Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

1

ST:o 51.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 April 1881.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kong!. Maj:ts
nådiga ''proposition till Riksdagen angående ändring i
lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873.

S. A. K.

Med anledning af 1880 års Riksdags hos Eder Kongl. Maj:t gjorda
underdåniga framställning om pregling af guldmynt å fem kronor har
Eders Kongl. Maj:t uti nådig proposition den 26 Mars innevarande år —
jemte förmälan att, sedan, med hänsyn till den mellan Sverige, Norge och
Danmark gällande myntkonvention, underhandlingar inledts med norska
och danska regeringarne om ett sådant tillägg till nämnda mynt-konvention,
att guldmynt å fem kronor blefve lagligt betalningsmedel i de tre
rikena, dessa underhandlingar ledt dertill, att en tilläggsartikel till konventionen
blifvit afslutad — föreslagit,

dels att Riksdagen måtte godkänna berörda tilläggsartikel till myntkonventionen,
innefattande följande bestämmelser:

»l:o.

Det skall vara hvarje rikes finansförvaltning tillåtet att
för sin räkning låta pregla guldmynt å fem kronor, Indika
Bih. till Riksd. Prof. 1881. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 12 Haft. 1

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

skola vara lagligt betalningsmedel efter det värde, hvarå de lyda,
i alla tre rikena, utan hänsyn till i hvilket af rikena de äro
preglade, så snart de blott ej blifvit vanställa eller på olagligt
sätt skadade.

2:o.

Dessa myntstycken utmyntas af myntguld, så att 496
stycken innehålla ett kilogram fint guld och att hvarje myntstycke
väger 2,24015 gram. Femkronestyckets diameter skall
vara 16 millimeter.

3;0.

För så vidt fullkomlig noggrannhet i afseende å vigt och
finhet ej kan iakttagas för hvarje myntstycke, må afvikelsen i
vigt ej öfverstiga tre tusendelar öfver eller under rätta vigten,
och vid utmyntningen iakttagas, att afvikelsen i vigt af hvart
parti af tio kilogram myntguld ej får öfverstiga fem gram.
Afvikelsen i finhet får ej öfverskrida femton tiotusendelar af
hvarje myntstyckes bruttovigt öfver eller under den rätta finheten.

4:o.

Femkronestycken upphöra att vara lagligt betalningsmedel
till statskassorna, när de äro så nötta, att det ej med säkerhet
kan skönjas för hvilket rikes räkning de äro preglade, men till
alla andra, när de förlorat mer än sex tiondedel procent af sin
rätta vigt.

5:o.

1 öfrigt gälla i afseende å femkronestyckena i tillämpliga
delar de uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873 intagna
bestämmelser.

6:o.

Denna tilläggsartikel förblifver gällande intill dess ett år
förflutit från den dag, då något af rikena uppsagt densamma,
dock så, att den i sista stycket af Art, II uti myntkonventionen
af den 27 Maj 1873 gifna bestämmelse fortfar att gälla under
en tid af två år efter konventionens upphörande.

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

3

7:o.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande
representationers samtycke blifvit meddeladt, och ratifikationerna
utvexlas i Stockholm, så snart ske kan;»

dels ock att Riksdagen måtte besluta att §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om
rikets mynt den 80 Maj 1878 skola, under förutsättning att berörda tillläggsartikel
varder i behörig ordning ratificerad, erhålla följande förändrade
lydelse:

§ 4.

Af guld preglas tre hufvudmynt, ett å fem, ett å tio och
ett å tjugu kronor. Af ett tusen gram eller ett kilogram fint
guld utmyntas:

Fyrahundranittiosex femkronestycken eller tvåhundrafyratioåtta
tiokronestycken eller etthundratjugufyra tjugukronestycken.

Guldmynten preglas af myntguld, som är eu legering af
niohundra vigtdelar fint guld och etthundra vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

femkronestycke väga 2,24015 gram och hålla 2,01612 9 gram fint guld,

tiokronestycke » 4,480 3 » » » 4,03 22 5 8 » » »

tjngukronestycke » 8,9606 » » » 8,0646 16 » » »

§ 8.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade halt få
högst utgöra:

å guldmynten: femton tiotusendelar fint guld,
å silfvermynten: trettio tiotusendelar fint silfver af hvarje myntstyckes
bruttovigt.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade vigt få

O O

högst utgöra:

för hvarje tjugu-kronestycke: femton tiotusendelar,

» » tio-kronestycke: tjugu tiotusendelar,

n » fem-kronestycke: trettio tiotusendelar,

» » två-kronestycke: trettio tiotusendelar,

» » en-kronestycke: femtio tiotusendelar,

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

för hvarje kilogram af femtio-örestycken: sextio tiotusendelar,
)) » » » tjugufem-örestycken: ett hundra tio tusendelar,

» )) » d tio-örestycken: ett hundra femtio tio tusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta vigt.

Vid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afvikelsen
i vigt för hvart parti af tio kilogram myntguld ej får öfverskrida
fem gram.

§ 9-

En hvar, som vid rikets myntverk till myntning inleinnar
guld, eger att derför erhålla tjugu-kronestycken eller tio-kronestycken,
dock mot erläggande till myntningskostnadens betäckande,
för tjugu-kronestycken af ’/4 procent och för tio-kronestycken af
Ys procent af det utmyntade beloppets värde.

Fem-kronestycken utmyntas endast för statsverkets och Riksbankens
räkning; i senare fallet mot erläggande till myntningskostnadens
betäckande af l/i procent af det utmyntade beloppets
värde.

§ 14.

Tjugu-kronestycken och tio-kronestycken upphöra att vara
lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor, när de
genom nötning förlorat mer än två procent, men till alla andra,
när de förlorat mer än en half procent af den vigt, som de enligt
§ 4 af denna lag skola ega. Fem-kronestycket upphör att
vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor, när
det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida det
för rikets räkning är pregladt, men till alla andra, när det förlorat
mer än sex tiondedel procent af nyssnämnda vigt.

Skiljemynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande
till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet
kan skönjas, huruvida det för rikets räkning är pregladt,
men till alla andra, när pregeln genom nötning blifvit otydlig.

5

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

Hvad Eders Kongl. Maj:t i ofvanberörda nådiga proposition sålunda
föreslagit, har Riksdagen bifallit, hvilket Riksdagen härmed får i underdånighet
tillkännagifva.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 20 April 1881.

IT:© 52.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 April 1881.
— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående ändring uti instruktionen
för Riksdagens revisorer vid Riksbankens afdelning skontor
i orterna.

S. A. K.

Riksdagen, som funnit den för Riksbankens afdelningskontor i orterna
gällande instruktion böra tillämpas äfven för revisorerne vid det
nästlidna år inrättade riksbankskontoret i Östersund samt att revisionen
derstädes bör, i likhet med hvad för Riksbankens afdelningskontor i Luleå
och Visby är bestämdt, taga sin början första helgfria dag i Mars månad