Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
1
N:0 15.
Ant till Riksd. Kansli den 17 Mars 1882, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Nionde hufvudtitel.
(1 :a U. A.)
Beträffande Nionde hufvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsocli
indragning sstaterna, hafva vid innevarande riksdag följande ändringar
ifrågakomma:
Pensionsstaten.
Härvid har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon förändring, hvaremot
inom Riksdagen följande framställningar blifvit gjorda:
l:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion
(N:o 40) har Herr E. Thomasson af anförda skäl föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta, att rätt till delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning
måtte tillkomma de läroanstalter för bildande af småskolelärarinnor,
som af landsting voro eller blefvo inrättade i öfverensstämmelse
med. Kong], kungörelsen den 11 Januari 1878, för hvarje läraretjenst
dervid, som vore afsedd att uppehållas af examinerad folkskolelärare
eller lärarinna, under vilkor att vederbörande landsting till pensionsinrättningen
i behörig ordning inbetalade pensionsafgifter för dessa
läraretjenster och för öfrig! i tillämpliga delar iakttoge föreskrifterna i
reglementet för nämnda inrättning; och att examinerad folkskolelärare
Bill. till Riksd. Prof. 1882. 4 Sami 1 Afd. 11 Raft. 1
Ang. väckt
fråga om rätt
för lärare och
lärarinnor
vid vissa småskolelårarinneseminarier
till delaktighet
i
folkskolelärarnes
pensionsinrättning.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
eller lärarinna, som bestrede sådan läraretjenst, måtte för åtnjutande af pension
från folkskolelärarnes pensionsinrättning få såsom ordinarie tjenstetid
vid folkskola räkna den tid lian eller hon, sedan förenämnda förmån
för ifrågavarande befattning blifvit beviljad, densamma uppehållit.
Om småskolan skall kunna rätt fylla sin uppgift såsom förberedande
och grundläggande anstalt för den egentliga folkskolan, är det,
på sätt motionären framhållit, obestridligen af nöden, att densamma
må kunna anförtros åt lärare och lärarinnor, som åtnjutit planmessig
undervisning och handledning för sin verksamhet. Flere landsting
hafva äfven, i enlighet med den i åberopade nådiga kungörelse lemnade
hänvisning, inrättat seminarier för utbildande af lärare och lärarinnor
för småskolor; men för att göra det möjligt att till lärare och lärarinnor
vid dessa läroanstalter erhålla kunnige och skicklige personer,
som i folkskolans tjenst förvärfvat erfarenhet, torde det vara af vigt,
att tjenstetiden vid dylikt seminarium i afseende ä tjensteårsberäkning
och pensionsrätt räknas dem till godo, likasom om de vid ordinarie
folkskola tjenstgjort. Då emellertid ej mindre frågan om den höjning
i statsanslaget till folkskolelärarnes pensionsinrättning, som för sådant
ändamål må erfordras, än äfven öfriga hithörande omständigheter böra
erhålla behörig utredning, innan Riksdagen deri beslutar, har Utskottet
nu endast ansett sig böra, i enlighet med hvad äfven motionären
alternativt föreslagit, hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Köngl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville, efter ärendets
utredning, till Riksdagen aflåta framställning om beredande
för lärare och lärarinnor vid småskolelärarinneseminarier,
som af landsting inrättats, af tjensteårsberäkning
och pensionsrätt lika med lärare och
lärarinnor vid folkskolan på det sätt och under de
vilkor, som liärofvan finnas antydda.
Ang. väckt 2:o. Herr A. P. Lind har uti en inom Andra Kammaren väckt
fråga om motion (N:o 108) föreslagit, dels att Riksdagen måtte lemna till Kongl.
af^äidrejföre Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 15,000 kronor årligen till penår
1867 af- sfoner åt sådana folkskolelärare, som oförvitligt skött sitt kall under
9Solelärale* minst 15 å 20 år och derutöfver, men som afgått före den 1 Januari
1867, dervid pensionen skulle utgå med samma belopp som till andra
pensionerade folkskolelärare: och dels att Riksdagen, på samma gång
som skrifvelse aflåtes till Kongl. Maj:t i ofvan anförda hänseende,
äfven torde göra den framställning, att Kongl. Maj:t täcktes tillse,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
3
huruvida icke af besparade medel kunde utanordna^ pensioner redan
detta år till de i denna motion afhandlade folkskolelärare.
Oafsedt att det vore mindre välbetänkt att tillägga retroaktiv
verkan åt ett medgifvande af pensionsförmån vid afgång från tjenst,
saknas i förevarande fall all utredning ej mindre om antalet af de folkskolelärare,
hvilka enligt motionärens förslag skulle kunna till erhållande
af pension ifrågakomma, än äfven i hvad mån bifall till motionen
skulle föranleda behof af nytt anslag eller förhöjning i statsanslaget till
folkskolelärarnes pensionsinrättning; och Utskottet hemställer derföre,
att Herr A. P. Linds förevarande motion må
af Riksdagen lemnas utan afseende.
3:o. Under anförande, hurusom den för närvarande folkskolelärarne
tillagda pension vore otillräcklig för en familjs bergning, har
uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 17) Herr Carl August
Andersson föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta om följande
förändring af § 13 i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning:
''•‘Hel
pension bestämmes med hänseende till den tjensten åtföljande
lön, för hvilken vederbörande skolområde eller skoldistrikt vunnit
delaktighet i pensionsinrättningen, och utgår med hela denna lön, dock
icke högre än 1,000 kronor.“
Jemlikt Kongl. Maj:ts förordning och reglemente angående folkskolelärarnes
pensionsinrättning den 30 November 1866 stadgas i § 2:
u— — Likaledes vare hvarje skoldistrikt, som har en eller flera
egentliga folkskolor, förbundet att för hvar och en af der befintliga
ordinarie folkskolelärare!]enster i pensionsinrättningen ingå efter minimilönens
belopp, likväl med öppen rätt för distriktet, att, i fall det
lemnar läraren större lön, för pensionens höjande vinna delaktighet i
inrättningen efter ett högre lönebelopp, hvilket dock icke må öfverstiga,
den lön, läraren verkligen åtnjuter, och i intet fall öfverskrida
1,000 r:dr.u
Och i § 13:
uHel pension bestämmes med hänseende till den tjensten åtföljande
lön, för hvilken vederbörande skolområde eller skoldistrikt vunnit
delaktighet i pensionsinrättningen, och utgår med tre fjerdedelar eller
75 procent af denna lön.4''
Motionären har ansett det vara temligen antagligt, att den af
honom föreslagna ändringen i pensionsreglementet skulle kunna ega
rum utan höjning i statsanslaget; men då motionären icke förebragt
Ang. väckt,
fråga om
förhöjning i
pensionsbeloppen
från folkskolelärarnes
pensionsinrättning.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Ang. anslaget
till pensionsstaten.
Ang. pensionsrätt
för
vissa vid
fångvården
anstälde fanjunkare
m. fl.
[1-]
någon som helst utredning härom och de beräkningar, som skulle erfordras
för bedömande i hvad mån berörda förändring skulle föranleda
behof af ökadt statsanslag och möjligen äfven höjda bidrag från skoldistriktens
sida, äro af allt för vidlyftig och invecklad beskaffenhet, att
kunna hos Utskottet verkställas; samt härtill kommer, att för den händelse
vid en sådan beräkning höjning i statsanslaget eller skoldistriktens
bidrag skulle visa sig nödvändig, sådan höjning i allt fall icke
är vorden föreslagen, får Utskottet, som icke anser sig kunna utan
fullständig utredning i förutnämnda hänseenden understödja ett förslag
om så väsentlig ändring i grunderna för folkskolelärarnes pensionering,
hemställa,
att Herr Carl August Anderssons förevarande motion
icke må för närvarande till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
4:o. Under förutsättning af Riksdagens bifall till Utskottets framställningar
uti punkterna 1, 2 och 3 här ofvan, hemställer Utskottet,
att anslaget till pensionsstaten må i 1883 års
riksstat upptagas till oförändradt belopp 1,286,022
kronor.
Allmänna indragningsstaten.
5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att den pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten, som, under förutsättning af Riksdagens bifall till den
af Kongl. Maj:t beslutade framställning om fastställande af lönestat för
vissa vid fångvården anstälde fanjunkare, underofficerare, vaktmästare,
förste konstaplar, konstaplar och fång gevaldiger, skulle tillkomma desse
tjenstinnehafvare, måtte inträda vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår,
derest löntagaren minst 20 år innehaft ordinarie tjenst på fångvårdens
stat.
Till statsrådsprotokollet (Nionde hufvudtiteln, bil. 1) har Departementsschefen
anfört, bland annat, att derest Kongl. Majfls framställning
angående fastställande af lönestat för vissa vid fångvården anstälde
tjenstemän och betjente af Riksdagen godkändes, blefve deraf på grund
af Riksdagens år 1877 fattade beslut en följd, att samtlige de bland
nämnde tjenstinnehafvare, som fått sin aflöning fördelad i lön och
tjenstgöringspenningar. nemligen 5 fanjunkare, 30 underofficerere, 17
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15. 5
vaktmästare, 16 förste konstaplar och 350 konstaplar, erhölle rätt till
pension å allmänna indragningsstaten till lönens hela belopp. Enahanda
rätt borde för fånggevaldigerna, hvilkas lön skulle bestämmas
till 500 kronor, utan tjenstgöringspenningar, följa af 1875 års Riksdags
beslut, att fångvårdens å ordinarie stat uppförde embets- och
tjenstemän samt betjente skulle erhålla pension å allmänna indragningsstaten
enligt de i sådant hänseende för civile tjenstemän i allmänhet
gällande grunder, till bvilka grunder hörde att, då lönen ej öfverstege
3,000 kronor, pensionen utgingé med lönens hela belopp. Rörande
pensionsåldern, som vid 1877 års riksdag bestämdes till 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår, der ej i särskilda fall annorlunda stadgades,
men enligt äldre, på fånggevaldigerna tillämpliga, regler uppginge till
70 lefnads-''och 30 tjensteår eller, vid styrkt sjuklighet eller svag helsa,
till 65 lefnads- och vid pass 40 tjensteår, hade redan år 1862, då frågan
om pensionering af fångvårdens personal framlades för Riksdagen,
under framhållande af de själs- och kroppskrafter hastigt medtagande
åligganden, förevarande personal hade att fullgöra, föreslagits pensionsrätter
inträdande vid 60 lefnadsår; och ehuru hela pensionsfrågan då
uppsköts, hade dock vid dess förnyade framläggande enahanda ålder
synts böra föreslås, helst Riksdagen i andra fall såsom för gymnastiklärare
och provincialläkare beviljat enahanda nedsättning af pensionsåldern.
Genom godkännande af den för ifrågavarande personal föreslagna
aflöningsstat med dervid fogade vilkor har Riksdagen redan medgifvit
samma personal pensionsrätt från allmänna indragningsstaten; men
Utskottet har icke af hvad i ärendet förekommit funnit ådagalagd nödvändigheten
af pensionsrätter inträdande så tidigt som Kongl. Maj:t
föreslagit. Då nemligen fånggevaldigerna, hvilkas befattning synes
Utskottet mest ansträngande, hittills måst och, så vidt Utskottet har
sig bekant, utan synnerliga olägenheter kunnat tjena till fylda sjuttio
år för erhållande af pension, vill det synas, som skulle tillämpningen
på här ifrågavarande personal af de för andra civile embets-och tjenstemän
samt betjente gällande åldersvilkor, uppnådda 65 lefnads- och 35
tjensteår, icke innebära någon obillighet, lika litet som fångvårdens
intresse deraf torde lida men; och får Utskottet alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att pensionsrätten för de i åberopade
lönestat upptagna fanjunkare, underofficerare,
vaktmästare, förste konstaplar, konstaplar och fånggevaldiger
må inträda vid uppnådda 65 lefnads- och
6
Ang. pension
för registratorn
G. von
Post.
[2.]''
Ang. pension
för hevakningsbefälhafvaren
G.
F. A. Fornander.
[3.]
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 15.
35 tjensteår, derest löntagaren minst 20 år innehaft
ordinarie tjenst på fångvårdens stat.
