Banko- Utskottets Utlåtande N:o 11.
1
N:0 11.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 April 1882, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente för Riksbankens
styrelse och förvaltning.
Banko-Utskottet, som genomgått det för Riksbankens styrelse och
förvaltning gällande reglemente samt dervid jemväl föreliaft till ompröfning
dels det enda förslag till ändring i sagda reglemente, som
blifvit vid innevarande riksdag framstäldt, nemligen en af Herr J. E.
Nyström mom Riksdagens Första Kammare väckt och till förberedande
behandling af Banko-Utskottet hänvisad motion, N:o 31 om förändrad
lydelse af § 21 mom. 2 i reglementet, dels ock några af fullmäktige i
Riksbanken ifrågasatta tillägg i detsamma, får härmed i den af reglementets
nuvarande uppställning föranledda ordningsföljd till Riksdagen
afgifva utlåtande och förslag i nedan omförmälda reglementsfrågor, äfvensom,
i. enlighet med Riksdagens Banko-Utskottet lemnade uppdrag,
derjemte i fråga om de reglementsändringar, som påkallas af Riksdagens
bifall till Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets utlåtande N:o 1 öfver
väckt förslag om höjande af Riksbankens grundfond från tretio till tretiofem
millioner kronor.
I anledning af sist nämnda förslag har Riksdagen för sin del beslutat
en dermed öfverensstämmande förändrad lydelse uti § 4 i lagen
för Rikets Ständers Bank den 1 Mars 1830, sådan denna paragraf lyder
enligt Kongl. kungörelsen den 26 September 1879, och i skrifvelse till
Kongl. Maj:t tillkännagifvit detta sitt beslut. Under förutsättning att
detsamma varder af Kongl. Maj:t bifallet, föranlåtes deraf en motsvarande
ändring i § 3 af bankoreglementet äfvensom förändrad lydelse af
Bih. till Riksd. Brok 1882. 6 Sarnl. 1 Afd. 9 Höft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
de i noten till § 4 i reglementet intagna meddelanden rörande Riksbankens
vid innevarande års början till 6,049,385 kronor 43 öre uppgående
reserverade medel, från hvilka den beslutade förhöjningen af
fem millioner skulle till grundfonden öfverflyttas.
Utskottet föreslår derföre:
l:o.
att Riksdagen, för den händelse att Kongl Maj:t
bifaller den utaf Riksdagen för dess del beslutade ändring
i lagen för Rikets Ständers Bank den 1 Mars
1830, må besluta:
Nuvarande lydelsen:
Riksbankens grundfond skall,
utan beräkning af Riksbankens fasta
egendom, inventarier samt myntoch
medaljkabinett, utgöra tretio
millioner kronor.
*) De reserverade medlen utgöras för närvarande
af 4,387,662 kronor 91 öre, af hvilka enligt
1878—1880 årens Kiksdagars beslut 3,119,484
kronor 52 öre skola, då fullmäktige i Riksbanken
finna sådant lämpligen kunna ske, begagnas till
inköp af goda utländska statspapper, hvilka vid
behof kunna användas för att stärka Riksbankens
metalliska kassa.
a) att § 3 i bankoreglementet
skall erhålla följande lydelse:
Riksbankens grundfond skall,
utan beräkning af Riksbankens fasta
egendom, inventarier samt myntoch
medaljkabinett, utgöra tretiofem
millioner kronor; och
b) att noten till § 4 i bankoreglementet
skall erhålla följande
lydelse:
*) De reserverade medlen uppgå, utan bening
af behållna vinsten för innevarande år, till
1,049,385 kronor 43 öre.
Skulle åter Riksdagens beslut angående ändring i § 4 af lagen för
Rikets Ständers Bank icke af Kongl. Maj:t bifallas, erfordras naturligtvis
ej någon ändring i § 3 af bankoreglementet, hvaremot i sådant fall
noten till § 4 i reglementet skulle i afseende å sifferbeloppen ändras så,
att desamma komme att upptaga beloppet af Riksbankens reserverade
medel äfvensom Riksdagens beslut om användandet af en del utaf desamma.
Banko-TJtskottets Utlåtande N:o 11.
