21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

der så lämpligt pröfvas, berättiga enskilda personer eller bolag, hvilka
intill början af 1882 års lagtima riksdag kunna undfå Eders Kongl.
Maj:ts nådiga tillstånd att inom riket anlägga jernväg, att, ehvad de
för sådan anläggning erhålla statsbidrag eller icke, komma i åtnjutande
af ofvan omförmälda förmåner.

Riksdagen har till denna nådiga framställning lernnat sitt bifall.

Med underdånigt tillkännagifvande häraf, framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 27 April 1881.

N:o 66.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 April 1881.
— — — — Andra Kammaren den 25 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående medgifvande i visst
fall af försäljning utaf vissa kyrkolag enheter i Skåne,
Halland och Blekinge.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 8, Första Kammarens

Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.)

S. A. K.

Till kyrkorna inom provinserna Skåne, Halland och Blekinge äro
sedan äldre tider anslagna vissa jordlägenheter, öfver hvilka, ehuru
med full eganderätt till kyrkorna upplåtna, dessa likväl icke ega full
dispositionsrätt, enär lägenheterna, på grund af gällande bestämmelser,
böra under prestgård eller annat vanligt hemman ständigt brukas.

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

Enligt hvad uti en hos Riksdagen gjord framställning blifvit anfördt,
skola bland dessa jordlägenheter finnas sådana, som äro belägna
inom det hemmans område, hvars egare utöfvar brukningsrätten till
dem, utan att lägenheternas läge i öfrigt samt areal och beskaffenhet
vore känd. Den för brukningsrätten enligt gammal häfd och särskilda
föreskrifter utgående afgäld vore, enär lägenheterna antagligen hade
ringa värde, af föga betydelse för de respektiva församligarne, helst
afgälden ofta uppginge blott till några skillingar, stundom allenast till
några runstycken. För kyrkornas sysslomän, som årligen skulle uppbära
och redovisa dessa små afgälder, vållades derigenom ett jemförelsevis
stort besvär, enär lägenheterna, hvarifrån afgäld utginge, ofta vore
belägna inom andra kommuner, stundom också inom andra län, än den
kyrka, de tillhörde, hvarföre också sysslomäunen icke sällan föredroge
att sjelfve erlägga dessa obetydliga belopp framför att uttaga dem af
hemmansinnehafvaren. Denne senare åter, inom hvars hemmansområde
sådan lägenhet, ehuru okänd till läge, storlek och beskaffenhet,
vore befintlig, lede genom nu antydda förhållanden ej ringa men i afseende
å eganderätten till hemmanet i öfrigt, såsom vid inteckning
eller klyfning af hemmanet, och han skulle derföre otvifvelaktigt önska
att få eganderätten jemväl till kyrkans jordlägenhet på sig öfverlåten
mot erläggande af skälig löseskilling, hvilken lämpligen syntes kunna
bestämmas till det belopp, hvartill den kapitaliserade brukningsafgälden
uppginge. Då äfven å kyrkans sida en sådan öfverlåtelse måste medföra
fördel, borde något hinder derför, när framställning derom gjordes, ej
få förefinnas. Ett medgifvande för vederbörande församling att afyttra
dess kyrka tillhörig jordlägenhet af ifrågavarande beskaffenhet
kunde väl utan Riksdagens medverkan vinnas genom underdånig framställning
härom i hvarje särskildt fall, men då omkostnaderna, för
ändamålets vinnande på sådant sätt, skulle mångdubbelt öfverstiga den
påräkneliga löseskillingen, skulle vederbörande säkerligen derigenom
afhållas från dylika särskilda framställningar, hvarmed Kongl. Maj:t ej
eller borde besväras. Det syntes derföre önskvärd!, att ett medgifvande
till nu antydda försäljning kunde en gång för alla af Kongl.
Maj:t meddelas och något hinder för en sådan åtgärd borde ej möta.

På dessa skäl har blifvit hos Riksdagen hemstäldt, att Riksdagen
måtte hos Eders Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att de kyrkorna inom ofvannämnda
provinser tillhöriga lägenheter, hvilkas egoareal vore okänd, måtte
få med full eganderätt öfverlåtas på vederbörande jordinnehafvare emot
erläggande af nu utgående årliga afgälden, kapitaliserad efter sex
procent.

23

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

Då den sålunda föreslagna öfverlåtelsen af ifrågavarande slag af
jordlägenheter, medelst inbetalning af den kapitaliserade afgälden för
brukningsrätt till desamma, torde få anses såsom lämpligaste sättet att
undanrödja ofvan berörda nu bestående förhållanden, hvilka vålla besvär
och olägenheter såväl för de ifrågavarande lägenheternas egare
som för deras brukare, såsom tillika varande egare till det hemman,
inom hvars område lägenheterna ligga, samt genom en sådan öfverlåtelse
och den föreslagna utvägen till underlättande deraf ömsesidiga
fördelar skulle vederbörande beredas, får Riksdagen, i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t medgifva, att sådana, kyrkorna
i Skåne, Halland och Blekinge tillhöriga, inom vissa hemmans egoområde
befintliga jordar, hvilkas läge i öfrigt såväl som areal numera
äro okända, måtte få med full eganderätt öfverlåtas på vederbörande
hemmansinnehafvare, mot eu löseskilling motsvarande den nu utgående
årliga afgälden kapitaliserad.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 25 April 1881.