Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 11.
1
N:0 11.
Ank. till Riksd. Kansli den 29 April 1882, kl. 11 f. m
Memorial, i anledning af Kamrarnes dels skiljaktiga beslut, dels
återremiss i vissa delar af Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 7, angående vilkoren för tillverkning af
bränvin.
Enligt ankomna protokollsutdrag hafva Kamrarne i afseende å
vissa delar af Utskottets ofvannämnda betänkande fattat skiljaktiga
definitiva beslut; och hafva derjemte åtskilliga hemställanden i samma
betänkande blifvit utaf endera eller begge af Riksdagens Kamrar till
Utskottet återförvisade; och får Utskottet med anledning häraf afgifva
förnyadt utlåtande i ämnet.
l:o.
Under 2:dra punkten hade Utskottet hemstält bland annat, att
1, 2 och 5 §§ i förordningen angående tillverkning af bränvin skulle
lerhålla föjande lydelse:
“§ I
1.
Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig att idka
fabriksrörelse eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskildt
skattlagd jord; och må flere till bränvinstillverkning berättigade förena
sig om bedrifvande å samma ställe af sådan tillverkning.
Bih. till Riksd. Prof. 1882. 5 Sand. 1 Afd. 11 Höft.
1
2
Bevillning^- Utskottets Memorial N:o 11.
2. Domare på landet samt embets- eller tjensteman, som till följd
af sin befattning kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning
eller i kontroll derå, så ock ecklesiastik embets- eller tjensteman,
kyrkobetjent och folkskolelärare må dock icke befatta sig med dylik
tillverkning.
3. Vill aktiebolag utöfva bränvinstillverkning, skall bolagets styrelse
utgöras af personer, som till sådan tillverkning äro berättigade.
4. Å ecklesiastika, civila och militära boställen, afsedde att åt
tjensteinnehafvaren bebos, vare bränvinstillverkning förbjuden; så ock
å annan kronans jord, som ej med stadgad åborätt besittes, såvida icke
tillåtelse dertill meddelas af den myndighet, som öfver sådan jord eger
att utöfva tillsyn; dock vare den, som å den tid, Kongl. förordningen
den 18 Januari 1855 angående vilkoren för bränvinstillverkning. kungjordes,
på grund af kontrakt med kronan, vederbörande myndighet,
korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare eller arrendator
innehade sådan jord, för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka
bränvin, på sätt om jordinnehafvare är stadgadt, likväl icke i
något fall längre, än samma kontrakt gäller.
§ 2.
1. Den, som vill tillverka bränvin utan att genom jords innehafvande
vara dertill behörig, göre ansökning, om bränneriet är beläget
å landet, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och, om bränneriet
är beläget i stad, hos magistraten eller, der sådan ej finnes, hos stadsst.
yrelsen. Vid ansökningen fogas bevis, som styrker sökandens behörighet;
derest han finnes vara till handteringens utöfning behörig, varde
tillståndsbref för honom utfärdadt.
2. Besvär i sådan fråga anföras öfver magistrats- eller stadsstyrelses
beslut hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inom fjorton dagar
och öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut hos Kongl. Maj.t
i dess Finansdepartement inom trettio dagar efter delfåendet af beslutet.
§ 5-
Minst fjorton dagar före den, då bränvinstillverkning är afsedd
att börja, skall densamma hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen
anmälas samt dervid tillika uppgifvas såväl stället för tillverkningens
bedrifvande som ock dagen, då den skall taga sin början. \id
anmälningsskriften fogas antingen tillståndsbref, som i § 2 omförmäles,
eller ock bevis, att tillverkaren eger eller innehar i mantal satt eller
3
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 11.
särskilt skattlagd jord. Då tillverkningen är afsedd att af flera personer
bedrifvas å samma ställe, skola samtlige delegarne i sådan förening
göra anmälan derom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Af
aktiebolag tillämnad tillverkning skall anmälas af bolagets styrelse, som
har att ingifva bolagsordning samt förteckning på styrelsens medlemmar,
jemte sådana handlingar, som ntmärka, att desse äro till idkande
af bränvinstillverkning behörige. Finner Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hinder icke möta för handteringens utöfvande, varde tillståndsbevis
utfärdadt.44
Denna hemställan har af Första Kammaren blifvit bifallen, hvaremot
Andra Kammaren, med afslag å Utskottets förslag, beslutit, att
sagde paragrafer skulle erhålla samma lydelse som 1 och 2 §§ samt
5 § 1 mom. af nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin af den 26 Augusti 1876.