3
Utskottet föreslår derföre:
2:o.
att Riksdagen, för den händelse att Kongl. Maj:t
icke bifaller den utaf Riksdagen för dess del beslutade
ändring i lagen för Rikets Ständers Bank den 1
Mars 1830 må besluta, att noten till § 4 i bankoreglementet
skall erhålla följande lydelse:
°) De reserverade medlen utgöras för närvarande
af 6,049,385 kronor 43 öre, af hvilka enligt 1878—
1880 årens Riksdagars beslut 3,119,484 kronor 52 öre
skola, då fullmäktige i Riksbanken finna sådant lämpligen
kunna ske, begagnas till inköp af goda utländska
statspapper, hvilka vid behof kunna användas för
att stärka Riksbankens metalliska kassa.
I § 21 mom. 2 af gällande reglemente för Riksbankens styrelse
och förvaltning finnes föreskrift meddelad derom, att »i hvarje af Riksbankens
kontor penningar kunna insättas och ett deremot svarande belopp
efter telegram af det kontor, der insättningen egt rum, utaf hvilket
som helst annat Riksbankens kontor till vederbörande i behörig ordning
utbetalas», hvarjemte vidare i paragrafen lemnas fullmäktige bemyndigande
att »genom meddelade särskilda föreskrifter bestämma de afgifter
och de vilkor i öfrigt, som med hänsyn till Riksbankens säkerhet
kunna pröfvas för åtnjutande af omförmälda rättighet erforderliga».
Under anförande att fullmäktige i anledning af nyssberörda bestämmelse
föreskrifvit, att iitbetalning genom Riksbankskontoren af penningar
genom telegram endast finge ske till viss person, men icke till
firmor, bolag eller inrättningar har inom Riksdagens Första Kammare
Herr J. E. Nyström uti afgifven motion, N:o 31, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med en af honom vid sist hållna riksdag väckt motion och
då någon förändring i den af fullmäktige sålunda meddelade föreskrift
ej skett, utan densamma fortfarande vore gällande till stort men
för allmänheten,. synnerligast i rikets nordligaste län, dit postgången
upptoge längre tid och hvarifrån penningar ofta behöfde sändas genom
bankinrättningar;
då allmänheten ej heller borde behöfva anlita särskilda personer
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
för att liqvidera af firmor utgifva räkningar utan borde ega rätt sända
beloppet direkte till dessa äfven genom Riksbankskontor, helst afsändaren
ofta ej kunde ega någon tillförlitlig person att vända sig till samt sådant
i alla händelser medförde tidsutdrägt, kostnad och osäkerhet;
då Riksbanken för sitt eget och allmänhetens bästa lika väl som
de enskilda bankerna borde tillmötesgå allmänheten för såvidt sådant
vore förenligt med nödig säkerhet och sådan ej äfventyrades mera i
detta fall än vid penningeremissor med posten och vid uttagning af till
firmor från Riksbanken utgående penningar;
då fullmäktige genom sin ifrågavarande, som det syntes icke af
bankoreglementets 21 § påkallade föreskrift borttagit stor del af den
lättnad i affärsrörelsen, som enligt samma paragraf beredts allmänheten
eller vederbörande, hvarmed äfven torde hafva afsetts firmor, bolag eller
inrättningar; och
då de af fullmäktige för deras sålunda meddelade väsentligt inskränkande
föreskrift uppgifna skäl, hvaribland ökade göromål för banktjenstemännen,
möjliga fel af desse, hvilka kunde i sin ordning drabba
banken samt dröjsmål i expedition för öfrige banksökande, syntes vara
allt för underordnade eller icke fullt giltiga för utfärdandet af nämnda,
på affärsrörelsen ganska menligt inverkande och ej af bankoreglementet
påkallade föreskrift,
föreslagit, att § 21 mom. 2 i bankoreglementet måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
»Likaledes må i hvarje af Riksbankens kontor penningar kunna
insättas och ett deremot svarande belopp efter telegram af det kontor,
der insättningen egt rum, utaf hvilket som helst annat Riksbankens kontor
till adressaten, vare sig denne är viss person, firma, bolag eller inrättning, i
behörig ordning utbetalas.»
