Banko-TJtskottets Memorial N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 Maj 1882, kl. 2 e. m.

Memorial, i fråga om eftergift å en Riksbankens fordran.

Hos Banko-Utskottet hafva f. d. Brnksegarne J. H. Huss, B. Pettersson,
J. H. Dahlberg och L. Hellstedt gjort framställning om eftergift
af den borgen för förbindelser af Edsvalla bruks aktiebolag, för hvilken
de häfta i ansvarighet till Riksbanken.

Denna framställning finnes i sin helhet såsom bilaga N:o 1 vidfogad
detta Utskottets memorial.

öfver berörda framställning har Utskottet bekommit yttranden af
såväl ombudsmannen vid Riksbankens hufvudkontor som Bankofullmäktige.

Uti det af ombudsmannen afgifna yttrandet, hvilket finnes såsom
bilaga N:o 2 detta memorial följaktig!, bar ombudsmannen dels lemnat
fullständig utredning angående beskaffenheten och storleken af ifrågavarande
fordran, dels ock förklarat sig anse ringa utsigt finnas, att
Riksbanken skulle kunna från gäldenärerne erhålla betalning ens för
någon del af fordringen; men då krafrätten mot sökanderne kunde bibehållas
vid gällande kraft utan nämnvärd kostnad, samt möjlighet naturligtvis
funnes, att sökandernes ekonomiska förhållanden kunde förbättras,
fann ombudsmannen sig ej böra tillstyrka bifall till den gjorda
framställningen, helst Riksbanken äfven i fråga om fordringar till vida
mindre belopp plägade iakttaga största möjliga varsamhet.

Fullmäktige i Riksbanken förklarade i det från dem inkomna utlåtandet,
att de lika med ombudsmannen icke funnit sig ega skäl att till
omförmälda ansökning tillstyrka bifall.

Med afseende härå ansåg Utskottet ifrågavarande framställning
icke böra till någon Utskottets vidare åtgärd föranleda.

Bih. till Riksd. Brok 1882. 6 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

1

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

Sedermera har emellertid till Utskottet inkommit en framställning
från Bokförläggaren här i staden A. d’Aubigné derom, att för Riksbankens
ofvanberörda fordran hos Huss, Pettersson, Dahlberg och Hellstedt
måtte såsom full betalning antagas ett ackordsbelopp af två procent
å deras till 256,900 kronor beräknade kapitalskuld, hvilket ackordsbelopp
d’Aubigné erbjudit sig att kontant inbetala.

Uti till Fullmäktige i Riksbanken afgifvet infordradt utlåtande öfver
detta ackordsanbud bar ombudsmannen anfört, att då ban fortfarande
icke hade skäl anse gäldenärnes betalningsförmåga större, än i
bärförut omförmälda utlåtande angifvits, det af d’Aubigné framstälda
ackordsanbudet ville synas honom vara för Riksbanken fördelaktigt, i
följd hvaraf och i betraktande af gäldenärernes framskridna ålder ban
funnit sig böra det gjorda ackordsanbudet till antagande förorda; och
hafva Fullmäktige, med öfverlemnande till Utskottet af samma yttrande,
anfört, att då Fullmäktige, lika med ombudsmannen, ansåge det vara
med Riksbankens fördel förenligt att berörda ackordsanbud antaga, Fullmäktige
funnit sig böra hemställa, det Utskottet måtte hos Riksdagen
göra framställning derom att, derest det af d’Aubigné sålunda erbjudna
ackordsbeloppet, utgörande 5,138 kronor, blefve före den 1 instundande
Juni till Riksbanken inbetaldt, ofvannämnde f. d. Bruksegarne''Fluss,
Pettersson, Dahlberg och Hellstedt må från deras förberörda borgensansvarighet
till Riksbanken vinna befrielse. .