6:o. Med bifall till en’ af Registratorn i Fångvårdsstyrelsen Gustaf
von Post hos Kongl. Maj:t gjord och af Fångvårdsstyrelsen understödd
ansökning, har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt bemälde von Post måtte
å allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af 2,800 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, då afsked blefve honom
beviljadt.
Af statsrådsprotokollet (se Nionde hufvudtiteln, bil. 2) inhemtas,
att von Post, hvilken är född år 1825, inträdt i statens tjenst år 1850
och år 1865 blifvit till registrator hos Fångvårdsstyrelsen befordrad,
allt sedan den 28 Juni 1875 på grund af obotlig ögonsjukdom åtnjutit
tjenstledighet.
Lika med Fångvårdsstyrelsen anser Utskottet det icke vara lämpligt,
att von Posts tjenst för obestämd tid än vidare förestås af vikarie,
och då det företedda läkarebetyget utesluter all utsigt till von Posts
vederfående, får Utskottet alltså, under erinran att von Post under sin
tjenstledighet på grund af sjukdom är berättigad uppbära hela sin
fasta lön med ålderstillägg, 2,800 kronor, hemställa,
att den för Registratorn Gustaf von Post äskade
årliga pension 2,800 kronor må af Riksdagen beviljas.
7:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att Bevakningsbefälhafvaren
vid kronohäktet i Svanesund GustaJ Fredrik August Fornander
måtte uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande från och
med månaden näst efter den, då afsked blefve honom beviljadt, af eu
pension af 800 kronor årligen.
Af de till ärendet hörande handlingar inhemtas (se statsrådsprotokollet
Nionde hufvudtiteln, bil. 3), att Fornander, som är född år
1814 och redan år 1832 vunnit anställning i rikets tjenst såsom furir
vid Kronobergs regemente, år 1866 anstälts såsom fanjunkare vid straftfängelset
i Karlskrona och år 1872 erhållit Fångvårdsstyrelsens förordnande
på sin nu innehafvande bevakniugsbefälhafvaretjenst, lider af
hjernanemi och allmän svaghet jemte nedsatt hörselförmåga, samt att
Fornander, hvilkens befattning icke är upptagen å den af Riksdagen
faststälda stat för vissa fångvårdstjenstemän, skulle, derest fortfarande
tjenstledighet på grund af sjukdom blefve honom beviljad, årligen af
sin aflöning eg a uppbära ungefärligen enahanda belopp som den föreslagna
pensionen.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer Utskottet,
7
att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts framställning
om pension med 800 kronor årligen för Bevakningsbefälhafvaren
Gustaf Fredrik August Fornander.
8:o. I anledning af der-om gjord ansökning och uppå Fångvårdsstyrelsens
underdåniga tillstyrkan har Kongl. Maj:t föreslagit, att underofficeren
vid kronoarbetscorpsen Johan Otto Wahlström må berättigas att
från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från
underofficersbefattningen vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600 kronor.
Då, på sätt statsrådsprotokollet (se Nionde hufvudtiteln, bil. 4)
gifver vid handen, Wahlström, hvilken uppnått en ålder af nära 65 år
samt tillbragt omkring 39 år i statens tjenst, deraf omkring 28 såsom
underofficer vid kronoarbetscorpsen, till följd af ålder och dermed aftagande
krafter icke längre i sin ifrågavarande befattning är fullt tjenstbar,
har, med upplysning att Wahlströms lön, som ej upptagits å den
af innevarande Riksdag faststälda stat för vissa fångvårdsbetjente, uppgår
till sammanlagdt 880 kronor, Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.
9:o. Sedan Fångvårdsstyrelsen uti skrifvelse till Kongl. Maj:t
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå vaktqvinnan
vid länsfängelset i Venersborg Carolina Eriksson till erhållande af årlig
pension å 300 kronor, och till grund för denna hemställan anfört, att
Eriksson, hvilken uppnått 66 års ålder och sedan år 1854 innehaft
ofvan nämnda anställning, dervid hon med nit och pålitlighet fullgjort
sina tjensteåligganden, nu på grund af ålder och sjuklighet vore oförmögen
att sköta sin tjenst, derifrån hon med uppbärande af tre fjerdedelar
utaf sin till 590 kronor utom gratifikation uppgående aflöning
allt sedan Augusti 1879 varit ledig, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att
Eriksson må erhålla rätt att från och med månaden näst efter den, då
hon erhåller afsked, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 250 kronor.
Då Utskottet icke haft något att emot denna framställning anmärka,
får Utskottet, jemte erinran att, enligt innevarande Riksdags
Ang. pension
för underofficeren
vid
kronoarbetscorpsen
J. O.
Wahlström.
[4.]
Ang. pension
för vaktqvinnan
Carolina
Eriksson.
[5.]
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Angående
pension för
aflidne Fängelsedirektören
F. W.
Hjorts barn.
Angående
pension för
f. d. Regementsskrifvaren
M. E.
Bäckström.
[6.]
beslut, pensionen för konstapel vid länsfängelserna bestämts att utgå
med 350 kronor, då han ännu ej tillträdt ålderstillägg, och 400 eller
450 kronor, i mån som ett eller två ålderstillägg åtnjutits, hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
10:o. Uti en till Riksdagen den 27 sistlidne Januari aflåten proposition
(N:o 22) bär Kongl. Maj:t föreslagit, att Direktören vid länsfängelset
i Örebro, Kaptenen Fredrik Wilhelm Hjorts minderåriga barn,
sönerne Nils Berndt, Erik Crispin och Wilhelm Magnus, samt döttrarna
Sofia Margaretha, Ida Brita och Elsa Helena må uppföras å allmänna
indragningsstaten till åtnjutande af ett årligt understöd af 75 kronor
för hvardera, att utgå från och med innevarande år intilldess de hvar
för sig uppnått 18 år.
Af handlingarne inhemtas, att Kaptenen Hjort, hvilken var född
år 1831 och vid sin den 4 December 1881 timade död varit i statens
tjenst i 28 år, deraf de senaste 13 åren såsom direktör vid länsfängelset
i Örebro, efterlemna! utom enka sju omjmdiga barn, födda det
äldsta år 1863 och det yngsta 1874, till hvilkas underhåll och uppfostran,
sedan hela boet blifvit till konkurs afträdt, icke funnes andra
tillgångar än den enkan tillkommande pension af 450 kronor från
Civilstatens enjce- och pupillkassa samt att, på grund häraf, Fångvårdsstyrelsen
föreslagit hemställan till Riksdagen om pension åt enkan å
450 kronor årligen.
Visserligen framgår af hvad ofvan anförts, att bevekande omständigheter
i förevarande fall förekomme, men deremot torde den aflidnes
verksamhet i det allmännas tjenst icke kunna anses hafva varit
af den framstående beskaffenhet, att derpå skulle kunna grundas anspråk
på statspension för hans efterlemnade barn; vid hvilket förhållande,
och då på senare åren allt mer och mer röster inom Riksdagen
höjts mot beviljande af dylika pensioner, Utskottet föranlåtes hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.
ll:o. Efter det Auditören vid lifregementets husarcorps Mats Evald
Bäckström — med förmälan, att han enligt förordnande bestridt regementsskrifvaretjensten
vid nämnda corps från den 26 December 1867
till dess tjensten den 1 Oktober 1880 indrogs, men icke kunnat erhålla
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15.
9
fullmakt å densamma af den anledning, att tjenstens förre innehafvare,
hvilken rymt och efterlemnat balans, ansetts först efter balansens utredning
kunna från tjensten skiljas, och det under tiden blifvit genom
Kongl. brefvet den 4 Juni 1868 bestämdt, att regementsskrifvarebefattningarne
derefter skulle tillsättas endast medelst förordnande —
i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes hos riksdagen göra
framställning antingen derom, att Bäckström måtte, i likhet med de
före den 4 Juni 1868 tillsatte regementsskrifvarne, undfå pension, motsvarande
de löneförmåner jemte provisioner, tillsammans 4,532 kronor
64 öre, som han för år 1877 åtnjutit, eller ock, derest Kongl. Maj:t
ansåge denna anhållan ej kunna bifallas, derom, att Bäckström måtte
beviljas pension till ordinarie lönens belopp, omkring 3,000 kronor,
eller åtminstone 80 procent deraf, samt sekundchefen vid nämnda corps
i afgifvet yttrande, med tillstyrkande af Bäckströms alternativt gjorda
framställning om pension till belopp motsvarande den ordinarie iönen
eller åtminstone 80 procent deraf, anfört, att då i Kong], brefvet den
1 April 1843, som gälde när Bäckström erhöll auditörstjensten, blifvit
förordnadt, att sistnämnda tjenst skulle vid första inträffande ledighet
förenas med regementsskrifvaretjensten, Bäckström på grund häraf vid
regementsskrifvarebefattningens öfvertagande, under förutsättning att
erhålla tjensten och till åtlydnad af föreskriften i nämnda Kongl. bref,
lemnat alla de andra befattningar och enskilda uppdrag han innehaft,
för att odeladt egna sig åt corpsens angelägenheter; äfvensom att
Bäckström, hvilken numera lede af s. k. skrifvaresjuka, af denna orsak
ej kunnat föreslås till erhållande, efter regementsskrifvaretjenstens
indragning, af den i stället inrättade regementsintendentsbefattningen
vid corpsen, hade Arméförvaltningen, hvars utlåtande jemväl infordrats,
hos Kongl. Maj:t hemstält om pensionens föreslående till ett belopp
af 2,400 kronor, eller 80 procent af regementsskrifvarelönen, att utgå
från den 1 Oktober 1880, då Bäckström frånträdde regementsskrifvarebefattningen.
I statsrådsprotokollet (se Nionde hufvudtiteln, bil. 6) är vidare anfördt,
hurusom Bäckström, hvilken haft skälig anledning antaga, det
han skulle blifva vid regementsskrifvarebefattningen bibehållen, till
följd af skrifvaresjukan gått i mistning jemväl af befordran till den
nyinrättade regementsintendentstjensten och vore oförmögen att i sin
bekymmersamma ekonomiska ställning med skrifgöromål bidraga till
sin och sin familjs bergning, hvadan billigheten syntes kräfva, att
Bäckström för sina oförvållade förluster vunne någon ersättning på
samma gång tillfälle kunde honom lemnas att afgå från auditörstjensten,
den han numera endast med särskild! skrifbiträde förmådde sköta,
Bill. till Riksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 11 Bäft. 2
Angående
pension för
f. d. Begetnentsslcrifvaren
E. T. F.
Nordbeck.
[7-]
10 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
men den han likväl eljest af ekonomiska skäl vore nödsakad behålla;
och har af dessa skäl Kongl. Maj:t nu föreslagit, att Bäckström måtte
från och med månaden näst efter den, hvari han från auditörstjensten
afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
fyllnadspension till det belopp, som tillsammans med Bäckströms
auditörspension från arméns pensionskassa, 450 kronor, motsvarar den
för regementsintendent bestämda pension af 2,240 kronor, eller således
1,790 kronor.
Jemte erinran, att enligt 1877 års Riksdags beslut de regementsskrifvare,
hvilka blifvit, tillsatte före den 4 Juni 1868, berättigats öfvergå
på indragningsstat med pension motsvarande deras under år
1877 åtnjutna aflöningsförmåner, får Utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
12:o. Vidare är af Kongl. Magt föreslaget, att f. d. Kaptenen
vid Jemtlands fältjägarecorps, Majoren i armén Edvard Theodor Fredrik
Nordbeck, hvilken efter erhållet afsked från kaptensbeställningen tjenstgjort
såsom regementsskrifvare vid Jemtlands häst- och fältjägarecorpser,
må uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande under sin
återstående lifstid af pension, motsvarande skilnaden mellan den kaptenspension
af 1,000 kronor, Nordbeck redan uppbäi*, och den för kapten
af första klassen eller regementsintendent numera bestämda pension
af 2,240 kronor, eller således 1,240 kronor årligen, att utgå från
och med månaden näst efter den, då han frånträdt regementsskrifvarebefattningen.
