Bevillmngs- Utskottets Betänkande N:o 8.
1
N:o 8.
Ant. till Biksd. Kansli den 12 April 1882, kl. 12 midd.
Betänkande, angående stämpelpapper saf giften.
Jemlikt 40 § Riksdagsordningen får Revillnings-Utskottet härmed
afgifva betänkande angående stämpelpappersafgiften.
l:o.
J afseende å stämpelbeläggning af vexlar gälla för närvarande
följande föreskrifter:
»Vexlar äfvensom anvisningar eller s. k. mandats, vare sig dragna
å utrikes ort eller stälda att å utrikes ort betalas, skola antingen förses
med särskild stämpel, vexel å en krona, anvisning eller mandat å 50
öre, eller skrifvas å till nämnda värden stämplade blanketter.
Sekunda- och tertia-vexlar äro dock från stämpel fria, såvida motsvarande
prima- eller sekunda-vexel blifvit med föreskrifven stämpel
försedd.»
Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till Bevillnings-Utskottet
hänvisad motion (N:o 56) anför Herr Samuel •Johnson, hurusom betydliga
penningebelopp af svenskar, hvilka utvandrat till Amerika, sändas till
deras här qvarboende anförvandt^. Dessa penningeförsändelser, hvilka,
i följd af såväl afsändarnes som emottagarnes ekonomiska ställning, i
allmänhet verkstäldes i flera små belopp, skedde ofta medelst vexlar,
dragna i Amerika och betalbara här i landet. Jemlikt ofvan anförda
stadgande!! blefve emellertid dessa vexlar, utan afseende å deras ringa
belopp, belagda med en kronas stämpel, hvilket för emottagarne medförde
ett jemförelsevis allt för känbart afdrag. På grund häraf föreslår
motionären, »att vexla)-, vare sig dragna å utrikes ort eller stälda att å
Bill. till Biksd. Prof. 1882. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft.
2 BemUnings- Utskottds Betänkande N:o 8.
utrikes ort betalas, å etthundra kronor och derunder skola vara från
stämpel fria».
Utskottet anser väl, att den nuvarande, af vexelns eller anvisningens
belopp helt och hållet oberoende stämpeln medför afsevärda oegentligheter
uti beskattningen af de liandelspapper, medelst Indika betalningar
mellan Sverige och utlandet verkställas. Men då, efter det Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 14 Maj 1880 anhållit, att Kong!.
Maj:t täcktes låta genom sakkunnige män utarbeta och, så snart ske
kunde, för Riksdagen framlägga fullständigt förslag till ny förordning
angående stämpelpappersafgiften, sådant förslag blifvit inom Kongl.
Finansdepartementet utarbetadt samt nu är på Kongl. Maj:ts pröfning
beroende, har Utskottet ansett det mindre lämpligt att för närvarande
ingå i någon undersökning, om och på hvad sätt en öfvergång från den
fixa vexelstämpeln till stämpelpappersafgiftens bestämmande i visst förhållande
till vexelsummans storlek bör ega rum.
Att åter, utan en dylik, mera omfattande förändring, medgifva
stämpelfrihet för vexlar å smärre belopp, torde så mycket mindre böra
ifrågakomma, som genom afslutade internationella fördrag möjlighet blifvit
beredd att emot en ringa afgift medelst postanvisningar verkställa
mindre penningeförsändelser emellan Sverige och de flesta främmande
länder, deribland Nordamerikas Förenade Stater, hvarifrån penningar
intill ett belopp af 50 dollars kunna medelst postanvisning försändas,
emot eu afgift af 54 öre för belopp af högst 9 dollars 41 cents och 27
öre för hvarje Överskjutande belopp af 4 dollars 70''/‘2 cents. Det syfte,
motionen afsett, kan sålunda anses redan hafva blifvit hufvudsakligen
tillgodosedt.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Herr Samuel Johnsons ifrågavarande motion
icke för närvarande må af Riksdagen bifallas.
2:o.
