Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 2.

1

.

N:0 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1882, kl. 3 e m.

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Sedan Bevillnings-Utskottet till pröfning förehaft de till Utskottet
hänvisade motioner rörande ändringar i nu gällande förordning angående
vilkoren för försäljning af bränvin, får Utskottet jemlikt Riksdagsordningens
40 § häröfver afgifva betänkande.

Härförinnan tillåter sig Utskottet i allmänhet uttala den mening,
att då Riksdagen med anledning af sin egen underdåniga skrifvelse
den 17 Maj 1877 har att i den närmaste framtiden från Kongl. Maj:t
emotse förslag till ny förordning angående försäljningen af bränvin,
några delvisa förändringar i den nu gällande icke synas böra vidtagas,
såvida de ej skulle påkallas af särdeles tvingande skäl.

l:o.

Då i 23- § af gällande förordning angående vilkoren för försäljning
af bränvin m. m. stadgas, bland annat, att vid läger eller der
trupp eljest är för flera dagar sammandragen, må för kortare tid än
år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Konungens Befallningshafvande,
när befälhafvande militärchef derom gjort anmälan, så
har nu Herr Hans Andersson i Bringåsen uti motion N:o 87 inom
Andra Kammaren föreslagit: “att Riksdagen måtte för sin del besluta
och genom underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utfärda
författning om förbud för utskänkning af spirituösa drycker vid
läger under vapenöfningstiden eller der trupp eljest är för flera dagar
Bill. till Riksd. Prof. 18S2. 5 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

§ 23.

2

§ 57.

Bevillnings- Utshottets Betänkande N:o 2.

sammandragen; men att tillstånd till utskänkning må af Konungens
Befallningshafvande beviljas, derest två tredjedelar af manskapet samt
kommunalnämnden i den församling, lägerplatsen är belägen, dertill
lemnar sitt bifall “

Såsom skäl för införandet af de föreslagna bestämmelserna, med
hvilka icke afsåges att lägga hinder i vägen för tillstädjande af rättighet
. att tillhandahålla bränvin vid måltiderna för befälet, framhåller
motionären dels önskvärdheten af att såvidt möjligt befria soldaten
och beväringsynglingen från de olycksbringande''frestelser, lättheten
att inom läger och kaserner erhålla bränvin medför, och dels obilligheten
deruti, att kommuner, inom hvilkas gränser en lägerplats tinnes,
ej i likhet med andra kommuner ega oinskränkt rätt att sjelfva bestämma,
om bränvinsutskänkning inom deras område må ega rum.

Derjemte har motionären till bevis derpå, att åtminstone i motionärens
hemtrakt, soldaterna sjelfva äska blifva qvitt bränvinsutskänkningen
vid mötesplatserna, vid motionen fogat i bestyrkt afskrift en af
456 man bland gemenskapen vid Jemtlands fältjägarecorps skriftligen
gjord anhållan, att all utskänkning af spritdrycker vid corpsens marketenterier
måtte afskaffas, utan att dock af skriften framgår när den
blifvit afgifven och till hvem den varit stäld, hvarom icke heller motionen
meddelar upplysning lika litet som om nämnda skrift ledt eller
kunnat leda till någon åtgärd.

Utskottet finner visserligen syftemålet med motionärens förslag
behjertansvärdt, men då enligt nu gällande lag ingen särskild utskänkning
inom läger eller kasern kan ifrågakomma, utan att vederbörande
militärchef derom gjort framställning och Utskottet är förvissadt derom,
att när en allmänt uttryckt önskan från truppens sida om utskänknings
upphörande göres, densamma ej af vederbörande militärbefäl
lemnas utan afseende, anser Utskottet den föreslagna åtgärden att ytterligare
ändra åberopade §, som ej längre sedan, än vid sistlidna års riksdag
erhöll sin nu egande lydelse, icke för närvarande vara af behofvet
påkallad; hvarför och med hänvisning till hvad Utskottet här ofvan
yttrat Utskottet hemställer,

att Herr Anderssons ifrågavarande motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.

2:o.

Gällande bränvinsförsäljningslag stadgar i 56 § 1 mom.: »Landsoch
stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente, samt de personer,

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

hvilka särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge
att förbrytelser mot densamma åtala", samt i 57 §: “A landet bör kommunalnämnd
och i stad vederbörande kommunalmyndighet egna synnerlig
uppmärksamhet deråt, att förbrytelser mot denna förordning
varda till åtal angifna. Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i
§ 56 mom. 1 omförmälda allmänna åklagare. Beslag skall göras i två
vittnens närvaro."

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 104) anför Herr
Johannes Larsson, att då kommunalnämnden på landet således har att
utöfva en viss polisuppsigt öfver förordningens efterlefnad, skulle bemyndigande
för ledamot i kommunalnämnd att verkställa beslag tvifvelsutan
föranleda dertill, att nämndens åliggande härutinnan komme
att fullgöras på ett mera lifaktigt och noggrant sätt, En dylik utsträckning
af beslagsrätten vore, efter motionärens förmenande, ett
oeftergiflig! vilkor för att ytterligare förebygga uppkomsten och tillvaron
af lönkrogar. Motionären föreslår derför, "att Riksdagen måtte
besluta följande lydelse af sista momentet 57 § i gällande förordning,
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
destillerade spirituösa drycker:

"Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 56 mom. 1 omförmälda
allmänna åklagare jemte kommunalnämnds ledamot å landet,
hvilken dock åligger att kärlet med deruti befintligt bränvin genast
till vederbörlig åklagare öfverlemna."

Utskottet finner dock synnerliga betänkligheter möta mot antagandet
af ett dylikt förslag, då nemligen ej någon trygghet finnes
derför att kommunalnämndens ledamöter, såsom utsedde för helt andra
ändamål, skola vara lämpliga till utöfvande af den makt, som ligger i
beslagsrätten 5 och om denna makt tilläfventyrs skulle missbrukas af
en kommunalnämndsledamot, saknas hvarje utväg att derföi få honom

fäld till ansvar. _

Dessa betänkligheter äro så mycket större här, som vid åtskilliga
tillfällen det är förenadt med ej ringa svårighet att i fråga om bränvinshandel
afgöra huruvida sådant brott är begånget, att beslag kan
ega rum. Gränsen emellan hvad som är lagligt eller olagligt i förhållande
till bränvinsförsäljningslagens bestämmelser är nemligen stundom
ganska svår att uppdraga.

Härtill kommer ytterligare att, om omständigheterna så påkalla,
det möter ringa svårighet för nämnden att få en särskild person antagen
och af länsstyrelsen bemyndigad att enligt § 56 af. samma lag,
vaka öfver författningens efterlefnad; och har denne då jemlikt § 57
rätt att äfven verkställa beslag.

4 Bevillnings-TJtslottets Betänkande N:o 2.

Af dessa skäl och med hänvisning till hvad förut blifvit i allmänhet
anfördt hemställer Utskottet,

att Herr Larssons ifrågavarande motion ej måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 Februari 1882.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1882.