Anmodade att öfver denna Herr Nyströms motion afgifva yttrande,
hafva fullmäktige till en början erinrat, hurusom de vid afgifvande till
nästlidna års Banko-Utskott af utlåtande öfver Herr Nyströms samma
år i enahanda syfte väckta förslag bland annat anfört följande:
»Det anmärkta stadgandet har af fullmäktige meddelats just för
att befria Riksbankens tjensteman och den allmänhet, som infinner sig
i Riksbankens kontor för att få sina angelägenheter skyndsammast möjligt
uträttade, från de tidsödande och öfriga förrättningar hindrande
undersökningar, hvarmed de i annat fall skulle kunna ofta nog komma
att upptagas eller uppehållas. Att genomgå bolagsordningar för att
efterse hvad der kan finnas stadgadt om fordringarna för behörighet att
meddela för bolaget gällande qvitto å penningar samt tid och sätt för
Banko-TJtskottets Utlåtande N:o 11.
5
val af dem, som skola företräda bolaget, granska protokoll för att tillse
om de äro i behörig form upprättade och gälla för den tid, som är i
fråga, in. m., äro göromål, vid hvilka ett förbiseende lätt kan begås, i
synnerhet när de skola verkställas midt ibland andra, möjligen brådskande
göromål. — I fråga om äfventyret för förlust för Riksbanken låter
det säga sig, att den tjensteman, som begår ett fel, har skyldighet
att ersätta deraf uppkommen skada, men i en eller annan form blir det
ändock oftast Riksbanken skadan drabbar, vare sig att man finner obilligt
utkräfva ersättning af en tjensteman för det man pålagt ansvar och
skyldigheter under förhållanden, som lätt kunde bringa honom i svårigheter,
eller man genom ersättningens utkräfvande försätter honom i
en ställning, som menligt inverkar på hans duglighet för framtiden.
Härtill kommer, hvad till en del redan är antydt, att det icke är i allmänhetens
intresse, dylika skyldigheter påläggas tjenstemannen, utan
att fast hellre allmänheten uppehälles och förhindras, då alla andra förrättningar
måste lemnas å sido för genomläsande af bolagsordningar
m. in. och detta icke till förmån för någon allmänhet utan endast för de
individer, som stå i affärsförhållanden med firmor, bolag eller inrättningar,
utan att hvarken känna den persons namn, som är behörig att för
dem emottaga penningar, eller eg a förmåga att i handels- eller andra
kalendrar eller på annat sätt inhemta namnet.»
Med åberopande af detta yttrande hafva fullmäktige nu derutöfver
anfört, hurusom det visserligen vore önskligt att Riksbanken kunde förmedla
liqvider orterna emellan så beqvämt för allmänheten, som med
Riksbankens säkerhet läte sig förena, men att härvid antingen något
större, för allmänt väl eftersträfvansvärdt ändamål borde finnas eller åtminstone
fördelen för den enskilde vara så pass betydlig, att banken
för sina åtgärder och sitt äfventyr kunde påräkna ett bidrag till den
vinst, hvars förvärfvande ock är ett bland bankens ändamål. Men den
ifrågavarande rörelsen begagnades nästan endast emellan hufvudkontoret
och kontoret i Luleå och någon inkomst af rörelsens bedrifvande
vore icke att påräkna. Deremot vore en dylik rörelse förenad med åtskilliga
äfventyr för Riksbanken och att utan verkligt behof eller synnerlig
nytta öka dessa kunde icke tillkomma fullmäktige. Bifölles motionen
så, att den af Herr Nyström föreslagna lydelse för § 21 mom. 2 i
reglementet sattes i stället för den nuvarande, blefve följden att Riksbanken
för denna föga afsevärda rörelse finge vidkännas icke blott besvär
och äfventyr utan dertill kostnader, i det alla utgifter för telegram
m. m. komme att drabba Riksbanken. Fullmäktige hafva på grund
af det sålunda anförda ansett motionen icke förtjena afseende.
6
Banko-TJtskottets Utlåtande N:o 11.