^
Af statsrådsprotokollet (Nionde hufvudtiteln, bil. 7) inhemtas, att
Nordbeck, hvilken år 1867 vid uppnådd pensionsålder för kapten, eller
femtio år, lemnat sin befattning såsom kapten och kompanichef på
grund af utsigt att erhålla den då lediga regementsskrifvaretjensten
vid Jemtlands häst- och fältjägarecorpser, genom att sålunda tidigare
afgå från militärt]ensten för att i annan icke mindre maktpåliggande
befattning egna sina krafter åt statens tjenst, gått i mistning af den
högre pension, som numera tillkommer kapten af första klassen, utan
att Nordbeck sedermera i regementsskrifvaretjensten kunnat förvärfva
pensionsrätt, emedan, innan denna hunnit besättas, Kongl. Maj:t genom
nådiga brefvet den 4 Juni 1868 meddelat föreskrift om regementsskrifvaretjensternas
tillsättande endast medelst förordnande tills vidare,
och att Nordbeck, efter det han med anledning af regementsskrifvaretjenstens
indragning måst i Oktober månad 1880 lemna densamma,
Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 15. 11
vid numera uppnådda 65 lefnadsår, för sitt och sin familjs uppehälle
ej hade annan bestämd inkomst att påräkna än den honom vid afskedet
från kaptensbefattningen tillagda pension af 1,000 kronor.
Då sålunda här föreligga hufvudsakligen enahanda omständigheter,
som föranledt Utskottets under näst förutgående punkt gjorda tillstyrkan
om pension för f. d. Regementsskrifvaren Bäckström, får Utskottet,
med hänvisande till hvad derstädes blifvit anfördt angående
pensionerna för de före den 4 Juni 1868 utnämnde regementsskrifvarne,
nu också hemställa,
att Kongl. Maj:ts proposition om höjd pension
för f. d. Regementsskrifvaren E. T. F. Nordbeck må
af Riksdagen bifallas.
13:o. Af i statsrådsprotokollet (Nionde hufvudtiteln, bil. 8) angifna Angående
skäl, att Förste Bataljonsläkaren vid Svea lifgarde Anders Erik Lund- förste1 Baberger
sedan flera år tillbaka lidit af sinnessjukdom och af sådan an- taljonMkaledning
allt ifrån den 12 December 1878 haft tjenstledighet, har Kongl. Lundberger.
Maj:t nu föreslagit, att Lundberger må från och med månaden näst [8.]
efter den, hvari han med pension ur arméns pensionskassa afgår från
förste bataljonsläkaretjensten, för sin återstående lifstid åtnjuta fyllnadspension
från allmänna indragningsstaten till det belopp, som tillsammans
med pensionen från nämnda pensionskassa, 450 kronor, motsvarar
hans nuvarande fasta lön af 1,800 kronor, eller således 1,350 kronor,
och då enligt intyg af öfverläkaren vid Upsala hospital, der Lundberger
allt sedan den 21 Augusti 1879 vårdas, Lundbergers tillstånd icke
ingifver någon förhoppning, att han skulle kunna återtaga sin tjenstgöring
vid regementet samt, på sätt Departementschefen vidare anfört,
helso- och sjukvården vid regementet icke skulle blifva såsom sig borde
tillgodosedd genom fortfarande år från år förordnade extra läkare, hvilket
dessutom tillskyndar statsverket ej obetydlig kostnad, hemställer
Utskottet,
att Riksdagen må bevilja den för Förste Bataljonsläkaren
Lundberger äskade årliga fyllnadspension
1,350 kronor.
14:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att förre Regements- ingående
kommissarien, numera Förrådsförvaltaren vid Södermanlands regemente, PFörr°ådsförf.
d. Majoren i armén Johan August von Feilitzen måtte uppföras å allmänna
indragningsstaten till åtnjutande af en årlig pension utaf 600 v ro i ''
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Angående
pension för
Begementsläharen
C. F.
Appeltofft.
kronor, att utgå från ingången af månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från förrådsförvaltaretjensten, äfvensom att medgifvas
måtte, att innehafvandet af denna pension ej skall utgöra hinder för von
Feilitzen att uppbära den honom, enligt Kongl. brefvet den 9 Februari
1858, tillkommande fyllnad i hans från arméns pensionskassa utgående
kaptenspension.
Till stöd för denna framställning är i statsrådsprotokollet (Nionde
hufvudtiteln, bil. 9) åberopadt, att von Feilitzen efter omkring 45
års tjenst dels såsom officer, dels såsom regementskommissarie, dels
ock, efter sistnämnda tjensts indragning, såsom förrådsförvaltare vid nu
uppnådda 67 års ålder vore till krafterna försvagad och lede utaf aftagande
synförmåga, att han, som helt och hållet saknade egna tillgångar,
vid sin afgång från tjensten icke egde annan tillgång än sin
nu innehafvande kaptenspension från arméns pensionskassa 600 kronor
jemte då utfallande fyllnadspension af statsmedel 400 kronor, tillsammans
1,000 kronor årligen, och icke kunde i väsentligare mån bidraga
till sin bergning, samt att vid bifall till framställningen sammanlagda
pensionsbeloppet 1,600 kronor komme att motsvara von Feilitzens
arfvode såsom förrådsförvaltare.
Med hänseende till von Feilitzens höga ålder och långa tjenstetid
jemte öfriga härofvan åberopade omständigheter, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må af Riksdagen
bifallas. *
15:o. Sedan Generalbefälhafvaren i tredje militärdistriktet till
Kongl. Maj:t öfverlemnat Regementsläkaren vid Bohus läns regemente,
fältläkaren Carl Fredrik Appeltoffts ansökning att Kongl. Maj:t ville genom
proposition till innevarande Riksdag bereda Appeltofft pension vid
afgången från regementsläkaretjensten till belopp af 2,800 kronor, och
dervid erinrat, att den löneinkomst af öfver 4,000 kronor, Appeltofft,
hvilken qvarstode på gammal stat, uppbure, utgjorde betydligt mer än
den lön, som efter 1875 års stat skulle hafva tillskyndat honom den
sökta pensionen af 2,800 kronor, samt att derför genom hans afgång
från tjensten skulle beredas en besparing, lika med skilnaden emellan
hans löneinkomster och en efterträdares, förutom den nu i följd af
Appeltoffts tjenstledighet årligen utgående kostnaden för en extra läkare
under regementets vapenöfningar, har Kongl. Maj:t uti särskild den 3
nästlidne Februari till Riksdagen affåten proposition (N:o 25) föreslagit,
att Regementsläkaren Appeltofft må från och med månaden näst efter
Stats- Utskottetts Utlåtande N:o lo.
13
den, hvari han med pension ur arméns pensionskassa från nämnda
tjenst afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans
med pensionen från arméns pensionskassa utgör 2,800 kronor, eller
således 2,200 kronor årligen.
Af handlingarne inhemtas vidare, att Appeltofft är öfver 71 år
gammal och varit i allmän tjenst 46 år, deraf nära 43 i statens, samt
att han, som på grund af svårare sjukdom de senare åren varit oförmögen
att fullgöra sin tjenst, nu är berättigad till allenast 2,000 kronor
pension, deraf 600 kronor från arméns pensionskassa och resten
1,400 kronor af statsmedel.
Ehuru Regementsläkaren Appeltofft icke velat genom inträdande
på nya lönestaten bereda sig rätt till den nu af honom åstundade pensionen,
har Utskottet likväl, vid det förhållande att Appeltofft i händelse
utaf afslag å den nu gjorda''*framställningen är berättigad qvarstanna
i tjensten under åtnjutande af löneförmåner till vida högre belopp
än den nu föreslagna pensionen, samt att i sådan händelse fortfarande
extra läkare måste med särskild kostnad till sjukvårdens uppehållande
årligen förordnas, ansett sig böra tillstyrka beviljandet af
den äskade pensionen och hemställer derföre,
att Kongl. Maj:t förevarande proposition må bifallas.
16:o. Med afseende å de fattiga omständigheter, hvari f. d. vc^t&föralag
Vaktmästaren vid sjuk- och förrådskassan å Sannahed Pehr Lindberg om pension
sig befinner (härledande sig hufvudsakligen derigenom att hans hustru f^tmästaren
i flera år varit svagsint och nu af Rumla församling underhålles å r. Lindberg.
Vadstena hospital) och på grund af i öfrigt företedda intyg har uti en
inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 8) Herr Eric Olsson föreslagit,
att Riksdagen täcktes bevilja Lindberg en årlig pension af 150
kronor; men då framställningar af förevarande beskaffenhet icke torde
böra af Riksdagen i första hand pröfvas, samt i allt fall icke någon
omständighet blifvit förebragt, hvarför Lindberg, hvilken, så vidt af
åberopade betygen framgår, är allenast 51 år gammal och arbetsför,
skulle erhålla statsunderstöd, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må afslå Herr Eric Olssons förevarande
motion.
17:o. Till understöd åt f. d. landtvärnsmän har Kongl. Maj:t Ang. gratifikationer
åt
f. d. landtr
ärmmän.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Mig. pension
för Föreståndaren
för
navigationsskolan
i
Kalmar J.
Chr. Livijn.
[ii-]
äskat å allmänna indragningsstaten för år 1883 10,000 kronor, under
vilkor att understödsbeloppen icke få öfverstiga 200 kronor åt hvarje
underBtödstagare.
Enligt hvad Utskottet inhemtat utgjorde understödstagarnes antal
under nästlidna år 46, och under innevarande år hafva ännu blott
26 anmält sig. Med bibehållande af det hittills gällande vilkoret om
företeende af fattigdomsbevis skulle således, då höjning i uuderstödsbeloppen
ej ifrågakommit, anslaget kunna betydligt nedsättas; men i
Kongl. Maj:ts nu föreliggande framställning förekommer icke det förut
städse upprepade förbehållet, att anslaget skulle vara afsedt för f. d.
landtvärnsmän, som vore i behof stadde, och äfven för Utskottet vill
det synas, som vore det billigt, om de säkerligen ej många, från 1808
och 1809 års krig ännu qvarlefvande landtvärnsmän, som sig derom
anmälde, berättigades att utan några i öfrigt stadgade vilkor alla erhålla
del af detta anslag, och det är af sådan anledning Utskottet ansett
sig böra Kongl. Maj:ts förevarande framställning i allo understödja;
hemställande alltså Utskottet,
att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809
års krig qvarlefvande landtvärnsmän, som sig derom
anmäla, må för år 1883 å allmänna indragningsstaten
anvisas 10,000 kronor, under vilkor att beloppen ej
må öfverstiga 200 kronor åt hvarje landtvärnsman.
18:o. I underdånig skrifvelse den 8 sistlidne November hade,
enligt hvad statsrådsprotokollet (Nionde hufvudtiteln, bil. 11) utvisar,
Marinförvaltningen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes genom proposition
till Riksdagen bereda Föreståndaren för navigationsskolan i Kalmar,
Kap ten löjtnanten å flottans indragningsstat Johannes Cliristoffer Livijn
pension å allmänna indragningsstaten till belopp, som jemte lönen
från flottans indragningsstat, 1,333 kronor 33 öre, uppginge till 3,500
kronor, eller 2,166 kronor 67 öre; och har Kongl. Maj:t, som ansett
pensionen skäligen kunna bestämmas till det lägre belopp, som
jemte aflöningen från flottan motsvarade pensionen för navigationsskoleföreståndare,
2,800 kronor, nu föreslagit Riksdagen att å allmänna
indragningsstaten anvisa 1,466 kronor 67 öre såsom årlig pension åt
Livijn under hans återstående lifstid från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från föreståndarebefattningen vid ofvan nämnda
skola blefve honom beviljadt.
Till stöd för denna framställning är anfördt, bland annat, att
Livijn, som är 58 år gammal och varit i statens tjenst 37 år, deraf 18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
15
såsom lärare vid navigationsskolan i Kalmar, under senare åren vid
flere tillfällen lidit af yrsel, sinnesfrånvaro eller sjuklig sinnesstämning
samt upprepade gånger åtnjutit och från höstterminens början 1881
åtnjuter tjenstledighet, hvarjemte anledning vore att befara ytterligare
försämring af hans helsa, om han skulle åläggas fortsatt tjenstgöringsskyldighet.