Vid härefter ånyo företagen behandling af ärendet, dervid Utskottet
jemväl muntligen hört ombudsmannen vid hufvudkontoret, har Utskottet,
på grund af hvad ombudsmannen och Fullmäktige tillstyrkt
och föreslagit, ansett sig, jemlikt 5 § i gällande instruktion för Utskottet,
böra hemställa, det Riksdagen måtte besluta,

att f. d. Bruksegarne J. H. Huss, B. Pettersson,
J. H. Dahlberg och L. Hellstedt må vinna befrielse
från den borgen för förbindelser af Edsvalla bruks aktiebolag,
för hvilken de häfta i ansvarighet till Riksbanken,
under vilkor att det i sådant afseende erbjudna
ackordsbeloppet 5,138 kronor varder före den 1 nästinstundande
Juni till Riksbanken inbetaldt.

Stockholm den 9 Maj 1882.

På Utskottets vägnar:

J. J. Ekman.

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

3

Reservationer:

af Herrar Ola Månsson och Johannes Andersson.

Bilaga N:o 1.

Vördsammast tillåta sig undertecknade att till Höglofliga BankoUtskottets
behjertande öfverlemna vår ansökning om vinnande af befrielse
från den borgen, hvari vi till Riksbanken häfta för af Edsvalla
Bruks Aktiebolag utfärdade förbindelser, men utbedja oss att till en
början få lemna en kortfattad, men sanningsenlig framställning af samtliga
dermed sammanhängande förhållanden.

År 1868 bildades Edsvalla Bruks Aktiebolag med ett aktiekapital
af 1,200,000 kronor samt utvecklade under sin driftige disponents ledning
en synnerligen storartad och, efter alla yttre tecken att döma, i
ekonomiskt hänseende lycklig verksamhet, men icke desto mindre befans
i följd af bristande rörelsekapital samt inträffade ogynsamma konjunkturer
för bruks- och trävaruhandteringarne ställningen i Oktober månad
1874 vara sådan, att aktieegarne, hvilka då voro till antalet fyra, nemligen
disponenten, numera aflidne Bruksegaren G. A. Wall, samt undertecknade
Pettersson, Huss och Dahlberg, funno sig föranlåtna ställa
såväl aktiebolagets som ock all sin enskilda egendom under administration,
som dock endast räckte en kortare tid, enär en rekonstruktionsplan
utarbetades, i enlighet hvarmed, och sedan ny bolagsordning blifvit
af Kongl. Maj:t den 26 Februari 1875 faststäld, aktiebolaget ånyo trädde
i verksamhet. Denna rekonstruktion var baserad dels på aktiekapitalets
höjande från 1,200,000 till 3,300,000 kronor, dels på upptagande af ett
obligationslån å högst 4,000,000 kronor till skuldernas betalning. Aktierna
blefvo fördelade i fyra klasser, medförande olika rätt i bolaget, dervid
fjerde klassens aktier, som hade sämsta rätt, i sin helhet, d. v. s. till ett
belopp af 1,200,000 kronor, öfvertogos af delegarne i det gamla bolaget,
jemväl obligationerna voro fördelade i två serier A och B, med förmånsrätt
för serien A så till kapital som till ränta framför serien B. Men
dessutom hörde det till rekonstruktionsplanen, att de gamla aktieegarnes
samtliga enshilta tillgångar, med undantag blott för deras möblemang
eller personliga lösegendom, skulle ingå i det nya bolaget, mot det att
de såsom valuta erhöllo tredje klassens aktier. Då likväl de gamla aktie -

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

egarne vid sidan af sina privata tillgångar jemväl hade privata sladder,
kunde öfverlemnandet af den enskilta förmögenheten till bolaget icke
försiggå på annat sätt, än att en fullständig, å ömse sidor godkänd uppteckning
och värdering af de privata tillgångarne egde rum, hvarefter
och sedan afdrag skett för de privata skulderna, öfverskottet eller behållningen,
d. v. s. hvad vi i verkligheten då egde, öfverlemnades till bolaget
och inbetaltes antingen kontant eller medelst lemnande af värdepapper
eller annan af bolagets styrelse godkänd säkerhet; och då, på
sätt nämdt är, det ingick i rekonstruktionsplanen att sagde öfverlemnande
skulle ske, kan intet tvifvel uppstå derom, att den till grund för öfverlemnandet
liggande värderingen af våra tillgångar varit riktig och i enlighet
med då gällande värden. År 1875 egde vi således, utöfver hvad vi
i bolaget insatt, ingenting, då nemligen våra fastigheter och öfriga privata
tillgångar, hvaröfver vi fortfarande fingo behålla dispositionsrätt,
fullständigt motsvarades af våra skulder, på detta förhållande tillåta vi oss
fästa synnerlig uppmärksamhet.