Då någon sammanjemkning af dessa Kamrarnes beslut icke synes
Utskottet kunna ifrågakomma, lärer frågan om förändring af de föreskrifter,
som förefinnas i nyssnämnda paragrafer af gällande förordning
angående vilkoren för tillverkning af bränvin, jemlikt 63 § Riksdagsordningen,
böra anses hafva för denna riksdag förfallit. Detta
synes dock icke innebära något hinder för att uti ifrågavarande föreskrifter
vidtaga de formella förändringar, som kunna erfordras för erhållande
af likartad språkbehandling i författningens olika delar.
Utskottet hemställer på grund häraf,
att Riksdagen ville besluta, att 1, 2 och 5 §§
af ifrågavarande förordning skola erhålla följande ly
-
“§ I
1.
Bränvin må tillverkas af en hvar, som är
behörig att idka fabriksrörelse eller ock eger eller
innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord;
och må flera till bränvinstillverkning berättigade förena
sig i bolag för bedrifvande af sådan tillverkning.
2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding,
landssekreterare, landskamererare, kronofogde,
länsman, lands- och stadsfiskal, polistjensteman, domare
på landet, borgmästare eller annan magistratsperson
i stad, ecklesiastik embets- eller tjensteman,
kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande läkare,
4
Bevillnings-Utslcottets Memorial N:o 11.
brännerikontrollör eller tillsyningsman, så oek i allmänhet
embets- eller tjensteman, som till följd af sin
befattning kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning
eller kontroll derå, må dock icke befatta
sig med dylik tillverkning.
3. Å ecklesiastika, civila och militära boställen,
så ock å annan kronans jord, som ej med stadgad
åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden;
dock vare den, som å den tid, Kongl. förordningen
den 18 Januari 1855 angående vilkoren för bränvinstillverkning
kungjordes, på grund af kontrakt med
kronan, vederbörande myndighet, korporation eller
boställsinnehafvare, såsom brukare eller arrendator
innehade sådan jord, för sin person bibehållen vid
tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare
är stadgadt, likväl icke i något fall längre
än samma kontrakt gäller.
§ 2.
1. Den, som vill tillverka bränvin, utan att
genom jords innehafvande vara dertill behörig, göre
derom ansökning, om han bor å landet, hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet och, om han är
boende i stad, hos magistraten. Vid ansökningen
fogas bevis, som styrker hans behörighet. Derest
sökanden finnes vara till handteringens utöfning behörig,
varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
2. Besvär i sådan fråga anföres öfver magistrats
beslut hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inom fjorton dagar och öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
beslut hos Kongl. Maj:t i dess Finansdepartements
expedition inom trettio dagar efter delfåendet
af beslutet.
§ 5.
Minst fjorton dagar före den, då bränvinstillverkning
är afsedd att begynna, skall densamma hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen anmälas,
5
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 11.
samt dervid tillika uppgifvas så väl stället för tillverkningens
bedrifvande, som ock dagen, då den skall
taga sin början. Vid anmälningsskriften fogas antingen
tillståndsbref, som i § 2 omförmäles, eller
ock bevis, att tillverkaren eger eller innebar i mantal
satt eller särskildt skattlagd jord. Af bolag tillämnad
tillverkning skall anmälas af någon bland bolagsmännen
med uppgift på samtlige delegarne i bolaget.
Finner Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hinder icke
möta för handteringens utöfvande, varde tillståndsbevis
för tillverkaren utfärdadt.u
2:o.