Under erinran att Livijn, som icke öfverflyttats på nya staten,
är berättigad att af sin lön, 3,500 kronor, vid fortvarande tjenstledighet
för sjukdom uppbära tre fjerdedelar, samt att aflöningen till vikarie
utgår af statsmedel, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bevilja den för Navigationsskoleföreståndaren
J. C. Livijn äskade pension af
1,466 kronor 67 öre.
19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Landskamreraren i Blekinge
län Olof Rudolf Hammar måtte från och med månaden näst efter den,
hvari han med pension ur civilstatens pensionsinrättning från tjensten
afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med
pensionen från nämnda inrättning utgör 4,000 kronor, eller 1,600 kronor
årligen.
Af statsrådsprotokollet (Nionde hufvudtiteln, bil. 12) inhemtas, att
Hammar är född den 28 Maj 1822 och således nära 60 år gammal samt
att han, som den 20 Januari 1842 antagits till auskultant i Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, den 1 Februari 1849 befordrats till länsnotarie
i Blekinge län och den 16 Mars 1855 utnämnts till sin nu
innehafvande landskamreraretjenst, sålunda varit i statens tjenst öfver
40 år; att Hammar lider af kronisk inflammation i ryggraden med åtföljande
förlamning i själs- och kroppskrafter, så att han är helt och
hållet urståndsatt att för närvarande sköta sin tjenst, samt att han
aldrig kan återvinna helsa och krafter i den grad, att han kan återgå
till utöfningen deraf.
Enär Landskamreraren Hammar, hvilken, enligt hvad företedda
vitsord innehålla, städse utmärkt sig för framstående duglighet och
pligttrohet såväl i utöfningen af sin tjenst som särskildt i egenskap
af ledamot uti löneregleringskomitéerna, före medlet af år 1887 är berättigad
att å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
motsvarande lönen med ålderstillägg eller 5,000 kronor, men han nu
förklarat sig beredd afgå mot nedsatt pension 4,000 kronor, deraf
.■Ing. pension
för Landskamreraren
O. B. Hammar.
[12.]
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Ang. pension
för Häradsskrifmren
C.
A. Ljungholm.
[13.]
Ang. väckt
förslag om
höjd pension
för f. Häradsskrifvaren
L. P. Begnell.
allenast 1,600 kronor från allmänna indragningsstaten, samt då det
icke kan vara lämpligt att ifrågavarande landskamreraretjenst-, hvilken
ända från medlet af Mars månad 1873 varit bestridd af vikarie,
än vidare på förordnande uppehälles, har Utskottet icke tvekat tillstyrka
bifall till förevarande förslag och hemställer derföre,
att den för Landskamreraren O. R. Hammar
äskade årliga pension af 1,600 kronor må beviljas.
20:o. Sedan Häradsskrifvaren i Gotlands läns södra fögderi Carl
Anders Ljungholm hos Kongl. Maj:t anhållit om afsked från sin tjenst
med rättighet att på allmänna indragningsstaten uppbära ,pension till
belopp motsvarande lönen jemte ålderstillägg, har Kongl. Maj:t föreslagit,
att Ljungholm må från och med månaden näst efter den, i
hvilken han med pension från civilstatens pensionsim-ättning afgår
från tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillhopa
med pensionen från sagda inrättning utgör 2,500 kronor, eller 1,300
kronor årligen.
De till stöd för denna framställning åberopade handlingar (Nionde
liufvudtiteln, bil. 13) upplysa, att Ljungholm, som uppnått 57 år och
varit i statens tjenst mer än 35 år, deraf öfver 18 såsom ordinarie
häradsskrifvare, för några år sedan angreps af blödning i hjernan,
hvarefter halfsidig lamhet och förlust af talförmågan följde, att rörelseförmågan
visserligen återkommit, men högst litet af förmågan att tala
och skrifva, till följd hvaraf med största sannolikhet kunde antagas,
att han aldrig kunde återinträda i tjenstgöring, samt att Ljungholm
med hustru och fyra oförsörjda barn befunne sig i sådana omständigheter,
att, då han ej längre åtnjöte löneinkomst såsom häradsskrifvare,
han vore i verkligt behof af allmänt understöd.
Då Ljungholms aflöning uppgår till, tjenstgöringspenningar inräknade,
3,450 kronor, samt vid uppnådd pensionsålder pensionen
skulle utgå af allmänna indragningsstaten med 2,500 kronor, och det
torde vara angeläget, att ifrågavarande tjenst icke fortfarande år
efter år må uppehållas af vikarie, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
bifallas.
21:o. I en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 42) har Herr E. Thomasson föreslagit, att Riks
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
17
dagen ville bevilja Hofkamereraren, f. d. Häradsskrifvaren Lars Peter
Regnell under hans återstående lifstid en årlig tillökning af 500 kronor
i den honom från allmänna indragningsstaten tillagda pension å 2,000
kronor att utgå från och med innevarande år. Och har motionären
såsom hufvudsakligt. skäl för detta förslag anfört, att i det för Regnell
utfärdade afskeds- och pensionsbrefvet den 3 Augusti 1877 stadgats:
“kunnande denna pension blifva föremål för ny reglering, derest sådan
framdeles af Riksdagen pröfvas lämplig41, samt att häradsskrifvare enligt
nu gällande lönereglering vid afskedstagande! erhålla pension till
belopp af 2,500 kronor.
Då emellertid det af motionären åberopade vilkoret i pensionsbrefvet
om pensionens möjligen inträffande omreglering ingalunda kan
afse höjning i pensionsbeloppet, hvilket ju icke behöft intagas såsom
vilkor vid pensionens medgifvande, utan fast mer tvärtom innebär skyldighet
för Regnell att underkasta sig minskning af pensionsbeloppet,
derest sådan kunde af Riksdagen för häradsskrifvare i allmänhet varda
stadgad, samt de förbättrade vilkor i afseende å aflöning och pensionering,
hvilka kunna af löneregleringar blifva en följd, icke kunna
verka retroaktivt på sådane tjensteman, som der förinnan erhållit afsked,
hemställer Utskottet,
att Riksdagen må afslå Herr E. Thomassons
ifrågavarande motion.
22:o. Vidare har i en inom Andra Kammaren väckt motion -f,n9- va°kt
tovslao om
(N:o 89) Herr Grefve E. Sparre föreslagit, att Riksdagen måtte åt pension för
Kaptenen vid Väg- och vattenbyggnadscorpsen Johan Westmans enka,
Fredrika Augusta Westman, född Uddman, bevilja eu pension af 400 <,W£a.
kronor årligen för hennes återstående lifstid; men som, enligt hvad
Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t år 1880 i enlighet med Statskontorets
hemställan afslagit en af Kaptenen Westman i lifstiden gjord ansökning
om beredande af pension för honom, lärer anledning än mindre
förekomma att åt hans enka bevilja understöd i form af pension, helst
Kaptenen Westman, enligt hvad Statskontoret då upplyste, allt sedan
år 1864 endast i mindre mån varit i statens tjenst använd; och hemställer
Utskottet alltså,
att Herr Grefve E. Sparres ifrågavarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.
23:o. Sedan Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader hos Kongl. A£.g.
Maj:t anmält, att då bland de vid statens jernvägsbyggnader anstälde män vid slatjenstemän
funnes sju personer, hvilka i anseende till hög ålder eller
Bill. till Likså. Prof. 1882. 1 Sami 1 Afd. 11 Häft. 3 3 der''!
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
sjuklighet icke kunde vidare användas i befattningar vid dessa jernvägsbyggnader
och svårligen torde på annat håll kunna vinna anställning,
enär de endast i ringa mån förmådde bidraga till sitt uppehälle, styrelsen
så mycket mera funnit sin pligt fordra att hos Kongl. Maj:t göra
hemställan om beredande åt dem af någon pension för deras återstående
dagar, som de, enligt hvad styrelsen hade sig bekant, alla befunne
sig i knappa ekonomiska omständigheter och således utan statens
mellankomst skulle komma i nödstäld belägenhet; varande bemälde
tjensteman följande:
l:o) Stationsingeniören, Kaptenen vid flottans mekaniska corps m. m.
Gustaf Frithiof Waldenström;
2:o) Materialförvaltaren Nils Fredrik Hedenskoug;
3:o) Nivellören Lars Theodor Fredrik Nisbeth;
4:o) Bokhållaren Olof Gustaf Hjelm;
5:o) Bokhållaren Robert Edvard Lychou;
6:o) Bokhållaren Gustaf Ulrik Stolpe; och
7:o) Bokhållaren Adolf Beurling.
har Kongl. Maj:t nu, i enlighet med byggnadsstyrelsens hemställan,
föreslagit att en hvar af desse tjenstemän måtte från och med månaden
näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid statens
jernvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension
under sin återstående lifstid till belopp:
Waldenström af .................................................................. kronor 4,000: —
Hedenskoug »
Nisbeth j>
Hjelm »
Lychou »
Stolpe »
och Beurling »
»
»
»
2,400
1,500
1,200
1,200
1,200
1,200
Af handlingarne (se statsrådsprotokollet, Nionde hufvudtiteln, bil.
14) inhemtas beträffande desse tjenstemän:
att Waldenström, som är född den 16 September 1828 och i 31
år varit i statens tjenst anstäld, deraf i 24 år såsom stationsingeniör
vid statens jernvägsbyggnader, lider ej mindre af kronisk sjukdom i
venstra ögat, som endast i ringa mån uppfattar ljus, och hvilken sjukdom
ingifver fara äfven för det högra ögat, än ock af lomhördhet på
venstra örat och tidtals påkommande rlieumatiska åkommor, tillkomna
under tjenstgöringen, samt till följd häraf endast föga kan genom
arbete bidraga till sin framtida bergning; varande af styrelsen vitsordadt,
att Waldenström, som med sin ännu lefvande hustru eger nio
oförsörjda barn, hvaraf det yngsta endast 4 år gammalt, med synnerlig
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
19
skicklighet, omtanke och redbarhet samt outtröttligt nit skött sin maktpåliggande
befattning;
att Hedenskoug, född den 6 November 1809, varit vid statens
jernvägsbyggnader anstäld sedan den 1 Juli 1860, till en början såsom
bokhållare och från den 1 Januari 1862 i nu innehafvande egenskap
af materialförvaltare; och har styrelsen, som ansett hans höga ålder
ensamt tala derför, att Hedenskoug, som är gift, icke varder lemnad
utan hjelp till sitt uppehälle för återstående dagar, vitsordat hans redbara
och förtjenstfulla verksamhet;
att Nisbeth, som är född den 22 April 1829 och sedan år 1863
tjenstgjort vid statens jernvägsbyggnader, lider af värk och stelhet i
ledgångarne, hvilka vid ringa anledning ansvälla, äfvensom af digestionsoordningar,
hvarigenom hans arbetsförmåga i icke ringa grad aftagit;
att Hjelm, som är född den 14 April 1820 och sedan Maj månad
1860 tjenat vid jernvägsbyggnaderna, numera till följd af ålder och
försvagad syn eger inskränkt förmåga att med arbete försörja sig;
att Lychou, född den 14 Juni 1822 och sedan år 1863 anstäld
vid statens jernvägsbyggnader, numera till följd af svag och vacklande
helsa eger inskränkt förmåga att med arbete försörja sig och hustru
jemte två minderåriga barn;
att Stolpe, som är född den 27 Augusti 1828 och sedan år 1863
innehaft anställning vid statens jernvägsbyggnader såsom bokhållare,
nu till följd af en kronisk inflammation i högra knäleden och lårbenet
jemte fistelsår och benröta är till all tjenstgöring oduglig;
att Beurling, hvilken är född den 3 September 1831 och sedan
år 1860 anstäld vid statens jernvägsbyggnader, der han från och med
år 1863 innehaft sin nuvarande beställning, lider af elephantiasis arabum
samt har genom förfrysning förlorat alla sina fingrar, hvarigenom
han blifvit fullkomligt oförmögen till all tjenstgöring;
samt att bemälde tjenstemän för närvarande uppbära i aflöning,
förutom inqvarteringsersättning, Waldenström 6,000 kronor, Hedenskoug
och Nisbeth hvar 3,600 kronor samt en hvar af Hjelm, Lychou, Stolpe
och Beurling 2,100 kronor.