Nåväl! Efter rekonstruktionen trädde aktiebolaget, som sagdt,
ånyo i verksamhet, men — konjunkturerna ville icke förbättras, obligationerna
kunde icke i sin helhet förmånligt placeras, ränteförlusterna
slukade allt större del af aktiekapitalet, och det visade sig snart, att
aktierna af alla fyra klasserna voro fullkomligt värdelösa, samt att frågan
endast gälde, i hvad mån förlusten för obligationsinnehafvarne
skulle kunna begränsas. Följden häraf blef den, att bolagets angelägenheter
helt och hållet sköttes för obligationsinnehafvarnes räkning, men
då dessa enligt bolagsordningen endast voro berättigade att deltaga i
val af styrelse och frågor angående vinstens fördelning, blef det vid
bolagsstämma den 4 November 1878 beramadt så, att de gamla bolagsmännen
nödgades öfverlemna sina innehafvande fjerde klassens aktier
till den af obligationsinnehafvarne utsedda kontrollant jemte fullmakt
för honom att derför utöfva rösträtt, hvarigenom den rätt till deltagande
i beslut om bolagets angelägenheter, som dittills, åtminstone till skenet,
varit oss bevarad, fullständigt försvann. I fråga om bolagets senare
verksamhet vilja vi inskränka oss till att nämna, det bolaget visserligen
ännu icke till namnet är upplöst, men att samtlige dess tillgångar, så
i fast som löst, blifvit realiserade med det resultat, att obligationsinnehafvarne
af serien B utfått 15 °/o af obligationernas nominella belopp.

Anledningen dertill, att de gamla aktfeegarne måste år 1874 ställa
jemväl sina enskilda tillgångar under administration, var naturligtvis
den, att vi för det gamla bolaget iklädt oss borgens- och andra förbindelser
till snart sagdt obegränsadt belopp, och vid rekonstruktionen var

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

5

det meningen, att dessa förbindelser skulle infrias medelst obligationslånet
och vår personliga ansvarighet dymedelst upphöra, och tydligt fölen
hvar bör vara, att vi eljes icke afstått samtliga våra tillgångar till
bolaget, utan hade det då varit vida mera skäl att afträda såväl bolagets
som våra- egna tillgångar till konkurs, ett förfaringssätt för öfrigt,
som, huru ogynsamma konjunkturerna då än voro, förvisso icke kunnat
lemna sämre resultat än det nu vunna, och som skulle för oss möjliggjort
att med åtminstone något hopp om framgång arbeta på reparerandet
af våra privata förmögenhetsförhållanden; planen lyckades ock i viss
mån, ty de flesta banker mottogo obligationerna efter en viss då gällande
kurs såsom full liqvid för sina fordringar och återstälde de gamla förbindelserna,
hvarigenom vi erhöllo våra namn tillbaka.

Annorlunda förfor deremot Riksbanken, som väl mottog obligationerna
efter den bestämda kursen, men i allmänhet icke såsom liqvid
utan endast som hypotek för bolagets egna förbindelser, men ej nog härmed,
utan då bolagets förbindelser, för Indika dittills varit såsom hypotek
stälda endast bolagets med vår borgen försedda reverser, skulle
omsättas, ansågo sig Bankofullmäktige, sannolikt af någon formel föreskrift
i deras instruktion, ej kunna, med efterskänkande af den förra
säkerheten -— hvilken dock, sedan vi till bolaget afstått all vår egendom,
icke längre var någon säkerhet — såsom hypotek godkänna ensamt
obligationerna, utan fordrade fortfarande vår borgen. Ansatta af
bolagets styrelse och allt jemt i förhoppning att bolaget skulle vara i
tillfälle infria våra ännu utelöpande förbindelser, tecknade vi sålunda
nya borgensförbindelser, föranledda af de ofta återkommande omsättningarna,
hvarvid räntan, som ej kunde inbetalas, lades till kapitalet, så att
vi slutligen befunno oss häfta i borgen för bolaget hos Riksbanken för ett
sammanlagdt belopp af 256,900 kronor utom ränta, för hvilket belopp
vi nu, sedan all förhoppning för Riksbanken försvunnit att af bolaget
eller dess tillgångar erhålla full liqvid, blifvit af Riksbanken lagsökta.