Likaledes hade Utskottet hemstält, att 20 § 2 mom. skulle erhålla
följande lydelse:
“2. Tillsyn vid bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller med
stöd af § 11 destilleras, utöfvas af edsvuren kontrollör. Efter förslag
af vederbörande öfverkontrollör bestämmer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
det eller de brännerier inom länet, hvilka skola ställas under
hvarje kontrollörs tillsyn.u
Denna hemställan har blifvit af Andra Kammaren bifallen, hvaremot
Första Kammaren godkänt samma hemställan med den ändring,
att ordet “edsvuren14 utbyttes mot “dertill utsedd“.
Någon sammanjemkning af de olika besluten synes icke heller
här kunna åstadkommas. Jemväl utvägen att oförändrad bibehålla nu
gällande föreskrift i ämnet måste anses stängd, sedan båda Kamrarne
bifallit Utskottets hemställan i öfriga delar af samma paragraf. Men
då edgång för närvarande är föreskrifven för kontrollör, om den
ock, på sätt ordningsstadgan föreskrifver, ej ifrågasättes för annan
kontrollör än den, som förut ej aflagt embets- och tjensteed, är Andra
Kammarens beslut i sak närmast öfverensstämmande med nuvarande
bestämmelser i ämnet.
Vid detta förhållande, och då den fråga, hvarom Kamrarne stannat
i skiljaktiga beslut, endast är att betrakta såsom reglementarisk,
hemställer Utskottet,
att Första Kammarens, från nu i sak gällande
föreskrift skiljaktiga beslut i detta hänseende må an
ses hafva förfallit.
6
Bevillnings-Utslcottels Memorial N:o 11.
3:o.
Vidare hade Utskottet i fråga om tillsynen vid bränvins tillverkning
och nederlag föreslagit, utom andra, följande bestämmelser:
“§ 23.
1. Det tillverkade bränvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst en i bränneriet uppstäld, behörigen justerad kontrollapparat.
Från hvad denne angifver afdrages för afdunstning två procent.
Återstoden utgör det bränvin, för hvilket skatt samt öfriga afgifter
beräknas och som ligger till grund för bestämmande af gränserna
för tillverknings- och nederlagsrätten.
Med bränvin af normalstyrka förstås sådant, som innehåller 50
volumprocent alkohol vid + 15° å Celsii termometer.
2. Vid bränneri, der kontrollapparat ej ännu hunnit anbringas^
eller apparaten kommit i olag, skall, i enlighet med föreskrifterna i
ordningsstadgan, bränvinet på tillverkningsstället af kontrollören uppmätas
och profvas samt reduceras till normalstyrka, hvarefter så förfares,
som i mom. 1 sägs om det förmedelst apparaten uppmätta bränvinet.
Bränvinstillverkaren, som bör om tiden för uppmätningen underrättas,
eger att dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan
att dock förrättningen må för hans uteblifvande inställas. All för uppmätningen
behöflig handräckning och redskap, sådan Kongl. Maj:t den
föreskrifver, tillhandahållas af bränvinstillverkaren.
3. Skulle kontrollapparat under pågående tillverkning komma i
olag, skall tillverkaren omedelbart derom underrätta kontrollören, och
skall under dennes tillsyn apparaten frånskiljas redskapen samt särskilt
rör för spritens ledning till sprithållaren anbringas. Om förhållandet
gör kontrollören genast anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och hos öfverkontrollören, der sådan finnes i tjenstgöring.
Skulle kontrollören i följd af annan tjenstgöring inom området vara
hindrad att utöfva nödig tillsyn vid bränneriet, eger han att tillkalla
sakkunnig person att såsom kontrollör tjenstgöra, till dess öfverkontrollör
eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande beslutit om kontrollens
uppehållande; och skall denne särskilde kontrollör, der så nödigt finnes,
af tillverkaren erhålla rum och kost mot den ersättning, som i §
20 mom. 5 sägs. Det bränvin, som tillverkats från närmast föregående
aflösning af kontrollapparaten, till dess sprithållaren blifvit satt under
kronans lås, beräknas efter tillverkningens storlek under motsvarande
7
Bevxllnings-Utskottets Memorial N:o 11.
tid, innan apparaten kommit i olag, så vida tillförlitlig uppgift ej kan
på annat sätt erhållas; och skall i hvarje fall beräkningen underställas
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning.
§ 25.
