helsan kunna
bebos; att vid nu omförmälda förhållanden vedåtgången måst blifva synnerligen
stor, för att hålla lokalerna åtminstone så varma, att expeditionens
tjensteman utan fara för sin helsa måtte kunna der vistas; samt slutligen,
att icke all den ved, som under året uppköpts, för året åtgått, hvilket visade
sig bland annat deraf, att medeltalet utaf inköpt ved för åren 1875—1880
har utgjort ungefär tjugufem famnar.
Ehuruväl Utskottet, som delar Revisorernes uppfattning derom, att
vedåtgången vid ifrågavarande två konsistorier varit synnerligen stor, icke
funnit de öfver Revisorernes framställning afgifna förklaringar fullt tillfredsställande,
har Utskottet dock, med afseende å frågans jemförelsevis ringa
betydelse, ansett sig böra vid hvad sålunda förekommit låta
bero.
Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt har Utskottet
funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande
vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning berör,
dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes utlåtanden
nöjaktigt förklarad!,, dels ej vara af den vigt att, oaktadt förklaringen ej
varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandet
påkallas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från Utskottets
sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 23 Februari 1882.
På Stats-Utskottets vägnar:
EMIL KEY.
Bill. till liiksd. Prof. 1882. 4 Samt. 1 Åfd. 14 Raft.
4
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.
Reservation:
vid § 7 (angående Upsala nya hospitalsbyggnad):
af Herr Sven Nilsson i Efveröd;
af Herr Carl Anders Larsson, hvilken yrkade, »att Riksdagen i underdånig
skrifvelse anhåller, det Kong], Maj:t täcktes anbefalla laga åtals anställande
emot Öfverintendentsembetet eller den eller de bland embetsmännen
inom samma styrelse, som synes hafva lågt i dagen största försummelsen vid
ifrågavarande byggnadsarbete och dymedelst orsakat det allmänna eu oerhörd
förlust, i sammanhang hvarmed torde böra yrkas skadestånd för hvad staten
bevisligen förlorat på berörda byggnadsföretag.»
Herr B. Törnebladh har begärt få antecknadt, att, han hos Utskottet
icke deltagit i behandlingen af förevarande ärende.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1882.