Det är från denna vår borgen, som vi nu anhålla att varda befriade,
på den grund, att vi redan år 1875 afstodo samtliga våra tillgångar till
bolaget, hvars angelägenheter allt sedan skötts för obligationsinnehafvarnes
räkning, utan att vi derå varit i tillfälle att utöfva något som helst
inflytande. Till fullo erkännande sanningen af det gamla ordspråket,
»den som går i borgen, går ock i sorgen», skulle vi aldrig vågat eller
velat framkomma med vår begäran, derest vi vore i tillfälle att till större
eller mindre del infria vår borgen, men vi afstodo ju år 1875 öfverskottet
af våra tillgångar, och hafva sedan dess icke kunnat förbättra
vår ställning, hvarom Riksbanken sjelf fått öfvertyga sig genom resul -

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

tatet af de lagliga undersökningar, som för indrifvande af vår skuld
blifvit hos oss hållna och redan äro eller inom kort tid blifva fullständigt
afslutade. Ej heller kan det finnas den ringaste utsigt för att vi vid vår
framskridna ålder — jag Pettersson är 71 år, jag Dahlberg 68 år, jag
Huss 67 och jag Hellstedt 65 år — skola framdeles kunna oss något
förvärfva. Att, sedan nu alla våra tillgångar äro realiserade, en konkurs
ej skulle leda till annat resultat, än vålla Riksbanken ökade kostnader,
behöfver ej nämnas. Vår begäran afser således intet annat än ett formelt
eftergifvande af en för Riksbanken fullkomligt värdelös fordringsrätt.
Det kan till äfventyrs förefalla någon underligt, att vi vid sådant förhållande
kunna vara angelägna att varda från det formella borgensansvaret
befriade, men vi kunna heligt försäkra, att vi härtill drifvits
blott af vår innerliga önskan att kunna få i lugn och ro tillbringa de
återstående dagar, som af Försynen kunna vara oss förunnade, hvartill
vi hafva en utsigt, derest denna vår ansökan bifalles, enär anförvandter
och vänner lofvat att söka under hand uppgöra de öfriga jemförelsevis
obetydliga skulder, till hvilkas gäldande våra privata tillgångar ej räckt,
men hvilken hjelp är helt och hållet beroende deraf, huruvida vår skuld
till Riksbanken efterskänkes, hvilken skuld uppgår till det belopp, att
om dess inbetalande till större eller mindre del något tal icke ens kan
uppstå.

Då således Riksbanken, utan någon som helst inverkan på dess egen
finansiella ställning, kan vara i tillfälle att mot oss visa en välsignelserik
handling på vår betrjmkta ålderdom, våga vi alltså vördsamt och ödmjukligen
anhålla att Riksdagens Höglofliga Banko-Utskott behagade,
med behjertande af vår bön, utverka att vi varda från vidare ansvar för
de af oss för Edsvalla Bruks Aktiebolag ingångna borgensförbindelser
af gunst och nåd befriade. Vi hafva ansett oss ej böra trötta med att
bifoga och åberopa alla de handlingar, hvarå vår framställning är grundad,
allra helst Herrar Bankofullmäktige, som under eu lång följd af år
med bolaget haft affärer och i dess slutliga utredning deltagit, torde
kunna uppgifterna vitsorda och vara i tillfälle att derutöfver lemna alla
de ytterligare upplysningar, som kunna finnas erforderliga.

Karlstad den 20 Januari 1882.