1. Kontrollören skall å tider, som i enlighet med ordningsstadgan
bestämmas, afläsa kontrollapparaten, och eger bränvinstillverkaren att
dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen
må för hans uteblifvande inställas.
2. Omedelbart efter den aflysning å kontrollapparaten, hvarom i
mom. 1 sägs, åligger tillverkaren att, på sätt ordningsstadgan föreskrifver,
under kontrollörens tillsyn låta uppmäta och å nederlaget inlägga
det bränvin, som i § 14 bestämmes.
3. Skulle det bränvin, som skall inläggas å nederlag, ej af tillverkaren
aflemnas, skall kronans lås sättas för sprithållaren och sprithållarerummet,
och, derest icke klockan 12 å nästföljande helgfria dag
minst åttio procent af allt det bränvin, för hvilket skatt är ogulden,
blifvit stälda till statens säkerhet, tillverkningen då afbrytas samt kontrollören
om förhållandet ofördröjligen göra anmälan hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som genast låter utmäta den bristande tillverkningsskatten.
§ 26.
1. Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om
bränvinets alkoholhalt, skall af bränvinet tagas prof, hvilket under bådas
försegling af tillverkaren insändes till kontrollbyrån jemte bestyrkt
utdrag af journalen för dagen. Chefen för byrån undersöker derefter
eller låter genom annan sakkunnig person undersöka profvet och meddelar
skriftligt yttrande derom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som afgör tvisten genom beslut, hvaröfver klagan ej må föras. Den
af undersökningen uppkommande kostnad gäldas af tillverkaren, om
han tappar tvisten, men eljest af kronan.
2. Anmäler tillverkare hos kontrollören inom sex tillverkningsdygn
före tillverkningsrättens upphörande missnöje med kontrollapparatens
mätning, skall, så fort sig göra låter, kontrollmätning verkställas
enligt ordningsstadgans föreskrifter. Om efter tre tillverkningsdygns
kontrollmätning skilnaden emellan dennas resultat och apparatens icke
uppgår till en och en half procent af det förra, föranleder anmälningen
ingen vidare åtgärd, och åligger tillverkaren att betala kostnaden
8 Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 11.
för kontrollmätningen. År åter nämnda skilnad en och en half procent
eller deröfver, skall apparaten genast undergå inre revision och
omjustering eller utbytas mot annan. Hvad i detta fall genom apparatens
felaktighet blifvit i tillverkningsjournalen för högt upptaget afdrages,
dock ej för längre tid än från den afösning, som närmast föregick
anmälan om missnöje.“
Samtliga dessa paragrafer hafva af Andra Kammaren blifvit till
Utskottet återförvisade, hvaremot Första Kammaren godkänt 23 och
25 §§, under det att 26 § jemväl af denna Kammare blifvit återremitterad.
Af den diskussion, som i sistnämnda Kammare föregick beslutet
att återförvisa 26 §, framgår, att syftet dermed var att bereda Utskottet
tillfälle att taga under ompröfning, huruvida icke i författningen borde
inflyta en föreskrift derom, att under någon tid, sedan de i 23 § omförmälda
kontrollapparater blifvit i brännerierna uppsatta, bränvinets
uppmätning och profning samt reduktion till normalstyrka skulle, på
sätt hittills varit föreskrifvet, verkställas af kontrollörer, och det derigenom
vunna resultatet läggas till grund för beskattningen. Jemväl
den diskussion, som föregick Andra Kammarens beslut att till Utskottet
återförvisa 23 och 25 §§ i författningsförslaget, synes utvisa, att äfven
denna Kammare med sitt ifrågavarande beslut hade enahanda syfte.
