14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70,

N:o 70.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 April 1881.
B » » B Andra Kammaren den 27 B B

Riksdagens underdåniga Skrif velse, angående afsättande af räntebärande
obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor till en
garantifond för aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförening.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.)

S. A. K.

Uti nådig proposition af den 26 sistlidne Mars har Eders Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen medgifva, att de af Riksgäldskontoret utfärdade obligationer till
nominelt belopp af tre millioner kronor, hvilka nu vore lemnade såsom reservfond
till aktiebolaget Sågverksegarnes garantiförening, måtte, för att bereda bolaget
tillfälle att fortsätta sin verksamhet under ytterligare tio år utöfver den hittills
faststälda tiden, fortfarande afsättas att utgöra en garantifond för bolaget under
vilkor, att bolaget ordnades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de uti ett till
Eders Kongl. Maj:t ingifvet förslag till förändradt reglemente och bolagsordning
angifna grunder med de jemkningar och tillägg deri, som i det den nådiga propositionen
bifogade statsrådsprotokoll funnes omförmälda.

Den verkan, ifrågavarande år 1879 bildade garantiförenings uppträdande utöfvat
på prisens för svenska exporterade trävaror höjande till och bibehållande
vid ett skäligt belopp, har, enligt hvad Riksdagen inhemtat, varit väsentlig och

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

till fullo motsvarat hvad 1879 års Riksdag vid sitt besluts fattande förväntade.
Gagnet af föreningens tillvaro har af erfarenheten vitsordats, och de omständigheter,
hvilka föranledde föreningens bildande, har Riksdagen ansett innebära ett
det kraftigaste skäl för den önskan, att föreningen fortfarande må ega bestånd.
Staten sjelf eger häri ett stort intresse, ej blott med anledning deraf att sågverksrörelsen
lemnar det största bidraget till landets export i dess helhet, utan
äfven med hänsyn dertill att trävaruprisens, af föreningen befrämjade bibehållande
vid ett jemnt och skäligt värde måste för staten, såsom den största skogsegaren i
landet, vara synnerligen afsevärdt och af omedelbart gagn för tillgodogörandet af
kronoskogarnes rika tillgångar

Ehuru Riksdagen således finner sig ega giltiga skäl att medgifva föreningens
fortsatta understödjande medelst en fond af statsobligationer, har Riksdagen
likväl ansett vilkoren härför kunna och böra något skärpas utöfver hvad i den
nådiga propositionen ifrågasättes.

Visserligen förefinnes mellan ifrågavarande förening, som utlemnar lån endast
mot pant till visst begränsadt belåningsvärde, och vanliga bankinrättningar
en skilnad, som må lända derhän att aktiekapitalet i dess helhet ej torde behöfva,
annat än i vissa fall, kontant inbetalas. För det ej inbetalta beloppet har i statsrådsprotokollet
ifrågasatts att säkerhet skulle ställas. Denna utväg synes visserligen
ändamålsenlig, men Riksdagen har ansett sig böra alternativt föreskrifva det
inbetalta beloppets höjande till halfva det tecknade beloppet, i hvilket fall, om
halfva aktiekapitalet redan då bolaget träder i verksamhet kontant erlägges, någon
säkerhet för återstående hälften ej af Riksdagen ansetts erforderlig.

För den händelse att säkerhet för tecknadt aktiebelopp kommer att ställas,
har Riksdagen ansett sådana säkerhetshandlingar böra förvaras på enahanda sätt,
som nu är stadgadt om de såsom reservfond aflemnade obligationerna, nemligen
hos Öfverståthållareembetet eller i annat allmänt förvar, i en kassakista, försedd
med särskilda lås, hvartill styrelsen och ett af Fullmäktige i Riksgäldskontor utsedt
ombud utom styrelsen hafva hvar sin nyckel.

Beträffande belåningsvärdet, har Riksdagen funnit detsamma utan olägenhet
kunna, till vinnande af ökad trygghet vid utlåningen, till halfva försäljningsvärdet
nedsättas.

Slutligen har Riksdagen ansett förbehåll böra göras derom att Eders Kongl.
Maj:t må ega rätt att, äfven före oktrojtidens utgång, när helst Eders Kongl. Maj:t
finner statens säkerhet för de lemnade statsobligationerna sådant fordra, förordna
om bolagets utredning; hvarjemte Riksdagen, med afseende å de nu lemnade obligationernas
särskilt på 1879 års riksdagsbeslut och Kongl. kungörelsen den 6
Juni 1879 grundade lydelse, ej ansett föreskrift böra lemnas derom, att just samma
obligationer som de år 1879 utfärdade skola för ändamålet användas.

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Riksdagen hav alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nådiga proposition, att Riksdagen medgifvit, att af Riksgäldskontor utfärdade
obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor må, för att bereda aktiebolaget
Sågverksegarnes garantiförening tillfälle att fortsätta sin verksamhet under
ytterligare tio år utöfver den hittills faststälda tiden, fortfarande afsättas att utgöra
en garantifond för bolaget under vilkor, att bolaget ordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de uti det till Eders Kongl. Maj:t ingifna förslaget till förändradt
reglemente och bolagsordning angifna grunder med följande jemkningar
och tillägg, nemligen:

a) att antingen halfva det tecknade aktiekapitalet skall, då bolaget träder
i verksamhet, vara kontant inbetaldt, eller ock aktieegarne för de förbindelser, de
afgifva för oguldet aktiebelopp, ställa säkerhet, som af bolagets styrelse godkännes;
börande i sistnämnda fall säkerhetshandlingarne förvaras hos Öfverståthållareembetet
eller i annat allmänt förvar, i kassakista, försedd med särskilda lås, hvartill
styrelsen och ett af Fullmäktige i Riksgäldskontoret utsedt ombud utom styrelsen
hafva hvar sin nyckel;

b) att den genom afsättning af viss andel utaf bolagets vinst bildade fonden
i intet fall får anlitas till gäldande af bolagets skulder, förr än hela det
tecknade aktiekapitalet blifvit infordradt;

c) att lån ej får utlemnas till högre belopp än hälften af den lemnade pantens
försäljningsvärde; samt

d) att Eders Kongl. Maj:t må ega rätt att äfven före oktrojtidens utgång, när
helst Eders Kongl. Maj:t finner statens säkerhet för de såsom garantifond lemnade
statsobligationerna sådant fordra, förordna om bolagets utredning.

Med underdånigt tillkännagifvande häraf, framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 27 April 1881.