J. II. Huss. Bernh. Pettersson. J. IT. Dahlberg. L. Hellstedt.

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

7

Bilaga N:o 2.

Sedan mitt yttrande blifvit infordradt öfver den af f. Bruksegarne
J. H. Huss, Bernh. Pettersson, J. H. Dahlberg och L. Hellstedt
hos Riksdagens Banko-Utskott gjorda ansökning om eftergift af den
borgen för särskilda förbindelser af Edsvalla Bruks Aktiebolag, för
hvilken de häfta till Riksbanken, föranlåtes jag i ärendet afgifva följande
utlåtande.

Den 1 April 1880 utlemnade Riksbankens hufvudkontor till Bruksegaren
G. A. Wall pr 4 månader tre lån, N:is 360, 361 och 362, å
tillhopa 169,936 kronor 28 öre. Såsom hypotek för dessa lån lemnades:

För N:o 360 å 89,694 kronor 58 öre dels Edsvalla Bruks Aktiebolags
förbindelse å 96,400 kronor med borgen af Huss, Pettersson och
Dahlberg samt dels bolagets obligationer Ser. B. å 96,900 kronor;

för N:o 361 å 40,120 kronor 85 öre dels nämnda bolags förbindelse
å 43,400 kronor med borgen af Huss, Pettersson, Dahlberg och Hellstedt
samt dels bolagets obligationer Ser. B. å 43,500 kronor;

och för N:o 362 å 40,120 kronor 85 öre dels Bruksbolagets revers
å 42,300 kronor med borgen af Pettersson, Dahlberg och Hellstedt samt
dels nämnda obligationer å 43,400 kronor.

Sedermera hafva å skulden betalts dels den 24 Oktober 1881 15
procents utdelning å de hypotiserade obligationerna med 27,570 kronor
och dels den 8 Februari 1882 genom utmätning hos Hellstedt uttagna
311 kronor 92 öre. Sedan dessa belopp i främsta rummet användts till
betäckande af upplupna räntor, återstå å kapitalen obetalda

för N:o 360....................................... 83,426 kronor 43 öre

» » 361....................................... 37,293 » 66 »

» » 362.................. 37,308 » 66 ))

Tillhopa 158,028 kronor 75 öre.

Enligt uppgift från ombudsmannen vid Riksbankens Afdelningskontor
i Göteborg har kontoret att af sökandena på grund af deras
borgen för Edsvalla Bruks Aktiebolag fordra i återstående kapital 62,875
kronor jemte ränta derå.

Sökandene hafva i ansökningen uppgifvit, att de vid rekonstruktion
år 1875 af Edsvalla bolag måste mot aktier i det nya bolaget till
detsamma öfverlemna alla sina enskilda tillgångar med undantag allenast af
deras personliga lösegendom. Denna uppgift har bestyrkts genom mig
förevisade handlingar.

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 13.

Sökandena hafva vidare uppgifvit, att vid rekonstruktionen år 1875
de flesta banker, mot erhållande af bolagets obligationer, afstodofrån
den borgen för bolagets förbindelser, hvari sökandena häftade till dem.
Såsom af bär bifogade intyg från C. M. Nyström och Frans Almén inhemtas
befriades — så vidt bolagets räkenskaper och handlingar utvisa —
sökandena vid bolagets rekonstruktion från all ansvarighet för bolagets
skulder till alla andra än Riksbanken.

Enligt aflemnade prestbevis äro sökandena födde: Huss den 19
Januari 1815, Pettersson den 2 Mars 1811, Dahlberg den 4 November
1814 och Hellstedt den 15 Juni 1817.