Då Utskottet nu går att yttra sig om detta förslag, har Utskottet
icke kunnat underlåta att framhålla den omständigheten, att ifrågavarande
tjenstemän vid deras anställning vid jernvägsbyggnaderna egt
nogsam kännedom derom, att dessa byggnader när som helst kunde
komma att till omfånget inskränkas eller helt och hållet upphöra, och
att de således finge vara beredda lemna sina befattningar med åtföljande
arfvoden, när helst staten af dem icke vidare hade behof; och
Utskottet föreställer sig derjemte, att denna omständighet jemväl ta
-
20
Stats- Utskottets Utlåtande N:o lo.
gits i betraktande vid de särskilda arfvodenas bestämmande. Ehuru
det sålunda är uppenbart, att någon som helst rätt till pension icke
för desse tjenstemän förefinnes, och ehuru det synes Utskottet betänkligt
beträda den vägen att pensionera tjenstemän, hvilka endast uppbära
mer eller mindre tillfälliga arfvoden, liar Utskottet dock funnit billigheten
kräfva, att staten ej låter dessa personer, hvilka efter så lång, väl
vitsordad tjenst till följd af ålder eller sjuklighet svårligen skulle kunna
utan statsunderstöd ega sitt uppehälle, komma i oförvållad nöd. Men
Utskottet har emellertid icke kunnat i allo biträda Kongl. Majtts förslag.
Det har nemligen synts Utskottet, som skulle staten i fall sådana
som detta hafva uppfylt alla billiga fordringar, om den gåfve understöd
till högst halfva årsarfvodets belopp; och då Utskottet, i likhet
med Byggnadsstyrelsen, funnit Stationsingeniören Waldenström och Materialförvaltaren
Hedenskoug vara de af understöd mest förtjente, har
Utskottet ansett dem böra hugnas med sådana till halfva beloppen
utaf deras årsarfvoden, hvarefter pensionerna för de öfrige torde böra,
med bibehållande ungefärligen af den proportion Byggnadsstyrelsen
föreslagit, nedsättas under hälften och sålunda utgå för Nisbeth med
1,000 kronor samt för hvardera af Hjelm, Lychou, Stolpe och Beurling
med 800 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
förslag på det sätt, att en hvar af följande
vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjenstemän
må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han entledigas från anställning vid statens jernvägsbyggnader,
åtnjuta från allmänna indragningsstaten
årlig pension under sin återstående lifstid till följande
belopp:
a) Stationsingeniören G. F. Waldenström 3,000
kronor;
b) Materialförvaltaren N. F. Hedenskoug 1,800
kronor;
c) Nivellören L. T. F. Nisbeth 1,000 kronor;
d) Bokhållaren O. G. Hjelm 800 kronor; 1
e) Bokhållaren R. E. Lychou 800 kronor;
f) Bokhållaren G. U. Stolpe 800 kronor; och
g) Bokhållaren A. Beurling 800 kronor.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
21
24:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att chefen för Styrelsen
öfver statens jernvägsbyggnader och för Styrelsen för allmänna väg-direktören G.
och vattenbyggnader, Generaldirektören Carl Gottreich Beijer måtte för- G. Beijer.
klaras berättigad att, då han ur statens tjenst afgår, varda å allmänna LLo-J
indragningsstaten uppförd till åtnjutande under sin återstående lifstid
af en mot två tredjedelar af hans nuvarande aflöning svarande pension
af i jemnadt tal 9,000 kronor årligen, att utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken entledigande blefve honom beviljadt.
Till statsrådsprotokollet (Nionde hufvudtiteln, bil. 14) har chefen
för Civildepartementet i denna fråga anfört, bland annat, att Generaldirektören
Beijer, som är född den 25 Januari 1811, inträdde i statens
tjenst såsom sekundlöjtnant i flottan 1832, tjenstgjorde åren 1841—
i855 såsom chef i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet och åren
1855 — 1862 såsom ledande ingeniör för södra stambanan, samt på
grund af nådigt förordnande innehaft alltifrån den 30 December 1862
chefskapet i Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader och derjemte
från den 10 Augusti 1877 chefsembetet såväl i Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader som för Väg- och vattenbyggnadscorpsen.
I nära tjugu år hade således Generaldirektören Beijer haft sig anförtrodd
den ansvarsfulla ledningen och tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader
samt öfver de tid efter annan derunder verkstälda omfattande
jernvägsundersökningar, och under denna tid hade blifvit byggda stats''
banor till en längd af ej mindre än 136,5 mil och till en anläggningskostnad
af omkring 110,000,000 kronor.
Då emellertid någon rätt till pension från allmänna indragningsstaten
icke tillkomme Generaldirektör Beijer, enär de befattningar han
innehade icke vore på ordinarie stat uppförda, syntes det departementschefen
tillhöra Konung och Riksdag att, såsom ett erkännande af det
synnerliga nit och den utmärkta skicklighetGeneraldirektörenBeijer ådagalagt
under sin långvariga tjenstetid, särskildt i den vigtiga befattningen
såsom chef för statens jernvägsbyggnader, bereda honom rätt till pension.
Då Riksdagen säkerligen med nöje omfattar detta tillfälle att
lemna sitt erkännande åt det sällsporda nit och den framstående skicklighet,
hvarmed Generaldirektören Beijer under sin långvariga tjenstetid
städse fullgjort de vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, som varit honom
anförtrodda, får Utskottet, med förmälan att bemälde Generaldirektör
nu i egenskap af chef i Styrelsen för väg- och vattenbyggnader samt
i Styrelsen för statens jernvägsbyggnader uppbär en aflöning af tillsammans
14,000 kronor, hemställa,
att den för Generaldirektören Beijer äskade årliga
pension, 9,000 kronor, må af Riksdagen beviljas.
22
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15.
Aför tvenne1 25:o. J sammanhang med framläggande af förslag till sammantjenstemän
i förande af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader och Styrelöiver^statens
sen ö^ver statens jernvägsbyggnader i en gemensam styrelse med bejernvägs-
nämning Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har Kongl. Maj:t, enär i
byggnader. den föreslagna nya styrelsen platser icke funnes för tvenne nu i Styreli1''3-!
sen öfver statens jernvägsbyggnader anstälde tjenstemän, nemligen
Byråchefen för den ekonomiska och administrativa afdelningen Carl
Alfred Grandinson och Bokhållaren Carl Emil Strömberg, föreslagit, att
åt Byråchefen Grandinson och Bokhållaren Strömberg måtte å allmänna
indragningsstaten uppföras årliga pensioner, för Grandinson till belopp
af 3,300 kronor, att jemte den pension från civilstatens pensionsinrättning
å 1,200 kronor, hvartill han såsom kanslist i Civildepartementet
biel ve efter erlagda retroaktiva afgifter berättigad, utgå från och med
månaden näst efter den, hvarunder han från sistberörda befattning erhölle
afsked, dock ej före ingången af år 1883, samt för Strömberg
till belopp af 2,500 kronor, att utgå från och med år 1883; dock att,
derest Grandinson och Strömberg framdeles skulle erhålla anställning
å rikets stat, pensionsbeloppen skulle minskas med ett belopp, svarande
mot den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller
högre belopp, upphöra att utgå.
Angående desse tjenstemän, för hvilka Generaldirektören C. G.
Beijer i sin angående ofvan bemälda styrelsers sammanförande till
Kongl. Maj:t aflåtna promemoria föreslagit pensionsbeloppen för Grandinson,
hvars arfvode såsom byråchef utgör 6,000 kronor, till 4,500
kronor och för Strömberg, som uppbär 3,500 kronor i arfvode, till
2,500 kronor, inhemtas af statsrådsprotokollet (Sjette hufvudtiteln, sid.
31) att Grandinson, som är född den 2 September 1826 och år 1849
antogs till extra ordinarie kanslist i Civildepartementets expedition, der
han den 30 Juli 1859 befordrats till kopist och den 24 Oktober 1862
till kanslist, blifvit den 11 Maj 1858 utnämnd till regementsskrifvare
vid Andra Lifgarde! och den 9 Januari 1863 förordnad till sin innehafvande
byråchefsbefattning, hvilken han, enligt Generaldirektören
Beijers vitsord, på ett utmärkt och förtjenstfull sätt bestridt; samt att
Strömberg, som är född den 22 Juli 1825, alltsedan den 16 Mars 1855
varit såsom bokhållare anstäld vid statens jernvägsbyggnader och derunder,
enligt Generaldirektören Beijers intyg, med nit och ordningfullgjort
sina tjensteåligganden; och hade departementschefen mot hvad
i fråga om pensionsbeloppen blifvit af Generaldirektören Beijer föreslaget
icke funnit annan erinran att framställa, än att vid bestämmandet
af Byråchefen Grandinsons pension afdrag syntes böra göras för
förr berörda honom tillkommande pension från civilstatens pensionsinrättning.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
23
Utskottet anser med billighet öfverensstämmande, att Riksdagen
vid indragandet af de befattningar, desse tjensteman under så lång tid
och, enligt hvad vitsordadt blifvit, på ett förtjenstfullt sätt skött, hugnar
dem med pensioner; men jemväl här torde kunna tillämpas hvad
Utskottet i punkten 23 yttrat angående pensioner för åtskillige tjensteman
vid jernvägsbyggnadsstaten; och i öfverensstämmelse med der uttalade
åsigter angående pensionernas beräknande till högst halfva
arfvodets belopp, får Utskottet, under förutsättning att Riksdagen för den
föreslagna nya Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställer sådan stat,
att för ifrågavarande tjenstemän användning derstädes icke finnes, nu
hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande punkt föreslagit
må bifallas på det sätt, att Riksdagen för Byråchefen
C. A. Grandinson och Bokhållaren C. E. Strömberg
beviljar pensioner å allmänna indragningsstaten.
a) för Grandinson till belopp af 3,000 kronor, att
jemte den pension från civilstatens pensionsinrättning
å 1,200 kronor, hvartill han feåsom kanslist i
Civildepartementet varder efter erlagda retroaktiva
afgifter berättigad, utgå från och med månaden näst
efter den, hvarunder han från sist berörda befattning
erhåller afsked, dock ej före ingången af år 1883; och
b) för Strömberg till belopp af 1,750 kronor,
att utgå från och med år 1883;
dock att, derest Grandinson och Strömberg framdeles
skulle erhålla anställning å rikets stat, pensionsbeloppen
skola minskas med ett belopp, svarande mot
den nya aflöningen eller, om denna uppgår till samma
eller högre belopp, upphöra att utgå.
26:o. Hos Kongl. Maj:t har förra lärarinnan vid slöjdskolan och Ang. pension
tekniska skolan i Stockholm, enkan Johanna Carolina Weidenhavn. född ^or lä™nn;
Lmndgren, i underdånighet anhallit om någon pension a allmänna in- niska skolan i
dragningsstaten för sig och två oförsörjda döttrar; varande vid ansök- SQCl%°g^e^''
ningen fogade dels vederbörliga intyg, att sökanden, som är född den hägn™''
2 Oktober 1822 och enka efter Vågskrifvaren S. Weidenhayn, befinner [17.J
sig i medellösa omständigheter, dels ock ett af styrelsen för tekniska
skolan sökanden meddeladt tjenstebetyg af innehåll, att hon, som under
tiden från den 1 Oktober 1859 till den 31 Maj 1881 upprätthållit undervisningen
i gravyr i trä och inom sagda tid i 20 år äfven i gravyr i
24
Stats- Vt skot tets Utlåtande N:o 15.
metall såväl vid slöjdskolan intill den 1 September 1879, i egenskap
af öfverlärarinna, som ock, efter denna skolas reorganisation till teknisk
skola, såsom extra lärarinna, under denna tid med skicklighet
samt utmärkt ordning och nit fullgjort sina åligganden; och sedan
(se statsrådsprotokollet, Nionde liufvudtiteln, bil. 15) bemälda styrelse,
i ärendet hörd, med tillstyrkande af ansökningen andragit, att sökanden
under 22 år haft anställning såsom lärarinna vid skolan och under
denna tid, på sätt ofvan berörda tjenstebetyg innehöll, med skicklighet
samt utmärkt ordning och nit fullgjort sina åligganden, samt att så
väl de ifrågavarande läroämnenas öfverflyttning från den ordinarie undervisningen,
hvilken de under de första 11 åren tillhört, till den extra
ordinarie undervisningen, som ock den nyligen skedda indragningen äfven
såsom extra läroämne af det dittills bibehållna ämnet gravyr i trä
föranledts af omständigheter, hvilka, oberoende af hennes lärareverksamhet,
tillkommit i samband med skolans tid efter annan försiggångna
omdaning, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att enkan AYeidenhayn må
från och med innevarande år under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af 575 kronor årligen, motsvarande
hälften af den aflöning, 1,150 kronor, hon under de senaste
åren uppburit.