Då förevarande reglementsbestämmelses nuvarande lydelse icke
lägger hinder derför, att penningar må kunna i hvarje af Riksbankens
kontor insättas och ett deremot svarande belopp efter telegram af det
kontor, der insättningen egt rum, utaf hvilket som helst annat Riksbankens
kontor utbetalas lika väl till firmor, bolag och inrättningar som till
viss person samt vid sådant förhållande den ifrågasatta ändringen i bankoreglementet
icke för omförmälda ändamåls vinnande erfordras; och då
Utskottet icke anser lämpligt att genom stadgande i reglementet inskränka
den rätt fullmäktige med hänsyn till Riksbankens säkerhet lemnats att
bestämma de vilkor, hvarunder penningeremisser må kunna på nämnda
sätt af allmänheten genom Riksbankens anlitande verkställas, föranlåtes
Utskottet hemställa,
3:o.
att Herr Nyströms motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
I sammanhang med fullmäktiges till Banko-Utskottet gjorda framställning
i anledning af verkstäldt uttag vid Riksbankens hufvudkontor
å en kreditivhafvares kassakreditiv emot en hos banken företedd förfalskad
vexel, öfver hvilken framställning Utskottet till Riksdagen afgifvit
memorial (N:o 10), hafva fullmäktige hos Utskottet väckt förslag om
sådan ändring i gällande reglementsbestämmelser i afseende å tillhandahållandet
af vexelblanketter till kreditivhafvare äfvensom till dem,
hvilka hafva medel i Riksbanken insatta å upp- och afskrifningsräkning,
att dylika vexelblanketter icke finge räknings- och kreditivhafvare tillhandahållas
med mindre qvitto å blanketterna af dem till Riksbanken
aflemnades. Och då tillfällen till förfalskningar af den beskaffenhet, som
i Utskottets nyssberörda memorial blifvit omförmälda, otvifvelaktigt skulle
icke oväsentligen förebyggas och verkstälda sådana lättare upptäckas,
derest vexelblanketterna icke utbekommas utan qvitto, har Utskottet
funnit sig böra tillstyrka:
4:o.
Nuvarande lydelsen: ^ bankoreglementet må få
följande lydelse:
Mom. 1. I Riksbankens hufvud---------—--
ochafdelningskontoremottagas,efter c) för uttagning begagnas å viss
vederbörande , styrelses pröfning, man eller order stäld vexel, hvil
-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
7
penningar på upp- och afskrifningsräkning,
dock att sådan räkning
icke öppnas för staten, dess allmänna
verk och kassor, eller bolag,
som drifva bankrörelse.
För dessa räkningar gälla följande
hufvudsakliga vilkor, nemligen
:
a) Insättningar och uttagningar
får ske äfven i brutna tal;
b) å insättning meddelas qvitto,
hvilket icke får å annan öfverlåtas;
c) för uttagning begagnas å viss
man eller order stäld vexel, hvilken
icke får in blanco transporteras;
skolande behörigen folierade
och numererade vexelblanketter
räkningshafvare tillhandahållas utan
afgift;
Nuvarande lydelsen:
Mom. 5. För uttagning begagnas
antingen på viss man stäld invisning,
å hvilken summa, datum
och alla personers namn äro handskrifna,
eller ock på viss man eller
order stäld vexel, hvilken icke får
in blanco transporteras; skolande
behörigen folierade och numererade
vexelblanketter kreditivhafvare tillhandahållas
utan afgift.
ken icke får in blanco transporteras;
skolande behörigen folierade och
numererade vexelblanketter räkningshafvare
emot qvitto tillhandahållas
utan afgift; och
:o.
att § 31 mom. 5 i bankoreglementet
må komma att lyda sålunda:
För uttagning ''begagnas antingen
på viss man stäld invisning,
å hvilken summa, datum och alla
personers namn äro handskrifna,
eller ock på viss man eller order
stäld vexel, hvilken icke får in
blanco transporteras; skolande behörigen
folierade och numererade
vexelblanketter kreditivhafvare emot
qvitto tillhandahållas utan afgift.
Med anledning deraf att ett afdelningskontor af Riksbanken nästlidna
år inrättats i Wexiö för Kronobergs och Blekinge län, afsedt för
enahanda slags rörelse, som i Riksbankens öfriga afdelningskontor drifves,
och att fullmäktige enligt Riksdagens bemyndigande provisoriskt
förordnat att antalet ledamöter i detta kontors styrelse skall vara tre,
8
Banko- Utskottets Utlåtande N:o 11.
hvilken anordning synes Utskottet böra vinna Riksdagens fastställelse,
har Utskottet, under förutsättning derjemte att Riksdagen bifaller Utskottets,
på framställning af fullmäktige, i memorialet N:o 9 angående
aflöningsstaten för Riksbanken gjorda hemställan att pröfning af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar vid kontoren i Östersund och
Wexiö skall ega rum minst fyra dagar i hvarje vecka, skolat hos Riksdagen
föreslå:
6:o.
