Banko-Utskottets Memorial N:o 4,
1
\
N:o é.
Ank. till Riksd. Kansli den 3 Mars 1882, kl. 5 e. m.
Memorial, i fråga om pension vid af skedstagandet åt Ombudsmannen
vid Riksbankens af delning skontor i Göteborg
C. F. Jacobsson.
Uti eu till Banko-Utskottet stäld skrift har Ombudsmannen vid
Riksbankens afdelningskontor i Göteborg C. F. Jacobsson, under förmälan
att han snart inginge i sitt 74 lefnadsår och allt sedan den 15
Januari 1847 eller i 35 år innehaft ombudsmannabefattningen vid nämnda
kontor, men i följd af eu allt mer försvagad synförmåga möjligen nödgades
under loppet af innevarande år begära afsked från sin innehafvande
tjenst, anhållit att Utskottet måtte hos Riksdagen göra framställning
derom, att en årlig pension af 2,500 kronor, motsvarande det belopp
Jacobsson för närvarande såsom lön och tjenstgöringspenningar
uppbure, måtte vid afskedstagandet honom beviljas, till stöd hvarför
Jacobsson dels åberopat, att lian vid tillträdet af ombudsmanstjensten
beräknat att under hela sin tjenstetid få öka den med afseende å lefnadskostnaderna
i Göteborg ytterst obetydliga inkomst, som med tjensten
varit förenad, medelst provision på uppdrag för lånesökande i kontoret
samt att han, sedan det blef Riksbankens tjenstemän förbudet att emottaga
s. k. kommissionsuppdrag och lian i följd deraf gick förlustig större
delen af sin förutvarande inkomst, likväl icke erhållit någon förhöjning
i sin aflöning såsom ombudsman, dels ock derå att det belopp af 1,600
kronor, hvartill hans lön uppginge, omöjligen räckte till att försörja
BIL till Riksd. Prof. 1882. 6 Samt. 1 Afd. 5 Höft, 1
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
2
honom och hans familj, till hvilken jemväl hörde en gift dotter och ett
dotterbarn.
Öfver ansökningen hörd, har styrelsen för afdelningskontoret i
Göteborg anfört:
att Jacobsson, som föddes den 25 Mars 1809 och alltså snart uppnått
73 års ålder, inträdde i statens tjenst den 18 December 1832 och
den 15 Januari 1847 antogs till ombudsman i kontoret;
att han ådagalagt sällspord pligttrogenhet och flit, enär lian under
sin långa tjenstgöringstid i kontoret endast några månader åtnjutit ledighet
från sin befattning;
att han, för såvidt styrelsen hade sig bekant, samvetsgrant och
efter bästa förmåga sökt fullgöra de pligter, honom ålegat, men att
hans synförmåga särdeles under sista året så aftagit, att det för honom
blifvit allt mera svårt att skrifva läsligt, hvilket, då. hans inkomster ej
tilläte honom att vid hvarje tillfälle anlita skrifvarebiträde, ovilkorligen
måste utöfva ett högst menligt inflytande på göromålens säkra och skyndsamma
gång; samt
att styrelsen, som nogsamt insåge vigten deraf, att ombudsmansbestyren
lades i yngre och kraftigare händer, men ej velat påskynda
eller framtvinga Jacobssons afskedstagande af skäl att den pension, som
honom enligt bankoreglementet tillkommer, eller 1,600 kronor, vore otillräcklig
med hänsyn till den familj han hade att försörja, på grund af
det sålunda anförda ansåge sig böra på det lifligaste understödja den
gjorda ansökningen. .
Med öfverlemnande till Banko-Utskottet af omförmälda ansökning
och det deröfver af kontorsstyrelsen i Göteborg afgifna yttrandet, hafva
fullmäktige för egen del anfört, att da Jacobsson, sedan kanslisttjensten
vid kontoret i Göteborg indrogs, jemte de ombudsmanstjensten åtföljande
aflöningsförmåner varit i åtnjutande af kanslistlönen, 800 kronor,
emot skyldighet att bestrida kanslistgöromålen, och den af Jacobsson
begärda pension således icke kunde anses stå i missförhållande till de
inkomster han nu åtnjuter, samt, enligt den af Riksdagen faststälda stat,
hans efterträdare redan efter tio års tjenstgöring skulle, under vissa
förhållanden, kunna vara berättigad till högre pension, än hvad Jacobsson
efter trettiofems års tjenstgöring såsom ombudsman begärt, så och
enär en pension åt den, som nått 73 års ålder, vore vida mindre
betungande än enahanda pension, gifven vid vanlig pensionsålder eller
65 år, och derjemte förekomme, att Jacobssons försvagade arbetsförmåga
gjorde det önskvärdt, att de vigtiga ombudsmannagöromålen
måtte kunna åt yngre krafter anförtros, medan Jacobssons långa och
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
3
pligttrogna tjenstgöring gjorde det till en obillighet, om icke en orättvisa,
att från tjensten aflägsna honom, utan att åt honom bereddes ett
understöd, som någorlunda motsvarade hvad andra Riksbankens tjenstemän
vid liknande fall finge åtnjuta, fullmäktige funne sig böra enträget
förorda, att Jacobssons ansökning måtte bifallas och honom sålunda
vid afskedstagandet beviljas en årlig pension af 2,500 kronor.
Vid föredragning af detta ärende har Banko-Utskottet, med afseende
å hvad kontorsstyrelsen i Göteborg och fullmäktige sålunda anfört,
funnit sig böra ifrågavarande ansökning tillstyrka och hemställer
derföre,
att Ombudsmannen vid Riksbankens afdelningskontor
i Göteborg C. F. Jacobsson må beviljas eu
« årlig pension af 2,500 kronor, att af Riksbankens medel
utgå från och med månaden näst efter den, under
hvilken han från ombudsmanstjensten erhåller afsked.
Stockholm den 3 Mars 1882.
På Utskottets vägnar:
J. J. Ekman.