Riksdagens underd. Skrifvelse, Ar:o 49.

17

N:o 49.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 April 1881.
» » » » Andra Kammaren den 19 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förändrad lydelse af 17
Kap. 12 § Handelsbalken.

(Lag-Utskottets Utlåtanden Näs 17 och 50).

S. A. K.

Någon företrädesrätt för koimnunalutskylders utgående ur gäldbundet
boo finnes för närvarande icke uti lagen bestämd.

År 1878 antog Riksdagen för sin del eu författning, hvarigenom
17 Kap. 12 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen
den 8 Oktober 1861, skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Företrädesrätt till lös egendom tillkommer dernäst Kronan för
gäldenärs utskylder sista och löpande året, hvilka ej för fast egendom
utgå, samt derefter landsting och kommuner för de till dem utgående
utskylder för samma tid.»

Vid förslagets granskning i Högsta Domstolen anmärktes, bland annat,
att införandet af nya tysta förmånsrätter icke kunde anses i allmänhet
öfverensstämma med de regler, som borde gälla för en god kreditlagstiftning;
och vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t —
med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt, och då dels införandet
af en tyst förmånsrätt för jemförelsevis så betydliga belopp, som de,
hvartill oguldna kommunalutskylder i vårt land stundom uppginge, kunde
verka menligt på den allmänna krediten, och något tvingande behof af
en sådan åtgärd, hvarom fråga under flere föregående riksdagar blifvit

Bih. till Iliksd. Prof. 1881. 10 Sarnl. 1 Afd. 1 Band. 11 Haft. 3

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

väckt, men afslagen, icke syntes vara ådagalagdt allenast genom detta
Riksdagens beslut, dels ock syftemålet med förslagets antagande endast
ofullständigt skulle vinnas, enär för kommunalutskylder för fast egendom
icke kunnat stadgas förmånsrätt i samma egendom såsom för kronans
ränta af fast egendom egde rum — fann Eders Kongl. Magt, jemlikt
nådig skrifvelse af den 8 Januari 1879, icke skäl att till Riksdagens
ofvan intagna förslag lemna bifall.

Då emellertid, vid bristande betalning af kommunalutskylder, för
öfrige kommunalmedlemmar stora och obilliga förluster kunna uppstå,
och då den förmånsrätt, som kan beredas kommunalutskylder, icke skulle
till sin egenskap blifva så tyst som den, hvilken nu tillkommer en del
andra fordringar, enär kommunalutskylders tillvaro är i lag för hvarje
kommunalmedlem förutsatt och dessas belopp för hvarje år offentligen
bestämmes; då fastighetskrediten icke egentligen beröres af en förmånsrätt,
som skulle gälla efter alla inteckningar, men större trygghet för
utskyldernas utfående, än nu är förhållandet, dock vunnes, om densamma
infördes i 12 § af 17 Kap. Handelsbalken, och då skälen för
Eders Kongl. Maj:ts afslag å Riksdagens år 1878 i ämnet fattade beslut
skulle i icke ringa mån undanrödjas dels genom nu antydd förändring
i den då antagna lydelsen af nämnda paragraf, dels genom ett förnyadt
beslut i ämnet, har Riksdagen, med anledning af en uti frågan hos
Riksdagen gjord förnyad framställning, för sin del beslutat följande:

Förordning angående förändrad lydelse af 17 Kap. 12 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 Kap. 12 § Handels-Balken, sådant
nämnda lagrum lyder enligt förordningen den 8 Oktober 1861, skall
erhålla följande förändrade lydelse:

Dernäst gånge med förmånsrätt ut:

ur fast egendom utskylder för samma egendom till landsting eller
kommun för sista och löpande året, der icke, enligt hvad särskilt stadgadt
är, annan än egaren är pligtig att dem gälda; samt

ur lös egendom först gäldenärens utskylder till Kronan för sista
och löpande året, de der ej för fast egendom utgå, och derefter hans
utskylder för samma tid till landsting eller kommun, der de icke, på
grund af hvad här ofvan stadgadt är, ur fast egendom gäldas.

Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 19 April 1881.