Nuvarande lydelsen:
Diskontering och utlåning sker
i Riksbankens hufvudkontor samt
vid afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö alla söcknedagar, vid
afdelningskontoret i Luleå minst
fyra samt vid afdelningskontoren i
Wisby och Östersund minst tre dagar
i veckan.
Nuvarande lydelsen:
Om styrelserna vid afdelningskontoren
i Göteborg, Malmö, Luleå,
Wisby och Östersund.
8
Mom. 1. Styrelsen öfver hvardera
afdelningskontoret i Göteborg
och Malmö utgöres af fyra ledamöter
och öfver hvardera af afdelningskontoren
i Luleå, Wisby • och
att första punkten i § 37 af
bankoreglementet skall lyda sålunda:
Diskontering och utlåning sker
i Riksbankens hufvudkontor samt
vid afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö alla söcknedagar, vid
afdelningskontoren i Luleå, Östersund.
och Wexiö minst fyra och vid
afdelningskontoret i Wisby minst
tre dagar i veckan;
:o.
att rubriken å bankoreglementets
afdelning 4 må komma att lyda
sålunda:
Om styrelserna vid afdelningskontoren
i Göteborg, Malmö, Luleå,
Wisby, Östersund och Wexiö;
:o.
att första punkten af § 59 mom.
1 i bankoreglementet skall erhålla
denna lydelse:
Styrelsen öfver hvartdera afdelningskontoret
i Göteborg och
Malmö utgöres af fyra ledamöter
och öfver hvartdera af afdelningskontoren
i Luleå, Wisby, Östersund
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
9
Östersund af tre ledamöter, Indika
alla, jemte nödigt antal suppleanter,
för ett år i sender, efter kalenderår
räknadt, utses af fullmäktige,
med rättighet för fullmäktige att
derförinnan, om och när de dertill
finna anledning, entlediga en eller
flere eller alla ledamöter i dessa
styrelser; och skola i den eller de
entledigades ställe annan eller andra
ledamöter genast inväljas.
9:o.
Nuvarande lydelsen:
För pröfning åter af diskonterings-,
låne- och kreditivansökningar
sammanträda styrelserna öfver
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö alla söcknedagar, styrelsen
öfver afdelningskontoret i Luleå
minst fyra samt styrelserna öfver
afdelningskontoren i Wisby och
Östersund minst tre dagar i hvarje
vecka. Beslut må ej fattas med
mindre än att tre ledamöter äro tillstädes;
och må ansökning om försträckning
ej anses bifallen, såvida ej
tre ledamöter äro om bifall ense.
och Wexiö af tre ledamöter o. s. v.
oförändradt lika med nuvarande lydelsen;
-
att § 62 mom. 2 i bankoreglementet
må erhålla följande lydelse:
För pröfning åter af diskonterings-,
låne- och kreditivänsökningar
sammanträda styrelserna öfver
afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö alla söcknedagar, styrelserna
öfver afdelningskontoren i Luleå,
Östersund och Wexiö minst fyra samt
styrelsen öfver afdelningskontoret i
Wisby minst tre dagar i hvarje
vecka o. s. v. oförändradt lika med
nuvarande lydelsen.
Vidare och då den gradindelning af tjenstemännen i Riksbanken,
som omförmäles i § 67 af bankoreglementet, lika litet torde böra gälla
tjenstemännen vid Wexiökontoret, som de gälla tjenstemännen vid kontoren
i Luleå, Wisby och Östersund, men deremot ombudsmannen vid
afdelningskontoret i Göteborg, jemlikt sist hållna Riksdags beslut och
sedan förre innehafvaren af denna befattning numera afgått, hädanefter
skall hänföras till andra tjenstegraden, hemställer Utskottet:
Bill. till Riksd. Prof. 1882. 6 Samt. 1 Afd. 9 Höft.
2
10
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
10:o.
Nuvarande lydelsen:
Tjenstegraderna inom Riksbankens
kontor äro fyra, nemligen:
Första graden: kontorsskrifvare,
kassaskrifvare och kanslister;
Andra graden: bokhållare, revisorer,
kassörer, notarie och registrator;
Tredje
graden: kamrerare, ombudsman
och förste revisor;
Fjerde graden: kommissarier
och bankosekreteraren.