7. I 7 § af Kongl. Kungörelsen angående stämpelpappersafgiften den
22 Oktober 1880 afhandlas de medgifna undantagen från stämpelskyldigheten.
Dessa bero i vissa fall på någon egenskap hos rättssubjektet,
i andra fall på sjelfva målets eller ärendets beskaffenhet. I den sistnämnda
gruppen utgöres en vigtig klass af mål och ärenden rörande
beskattningsförfattningarnes tillämpning. Man har nemligen ansett, att
de skattskyldige icke böra belastas med särskilda afgifter till staten för
de förhandlingar, som erfordras för bestämmande af beloppet af deras
skattebidrag. Beträffande de flesta af dessa mål är emellertid att märka,
3
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
att den stämpelfrihet, de åtnjuta, icke är fullständig. Enligt 2 mom. af
ifrågavarande § 7 är nemligen från den stämpelfrihet, som blifvit dylika
ärenden medgifven, undantag gjordt för »Kongl. Maj:ts deruti meddelade
resolutioner, utslag och domar, livilka skola beläggas med den i
§ 5 stadgade stämpel för hvarje expedition, som icke'' enligt mom. 1 i
denna § jemväl är från sådan stämpel fri».
Anledningen, hvarför ifrågavarande ärenden äro underkastade stämpelafgift
för högsta instansens i dem meddelade beslut, torde vara att
söka deri, att ifrågavarande afgift ursprungligen utgjorde en embetsed!
tjenstemännen i Kongl. Maj:ts kansli tillfallande sportel eller s. k.
kansligebliliren och sigillpenningar, samt att, då denna sportel indrogs,
beviljades dessa embete- och tjenstemän ersättning genom löneförhöjning,
för hvilket åter statsverket godtgjordes genom denna afgifts intagande
i stämpelförfattningen och öfverflyttande till statsverket.
Af skäl, som finnes angifvet i lista punkten af förevarande betänkande,
anser väl Utskottet det för närvarande icke vara lämpligt
att ingå i närmare pröfning, huruvida icke grundsatsen om afgiftsfrihet
för handlingar i mål, som afse bestämmandet af skattebidrag till
det allmänna, borde utsträckas äfven till Kongl. Maj:ts resolutioner i
dylika ärenden. Men Utskottets uppmärksamhet har blifvit fästad deruppå,
att beträffande ett särskilt slag af dessa ärenden synnerligen talande
skäl finnas för att, äfven utan sammanhang med mera vidtomfattande
åtgärder, medgifva stämpelfrihet äfven för högsta instansens i
dem meddelade beslut.
Härmed afses mål rörande åsättande af markegångspris. Dessa
äro nemligen så nära beslägtade med de i 7 § 1 mom. upptagna samt
sålunda fullständigt stämpelfria målen angående kronans räntor, att någon
anledning till olika behandling af dessa ärenden i fråga om stämpelbeskattning
svårligen kan utletas. Den skattenedsättning, klaganden
genom besvär öfver markegångsprisen kan vinna, är dessutom i allmänhet
så obetydlig, att den endast för de större jordegarne kan uppgå till
ett belopp, motsvarande lösen för Kongl. Maj:ts resolution, 15 kronor
för första arket samt 2 kronor för hvart af de följande. Härtill kommer,
att en genom klagan vunnen nedsättning i markegångsprisen väl
leder till ändring i afdelningen Ditt. A af distriktets markegångstaxa,
endast sä vidt klagandens rätt är deraf beroende, men deremot föranleder
en till allmän efterrättelse ländande jemkning'' uti afdelningarne Ditt. B
och C af samma taxa. Det måste derför anses obilligt, att den, som,
till fördel för samtlige räntegifvare inom markegångsdistriktet, underkastar
sig de med en klagan förenade besvär, utan att deraf hafva att
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
vänta annat än en högst ringa förmån för egen del, tillika skall betungas
med den dryga stämpelafgift, som är bestämd för Kong!. Maj:ts
resolutioner, utslag och domar.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att bland de i 1 mom. 7 § af gällande stämpelpappersförordning
såsom stämpelfriå uppräknade mål
och ärenden måtte intagas efter rubriken: »Manskap,
kronans; se ansökningar»; en rubrik af följande lydelse:
»Markegångssättning; mål derom».
Stockholm den 12 April 1882.
På Utskottets vägnar:
A. H. Fock.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeriaktiebolag, 1882.