Enär uti företedt läkarebetyg blifvit intygadt, att enkan Weidenhayn
af trägen sysselsättning med undervisning och arbete i xylografi
fått sin synförmåga betydligt försvagad samt till följd af sin framskridna
ålder mist större delen af sin arbetsförmåga, samt hon utan
eget förvållande gått i mistning af sin anställning, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må bifallas.
Ang. sär- 27:o. Öfver Kongl. Maj:ts i propositionen N:o 17 framställa för
sTdidt
utlå- siag till grunder för pensionering af lärarne vid de allmänna läroverken
med flera läroanstalter kommer Utskottet att meddela yttrande
i sammanhang med behandlingen af den i samma proposition framlagda
frågan om löneförbättring åt desse lärare, hvilket Utskottet skolat här
anmäla.
Ang. föreslå- 28:o. Öfverläkaren vid Stockholms hospital för sinnessjuke Wil
gen
pension ]ie\m Ferdinand Öhrström hade, enligt hvad statsrådsprotokollet (Nionde
^haren W.a''F. liufvudtiteln, bil. 15) upplyser, uti en till Kongl. Magt ingifven skrift
öhrström. anhållit att, då han, som är född år 1821 och år 1851 utnämndes till
[18.]
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 15.
25
andre hospitalsläkare i Vadstena samt år 1861 till sin nu innehafda
befattning, efter att sålunda hafva i 30 år varit i rikets tjenst anstäld
såsom hospitalsläkare, vid nu uppnådda sextio lefnadsår manades att
snart åt yngre och bättre krafter lemna den befattning, han innehade,
men bestämmelse saknades angående hospitalsläkares pensionering,
framställning om pensionsrätt för sökanden vid afskedstagande! måtte
till Riksdagen aflåtas; hvarvid sökanden uttalat den förhoppning, att,
då hans aflöningsförmåner för närvarande utgjorde vid öfverläkarebefattningen
4,500 kronor i lön, jemte bostad och vedbrand, och vid det
med nämnda befattning tills vidare förenade extra ordinarie professorsembetet.
i psykiatri vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet 3,500
kronor i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar, beloppet af
den pension, som kunde varda sökanden tillerkänd, måtte, för att
någorlunda motsvara nyssnämnda aflöningsförmåner, bestämmas till
5,000 kronor, helst sökanden till följd af vissa föreskrifna vilkor i afseende
å öfverläkarebefattningen varit beröfvad utvägen att genom
enskild praktik bereda sig extra inkomster och sålunda i någon mån
blifva för sin ålderdom oberoende af den nu sökta pensionsförmånen.
Sedan Medicinalstyrelsen, hvilken i ärendet sig utlåtit, med vitsordande
af sökandens nit och skicklighet, föreslagit pensionen för
Ohrström såsom öfverläkare böra bestämmas till lika belopp med lönen
eller 4,500 kronor med ökning af 500 kronor för frånträdande!
af e. o. professorsembetet; samt Statskontoret, hvars yttrande jemväl
infordrats, under anförande att de med hospitalsläkare tjenst
och i synnerhet öfverläkaretjensten vid ett större hospital, såsom Stockholms
med 260 sjukplatser, förenade åligganden vore af den själsansträngande
art, att innehafvaren af dylik tjenst, äfven om han icke
kunde, åberopa kroppslig sjukdom eller aftagande själskrafter, torde
böra, icke allenast för sin egen skull, utan fast mer för tjenstens och i
likhet, med hvad för provinsialläkare för närvarande funnes stadgadt,
berättigas att afgå från tjensten med pension redan vid uppnådda 60
lefnadsår, efter 30 år såsom hospitalsläkare, föreslagit pensionsbeloppets
bestämmande till enahanda belopp, som gäller för ordinarie professorer
vid universiteten och Karolinska institutet, eller till 4,500
kronor, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Öhrström måtte från och med
månaden näst efter den, då afsked från öfverläkarebefattningen jemte
den dermed förenade extra ordinarie professorsbeställning i psykiatri
vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet blefve honom beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension till belopp af 4,500 kronor.
Bill. till Riksd. Prot. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 11 Hälft.
4
26
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15.
Ang. pension
för Hospitalssysslomannen
S. E. Sjöberg.
[19.]
Utskottet hyser ingen tvekan att erkänna såväl det själsansträngande
arbete, som med öfverläkaretjensten vid ett större hospital är
förenadt, som ock den förtjenstfulla verksamhet, Professoren vjhrström
vid sin maktpåliggande befattning ådagalagt; men Utskottet har af
hvad i ärendet i öfrigt förekommit icke funnit skäl för det antagandet,
att Professoren Öhrström ej skulle kunna ännu någon tid till gagn för
hospitalssjukvården qvarstanna i sin öfverläkaretj enst, och har alltså
funnit sig icke kunna för närvarande tillstyrka bifall till Professoren
Öhrströms öfverflyttande på indragningsstat; hemställande alltså Utskottet,
A
att den för Ofverläkaren Öhrström äskade pension
ickejnå af Riksdagen beviljas.
29:o. Efter det Medicinalstyrelsen till Kongl. Maj:t öfverlemnat
en af Sysslomannen vid Göteborgs hospital Sigfrid Emanuel Sjöberg
gjord, af hospitalsdirektionen förordad ansökning, att pension å allmänna
indragningsstaten måtte vid afskedstagande! honom ''beredas,
samt Medicinalstyrelsen dervid — jemte meddelande, att lönen för
Sysslomannen vid Göteborgs hospital utgjorde 2,300 kronor utom naturaförmåner,
samt att Sjöberg, hvilken sedan ett år tillbaka, på grund
af oförmåga till tjenstens bestridande, åtnjöte ledighet, derunder såsom
bidrag till vikaries aflönande afstode en fjerdedel af sin lön hemstält
om pensionsbeloppets bestämmande till tre fjerdedelar af kontanta
lönen eller 1,725 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen,
att för Sjöberg måtte å allmänna indragningsstaten beviljas en årlig
pension af 1,725 kronor, att till honom från och med månaden näst
efter den, då han erhölle afsked från hospitalets tjenst, under hans
återstående lifstid utgå.
Af statsrådsprotokollet (Nionde hufvudtiteln, bil. 15) inhemtas
angående ifrågavarande ärende, att Sjöberg, som är född den 1 Oktober
1820, blifvit år 1840 anstäld i statens tjenst såsom e. o. landskanslist
samt 1851 befordrats till ordinarie landskanslist; att han
den 29 Mars 1858 blifvit af Serafimerordensgillet utnämnd till syssloman
vid Göteborgs hospital och den 8 Juli 1872 transporterad till
samma befattning vid Göteborgs nya hospital; att Sjöberg, enligt intyg
af tillförordnade ofverläkaren vid hospitalet, är lidande af kronisk
magkatarr och i öfrigt företer sa försvagade kropps- och själskraftei,
att han är oförmögen att sköta sin tjenst; samt att, efter hvad Sjöberg
andragit, han, som under sin fyratioåriga anställning i statens
tjenst icke kunnat göra några besparingar för framtida behof, ej egde
andra tillgångar än lönen för sin och sin hustims bergning.
1 anledning af hvad sålunda förekommit hemställer Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
27
att den för Hospitalssyslomannen S. E. Sjöberg
äskade årliga pension, 1,725 kronor, må beviljas.
30:o. Vid den från och med år 1880 förändrade organisationen
af Kammarkollegium, dervid kammarskrifvaretjensterna indrogos, kunde,
enligt hvad statsrådsprotokollet (Nionde hufvudtiteln, sid. 7—10) upplyser,
lämplig anställning icke beredas Kammarskrifvaren Lars Magnus
Viktor Omberg, hvilken af sådan anledning derefter varit såsom öfvertalig
tjensteman uppförd å kollegiets öfvergångsstat och från det för
genomförande af kollegiets nya organisation anvisade extra anslaguppburit
ett belopp, som till en början, enär Örnberg då hade inkomstgifvande
sysselsättning på annat håll och någon väsentligare
tjenstgöring inom kollegium icke af honom påkallades, kunnat inskränkas
till endast 1,000 kronor för år men, efter det Örnberg på grund
af sjuklighet blifvit ©tjenstbar, bestämts att enligt gällande författningar
utgå under ledigheten med tre fjerdedelar af den å gamla
staten honom tillkommande kammarskrifvarelön, 1,600 kronor, eller
med 1,200 kronor årligen.
Efter det Örnberg — med bifogande af läkarebetyg, utvisande
att han lider af sockersjuka, led vattensåg] ritning i knäna, muskelrheumatism
samt höggradig blodbrist med deraf följande ögonsvaghet
och allmän afmattning — hos Kongl. Maj:t sökt att varda Överflyttad
på allmänna indragningsstaten med rätt att uppbära sin kammarskrifvarelön,
1,600 kronor, har Kongl. Maj:t, sedan, i anledning af förekomna
och i statsrådsprotokollet omförmälda omständigheter, Örnberg
nedsatt sin pensionsbegäran till 1,000 kronor, föreslagit, att Örnberg
måtte å allmänna indragningsstaten öfverflyttas, med rätt att derifrån
uppbära ett belopp af 1,000 kronor årligen, dock att, derest Örnberg
framdeles skulle vinna befordran till annan tjenst å rikets stat, det å
indragningsstaten för honom uppförda anslag skulle minskas med ett
belopp, svarande mot den nya aflöningen, eller, om denna uppginge till
samma eller högre belopp, upphöra att utgå.
Då, såsom Statskontoret, hvars utlåtande i ämnet af Kongl. Maj:t
infordrats, anfört, det måste antagas, att Örnberg icke kommer att i
tjenstgöring återinträda, men han är berättigad att likväl uppbära aflöning
med 1,200 kronor årligen, innebär ett bifall till Kongl. Maj:ts
framställning alltså en besparing för statsverket; och Utskottet hemställer,
att den för Kammarskrifvaren L. M. V. Örnberg
äskade årliga pension, 1,000 kronor, må beviljas.
Ang. pension
för Kammarslerifvaren
L.
M. V. Örnberg.
[20.]
28
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 15.
Ang. pension
för Jägmästaren
G. E.
Brandberg.
F21.1
Ang. spanmålstiilöTcning
i lön.
[22.]
Ang. förslagsanslaget
till allmänna
indragningsstaten.
31:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Jägmästaren i Östersunds
revier Georg Edvard Brandberg måtte förklaras berättigad att, utan hinder
deraf att han icke uppnått för pensions erhållande stadgad lefnadsoch
tjensteålder, från och med månaden näst efter den, under hvilken
afsked från jägmästarebefattningen blefve honom beviljadt, under sin
återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära en emot hans
nuvarande lön svarande pension af 2,250 kronor årligen; och som, enligt
hvad handlingarne (se statsrådsprotokollet, Nionde Hufvudtiteln, sid.
11) upplysa, Brandberg, hvilken är nära 60 år gammal, är obotligt
blind å båda ögonen och lam i båda benen, får Utskottet, med erinran
att Brandberg enligt gällande stadganden är berättigad att af sin aflöning,
utgörande, oberäknadt resepenningar, 3,000 kronor, under tjenstledighet
för sjukdom uppbära 2,250 kronor, hemställa,
att den för jägmästaren Brandberg äskade pension,
2,250 kronor, må beviljas.
