Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 3.

1

N:0 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1882, kl. 5 e. in.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af motion om ändring
af § 28 mom. 1 Regeringsformen.

I samband med en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet
remitterad motion, deri Herr K. P. Arnoldson gjort framställning om
sådan ändring af § 3 i Kongl. förordningen den 31 Oktober 1873,
angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning, att medlem
af svenska kyrkan, som omfattat främmande lära, skulle eg a att
ur kyrkan utträda utan skyldighet att ovilkorligen öfvergå till något
annat trossamfund, i öfverensstämmelse hvarmed äfven föreslagits ändring
af §§ 1 och 14 i sagda förordning, har Herr Arnoldson uti särskild
motion, N:o 26, hvilken Konstitutions-Utskottet fått till behandling
emottaga, afgifvit förslag till ändring af § 28 Regeringsformen i
hvad genom denna paragraf blifvit stadgadt i fråga om viss trosbekännelse
såsom vilkor för tillträde till statens embeten eller tjenster.

Motionären framhåller, hurusom, sedan Konstitutions-Utskottet vid
riksdagen 1850—1851 uttalade sig i syfte att för främmande trosbekännare
underlätta tillträdet till åtskilliga allmänna tjenster, frågan
derom flere gånger varit föremål för Riksdagens pröfning, och af förhandlingarne
i ämnet,’ synnerligen vid riksdagarne 1865—1866, 1867
och 1870 syntes, att densamma omfattats med stigande intresse. Sistnämnda
år hade § 28 Regeringsformen i nu ifrågavarande del erhållit
dess ännu gällande lydelse, en förändring hvarigenom det, som förut
varit regel — luthersk bekännelse såsom vilkor för tillträde till statens
tjenst — blifvit undantag, och hvad som förut varit undantag — utBih.
till Iiilcsd. Prot. 1882. 3 Sami. 3 Häft. 1

2 Konstitutions-Ulslcottcts Utlåtande N:o 3.

sträckning af denna behörighet äfven till andre trosbekännare — blifvit
regel.

Den ledande grundtanken i de sträfvanden, hvarur detta lagbud
framgått, syntes vara, att antagandet af någon viss troslära icke borde
utgöra vilkor för tillträde till statens embeten, enär allt hvad som med
rätta kunde sägas för utsträckandet af denna behörighet till andre
kristne trosbekännare och till bekännare af den mosaiska religionen,
äfven kunde sägas för dess utsträckande till alla utan afseende på trosbekännelsen.
Vore denna uppfattning rigtig, syntes utsträckningen af
tillträdet till statens embeten icke blott till sådane, hvilka bekände en
annan kristen lära än den svenska kyrkans, eller ock vore af mosaisk
trosbekännelse, utan äfven till andre, vara en följdrigtig fortsättning
af dessa sträfvanden. Till följd häraf och i öfverensstämmelse med
ofvan berörda förslag till ändring af § 3 i Kong!, förordningen den
31 Oktober 1873 kunde man icke undgå att finna en deremot svarande
ändring af grundlagen behöflig. Då, enligt nämnda förslag, det skulle
medgifvas medlem af svenska kyrkan, som omfattat främmande lära,
att ur kyrkan utträda utan skyldighet att ovilkorligen öfvergå till
annat trossamfund, skulle nemligen, derest förslaget antoges, men stadgandet
i § 28 Regeringsformen, att “till alla öfriga embeten eller
tjenster — — — må bekännare af annan kristen troslära, äfvensom af
den mosaiska, kunna nämnas“, finge qvarstå oförändradt, den tillämnade
förändringen i nämnda förordning ej komma innehafvarne af här åsyftade
embeten och tjenster till godo. Det besynnerliga förhållande skulle
derigenom uppstå, att i fråga om religionsfrihet tre olika klasser af
svenske medborgare komme att finnas, nemligen dels sådane, som
måste tillhöra statskyrkan (statsrådsledamöter samt lärare i religion
och teologi), dels sådane, som måste tillhöra antingen något kristet
kyrkosamfund eller det mosaiska (de öfrige tjenstemännen), och dels
de, som kunde tillhöra hvilket som helst eller ock intet kyrkosamfund
(alla rikets öfrige invånare).

På grund häraf har motionären föreslagit sådan förändring af
§ 28 mom. 1 Regeringsformen, att orden “bekännare af annan kristen
troslära, äfvensom af den mosaiska“ utbytas mot orden “äfven sådana
personer, som icke bekänna sig till denna lära“.

Sedan Lag-Utskottet uti utlåtande den 16 nästlidne Februari på
anförda skäl afstyrkt bifall till motionärens framställning om ändring
af, bland annat, § 3 af Kong], förordningen den 31 Oktober 1873 an -

Konstitut/ions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

3

gående främmande trosbekännare och deras religionsöfning, så har enligt
Konstitutions-Utskottet från Riksdagens Kamrar tillhandakomma
protokollsutdrag Lag-Utskottets''berörda hemställan blifvit af Riksdagen
godkänd. Den förutsättning, hvarunder motionären framstält sitt förslag
om ändring af § 28 Regeringsformen, måste vid sådant förhållande
anses hafva i hufvudsaklig mån förfallit.

Visserligen utgör Riksdagens berörda beslut icke något absolut
hinder derför, att genom ett bifall till motionärens nu ifrågavarande
framställning möjlighet beredes för den, som icke bekänner sig till
den kristna eller den mosaiska trosläran, att vinna tillträde till statens
embeten och tjenster med de i § 28 Regeringsformen stadgade undantag.
Men en förändring i sådan rigtning skulle i sjelfva verket innebära,
att svenska staten, som är en kristen stat och eger en statskyrka
med bestämd bekännelseform, och som på grund deraf ej erkänner
något icke-kristet trossamfund, med undantag af det mosaiska, skulle
vid vården af sina angelägenheter ega använda dem, som bekänna sig
till icke-kristen lära, på samma gång som derigenom skulle åt en särskild
klass af medborgare, nemligen statens funktionärer, beredas en
undantagsställning gent emot statskyrkan.

En så betänklig rubbning i hittills gällande grunder för anställning
i statens tjenst kan Utskottet icke tillstyrka.

Genom sitt ofvan omförmälda beslut har Riksdagen bestämdt förklarat,
att staten ej vill skänka sitt erkännande åt det religionssamfund,
som stält sig utanför inflytandet af all kristlig tro, att svenska
kyrkan ej medgifver utträde ur dess sköte förr, än den förvissat sig
om, att den utträdande bekänner åtminstone någon kristen lära. Men
med en sådan uppfattning af statskyrkans betydelse och den religiösa
omvårdnad, den har att utöfva å rikets invånare i allmänhet, lärer icke
hos svenska folkets representanter kunna förutsättas någon önskan att
se statens värf anförtros åt dem, som bekänna sig till icke-kristen
tro eller kanske öfvergått till fullständig religionslöshet.

Af dessa skäl får Utskottet hemställa,

att Herr Arnoldsons ifrågavarande motion ej
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 Mars 1882.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

Reserv ationer:

af Herr Borg;

af Herr Sjöberg mot motiveringen af Utskottets betänkande.

Herr Afzelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
detta ärendes behandling inom Utskottet.