På min begäran hafva för uttagande af Riksbankens ifrågavarande
fordringar utmätningar verkstälts bos sökandena under December månad
1881 och Januari månad detta år. Dahlberg och Pettersson funnos dervid
sakna alla tillgångar till gäldande af skulden. Hellstedts alla kända
tillgångar, bestående af hans bohag, såldes på utmätningsauktion för
449 kronor 40 öre, hvilket belopp efter afdrag för omkostnader hit inbetalts
med 311 kronor 92 öre. Hos Huss utmättes dels egendomen
Färjestad, saluvärderad till 120,800 kronor, dels gården N:o 71 i Karlstad,
saluvärderad till 50,000 kronor, samt dels några kreatur, värderade
till 68 kronor. I öfrigt hade Huss ej veterligen någon tillgång. Inventarierna
vid Färjestad voro genom lösöreköpsafhandling, soin lagfarits
år 1879 försålda till annan person. Vid försäljning af fastigheterna
erhöllos för Färjestad 101,000 kronor och för gården i Karlstad 52,000
kronor, hvilka belopp dock ej förslogo till gäldande af de i fastigheterna
intecknade skulder. Den utmätta lösegendomen såldes för 49 kronor,
-hvilka ej räckt till betäckande af exekutionskostnader.

Så vidt jag kunnat utröna, finnes ej utsigt att någon af sökandena
skall genom arf förbättra sin ställning.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, finner jag det väl vara
ringa utsigt att Riksbanken genom ytterligare exekutiva åtgärder skall
kunna från sökandena erhålla betalning ens för någon del af ifrågavarande
fordringar; men då krafrätten mot sökandena kan bibehållas vid
gällande kraft utan nämnvärd kostnad, samt möjlighet naturligtvis finnes
att sökandenas ekonomiska förhållanden kunna förbättras, anser jag
mig ej böra tillstyrka bifall till förevarande framställning, helst Riksbanken
äfven i fråga om fordringar till vida mindre belopp plägar iakttaga
största möjliga varsamhet i fråga om afskrifningars beviljande.

Stockholm den 3 April 1882.

W. Montelius.

Banko- Utskottets Memorial N:o 13.

9

Det i ofvanintagna yttrande omförmälda intyg lyder sålunda:

I anledning af Herrar J. H. Huss’, Bernhard Petterssons, J. H.
Dahlbergs och L. Hellstedts till Höglofliga Banko-Utskottet vid innevarande
års riksdag ingifna ansökan om befrielse från den borgen, som
de till Riksbanken ingått för numera upplösta Edsvalla Bruks Aktiebolags
förbindelser, få undertecknade, af hvilka jag Nyström allt sedan
nämnde bolags rekonstruktion år 1875 och till dess upplösning varit af
innehafvarne utaf bolagets obligationer utsedd att såsom kontrollant deras
rätt bevaka, och jag Almén varit ordförande i bolagets styrelse, härmed
vitsorda, att de af sökandena uti berörda ansökan, dervid ett tryckt
exemplar härvid bifogas, lemnade uppgifter om bolagets rekonstruktion
och afstående. af deras enskilda tillgångar i utbyte mot aktier i bolaget,
äro med sanningen öfverensstämmande.

Till närmare belysning af förhållandet med nämnda aktieteckning,
särskild! hvad aktierna af tredje klassen angår, bifoga vi i original sökandenas
derför afgifna förbindelser, deraf torde inhemtas, att de såsom
vilkor för afstående af sin enskilda egendom till den nya aktieteckningen
faststält, att de derigenom skulle varda befriade från såväl sina
“förbindelser för Edsvalla Bruks Aktiebolag, G. A. Wall som för L. Hellstedt
och att återfå, sina namn för dessa förbindelserDå emellertid Riksbanken
icke ansåg sig böra eftergifva den namnsäkerhet Banken förut egt för
Edsvalla. bolags och G- A. Walls samt L. Hellstedts för bolagets räkning
ingångna förbindelser, kom berörda vilkor beträffande Riksbankens
fordringar ej till stånd, utan sökandena måste underkasta sig att för
sagda förbindelser teckna ny borgen, hvilken sedermera vid omsättningar
alltjemt förnyades. Deremot blefvo de, så vidt bolagets räkenskaper
och handlingar utvisa, vid rekonstruktionen af bolaget befriade
från all ansvarighet för bolagets skulder till alla andra personer.

Göteborg den 28 Februari 1882.

C. M. Nyström. Frans Almén.

Bih. till Riksd. Prof, 1882. 6 Sand. 1 Afd. 11 Höft.

2