12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 47.

N:o 47.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 April 1881.
» j> » » Andra Kammaren den 19 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förbättrad lagstiftning angående
tillsynen å förvaltningen af omyndigs egendom.

(Lag-Utskottets Utlåtanden Nås 19 och 51.)

S. A. K.

Sedan Riksdagens Justitieombudsman uti sin till innevarande Riksdag
afgift]a embetsberättelse, under upptagande af de brister, som enligt
hans uppfattning vidlådde bestämmelserna uti förordningen angående
tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom den 24 September
1861, samt under påminnelse om Riksdagens underdåniga skrifvelse
i ämnet den 13 Maj 1869, efter en framställning af den nu gällande
norska förmynderskapslagstiftning och med förordande af till sina
hufvudgrunder angifna, denna i det hufvudsakliga liknande stadganden,
föreslagit, att Riksdagen behagade i förnyad underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes med afseende å behofvet, af betryggande
föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges medel taga i nådigt
öfvervägande, huruvida lämpliga bestämmelser i angifna eller annan
syftning borde meddelas, samt i sådant fall låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lag i ämnet, samt äfven inom Andra Kammaren
blifvit, under åberopande af 1869 års Riksdags omförmälda skrifvelse,
hemstäldt om aflåtande af förnyad underdånig skrifvelse i ämnet;
så har Riksdagen, som ansett ett ordnande, på sätt Justitieombudsmannen
förordat, af den svenska förmynderskapslagstiftningen efter förebild af

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 41. 13

den norska, icke böra ifrågasättas, emellertid funnit de af Justitieombudsmannen
uti embetsberättelsen samt af särskilde ledamöter i Kamrarne
under öfverläggningen framhållna bristfälligheter uti 1861 års
förordning böra föranleda till en underdånig framställning hos Eders
Kongl. Maj:t om utarbetande, på grundvalen af 1861 års förordning,
utaf bestämmelser, som, mera än de nuvarande, kunna bereda trygghet
för förvaltningen af omyndigs medel.

De hufvudsakligaste angifna bristerna i 1861 års förordning äro:

att föreskrifter saknades i fråga om, hvilken Rätt borde hafva vårdnad
å förmynderskap i vissa fall, t. ex. då en omyndig icke haft eller
hade känd fader, d. v. s. vore född utom äktenskap;

att svårighet mötte för upprättandet af förteckningar öfver förmyndarena,
när icke den regel, 1861 års förordning faststält i fråga om
forum för förmynderskap, alltid funnits eller blifvit efterlefd, i följd hvaraf
den Rätt, som enligt förordningens stadgande skulle hafva vårdnad å
förmynderskapet, icke alltid förordnat förmyndaren, och således icke
kunnat uppföra honom i sin förteckning öfver förmyndare, och den Rätt
åter, som förordnat förmyndaren, funne sig af förordningens föreskrift
hindrad att öfver förmynderskapet utöfva vårdnad och derföre icke upptoge
förmyndaren å sin förteckning, hvaraf följden måst blifva, att förmynderskap
funnes, öfver hvilka icke någon Rätt hade vårdnad;

att tillförlitligheten af denna förteckning alltid måste förblifva vansklig,
så länge det icke vore föreskrifvet, att förmyndare skulle hos Rätten
anmäla, när myndling blifvit myndig, dött, eller när qvinlig myndling
ingått gifte;

att föreskrift felades derom, hvilken kommuns granskningsmän
skulle granska redovisningen för förmynderskapet, när det inträffat, att
de omyndige efter fadrens död flyttat till annan kommun, låt vara under
samma Rätts domvärjo, och i den kommun, dit de flyttat, egde fastighet,
ja all sin förmögenhet;

att ovisshet rådde, huruvida förmyndare-redovisning borde afslutas
efter kalenderår, eller året allt framgent beräknas från den dag,
på hvilken förmyndaren blifvit förordnad eller emottagit förmynderskapet; att

icke stadgadt blifvit, huru domstol å landet hade att förfara
med delgifvandet af föreläggande för förmyndare, som försummat sin
redovisningsskyldighet;

att alltför otillräckliga föreskrifter blifvit gifna angående förfaringssättet,
då granskningsmännen anmält, att det vore nödigt, att förmyndaren
lemnade inteckning i sin fasta egendom eller annan säkerhet för

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 47''.

de förmyndaremedel, som hos honom innestode, enär af den hithörande

5 § i förordningen det icke kunde inhemtas, huru eu sådan skriftlig

handling borde upprättas, som för intecknings ernående erfordrades, ej
heller huru den intecknade handlingen eller annan lemnad säkerhet
skulle förvaras, derest förmyndaren, i hvilkens fastighet inteckningen
beviljats, eller hvilken leinnat säkerheten, fortfarande bibehölles vid förmynderskapets
förvaltning;

att icke stadgadt funnes, det underrättelse skulle Rätten meddelas,
när förmyndare aflede eller när förmyndare eller myndling flyttade från
ort till annan;

att viss tid icke funnes bestämd för uppdraget att vara god man;

att, genom nuvarande skyldighet för hvarje särskild förmyndare att.

till Rätten ingifva den summariska uppgiften, både för domare och förmyndare
större besvär uppstode, än om de summariska utdragen, socknevis
ordnade, genom vederbörande granskningsmän eller kommunalnämnd
ingåfves till Rätten;

att, då anmärkning mot af förmyndare afgifven årsräkning eller
eljest mot förmyndares vederhäftighet skulle af Rätten pröfvas, hvarken
granskningsman eller någon annan vore förpligtad att föra talan för den
omyndige; och

att Rätten, i brist af uttrycklig föreskrift, icke, vid förekommande
giltig anledning, vare sig på grund af anmälan eller annorledes, att förmyndare
vore mindre vederhäftig, ansåge sig kunna utan hans hörande
omedelbarligen skilja förmyndaren från hans uppdrag.

De särskilda antydningar, som, utöfver hvad utaf sjelfva anmärkningarne
omedelbarligen framgår, gifvits angående lämpligaste sättet att
afhjelpa de framhållna olägenheterna, torde kunna så sammanfattas, att
man inom Riksdagen i allmänhet ansett, det mycket skulle kunna vinnas
i större betryggande af omyndiges medel, derest gode männen eller
kommunalnämnden ålades ökade skyldigheter samt de derjemte erhölle
utsträckt befogenhet.

På grund af det nu anförda får Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta öfverse nu
gällande lagstiftning angående tillsynen å förmyndares förvaltning af
omyndigs egendom samt, med bibehållande af hufvudbestämmelserna
uti förordningen den 24 September 1861, föreslå de ändringar i eller
tillägg till samma förordning, som, på grundvalen af ökade skyldigheter
för gode männen och för dem utsträckt befogenhet, i förening med
andra ändamålsenliga bestämmelser, leda till större trygghet vid förmyndaremedels
förvaltning, eller ock, der Eders Kongl. Maj:t finner detta

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 47. 15

syfte kunna med andra grunder för förvaltningen bättre vinnas, till
Riksdagen i ämnet göra den framställning, som häraf må blifva en
följd.

Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 19 April 1881.