32:o. Då riksmarkegångspriset å spanmål åren 1879—1881 utgjort
i medeltal 2 kronor 24 öre för kubikfoten, motsvarande 14 kronor
13 öre för tunnan eller 3 kronor 63 öre utöfver det värde, 10
kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering
beräknades, har Kongl. Maj:t föreslagit, att den lönefyllnad,
hvarom jemlikt då stadgade grunder löntagare, som före nämnda statsreglering
tillträdt lön med derunder beräknad spanmål, är försäkrad,
måtte af Riksdagen bestämmas till utgående från allmänna indragningsstaten
efter nämnda prisskilnad, 3 kronor 63 öre för tunnan; och komme
sålunda den ersättning, som utgår för den ende återstående löntagaren,
hvilken eger rätt till dylik förhöjning för en lönespanmål af 15 tunnor,
att utgöra 54 kronor 45 öre.
Utskottet hemställer,
att för den tjensteman, som är berättigad till
spanmålstillökning utöfver det i staten beräknade
pris af 10 kronor 50 öre för tunnan, denna tillökning
må för hvarje tunna under lönen beräknad spanmål
bestämmas till 3 kronor 63 öre.
33:o. Då de af Kongl. Maj:t äskade nya pensioner icke synts
kräfva någon höjning af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten,
har Kongl. Maj:t föreslagit detsammas beräknande i 1883 års riksstat
Stats- Utskottets Utlåtande N.o lo.
29
till enahanda belopp, som vid sistlidna års riksdag bestämdes, eller till
1,143,978 kronor.
Men uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 65, har Herr
A. Hedin föreslagit, att Riksdagen måtte med 75,000 kronor höja förevarande
anslag, till utbetalande af begrafningshjelp i enlighet ined ett
af Statskontoret uppgjordt, i motionen åberopadt och här nedan närmare
angifvet förslag.
Redan vid 1877 års riksdag väckte samme motionär förslag, att,
de embete- och tjenstemän, hvilka för sina efterlefvande grundlagt begrafningshjelp,
måtte förklaras berättigade att efter godtfinnande uppbära
sina löneinnehållningar eller låta dem innestå att uppbäras af
sterhhusen.
Uppå Stats-Utskottets hemställan i Utlåtandet N:o 74 anhöll
Riksdagen, som ansåg det böra leda till förenkling och minskadt arbete
inom förvaltningen, om det med pröfningen af frågor rörande begrafningshjelp
förenade arbete och besvär snarast möjligt kunde upphöra,
äfven om en sådan anordning skulle föranleda för den närmaste
framtiden ökade utgifter, uti underdånig skrifvelse den 24 Maj 1877
(N:o 75), att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, dels huruvida så kunde
anordnas, ätt genom utbetalning på en gång af all begrafningshjelp
bestyret med pröfning af dylika frågor kunde för framtiden upphöra,
dels ock hvilka uppoffringar från statens sida af en sådan åtgärd påkallades,
samt att Kongl. Maj:t måtte till en kommande Riksdag göra
den framställning i ämnet, hvartill den gjorda utredningen möjligen
kunde finnas föranleda.
I häröfver den 9 November 1878 på grund af nådig befallning
afgifvet utlåtande har Statskontoret anfört, att, då den af visse embetsoch
tjenstemän författningsenligt förvärfvade rätt att för sina sterbhus
erhålla begrafningshjelp icke torde kunna på något sätt rubbas eller
inskränkas, det icke lagligen kunde ordnas så, att förvaltningen ovilkorligen
blefve på en gång befriad från vidare bestyr med handläggning
af frågor om begrafningshjelp, men att det deremot syntes knappast
tänkbart, att icke, om en sådan rätt att redan under lifstiden lyfta
begrafningshjelp blefve medgifven, alla dertill berättigade skulle begagna
sig af en sådan förmån, hvarjemte Statskontoret, beträffande
den uppoffring från statens sida, som skulle af den ifrågasatta åtgärden
påkallas, meddelat, att, enligt gjorda utredningar, innestående begrafningshjelp
ansåges kunna i runda tal beräknas för embete- och tjenstemän
samt betjente, som uppbure:
BO
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15.
aflöning eller pension från Statskontoret eller hos
länsstyrelserna .............................................................. kronor 200,000
aflöning från Arméförvaltningen ............................. „ 100,000
aflöning från Marinförvaltningen ................... „ 25,000
eller tillsammans kronor 325,000
Under erinran att statens uppoffring genom ett medgifvande i den
af Riksdagen antydda syftning icke endast komme att bestå deruti, att
nu på en gång skulle utbetalas belopp, hvilka eljest skolat småningom
under en följd af år utgå, utan att denna uppoffring äfven och till en
högst betydlig del skulle innebära, att löntagare nu komme att återfå
aftjenad begrafningshjelp, till hvars utbekommande vid deras frånfälle
sterbhusen icke vore berättigade, hvilket sistnämnda förhållande väl
icke i afseende å civile embetsmän skulle i någon afsevärd mån inträda,
men deremot i fråga om de armén och flottan tillhörande embets- och
tjensteman snarare blefve regel än undantag, uttalade Statskontoret
vidare den åsigt, att, om det äfven från statens synpunkt skulle finnas
skäligt att på en gång återbetala all innestående begrafningshjelp, eu
sådan åtgärd likväl i viss mån skulle kunna anses innebära en obillighet
emot alla dem, hvilka redan förut afgått ur tjenst under sådana
förhållanden, att af dem aftjenad begrafningshjelp ej kommit deras
sterbhus till godo.
Då emellertid, äfven om den ifrågasatta åtgärden inskränktes sålunda,
att medgifvande att redan under lifstiden lyfta innestående begrafningshjelp
lemnades endast de embets- eller tjensteman, som blifvit
till allmänna indragningsstaten öfverflyttade och sålunda kommit i den
ställning, att med visshet kunde antagas, att vid deras frånfälle sterbhuset
hade rätt till utbekommande af den begrafningshjelp, de kunde
hafva i lifstiden aftjenat eller eljest grundlagt, ett dylikt medgifvande
skulle påskynda uppnåendet af den tidpunkt, då all handläggning åt
frågor om begrafningshjelp komme att upphöra, på samma gång det
skulle af alla dem, hvilka Ange begagna sig deraf, betraktas såsom en
ej ringa fördel, tillstyrkte Statskontoret att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, dels att embets- och tjenstemän samt betjente, hvilka försina
sterbhus grundlagt rätt till begrafningshjelp, måtte berättigas att,
då de utan att från civilstatens pensionsinrättning, arméns pensionskassa
eller amiralitetskrigsmanskassan uppbära pension, för sin återstående
lifstid till allmänna indragningsstaten öfverflyttades, begrafningshjelpen
sjelfve utbekomma, dels ock att för beredande af tillgång
till den ökade utgift, hvilken, af Statskontoret beräknad till 104,930
kronor 30 öre, häraf skulle för den närmaste framtiden föranledas, all
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
31
manna indragningsstatens förslagsanslag måtte med 100,000 kronor
höjas.
Frågan föredrogs inför Kongl. Maj:t i Statsrådet den 4 November
1881, dervid, då den omständighet, att begrafningshjelp blifvit af
tjensteman aftjenad, icke enligt derom gällande stadganden under alla
förhållanden medförde rätt för hans sterbhus att af begrafningshjelpen
komma i åtnjutande, utan fasthellre, såsom Statskontoret upplyst, med
vissa stater och corpser inträffade, att till sterbhus efter dem tillhörande
person utbetalning af intjenad begrafningshjelp i regeln icke egde rum;
då Riksdagen icke ifrågasatt att ändra de bestämmelser, som skola
tillämpas rörande begrafningshjelpen, derhän att densamma skulle återbetalas
äfven i fall, der den efter hittills gällande föreskrifter icke
kommit att utgå; dä Riksdagen tvärtom förklarat sig anse fortfarande
tillämpningen af de vilkor, hvarunder äldre embete- och tjensteman
tillträdt sina befattningar, icke kunna såsom en obillighet betraktas;
då hvad Riksdagen såsom det hufvudsakliga skälet för förslaget att till
ännu qvarlefvande tjensteman återbetala intjenad begrafningshjelp anfört
derom att det för staten vore fördelaktigt, om bestyret med begrafningshjelpens
utbetalande snarast möjligt kunde upphöra, enär
handläggningen af dessa ärenden ofta kräfde mödosamma forskningar
i äldre räkenskaper och handlingar, samt man snart nog icke
vidare kunde hos vederbörande tjensteman förutsätta den grundliga
kännedom om det stora antal äldre författningar och prejudikat, som
för en rätt pröfning af dessa allt mer sällan förekommande frågor
borde ligga till grund, så mycket mindre kunde i och för sig tillmätas
den vigt, att endast derför ändring borde ske i vilkoren för
begrafningshjelpens utbetalande, som ofvan omförmälda, af Statskontoret
gjorda utredning gåfve vid handen, att materialier för beloppens
uträknande funnes tillgängliga, och antagas måste, att den ständigt
fortgående handläggningen af dessa mål, som ännu skedde i
den omfattning, att årligen i begrafningshjelp utbetalas 20,000 kronor
och derutöfver, vore en borgen för en föröfvande vana och kontinuitet
vid dylika ärendens behandling; och då slutligen hvad Statskontoret
föreslagit i syfte att intjenad begrafningshjelp måtte få utbetalas
till tjenstemän i deras lifstid, så snart de kommit i den ställning, att
deras sterbhus med säkerhet hade att påräkna denna förmån, med tilllämpning
hvaraf ungefär en tredjedel af den ännu innestående begrafningshjelpen
skulle kunna genast utgå, icke på långt när skulle leda
till fullständigt uppnående af det mål, Riksdagen åsyftat,
Kongl. Maj:t fann Riksdagens ifrågavarande skrifvelse icke böra
till någon vidare åtgärd föranleda.
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Angående
kreditiv för
arméns
pensionering.
[23.]
Då Utakottet fortfarande vidhåller den åsigten, att det ingalunda
kan anses obilligt, att de vilkor om begrafningshjelps aftjenande och
utbetalande, hvarunder tjensteman tillträdt sina befattningar, fortfarande
såsom hittills tillämpas, samt, på sätt Kongl. Maj:t till grund för afböjandet
af Riksdagens omförmälda framställning åberopat, ett bifall
till Statskontorets af motionären upptagna förslag ingalunda skulle leda
till ett fullständigt uppnående af det utaf Riksdagen åsyftade målet,
upphörande af bestyret med begrafningshjelpens utbetalande snarast
möjligt, bär Utskottet icke ansett sig kunna understödja motionärens
framställning; och då Utskottet ej heller funnit annan anledning föreslå
ändring i allmänna indragningsstatens förslagsanslag, hemställer
Utskottet:
a) att Herr A. Hedins ofvan omförmälda motion
icke må någon Riksdagens åtgärd föranleda; och
b) att förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
må till oförändradt belopp, 1,143,978 kronor, i
1883 års riksstat uppföras.
34:o. 1 fråga om beloppet af det kreditiv, som för år 1883 kunde
blifva erforderligt för arméns pensionering, hade, enligt hvad statsrådsprotokollet
(Nionde hufvudtiteln, bil. 16) gifver vid handen, direktionen
öfver arméns pensionskassa uti underdånig skrifvelse den 28 sistlidne
September meddelat, att, efter verkstäld beräkning, uppgjord under
enahanda förutsättning som hitintills eller att samtlige i anseende till
lefnadsåren pensionsberättigade afgå ur tjenst och inträda å pensionsstaten,
samt med iakttagande tillika af så väl beräknad afgång genom
dödsfall bland pensionstagarne som den sannolika bristen i pensionskassans
inkomster, skulle för år 1883 erfordras en summa af omkring
1,100,000 kronor; men att, med användande af det öfverskott, som antagligen
komme att förefinnas å 1882 års kreditiv, 900,000 kronor,
förhöjning af sistnämnda belopp emellertid icke syntes blifva behöflig.
I anledning häraf har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, i
likhet med hvad sistlidna år egde rum, såväl å extra stat för år 1883
anvisa ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas dels till upprätthållande
af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda
pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det
för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående; som ock medgifva, att hvad af de till pensioneringen under
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
38
år 1882 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande
årets pensionering användas.