Denna gradindelning tillämpas
dock icke på tjenstemännen vid afdelningskontoren
i Luleå, Wisby och
Östersund eller på ombudsmännen
vid kontoren i Göteborg och Malmö.
att § 67 i bankoreglementet må
komma att lyda sålunda:
Tjenstegraderna inom Riksbankens
kontor äro fyra, nemligen:
Första graden: kontorsskrifvare,
kassaskrifvare och kanslister;
Andra graden: bokhållare, revisorer,
kassörer, notarie, registrator
och ombudsmannen vid afdelningskontoret
i Göteborg;
Tredje graden: kamrerare, förste
revisor och ombudsmannen vid
hufvudkontoret;
Fjerde graden: kommissarier och
bankosekreteraren.
Denna gradindelning tillämpas
dock icke på tjenstemännen vid afdelningskontoren
i Luleå, Wisby,
Östersund och Wexiö eller på ombudsmannen
vid kontoret i Malmö.
Derjemte och då enahanda belopp af högst 500 kronor för år räknadt,
som i § 76 af bankoreglementet blifvit anvisadt styrelserna för afdelningskontoren
i Luleå, Wisby och Östersund till användande vid möjligen
erforderliga vikariat för tjenstemän vid dessa kontor, som kunna
blifva af sjukdom hindrade att sin syssla förrätta, synes böra ställas till
kontorsstyrelsens i Wexiö förfogande, hemställer Utskottet lika med
fullmäktige:
ll:o.
Mom. 1. Blifver tjensteman af
sjukdom hindrad att sin syssla förrätta
och göromålens behöriga gång
fordrar att föranstalta om vikariat,
ege fullmäktige eller vederbörande
att § 76 mom. 1 i bankoreglementet
må erhålla denna lydelse:
Blifver tjensteman af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta och
göromålens behöriga gång fordrar
att föranstalta om vikariat, ega fullmäktige
eller vederbörande styrelse
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
11
styrelse att om tjenstgöringen förordna
och för dess bestridande af
Riksbankens medel använda vid hufvudkontoret
samt afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö ett belopp,
motsvarande lägsta lönen i
första tjenstegraden, samt vid afdelningskontoren
i Luleå, Wisby och
Östersund högst femhunda kronor
för år räknadt.
att om tjenstgöringen förordna och
för dess bestridande al Riksbankens
medel använda vid hufvudkontoret
och afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö ett belopp, motsvarande
lägsta lönen i första tjenstegraden
samt vid afdelningskontoren i Luleå,
Wisby, Östersund och Wexiö högst
femhundra kronor för år räknadt,
och
12:o.
att de i slutet af bankoreglementet
i anledning af Vexiökontorets
inrättande nästlidna år införda
provisoriska bestämmelser må utgå.
1 § 81 af bankoreglementet stadgas bland annat:
»Tjensteman, som varder under förmynderskap stäld, må det ej
tillåtas att tjensten förrätta, så länge hans omyndighetstillstånd fortfar.
Blifver han icke inom två år från förmyndares inseende befriad, skiljes
han från tjensten.»