Väl fäldes under förhandlingarne yttranden, som tycktes gå ut deruppå,
att mekaniska kontrollapparater nu icke borde annat än till ett
mindre antal anskaffas för att, i ändamål af ytterligare försöks anställande,
anbringas i vissa brännerier. Men, utan att för närvarande vilja
ingå i någon framställning af de svårigheter, en sådan åtgärd skulle
möta, har Utskottet icke kunnat antaga, att Kammarens beslut att återförvisa
den paragraf i författningen, som stadgar, att det tillverkade
bränvinet skall uppmätas och reduceras till normalstyrka medelst mekanisk
kontrollapparat, kan hafva haft till ändamål att göra gällande
den åsigt, som vunnit uttryck i sist omförmälda yttranden. Det lärer
nemligen icke kunna förutsättas, att ett beslut om företagande af experiment
med ett eller flera slag af kontrollapparater skulle kunna
inrymmas i en författning angående vilkoren för tillverkning af bränvin;
utan skulle väl eu sådan afsigt hafva föranledt förkastandet af ifrågavarande
§§, förenadt med beslut om aflåtande af en underdånig skrifvelse
angående verkställande af försök af det slag, hvarom här är fråga.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt måste Utskottet antaga,
att jemväl Andra Kammarens afsigt med beslutet att återförvisa 23
och 25 §§ varit att bereda Utskottet tillfälle att inkomma med för
-
9
Bevillnings-Utslcottets Memorial N:o 11.
slag om den personliga kontrollens bibehållande under någon tid efter
införandet af mekaniska kontrollapparater. Utskottet kan icke annat
än erkänna det lämpliga i en sådan anordning. Klokheten synes bjuda,
att, först sedan såväl bränneriegarne som framför allt kontrollpersonalen
blifvit fullt förtrogne med apparatens sammansättning och verksamhetssätt,
uppmätningen och beskattningen grundad uteslutande på
dessa apparater. Dessförinnan torde deras införande ej böra föranleda
någon annan förändring i kontrollväsendet, än att brännerivittnena
indragas.
Utskottet anser, att Kamrarnes ifrågavarande syfte bäst tillgodoses
genom att i författningen införa ett öfvergångsstadgande, som i
denna rigtning förfullständigar 23:dje paragrafens bestämmelser, samt
särskildt hänvisar till hvad 2 mom. af nämnda § föreskrifver för den
händelse, att kontrollapparat ej ännu hunnit anskaffas eller kommit i
olag. I följd häraf hemställer Utskottet,
att Riksdagen måtte besluta, att bland de i den
föreslagna författningen intagna öfvergående stadganden
skall under paragrafnummer 50 inflyta en föreskrift
af följande innehåll:
“Vid bränneri, äfven der kontrollapparat finnes
anbragt, skall derjemte under första året, efter det
denna författning trädt i gällande kraft, eller så lång
tid deraf, som befinnes erforderlig, förfaras så, som
i 23 § 2 mom. sägs. Med afseende å tillämpningen
af öfriga stadganden i 23 och 25 §§ förhålles under
samma tid så, som Kongl. Maj:t i Ordningsstadgan
bestämmer.*1
4:o.
Under förutsättning af Riksdagens bifall till förestående förslag,
hemställer Utskottet till Andra Kammaren,
att Kammaren måtte godkänna 23 och 25 §§
af det vid Utskottets betänkande N:o 7 fogade förslag
till förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin.
Bill. till Biksd. Prot. 1882. 5 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
2
10
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 11.
5:o.
Emot ofvanintagna § 26 anmärktes ytterligare i båda Kamrarne,
dels att en allt för stor afvikelse emellan verkstäld kontrollmätnings
och. apparatens'' resultat stadgats såsom vilkor för att, efter anmäldt
missnöje med apparatens mätning, erhålla afdrag för hvad genom
apparatens felaktighet blifvit i tillverkningsjournalen för högt upptaget,
och dels att paragrafens ordalydelse syntes gifva vid handen,
att vid smärre afvikelser inre revision och omjustering af apparaten
ej skulle verkställas.
Innan Utskottet går att framlägga de ändringsförslag, hvartill
dessa anmärkningar gifva anledning, anser sig Utskottet böra i korthet
angifva skälen, hvarföre man ej anser afdrag af det slag, hvarom
här är fråga, böra medgifvas, äfven vid de obetydligaste skiljaktigheter
emellan kontrollmätningens och apparatens utslag. Utan att i detta
sammanhang fästa sig dervid, att äfven den omsorgsfullast utförda
kontrollmätning icke kan anses såsom fullkomligt exakt, samt att smärre
afvikelser alltså lika väl kunna bero på en felaktighet i kontrollmätningen
som hos apparaten, vill Utskottet till en början erinra derom,
att det ligger i sakens natur, att kontrollapparatens mätning, som försiggår
omedelbart efter bränvinets tillverkning, skall gifva ett något
strängare resultat än kontrollmätningen, som verkställes först efter
någon tids förlopp, då alltid någon afdunstning af alkohol egt rum.