Med upplysning att, enligt hvad Utskottet inhemtat, å 1881 års
kreditiv innestå i Statskontoret ännu outtagna omkring 400,000 kronor,
hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 17 Mars 1882.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
vid 5:te punkten (angående pensionsrätt för vissa vid fångvården
anstälde fanjunkare m. fl.):
af Herr Grefve G. Sparre, som icke godkände den af Utskottet
använda motivering;
af Herrar Friherre F. von Essen, L. Nordenfelt, Grefve C. BeckFriis,
Grefve S. Lagerberg, K. O. Ljung qvist, Friherre IT. M. Palmstierna
och Grefve K. Posse, hvilka ville tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning;
af Herr R. Tömebladh;
vid 10:de punkten (angående pension för aflidne Fängelsedirektören
F. W. Hjorts barn) af Herrar Grefve Gustaf Sparre, Friherre
F. von Essen, L. Nordenfelt, Grefve C. Beck-Friis, Grefve S. Lagerberg,
K. O. Ljung qvist, Friherre R. von Er amur, Friherre H. M. Palmstierna
och Grefve K. Posse, hvilka ansågo Kongl. Maj:ts framställning böra
vinna Riksdagens bifall.
Bih. till Riksd. Prat. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 11 Häft.
5
34
Stoff:- Utskottets Utlåtande N:o 15.
vid 23:dje punkten (angående pension för vissa tjensteman vid
statens jernvägsbyggnader) af Herrar Grefve Gustaf Sparre, L. Nordenfelt,
Grefve C. Beck-Friis, Grefve S. Lagerberg, K. O. Ljung qvist, Friherre
B. von Krcemer och Friherre H. M. Palmstierna, hvilka yrkade
bifall till hvad Kongl. Maj‘:t i denna fråga föreslagit.
vid 24:de punkten (angående pension för Generaldirektören C. G.
Beijer):
af Herr Ola Bosson Olsson: “Jag kan icke dela det nöje, som
Utskottet förutsatt skulle komina Riksdagen till del genom att bevilja
Generaldirektören Beijer en pension af 9,000 kronor, hvadan jag påyrkat
att nämnda pension måtte bestämmas till endast 8,000 kronor“;
af Herr Pehr Pehrsson i Törneryd;
vid 25:te punkten (angående pension för tvenne tjenstemän i Styrelsen
öfver statens jernvägsbyggnader) af Herrar Grefve Gustaf Sparre,
Friherre F. von Essen, L. Nordenfelt, Grefve C. Beck-Friis, Grefve S.
Lagerberg, K. O. Ljungqvist, Friherre B. von Krcemer och Friherre Ed.
M. Palmstierna, hvilka ville bifalla Kong]. Maj:ts i ämnet gjorda framställning;
vid
28:de punkten (angående föreslagen pension för Öfverläkaren
W. F. Öhrström) af Herrar Grefve Gustaf Sparre, L. Nordenfelt, Grefve
C. Beck-Friis, Grefve S. Lagerberg, K. O. Ljungqvist och O. E. L. Dahm,
hvilka ansågo, att den af Kongl. Maj:t föreslagna pensionen borde af
Riksdagen beviljas.
Herrar Emil Key och O. Evers hafva begärt få antecknadt, att de,
den förre af sjukdom och den senare genom en resa till hemorten,
varit hindrade att deltaga i behandlingen af denna hufvudtitel hos Utskottet;
hvarjemte Herr B. Törnebladh anmält, att han icke i Utskottet
närvarit vid afgörandet af 23:e—34:e punkterna af förevarande utlåtande.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
35
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning. |
Kronor. |
Ö. |
Registrator!! i Fångvårdsstyrelsen Gustaf von Post, pension............ Bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Svanesund Gustaf Fredrik |
2,800 |
|
August Fornander, pension............ .......................... Underofficeren vid kronoarbetscorpsen Johan Otto Wahlström, pension |
800 |
— |
• 600 |
— |
|
Vaktqvinnan vid länsfängelset i Venersborg Carolina Eriksson, d:o ... |
250 |
1 |
Bäckström, fyllnadspension...................................... f. d. Regementsskrifvaren vid Jemtlands häst- och fältjagarecorpser, |
1,790 |
- |
pension ...................................................... Förste Bataljonsläkaren vid Svea lifgarde Anders Erik Lundberger, fyll- |
1,240 |
|
nadspension.................................................... f. d. Regementskommissarien, Förrådsförvaltaren vid Södermanlands |
1,350 |
|
pension ........................................................ Regementsläkaren vid Bohusläns regemente, Fältläkaren Carl Fredrik |
600 |
|
Appeltofft, fyllnadspension................................. ...... Till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 års krig qvarlefvande |
2,200 |
— |
landtvärnsman, som sig derom anmäla.......................... Föreståndaren för navigationsskolan i Kalmar, Kaptenlöjtnanten å |
10,000 |
|
flottans indragningsstat Johannes Christoffer Livijn, pension..... Landskamreraren i Blekinge län Olof Rudolf Hammar, fyllnadspension |
1,466 |
67 |
1,600 |
— |
|
holm, fyllnadspension ......................................... Pensioner till följande vid statens jernvägsbyggnader anstälde sju tjen-stemän, nemligen: Stationsingeniören, Kaptenen vid flottans mekaniska corps Gustaf |
1,300 |
|
Frithiof Waldenström ..................................... |
3,000 |
— |
Transport |
28,996 |
67 |
Stats- Utskottets Utlåtande N:o lo.
BO
Kronor. |
0. |
|
Transport |
28,996 |
67 |
Materialförvaltaren Nils Fredrik Hedenskong..................... |
1,800 |
— |
Nivellören Lars Theodor Fredrik Nisbeth...................... |
1,000 |
— |
Bokhållaren Olof Gustaf Hjelm................................... |
800 |
— |
Bokhållaren Robert Edvard Lyehou........................... |
800 |
|
Bokhållaren Gustaf Ulrik Stolpe............................... |
800 |
|
Bokhållaren Adolf Beurling ................................... |
800 |
|
Chefen för Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader och för Styrelsen |
||
för allmänna väg- och vattenbyggnader, Generaldirektören Carl |
||
Gottreich Beijer ................................................ |
9,000 |
— |
Pensioner till tvenne i Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader an- |
||
stälde tjensteman, nemligen: |
||
Byråchefen Carl Alfred Grandinson............................ |
3,000 |
— |
Bokhållaren Carl Emil Strömberg ............................ |
1,750 |
— |
f. Lärarinnan vid slöjdskolan och tekniska skolan i Stockholm, enkan |
||
Johanna Carolina Weidenhayn, född Lundgren, pension ......... |
575 |
— |
Sysslomannen vid Göteborgs hospital Sigfrid Emanuel Sjöberg, pension |
1,725 |
— |
Kammarskrifvaren i Kammarkollegium Lars Magnus Viktor Örnberg, |
||
pension ........................................................ |
1,000 |
—1 |
Jägmästaren i Östersunds revier Georg Edvard Brandberg, pension ... |
2,250 |
—1 |
Summa |
54,296]67| |
Bil. Litt. B.
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen nnder
1882 års riksstat anslår: |
|||||||||
Armslång i |
Indelning och dermed jemförlig |
Summa. |
|||||||
Friheter. |
Ersättningar. |
Pensions- och |
|||||||
Kronor.'' |
6. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
||
A.) Pensions- |
|||||||||
110,986 |
110,986 |
Civilstatens pensionskassa: Pensionsstaten för civile embets- och tjen-Dito för deras enkor och omyndiga barn... och barn ............................. För dito af tjensteman och betjente vid |
|||||||
82,720 |
82,720 |
Arméns pensionskassa: Pensionsstaten för militäre embets- och cerares enkor och barn ......... ...... Ersättning för mistade löneinnehållningar |
|||||||
244,025 219,470 |
244,025 219,470 |
Vadstena krigsmanshuskassa .............. Amiralitetskrigsmanskassan: Ersättning för mistade inkomster: Till pensionsfonden..................... „ gratialfonden........................ Till pensionering af flottans befäl och un-slagsanslag, ........................... |
|||||||
Tpt |
657,201 |
— |
657,201 |
- |
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
39
Litt. B.
riksstatens Nionde ImfVudtitel.
Förslag till blifvande riksstat: |
|||||||||
Anvisning kontant. |
Indelning och dermed jemförlig |
Summa. |
|||||||
Friheter. |
Ersättningar. |
||||||||
indragningsstaterna. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
.. 0. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
.. O. |
|
staten. |
|||||||||
stemän .................... besparingar................ mätare jemte deras enkor skogsstaten och skogsskolorna |
37,500: — 7,200: — |
110,986 |
110,986 |
||||||
tjenstemäns samt underoffi- besparingar .............. |
50,000: — |
82,720 |
82,720 |
||||||
244,025 |
- - |
244,025 |
— |
||||||
........................... 36,320: ........................... 16,650: |
— 52,970: — |
||||||||
derbefäl med vederlikar, för- |
100,000: — |
||||||||
152,970: — |
437,731 |
— |
— |
— |
— |
— |
437,731 |
— |
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
1882 års riksstat anslår: |
|||||||||
Anvisning i |
Indelning och dermed jemförlig |
Summa. |
|||||||
Friheter. |
Ersättningar. |
||||||||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
||
Tpt |
657,201 |
— |
— |
— |
— |
— |
657,201 |
— |
|
60,350 5.000 78.000 355,000 56.000 6.000 |
— |
— |
— |
— |
— |
60,350 5.000 78.000 355,000 56.000 6.000 |
— |
Till pensionering af flottans och lotsverk-nor till den för daglönare å f. d. tira- rättade invalidstat), förslagsanslag...... Invalidhusfonden ........................... För blesserade öfver- och underofficerare, minarier m. m........................... Bidrag till folskolelärares pensionering ... . |
|
Sgr |
1,286,022 |
1,286,022 |
B. Allmänna |
||||||
1,137,503 |
— |
75 |
6,400 |
— |
1,143,978 |
— |
Till diverse föremål, förslagsanslag ......... |
||
S:a |
2,423,525 |
— |
75 |
- |
6,400 |
— |
2,430,000 |
— |
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
41
Förslag till blifvande riksstat: |
||||||||
Indelning och dermed jemförlig |
||||||||
Anvisning i |
anvisning, |
pa förslag. |
Summa. |
|||||
Friheter. |
Ersättningar. |
|||||||
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
.. 0. |
Kronor. |
Ö. * |
|
Transport 152,970 — |
437,731 |
— |
— |
— |
— |
— |
437,731 |
—i |
kets gemenskap (deraf högst 9,030 kro-mermans- och handtverksstaterna in- |
||||||||
..................................... 66,500: — |
219,470 |
— |
— |
219,470 |
-: |
|||
60,350 |
— |
- - |
— |
— |
60,350 |
-1 |
||
reservationsanslag................................. |
5,000 78,000 |
— |
- - |
— |
— — |
— |
5,000 |
-- |
af tullmedlen direkte utgå, förslagsanslag ...... efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, se- |
— |
. |
78,000 |
|||||
68,471 |
— |
- -i |
— |
68,471 |
j |
|||
...... |
355,000 |
— |
_ |
- - |
— |
355,000 |
||
kassa.................. ........................... |
56,000 |
_ |
_ |
____ |
_ |
56,000 |
||
Sgr |
6,000 |
— |
— |
— |
— — |
_ |
6,000 |
- |
• 1,286,022 |
— |
- - |
— |
- - |
1,286,022 |
|||
indragningsstaten. |
1,137,503 |
75 |
6,400 |
1.143,978 |
||||
Summa |
2,423,525 |
- |
75 |
— |
6,400 |
— |
2,430,000 |
— |
Bih. till Piksd. Prof. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 11 Raft.
6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.
Bil. Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under
riksstatens Nionde liufyudtitel.
Kronor. |
ö. |
|
Pensionsstaten. |
||
Till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt |
||
till fyllnadspensioner, kreditiv ............... *.......... ...... |
900,000 |
— |
STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1882.