Uti skrifvelse till Utskottet hafva fullmäktige anfört, hurusom
detta stadgande otvifvelaktigt grundade sig på antagandet, att tjenstemans
ställande under förmynderskap skulle bero på oordentlighet i skötande^
af hans affärer, hvilken oordentlighet, då den längre tid fortfore
och gjorde honom oförmögen att sköta sina egna.angelägenheter och
sjelf vårda sina tillgångar också måste antagas göra honom oduglig att
sköta bankens göromål eller omhänderhafva dess tillgångar. »Det har
emellertid», yttra fullmäktige vidare, »inträffat att i början af nästlidna
år en vid Riksbankens hufvudkontor anstäld tjensteman, hvilken med
nit och skicklighet skött sina åligganden, blef af Stockholms rådstufvurätt
stäld under förmynderskap i följd deraf att han, enligt utfärdadt
läkarebetyg, led af sinnesrubbning; och ehuru, efter hvad fullmäktige
hafva sig bekant, förbättring i hans helsotillstånd vunnits, torde det ännu
vara ovisst, om han inom två '' år efter omyndighetstillståndets början
kan anses fullt återstäld. Då det i förevarande fall synes fullmäktige,
12
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
som stadgandet i ofvannämnda paragraf af reglementet icke borde vara
tillämpligt, men i den lydelse paragrafen för närvarande eger icke någon
rätt finnes fullmäktige tillagd att ingå i pröfning af anledningarne
till omyndighetstillståndet och huruvida de gifva fog för eu så sträng
påföljd, som paragrafen innehåller, hafva fullmäktige ansett sig böra
hos Utskottet hemställa, huruvida icke Utskottet skulle finna skäl hos
Riksdagen förorda, att förberörda stadgande erhölle ett tillägg, så lydande:
dock att, om hans omyndighetstillstånd varit föranledt af sjukdom,
fullmäktige må ega att efter omständigheterna förfara..— Den omständighet,
att sjuklighet åberopas såsom skäl för tjenstemannens ställande
under förmynderskap, utesluter icke möjligheten att sådan oordentlighet
och deraf föranledd oförmåga såväl till egna angelägenheters
som tjenstens skötande kan vara för handen, hvilken gör skiljandet från
tjensten behöfligt och berättigad^ och fullmäktige hafva derför sökt så
välja ordalagen för det föreslagna tillägget, att fullmäktige skola vara
pligtige att taga omständigheterna i ena och andra afseendet under
pröfning. Skulle fullmäktige dervid låta en tjensteman, hvars olämplighet
vore uppenbar, obehörigen qvarstå i tjensten, lära väl Banko-Utskott
och Revisorer icke underlåta att tillhålla fullmäktige göra sin skyldighet
och skulle åter fullmäktige utan goda skäl skilja någon från tjensten,
eger denne föra klagan hos Banko-Utskott och Revisorer och får då
rättelse.»
Vid föredragning af denna framställning har Utskottet funnit de
af fullmäktige för den ifrågastälda reglementsbestämmelsen anförda skäl
fullgiltiga och tillstyrker derföre:
13:o.
Nuvarande lydelse:
Tjensteman, som varder under
förmynderskap stöld, må det ej tillåtas
att tjensten förrätta, sålänge hans
omyndighetstillstånd fortfar. Blifver
han icke inom två år från för
-
sta det af fullmäktige föreslagna
tillägg till första punkten i 81 § af
bankoreglementet må vinna Riksdagens
godkännande och denna
punkt i följd deraf komma att lyda
sålunda:
Tjensteman, som varder under
förmynderskap stöld, må det ej tilllåtas
att tjensten förrätta, så länge
hans omyndighetstillstånd fortfar.
Blifver han icke inom två år från
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
13
myndares inseende befriad, skiljes förmyndares inseende befriad, skil -
Derest Riksdagen i anledning af särskilda hos Kamrarne derom
väckta förslag skalle fatta beslut i syfte att åstadkomma reglering af
förhållandet mellan staten och Södertelje kanalbolag i afseende å detta
bolags skuld till Riksbanken och det bolaget till utgående från Riksgäldskontor
af Riksdagen beviljade anslagsbelopp, kunna ändringar
blifva erforderliga uti de under §§ 39 och 58 i reglementet med anledning
af denna Södertelje kanalbolags skuld till Riksbanken meddelade
bestämmelser rörande afbetalningar å kanalbolagets skuld och Riksbankens
deltagande i revision af kanalbolagets räkenskaper; hvilket Utskottet
funnit sig
han från tjensten.
jes han från tjensten; dock att om
hans omyndighetstillstånd varit föranledt
af sjukdom, fullmäktige må ega
att efter omständigheterna förfara.
14:o.
böra för Riksdagen anmäla,
Stockholm den 18 April 1882.
På Utskottets vägnar:
J. J. Ekman.
Bih. till Riksd. Prof. 1882. 6 Sami. 1 Afd, 9 Höft,
3
14
Banko-UtsTcottets Utlåtande N:o 11.
Reservation:
Vid punkten 4:o af Herr Nyström.
Herrar Grefve Tiamilton och Gumcelius hafva velat anmäla, det
de varit hindrade att annat än delvis deltaga i behandlingen af de
ärenden, som röra ändringar i bankoreglementet.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeriaktiebolag, 1882.