Härtill kommer, att kontrollapparaten, i likhet med all annan redskap,
i följd af temperaturvexlingar och andra förhållanden aldrig kan påräknas
att vid hvarje mätning lemna fullt exakta resultat. De afvikelser,
som häraf vållas, äro visserligen, på sätt erfarenheten gifver vid
handen, af den beskaffenhet, att de under en något längre tidrymd
ömsesidigt uppväga hvarandra. Men under den kortare tid, som profmätningen
omfattar, kan en obetydligare afvikelse i en rigtning väl
förefinnas, utan att man deraf eger sluta dertill, att apparaten i det
hela angifvit ett felaktigt resultat.
Utskottet erkänner emellertid, att den föreslagna gränsen af
ända intill 1| °/0 af det omedelbara mätningsresultatet, hvarmed apparatens
utslag skulle öfverstiga det förra, innan rättelse i tillverkningsjournalen
deraf föranleddes, är väl hög och torde böra kunna nedsättas
till 1 °/0j helst någon annan olägenhet deraf ej kan uppstå, än
möjligen någon ökning i kostnaderna för kontrollmätningarne, men
deremot åtskilligt missnöje med det nya mätningssättet förebygges.
Skulle Utskottets ofvan gjorda hemställan om den lefvande kontrollens
11
Bevillnings- Utskottets Memorial N.-o 11.
bibehållande under någon tid efter apparaternas införande godkännas,
har dessutom denna fråga för närvarande, och innan ytterligare erfarenhet
vunnits, mindre betydelse.
En ytterligare förändring i 26:te paragrafens ordalydelse torde
böra vidtagas för att tydligt angifva, att äfven smärre afvikelser kunna
gifva anledning till kontrollapparatens omjustering eller utbyte emot
annan. De närmare bestämmelserna i detta afseende torde dock böra
få sin plats "i ordningsstadgan, der Kongl. Maj:t icke lärer underlåta
att meddela föreskrifter, egnade att framkalla den största möjliga noggrannhet
vid apparatens användning.
I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet,
att Riksdagen måtte besluta, att 26 § skall erhålla
följande lydelse:
“1. Uppstår emellan bränvinstillverkare och
kontrollör tvist om bränvinets alkoholhalt, skall af
bränvinet tagas prof, hvilket under bådas försegling
af tillverkaren insändes till kontrollbyrån jemte bestyrkt
utdrag af journalen för dagen. Chefen för
byrån undersöker derefter eller låter genom annan
sakkunnig person undersöka profvet och meddelar
skriftligt yttrande derom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som afgör tvisten genom beslut, hvaröfver
klagan ej må föras. Den af undersökningen
uppkommande kostnad gäldas af tillverkaren, om han
tappar tvisten, men eljest af kronan.
2. Aiimäler tillverkare hos kontrollören inom
sex tillverkningsdygn före tillverkningsrättens upphörande
missnöje med kontrollapparatens mätning,
skall, så fort sig göra låter, kontrollmätning verkställas
enligt ordningsstadgans föreskrifter. Om efter
kontrollmätning, verkstäld under minst tre tillverkningsdygn,
apparatens utslag visat sig öfverstiga det
omedelbara mätningsresultatet med eu procent eller
derutöfver, då skall afdrag ske för hvad sålunda blifva
i tillverkningsjournalen för högt upptaget, dock
ej för längre tid än från den afösning, som närmast
föregick anmälan om missnöje. I afseende å kontrollapparatens
omjustering eller utbyte mot annan, förfares
enligt ordningsstadgans föreskrifter.
12
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 11.
Kostnaden för sådan kontrollmätning åligger
tillverkaren att betala, så snart apparatens missvisning,
tillverkaren till skada, ej uppgår till en procent
eller derutöfver.u
Stockholm den 28 April 1882.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1882.